Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

1889-03-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande Ko 34.

5

N:o 34.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1889, kl. 3 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af

§ 47 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Uti 2 mom. af § 47 i förordningen om landsting den 21 mars 1862

stadgas, att de afgifter, som af landsting blifvit till uttaxering beslutade,

skola i de fall, då icke några sådana särskilda bestämmelser finnas meddelade,

som i 1 mom. af samma paragraf omtalas, utgå i förhållande till den allmänna

bevillning för fast egendom eller för inkomst af kapital eller arbete,

som af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges. Den sålunda bestämda

grund för utgörande af landstingsskatt skiljer sig från de i § 58 af förordningen

om kommunalstyrelse på landet stadgade grunder för kommunalutskylders

utgörande bland annat deruti, att enligt sistnämnda lagrum kommunalutskylder

skola utgå jemväl för sådan jordbruksfastighet, för hvilken

bevillning ej erlägges, hvarvid till beräkningsgrund tages det belopp, som,

derest ° bevillning för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet

mot sådan bevillning svarar. Då nu staten enligt gällande bevillningsförordning

är befriad från bevillning, så följer häraf, att för vissa staten tillhöriga

fastigheter, hvilka för statsverkets räkning disponeras, erlägges kommunalskatt,

men icke landstingsskatt.

Vid sistlidne års riksdag föreslog herr J. Rundbäck i en inom Andra

Kammaren afgifven motion, n:o 131, att landstingsförordningen måtte så

ändras, att den anmärkta skilnaden mellan föreskrifterna i denna förordning

och förordningen om kommunalstyrelse på landet blefve upphäfd. I häröfver

afgifvet utlåtande, n:o 45, anförde lagutskottet:

»Då lagutskottet för sin del icke kan finna något giltigt skäl för den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

skilnad, som i de särskilda författningarne bl ifvi t i nu ifrågavarande afseende

gjord beträffande grunderna för utgörande af kommunalutskylder och landstingsskatt,

hvilken sistnämnda ju äfven till sin natur är en kommunalskatt,

ehuru utgående för en större kommuns behof, anser utskottet, lika med

motionären, att ändring i gällande bestämmelser bör ske till åvägabringande

af likformighet härutinnan. Arrendatorerna af ifrågavarande egendom^’

skulle visserligen härigenom få sig ålagda afgifter, från hvilka de förut åtnjutit

befrielse; men landstingsskatten torde i allmänhet icke vara af den

betydenhet, att detta förhållande bör väcka någon betänklighet mot den föreslagna

ändringen. Dessutom lära väl på många ställen, såsom motionären

antydt, dessa arrendator- redan vara taxerade för inkomst af arrendet och

på denna grund deltaga i landstingsskatten, hvilket emellertid, derest motionärens

förslag blefve upphöjd! till lag, ej vidare skulle ega rum.»

På dessa skäl hemstälde utskottet, att Riksdagen villo, med anledning

åt motionen, i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändringar i gällande ^lagstiftning,

att jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, skall påföras landstingsskatt

efter det belopp, som, derest bevillning för fastigheten skulle utgå,

på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning svarar, hvaremot inkomst

af arrende för sådan fastighet ej skall vid åsättande af landstingsskatt tagas

i beräkning.

Denna utskottets hemställan blef af Andra Kammaren utan votering

bifallen, men afslogs af Första Kammaren med 47 röster mot 39.

Herr J. Rundbäck har nu i en inom Andra Kammaren afgifven och

af nämnda kammare till lagutskottet hänvisad motion, n:o 125, återupptagit

frågan. Efter att hafva erinrat om ärendets behandling vid sistlidna års

riksdag, anför motionären:

»Efter mitt förmenande bör den kommunala beskattningen, för så

vidt ske kan, vara af samma art, eftersom ändamålet med denna skatt i

allmänhet är af enahanda art. Såsom bevis derpå beder jag få bifoga följande

tablå, hemtad ur tidskrift för Sveriges landsting för nästlidna året.

Enligt uppgifterna i denna tidskrift lära sedan landstingsinstitutionens till
-

komst, eller för åren 1863 till 1887, samtliga landstingens utgifter hafva

uppgått till följande belopp, nemligen:

Till landtbruket och dess binäringar.................................... kr. 2,814,043.

Till kommunikationer............................................................... » 2,777,724.

Anstalter till befrämjande af sparsamhet och kapitalbildning

................................................................................. » 106,875.

Pensioner, gratial, välgörenhetsinrättningar och fattigvård

....................................................................................... » 114,208.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34. 7

Sjukvård .................................................................................... kr. 9,144,250.

Undervisning'' och uppfostran ............................................... » 6,567,117.

Försvarsväsende och allmän säkerhet................................. » 106,762.

Och för nästlidna året voro samtliga landstingens utgifter af särskilda

slag beräknade till 1,810,904 kronor.»

Sedan motionären jemväl erinrat, att befrielsen från utgörande af

landstingsskatt för vissa jordbruksfastigheter utöfvade stort inflytande på

skattebeloppen, föreslår han, att Riksdagen ville för sin del antaga följande

ändrade lydelse af § 47 mom. 2 i* förordningen om landsting:

»I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade, som

i föregående mom. omtalas, böra de afgifter, som af landstinget blifvit till

uttaxering beslutade, utgå i förhållande till den allmänna bevillningen enligt

Art. II. bevillningsstadgan för fast egendom eller för inkomst af kapital

eller arbete; dervid dock iakttages: att jordbruksfastighet, för hvilken bevillning

ej erlägges, skall påföras landstingsskatt efter det belopp, som, derest bevillning

för fastigheten skulle utgå, på grund af taxeringsvärdet mot sådan bevillning

svarar, hvaremot inkomst af arrende för sådan fastighet ej skall vid åsättande

af landstingsskatt tagas i beräkning. Sedan detta egt rum, jemföres den

summa, som af landstinget blifvit till uttaxering bestämd, med det uträknade

bevillning sbeloppet, då sig visar, huru många öre riksmynt i landstingsskatt

belöpa sig på hvarje sålunda befunnen riksdalers bevillning inom landstingsområdet.

Bråk af öretal bör till helt öre höjas.»

Lagutskottet hyser i detta ämne fortfarande samma åsigt, som uttalades

i ofvan anförda utlåtande till sistlidna års riksdag. Det af motionären formulerade

förslaget till ändrad lydelse af § 47 i landstingsförordningen synes

kunna, med någon jemkning af redaktionen, godkännas. Men i sammanhang

med ändring af nämnda § erfordras, enligt utskottets mening, jemväl ändring

af § 48, der föreskrift meddelas om de uppgifter, som skola af vederbörande

lemnas till ledning för landstingsskattens bestämmande. Utskottet hemställer

derför,

att Riksdagen ville, med hufvudsakligt bifall till herr

J.- Rundbäcks förevarande motion, för sin del antaga

följande

Förordning

angående ändrad lydelse af § 47 mom. 2 och § 48 i förordningen

om landsting den 21 mars 1862.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

Härigenom förordnas, att § 47 mom. 2 samt §§ 48

i förordningen om landsting den 21 mars 1862 skola

hafva följande ändrade lydelse:

§ 47 mom. 2.

I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas

meddelade, som i föregående moment omtalas, böra de

afgifter, som^ af landstinget blifvit till uttaxering beslutade,

utgå i förhållande till den allmänna bevillning för fast

egendom eller för inkomst af kapital eller arbete, som

af en hvar skattskyldig till statsverket erlägges; skolande

jemväl för jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges,

landstingsskatt påföras efter det belopp, som, derest

bevillning stadie utgå för densamma, på grund af taxerings

värdet svarar mot sådan bevillning, hvaremot inkomst af

arrende för sådan fastighet ej skall vid påförande af landstingsskatt

tagas i beräkning.

§ 48.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra

häradsskrifvarne hvarje år, efter slutade taxeringsförrättningar,

till landstingets ordförande genom Kong! Majits

befallningshafvande insända förteckningar, som för hvarje

socken summariskt upptaga så väl beloppen af åsatt bevillning,

särskildt för i mantal satt jord, för annan fast

egendom och för inkomst af kapital eller arbete, som ock

beloppet af hvad efter taxeringsvärdet svarar mot bevillning

för jordbruksfastigheter, för hvilka bevillning ej erlägges.

Genom Kong! Maj:ts befallningshafvande insända magistraterna

dylika uppgifter för städerna; hvarefter landstingets

ordförande låter genom kamreraren deraf upprätta

sammandrag, upptagande summan för hela länet samt huru

mycket sig belöper å hvarje stad eller socken.

Stockholm den 21 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 84.

9

Reservation

af hen’ Bergström, som, med åberopande af de vid nästlidne års riksdag

uti Första Kammaren under öfverläggningen rörande lagutskottets utlåtande

n:o 45 anförda skäl för afslag å samma utlåtande, ansett att utskottet

bort afstyrka bifall å förevarande motion.

Herrar Litjesköld, von Baumgarten och Hasselrot hafva begärt få här

antecknadt, att de icke -deltagit i behandlingen inom utskottet af ifrågavarande

ärende.

Bill. till Likså. Prot. 188,9. 7 Sami. 19 Käft,

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.