Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande JSf:o 28

1889-03-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:28, Lagutskottets Utlåtande JSf:o 28

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande JSf:o 28.

N:o 28.

Ank. till Eiksd. kansli den 11 mars 1889, kl. 6 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af vädd motion om upphäfvande

af 10 kap. kyrkolagen somt skrifvelse till Konungen

i fråga om ändring af 18 kap. samma lag.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat eu

inom nämnda kammare af herr G. Berg afgifven motion, n:o 79, hvari

föreslås, att Riksdagen ville dels »för sin del besluta om upphäfvande

af 10 kap. kyrkolagen om bann och bannlysning», dels ock »till Kongl.

Maj:t ingå med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till förändrade föreskrifter om begrafningssättet

i stället för dem, som förekomma i 18 kap. kyrkolagen och

hvilka såmedelst böra upphäfvas».

Motionären erinrar till eu början, hurusom Riksdagen i skrifvelse

till Konungen den 17 februari 1888 begärde utarbetande af ny kyrkolag

samt derpå grundade och i samband dermed stående kyrkliga stadgande^

men att Kongl. Maj:t vid föredragning af denna skrifvelse

den 25 påföljande maj funnit densamma icke föranleda någon Kongl.

Maj:ts åtgärd. »Vid detta förhållande», fortsätter motionären, »torde

icke annat återstå i fråga om revision af kyrkolagen än att fortsätta

på de partiella reformernas långsamma väg. Den vägen är dock ingalunda

lätt att genomvandra för att nå målet: en fullständig, ny kyrkolag,

helst man uti så många kapitel af nu gällande kyrkolag möter

stadgande!], som dels öfverlefvat sig sjelfva och äro antiqverade, dels

alls icke borde hafva sin plats uti denna lag, utan äro att hänföra till

helt andra grenar af lagstiftningen. I sistnämnda hänseende märkas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28. 5

bestämmelser om fattigvård, skolväsende och dylikt; i förra hänseendet

åter, bland många andra, stadgandena uti 10 kap. om bann och uti

18 kap. om den kristliga begrafning^.»

Till stöd för sitt förslag om upphäfvande af 10 kap. kyrkolagen

anför motionären:

»Stadgandena om bann eller bannlysning hafva till föremål att för

längre eller kortare tid utestänga en kyrkans medlem från nattvardens

bruk, och såmedelst, såsom det uti 3 § heter, sätta honom utom Guds

församlings gemenskap. Bannlysningen sönderfaller uti två arter: det

mindre bannet och det större. Det mindre bannet afser, såsom det

synes, uteslutande det fall, att »någon af åhörarne uti eu uppenbar och

allom vetterlig synd och last sig förhärdar, som förtörnar Gud och

uppväcker förargelse, men likväl är af den beskaffenheten, att syndaren

icke straxt kan derför lagforas». En sådan kyrkans medlem kan då

af biskop och konsistorium sättas »till en bestämd tid från den heliga

nattvardens bruk och andra kyrkones friheter». —• Uti det större bannet

åter skall till en början pröfvas, »om en sådan syndare igenom verldsligt

straff, på sätt och vis, som han förtjenar, icke kan drifvas till

bättring». Men, om han ändå intet afstår med synden, då må kyrkoherden,

uppå biskopens och konsistoriums befallning, uppenbarligen å

predikstolen bannlysa den felande och skilja honom »från den helga

kristliga kyrkans delaktighet och bindandes honom uti hans synd till

dess han sig besinnar, bekänner och bättring tillbjlider». Och uti sistnämnda

art af bannlysning är afskiljande! från umgänget med öfriga

församlingsmedlemmar så långt utsträckt och strängt påbjudet, att den,

som herbergera^ äter eller dricker med en sådan bannlyst, skall stå

»uppenbar skrift».

Dessa stadganden tillämpas väl numera i allmänhet icke och böra

således redan ur den synpunkten ur vår lagstiftning afskaffas, enär det

är för det allmänna rättsmedvetandet kränkande att hafva lagar, som

icke efterlefvas eller kunna efterlefvas. Men en ännu vigtigare grund

för dessa stadgandens afskaffande förefinnes. Dessa stadganden strida

nemligen, efter min uppfattning, emot den kristliga kärlek och fördragsamhet,

som det åligger den kristna kyrkans medlemmar att utöfva

och visa, den ene emot den andre. Det kan icke vara den ena menniskan

tillstadt att beröfva den andre ett af de nådemedel, som blifvit

alla gifna och som alla behöfva; det får icke uti ett så vigtigt fall

vara åt den menskliga, ofullkomliga domsrätten öfverlåtet att fråntaga

en medlem af Kristi kyrka tillfälle till den försoning och förlåtelse,

som är alla utlefvad och erbjuden.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

Lika med motionären anser lagutskottet de i 10 kap. af 1686

års kyrkolag förekommande bestämmelser om det s. k. större bannet

föråldrade och stridande mot nutidens kristliga medvetande. Deras

tillämpning lärer också aldrig numera ifrågakomma. Motionärens förslag

i denna del kan följaktligen icke anses för annat än ett uttryckligt

upphäfvande af lagbestämmelser, hvilka redan äro i verkligheten

afskaffade, och åsyftar således hufvudsakligen en formel förbättring af

vår kyrkolagstiftning. Men skall en sådan förbättring vidtagas, bör

den, enligt lagutskottets mening, vara fullständig, åtminstone så till

vida, att den omfattar alla de bestämmelser i kyrkolagen, hvilka röra

samma ämne. I detta afseende lider det föreliggande förslaget af den

brist, att det icke omfattar upphäfvande vare sig af 16 kap. 12 § eller

af 11 kap. 6 § kyrkolagen, hvilka lagrum, ehuru de hafva fått sin

plats i ett annat sammanhang, tydligen handla om bann af samma art,

som omtalas i 10 kap.

Med hänsyn till denna omständighet och då härtill kommer, att

10 kap. ej blott handlar om det s. k. stora bannet utan äfven angifver

de allmänna grundsatser, hvilka i hufvudsak ännu göra sig gällande

inom den svenska kyrkan vid hennes kyrkotuktsverksamhet och

hvilka ej böra ur kyrkolagen uteslutas, med mindre än att de ersättas

af andra, den närvarande tidens kraf bättre motsvarande bestämmelser,

men lagutskottet saknar befogenhet att, utöfver hvad motionären föreslagit,

göra någon framställning i ämnet, hemställer utskottet,

1) att förevarande motion, i hvad den afser upphäfvande

af 10 kap. kyrkolagen, icke må af Riksdagen

bifallas.

Till stöd för sitt i motionens senare del framstälda förslag andraga*

motionären:

»Ofvergår man vidare till 18 kap. kyrkolagen, hvilket, kapitel

handlar om den kristliga begrafningen, samt de kungörelser och förordningar,

som stå uti samband med detta ämne, finner man äfven på

detta område flera föreskrifter, som stå uti strid med kristlig fördragsamhet.

I detta hänseende förtjenar först och främst att framhållas skilnaden

emellan den begrafning, som kallas kristlig och hvilken skall ske

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-.o 28. 7

»ärligen och på behörigt sätt» och komma dem till del, »som kristelig011

lefvat hafva» samt den art af begrafning, som skall ske »i tysthet»

eller »i stillhet» och hvilken egnas dem, som förgjort sig sjelfva

eller blifvit för gröfre brott dömde eller så omättligt förtärt starka

drycker, att de deraf ljutit döden. Att en jordfästning sker i stillhet,

i den bemärkelse detta ord vanligen tages, deremot är icke något att

erinra; men att stoftet af den döde, som redan gått att inför den

högste domaren aflägga räkenskap för sina gerningar, att detta stoft

skall vara föremål för en infami eller vanära i samma ögonblick, som

kyrkans välsignelse öfver den döde och löftet om hans uppväckelse

a yttersta dagen uttalas, det innebär, efter min förmening, ett så krasst

och intetsägande tillämpande af den menskliga domsrätten, att det

vore en gärd af sann humanitet, om det borttoges.

Vidare återfinnas på det nu ifrågavarande området af den kyrkliga

lagstiftningen föreskrifter: att vid bisättning af lik inga flere Skola

följa än de, som bära eller eljest nödvändigt hafva att der beställa,

och detta vid vite af 500 daler silfverinynt; att intet lik skall stå öfver

ett hälft år obegrafvet, der icke större och vigtigare orsaker finnas

för längre uppskof; att de barn, som oäkta födas och mördas, skola

läggas afsides å kyrkogården; samt att främmande religionsbekännare,

som do i riket, icke skola erhålla sång eller likpredikan — stadgande^

hvilka alla synas böra upphäfvas eller ersättas af andra, som

mera öfverensstämma med den sedliga rättsuppfattningen.

_ Antingen bör eu existerande lag tillämpas eller ock, om den icke

fort]enar sådan tillämpning, upphäfvas.»

Äfven i denna del vill utskottet så till vida gifva motionären rätt,

att åtskilliga af de anförda bestämmelserna måste anses i hög grad

otidsenliga. De tillämpas också icke. Men i en punkt, hvilken motionären

framhållit såsom särskildt vigtig, är utskottet af annan mening,

nemligen hvad angår begrafning i stillhet. Utskottet kan nemligen å

ena sidan icke medgifva, att densamma, såsom den enligt föreskrifterna

i gällande kyrkohandbok försiggår, medför någon infami eller

vanära. Och å andra sidan anser utskottet, att kyrkan icke bör genom

borttagande af all skilnad mellan en begrafning i stillhet och

annan begrafning uppgifva sin rätt och pligt att äfven uti den yttre

begrafningsformen häfda sin ställning såsom kristlig kyrka gent emot

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande F:o 23.

uppenbara kränkningar af den kristliga sedelagens bud. Härjemte må

erinras, att äfven 2 kap. 2 § strafflagen omtalar jordfästning i stillhet

såsom en särskild begrafningsform, nemligen i fråga om afrättade förbrytare.

Utöfver sina uttalanden om hvad som skulle ur lagstiftningen i

ämnet utgå bär motionären icke angifvit, i hvilken rigtning han önskar

en omarbetning af gällande föreskrifter rörande begrafningssättet. Lagutskottet

kan emellertid för sin del icke finna lämpligt, att Riksdagen

hos Kongl. Maj:t gör framställning om upphäfvande af gällande bestämmelser

i ett ämne, rörande hvithet positiva föreskrifter icke kunna

undvaras, utan att dervid ens antyda beskaffenheten af den nya lagstiftning,

som begäres.

Slutligen vill utskottet erinra, att Kongl. Maj:t, i anledning af

framställning från kyrkomötet, den 3L december sistlidna år tillsatt

en kommission med uppdrag att ombesörja en allmän revision af kyrkohandboken;

och lärer denna kommission icke underlåta att egna sin

uppmärksamhet jemväl åt de delar af handboken, som beröra förevarande

ämne.

På sålunda anförda skäl hemställer lagutskottet,

2) att motionen i nu ifrågavarande del icke må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

vid utskottets hemställan i punkten 1)- af herr Bergström, med hvilken herrar Lundin, Fröberg, von Baumgarten

och Kerfstedt instämt:

I anledning af eu vid 1884 års riksdag väckt motion om upphäfvande

af 10 kap. samt 12 § i 10 kap. kyrkolagen, anförde lagutskottet

(i utlåtande n:o 44):

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

9

»Den för revision af 1686 års kyrkolag i nåder förordnade komité,

hvilken under den 2 oktober 1873 afgaf förslag till kyrkolag och

kyrkostadgar, har i kap. 11 af förslaget till kyrkolag upptagit särskilda

bestämmelser om kyrkotukt. Emot dessa bestämmelser förekommo

vid förslagets granskning inom högsta domstolen flerehanda

anmärkningar, och särskildt hemstälde högsta domstolens ledamöter,

med undantag af en, som i det ämnet icke yttrat sig, att alla stadganden

om uteslutande från tillträde till nattvarden och om så kallad

enskild skrift måtte försvinna (se Tidskrift för lagstiftning m. m. 1878

ss. 142—144, 241—243). ''

Vid 1878 års kyrkomöte gjordes i särskilda afgifna motioner

framställningar dels om ny fullständig förordning rörande kyrkotukt, i

hvilket afseende framhölls det otillfredsställande skick, hvari lagstiftningen

uti ifrågavarande ämne för det närvarande befunne sig, dels ock

derom, att förordningen den 4 maj 1855, angående vissa föreskrifter

till kyrkotuktens upprätthållande, måtte varda reviderad i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med kap. 11 § 3 i kyrkolagskomiténs förslag till

kyrkolag.

Med anledning af dessa framställningar anhöll kyrkomötet, i skrifvelse

af den 30 september 1878 (n:o 9), då en omarbetning af nu

gällande lagstiftning angående kyrkotukt redan länge varit ett allmänt

erkändt. behof samt, hvad särskildt anginge förordningen den 4 maj

1855, mycken villrådighet yppats, huru vissa i samma förordning förekommande

bestämmelser numera, efter tillkomsten af 1864 års strafflag,

rätteligen borde tillämpas, det Kongl. Maj:t täcktes låta, så fort

ske kunde, för antagande i vederbörlig ordning framlägga förslag till

ny författning angående kyrkotukt.

Vid 1883 års kyrkomöte väcktes fyra särskilda motioner afseende

den verksamhet, hvilken kyrkan bör utöfva mot sådana sina ledamöter,

som i lära eller lefverne afvika från hvad hennes medlemmar rätteligen

hafva att iakttaga och hålla. Af dessa motioner åsyftade den

mest omfattande (n:o 19) att med upphäfvande eller ändring af ej

mindre 10 kap. kyrkolagen än äfven förordningarne den 4 maj 1855

angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande, samt den

11 december 1868, angående särskilda sammankomster för andaktsöfning,

vinna eu ny lag angående kyrkotukt, i hvilket hänseende motionen

innefattade ett fullständigt utfördt förslag, uppgjordt i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de i 11 kap. af kyrkolagskomiténs förslag

af år 1873 upptagna bestämmelser i ämnet.

I betänkande öfver nämnda motioner (n:o 9) erinrade kyrkolagsBih.

till Rited. Prot. 1889. 7 Sami. 17 Hiift. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

utskottet om kyrkomötets ofvan omförmälda skrifvelse af den 30 september

1878 samt lemnade den upplysning, att, enligt hvad utskottet

varit i tillfälle att inhemta, kyrkomötets hemställan i nämnda skrifvelse

ännu vore beroende på Kongl. Maj:ts pröfning. Vissheten derom,

fortfor utskottet, att Kongl. Maj:t åt den magtpåliggande saken egnade

nådig omvårdnad, samt å andra sidan de många och stora svårigheter,

livilka med lagstiftning i detta ämne vore förenade, syntes påkalla,

att ej kyrkomötet, med afvikelse från det tillvägagående, livilket förra

kyrkomötet funnit vara det lämpligaste, nu framlade vare sig detaljerade

förslag till lagbestämmelser i ämnet eller någon framställning

af de hufvudsakliga grunder, hvarpå enligt kyrkomötets mening en ny

lagstiftning kunde lämpligen byggas. Allenast för den händelse, att

någon till ämnet hörande fråga vore af natur att framför andra kräfva

snar lösning och dertill sådan, att den läte sig fristående afgöras,

kunde en afvikelse från denna regel hafva skäl för sig. Enligt utskottets

åsigt förelåge ett dylikt förhållande i afseende å den föreslagna

förändringen af 1868 års förordning, hvadan utskottet hemstälde,

att motionerna ej måtte till någon annan kyrkomötets åtgärd

föranleda, än att kyrkomötet hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhölle,

det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga erforderliga åtgärder för sådan

ändring i Kongl. förordningen den 11 december 1868 om särskilda

sammankomster för andaktsöfning, att den i samma förordning förekommande

bestämmelse om straff för den, hvilken underlåter att ställa

sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande af lärareverksamhet,

varder utbytt mot stadganden om påföljder för den felande af kyrklig

art. Denna hemställan blef af mötet godkänd.»

Med hänvisning till den utredning i ämnet, som lagutskottet sålunda

lemnat och då utskottet fann lämpligt, att äfven från Riksdagens

sida en anhållan gjordes om utarbetande af lagbestämmelser i och för

ordnande af kyrkotukten, hemstälde utskottet, med anledning af motionen,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta förslag till lag om kyrkotukt samt framlägga samma

förslag för Riksdagen det år, nästa allmänna kyrkomöte skulle sammanträda.

Penna, hemställan bifölls af Första Kammaren, men blef af Andra

Kammaren afslagen.

Riksdagen har sedermera hos Kongl. Maj:t gjort framställning i

fråga om kyrkotukt med hänsyn till ett särskildt slag af förseelser

mot kyrklig ordning, i det Riksdagen med anledning af väckt förslag

om ändring i förordningen angående särskilda sammankomster för an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

11

da,Vis öfning; den 11 december 1868, genom skrifvelse den 16 mars

1886 (n:o 20) anhöll, det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga erforderliga

åtgärder för sådan ändring i nämnda förordning, att den deri förekommande

bestämmelse om straff för den, hvilken underlåter att ställa

sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande af lärareverksamhet,

blefve utbytt mot stadganden om påföljder för den felande af

kyrklig art.

Penna, skrifvelse har dock hittills icke föranledt någon Kongl.

Maj:ts åtgärd.

Med afseende å hvad jag sålunda anfört och då jag fortfarande, i

likhet med 1884 års lagutskott, anser det vara lämpligt, att från Riksdagens

sida en framställning göres om utarbetande af fullständiga lagbestämmelser

rörande kyrkotukt, hemställer jag, att Riksdagen ville,

med anledning af herr Bergs förslag i första punkten af förevarande

motion, i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta förslag

till lag om kyrkotukt samt framlägga samma förslag för Riksdagen

det år, nästa allmänna kyrkomöte sammanträder;

vid utskottets hemställan i punkten 2):

af herrar Smedberg, H. Andersson, P. Pehr son i Törne ryd, hvilka

ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att i skrifvelse till

Konungen anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen af

bestämmelser om begrafningssättet i stället för de föråldrade föreskrifter,

som förekomma i 18 kap. kyrkolagen.

Herrar Liljesköld, von Baumgarten, Hasselrot och Billing hafva begärt

få här antecknadt, herrar Liljesköld och Hasselrot att de icke

deltagit i behandlingen inom utskottet af förevarande ärende, herr von

Baumgarten, att han icke deltagit i den slutliga behandlingen af frågan

om ändring af 18 kap. kyrkolagen, samt herr Billing att han väl

deltagit i behandlingen af sistberörda fråga men deremot ej af frågan

om upphäfvande af 10 kap. kyrkolagen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.