Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af väckt motion i fråga om inrättande af en ny jordbrukshypotekskassa m. m.

1889-03-19 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SBU 1889:1, Utlåtande, med anledning af väckt motion i fråga om inrättande af en ny jordbrukshypotekskassa m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 1.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1889, kl. 7 e. m.

Utlåtande, med anledning af väckt motion i fråga om inrättande

af en ny jordbrukshypotekskassa m. m.

I en till förberedande behandling af sammansatt stats- och bankoutskott

öfverlemnad, inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 163)

har herr A. P. Danielson föreslagit,

»att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes med görligaste första låta utreda, under

hvilka vilkor bildandet af en nj hypotekskassa må komma till stånd

med rättighet att förmedla jordbruksfastighetslån på viss tid utan amortering

och att utfärda och försälja räntebärande obligationer, grundade

på inteckning i svensk jord, och derefter till Riksdagen afgifva det

förslag, som med anledning af en sådan utredning kan finnas lämpligt,

samt att Riksdagen beviljar och ställer till Kongl. Maj ds förfogande

för denna utredning ett anslag af 3,000 kronor.»

Till stöd för sitt förslag har motionären — under erinran, hurusom

de nuvarande hypoteksföreningarna fortfarande å utlemnade lån

beräknade 5 procent ränta jemte 1/i procent förvaltningsbidrag — åberopat,

att räntefoten för lån mot så beskaffad inteckningssäkerhet, som

af nämnda föreningar mottoges, varit stadd i sjunkande och nu mera

hos flere allmänna kassor gått ned ända till 4 procent; en afsevärd

räntenedsättning, af hvilken emellertid, då hypoteksbanken och hypoBih.

till Riksd. Prof. 1889. 4 Sami. 2 Afd. 1 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta Stats- och Bankoiitskottets Utlåtande N:o 1.

teksföreningarna visat sig icke eg a förmåga att utlemna lån till tidsenlig

räntefot, föreningarnas låntagare icke kunde komma i åtnjutande.

Motionären uppställer med anledning häraf frågan, huruvida icke tiden

vore inne, att Riksdagen beslutade någon viss tid, inom hvilken hypoteksbanken

och hypoteksföreningarna skulle upphöra med och afsluta

sin verksamhet, hvilken i stället skulle öfvertagas af andra eller åtminstone

af nya afdelningar af de nuvarande, hvilka mot upptagande af

billigare lån kunde lemna sådana mot lägre ränta och att amorteras på

kortare tid, högst 20 å. 30 år. Men då det påståtts, att hypoteksbanken

genom kongl. förordningen den 26 april 1861 och nu gällande

grunder för samma bank fått monopol att allena utgifva sådana obligationer,

som i förordningen (§ 5) närmare angifvas, anser motionären, då

något tillmötesgående från hypoteksbankens sida ej kunde vara att i

förevarande afseende påräkna, det ej vara skäl framställa något bestämdt

förslag i angifna syftet. Likaså finner motionären det vara förgäfves

att framhålla den svårighet för låntagarne, som ligger deri, att

hypoteksföreningarna qvarhålla hela den ursprungliga panten, tills lånet

är slutamorteradt, hvarigenom låntagaren betages möjligheten att å

annat håll använda den större eller mindre del deraf, som öfverstiger

hans verkliga skuld till föreningen.

Då det emellertid för jordbruksnäringens idkare vore af stor betydelse,

att något åtgjordes för att bereda möjlighet att vid behof af

jordbrukslån kunna undgå hypoteksföreningarnas höga räntefot och öfriga

rätt hårda vilkor samt erhålla lån så billigt, som nuvarande penningförhållanden

medgåfve, har motionären ansett, att så snart som

möjligt härutinnan borde göras hvad göras kunde. Enligt motionärens

mening lägga de allmänna hypoteksbanken (enligt 1861 års förordning)

tillförsäkrade rättigheter icke hinder i vägen för bildande af en ny hypotekskassa

med uppgift att förmedla lån på viss tid utan amortering

och med rätt att utgifva samt inom eller utom landet försälja derför

nödiga obligationer, grundade på inteckning i svensk jord.

*) § 5 i nämnda förordning lyder sålunda: »Ifrån den dag, denna förordning blifvit offentligen

kungjord, må ingen, vare sig nu befintlig eller framdeles tillkommande hypoteksförening eller hvilken

annan kreditinrättning som helst, än allena den allmänna hypoteksbanken, utgifva tryckta eller graverade,

till innehafvaren strida, på viss årlig afbetalning eller på uppsägning lydande, räntebärande obligationer,

i hvilka för upplåningen säkerhet i jordegendom på landet utlofvas; härunder dock ej inbegripna obligationer

till det belopp, som nu befintliga hypoteksföreningar, till följd af allaredan afskräde, bindande

lånekontrakt äro förpligtade att mot inflytande lånemedel utfärda.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och BankoutsJcoäets Utlåtande N:o 1.

Utskottet kan icke undgå erkänna, att den motion, hvars hufvudsakliga

innehåll nu antydts, i mer än ett afseende är förtjent af uppmärksamhet.

Ty det lärer icke kunna förnekas, att vid nuvarande

förhållanden å penningmarknaden, då räntan synes vara i fortgående

sjunkande, de af motionären framburna klagomål från hypoteksföreningarnas

låntagare öfver de jemförelsevis dryga räntor, de hafva att erlägga

för sina, mot erkändt yppersta säkerheter, hos föreningarna erhållna

lån samt öfver de jemväl i öfrigt betungande vilkor, som för

dylika lån faststälts, äro förklarliga. Utskottet har derför ansett sig,

så vidt det utan öfverskridande af de för utskottets kompetens grundlagsenligt

stadgade gränser finnes kunna ske, böra i den mån det finnes

möjligt understödja det föreliggande förslaget, med de ändringar, en

närmare granskning deraf lärer påkalla.

Såsom ledning för sitt omdöme härutinnan har utskottet gjort sig

till godo den framställning i förevarande ämne, som lemnats i den

s. k. 1886 års ekonomiska komités betänkande II, hvari (sid. 33—47)

redogöres för de förhandlingar, som egt rum mellan komitén å ena och

allmänna hypoteksbankens styrelse å andra sidan. Komitén framhåller,

hurusom den föreställning allt allmännare i landet gjort sig gällande,

att en räntenedsättning, åtminstone för lån mot första klassens inteckningssäkerheter,

icke vore omöjlig att ernå, allenast hypoteksbanken

och hypoteksföreningarna ville dertill medverka och för ändamålet

lämpa sin lånerörelse; och komitén fann sig häraf uppfordrad att sätta

sig i förbindelse med hypoteksinrättningarna. Vid de underhandlingar,

som derpå öppnades med hypoteksbankens styrelse, hemstälde komitén:

huruvida, på hvad vilkor och vid hvilka tider, med afseende på kontraktsenlig

rätt att konvertera upptagna lån med nya på billigare ränta

med eller utan förlängd amorterings tid, möjlighet måtte förefinnas eller

kunna beredas att nedsätta räntan för redan upptagna eller framdeles

utgående hypotekslån. Styrelsens svar å denna komiténs hemställan

var närmast afböjande, men stälde dock i utsigt, att under vissa förutsättningar

i en obestämd framtid räntan å hypotekslånen skulle kunna

successivt nedbringas till 4,90, 4,so samt slutligen 4,5 eller åtminstone

4,6 procent. Det hufvudsakliga hindret för en snar och allmän sådan

nedsättning läge, enligt styrelsens uppgift, i eu del bestående låneaftal,

hvilka för närvarande omöjliggjorde konvertering till lägre ränta af

åtskilliga 4x/2 procentlån. Den enda utväg styrelsen angaf för att snart

minska låntagarnes i hypoteksföreningarna årliga betalningsskyldighet

var eu nedsättning i amorteringsprocenten från 3/4 till 1/i procent; en

utväg, som styrelsen ock vore betänkt att föreslå bankens delegare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Bankoutslcottets Utlåtande N:o 1.

Komitén fann de af styrelsen i utsigt stälda, mer eller mindre

ovissa och till framtiden uppskjutna lindringarna icke vara egnade att

bereda omedelbart gagn eller behöflig! tillfälle för öfriga jordegare att

till en efter närvarande förhållanden lämpad billig ränta belåna fullgoda

inteckningar.

Då emellertid inom komitén den föreställning framkommit, att utväg

dertill eller öfver hufvud till nedbringande af räntan å jordbrukslån

ännu skulle i en icke oväsentlig mån kunna åstadkommas, i händelse

allenast ett någorlunda betydligt kapital gjordes tillgängligt för att mot

högst 4 72 procent ränta meddela lån på 10 år mot goda inteckningar,

samt att möjligen hypoteksbanken skulle kunna dertill medverka, föranlåta

komitén hos hypoteksbankens styrelse hemställa om och, i sådant

fall, till hvilket omfång stj^relsen funne med bankens reglemente

och ställning förenligt samt i öfrig! skulle vilja med redan tillgängliga

eller i mån af behof anskaffade medel anordna en så beskaffad särskild

lånerörelse.

Men äfven på denna framställning erhölls ett afböjande svar,

hvari hypoteksbankens styrelse, under hänvisning till hypoteksinrättningarnas

författningsenligt begränsade verksamhet, anförde:

hurusom den föreslagna lånerörelsen dels vore med nämnda verksamhet

oförenlig, dels sannolikt skulle betydligt aflägsna tidpunkten för

lindringar i lånevilkoren för föreningarnas till ett antal af omkring 60,000

uppgående delegare, för hvilka emellertid de nuvarande förhållandena

voro lika ofördelaktiga som för de utom föreningarna stående jordegare,

hvilka åtgärden afsåge att gagna; dels ock kunde, åtminstone i utlandet,

menligt inverka på bankens kredit, hvilken vore för landet allt för värdefull

att genom några mot bankens ändamål och ställning stridande

åtgärder äfventyras.

Då komiténs bemödande att vinna hypoteksbankens medverkan

för nedbringande af räntan å lån mot inteckning i jordegendom alltså

strandat, uppstälde och sökte komitén besvara frågan, om det åsyftade

önskningsmålet skulle kunna vinnas genom inrättandet af eu ny kreditanstalt;

men af anförda skäl °) ansåg sig komitén icke höra tillstyrka, att

för närvarande åtgärder vidtoges för bildandet af någon ny kreditanstalt

med rätt att utfärda obligationer mot säkerhet i jordegendom.

På grund af de invändningar, som sålunda från hypoteksbanksstyrelsens

sida gjordes mot komiténs ofvannämnda framställningar blefvo

desamma icke vidare från komiténs sida fullföljda, hvaremot komitén i

*) Sid, 41 i komitébetänkandet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Bankoutskottets Utlåtande N:o 1. 5

stället uppstälde ett annat förslag, nemligen att inteckningar i mån af

hypotekslånens amortering skulle återställas till låntagarne. Mot styrelsens

häremot, under åberopandet af de i §§ 2—5 i de för hypoteksföreningarna

faststälda grunder, framstälda invändningar har komitén

anfört, att den ifrågasatta rättigheten att återfå inteckningssäkerheter i

den män lånen amorterats, i sjelfva verket syntes både med gällande

lagstiftning och med hypoteksföreningarnas förhållanden väl förenlig °);

Och har komitén, för så vidt denna rättighet af hypoteksbanken bestriddes,

och säkerheterna, som befunnos i bankens förvar, faktiskt icke

kunde utan dess samtycke återfås, för rättighetens vinnande anvisat

den utväg, att uttrycklig föreskrift derom infördes genom nödig förändring

i kongl. förordningarna den 26 april 1861 om hypoteksbanken

samt grunderna för hypoteksinrättningarnas bildande och verksamhet,

hvilket syntes komitén kunna ske utan våda för hypoteksföreningarnas

säkerhet eller vidare rubbning i deras hufvudgrunder.

Lika med komitén finner utskottet det icke emot de skäl, som

anförts, böra sättas i fråga att vid sidan af allmänna hypoteksbanken och

hypoteksföreningarna, sådana de enligt nu gällande lagstiftning blifvit

organiserade, inrätta en ny, sjelfständig hypotekskassa för bemedlande

af jordbrukslån enligt de olika grunder och på de för låntagarne fördelaktigare

vilkor, som till följd af nu mera inträffade förhållanden i

penningmarknaden synas kunna påräknas. Motionärens förslag, i hvad

det afser en sådan ny och af nuvarande hypoteksinrättningar oberoende

hypotekskassa, kan derför icke af utskottet tillstyrkas; så mycket mindre

som all utredning saknas, huruvida det vore, med hänsyn till de af

hypoteksbanken och hypoteksföreningarna åtagna förpligtelser gent

emot deras långifvare, möjligt medgifva föreningarnas låntagare den

obestridliga förmånen att få, genom ökad eller påskyndad amortering,

slutbetala sina af föreningarna erhållna lån före den i skuldebrefven

eller eljest bestämda tiden. Väl vore en sådan förmån, om den kunde

beredas, egnad att synnerligen främja låntagarnes intressen, men då,

på grund af gällande aftal och lagstiftning, utväg torde saknas att nu

genomföra ett beslut i denna rigtning, finner utskottet ej anledning

närmare uppehålla sig vid denna fråga.

*) Se sid. 42—47 i komitébetänkandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- och Bankoutsliottets Utlåtande N:o 1.

Häraf följer, att utekottet ej heller kan instämma i motionärens yrkande

om befogenhet för denna nya hypotekskassa att utgifva på inteckningar

i svensk jord grundade obligationer, utstälda pa viss tid och förskrifna

utan amortering. Motionären anför inga skäl för införande af

denna hos oss helt och hållet nya och oförsökta låneform, hvars begagnande

derjemte med nödvändighet komme till godo endast sådana

låntagare, hvilka icke förut hos hypoteksförening belånat inteckningar

i sin jord. Antagligen torde motivet till påvisandet af denna nya låneform

ligga i en hos motionären förklarlig önskan att ej den nya hypotekskassa,

han föreslagit, skulle komma i uppenbar kollision med det

allmänna hypoteksbanken i ofvan åberopade 5 § i kongl. förordningen

den 26 april 1861 meddelade privilegium.

Af det nu anförda framgår, att utskottet ej finner skäl förorda

den nya låneverksamhetens anordnande såsom fristående och af de nuvarande

liypoteksinrättningarna oberoende, utan obetingadt gifver företräde

åt det af motionären i motiveringen alternativt ifrågasatta ordnande

af denna låneverksamhet i samband med eller såsom ny afdelning

af de nuvarande liypoteksinrättningarna. Härigenom skulle äfven dels

vinnas, att vid sådant förhållande, och då den nya låneverksamheten

blefve inbegripen i och under hypoteksbankens nuvarande verksamhet,

den af motionären föreslagna nya och oförsökta lånetypen ej behöfde

anlitas, dels ytterligare den fördel ernås, att den af ofvannämnda komité

förordade reformen, i syfte att bereda hypoteksföreningarnas nuvarande

låntagare möjlighet att, i mån af verkstäld amortering å deras förbindelser

till föreningarna, återfå lemnade inteckningssäkerheter, kunde

bringas närmare sin lösning. Att utreda, huru denna reform skall åvägabringas,

lärer näppeligen falla inom gränsen för det utskottet förelagda

uppdrag.

Samtliga hithörande, för frågans pröfning och lösning erforderliga

undersökningar torde, på sätt motionären äfven förutsätter, böra lemnas

åt Kongl. Maj:t, helst härvid hänsyn måste tagas icke blott till de

billighetsskäl, hvilka synas utskottet ligga till grund för anspråken, att

hypoteksföreningarnas låntagare må beredas tillfälle att göra sig till

godo den räntenedsättning, som numera småningom gjort sig gällande

å penningmarknaden, utan äfven till nödvändigheten att i frågor sådana

som denna iakttaga varsamhet, på det att de åsyftade fördelarne, hvilka

man önskar vinna, icke må motvägas af olägenheter och rubbningar i

redan bestående förhållanden, hvilka till äfventyrs kunna beröra tredje

mans rätt.

Utskottet, som alltså icke kunnat till oförändradt bifall förorda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Banlmdskottds Utlåtande N:o 1. 7

det nu behandlade förslaget, finner dock tillräckliga skäl föreligga att,

med anledning af den i ämnet väckta motionen, hemställa,

att Riksdagen ville besluta:

a) att i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes, så snart ske kan, dels låta utreda, under

hvilka vilkor och förutsättningar — bland andra möjligheten

för hypoteksföreningarnas låntagare att, i mån af

verkstäld amortering af deras skulder till föreningarna,

återfå belånade inteckningssäkerheter — bildandet af

en under samma styrelse och kontroll som allmänna

hypoteksbanken stäld ny hypotekskassa må komma

till stånd med rättighet att förmedla jordbrukslån,

grundade på inteckning i svensk jord; dels ock derefter

till Riksdagen afgifva det förslag, som med anledning

af en sådan utredning kan finnas lämpligt;

samt

b) att till Kongl. Maj:ts disposition, för åstadkommande

af den i mom. a) omförmälda utredning, ställa

ett anslag på extra stat för år 1890 af 3,000 kronor.

Stockholm den 19 mars 1889.

På det sammansatta utskottets vägnar:

G. S. ÅKERHIELM.

Reservationer:

af herr Fränekel: »Då utskottet funnit sig böra tillstyrka ett mo
difieradt

bifall till herr Danielsons i detta utlåtande behandlade motion,

men de skäl, som derför åberopats, i hvilka jag till alla delar instäm
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Bankoutslcotfets Utlåtande N:o 1.

mer, synas mig snarare bort föranleda rent afstyrkande å motionen,

har jag ansett mig böra anmäla min reservation mot utskottets beslut.

Enligt min mening borde utskottet hafva hemstält,

att herr Danielsons förevarande motion ej må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda»;

af herrar Hörnfeldt och Ljungman.

STOCKHOLM, I''. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.