Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1U Jcap.

1889-04-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:52, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 1U Jcap.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

5

N:o 52.

Ank. till iviksd. kansli den 29 april 1889, kl. 11 1''. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 1U Jcap. I § rättegångsbalken.

Till 1 tigutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat eu

inom nämnda Kammare af herr J. P. Nilsson i Käggla afgifven motion,

n:o 128, hvaruti anföres:

»Ehuru en revision af rättegångsordningen i dess helhet är under

utarbetande, torde i denna omständighet principielt hinder icke möta

att få en eller annan särskild bestämmelse i nu gällande rättegångsbalk

ändrad, då denna bestämmelse medför uppenbar olägenhet, som

lätt kan afhjelpas.

Rättegångsbalkens 10 kap. 1 § stadgar, att »utländsk man må

sökas i ort inom riket, der han anträffas». — Vid den lifliga samfärdsel,

som numera eger rum med utlandet och som, i ej ringa grad, just

består uti främmande magters undersåtars, till stort antal, vistande på

obestämd tid i riket, der de idka handel och näring, kunna ju rättstvister

mellan utländske män och landets egna invånare lätt nog uppstå;

och då de förre blott begifva sig åter ur riket, innan de hunnit

med stämning anträffas, är, efter vår nuvarande lagstiftning, hvarje

möjlighet de senare betagen att få tvisten pröfvad af våra egna domstolar,

äfven om utländingen här i landet qvarlemnat egendom, för

hvilken han ju likväl fortfarande klöfver och åtnjuter lagens skydd.

Oafsedt de olägenheter, som alltid lära vara oskiljaktiga från rättegångs

_ förande i utlandet — man skall för advokat, som i de flesta

fall ej torde förstå vårt språk, klargöra tvistens uppkomst och sammanhang;

ofta påfordras dryga förskottsafgifter för rättegångskostnad;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

vid stora afstånd kunna fatalier lätt försummas, m. in. — kan det ju

inträffa, att, när man genom dom i utlandet fått sin fordran fastäld,

nya svårigheter uppstå att få domen exeqverad. Vederpart^! saknar

kanske tillgångar i sitt hemland; de här befintliga tillgångarne äro

likväl ej åtkomliga på grund af utländsk dom, ty, såsom bekant, kunna

af alla utländska domar eller utslag endast de af domstol i Danmark

meddelade verkställas här i Sverige, jemlikt kongl. förordningen den

15 juni 1861.

I ett flertal af europeiska länder har, efter hvad jag har mig bekant,

lagstiftningen tillgodosett den inländska kärandepartens rätt mot

utländsk man, då förhållandena tillåta sådant. I Ryssland, Danmark,

Storbritannien, Tyskland, Österrike, Frankrike in. fl. länder kan utländsk

man stämmas till det forum, inom hvars domvärjo honom tillhörig

egendom befinnes; ja, i Danmark behöfver ej ens den utländska

svaranden sjelf stämmas, utan stämningen kan clelgifvas den person

inom landet, som bär vård eller tillsyn öfver hans derstädes befintliga

egendom.»

På grund af det sålunda anförda föreslår motionären, att Riksdagen

ville för sin del besluta, att 1 § 10 kap. i rättegångsbalken

måtte erhålla följande förändrade lydelse:

»Vill man — — — anträffas eller honom tillhörig utmätningsbar

tillgång befinnes, sedan förut å sådan egendom qvarstad i laga ordning

blifvit utverkad. Nu vill — — — hafva.»

Lika med motionären och på de af honom anförda skäl anser

lagutskottet önskvärdt, att i vår lagstiftning infördes en allmän bestämmelse,

hvarigenom möjliggjordes att instämma utländsk man till

svensk domstol, äfven om han icke anträffas inom riket. Enär Konungen

eger rätt att bestämma de vilkor, hvarunder utländsk man må här

i riket besitta fast egendom, kunna med afseende å sådan egendom

tillfredsställande bestämmelser i ämnet för hvarje särskildt fall meddelas.

Men om utländsk man här i riket icke eger fast egendom,

finnes enligt nu gällande lagstiftning i allmänhet icke någon möjlighet

att på grund af ett förmögenhetsrättsligt anspråk få utländing, som

icke kan inom riket anträffas, stämd till svensk domstol.

Enligt lagkomiténs förslag till rättegångsbalk, 10 kap. 5 §, skulle

det stå käranden fritt att, der svarande, som utom riket vistades, ej

vore i Konungens eller rikets tjenst och ej heller veterligen hade hemvist

å inrikes ort, söka svaranden vid hvilken rätt inom riket käranden

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

sjelf välja ville. En dylik bestämmelse förekom äfven i den äldre

lagberedningens förslag till rättegångsbalk. I nya lagberedningens år

1884 afgifna betänkande angående rättegångsväsendets ombildning behandlas,

såsom bekant, icke frågan om domstols behörighet i olika fall.

I fråga om den utländska lagstiftningen i ämnet anser sig lagutskottet

bär böra meddela följande. I Danmark finnes genom en lagförklaring

af den 30 november 1821 stadgadt, att der någon utverkat

qvarstad på en utländings inom Danmark befintliga egendom, saken

skall fullföljas vid den domstol, inom hvars domvärjo qvarstaden skett

(forum arrest), såvida ioke saken efter sin särskilda beskaffenhet skall

upptagas vid någon annan rätt inom riket, äfvensom att der svaranden

icke uppehåller sig inom riket, qvarstaden kan fullföljas efter stämning

å egendomens innehafvare. Det år 1877 utkomna »Udkast till Lov

om den borgerlige Retspleie» innehåller i § 32 bestämmelse, att utländing

kan stämmas till rätt inom riket, såvida enligt de i närmast

föregående §§ för inländingar gifna regler någon rätt kan anses som

laga domstol i saken, samt att, i motsatt händelse, det skall, såvida

icke särskilda traktatmessiga bestämmelser utgöra hinder derför, vara

inländske män tillåtet att i saker angående förmögenhetsrättsförhållanden

söka utländingen vid den rätt, inom hvars domvärjo han uppehåller

sig eller har egendom.

Den franska Code civil stadgar i art. 14, att utländing, äfven om

lian icke uppehåller sig i Frankrike, kan stämmas till franska domstolar

på grund af förpligtelse^ som han i Frankrike åtagit sig mot

en fransman, äfvensom att han kan dragas för rätta i Frankrike på

grund af förpligtelser, som han utom Frankrike iklädt sig mot eu

fransman.

I den för tyska riket gällande Civilprozess-Ordnung af 1877, § 24,

stadgas, att för käromål angående förmögenhetsrättsliga anspråk mot

någon, som ej har hemvist inom tyska riket, den domstol är behörig,

inom hvars område honom tillhörig egendom finnes.

Det österrikiska förslaget till civilprocessordning af år 1876 upptager

vissa allmänna regler om forum, hvilka kunna tillämpas jemväl

å utländing, samt innehåller angående en sådan särskildt den'' regel,

att om en österrikisk man i annan stat är underkastad andra bestämmelser

beträffande forum, än förslaget innehåller, samma bestämmelser

också gälla om denna stats undersåtar från österrikisk sida.

Hvad beträffar den enligt 1734 års lag hos oss gällande bestämmelsen,

att utländsk man må sökas der han anträffas, synes det icke

fullt klart, huruvida lagstiftaren afsett, att denna bestämmelse skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

gälla i andra fall, än då krafvet grundas på en inom riket åtagen förbindelse.

En uttrycklig utsträckning af detta stadgande äfven till sådana

förbindelser, som utländsk man utom riket iklädt sig till svensk

man, synes dock vara af nutidens lifligare internationella samfärdsel

påkallad.

Utskottet har redan i det föregående antydt sin åsigt om önskvärdheten

af en bestämmelse, hvarigenom utländsk man, äfven om lian

ej kan i riket anträffas, må kunna på grund af en mot svensk man

åtagen förbindelse stämmas till svensk domstol. I detta fall synes

man dock böra för bestämmelsens tillämplighet fordra, att förbindelsen

åtagits inom riket.

I fråga om den svenska domstol, vid hvilken målet i sist omförmälda

fall bör anhängiggöras, anser sig utskottet för närvarande

icke böra uttala någon bestämd mening. Mot hvad motionären i detta

afseende föreslagit kan anmärkas, att utländingen kan hafva egendom

på flere särskilda ställen inom riket, och att det kan för hans motpart

vara förenadt med svårighet att veta, hvar sådan egendom finnes. Möjligen

vore det lämpligare att, på sätt lagkomité!] och den äldre lagberedningen

föreslagit, låta käranden välja domstol. Utskottet anser

derför tjenligast, att frågan i hela sin omfattning öfverlemnas till Kongl.

Maj:ts pröfning, på det att en allsidig utredning af densamma må kunna

verkställas.

Utskottet hemställer följaktligen,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes

Kongl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till sådana lagbestämmelser, att

utländsk man, som vare sig inom eller utom riket

iklädt sig förmögenhetsrättsliga förbindelser till svensk

man, må, när han här i riket kan anträffas, sökas å

den ort, samt att, äfven om utländsk man icke här

i riket anträffas, han dock må på grund af förbindelser

af nyssberörda beskaffenhet, dem han här i riket

åtagit sig mot svensk man, stämmas till den svenska

domstol, som kan finnas lämplig.

Stockholm den 29 april 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm, K. L. Beckman, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.