Sök i Ratio Lex

Utlåtande öfver motionen, i hvad den afser domareedens utbytande mot ett löfte. Motionären erinrar till en början, hurusom Riksdagen i en år 1886 till Kongl. Maj:t afbiten skrifvelse anhöll, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke huldoch trohetseder, embetseder, krigsmannaeder eller andra dermed jemförliga eder kunde afskaffas.

1889-02-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:4, Utlåtande öfver motionen, i hvad den afser domareedens utbytande mot ett löfte. Motionären erinrar till en början, hurusom Riksdagen i en år 1886 till Kongl. Maj:t afbiten skrifvelse anhöll, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke huldoch trohetseder, embetseder, krigsmannaeder eller andra dermed jemförliga eder kunde afskaffas.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

9

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 4 februari 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt förslag om domareedens

utbytande mot ett löfte.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en inom

nämnda Kammare af herr G. E. Beskoiv afgifven motion, n:o 9, deruti föreslås,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Konungen anhålla

dels om sådan förändring i 22 kap. 2 § kyrkolagen, att den deri föreskrifna

prested vid prestvigning måtte utbytas mot ett löfte, samt att Kongl.

Maj:t täcktes i nåder för nästa kyrkomöte framlägga förslag till formulär

för sådant löfte;

dels om sådan ändring i 1 kap. 7 § rättegångsbalken, att den deri

föreskrifna domareeden måtte utbytas mot ett löfte.

De två särskilda förslag, hvilka i den föreliggande motionen framställas,

åsyfta, det förra ändring i kyrkolag och det senare ändring i allmän

civillag. Då sålunda i strid med stadgandet i 55 § riksdagsordningen två

mål af olika beskaffenhet blifvit i en skrift sammanförda, har utskottet ansett

sig böra meddela särskild! yttrande angående hvartdera förslaget; och

afgifver utskottet härmed utlåtande öfver motionen, i hvad den afser domareedens

utbytande mot ett löfte.

Motionären erinrar till en början, hurusom Riksdagen i en år 1886

till Kongl. Maj:t afbiten skrifvelse anhöll, att Kongl. Maj:t måtte taga i

öfvervägande, huruvida icke huld- och trohetseder, embetseder, krigsmannaeder

eller andra dermed jemförliga eder kunde afskaffas. Med anledning af

denna skrifvelse hade Kongl. Maj:t ock funnit godt att dels helt och hållet

afskaffa vissa af dessa eder och dels förändra sättet för bekräftande af vissa

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 7 Sami. 2 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

attester. Men ännu qvarstode bland embetseder både presteden och domareeden.

Det syntes emellertid nästan orimligt att fordra af en svag menniska,

som icke kunde bestämma öfver nästa ögonblick, långt mindre öfver hela

sin framtid, att hon skulle, då hon tillträdde ett embete, svärja vid Gäld och

hans heliga evangelium att under hela sitt kommande lif iakttaga vissa bestämda

föreskrifter och taga Gud till hämnare öfver sig, om hon icke fullgjorde

allt hvad hon förpligta!, sig att göra. De, som ville behålla löftesederna,

åberopade den omistliga garanti, som kyrkan behöfde af sina tjenare

och staten af sina. Staten hade dock numera upphäft en mängd löfteseder

och dermed uttalat, att den icke ansåge denna garanti vara så betydelsefull.

Domareeden qvarstode dock än. För dennas bibehållande hade såsom skäl

anförts, att folket i landet ej skulle hafva samma förtroende för våra domare,

om de ej vore edsvurne. Man borde dock hoppas, att alla snart insåge, att

man för att en embetsman, domare eller prest, skulle redbart sköta sina

åligganden hade samma garanti, om han vid tillträdandet af sitt kall lofvade

på heder och samvete att detta göra, som om han svure derpå.

Om man ock måste, i likhet med motionären antaga, att en domare,

då han inträder i utöfningen af domareembetet, bör hafva en lika liflig känsla

af de pligter, som detta kall ålägger honom, ehvad han dervid genom ed förbinder

sig att uppfylla dem eller icke, finner utskottet dock betänkligt att

tillstyrka afskaffande af domareeden. Utskottet föreställer sig nemligen, att

vårt folk, åtminstone för närvarande, icke skulle med tillfredsställelse se borttagande

af den helgd och högtidlighet, som edens afläggande onekligen förlänar

åt domarekallets tillträdande, och att den föreslagna åtgärden skulle

kunna i någon mån rubba det förtroende till domarens samvetsgranna och

oveldiga pröfning af alla till hans afgörande hänskjuta mål, som utgör ett

af grundvilkoren för rättsordningens uppehållande. Domareeden egen, enligt

utskottets förmenande, ur denna synpunkt eu annan och högre betydelse än

de flesta andra embetseder.

Det lärer väl ock kunna inträffa, att en domare, äfven om han vid

tillträdet af sitt domarekall haft en fast föresats att samvetsgrant fylla detsamma,

under sin fortsatta verksamhet varder utsatt för sådana frestelser

att afvika från de honom åliggande pligter, att minnet af den aflagda eden

för honom utgör ett kraftigt stöd. Det bör ej heller förbises, att den i 1

kap. 7 § rättegångsbalken föreskrifna domareed, rätt fattad, icke genom sin

ordalydelse är egnad att väcka någon betänklighet hos den, som har att

aflägga densamma.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5,

11

Dä härtill ytterligare kommer, att det föreliggande förslaget icke om

fattar åtskilliga med domareeden likartade eder, exempelvis de eder, som afläggas

af jurymän i tryckfrihetsmål, af ledamöter i expropriation snämnd, af

gode män vid landtmäteriförrättningar och af sådana förrättningsmän, som

omförmälas i 9 § konkurslagen, lin ner utskottet sig böra hemställa,

att herr Beskows förevarande motion, i livad den afser

domareedens utbytande mot ett löfte, icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 4 februari 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ökadt antal

af kyrkomötets medlemmar.

Enligt § 2 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november

1863 består kyrkomötet af följande medlemmar: biskoparne i stiften,

eller, der någon af dem har förfall, den af domkapitlets ledamöter, som

kapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller, derest han

är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den konsistorium

utser; fyra bland teologiska fakultetens professorer eller ordinarie adjunkter,

två från hvartdera af rikets universitet; eu vald, med fullmagt å ordinarie

embete eller tjenst försedd prestman från hvart stift och en från Stockholms

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.