Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 26 kap. 1 och 8 §§ samt 30 kap. 5 § rättegångsbalken.

1889-02-11 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1889:9, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 26 kap. 1 och 8 §§ samt 30 kap. 5 § rättegångsbalken.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

att herr Waerns motion måtte få till särskilda utskottets

handläggning öfverlemnas.

Stockholm den 11 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 1.1 februari 1889, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 26 kap. 1 och 8 §§ samt 30 kap. 5 § rättegångsbalken.

I 26 kap. 1 och 8 §§ rättegångsbalken, förstnämnda § sådan den

lyder enligt förordningen den 18 april 1849, stadgas:

1 §. »Hvar, som ifrån underrätt vädjar, ställe för sig två löftesmän,

som borga, begge för en och en för begge, för kostnad och skada, den han

kan skyldig kännas att gälda; tage deras skrift derå, och lägge den vid sin

inlaga i hofrätten in. Nu kan så hända, att han hellre vill penningar, eller

silfver, eller guld, till säkerhet för kostnad ocli skada ställa, och sätter det

hos Konungens befallningshafvande in, eller i taka händer, då vare ock det

för borgen gildt, när domaren det pröfvat häfver. Försummar han det;

hafve sitt vad och talan emot underrättens dom förlorat.»

8 §. »Konungens befallningshafvande egen borgen pröfva, när jäf

deremot göres. Är löftesman, eller dess vilkor, honom ej kunnige; då må

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 9.

3

lian underrättelse derom af domaren i orten fordra: hafre ock hofrätten våld,

att sjelf borgen godkänna, när så omtränger. Ej måge löftesmän ogillas, som

allmänt för ärliga hållas, och af den förmögenhet, att gods deras kan svara

mot det, som de borgat före.»

Uti en inom Andra Kammaren af herr J. Johnsson i Thorsberg afgifven

motion, n:o 25, anföres, bland annat:

Att gällande föreskrifter om pröfning af borgen för kostnad och skada,

likasom i fråga om borgen för ådömd ersättning, vore otydliga och vållat

mindre lagkunniga rättsökande stora förluster och obehag, vore ett allmänt

kändt förhållande, likasom något giltigt skäl, hvarför allmänheten skulle förvägras

att få vända sig till kronofogden eller kronolänsmännen för att få

borgesmännens vederhäftighet styrkt, ej syntes kunna anföras. Att kronolänsmännen

hade lättare att göra sig underrättade om borgesmännens trovärdighet

och förmögenhetsvilkor än domaren, vore uppenbart, då länsmansdistrikten

vore af jemförelsevis ringa omfattning, likasom att tillförlitligheten

icke i något afseende skulle rubbas derigenom att dessa statens tjensteman

finge till åliggande att bestyrka borgesmännens vederhäftighet. Att föreskrifter

saknades huru borgen borde ställas och vederhäftigheten styrkas i

vademål, då deremot tydliga bestämmelser funnes för fullföljd af besvärsmål,

vore en brist, hvilken oberoende af den pågående omarbetning af rättegångsordningen,

som i en aflägsen framtid kunde vinna tillämpning, syntes-böra

skyndsammast afhjelpas, helst denna förändring icke hade något sammanhang

med rättegångsväsendet i öfrig!. — Af ej mindre vigt vore att få i lag bestämdt,

att borgmästare i stad egde att borgen pröfva. Behöriga föreskrifter

i detta afseende saknades, och der den rättsökande icke vore i tillfälle att

få borgesmännens vederhäftighet af Konungens befallningshafvande styrkt,

äfventyrades att talan icke blefve till pröfning upptagen. — Bestämmelsen i

26 kap. 8 §, att Konungens befallningshafvande egen borgen pröfva, syntes

höra bibehållas, men kunde för undanrödjande af tvetydighet lämpligen intagas

under § 1, då § 8 skulle utgå; likasom den ändring i 30 kap. 5 § borde

vidtagas, att uttrycket: »om pröfning af borgen sägs i 26 kap. 8 §», ändrades

till: »26 kap. 1 §».

På grund af hvad han sålunda anfört föreslår motionären, »att Riksdagen

för sin del måtte, med upphäfvande af 26 kap. 8 § rättegångsbalken,

besluta följande ändring i 26 kap. 1 § och 30 kap. 5 § omförmälde balk,

nemligen:

26 kap. 1 §. Hvar som från underrätt vädjar, ställe för sig två

löftesmän, som borga, begge för en och en för begge, för kostnad och skada,

den han kan skyldig kännas att gälda; läge deras skrift derå, jemte intyg

om dess väderhäftighet af konungens befallningshafvande, domaren, krono
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o .9.

fogden eller kronolänsmännen i orten, eller borgmästaren i stad, samt lägge

den vid sin inlaga in. Nu kan så hända att — — — da vare det ock för

borgen gildt, när domaren det pröfvat häfver.

Försummar han det — — — förlorat.

Ej må löftesmän ogillas, som allmänt för ärlige hållas, och åt den

förmögenhet, att gods deras kan svara mot det som de borgat för.

30 kap. 5 §. Den, som tappat i hofrätt — — — och sätte han

borgen i stället. Om pröfning af borgen sägs i 26 kap. 1 §: ege ock

Konungen att borgen godkänna, när så omtränger.»

Vid bedömandet af det nu föreliggande förslaget utgår lagutskottet,

till hvars handläggning motionen hänvisats, från den uppfattning, att lagstiftaren

bör undvika att öka antalet af befintliga föreskrifter om fullgörande

af vissa prestanda för ett måls fullföljd i högre domstol, emedan hvarje

sådant tillägg ökar faran för att eu verklig rätt kan gå förlorad genom en

parts underlåtenhet att iakttaga eu rent formel föreskrift. Enligt utskottets

förmenande går motionärens förslag i eu rigtning, som utskottet af antydda

skäl icke kan gilla. I de ofvan anförda lagrummen förekommer icke någon

allmän föreskrift, att borgen skall vara till vederhäftigheten styrkt, än mindre

huru vederhäftigheten skall styrkas. Någon pröfning af löftesmännens vederhäftighet

är icke af lagen förutsatt för annat fall, än dä anmärkning deremot

göres; och det synes jemväl stå parten fritt att, om jäf framställes, på det

sätt han finner lämpligast styrka densamma. Införandet åt de i motionen

föreslagna bestämmelserna skulle således uppenbarligen medföra den verkan,

som enligt utskottets ofvan framstälda mening bör undvikas.

Utskottet har sig icke heller bekant, att beskaffenheten åt de nu

gällande bestämmelserna i ämnet föranledt några praktiska olägenheter.

Praxis torde gå i den rigtning, att, der hofrätten, efter det anmärkning

framstälts, icke finner sig kunna sjelf vitsorda löftesmännens vederhäftighet,

parten lemnas rådrum att styrka densamma. Ett i Nytt juridiskt arkiv,

är g. 1883 sid. 70—72 refereradt rättsfall är i detta hänseende upplysande.

Svea hofrätt förklarade i detta fall, att parten förlorat sitt vad och talan

emot underrättens utslag, emedan, oaktadt partens ombud vid förhör inför

hofrätten lemnats underrättelse om den i fråga om löftesmännens vederhäftighet

framstälda anmärkning, något vederhäftighetsbetyg icke blifvit. i

hofrätten företedt; och blef hofrättens dom af högsta domstolen faststäld, i

denna de! enhälligt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 9. 5

Da således, enligt utskottets tanke, den föreslagna lagändringen icke

skulle blifva till gagn, utan fastmera till skada för den rättssökande allmänheten,

får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 11 februari 1889.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr H. Andersson i Nöbbelöf har begärt få antecknadt, att han icke

deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Lih. till Biksd. Prot. 1889. 7 Samt.

4 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.