Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 56

1889-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:56, Lagutskottets Utlåtande N:o 56

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

1

N:o 56.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1889, kl. 11 f. m.

Lagutskottets utlåtande, i ättledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående ändrad, lydelse af 10 kap.

14 § strafflagen.

Kongl. Maj:t har den 1 innevarande maj till Riksdagen aflåtit en så

lydande proposition (n:o 44):

»Under åberopande af bifogade i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt 87 § regeringsformen,

föreslå Riksdagen att antaga följande

Lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 14 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 10 kap. 14 § strafflagen skall erhålla följande

ändrade lydelse:

14 §.

Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift,

den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller

egendom eller till annat brott, hvarå straff efter denna lag följa kan,

varde, der ej uppmaningen särskildt med straff belagd är, dömd till böter

eller fängelse. Är han i följd af uppmaningen förfallen till straff för

delaktighet i brott, som derå följt, vare lag, som i 4 kap. 1 § skils.

Bih. till Riksd. Prot. 1889. 7 Sand. 31 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Der någon i andra fall än här sagda äro, muntligen inför menighet

eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, söker

förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet, eller eljest uppviglar

till åtgärd, som innebär hot emot samhällsordningen eller fara för dess bestånd;

straffes ock efter ty i 1 mom. sägs.

Hvad i denna § är stadgadt galle äfven om den, som annans skrift,

hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida låtit för

att dermed främja den med skriften åsyftade verkan.»

Denna proposition har af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet;

och får utskottet, som i likhet med högsta domstolen icke funnit något

att anmärka mot det framlagda lagförslaget, på de i bilagorna till propositionen

anförda skäl hemställa,

att förevarande proposition må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 maj 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af herr Lilienberg: »Såsom bekant är, har sedan någon tid pågått revision

af hela strafflagen. Denna revision är nu afslutad och lärer redan

undergått granskning i högsta domstolen, hvarföre all anledning är att antaga,

att revisionsförslaget kommer att framläggas för någon af de närmaste

riksdagarne. Vid mångfaldiga tillfällen har lagutskottet tillbakavisat enskilda

motionärers förslag till ändring af särskilda delar af strafflagen med

hänvisning till den pågående revisionen och med erinran, att det i allmänhet

måste anses olämpligt att ur en lag, som i sin helhet är under om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

arbetning, lösrycka särskilda delar. Jag anser att med framläggande af

nu ifrågavarande förslag bort och kunnat utan olägenhet anstå, till dess

det reviderade strafflagförslaget i sin helhet framlägges för Riksdagen.

Bestämmelserna i det framlagda förslaget afse jemväl framställningar

i skrift. Så vidt härmed åsyftas tryckt skrift, förutsätter tillämpningen af

lagen ändring af tryckfrihetsförordningen. Vid pröfning af förslaget måste

man likväl afgöra, huru vida man anser de åsyftade inskränkningarna i tryckfriheten

vara af behofvet påkallade, och det torde vara uppenbart, att, derest

förslaget antages, ett motsvarande förslag till ändring af tryckfrihetsförordningen

ej kan afslås. Enligt min åsigt hade derför den rätta ordningen

för ifrågavarande lagstiftningsåtgärd varit, att förslag till ändring af tryckfrihetsförordningen

blifvit framlagdt samtidigt med förslaget till ändring af

strafflagen, såsom ock skedde vid 1887 års senare riksdag, då förslag

framlades till nu ifrågavarande § af 10 kap. strafflagen.

Hvad beträffar lista momentet af lagförslaget, så belägges enligt detsamma

med straff hvarje uppmaning inför folksamling eller i skrift till brott,

hvarå straff är bestämdt i strafflagen, således uppmaning till äfven den

obetydligaste förseelse, sådan som icke kan åtalas af annan än målsegande.

Jag '' kan icke föreställa mig, att, då straff redan finnes stadgadt för uppmaning

till våld ä person eller egendom och då vederbörande myndighet

eger upplösa en sammankomst, så snart dervid något företages, som är stridande

emot lag eller eljest störer allmän ordning, en så långt gående bestämmelse,

som den nu föreslagna, kan vara af behofvet påkallad. Dessutom

skulle, om densamma blefve lag, den oegentlighet kunna inträffa, att

en person blefve dömd för uppmaning till brott, då de, som, möjligen i

följd af uppmaningen, begått sjelfva brottet, undginge straff, emedan allmän

åklagare vore obehörig att tala å brottet och målseganden ej vårdade sig

derom. Då nya lagberedningen afgaf förslag till nuvarande lydelse af

14 § af 10 kap. strafflagen, yttrade också beredningen, att det väckt betänkligheter

att med straff belägga hvarje uppmaning till brottslig handling.

Stadgandet i senare delen af 2:dra momentet, hvarigenom den förklaras

brottslig, som uppviglar till åtgärd, som innebär hot emot samhällsordningen

eller fara för dess bestånd, är enligt min åsigt till lydelsen sväfvande

och obestämdt och jag har icke kunnat finna, att det vunnit nödig

tydlighet genom den förklaring, som lemnats i chefens för justitiedepartementet

anförande i frågan till statsrådsprotokollet. Jag anser det vara betänkligt

att stifta en lag, hvars rätta tillämpning i så hög grad som den

ifrågavarande skulle vara beroende af vederbörande domares urskiljning och

grannlagenhet och som i allt fall med nödvändighet skulle under fullföljden

instanserna igenom föranleda mot hvarandra stridande domslut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Men tillämpningen af lagen komme icke att uteslutande blifva domstolarnes

sak. Enligt 15 § af 10 kap. strafflagen eger offentlig myndighet

upplösa en sammankomst, så snart dervid företages något, som strider emot lag.

Denna myndighet skall således ej blott bedöma, huru vida uppmaning skett,

till bestämdt brott, utan äfven afgöra den grannlaga frågan, om öfverträdelse

egt rum af nyssnämnda 2:dra moment af lagen, för att bestämma

huru vida sammankomsten bör upplösas. Församlingsrätten är icke hos oss

såsom i många andra stater garanterad i grundlagen och liar i följd deraf

vid särskilda tillfällen blifvit i administrativ väg inskränkt. Huru vida

dessa inskränkningar varit befogade, bör nu icke blifva föremål för bedömande,

men genom de nu föreslagna lagbuden skulle en ytterligare och

enligt min åsigt allt för långt gående inskränkning af församlingsrätten

uppkomma, då nemligen en sammankomst skulle kunna upplösas, så snart

någon dervid uppmanat till någon den obetydligaste öfverträdelse af strafflagen,

eller yttranden blifvit fälda, som af närvarande offentlig myndighet,

måhända utan fullgiltigt skäl, ansetts hänförliga under de sväfvande ordalagen

i 2:dra momentet af den föreslagna lagen.

På dessa skal har jag ansett, att lagutskottet bort afstyrka bifall till

ifrågavarande proposition;»

af herr H. Andersson i Nöbbelöf: »Då den föreslagna lagen i sä betänklig

grad inskränker församlingsfriheten, att det kommer att bero på en

polismyndighets subjektiva uppfattning, om något vid en folksamling fäldt,

yttrande anses vara en uppmaning till något med straff belagdt, brott,

eller också kan innebära hot emot eller fara för samhällsordningens bestånd;

i hvilket fall en sådan myndighet, med stöd af 10 kap. 15 § strafflagen,

eger att genast upplösa en folksamling;

då enligt min uppfattning samhällsordningen grundar sig så väl på

grundlagar^ som andra med lag omgärdade institutioner, och följaktligen

lagen kan leda derhän, att myndigheterna under politiska stridigheter kunna

åtala och döma en person till straff, derför att han muntligt eller i skrift

uppmanat till någon genomgripande reform i vår lagstiftning;

då, enligt de nya bestämmelser, som denna lag afser, åtal och straff

kunna följa på muntlig uppmaning till brott eller sådan, som sker i skrifven

skrift, men deremot den, som genom tryckalster, hvilka i tusental kringspridas,

uppmanar till samma förseelse, ej kan fällas till något ansvar; och

då dertill kommer, att detta lagförslag aflemnats till Riksdagens

afgörande vid en så långt framskriden tid, att någon antaglig förändring

ej kunnat inom utskottet åstadkommas, har jag ansett, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56. 5

lagutskottet bort afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts föreliggande proposition;))

samt

af herr Göransson, med hvilken herrar Smedberg, C. Persson i Stallerhnlt

och Stockman instämt: »Då jag ej kunnat tillstyrka lagens antagande

oförändrad, emedan den, till följd af de sväfvande uttrycken »eller eljest

uppviglar till åtgärd, som innebär hot emot samhällsordningen eller fara

för dess bestånd», hvilka förekomma i 2:dra momentet, vid tillämpningen möjligen

kan träffa andra än dem lagen afser, så har jag inom utskottet yrkat,

att dessa ord måtte utgå, och att samma moment skulle erhålla följande

lydelse:

Der någon i andra fall än här sagda äro, muntligen inför menighet

eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, söker

förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet, straffes ock efter ty

i 1 mom. sägs.»

Herr P. Pehrson i Törneryd har begärt få här antecknadt, att han,

på grund af sjukdom, icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prof. 1889.

1 Sand. 31 Höft,

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1889:91 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maf.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse af 10 kap. 14 § strafflagen. s. 2 i texten