Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 28 i förordningen om urarfvagörelse m. m. den 18 september 1862.

1889-03-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 28 i förordningen om urarfvagörelse m. m. den 18 september 1862.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Auk. till Eiksd. kansli den 9 mars 1889 kl. 12 m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

af § 28 i förordningen om urarfvagörelse m. m. den 18

september 1862.

I § 28 af förordningen huru gäld vid dödsfall betalas skall och

om urarfvagörelse, så ock angående undansättande af egendom i död

makes bo den 18 september 1862 stadgas:

»Sterbhusdelegare, som afträdd egendom tillträdt efter hvad i 6

och 10 §§ sägs, vare ej pligtig att för den egendom göra reda för andra

sterbhusdelegare än dem, som voro omyndiga den tid, då egendomen tillträddes,

eller af laga förfall hindrade att före nämnda tid sin rätt bevaka;

testamentstagare, som fått sig tillagd viss egendom eller visst

belopp i penningar, så ock efterlefvande make, som till undansättande

af egendom berättigad är, hafve dock emot den, som tillträdde, samma

rätt, som de emot sterbhuset egt, om boet ej afträdt blifvit. Yppas,

efter sådant egendomstillträde, någon förut okänd tillgång, deri njuta

alla sterbhusdelegare laga rätt.»

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr A. G. Jönsson i Mårarp afgifven motion, n:o

63, hvari föreslås att anförda § måtte erhålla följande ändrade lydelse:

»Sterbhusdelegare, som afträdd egendom tillträdt efter hvad i

6 och 10 §§ sägs, vare ej pligtige att till någon af de i sterbhuset arfsberättigade

redogöra. Yppas efter sådan egendoms tillträde någon förut

okänd tillgång, deri njute alla sterbhusdelegare lika rätt.»

Till stöd för sitt förslag åberopar motionären hvad han andragit

i en år 1887 afgifven motion (1887 A: n:o 27 bland motioner i Andra

Kammaren), hvilken i följd af Riksdagens upplösning icke blef af kamrarne

slutligen behandlad. I sistnämnda motion anfördes:

Bih. till Biksd. Prof. 1889. 7 Sami. 16 Käft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

»Enligt denna paragraf befrias den, som afträdd egendom tillträdt,

från skyldighet att för den samma göra reda till andra än de, som voro

omyndige den tid egendomen tillträddes eller af laga skäl hindrade att

före nämnda tid sin rätt bevaka, testamentstagare och efterlefvande

make; men hela urarfvalagen talar ej ett ord om tiden eller sättet för

den redovisning, som åligger tillträdaren. Det kan vara med hans fördel

förenligt att i all sin tid ega och bruka den öfvertagna egendomen

och i de flesta fall är detta enda utvägen att undgå alltför stor förlust

på affären. Då det endast är fråga om att skydda omyndige samt förmyndare

från framtida kraf, ligger i sakens natur att någon redovisning

för sålunda afträdd egendom ej kan ifrågakomma, helst som den sterbhusdelegare,

hvilken iklädt sig boets gäld, icke har anspråk på. någon

godtgörelse för möjligen uppkommande förlust af meddelegarne i sterbhuset.

Då nu alla andra realisationssätt ovilkorligen medföra större

omkostnader och deraf följande förluster för borgenärerna i gäldbundet

bo, torde allt ordande om redovisning böra afskaffas, så att en driftig

och förslagen sterbhusdelegare må våga öfvertaga egendomen med

dess skulder och sålunda förhindra, att egendomen uppfrätes af en

långsam och dyr konkurs. Om tillträdaren gör vinst ellerförlust, är ju

detta hans ensak och mest beroende af hans förmåga att sköta egendomen.

I en tid som denna, då konkurser höra till ordningen för dagen

och en mängd sterbhus äro en enda härfva af skulder, böra alla hinder

för en enkel och billig utredning undanrödjas.»

Hvad först angår den del af motionärens förslag, som afser uteslutande

ur paragrafen af bestämmelsen, att testamentstagare, som fått

sig tillagd viss egendom eller visst belopp i penningar, samt efterlefvande

make, som är berättigad till undan skiftande af egendom, ega

mot den, som tillträdde, samma rätt, som de emot sterbhuset egt, om

boet ej blifvit afträdt, så skulle, enligt lagutskottets tanke, en sådan

lagändring komma i strid med de grundsatser, på hvilka hela ifrågavarande

förordning är byggd. Desse rättsegares ställning gent emot

sterbhuset såsom en helhet synes nemligen vara att närmast jemföra

med en borgenärs; och deras rätt bör ej kunna förminskas derigenom,

att sterbhusets egendom en gång blifvit afträdd, men sedermera af en

sterbhusdelegare tillträdd. Motionären har icke heller anfört några

särskilda skäl för sitt förslag i denna del.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

Beträffande åter frågan om tillträdares redovisningsskyldighet i

förhållande till omyndige och frånvarande kan man vara mera tveksam,

huruvida nu gällande bestämmelser eller de af motionären föreslagna,

hvilka gälde före tillämpningen af 1862 års förordning, må ega företräde.

De komiterade, hvilka år 1859 afgåfvo förslag till konkurslag

samt förändrad lagstiftning i andra dermed sammanhang egande ämnen,

yttrade i fråga om den af dem föreslagna och sedermera af lagstiftaren

godkända § 28 i förordningen om urarfvagörelse:

»Då det ansetts nödigt bibehålla nu gällande lags stadgande derom,

att, i händelse en arfvinge gör sig urarfva, men annan arfvinge

bestrider egendomens afträdande, den senare eger rätt att egendomen

tillträda, har konseqvensen fordrat, att, såsom jemväl lagberedningen

föreslagit, utsträcka denna rätt äfven till andra sterbhusdelegare. Deremot

hafva komiterade funnit betänkligt att stadga ovilkorlig frihet från

redovisningsskyldighet för den sterbhusdelegare, som boet emottagit.

Erfarenheten har nemligen visat, att, då ifrågakomne rättighet blifvit

begagnad, det ofta varit i anledning deraf, att en förmyndare, af en

eller annan orsak, å de omyndigas vägnar afträdt egendomen, ehuru

den i sjelfva verket gifvit ett, kanske icke obetydligt öfverskott. Lockelserna

till ett sådant steg äro ock för förmyndaren stora. Underlåter

han afträda boet, och uppkommer brist, drabbar denna honom ensam,

hvaremot, om vinst eller behållning uppstår, denna tillfaller myndlingarna

allena, komiterade hafva derför i 28 § föreslagit stadgande, som

innefattar att redovisning af den, som boet emottagit, alltid skall ske

till de sterbhusdelegare, hvilka voro omyndiga den tid, då egendomen

afträddés. Samma rätt till redovisning har ock blifvit medgifven den

sterbhusdelegare, som af laga förfall var hindrad att förenämnda tid sin

rätt bevaka. Detta har ansetts nödigt, på det ej t. ex. tvenne närvarande

sterbhusdelegare må kunna genom en i otid tillstäld urarfvagörelse

beröfva en frånvarande allt arf.»

Sedan rikets ständer år 1860 för sin del antagit komiterades förslag,

och högsta domstolens utlåtande infordrats, erinrade, vid granskning

af förevarande paragraf, justitieråden Alexanderson och Cramér,

att, den här ifrågavarande, vanligen med uppoffring förenade, mellankomst

i gäldbundet bo, hvilken i allmänhet kunde antagas främja de rättegandes

ömsesidiga fördelar, skulle betydligen motverkas genom stadgande

af skyldighet att till omyndig och frånvarande sterbhusdelegare

redovisa för boet. Ett sådant undantag från regeln ansågo bemälde

justitieråd derför icke böra göras. Justitierådet Södergren biträdde denna

anmärkning, såvidt den afsåg redovisning till omyndig sterbhusdelegare,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

hvars rätt vid boets afträdande varit af lagligen ansvarig förmyndare

bevakad.

Vid ärendets föredragning i statsrådet yttrade dåvarande justitiestatsministern:
»I

28 § uttalades den grundsats, att sterbhusdelegare, som afträdd

egendom tillträdt, är pligtig att för den egendom redovisa för sterbhusdelegare,

som voro omyndiga den tid, då egendomen tillträddes, eller

af laga förfall hindrade att före nämnde tid sin rätt bevaka. Högsta

domstolen synes i afseende å detta stadgande hafva varit ense om den

anmärkning, att någon skyldighet att visa redo för omyndig sterbhusdelegare

icke bort föreskrifvas. Det lärer dock icke kunna förnekas,

att lockelserna för en förmyndare att utan tvingande skäl göra sina

myndlingar urarfva äro större än för andra sterbhusdelegare. Försummar

han urarfvagörelse, och räcker ej egendomen till gäldens betalning,

åligger betalningsskyldighet honom personligen, hvaremot någon direkt

fördel af arfvets tillgodonjutande icke tillkommer honom. Och då den

ersättningstalan för en i otid verkstäld urarfvagörelse, som skulle emot

förmyndaren kunna anställas, sällan, med afseende å svårigheten att bevisa

myndlingarnes förlust, lärer kunna leda till ersättning för dessa,

synas mig tänkvärda skäl tala för den förmån, som genom ifrågavarande

stadgande blifvit omyndig sterbhusdelegare beredd.»

De skäl, som af komiterade och justitiestatsministern blifvit anförda

för den nu gällande bestämmelsen, synas lagutskottet vara af den

beskaffenhet, att de endast med en bestämd praktisk erfarenhet om

samma bestämmelses olämplighet kunna vederläggas. Någon sådan erfarenhet

har motionären icke åberopat, och lagutskottet känner ej heller

något fall, då olägenhet af ifrågavarande föreskrift bevisligen uppkommit.

öfver hufvud taget torde tillträde af afträdd egendom vara en

ganska sällan förekommande händelse.

Utskottet anser sig följaktligen böra hemställa,

att herr Jönssons förevarande motion icke må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 8 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26. 5

Reservation

af herr Smedberg, som ansett att utskottet borde tillstyrka bifall

till motionen.

Herr Hasselrot har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

>

Bill. till RUcsd. Prof. 1S8.9. 7 Sami. 16 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.