Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch byvägar.

1889-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:55, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lagstiftning rörande byggande och underhåll af utfartsoch byvägar.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

N:o 55.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 maj 1889, . kl. 5 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

ändrad lagstiftning rörande byggande och underhåll af

utfarts- och byvägar.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga eu inom

nämnda kammare af herr O. Andersson i Hasselbol afgifven motion,

n:o 35, angående ändrad lagstiftning rörande byggande och underhåll

af utfarts- och byvägar, i hvilken motion herr Olof Olsson förklarat

sig instämma.

Motionären anmärker till en början, att utfarts- och byvägar i

allmänhet befinna sig i ett otidsenligt skick och att detta merendels

beror på den ofullständiga lagstiftningen härom. Efter att hafva omtalat

åtskilliga i ämnet meddelade bestämmelser, erinrar motionären

vidare, att i afseende å dylika vägars delning och underhållets fullgörande

icke finnas några allmänna föreskrifter. Sådana vore dock,

enligt motionärens tanke, af nöden. Det kunde visserligen blifva svårt

att uppställa allmängiltiga, bestämda grunder i fråga om underhåll af

byvägar, men åtskilligt borde dock kunna bestämmas såsom gällande

för alla, såsom att taxeringsvärdena skulle hafva inflytande på underhållsskyldighetens

fördelning; att annan med fastighet förenad industrirörelse

skulle deltaga i underhållet; att vägarne skulle till sina särskilda

delars olika besvärlighet för underhållet graderas o. s. v.

På grund af det anförda föreslår motionären, att Riksdagen ville

besluta:

»1) Att, såsom hittills, underhållet åligger dem, som sig af vägarne

betjena.

2) Att till underhållsskyldige äfven räknas innehafvare af så kallad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N-.o 55.

11

annan fastighet och med fastighet förenad industriel rörelse, då egaren

eller innehafvaren, vid tiden för underhållsskyldighetens fördelning,

sig af vägen begagnar.

3) Att vägunderhållsskyldigheten beräknas och fullgöres efter

gällande taxeringsvärde det år vägdelning förrättas.

4) Att väghållningsskyldige, då de alla äro ense, eg a att i vissa

delar eller om allt som rörer vägfrågan, så väl sommar- som vinterväg,

ingå förening, hvilken har lagligen förbindande kraft under 20 år,

räknade från vägdelningsförrättningens afslutande. Hvaremot, då förening

ej kan komma till stånd, lagens särskilda bestämmelser skola

tillämpas och likaledes för enahanda tid gälla, hvilken tid, då delningsförrättning

klandras, beräknas från den dag samma förrättning vunnit

laga kraft.

5) Att förening må kunna förnyas med eller utan förändring,

att för hvarje gång gälla minst 10 och högst 20 år; och att, då ny

förening icke kan komma till stånd, underhållsskyldigheten må å nyo

fördelas med iakttagande af de förändringar, som under tiden timat.

6) Kan icke, på sätt är nämndt, förening komma till stånd, har

eu eller flera byamän rätt att genom Konungens befallningshafvande

kalla landtmätare att vägen fördela, på sätt om allmänna vägars delning

i lag föreskrifvet är; dock att taxeringsvärdet lägges till grund

för delningen.

7) För tillsyn af vägars hållande i vederbörligt skick väljer bylaget

på utlyst, sammanträde en förtroendeman till vägfogde för minst fem

är, hvilket val genom protokollsutdrag aflemnas till Konungens befallningshafvande

för stadfästande af valet.

8) Vagfogden har att tillse, det väghållningsskyldige fullgöra sin

underhållsskyldighet och en gång årligen, efter skedd pålysning, hålla

vägsyn; och har vägfogden åliggande att muntligen eller skriftligen

tillsäga den försumlige att inom viss dag hafva fullgjort sin skyldighet

och derefter verkställa lega för den tredskande, hvarefter han har att

omedelbart hos länsmannen påkalla handräckning att af vederbörande

utbekomma verkstäld lega.»

Det kan visserligen icke förnekas, att, såsom motionären framhållit,

de allmänna bestämmelser, som finnas meddelade i nu ifrågavarande

ämne, äro temligen ofullständiga och derigenom kunna gifva

anledning till tvister. En utförligare lagstiftning i ämnet synes derför

önskvärd, och lagutskottet har äfven vid flere föregående tillfällen, i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

anledning af väckta motioner, tillstyrkt aflåtande af skrifvelse till

Konungen med begäran om framläggande af förslag till sådan lagstiftning,

ehuru frågan vid dessa tillfällen genom kamrarnes olika beslut

förfallit. Emellertid vill det synas utskottet, som vore nu icke rätta

tidpunkten för aflåtande af en dylik skrifvelse.

Frågan om ordnande af den allmänna väghållningen å landet har

vid innevarande riksdag, i anledning af en kongl. proposition i ämnet,

varit föremål för en omsorgsfull utredning och pröfning; och ehuru

den för denna gång förfallit, lärer man kunna antaga, att, denna frågas

slutliga lösning får motses inom en icke aflägsen framtid. Med denna

fråga sammanhänger utan tvifvel den nu föreliggande. Den gör det

visserligen icke på det sätt, att man kan antaga, att samma grunder

böra bestämmas för de ifrågavarande olika slagen af vägar. Men vid

utarbetande af ett lagförslag angående utfarts- och byvägar lärer man

ej : kunna undgå att i många delar taga hänsyn till de bestämmelser,

som gälla för de allmänna vägarne. Det torde äfven komma att inträffa,

att åtskilliga vägar, Indika nu betraktas såsom enskilda, på grund

af den nya lagstiftningen komma att anses såsom allmänna vägar.

Då nu, på sätt utskottet redan anfört, en ändrad lagstiftning

angående de sistnämnda snart torde kunna förväntas, har utskottet ansett

frågan om ny lagstiftning rörande utfarts- och byvägar kunna ännu

någon tid anstå; hvarför utskottet hemställer,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 maj 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr Bergström mot den af utskottet använda motivering; samt

af herr Lilienberg.

Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.