Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 6

1889-02-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:6, Lagutskottets Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

15

N:o (>.

Ank. till Riksd. kansli den 4 februari 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i

12 kap. ärfdabalken.

5, 6 och 7 §§ ärfdabalken af 1734 års lag hafva följande hädelse:

»5 §. När fäste gods å landet äro lagde i jemngod^ delar, som nu

sagdt är; då ege broder, eller, der flere bröder äro, de alle, taga deras delar

först ut, ehvem arfvet fäller efter, och lotte sedan sig emellan, hvilken

del hvardera få skall. Om de öfriga delarne lotte systrarne sig emellan.

Broders barn ege ock lika taglott som broder. Delen ock alltid andre arfvingar

fästa gods å landet så sig emellan, att den, som större del ärfver,

njuter tagelott för den, som mindre får, och lotten skilje dem emellan, som

lika del hafva.

6 §. Faller ej mer än en sätesgård till arfs; ege då broder taga sin

lott deri, och syster njute sin lott i strögods, med sådan förbättring, som

emot sätesgården svarar.

7 §. Nu få flere del i sätesgård, eller annan jord; kan den ej väl

delas eller klyfvas; hafve då den rätt, som större delen eger, att, efter laga

värdering, lösa de andra ut, antingen med penningar eller jemngod ränta,

hvilketdera den helst vill, som lösen taga skall. Äro delarne lika; hafve då

broder, eller den, som ärfver broders lott, rättighet att systers lott till sig

lösa.»

Sista punkten af 7 § i dess ofvan anförda lydelse tillädes, på Rikets

ständers förslag, genom förordningen angående förändring i vissa delar af

lagens stadganden om giftorätt och arfsrätt den 19 maj 1845.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 2, som blifvit till

lagutskottet hänvisad, föreslår herr P. Andersson i Högkil, att Riksdagen

måtte besluta, »att §§ 5 och 6 i 12:te kapitlet ärfdabalken skola helt och

hållet upphöra att vara gällande; samt att § 7 i samma kapitel skall ändras

så, att orden: »Äro delarne lika; hafve då broder, eller den, som ärfver

broders lott, rättighet att systers lott till sig lösa», skola upphöra att vara

gällande och derifrån utgå.

Till stöd för detta förslag anför motionären, att dessa stadganden stode

i strid med den i lag antagna grundsatsen om lika arfsrätt, samt att, då

arfsrätten i visst afseende vore ett uttryck för folkets uppfattning af menniskovärdet

hos qvinnan i jemförelse med mannen, grundsatsen om lika arfsrätt

borde utan undantag fullständigt tillämpas.

Det lärer icke kunna förnekas, att de föreskrifter om s, k. tagelott

och öfriga broder och den, som ärfver broders lott, tillkommande fördelar vid

skifte af arffallen fast egendom å landet, hvilka meddelas uti ifrågavarande

§§ af 12 kap. ärfdabalken, innefatta en — om ock i verkligheten föga betydande

— afvikelse från den genom ofvannämnda förordning af den 19 maj

1845 i vår lagstiftning införda grundsatsen om lika arfsrätt för man och

qvinna. Såväl lagkomitén som den äldre lagberedningen hade ock i sina på

nämnda grundsats bygda förslag till ärfdabalk uteslutit alla föreskrifter om

dylik företrädesrätt för en särskild kategori af arfvingar. Skälet dertill, att

vid den lika arfsrättens införande i öfrig! stadgandena i 5 och 6 §§ bibehöllos

och det anförda tillägget till 7 § gjordes, torde emellertid icke vara

att söka i någon obenägenhet hos lagstiftaren mot likhetens genomförande

äfven i denna del, utan fastmera i farhågan för en alltför långt drifven

hemmansklyfning, hvilket, särskilt i fråga om tillägget till 7 §, tydligt uttalas

i lagutskottets vid 1844—45 års riksdag afgifna utlåtande i ämnet.

Då denna hänsyn, med nu gällande bestämmelser i fråga om hemmansklyfning,

helt och hållet förlorat den betydelse, den år 1845 ännu kunde

ega, och då de ifrågavarande föreskrifterna, såsom redan blifvit antydt, synas

utskottet icke stå i öfverensstämmelse med de grunder, på hvilka lagstiftningen

i förevarande ämne är bygd, far utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med bifall till motionen, för sin del

antaga följande

Lag

angående upphäfvande af 5 och 6 §§ samt ändrad

lydelse af 7 § i 12 kap. ärfdabalken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

Härigenom förordnas, att 5 och 6 §§ af 12 kapitlet ärfdabalken skola

upphöra att gälla, samt att 7 § af samma kapitel skall hafva följande ändrade

lydelse:

Nu få flere del i sätesgård, eller annan jord; kan den ej väl delas

eller klyfvas; hafve då den rätt, som större delen eger, att, efter laga värdering,

lösa de andra ut, antingen med penningar eller jemngod ränta, hvilketdera

den helst vill, som lösen taga skall.

Stockholm den 4 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer

åt herrar Bergström,. Litjesköld, Sjöcrona och Fröberg.

Bih till Likså. Prof. 1889. 7 Samt.

2 Käft.

H

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.