Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 39 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

1889-03-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:30, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 39 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 30,

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1889, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af § 39 i förordningen om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herr N. Nilsson i Skärhus afgifven motion, n:o 13, så lydande:

»Det är allmänt kändt, att under senare åren ofta inträffat tilldragelser,

som visa behöfligheten af att granskning af allmänna räkenskaper blir verkstäld

med tillbörlig noggrannhet. Af vigt är det derför, att vi rörande verkställandet

af nämnda granskningar ega sådana lagbestämmelser, som äro icke

blott tydliga utan äfven af sådant innehåll, att revisorernas granskningsarbete

icke deraf må på något sätt försvåras utan i stället underlättas. Med

afseende härpå har det visats vara nödigt att vidtaga ändring i nu gällande

stadganden om granskning af de respektive församlingarnas kyrko- och skolräkenskaper.

Visserligen föreskrifves i § 39 af kongl. förordningen den 21 mars

1862 om kyrkostämma m. m., att »räkenskaperna för så väl kyrkans som

skolans medel skola hvarje år senast den 1 mars aflemnas till de för deras

granskning utsedde revisorer» samt att »revisionsberättelsen skall senast den

1 april aflemnas till kyrkostämmans ordförande», och dessa föreskrifter hafva

af allmänheten så uppfattats, att revisorerna ega rättighet att, om de för

räkenskapernas behöriga granskning anse sådant nödigt, behålla räkenskaperna

i sin vård från den 1 mars till samma månads slut. Onekligt är

ock, att sagda föreskrifter tyckas gifva grundad anledning till den nämnda

uppfattningen, helst som, enligt ordalydelsen i ofvannämnda §, revisorerna

obestridligen ega rätt att dröja med revisionsberättelsens aflemnande ända

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30■ 5

till deri 1 april. Ett ytterligare stöd för samma uppfattning tiar allmänheten

erhållit genom en af Kongl. Maj:t i liknande mål den 6 augusti 1864 meddelad

resolution, medelst hvilken en kommunalstämmo-ordförande, som vägrat

att till utsedde revisorer utlemna kommunens räkenskaper, blifvit af Kongl.

Maj:t vid 25 kronors vite ålagd att emot specificeradt qvitto genast utlemna

berörda räkenskaper jemte dertill hörande handlingar, i hvilken resolution

Kongl. Maj:t derjemte såsom skäl för sitt beslut anförde, att »det uppdrag,

revisorerna erhållit att granska räkenskaperna, icke kunde annat än tillika

innefatta förtroende att omhänderhafva samma räkenskaper med dertill hörande

handlingar». Men enär emellertid — efter det en ordförande i kyrkooch

skolråd nu vägrat att till utsedde revisorer utlemna församlingens kyrkooch

skolräkenskaper, men förklarat sig vilja endast å pastorsembetets lokal

för granskning tillhandahålla samma räkenskaper — Lunds domkapitel uti

derom den 2 sistlidne juni meddeladt utslag sig utlåtit, att bemälde ordförande

»icke kunde anses lagligen skyldig att till de utsedde revisorerna

för granskning, hvarhelst de kunde finna för godt, utlemna församlingens

kyrko- och skolräkenskaper med hvad dertill hör der, och enär Kongl. Maj:t

den 24 nästlidne augusti förklarat sig icke finna skäl att i domkapitlets

utslag göra ändring; så synes mig häraf framgå, att man uti ifrågavarande

§ 39 nödvändigt bör inrymma bland annat det stadgandet, att kyrko- och

skolräkenskaper med dertill hörande handlingar må utlemnas till revisorerna

för att af dem granskas, hvarhelst det synes dem lämpligast.

Behofvet af denna lagförändring torde af en hvar lätt inses; ty sedan

två hvarandra så motsägande prejudikat som de ofvannämnda äro gifna, äro

ju församlingarna icke vissa om, hvar och på hvad sätt deras räkenskaper

böra lagenligt granskas. Dessutom, i det fall att revisorerna, hvilka inom

somliga pastorat hafva flere mils väg att färdas till pastorsembetets lokal,

verkligen skola vara skyldiga att å sagde lokal, och under pastors uppsigt,

företaga och fullborda granskning af kyrko- och skolräkenskaper, då komma,

äfven der pastor är tillmötesgående, revisorerna i en allt för beroende ställning,

som torde mångenstädes i hög grad försvåra, ja kanske omöjliggöra

verkställandet af noggranna och fullständiga granskningar, i synnerhet der

som räkenskaperna med dertill hörande verifikationer och handlingar äro så

vidtomfattande, att granskningen behöfver fortgå mer än eu dag. Tydligt

är också, att om granskningsarbetet sålunda försvåras, och revisionen derför

somligstädes kommer att blifva ofullständig, så skall detta hafva många ledsamma

följder med sig för både församlingarna och räkenskapsförarne, och

det goda förhållandet som bör vara rådande mellan pastor och församlingsmedlemmar,

kommer att derigenom på betänkligt sätt störas.

Alltså, icke blott för att bevara församlingarnas rätt, utan jemväl för

att befrämja ett godt förhållande emellan församlingarna och deras pastorer,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

vill jag på grund af här framstälda motivering vördsamt hemställa, att Riksdagen

behagade besluta, det förra delen af § 39 i kongl. förordningen den

21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd må erhålla

denna lydelse:

39 §.

Räkenskaperna för såväl kyrkans som skolans medel skola afslutas

med kalenderår samt jemte öfriga för revisionen behöfliga handlingar senast

den 1 derpåföljande mars utlemnas till de för deras granskning utsedde revisorer;

egande revisorerna att icke blott verkställa granskningen, hvarhelst

det synes dem lämpligast, utan äfven, om de anse sådant nödigt, under hela

mars månad i sin vård behålla räkenskaperna med dertill hörande handlingar.

— Om ordföranden i kyrkostämman önskar erhålla qvitto å till revisorerna

utlemnade handlingar, uppgöre då ordföranden förteckning å de handlingar,

angående hvilka qvitto äskas, samt, sedan revisorerna å denna förteckning

skrifvit sitt erkännande, att de emottagit derå upptagna handlingar

och med sina namns underskrift bestyrkt detsamma, behålle ordföranden

denna förteckning såsom qvitto, till dess handlingarne återlemnas.

Revisionsberättelsen skall, jemte erhållna handlingar, senast den 1

nästföljande april aflemnas till kyrkostämmans ordförande, som öfver gjorda

anmärkningar — — — (allt det följande i denna paragraf må bibehållas

oförändrad t.D

I fråga om den plats, der granskning af räkenskaper och värdehandlingar

bör företagas, synes det med förhållandenas natur mest öfverensstämmande

vara, att sådan granskning verkställes på samma plats, der ifrågavarande

räkenskaper och handlingar förvaras. Så torde ock vid revisionsförrättningar

allmänneligen förfaras.

Ett undantag härifrån yrkas nu af motionären beträffande församlingarnes

kyrko- och skolräkenskaper, i det han föreslår, att revisorerna af

dessa räkenskaper skulle ega rätt att icke blott verkställa granskningen,

hvarhelst det synes dem lämpligast, utan äfven, om de ansåge sådant nödigt,

under hela mars månad i sin vård behålla räkenskaperna med dertill hörande

handlingar.

Införandet af en sådan bestämmelse synes dock vara egnadt att framkalla

ganska afsevärda olägenheter och vådor. Kyrkorådets och skolrådets

ansvar för de under deras vård stälda handlingar lärer icke upphöra under

den tid, revisionen pågår. Det synes då obilligt att beröfva dessa myndighe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o SO. 7

ter tillfälle att öfvervaka, att handlingarne under revisionen förvaras på ett

betryggande sätt.

I afseende å sättet för handlingarnes bevarande synes förslaget också

icke erbjuda nödig trygghet. Man kan nemligen icke i allmänhet förutsätta,

att revisorerna i sina bostäder eller eljest hafva att förfoga öfver sådana

förvaringsställen, att handlingarne der kunna anses på nöjaktigt sätt skyddade

mot förstöring och tillgrepp. Detta är af största betydelse beträffande värdepapper,

men torde också icke vara utan vigt i fråga om räkenskaper och

dertill hörande verifikationer.

Med afseende härå och då de olägenheter, som af motionären åberopats

såsom skäl för hans förslag, endast i jemförelsevis sällsynta fall torde

hafva förekommit och derjemte synas utskottet vara af den beskaffenhet, att

de i allmänhet kunna undvikas, om redogörare och revisorer visa hvarandra

skäligt tillmötesgående, anser sig utskottet böra hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr H. Andersson i Nöbbelöf har begärt få här antecknadt, att han

icke deltagit i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.