Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lagstiftning i syfte att drinkare måtte kunna i vissa fall dömas till intagning å allmän vårdanstalt.

1889-03-18 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:31, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lagstiftning i syfte att drinkare måtte kunna i vissa fall dömas till intagning å allmän vårdanstalt.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 18 mars 1889, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lagstiftning i syfte att drinkare måtte kunna i vissa

fall dömas till intagning å allmän vårdanstalt.

I en inom Andra Kammaren afgifven och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 166, anför herr E. W. Wretlind:

»Den år 1885 antagna lagen för lösdrifvares behandling gifver rättighet

åt konungens befallningshafvande att döma af krono- eller polisbetjent

eller tillsyningsman anhållen lösdrifvare till tvångsarbete från och med en

månad till och med ett år (§ 3 mom. 2). Såsom lösdrifvare får behandlas

den, som »sysslolös stryker omkring från ort till annan utan medel till sitt

uppehälle», samt den, som »utan att ega medel till sitt uppehälle, underlåter

att efter förmåga söka ärligen försörja si§ och tillika förer ett sådant

lefnadssätt, att våda deraf uppstår för allmän säkerhet, ordning och sedlighet»

(§ 1). Ådömdt tvångsarbete kan äfven förrättas i »tvångsarbetsanstalt,

som fattigvårdssamhälle enskildt för sig eller gemensamt med annat fattigvårdssamhälle

inrättat» (§ 9).

På grund af denna lag kunna visserligen vissa genom dryckenskap

förfallna personer dömas till tvångsarbete å allmän eller af fattigvårdssamhälle

upprättad arbetsinrättning. Men mången annan, som icke »stryker

omkring» och som kan förskaffa sig »medel till sitt uppehälle», träffas svårligen

af denna förordning. Och dock äro många sådana drinkare icke blott

till en plåga utan äfven till våda — om icke för allmän säkerhet, ordning

och sedlighet — åtminstone för sin familjs säkerhet, ordning och sedlighet.

Ja, en dylik person är tidtals att anse såsom lidande af partiel

sinnesrubbning, hvarigenom han kan varda i oberäknelig grad farlig för både

egen och anförvandters säkerhet till lif och lemmar.

En till oafbrutet eller periodiskt superibegär (dipsomani) förfallen person,

som är oförmögen draga försorg om sig och de sina, eller som genom

opålitlighet eller vildsinthet visar sig farlig för andra, borde derföre kunna,

efter läkares hörande, dömas till inspärrning, äfven om han icke kan enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 31.

lagen angående lösdrifvare såsom sådan behandlas. För dylik person kan

dock icke vare sig kronoarbetscorpsen eller en s. k. arbetsinrättning vara

lämplig plats, ty han behöfver och bör erhålla vård såsom en fysiskt och

psykiskt rubbad person, alltså i anstalt, som är för dylika patienter särskildt

afpassad och ordnad. Han bör alltså — såsom jag i annan motion föreslagit

— inspärras i särskild, för drinkare upprättad asyl.

I England lärer — efter hvad jag på enskild väg sport — drinkare

genom domstolsutslag ofta dömas till intagning å privata, för dem anordnade

asyler, att vårdas på egen eller — vid deras bristande tillgång — på deras

kommuns bekostnad.

I hopp om att sådana asyler snart nog, vare sig genom statens försorg

allena eller genom staten och enskilda i förening, komma till stånd,

tager jag mig friheten föreslå att — på sätt lagutskottet kan finna lämpligast

— vår lagstiftning varder i det hänseendet kompletterad, att alkoholister,

som äro odugliga draga försorg om sig och de sina eller genom opålitlighet,

elakhet och vildsinthet äro till fara för sig sjelfva eller andra, må

genom domstols utslag efter legitimerad läkares hörande, kunna för viss tid,

högst ett år, dömas till intagning å anstalt, som är afsedd för drinkares behandling

och står under offentlig kontroll.»

Det sålunda framstälda förslaget utgår, enligt lagutskottets förmenande,

från eu väsentlig förvexling af rätt och sedlighet. En person, hvilken i

sådan grad, som i motionen angifves, hemfallit åt dryckenskapslasten, måste

visserligen anses såsom en i sedligt afseende djupt sjunken menniska; men

så länge han ej gör sig skyldig till brott mot statens lagar eller till sådant

förhållande, som i lagen angående lösdrifvares behandling afses, lärer staten

icke böra mot honom vidtaga de af motionären föreslagna tvångsåtgärder.

Utskottet hemställer derför,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 18 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Bill. till Rilcsd. Vrot. 1889. 7 Sami. 18 Höft.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.