Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ökadt antal af kyrkomötets medlemmar.

1889-02-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ökadt antal af kyrkomötets medlemmar.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5,

11

Dä härtill ytterligare kommer, att det föreliggande förslaget icke om

fattar åtskilliga med domareeden likartade eder, exempelvis de eder, som afläggas

af jurymän i tryckfrihetsmål, af ledamöter i expropriation snämnd, af

gode män vid landtmäteriförrättningar och af sådana förrättningsmän, som

omförmälas i 9 § konkurslagen, lin ner utskottet sig böra hemställa,

att herr Beskows förevarande motion, i livad den afser

domareedens utbytande mot ett löfte, icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 4 februari 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ökadt antal

af kyrkomötets medlemmar.

Enligt § 2 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november

1863 består kyrkomötet af följande medlemmar: biskoparne i stiften,

eller, der någon af dem har förfall, den af domkapitlets ledamöter, som

kapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller, derest han

är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den konsistorium

utser; fyra bland teologiska fakultetens professorer eller ordinarie adjunkter,

två från hvartdera af rikets universitet; eu vald, med fullmagt å ordinarie

embete eller tjenst försedd prestman från hvart stift och en från Stockholms

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutslcotteis Utlåtande N:o 5.

stad; samt trettio af lekmän valda ombud, ett från Stockholm, ett från Yisby

stift, tre från Hernösands, två från hvardera af de öfriga stiften och fem

från det eller de valdistrikt, Konungen med afseende å för handen varande

förhållanden bestämmer. De presterlige ledamöternes antal utgör således 30,

hvaribland f3 sjelfskrifne, samt de af lekmän valda ombudens antal likaledes

30. I tredje stycket af § 5 i nämnda förordning stadgas, att vid val af

lekmännens ombud Stockholms stad och Yisby stift utgöra hvartdera ett,

Hernösands stift tre och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt, samt att

de särskilda valdistrikten till sitt omfång bestämmas af Konungen.

I en inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 8, som blifvit till

lagutskottet hänvisad, föreslår herr G. E. Beskow, »att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om åtgärders vidtagande för en sådan

förändring i kongl. förordningen af den 16 november 1863 angående allmänt

kyrkomöte, att dels första punkten af 2 § erhölle följande lydelse: Svenska

kyrkans — ■— — — Stockholms stad; samt tretton andra likaledes med

fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedde prestman från de stift, som

i förhållande till deras storlek af Konungen bestämmas; så ock fyrtiotre af

lekmän valda ombud, två från Stockholm, två från Yisby stift, fyra från

Hernösands, tre från hvartdera af de öfriga stiften samt fem från det eller

de valdistrikt, Konungen med afseende å för handen varande förhållanden

bestämmer; dels tredje stycket af 5 § affattades sålunda: Vid val af lekmännens

ombud utgöra Stockholms stad och Yisby stift hvardera två, Hernösands

stift fyra, och de öfriga stiften hvartdera tre valdistrikt. De särskilda

valdistrikten bestämmas till sitt omfång af Konungen.»

Såsom skäl för sitt förslag åberopar motionären hufvudsakligen, att i

förhållande till antalet ledamöter i det hela de sjelfskrifnas antal, vore oproportionerligt

stort; att det i församlingarna arbetande presterskapet vore för

litet representera^; att lekmannavalkretsarne vore för stora, i följd hvaraf

man hos lekmännen icke kunde påräkna det intresse för valen af medlem af

kyrkomötet, som önskligt vore; att kyrkomötets inflytande skulle blifva större,

derest antalet ledamöter blefve förökadt; samt att de olika rigtningar, som

i allmänhet funnes inom kyrkan, icke vore inom kyrkomötet, med dess nuvarande

sammansättning, fullt jembördigt företrädda, i det att de konservativt

kyrkliga intressena der vore på ett ganska öfvervägande sätt representerade.

Yid flere kyrkomöten har, såsom motionären jemväl erinrar, fråga varit

väckt om ökande af kyrkomötesmedlemmarnes antal. 1883 års kyrkomöte

beslöt ock, visserligen endast med en rösts pluralitet och efter den förseglade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5. 13

sedelns öppnande, att till Kong!. Maj:t ingå med eu skrifvelse af samma

innehåll som det af herr Beskow nu framlagda skrifvelseförslaget. Den åt

kyrkomötet i enlighet härmed aflåtna underdåniga skrifvelsen har dock icke

föranledt någon Kongl. Maj:ts åtgärd, och de vid sist kallna kyrkomöte åtel

väckta förslag i samma rigtning vunno icke kyrkomötets bifall. Häraf framgår,

att inom kyrkomötet, som synes vara bäst i tillfälle att döma om beliofvet

af den föreslagna förändringen, icke utbildat sig någon bestämd åsigt

till förmån för förslaget, likasom icke heller Kongl. Maj:t funnit sig föranlåten

att vidtaga någon åtgärd i ämnet. . . . ..

Dessa omständigheter, ehuru naturligtvis icke af någon afgörande betydelse,

böra dock utgöra en maning att noga tillse, huruvida verkliga och

giltiga skäl förefinnas för motionärens förslag.

Härvid har man i första rummet att taga i betraktande de uppgifter,

som äro kyrkomötet förelagda. Dessa angifva* i § 9 af kyrkomötesförordningen

sålunda: »Allmänt kyrkomöte tillkommer att upptaga kyrkliga mal, som

Konungen till detsamma öfverlemnar eller hvarom fråga af någon dess ledamot

väckes. Mötet ege dock ej att, utöfver hvad i grundlag kan varda medgifvet,

annat eller mera besluta än underdåniga utlåtanden, samt föreställningar

och önskningar att hos Konungen anmälas.» Kyrkomötets verksamhetsområde

och befogenhet äro således ganska strängt begränsade; och det

vill synas, som om kyrkomötet, äfven med dess nuvarande sammansättning,

borde inom sig ega tillgång pa insigter och erfarenhet, till! äckliga att motsvara

skäliga anspråk. Deremot skulle en ökning af ledamöternas antal

utan tvifvel medföra en motsvarande ökning af de vid mötet franistälda förslag,

som antagligen skulle å ena sidan framkalla benägenhet att utvidga

verksamhetsområdet och å andra sidan göra det svårt för mötet att medhinna

alla ärenden pa den knappt tillmätta tiden för mötets sammanvaro.

Det torde ur sistnämnda synpunkt vara att föredraga, att ett mindre antal

förslag erhåller en grundligare behandling......

Det vigtigaste skäl, som kan anföras lör den ifrågasätta ökningen,

torde vara önskvärdheten deraf, att alla olika rigtnin gar inom kyrkan derigenom

lättare skulle kunna göra sig hörda. I detta afseende bör dock er

inras dels att, om ock, såsom motionären anmärkt, den konservativt kyrkliga

rigtnin gen företrädesvis gjort sig gällande inom kyrkomötet, öfiiga rigtningar

dock icke alldeles saknat representanter, som både velat och kunnat tillvinna

sina åsigter uppmärksamhet, dels ock att genom den andel i kyrkolagstiftningen,

som tillkommer Riksdagen, den allmänna meningen i landet uti hithörande

ämnen kan inom och genom Riksdagen pa denna lagstiftningsgien

utöfva tillräckligt inflytande. Det kan nemligen icke med fog sägas, att hos

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

kyrkomötet hittills framträdt någon benägenhet att motsätta sig lagstiftningsåtgärder,

om indika Kongl. Maj:t och Riksdagen varit ense.

Beträffande de af motionären åberopade anmärkningar, att de sjelfskrifna

presterliga ledamöternas antal vore för stort i förhållande till de

valdes, och att det inom församlingarne arbetande presterskapet vore för litet

representeradt, bör erinras, att de befattningar, med Indika sjelfskrifvenheten

är förenad, tillsättas efter val, biskoparne af domkapitlen och stiftens presterskap

samt pastor primarius i Stockholm, hvilken ju för öfrigt hör till det

inom församlingarne arbetande presterskapet, af en församling i hufvudstaden.

Motionären anför äfven, att i följd af lekmanna va lkretsarnes storlek

man icke hos lekmännen kunde påräkna så stort intresse för valen till kyrkomötet,

som önskligt vore. Den sålunda uttalade farhågan har dock, såvidt,

utskottet känner, icke vunnit stöd af någon allmännare erfarenhet hvarken i

afseende å deltagandet i valen eller i fråga om valresultaten.

Slutligen böra ej lemnas utan all uppmärksamhet de ökade utgifter

för statsverket i arfvoden och öfriga kostnader, som bifall till motionärens

förslag skulle medföra.

På sålunda anförda skäl får lagutskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar Lilienberg och Redelius, hvilka på de af motionären anförda skäl

ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.