Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 29

1889-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:29, Lagutskottets Utlåtande N:o 29

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

1

N:o 29.

Ank. till Riks. kansli den 18 mars 1889, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i 25 kap. 9 och 25 §§ rättegångsbalken m. m.

Till lagutskottets handläggning har Första Kammaren hänvisat en

inom uämnda kammare af herr A. H. Öländer afgifven motion, n:o 15, så

lydande:

»Med afseende å de snabbare kommunikationer, som inom landet under

senare tider uppstått, synes den i nu gällande lag föreskrifna tid, inom

hvilken det åligger klagande part att fullfölja erlagdt vad mot underdomstols

utslag eller dom i civila rättstvister, vara allt för rundlig och böra kunna

betydligt inskränkas. Det kan visserligen tyckas, att frågan om en dylik

inskränkning lämpligast borde behandlas i sammanhang med det förslag till

förändrad rättegångsordning, som snart torde komma att Riksdagen föreläggas.

Men ett så vidtomfattande förslag har ringa utsigt att kunna utan långvariga

förhandlingar och dermed förenad tidsutdrägt leda till antagande och

fastställande af ett nytt rättegångssätt, och den nu ifrågasatta förändringen

är en så fristående och från det öfriga rättegångsväsendet så afskild åtgärd,

att den bör kunna utan olägenhet särskilt behandlas. Det är af denna anledning,

och då frågan, ehuru i sig sjelf enkel och oberoende af några egentliga

utredningar, dock är af stor betydelse, då den har till ändamål att åtminstone

i någon mån afhjelpa den långsamhet i fråga om rättstvisters afgörande,

hvilken så ofta och med rätta blindt öfverklagad, som jag nu, utan

att afvakta det väntade förslaget till ny rättegångsordning, vågar föreslå, att

Riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring i 25 kap. 9 och 15 §§

rättgångsbalken, att de deri bestämda tider för fullföljd af vad hos vederBih.

till Riksd. Prof. 1889. 7 Sami. 18 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

börande hofrätter nedsättas till hälften, samt att i sammanhang härmed det

undantag, som i berörda afseende finnes föreskrifvet i fråga om vexel- och

sjörättssaker, borttages.»

De af motionären åsyftade lagrum lyda sålunda:

9 § (enligt förordningen den 8 november 1878): »I de saker, som genom

laga vad gå till Svea hofrätt ifrån häradsrätt i Upland, Södermanland,

Vestmanland, Nerike och Gestrikland, ingifve käranden sin inlaga innan

klockan tolf på den fyrationde dagen, den oräknad, då häradsrättens dom

föll, eller hafve sitt vad förlorat; ifrån häradsrätt i Kopparbergs län, Vermland,

Helsingland, Jemtland, Herjeådalen, Medelpad och Ångermanland samt

på Gotland på den sextionde dagen; från häradsrätt i Yesterbotten på den

nittionde dagen; i Göta hofrätt ifrån häradsrätt i Östergötland, Kalmar län,

Småland och Yestergötland på fyrationde dagen; ifrån häradsrätt i Halland,

Dal och Bohus län på sextionde dagen; i hofrätten öfver Skåne och Blekinge

ifrån häradsrätt i dessa landskap på den fyrationde dagen. I vexeloch

sjörättssak vare tid hälften kortare, att fullfölja vad ifrån häradsrätt i

hvarje ort till hofrätt.»

15 § (enligt förordningen den 18 april 1849): »Mot rådstufvudom vädjes

under hofrätten med fem daler inom klockan tolf å åttonde dagen, den

dag inräknad, då domen föll. Huru vittnesbörd derom af rätten gifvas bör,

vare lag samma, som i 1 § af detta kapitel för häradsrätt stadgadt är. Hvar

som vädjar ifrån rådstufvurätt i den stad, der hofrätt sitter, gifve der sin

inlaga in före klockan tolf, på den trettionde dagen, den oräknad, då domen

eller utslaget föll: från annan rådstufvurätt vare dag dertill, som i 9 § om

hvarje landsort, så ock om vexel- och sjörättssak är föresatt. År dom fallen

i sådana mål, som i 4 § nämnas, sände rådstufvurätt parternas skrifter in till

hofrätten, som der sagdt är.»

Beträffande det i motionen framlagda förslaget vill utskottet till en

början anmärka, att hvad motionären med sitt förslag åsyftar, eller påskyndande

af rättstvisters afgörande, antagligen skulle endast i högst ringa, om

ens någon mån främjas genom förslagets antagande. I följd af det stora

antal vademål, som till hofrätterna inkomma, måste med dessas afgörande i

allt fall anstå så lång tid, att den nu ifrågasatta förkortningen af tiden mellan

dagen för underrättens utslag och vadets fullföljande i hofrätten icke kan

anses vara af någon väsentlig betydelse.

Derjemte vill det synas utskottet, som vore de i anförda lagrum stadgade

tider i allmänhet icke för långt tilltagna. Enligt vår lagstiftning möter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

ju i regel icke något hinder för vederbörande parter att i hofrätt förebringa

ny bevisning och utredning i saken; och då dertill kommer att vår rätt

icke känner något tvång för part att anlita rättslära sakförare, utan fastmer

de flesta mål i underrätt utföras af parten sjelf eller ett icke rättslärdt ombud,

torde det icke vara skäl att minska det rådrum, parten för närvarande

eger att förbereda sakens utförande i hofrätten. Man skulle derigenom lätt

kunna bringa den materiella rättens förverkligande i fara, endast för att

vinna den jemförelsevis mindre väsentliga fördelen att påskynda tvistens afgörande.

Utskottet kan slutligen icke underlåta att påpeka, att motionären icke

synes hafva tillräckligt beaktat, att den af honom föreslagna ändring i 25

kap. 9 och 15 §§ rättegångsbalken äfven skulle medföra en motsvarande

ändring af tiden för ingifvande af besvär i de flesta mål, som å besvärsvägen

fullföljas. Sistnämnda tid finnes nemligen på flere ställen i rättegångsbalken,

såsom 16 kap. 1 § och 25 kap. 5 §, bestämd till hälften af

den tid, som för fullföljd af lagvadda saker är föreskrifven. Andra §§ i

rättegångsbalken såväl som åtskilliga särskilda författningar hänvisa i fråga

om ingifvande af besvär till anförda lagrum. Af motionärens motivering att

döma, synes han icke hafva åsyftat någon förändring i tiden för ingifvande

af besvär, men en sådan skulle tydligen blifva en följd af bifall till motionärens

förslag; och mot eu ändring i denna del tala samma skäl, som ofvan

anförts i fråga om tiden för fullföljd af lagvadda saker.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Öländers motion må af Riksdagen lemnas

utan vidare afseende.

Stockholm den 18 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.