Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 53

1889-05-07 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:53, Lagutskottets Utlåtande N:o 53

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

1

N:o 53.

Ant. till Eiksd. kansli den 7 maj 1889, kl. 5 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 16 och 17 §§ i grujvestadgan den 16 maj 1884.

16 och 17 §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884 hafva följande

lydelse:

16 §: »Jordegaren vare berättigad att till hälften med inmutaren

deltaga i grufarbetet och den deraf fallande vinsten.

Jordegareandel kan begagnas till fullo eller till viss del.

Aro inom ett inmntadt område eller utmål flere jordegare med laga

skilnad sig emellan, njute de jordegareandelen hvar inom sitt egovälde.»

17 §: »A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves

eller är till boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning till brukning

på viss tid åt annan upplåten, skall kronoåbon, boställsinnehafvaren

eller den, som eljest besittningsrätten innehar, njuta den jordegaren

enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande han ock, om

häri begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla

såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i detta

hänseende hänföras äfven grufveskog.

A annan kronojord tillkomme jordegareandelen inmutaren.»

Ändring i dessa §§ föreslås uti en inom Första Kammaren af herr

Chr. Lundeberg afgifven motion, n:o 49, som blifvit af nämnda kammare

hänvisad till lagutskottet. Motionen är af följande lydelse:

Bill. till Riksd. Prof. 1389. i Samt. 30 Raft.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

»Ehuruväl den af Riksdagen senast antagna och af Kongl. Maj:t

den 16 maj 1884 utfärdade grufvestädga i hufvudsaldigaste delar visat

sig praktiskt nyttig samt medfört reda och ordning vid bedrifvandet

af grufvebrytningen, hafva dock sedan sagda tid förhållanden inträdt,

hvilka, förut mindre uppmärksammade, nu likväl mana till någon ändring

af gällande grufvestadgas bestämmelser.

I till denna riksdag aflemnade motioner har på ett kraftigt och

bevisande sätt framhållits betydelsen af de stora rikedomar vårt land

eger uti de i öfverstå Norrland befintliga malmfyndigheter, äfvensom

nödvändigheten af ett ordnande derhän, att dessa rikedomar komma

landet och dess inbyggare till gagn.

Då det för vinnande af detta mål är af yttersta vigt, att dessa

malmfyndigheters bearbetande och tillgodogörande verkställas med största

omsorg och följ dugtighet samt på ett sådant sätt, att kommande generationer

utan onödiga uppoffringar deraf få nytta, äfvensom ock att

statens intressen i öfrigt i vidsträcktaste mån — så vidt möjligt och

lämpligt är — tillgodoses, bör ock staten vara i tillfälle att med uppmärksamhet

och framgång kunna verka i denna rigtning.

Nu gällande grufvestadga lemnar dock icke möjlighet dertill, enär

staten, enligt kap. 3 § 17, sista inom., till förmån för inmutaren afsagd

sig jordegareandelen till malmfyndigheter, som inmutas å sådan kronans

mark, hvilken ej är åt annan upplåten, hvarjemte jordegareandelen i

malmfyndigheter å den kronans mark, som är till annan upplåten, tillfaller

den som besittningsrätten innehafver.

Af anförda förhållanden framgår sålunda, att staten ej kan utöfva

något inflytande eller någon kontroll vid grufvors bearbetande å kronans

mark.

Hvilka menliga följder detta kan komma att medföra vid grufdrifts

bedrifvande vid de förut omnämnda, i lappmarkerna belägna, storartade

malmfyndigheterna, ligger i öppen dag, och torde den uppfattning numera

vara temligen allmän, att något bör göras för att vinna reda och

klarhet i berörda afseende.

Om det ock måste förutsättas, att staten ej kan eller bör ingå

såsom delegare i industriella företag, komma dock —- om staten blir

innehafvare till jordegareandelen i malmfyndigheter — desammas öfverlåtande

till andra mot malmören, arrende eller annorledes att föranleda

såväl ekonomiska fördelar som framför allt möjlighet att vid upplåtelsen

och i öfrigt iakttaga statens intressen.

Då grufvestadgan emellertid i kap. 7 § 66 rörande sameganderätt

i grufva föreskrifver, att, vid beslut om brytningens bedrifvande, samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

3

då rösterna falla lika, den sidan har vitsord, som önskar den högsta

brytningen, är den i grufvestadgan bestämda proportion mellan inmutare-

och jordegareandelen i grufvor ej egnad att befordra nu ifrågasatta

ändamål.

Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får jag vördsamt

föreslå

l:o) följande lydelse i grufvestadgans kap. 3 § 16 mom. 1:

Jordegaren vare, med de undantag som i § 17 sägs, berättigad

att till hälften med inmutaren deltaga i grufarbetet och den deraf

fallande vinsten; samt

2:o) att § 17, kap. 3 i samma stadga måtte erhålla följande lydelse:

A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves,

skall den, som besittningsrätten innehafver, njuta den jordegaren,

enligt § 16, tillkommande rätt till hälften i deltagande i grufarbetet

och deraf fallande vinst till''godo; egande han ock, om han begagnar

jordegareandelen, att samma andel sedermera behålla såsom

sin enskilda tillhörighet.

Å kronojord, hvilken kronan sjelf disponerar, eller som är till

boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning till brukning på

viss tid åt annan upplåten, vare kronan berättigad att till två

tredjedelar med inmutaren deltaga i grufarbetet och den deraf

fallande vinst, kronan obetaget att, på sätt den finner för sig lämpligast

öfver bemälda sin eganderätt förfoga.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall

i detta hänseende hänföras äfven grufveskog.»

Såsom bilaga till motionen har sedermera inom Riksdagen utdelats

eu historik öfver kronans och jordegares rättigheter vid inmutningar

af malmfyndigheter, af hvilken lagutskottet äfven tagit del.

Enligt de i ofvan anförda §§ meddelade stadganden, hvilka i hufvudsak

öfverensstämma med motsvarande föreskrifter i 1855 års grufvestadga,

har kronan i tre fall öfverlåtit sin jordegareandel i grufarbete

å kronojord på jordens innehafvare, nemligen då jorden innehafves

under ständig besittningsrätt, då den är till boställe anslagen och dä

den blifvit för kronans räkning till brukning på viss tid åt annan upplåten.

I alla andra fall har jordegareandelen i grufarbete å kronojord

tillagts inmutaren.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

I dessa bestämmelser föreslås nu den ändring, att kronan i alla

fall, utom då kronojord innehafves under ständig besittningsrätt, skulle

sjelf tillgodonjuta jordegareandel, hvarvid denna andel skulle bestämmas,

icke såsom för annan jordegare till hälften, utan till två tredjedelar.

Den vigtigaste bland de ifrågasatta förändringarna är utan tvifvel

den, som föreslagits beträffande sådan kronojord, som icke är åt annan

upplåten. /

Den härom nu gällande bestämmelsen, att jordegareandelen tillkommer

inmutaren, sammanhänger på det närmaste med sjelfva inmutningsrätten.

Denna rätt är i sjelfva verket den form, hvarunder

en kronans regalrätt öfver vissa mineral, såsom innefattande en inskränkning

i jordegarens rätt, kan sägas vara i vår lagstiftning erkänd;

och kan utskottet i fråga om den historiska utveckling, som ledt till

detta resultat, hänvisa till Th. Rabenius’ afhandling »Om eganderätt

till grufvor», sid. 15 och tf.

Under de förhandlingar, som • föregingo utfärdandet af nu gällande

grufvestadga, var, såsom bekant, från flere håll ifrågasatt, att

inmutningsrätten, såsom en från eganderätten till jorden skild rätt,

skulle borttagas; men öfvervägande skäl befunnos tala för densammas

bibehållande. Den ansågs under vårt lands närvarande förhållanden

erforderlig, på det att skälig uppmuntran måtte gifvas till eftersökande

af malmanledningar, på det att de kapital, som äro för bearbetande af

grufvor nödiga, lättare måtte blifva i sådan rörelse nedlagda, samt

på det att dymedelst den nationalrikedom, den svenska jorden i sina

malmer företer, ock måtte blifva behörigen tillgodogjord. Billig hänsyn

till den enskilda eganderätten har dock medfört den begränsning i

den allmänna inmutningsrätten, som förefinnes i stadgandena om jordegareandel.

I fråga om jord, som står under kronans omedelbara

disposition, har sådan hänsyn icke behöft lagas, utan hafva här, bland

andra, de ofvan ''anförda skäl, som tala för inmutningsrätten, fått utan

inskränkning göra sig gällande derhän, att kronan åt inmutaren afstått

sin jordegareandel.

Denna anordning, hvilken framgått såsom resultat af hela den

historiska utvecklingen af de ämnet rörande rättsgrundsatser och

hvars upphäfvande skulle innefatta en återgång till en sedan lång tid

tillbaka öfvergifven uppfattning, synes utskottet, äfven ur andra synpunkter

än den nu framstälda, vara den rigtiga. Jordegareandelen

innefattar i verkligheten en rätt för jordegaren att på vinst och förlust

ingå såsom delegare i ett gruiföretag med inmutaren; men det torde

vara allmänt erkändt, att eu sådan verksamhet icke är lämplig för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

5

staten. Af motionärens motivering framgår visserligen, att lian icke

egentligen tänkt sig, att kronan skulle omedelbart komma att deltaga

i grufdriften, utan endast skulle genom sin jordegareandel kunna bereda

sig vissa särskilda fördelar samt möjlighet att vid upplåtelsen och

i öfrigt iakttaga statens intressen. Detta skulle, enligt motionärens

förmenande, kunna ske genom jordegareandelens öfverlåtande åt andra;

men någon närmare utredning angående tillvägagåendet härvid har

motionären icke lemnat. Utskottet föreställer sig ock att mot sådana

öfverlåtelser skulle möta nästan olösliga svårigheter. I detta afseende

må särskildt erinras, att*pnligt 18 § grufvestadgan, hvari motionären

icke föreslagit någon ändring, anmälan om begagnande af jordegareandel

skall göras sist vid utmålsläggningen, och att det i allmänhet

torde vara för den, som härutinnan skulle bevaka kronans rätt, ytterst

svårt och oftast omöjligt att bedöma, om jordegareandelens begagnande

kunde vara till fördel för kronan. I fall kronan genom sitt ombud

förklarade sig vilja begagna sin jordegareandel, skulle, äfven om det

antages vara för kronan möjligt att genom arrende eller annorledes på

annan öfverlåta sin rätt, förlust för kronan kunna uppstå, ty inmutaren

skulle väl i alla händelser ega att vända sig omedelbart mot kronan

för erhållande af bidrag till grufdriften, hvilka bidrag kronan sedan

möjligen icke skulle kunna få ersatta af den, på hvilken hon öfverlåtit

sin rätt. Motionären har icke heller i någon mån antydt, hvilken

praktisk verkan det af honom föreslagna stadgandet skulle få med

hänsyn till betydenheten af de redan uppdagade fyndigheter, i afseende

på hvilka det skulle kunna göras gällande.

Slutligen vill utskottet framhålla, att genom den undantagsbestämmelse

i fråga om jordegareandelens storlek, som motionären föreslagit

och som synes utgöra en vigtig förutsättning för uppnående af det ändamål,

han åsyftat, inmutaren beträffande fyndigheter på kronojord skulle komma

i en vida sämre ställning än vid dylika å annan jord. Kronan eller

innehafvaren af hennes rätt skulle nemligen genom denna bestämmelse

i alla frågor rörande grufdriften erhålla en öfvervigt, som kunde antingen

omöjliggöra all brytning eller framtvinga en verksamhet, som

inmutaren icke funne med sin fördel förenlig. Utskottet är öfvertygadt,

att denna omständighet skulle, till betydande nationalekonomisk förlust,

i de flesta fall afskräcka den enskilda företagsamheten från inmutningar

å dylik mark.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 53.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 7 maj 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

af herrar Smedberg och P. Pelirson i Törneryd, hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka Riksdagen att, med anledning'' af förevarande

motion, aflåta skrifvelse till Konungen med begäran, att Kongl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, huruvida det kunde lända till fördel för

kronan att å kronojord, som icke under ständig besittningsrätt innehades

eller vore till boställe anslagen eller blifvit för kronans räkning till

brukning på viss tid åt annan upplåten, kronan tillerkändes rätt att till

hälften med inmutaren deltaga i grufarbetet och den deraf fallande

vinsten.

Herrar C. Persson i Stallerhult och Wendt hafva begärt få här

antecknadt, att de, på grund af ledighet från riksdagsgöromålen, icke

deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1889:78 Skrifvelse till Konungen, angående rätt för kronan att å viss kronojord tillgodonjuta den i 3 kap. grufvestadgan omförmälda jordegareandel. s. 1 i texten