Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om tillägg till gällande bestämmelser angående saköreslängd.

1889-03-12 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:27, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om tillägg till gällande bestämmelser angående saköreslängd.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande K:o 27.

i

N:o 27.

Ant. till Iliksd. kansli den 11 mars 1889, kl. 6 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt förslag om tillägg

till gällande bestämmelser angående saköreslängd.

I justitieombudsmannens till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse,

som af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet, göres följande

framställning:

»Under en af mina embetsresor nästlidna år framstälde en landtdomare

till mitt bepröfvande, huru vida icke stadgandet i 2 kapitlet 8 §

rättegångsbalken, att häradshöfding vid hvart tings slut skall gifva

bötes- eller saköreslängd till kronofogden ut, borde sålunda ändras, att

häradshöfding i domsaga, der förordningen angående ändring i vissa

fall af gällande bestämmelser om häradsting den 17 maj 1872 vunnit

tillämpning, förpligtades att utlemna saköreslängd efter hvarje allmänt

sammanträde. I dessa domsagor förfelades nemligen, i följd af nyssnämnda

bestämmelse, i betydlig mån syftet att genom böter och viten

tvinga tredskande svarandepart till inställelse vid rätten och dymedelst

påskynda rättegångars afslutande. En sådan part finge nemligen icke,

om ej tillfälligtvis, förr än efter tingets slut vetskap om att vid ett eller

flera derförinnan afslutade tingssammanträden lian fälts till bötesansvar

för uteblifvande eller honom förelagts vid vite att iakttaga inställelse.

Dertill komme, att, då sålunda gång efter annan eu person för uteblifvande

från rätten ådömda böter och viten efter längre tids förlopp och

på en gång skulle uttagas, svårighet att utfå desamma ofta mötte i följd

deraf, att den sakfälde råkat på obestånd eller lemna! orten.

Bih. till Iliksd. Prof. 1889. 7 Sand. 11 Hå/t.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

2

Den ifrågasatta förändringen synes mig ur de angifna synpunkterna

välbetänkt, och jag hemställer derför, att den måtte af Riksdagen för

dess del beslutas. Den är i sjelfva verket en naturlig konseqvens af

förberörda kongl. förordning den 17 maj 1872 och hade bort i sammanhang

med denna vidtagas. Än mera behöflig har emellertid förändringen

blifvit efter tillkomsten af kongl. förordningen angående böter för

svarandeparts uteblifvande från underrätt den 6 oktober 1882, såvida

det genom denna förordning höjda bötesansvar skall i de domsagor, der

tingssammanträden hållas, medföra påräknad verkan. En bestämmelse

derom, att saköreslängd skall utlemnas för hvarje sådant sammanträde,

skulle också leda dertill, att stadgandet i sistnämnda kongl. förordning,

att de enligt densamma ådömda böter skola genast uttagas, utan hinder

deraf att det beslut, hvarigenom de blifvit ådömda, ej vunnit laga kraft,

kunde tillämpas i närmare öfverensstämmelse med så väl ordalagen som

syftet, än nu är förhållandet, då, på grund af gällande lag, saköreslängd

ofta ej utlemnas för böternas uttagande förr än flere månader

efter deras ådömande.

I händelse Riksdagen för sin del besluter, att saköreslängd skall

i de domsagor, der tingssammanträden hållas, utlemnas efter hvarje

allmänt sammanträde, lärer i sammanhang dermed böra föreskrifvas,

att ådömda böter och viten skola af vederbörande uppbördsman utsökas

inom viss, möjligast korta tid efter saköreslängdens emottagande.))

Det sålunda af justitieombudsmannen framstälda förslaget om

skyldighet för häradshöfding att efter hvarje allmänt tingssammanträde

utgifva saköreslängd synes lagutskottet vara väl grundad!. Emellertid

torde det icke kunna ifrågasättas, att saköreslängd skall utfärdas omedelbart

efter sammanträdet, då i allmänhet domboken icke är fullständigt

uppsatt. I eu och annan domsaga, som består af endast ett tingslag,

förfares redan nu, efter hvad som kommit till utskottets kännedom,

sålunda, att saköreslängd aflemnas å vårtinget efter afslutandet af

andra sammanträdet för tiden från årets början till andra sammanträdet;

efter tredje sammanträdet för tiden från och med andra sammanträdet

till tredje sammanträdet o. s. v., så att efter tingets slut saköreslängd

lemnas för tiden från och med sjette sammanträdet till tingets slut.

Den i sista stycket af justitieombudsmannens framställning ifrågasatta

föreskrift rörande vitens och böters utsökande finner lagutskottet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

3

deremot icke behöflig, enär, beträffande de böter, som ådömas enligt

förordningen den 6 oktober 1882, denna förordning innehåller uttrycklig

föreskrift, att sådana böter genast skola uttagas, och, hvad angår

andra böter samt viten, de genom kungörelserna den 29 januari 1861,

den 27 december 1873 och den 5 juli 1884 meddelade föreskrifter i

ämnet synas fullt tillfredsställande.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen ville, med anledning af justitieombudsmannens

förevarande framställning, i skrifvelse

anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådant tillägg

till gällande bestämmelser angående saköreslängd, att

häradshöfding i domsaga, der ting hållas enligt förordningen

den 17 maj 1872, ålägges att inom viss

lämplig tid efter hvarje allmänt sammanträde till vederbörande

kronofogde utgifva saköreslängd.

Stockholm den 12 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.