Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af en utaf Riksdagens är 1888 församlade revisorer i deras berättelse angående statsverket gjord framställning i fråga om indrifning och redovisning af de enskilda sedelutgifvande bankernas bevillningsafgifter. Riksdagens senast församlade revisorer hafva i berättelsen angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1887

1889-03-30 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBevU 1889:2, Utlåtande i anledning af en utaf Riksdagens är 1888 församlade revisorer i deras berättelse angående statsverket gjord framställning i fråga om indrifning och redovisning af de enskilda sedelutgifvande bankernas bevillningsafgifter. Riksdagens senast församlade revisorer hafva i berättelsen angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1887

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammanfatta Stata- och Bevillningsutskottets Utlåtande JV.-ö 2.

N:o

2.

Ank. till Eiksd. kansli deri 30 mars 1889, kl. 12 midd.

Sammansätta Stats- och Bevillningsutskottets utlåtande i anledning

af en utaf Riksdagens är 1888 församlade

revisorer i deras berättelse angående statsverket gjord

framställning i fråga om indrifning och redovisning af de

enskilda sedelutgifvande bankernas bevillningsafgifter.

Riksdagens senast församlade revisorer hafva i berättelsen angående

verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1887 (pag. 116)

meddelat, att de vid granskning af Stockholms stads kronoräken skaper

och länens landsböcker för nämnda år funnit, att den bevillningsafgift,

hvilken, jemlikt gällande förordning angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter, skulle af enskild, sedelutgifvande bank

erläggas, i allmänhet icke influtit å den tid, då sådant enligt författningen

synts hafva bort ske. I afseende å berörda bevillningsafgift, hvilken

intill början af innevarande år utgått med 2 kronor för hvarje tusen kronor

af det högsta belopp utaf bankens sedlar, som på en gång under

nästföregående året varit utlemnade i rörelsen, vore nemligen stadgadt,

att styrelse för enskild, sedelutgifvande bank är skyldig att, till upplysning

vid afgiftens debitering, i början af hvarje år aflemna en genom inBih.

till Bilcsd. Brot. 1889. 4 Sami. 2 Afd. 2 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 2.

tyg åt'' det utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt

uppgift å nyssnämnda sedelbelopp, hvilken föreskrift, efter revisorernas

åsigt, gåfve vid handen, att ifrågavarande bevillningsafgifter borde

i räkenskapen debiteras och i kronans kassa levereras under året näst

efter det, för hvilket afgifterna utginge.

Af ifrågavarande räkenskaper hade emellertid inhemtats, att beviliniugsafgift

för högsta beloppet af under år 1886 utelöpande sedlar blifvit

under år 1887 levererad för endast tre enskilda banker, nemligen Helsinglands,

Hernösands och Sundsvalls, medan deremot samma års utgifter

för Uplands, Södermanlands, Östergötlands, Norrköpings, Smålands, Kalmar,

Oskarhamns, Gotlands, Kristianstads, Skånes, Hallands, Göteborgs,

Bohusläns, Venersborgs, Borås, Vermlands, Kristinehamns, Örebro, Mälareprovinserrias,

Kopparbergs, Gefleborgs, Vest erbottens samt Stockholms

enskilda bank icke under revisionsåret indrifvits, utan vore i räkenskaperna

balanserade såsom vid årets utgång oguldna.

Då olika uppfattning sålunda syntes vara rådande angående rätta

tidpunkten för indrifning och redovisning af ifrågavarande bevillningsafgift,

hade revisorer^ velat fästa uppmärksamhet å förhållandet, på det

att ett förtydligande af gällande föreskrifter i omförmälda hänseende måtte

kunna åvägabringas.

Statsutskottet, till hvars behandling ofvannämnda revisionsberättelse

blifvit hänvisad, har, på sätt i Utskottets deröfver afgifna utlåtande n:o

29 (§ 5) meddelats, öfverlemnat förenämnda ärende att i enlighet med §

47 Riksdagsordningen behandlas af sammansatta stats- och bevillningsutskottet,

som alltså deröfver nu får afgifva utlåtande.

Med anledning af revisorernes ifrågavarande framställning hafva

yttranden infordrats från öfverståtliållareembetet och Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i vederbörande län. Två bland bemälda myndigheter, nemligen

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vermlands och i Örebro län,

hafva, på anförda skäl, förklarat sig anse revisorernes anmärkning ej

hafva stöd i den åberopade författningens innehåll, och ett förtydligande

af densamma, på sätt revisorerne föreslagit, icke vara af behofvet

påkalladt.

Deremot hafva öfverståtliållareembetet och flere bland Kongl. Maj:ts

befallningshafvande, under vitsordande af anmärkningens vigtighet, omförmält,

att åtgärder för vinnande af rättelse i det anmärkta missförhållandet

redan vidtagits eller kornrne att vidtagas.

I öfrigt hafva samtliga de i ärendet hörde länsstyrelserna delat

revisorernes uppfattning om önskvärdheten af ett förtydligande af gällande

föreskrifter i omförmälda hänseende samt i allmänhet uttalat den

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta, Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 2. 3

mening, att (hiskligt och lämpligt vore att ifrågavarande bevillningsafgift

årligen i kronans kassor inflöte så snart som möjligt, efter det

den för debiteringen deraf stadgade uppgift af bankinrättningarna aflemnats.

Det sammansatta utskottet, som icke anser sig böra göra något

bestämdt uttalande rörande den af revisorerne framstälda åsigt, att gällande

föreskrifter i fråga om bevil! ningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt,

hvilka senast äro intagna i § 5 af kongl. förordningen den 16 maj

1884 angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

sådan denna § lyder enligt kongl. kungörelsen den 28 oktober 1887,

innebära skyldighet för enskild, sedelutgifvande bank att erlägga bevillningsafgift

för sedelutgifningsrätten året näst efter det, för hvilket afgifterna

utgå, föreställer sig dock, att denna afgift lämpligen bör för föregående året

inbetalas senast inom januari månad hvarje år och helst samtidigt med

det vid nämnda tid ingående intyg å högsta beloppet på en gång under

nästföregående år i rörelsen utlemnade sedlar eller, derest hinder deremot

skulle möta, kort efter afiemnandet af detta intyg, hvilket är den enda

grunden för ifrågavarande bevillningsafgifts debitering och uppbörd. Då

emellertid olika uppfattning angående berörda paragrafs tolkning i detta

hänseende gjort sig gällande, har utskottet trott sig böra föreslå, att till

åvägabringande af likformighet i stadgandets tillämpning detsamma må i

någon mån förtydligas; i sammanhang hvarmed eu ringa förändring i 8:de

§ af nämnda förordning af den 16 maj 1884 torde böra vidtagas.

Femte paragrafen af förordningen med den deri genom kongl. kungörelsen

den 28 oktober 1887 gjorda förändring är af följande lydelse:

D. Bevillningsafgift af bankbolag med sedelutgifningsrätt.

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt. skall, förutom bevillning

af fast egendom samt af inkomst, erlägga en afgift af tre kronor för

hvarje tusen kronor af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en

gång,; under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen; varande

styrelsen för sådan bank skyldig att, till upplysning vid denna afgifts

debitering, i början af hvarje år aflemna en genom intyg af det utaf

Kongl. Majrts befallningshafvande förordnade ombud bestyrkt uppgift å

nyssnämnda sedelbelopp.

Förordningens åttonde ''paragraf lyder sålunda:

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

De under litt. A, B, C och D omförmälda bevillningsafgifter skola

införas i särskilda längder, hvilkas upprättande åligger på landet härads
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Bevillning s-utskottets Utlåtande Nio 2.

skrifvaren och i stad vederbörande tjensteman; och bör i öfrig t hvad

angående debitering, uppbörd, afkortning och redovisning af bevillning

af fast egendom samt af inkomst är stadgadt i tillämpliga delar lända

till efterrättelse äfven beträffande nyssnämnda bevillningsafgifter.

Till förtydligande af förstnämnda §:s innehåll har utskottet ansett,

att deri borde intagas föreskrift om, att den i §:n omförmälda uppgift

å det f under ett år på en gång utelöpande högsta sedelbelopp bör inom

den 15 januari följande året aflemnas till Kong!. Maj:ts befallningshafvande

samt att denna myndighet skall vara skyldig att ofördröjligen efter uppgiftens

erhållande vidtaga åtgärder för bevillningsafgiftens indrifning och

redovisning.

I sammanhang härmed och då ytterligare bestämmelser angående

denna afgifts debitering, uppbörd och redovisning icke synas erfoderliga,

har utskottet ansett sådan förändring i förordningens åttonde paragraf

böra vidtagas, att de i denna § meddelade stadganden icke komma att

omfatta ifrågavarande, med litt. D i författningen utmärkta bevillningsafgifter.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o.

att Riksdagen må besluta den förändring i förordningen

angående bevillningsafgifter för särskilda

förmåner och rättigheter af den 16 maj 1884 sådan

densamma lyder enligt kung!, kungörelsen den 28

oktober 1887, att §§ 5 och 8 erhålla följande lydelse:

1). Bevillningsafgift af bankbolag med

sedelutgifnin gsriitt.

§ 5.

Enskild bank, som eger sedelutgifningsrätt, skall,

förutom bevillning af fast egendom samt af inkomst,

erlägga en afgift af tre kronor för hvarje tusen kronor

af det högsta belopp af bankens sedlar, som på en gång

under nästföregående året varit utlemnade i rörelsen;

och är styrelsen för sådan bank skyldig att, till upplysning

vid denna afgifts debitering, inom den 15 Januari

hvarje är till Kongl. Maj:ts befallningshafvande

aflemna en genom intyg af det utaf Kongl. Majrts befallningshafvande

förordnade ombud bestyrkt uppgift

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bevillningsutskottets Utlåtande N:o 2. r»

å nyssnämnda sedelbelopp; eg ande Kong!,. j\fajjts befallningshafvande

att efter uppgiftens erhållande ofördröjligen

vidtaga åtgärder för berörda afgift^ indrifning och redovisning.

Debitering, uppbörd, afkortning och redovisning.

§ 8.

De under litt. A, B och ('' omförmälda bevillningsafgifter

skola — — — bevil].ningsafgifter;

2:o.

att Riksdagen måtte anmäla sitt berörda beslut

hos Kongl. Maj:t med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes

samma beslut till allmän efterrättelse kungöra.

Stockholm den 30 mars 1889.

På sammansatta utskottets vägnar:

ALFRED PTPER.

Bill. till Biksd. Prot. 1889. 4 Samt. 2 Afd. 2 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.