Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på landet. Till, lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat tre inom nämnda kammare väckta motioner, i hvilka föreslås ändrade bestämmelser rörande den kommunala rösträtten på landet. Motionerna hafva afgifvits af herr L. Pålsson i Hemmesdynge, n:o 7, herr O. Andersson i Lyckorna, n:o 36, och herr L. P. Larsson i Berga, n:o 170.

1889-03-28 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:39, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på landet. Till, lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat tre inom nämnda kammare väckta motioner, i hvilka föreslås ändrade bestämmelser rörande den kommunala rösträtten på landet. Motionerna hafva afgifvits af herr L. Pålsson i Hemmesdynge, n:o 7, herr O. Andersson i Lyckorna, n:o 36, och herr L. P. Larsson i Berga, n:o 170.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

1

N:o 39.

Ank. till Riksd. kansli den 28 mars 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade

bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten på

landet.

Till, lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat tre

inom nämnda kammare väckta motioner, i hvilka föreslås ändrade bestämmelser

rörande den kommunala rösträtten på landet. Motionerna

hafva afgifvits af herr L. Pålsson i Hemmesdynge, n:o 7, herr O. Andersson

i Lyckorna, n:o 36, och herr L. P. Larsson i Berga, n:o 170.

I dessa motioner framställas följande förslag:

af herr L. Pålsson:

att Riksdagen ville besluta en sådan ändring af § 22 i Ivongl. Maj:t,s

nådiga förordning om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862,

att denna paragraf får följande förändrade lydelse:

§ 22. Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar. Hvarje

röstegande tillkommer en röst. Mellan lika röstetal skiljer lotten;

af herr O. Andersson:

att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i kongl. förordningen

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet § 11, att hvarje röst
Bih.

till Riksd. Prof. 1889. 7 Samt. 21 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

egande må tillkomma en röst; dock att vid beslut om utgifter röstvärdet

må beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal med iakttagande af den

begränsning, att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster än som

motsvarar en tjugondedel af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden;
samt

af herr L. P. Larsson:

att Riksdagen ville besluta, att 11 § kongl. förordningen den 21

mars 1862 angående kommunalstyrelse på landet skall hafva följande

ändrade lydelse:

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande åsätta fyrktal.

Ej må någon utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar

mot en tiondedel af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i

något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden sammanräknadt

tillkommer öfrige röstegande. Uppkommer vid sådan beräkning

af rösträtt bråktal, sk%ll det bortfalla.

Frågan om ändrade bestämmelser rörande den kommunala rösträtten

på landet i syfte att förekomma, att en eller ett fåtal personer må kunna

utöfva en kommuns beslutanderätt, har, som bekant, vid många föregående

tillfällen varit föremål för handläggning af lagutskottet och pröfning

af Riksdagen. Lagutskottet anser sig derför kunna, likasom åren

1886 och 1887, i detta ämne hänvisa till följande, år 1885 af utskottet

afgifna utlåtande (n:o 26):

»I den föreliggande frågan hyser utskottet fortfarande samma åsigter,

som äro uttalade i dess utlåtanden n:o 22 vid 1881 års riksdag, n:o 52

vid 1882 års riksdag samt n:o 28 vid 1884 års riksdag.

Utskottet erinrade då, hurusom kommunallagarnes ändamål, enligt

deras eget uttalande, vore, att kommuns medlemmar skulle ega att sjelfva

efter de uti dessa lagar lemnade närmare bestämmelser vårda sina gemensamma

ordnings- och hushållningsangelägenheter, men hurusom, på det

att denna till grund för hela kommunallagstiftningen liggande tanke

måtte i alla landtkommuner också blifva en verklighet, förändrade bestämmelser

rörande röstvärdet emellertid vore erforderliga.

Beträffande röstvärdet innehölle förordningen om kommunalstyrelse

på landet för det närvarande endast den regel, att röstvärdet beräknas

efter det en hvar åsätta fyrktal. Huru enkel och naturlig den sålunda

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 39. 3

gifna regeln än syntes, verkade den dock på olika orter efter olika förhållanden

helt olika och icke alltid på det mest nöjaktiga sätt. Så innehade

enligt statistiska centralbyråns berättelser rörande den kommunala

rösträtten år 1871*) uti 54 af rikets 2,354 landtkommuner eu röstegande

öfver hälften af hela fyrktalet, högsta fyrktalet på en person utgjorde

uti 360 öfver l/4—1/2, uti 1,026 öfver 1/w—1/i, allt af hela fyrktalet;

och hvad beträffade antalet personer, som innehade visst fyrktal öfver

Yio af kommunens, innehade 54 öfver hälften, 378 öfver 1/i—y2, 1,697

öfver yi0—y4, om hvilka förhållanden närmare upplysningar kunde inhemtas

af den tabell, som funnes bifogad lagutskottets utlåtande n:o 35

vid 1878 års riksdag. Förhållandena torde under tiden sedan dess icke,

åtminstone proportionsvis mellan olika grupper af röstegande, hafva undergått

någon väsentlig förändring.

Det vore uppenbart, att någon kommunal sjelfstyrelse icke alls förefunnes

inom de 54 kommuner, hvarest en enda person ensam kunde utöfva

kommunens beslutanderätt, d. v. s. efter behag, blott laga former

iakttoges, beskatta öfriga kommunalmedlemmar och utse desse att såsom

kommunala förtroendemän vårda angelägenheter, som hufvudsakligen

vore hans egna, under det han sjelf kunde undandraga sig hvarje personligt

kommunalt uppdrag. Att i en stor mängd andra kommuner sjelfstyrelsen

vore i större eller mindre grad kringskuren, visade de anförda

statistiska uppgifterna.

Man borde ock kunna antaga, att, derest, vid utarbetandet af 1862

års kommunalförordning för landet, de statistiska uppgifter rörande förhållandena

i landtkommunerna, en senare tid lemnat, funnits att tillgå,

någon begränsning uppåt uti rösträtten ock blifvit stadgad. Att upphäfva

en kommunalmedlems obegränsade rätt att för alla öfriga medlemmar

af kommunen ensam besluta vore endast en gärd af rättvisa

samt ett vilkor för tillämpningen af begreppet kommunal sjelfstyrelse;

och för en lindrig begränsning af de högsta röstetalen äfven i öfrigt

syntes billighetsskäl tala. Hvad beträffade siffran för det relativa röstmaximum,

som lämpligen borde bestämmas, syntes af de tabeller, som

blifvit af särskilda ledamöter inom utskottet utarbetade och utlåtandet

bifogade, framgå, att genom bestämmande af detta maximum till en

tiondedel af kommunens hela röstetal de öfverklagade missförhållandena

kunde i allmänhet afhjelpas. För de kommuner, hvarest detta maximum

icke skulle upphäfva en enda röstegandes samtliga öfriga röstegandes

samfälda röstetal öfvervägande rösträtt, hade ansetts nödigt föreslå det

!) Några färskare statistiska uppgifter i ämnet föreligga icke.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottet Utlåtande N:o 39.

tillägg, att ingen finge i något fall utöfva rösträtt för högre röstetal än

det, som enligt röstlängden sammanräknadt tillkomme öfriga röstegande.

De skäl, på hvilka utskottet sålunda förut grundat sitt tillstyrkande

af en begränsning i den kommunala rösträtten på landet, synas utskottet

fortfarande ega giltighet. Utskottet vill nu ytterligare, i likhet med

hvad utskottet gjorde vid 1882 och 1884 års riksdagar, erinra, att, då

ledamöter i bevillningsberedningarne och i taxeringsnämnderna omedelbart,

samt ledamöter i pröfningsnämnderna medelbart, utses å kommunalstämma,

i sådana kommuner, der beslutanderätten utöfvas af en enda

eller några få personer, dessa kunna erhålla ett i utskottets tanke obehörigt

inflytande äfven å beskattningen. Vidare torde i allmänhet de

olägenheter, till hvilkas afhjelpande den nämnda begränsningen i rösträtten

ansetts nödig, på senaste åren hafva oftare än förut framträdt,

i det att nu mera flerstädes å landsbygden bildas stora bolag för industriel

rörelse, hvarigenom det lätteligen kan inträffa, att en enda person

inom kommunen kan, såsom representant för bolaget, erhålla ett röstetal,

hvars storlek tillåter honom att blifva den allena beslutande i kommunens

angelägenheter eller åtminstone derå utöfva ett allt för stort

inflytande.

Såsom en omständighet, hvilken i viss mån tjenar till stöd för utskottets

mening, vill utskottet meddela, att uti Finland, hvars samhällsförhållanden

i flera afseenden, och särskildt rörande kommunalväsendet,

ega likhet med dem, som förekomma i vårt land, på grund af förordningen

angående kommunalförvaltningen på landet den 6 februari 1865,

ett relativt maximum af en sjettedel af de vid stämman närvarandes

sammanlagda röstbelopp är stadgadt i fråga om rösträtts utöfvande vare

sig för egen del eller å annans vägnar.»

De skäl, hvilka i ofvan intagna utlåtande anförts för en ändring i

nu gällande bestämmelser, anser utskottet fortfarande ega giltighet; och

får utskottet, som icke funnit anledning att förorda herrar L. Pålssons

och O. Anderssons motioner i hvad de afvika från utskottets tillförene

uttalade åsigter i ämnet, hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af nu ifrågavarande

motioner, för sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af § 11 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Härigenom förordnas att § 11 i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan

nämnda paragraf lyder i förordningen den 26 oktober

1888, skall hafva följande ändrade lydelse:

§ 11-

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i

sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom kommunen

erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för utagerande

af kommunalutskylder i allmänhet gällande,

finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver

ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den särskildt

bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar mot en tiondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i något

fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden

sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande. U-ppkommer

vid sådan beräkning af rösträtt bråktal, skall det bortfalla.

Stockholm den 28 mars 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herrar Bergström, Huss, Fröberg, G. Andersson, J. Pehrsson och

Kerfstedt, hvilka ansett, att utskottet bort afstyrka bifall till motionerna

på följande af nästlidne Riksdags lagutskott i dess utlåtande n:o 43, i anledning

af en utaf herr L. P. Larsson i Berga väckt motion, anförda skäl:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

»Herr L. P. Larsson upptager i sin motion den ofta behandlade

frågan om ändring i de allmänna grunderna för den kommunala rösträtten

på landet. Han föreslår nemligen, att Riksdagen måtte besluta

sådan ändring i kong!, förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet §11, att röstvärdet skall beräknas sålunda, att hvarje

röstegande må tillkomma en röst; dock att vid beslut om utgifter röstvärdet

må beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal med iakttagande af

den begränsning, att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster än

som motsvarar en tjugondedel af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Den grundsats, hvilken motionären sålunda anser böra uppställas

såsom regel, eller att utan afseende å fyrktalet endast en röst borde

tillkomma hvarje röstegande, skulle tydligen äfven med det af motionären

förordade undantag medföra en ytterst genomgripande och till

sina följder knappast beräknelig omhvälfning af den kommunala sjelfstyrelsen.

Den skulle nemligen i väsentlig mån lägga denna styrelse i

händerna på samhällsklasser, hvilka nu endast i ringa mån utöfva något

inflytande på densamma och om hvilka man för närvarande svårligen

kan antaga, att de skola ega tillräckliga insigter och tillräckligt intresse

för allmänna angelägenheter för att kunna till kommunernas båtnad utöfva

en sådan magt. Då den ifrågavarande grundsatsen skulle tillämpas

vid val, således äfven vid val af landstingsmän och valmän för utseende

af sådana, komme den att utöfva en betydande inverkan på valen af

Första Kammarens ledamöter. Lagutskottet anser följaktligen motionärens

förslag i denna del icke böra bifallas.

Motionären har emellertid tagit hänsyn till de bestående förhållandena

i så måtto, att han ej velat tillämpa den föreslagna allmänna grundsatsen

vid beslut om utgifter. Vid fattandet af sådana beslut skulle

nemligen enligt motionärens förslag röstvärdet beräknas efter det en

hvar åsätta fyrktal med iakttagande af den inskränkning, att ingen finge

utöfva rösträtt för större antal röster än som motsvarade en tjugondedel

af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Förslag om en dylik inskränkning i den rösträtt, som tillkommer

de högst beskattade inom en kommun, hafva såsom bekant ofta blifvit

framstälda och jemväl vunnit Andra Kammarens godkännande. Den

bråkdel af kommunens hela röstetal, som högst skulle få tillkomma en

röstegande, har föreslagits än till en femtedel, än till en tiondedel, än,

såsom i den nu föreliggande motionen, till en tjugondedel. Denna

mångfald af olika förslag synes gifva stöd åt den åsigt, att fastställandet

af en dylik inskränkning icke kan fotas på någon allmängiltig rätts
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

grund, utan ytterst måste öfverlemnas åt ett visst godtycke. Den nu

gällande kommunala rösträtten stödjer sig deremot på den bestämda

och ingalunda förkastliga grundsats, att i samma mån en kommunalmedlem

bidrager till utgifterna för kommunens ändamål, i samma mån

bör han ock vara berättigad att utöfva inflytande på ledningen af kommunens

angelägenheter.

Anledningen till de upprepade förslagen i ämnet har af förslagsställarne

i allmänhet angifvits vara den, att i ett antal kommuner eu

enda person eger så stort röstetal, att han ensam kan utöfva kommunens

beslutanderätt, och att i andra kommuner två eller ett fåtal personer,

om de äro ense, kunna på samma sätt öfverrösta samtliga öfrige

kommunalmedlemmar. Under sådana förhållanden kunde man ej anse,

att någon verklig sjelfstyrelse funnes för dessa kommuner. Ser man

saken uteslutande ur denna synpunkt, kan man emellertid mot hvarje

sådant förslag anmärka, att magten genom den ifrågasatta inskränkningen

i de högst beskattades rösträtt endast skulle öfverflyttas till

ett — visserligen något större — antal jemförelsevis högt beskattade,

men att det lägre beskattade flertalet af kommunens medlemmar

lika litet som nu skulle kunna genom sin rösträtt inverka på kommunens

sjelfstyrelse.

Det är i alla händelser endast inom ett jemförelsevis ringa antal

kommuner, der en enda eller några få personer gemensamt ega ett öfvervägande

röstetal. Inom sådana kommuner skulle det i många fall vara

mycket obilligt, om dessa personer, hvilka i en öfvervägande grad måste

bära de för kommunala ändamål pålagda afgifter, skulle mot sin vilja

kunna åläggas sådana. Då man tillika tager i betraktande, att desse

högst beskattade vanligen äro egare af stora gods eller innehafvare af

stora industriella anläggningar och sålunda hafva sitt enskilda intresse

på ett mera varaktigt sätt förbundet med kommunens gemensamma intressen,

synes man kunna antaga, att misstag och Övergrepp långt mindre

äro att befara från desses sida än från en mera vexlande majoritet af

lägre beskattade.

Det bör ock här anmärkas, att det sätt, hvarpå en sådan öfvervägande

rösträtt hittills blifvit inom vårt land utöfvad, icke i allmänhet

gifvit skälig anledning till klagomål. Detta bestyrkes bäst deraf, att vid

de tillfällen, då frågan om den kommunala rösträtten varit å bane, anhängarne

af de framstälda förslagen inskränkt sig till att framhålla möjligheten

af missbruk under nuvarande förhållanden, men sjelfve medgifvit,

att sådana i allmänhet icke förekommit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 39.

Slutligen vill utskottet — ehuru den nu föreliggande motionen icke

omedelbart dertill föranleder — erinra, att äfven en sådan, mindre genomgripande

ändring i den kommunala rösträtten, som motionären föreslagit

i fråga om beslut rörande utgifter, skulle, om den tillämpades vid val,

medföra en icke oväsentlig rubbning af grunderna för Första Kammarens

sammansättning, en rubbning, hvilken utskottet för sin del icke finner

önskvärd.»

Herrar Liljesköld, Lundin och von Baumgarten hafva begärt få här

antecknadt, att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.