Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 25 riksdagsordningen.

1889-04-12 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1889:8, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till § 25 riksdagsordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 13 april 1889, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

tillägg till § 25 riksdagsordningen.

I ändamål att afhjelpa en del olägenheter, som skulle hafva visat

sig vid tillämpningen af den nya riksdagsordningens föreskrifter angående

riksdagsmannaval, väckte herr von Ehrenheim vid sistlidne riksdag

en motion, hvilken hufvudsakligen gick ut derpå, att i vissa fall,

då origtighet vid val egt rum, nytt val skulle anställas.

Till stöd för sitt förslag anförde motionären, bland annat följande:

Riksdagsordningens syfte — likasom syftet i alla vallagar, som

icke innehölle särskilda bestämmelser om s. k. minoritetsval — vore,

att majoriteten inom valkorporationen, representerad af dem, som infunne

sig vid valet, skulle bestämma om valets utgång. Genom fel,

begångna dels af de väljande, dels af dem, som i följd af offentligt

uppdrag haft att med valet taga befattning, både det emellertid i flera

fall inträffat, att minoriteten, och icke majoriteten, blifvit bestämmande.

I förra fallet vore visserligen de väljande sjelfve orsaken till utgången

af valet, men felet kunde ofta vara ganska ursäktligt, då en stor del

af de väljande icke personligen vore i tillfälle att undersöka alla de

omständigheter, på hvilka valbarhet berodde. Det kunde under alla

förhållanden icke ligga i det allmännas intresse, att sådana fel, om de

förekomme i större utsträckning, finge utöfva inflytande på representationens

sammansättning. Ännu mindre rimligt syntes det vara, att

personer, som i sjelfva riksdagsordningen förordnats att ombesörja valen,

genom fel och försummelser skulle kunna beröfva hela kommuner deras

inflytande på valen, samt att, äfven om utgången af valen derigenom

Bill. till Riksd. Knot. 1889. 3 Sami. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

förändrats eller kunnat förändras, någon rättelse likväl icke kunde

vinnas. Den med hufvudgrunderna för det representativa systemet

mest öfverensstämmande utvägen att motverka dessa olägenheter syntes

motionären vara att föreskrifva nytt val och således återföra frågan

till valkorporationen, hvars uppfattning det onekligen vore riksdagsordningens

mening att göra gällande, dock att, om felet blifvit begånget

af de väljande sjelfve, en sådan återförvisning icke borde ifrågakomma,

med mindre majoriteten af de i valet deltagande derigenom beröfvats

inflytande på valets utgång. Det vore olämpligt, att myndigheterna,

i anledning af anförda besvär öfver val, tillsatte riksdagsman. Till

betryggande af valkorporationernas rätt och på det att representationen

måtte blifva ett uttryck af de väljande^ mening, borde myndigheterna,

vid klagan öfver val, icke ega rätt att vidtaga annan åtgärd

än att fastställa valet eller förordna nytt val. Att, såsom hittills skett,

återställa rättstillståndet, sådant det vid valförrättningen bort uppehållas,

kunde icke vara myndigheternas uppgift, när det gälde ett folks

representation; saknaden af majoritetens förtroende ersattes icke genom

en form eif rigtig tillämpning af lagbud, gifna för att förekomma obehöriga

val.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter föreslog motionären följande

tillägg till § 25 riksdagsordningen:

»Hafva vid elektors- eller riksdagsmannaval de afgifna rösterna

eller valsedlarne förklarats ogiltiga till mera än halfva antalet, skall

nytt val anställas, efter kungörelse, som i § 18 sägs, om valet afsett

att omedelbart välja riksdagsman i Andra Kammaren, men eljest innan

valsammanträdet upplöses.

Har vid sådant val någon, som på grund af tjenst eller annat

allmänt uppdrag haft att med valet taga befattning, begått fel, som på

valets utgång haft eller kunnat hafva inflytande, skall valet, om det

öfverklagas, ogillas och nytt val eg a rum.

Ogillas eljest riksdagsmannaval i anledning af deröfver anförda

besvär, skall den profvande myndigheten förordna om anställande af

nytt val, men icke må annan än den vid valförrättningen utsedde af

myndigheten förklaras för riksdagsman.»

Berörda motion, som hänvisades till konstitutionsutskottet, afstyrktes

af utskottet i dess utlåtande n:o 8 och vann icke heller Riksdagens

bifall. Dock gaf Första Kammaren på det sätt uttryck åt sitt

gillande af motionens syfte, att kammaren beslöt, att Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och, om möjligt, till nästa Riksdag framlägga förslag till sådana

ändringar i riksdagsordningen, att de af motionären påvisade oegent
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

B

ligheter blefve afhjelpta, hufvudsakligen i den rigtning, motionären

föreslagit.

Med åberopande af innehållet af sin förut återgifna motivering,

har herr von Ehrenheim vid innevarande riksdag i en inom Första

Kammaren väckt, till utskottet öfverlemnad motion, n:o 18, ånyo förelagt

Riksdagen ofvan intagna förslag om tillägg till § 25 riksdagsordningen.

Utskottet finner emellertid icke heller nu någon anledning

att understödja motionärens förslag, då de skäl för afstyrkande af detsamma,

som af utskottet vid förra riksdagen anfördes och här nedan

komma att i hufvudsak återgifvas, fortfarande synas utskottet ega

giltighet.

I anledning af en vid 1887 års till den 2 maj inkallade lagtima

riksdag väckt motion om tillägg till § 17 eller 25 riksdagsordningen,

af innehåll att, om vid elektors- eller riksdagsmannaval minst halfva

antalet af de afgifna rösterna kasserats, nytt val skulle anställas — således

samma tanke, som ligger till grund för första momentet af herr

von Ehrenheims förslag — yttrade utskottet i sitt utlåtande n:o 4,

att, ehuru utskottet erkände det oegentliga deruti, att i följd af valsedlars

ogillande en annan förklarades vald till riksdagsman än den,

hvilken valmännens flertal velat hugna med sådant förtroende, utskottet

likväl ansåge sig böra framhålla, att '' motionärens syfte, att riksdagsmannavalen

måtte blifva ett sant uttryck af majoritetens bland valmännen

åsigter, ej vunnes genom det af honom framstälda förslaget.

Det vore nemligen icke säkert, att de ogillade valsedlarne afgifvits på

samma person, eller att valet utan sådant ogillande af röstsedlar inneburit

ett uttryck af majoritetens åsigter.

Detta yttrande eger, enligt utskottets förmenande, i hufvudsaklig

mån giltighet jemväl med afseende på berörda mom. af föreliggande

motion. Bifall till deri föreslagna stadganden skulle nemligen hafva

till följd, att, om ett riksdagsmannaval utfallit t. ex. så, att A erhållit

150 röster samt B och C hvardera 100 röster, och någon anmärkning

mot rösternas giltighet icke förekommit, valet varder beståndande och

A utsedd till riksdagsman, men att, i händelse de på B och C afgifna

röster, i följd deraf att desse icke äro valbare, eller af annan orsak,

förklarades ogiltiga, nytt val skall ega rum. Enligt utskottets uppfattning

förefinnes icke något skäl till olika förfaringssätt i dessa två

fall. Har åter majoriteten af valmännen gifvit sina röster åt en person,

som icke varit valbar, synes denna omständighet icke ovilkorligen böra

medföra rätt för dem att vid ett nytt val uttrycka sin åsigt om, hvilken

person i den först valdes ställe bör till riksdagsmannakallet komma i

fråga. Eu viss grad af vaksamhet måste nemligen alltid iakttagas af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

den, som vill tillgodonjuta en rätt, och vid en så vigtig handling som

riksdagsmannaval synes denna pligt icke kunna efterlåtas. Finnes något

lifligare intresse för valet bland de röstande, torde det i allmänhet icke

erbjuda synnerligen stora svårigheter att förvissa sig om, huruvida den,

åt hvilken de vilja gifva sina röster, är valbar. Går alltså valmannen

till sitt värf, utan att hafva förskaffat sig visshet härutinnan, eller

äfventyrar han sin röst, oaktadt han har anledning att känna sig

tveksam, torde det icke vara oberättigadt, att de, som förfarit med

större omtänksamhet, äfven blifva bestämmande vid valet. Majoritetens

inflytande på riksdagsmannavalen, såvida detsamma är beroende af

valmännens kännedom om deras valbarhet, som komma under omröstning,

kan derför, utan lagstiftningens hjelp, i de flesta fall betryggas

derigenom, att valmännen med mera sjelfständighet och intresse förbereda

sig på denna förrättning. I den mån vårt folk utvecklar sig i

politiskt afseende, skola äfven de nämnda egenskaperna allt mer verka

derhän, att vid riksdagsmannavalen majoritetens mening blifver gällande.

Detta syftemål, om det genom lagbestämmelser skall vinnas, synes

öfver hufvud icke kunna uppnås, såvida icke till de af motionären föreslagna

stadganden jemväl meddelas föreskrift om absolut majoritet.

Denna grundsats tillämpas visserligen nu vid landstingsmannavalen,

på det sätt, att, om ingen vid första omröstningen erhållit mer än

hälften af de afgifna rösterna, ny omröstning skall anställas emellan

dem, som erhållit de flesta rösterna, till dubbla antalet.af dem, som

skola väljas, dervid den är vald, som vid den senare omröstningen

fått de flesta rösterna, således icke ovilkorligen mer än hälften; men

för öfrigt är principen om absolut majoritet i det hela främmande för

vårt valsätt. Ehuru utskottet, såsom redan blifvit antydt, delar motionärens

åsigt om önskvärdheten af, att riksdagsmannavalen måtte blifva

ett uttryck af uppfattningen hos valmännens flertal, anser utskottet sig

likväl icke böra tillstyrka en lagbestämmelse om absolut majoritet vid

ifrågavarande val. Ty, såsom utskottet framhöll i sitt vid 1885 års

riksdag afgifna betänkande n:o 9, i anledning af en då väckt motion,

som afsåg tillämpning vid riksdagsmannaval af det vid landstingsmannaval

föreskrifna valsätt, hvarken kan eller bör det åsyftade önskningsmålet

vinnas, så att säga, på konstladt sätt — genom att tvinga

valmännen att rösta på andre, än de sjelfve vilja. Dessutom skulle

en dylik föreskrift tvifvelsutan ofta föranleda omval och dermed förenade

olägenheter.

Vidare får utskottet erinra, att, då motionärens förslag i första

mom. innehåller, att, derest vid elektors- eller riksdagsmannaval de

afgifna rösterna eller valsedlarna förklarats ogiltiga till mera än halfva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande 1V:o 8.

o

antalet, nytt val skall anställas, samt dermed jemföres stadgandet i

sista mom., att, i händelse riksdagsmannaval i anledning af anförda

besvär ogillas, den profvande myndigheten är skyldig förordna om

anställande af nytt val och icke eger befogenhet att förklara annan

för riksdagsman än den vid valförrättningen utsedde, så följer häraf,

att, äfven om i nu nämnda fall afgifna röster utan laga skäl förklarats

ogiltiga och röstkasseringen således varit obehörig, rättelse i en sådan

origtig åtgärd icke kan vinnas annorledes än genom anställandet af

nytt val, hvilket måhända gifver ett helt annat resultat än det först

hållna valet. Likaså skulle enligt motionärens förslag nytt val blifva

behöflig!, om valförrättaren, i följd af origtig sammanräkning af rösterna,

förklarat annan person vald än den, som rätteligen erhållit de

flesta rösterna. Utskottet håller dock; före, att under dylika förhållanden

den högre myndigheten bör ega befogenhet att undanrödja verkan af

det origtiga beslutet och förklara den vald till riksdagsman, som erhållit

de flesta rösterna. Ett nytt val i förenämnda fall vore, synes det utskottet,

en orättvisa ej mindre emot de valberättigade, som deltagit i

det första valet, än äfven mot den, som blifvit till riksdagsman utsedd.

Enligt motionärens förslag skulle nytt val anställas till och med om

vid ett riksdagsmannaval, der en så stor splittring egt rum, att ingen

erhållit mer än en fjerdedel eller en femtedel af de afgifna rösterna,

det skulle visa sig, att den, som erhållit pluralitet med några få rösters

öfvervigt, icke varit valbar. Att, såsom hittills, högre dömande myndighet

i dylikt fall förklarat den vald, som erhållit de flesta lagliga

rösterna, har varit en vida lämpligare utväg, och det kan ej ens i

allmänhet påstås, att den nu föreskrifna behandlingen af riksdagsmannaval

i och för sig varit egnad att framkalla någon föreställning om

obehörigt intrång från domaremagtens sida, då ju domstolen icke med

fog kan sägas härigenom tillsätta riksdagsman, utan blott afgör hvilken

bland de af valmäunen utsedde erhållit det högsta lagliga röstantalet.

Den uppmärksamhet, ett allmänt kändt fall med skäl framkallat,

har derför, efter utskottets mening, mindre haft sin grund i sjelfva

rättsfallet, som ofta upprepats, än i det ifrågavarande valets omfattning

och betydelse för representationens sammansättning.

Beträffande härefter andra mom. af motionärens förslag, att, om

någon, som på grund af tjenst eller annat allmänt uppdrag haft att

med valet taga befattning, begått fel, som på valet haft eller kunnat

hafva inflytande, valet, i händelse det öfverklagas, skall ogillas och

nytt val ega rum, så må anmärkas, att dylika fel ej sällan kunna vara

af den beskaffenhet, att de kunna lämpligen afhjelpas på annat sätt

än genom nytt val. Så är förhållandet särskildt i det fall, att, då val
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

krets utgöres af flera kommuner, uti någon eller några af dessa obehöriga

personer fått deltaga i valet,; och utrönas kan, på hvilken de

flesta lagligen afgifna rösterna fallit. T. ex. vid ett val har A erhållit

210 och B 200 röster. Af A:s 210 röster befinnas emellertid 20 vara

afgifna af obehöriga personer. Då kan ju rättelse i detta val ske

derigenom, att dessa 20 röster afräknas, i hvilken händelse A har 190

och B 200 röster. Enligt motionärens förslag skulle i detta fall nytt

val anställas, men sådant synes utskottet icke vara lämpligt. År åter

det fall för handen, att obehöriga personer fått deltaga i valet, och

icke utrönas kan, på hvilken de flesta lagligen afgifna rösterna fallit,

så har nu gällande riksdagsordning blifvit af den högsta dömande

myndigheten så tillämpad, att nytt val skall eg a rum. För detta fall

erfordras således icke någon ny föreskrift i den af motionären antydda

rigtning.

För öfrigt vill utskottet såsom eu ofullständighet hos förslaget i

denna del påpeka, att det icke omfattar det fall, att någon, hvilken

innehar tjenst eller annat allmänt uppdrag, men icke haft att taga befattning

med sjelfva valet, begått fel, som haft inflytande på detsamma.

Utskottet kan emellertid icke förneka, att nu omhandlade mom.

af motionärens förslag är i många afseenden beaktansvärdt, enär

det understundom inträffat, att fel och försummelser hos dem, som på

grund af kommunalt uppdrag haft befattning med riksdagsmannaval,

inverkat på valets utgång, så att majoriteten icke blifvit bestämmande.

Svårigheten att finna det nödiga botemedlet i tillräckligt verksamma

lagbestämmelser är dock mycket stor, isynnerhet som här närmast

blifver fråga om kommunalstämmans ordförande, som ej har någon

tjenst, utan ett förtroendeuppdrag.

Det af motionären föreslagna medlet att ställa till rätta, hvad

som felats eller försummats, är i detta, likasom i de öfriga fallen, nya

val. I åtskilliga fall torde detta ock vara det lämpligaste, men, i allmänhet

taget, böra nya val icke utan nödfall anlitas i följd af de med

dem förenade olägenheter. Utskottet har redan påpekat, hurusom derigenom

under vissa förhållanden orättvisor kunna uppstå. Dessutom

medföra nya val tidsutdrägt och oro i sinnena, och detta i desto högre

grad, ju flera omval måste företagas; ty någon säkerhet för, att det

skall stanna vid ett omval, finnes naturligtvis icke. Afse omvalen de

af landsting utsedde representanterna i Första Kammaren, förorsakas

af desamma jemväl kostnader för urtima landstings sammanträde. Slutligen

och enär under tiden emellan båda valen förändring kan ske

i en persons valbarhet, kan mot den föreslagna åtgärden med njm

val den anmärkning framställas, att den lemnar fältet öppet såväl för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

Övergrepp från deras sida, som hafva att med valet taga befattning,

som för otillbörliga anordningar af valmännen sjelfve. Så t. ex. kan

en valförrättare olagligt kassera röstsedlar i afsigt att bereda en person,

som vid det första valet icke var valbar, tillfälle att. förskaffa sig

bebörigbet i sådant afseende, för att vid det senare valet kunna väljas;

och i samma syfte kunna valmännen vid det första valet rösta på en

obehörig person och sedan i besvärsväg få dennes val upphäfdt, hvarefter

de vid det senare valet gifva sina röster åt en annan person,

som under tiden blifvit valbar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr von Ebrenheims motion icke måtte af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 april 1889.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservation

af herr Alin, som ansett, »att utskottet bort med anledning af

motionen föreslå ett tillägg till § 25 riksdagsordningen, hufvudsakligen

af det innehåll att, om vid riksdagsmannaval afgifna valsedlar till

större antal än hälften äro ogilda och detta förhållande finnes inverka

på valets utgång, skall nytt val anställas.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.