Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af kamrarnes äterremiss af utskottets utlåtande n:o 44 öfver väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap. 10 § rättegångsbalken.

1889-04-29 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:51, Memorial, i anledning af kamrarnes äterremiss af utskottets utlåtande n:o 44 öfver väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap. 10 § rättegångsbalken.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 51.

i

N:0 Öl.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1889, kl. 11 f. in.

Lagutskottets memorial, i anledning af kamrarnes äterremiss af

utskottets utlåtande n:o 44 öfver väckt motion om ändrad

lydelse af 11 kap. 10 § rättegångsbalken.

I afgifvet utlåtande, n:o 44, öfver en inom Första Kammaren af

herr IT. Clacson väckt och af kammaren till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 29, hemstälde utskottet, att Riksdagen ville, i anledning af motionen,

i) för sin del antaga följande

Lag

angående böter för svarandeparts uteblifvande från underrätt i vissa

brottmål.

Med upphäfvande af hvad allmän lag innehåller stridande mot denna

lag stadgas som följer:

Har i brottmål, hvari genom laga ombudsman svaras må, den som

käres till fått rättens bud att till svars komma; men är han borta å

den dag, målet första gången förekommer till handläggning, utan att

framte laga förfall; dömes, der han icke å den dag varder efter hemtning

för rätten instäld, att för uteblifvande bota fem kronor eller mera,

högst etthundra kronor.

Hvad i förordningen angående böter till svarandeparts uteblifvande

från underrätt den 6 oktober 1882 finnes stadgadt om uttagande och

Hih. till Rilesd. Prat. 1889. 7 Sami. 29 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Memorial N:o 51.

om återgång- i visst fall af böter, hvartill någon enligt samma förordning

blifvit fäld, skall jemväl ega tillämpning å böter, som enligt denna

lag ådömas; samt

2) i skrifvelse till Konungen anhålla, att bestämmelserna i kongl.

kungörelsen huru i vissa fall skall förfaras med böter, som ådömts

svarandepart för uteblifvande från underrätt, den 8 december 1882

måtte förklaras ega tillämpning äfven å böter, ådömda enligt förestående

lag.

Detta utlåtande har, eldigt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag,

af båda kamrarne visats åter till utskottet.

Under de öfverläggningar, som inom kamrarne egt rum i ämnet,

har visserligen behöfligheten af lagbestämmelser uti ifrågavarande syfte

erkänts; men mot utskottets förslag till lag angående böter för svarandeparts

uteblifvande från underrätt i vissa brottmål har anmärkts:

att bestämmelsen om böter för svarandeparts uteblifvande icke

bort inskränkas till sådana brottmål, i Indika genom laga ombudsman

svaras må, utan borde gälla i alla brottmål;

att böter borde stadgas för uteblifvande icke blott å den dag målet

första gången förekommer till handläggning, utan ock vid senare

rättegångstillfällen;

att uttrycket »rättens bild» syntes vara i så måtto vilseledande, att

en svarande, som mottagit en på domareembetets vägnar eller på grund

af domhafvandens uppdrag utfärdad stämning, icke kunde anses hafva

fått rättens bud och förty, i händelse af uteblifvande, ej skulle vara

förfallen till böter enligt lagförslaget; samt

att förslagets ordalydelse syntes föranleda dertill, att svaranden

skulle kunna dömas till böter för uteblifvande, äfven om käranden icke

kommit tillstädes.

Hvad angår den första af de sålunda gjorda anmärkningarne, synes

det utskottet tvifvelaktigt, om utskottet kan anses ega befogenhet att

i anledning af ifrågavarande motion, som endast afser sådana brottmål,

i hvilka genom laga ombudsman svaras må, föreslå en för alla brottmål

gällande bestämmelse. Dertill kommer, att i de gröfre brottmål, i hvilka

användande af rättegångsombud icke är medgifvet, svaranden ofta är

häktad, i hvithet fall en dylik bestämmelse icke skulle få någon betydelse,

och att densammas inskränkande, på sätt motionären och utskottet

föreslagit, synes bäst öfverensstämma med hvad i 11 kap. 10 §

rättegångsbalken stadgas om föreläggande af vite.

Att stadga böter för uteblifvande vid andra rättegångstillfällen än

det första synes i fråga om brottmål vara öfverflödigt, då uppskofs
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Memorial N:o 51.

3

beslut i brottmål väl icke lärer meddelas, utan att dervid svaranden

tillika förelägges vid vite eller annan lämplig påföljd att å den dag,

hvartill målet uppskjutes, iakttaga inställelse.

Beträffande sättet för anhängiggörande af brottmål har, enligt utskottets

åsigt, stämningen härvid samma betydelse som i tvistemål.

En dylik åsigt har jemväl uttalats af rättslära^ från både äldre och

senare tid. Utskottet kan i detta afseende hänvisa till D. Ehrenstråles

»Inledning till then Svenska Processum Criminalem», sid. 102, och den

i fjerde bandet af »Nordisk Retsencykloptedi» utaf P. Assarsson lemnade

framställning af den svenska straffprocessen, sidd. 274 och 275.

För att emellertid undanrödja hvarje möjlighet till tvekan har utskottet

i sitt här nedan intagna förnyade förslag utbytt orden »rättens bud»

mot uttrycket »laga kallelse».

Slutligen och ehuru utskottet icke kan antaga, att någon domare,

i händelse båda parterna vid första rättegångstillfället uteblefve — i

hvilket fall målet torde böra afskrifvas (jfr P. Assarssons ofvan anförda

arbete, sid. 277) — skulle kunna till böter för uteblifvande döma

svaranden, om hvars instämning eller kallande till rätten bevisning till

följd af kärandens uteblifvande ju icke blefve förebragt, har utskottet,

med anledning af den i detta afseende gjorda anmärkning,

ändrat lagförslaget till närmare öfverensstämmelse med 1882 års förordning

angående böter för svarandeparts uteblifvande vid underrätt.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört får utskottet, i anledning

af återremissen, hemställa,

att Riksdagen ville

1) för sin del antaga följande

Laa

o

angående böter för svarandeparts uteblifvande från

underrätt i vissa brottmål.

Med upphäfvande af hvad allmän lag innehåller

stridande mot denna lag stadgas som följer:

Kommer i brottmål, hvari genom laga ombudsman

svaras må, käranden tillstädes å den dag målet

första gången förekommer till handläggning och visar,

att den som käres till fått laga kallelse att till svars

komma; men är denne borta utan att framte laga

förfall; dömes, der han icke å den dag varder efter

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Memorial N:o 51.

hemtning för rätten instäld, att för uteblifvande bota

fem kronor eller mera, högst etthundra kronor.

Hvad i förordningen angående böter för svarandeparts

uteblifvande från underrätt den 6 oktober 1882

linnes stadgadt om uttagande och om återgång i visst

fall af böter, hvartill någon enligt samma förordning

blifvit fäld, skall jemväl ega tillämpning å böter, som

enligt denna lag ådömas; samt

2) i skrifvelse till Konungen anhålla, att bestämmelserna

i kongl. kungörelsen huru i vissa fall skall

förfaras med böter, som ådömts svarandepart för

uteblifvande från underrätt, den 8 december 1882

måtte förklaras ega tillämpning äfven å böter, ådömda

enligt förestående lag.

Stockholm den 29 april 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.