Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvud titel, omfattande anslagen till pensionsoch indragnings staterna.

1889-03-15 · 60 sidor, varav 50 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 50 av 60 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvud titel, omfattande anslagen till pensionsoch indragnings staterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1889, kl. 7 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvud titel, omfattande anslagen till pensionsoch

indragnings staterna.

(l:a U. A.)

Pensionsstaten.

Civilstatens pensionskassa

l:o) Beträffande denna anslagstitel har Kongl. Maj:t icke föreslagit

någon förändring, men uti en inom Riksdagens Andra Kammare

af herr I. Månsson m. fl. väckt motion (n:o 143) har yrkats, att Riksdagen

måtte besluta, att statsbidragen till civilstatens pension sinrättning,

utgörande tillhopa 119,271 kronor, måtte statsverket besparas och

således icke under år 1890 tillfalla nämnda pensionsinrättning, eller,

om detta icke kunde bifallas, att statsutskottet, dit motionärerna anhållit

att motionen måtte remitteras, ville vid pröfning af ärendet föreslå de

delar af ofvanstående summa, som rätteligen kunde och borde indragas

och sålunda ej åt civilstatens pensionsinrättning utanordnas.

Till stöd för bemälda framställning hafva motionärerna till en

början erinrat, att uti innevarande års riksstat uppförts bidrag från

statsverket till civilstatens pensionskassa med 112,286 kronor, nemligen:

Bill. till Riksd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afl!. 8 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

åt pensionsstaten för civila embete- och tjensteman . . 37,500 kronor,

dito för deras enkor och omyndiga barn ....................... 45,000 ,,

ersättning för mistade löneinnehållningar ........................ 2,246

dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ...... 6,540 „

för pensionering af kommissionslandtmätarejemte enkor

och barn.......................... 7,200 ,,

för dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och

skogsskolorna .............................................................. 9,000 „

för dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska

högskolan ............................................................... 3,500 „

för dito af vissa embets- och tjensteman samt betjente

vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen .................... 1,300 ,,

Summa 112,286 kronor.

Dessutom vore i 1887 års inkomststat för pensionskassan upptaget,

under namn af vakans- och liggetidsbesparingar utaf civila embeten

och tjenster, ett belopp af 6,985 kronor.

Civilstatens pensionskassas tillgångar hade emellertid år efter år

så högst betydligt ökats, att samtliga inrättningens fonder och kassor

vid 1887 års slut uppginge till en summa af 11,104,597 kronor 35 öre.

Vid sagda års början utgjorde behållningen 10,778,070 kronor 24 öre,

hvadan en ökning af 326,527 kronor 11 öre under året uppkommit.

Jemförde man kassans ställning under de tio sista åren, så visades, då

tillgångarne vore vid 1877 års slut 7,372,252 kronor 86 öre och vid

1887 års slut 11,104,597 kronor 35 öre, att en ökning uppstått af

3,732,344 kronor 49 öre; och såge man vidare på ställningen för de

senare trettio åren, så uppkomme en tillökning af 8,093,048 kronor 83 öre.

Den årliga ökningen af kassans tillgångar hade under lång följd

af år varit omkring 300,000 kronor, men oftast derutöfver, och detta

oaktadt inrättningen under senare tider betydligt hårdare anlitats.

Sålunda hade till följd af 1877 års reglering pensionsbeloppen för så

väl tjenstemän och betjente som deras enkor och barn blifvit förhöjda

med minst 50 procent, liksom åtskilliga delegare uppflyttats till högre

pensionsklass.

Ifrågavarande inrättning hade, utom allmänna enke- och pupillfonden,

en kapital- och lifförsäkringsanstalt samt en s. k. enskild enkeoch

pupillfond, till hvilken senare den årligen lemnade stora bidrag

och hvilka bidrag år efter år ökats, så att, då det år 1878 utgjorde

68,970 kronor 52 öre, detsamma år 1887 utgått med icke mindre än

179,068 kronor 80 öre. Tjenstemannafonden hade icke allenast tålt

vid detta, utan derjemte burit hela den stora förvaltningskostnaden för

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

samtliga kassor, hvilken kostnad under år 1887 uppgått till det betydliga

beloppet af 70,334 kronor 78 öre, hvarförutom fonden lemnat

det stora öfverskottet.

Under sådana förhållanden har det synts motionärerna, som om

ej, åtminstone för det närvarande, något statsbidrag borde utgå till ifrågavarande

pensionsinrättning.

Nu gällande reglementen för civilstatens pensionsinrättning och

civilstatens enke- och pupillkassa äro af Kong], Makt utfärdade den

28 september 1883.

Civilstatens pensionsinrättning, som tillkommit på grund af Riksens

Ständers skrifvelse den 2 september 1823, har allt sedan dess åtnjutit

årligt bidrag af statsverket. För innevarande år utgår detta bidrag

med 119,271 kronor 50 öre, hvaraf dock endast 112,286 kronor äro i

riksstat^ uppförda samt återstoden 6,985 kronor 50 öre utgöres af

ersättningen för den pensionsinrättningen tillförene anslagna inkomst

af vakans- och liggetidsbesparingar utaf civila embeten och tjänster.

Redan i berörda skrifvelse förklarade emellertid Riksens Ständer att i

den mån kassan vunne förkofran, så att den med mindre bidrag kunde

bestå, statens tillskott skulle upphöra förr än delegarnes.

I likhet med motionärerna har utskottet ansett att då, såsom

ofvan visats, pensionsinrättningens tillgångar tillvuxit under åren 1877

—1887 med 3,732,344 kronor 49 öre och under åren 1857—1887 med

8,093,048 kronor 83 öre eller på de sista trettio åren mer än tredubblats,

den tidpunkt nu torde vara inne, då tillses bör, huruvida statens bidrag

till pensionsinrättningen längre kan anses för densamma behöfligt.

Af civilstatens pensionsinrättning förvaltas, utom åtskilliga för

särskilda ändamål donerade smärre fonder,, allmäna enke- och pupillfonden,

tjenstemannafonden och enskilda enke- och pupiilfonden. Allmänna

enke- och pupillfondens tillgångar utgöras af det årliga statsanslag

af 45,000 kronor, hvarmed åtföljer förbindelse för fonden att i

afseende å civila embete- och tjenstemäns enkor och barn uppfylla den

pensioneringsskyldighet, som, enligt kongl. kungörelsen den 29 juni

1798, förut ålegat statsverket. Pensioner från denna fond utgå utan

hänsyn till om mannen eller fadern varit delegare i civilstatens pensionsinrättning.

Fonden användes således icke af pensionsinrättningen

för dess ändamål, utan endast disponeras af densamma i enlighet med

stadgade bestämmelser. Tjenstemannafonden, som vid 1887 års slut

uppgick till 9,254,289 kronor 62 öre, har till uppgift att bereda pen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

sion åt de tjensteinnehafvare, som i pensionsinrättningen vunnit delaktighet.

Till densamma bidraga dels delegarne med 2 procent af den

pension, som tillkommer dem från pensionsinrättningen och som vanligen

uppgår till hälften af den pension, de åtnjuta från allmänna

indragningsstaten, dels ock staten med det årliga anslaget till pensionsinrättningen

efter afdrag af de 45,000 kronor, som gå till allmänna

enke- och pupillfonden. Enskilda enke- och pupillfonden åter, som

det åligger att bestrida pensioneringen af enkor och barn efter delegarne

i civilstatens pensionsinrättning, har under en följd af år uppgått

till oförändradt belopp af 282,300 kronor 48 öre. Till densamma

bidraga delegarne med 5 procent af den pension, som tillkommer dem

från pensionsinrättningen. Detta bidrag är emellertid icke tillräckligt

för den stora pensioneringen från denna fond, hvarför fonden allt sedan

1833 årligen med Kongl. Maj:ts tillstånd erhållit erforderligt tillskott

från tjenstemannafonden, hvilket tillskott först utgick med 20,000

rdr bco och år 1887, efter nästan ständig ökning, utgjordes af 179,068

kronor 80 öre.

För att belysa pensionsinrättuingens och i synnerhet tjenstemannafondens

samt enskilda enke- och pupillfondens ställning under

de senaste fem år, 1883 —1887, för hvilka fullständig redogörelse föreligger

i statsrevisorernas berättelser, vill utskottet ur dessa berättelser

meddela följande siffror:

Civilstatens pensionsinrältnings tillgångar:

vid

1883

års

slut.........................

........................ kronor 9,671,985: 66

77

1884

77

77 ............................

........................... „ 10,076,090: 76

77

1885

77

77 .........................

..........................., 10,445,749: 6 1

77

1886

77

77 ............................

............................ „ 10,778,070: 24

77

1887

77

77 ...........................

.......................... „ 11,104,597: 35

Tjenstetid anna fondens tillgångar:

vid

1883

års

slut..............................

............................. kronor

8,112,676:

87

77

1884

77

77 ...............................

77

8,425,489:

97

77

1885

77

77 .............................

............................. 77

8,730,910:

6 2

77

1886

77

77 .............................

............................ 77

8,996,030:

94

77

1887

77

77 ..............................

........................... 77

9,254,289:

6 2

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

år 1883

„ 1884

„ 1885

„ 1886

„ 1887

Delegarnes bidrag till tjenstemannafonden:

................................................................... kronor 80,870: 4 6

....................... „ 83,059: 12

.................................................................... „ 75,879: 91

.................................................................... „ 73,725: 40

...................................................................... „ 72,480: 75

år

11

11

11

ii

1883

1884

1885

1886

1887

Statens bidrag till tjenstemannaf onden:

................................................................. kronor 72,971: 50

................................................................... „ 74,271: 50

................................................................... ,, 74,271: 50

.................................................................. „ 74,271: 50

................................................................. „ 74,271: 50

Pensionsutgifter från tjenstemannaf onden:

år 1883

„ 1884

„ 1885

„ 1886

„ 1887

kronor 75,193: 33

„ 79,978: 33

„ 84,933: 34

„ 88,383: 34

„ 90,975: Öl

Förvaltningskostnader, bestridda af jenstemannaf''onden:

är 1883

„ 1884

„ 1885

„ 1886

„ 1887

kronor 44,897: 46

„ 47,546: 28

„ 47,552: 43

„ 51,876: 26

„ 70,334: 7 8

Tjenstemannaf ondens tillskott till enskilda enke- och pupillfonden:

år 1883

n

1884

kronor 143,146: 40

„ 125,151: 06

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

år 1885 .

.......................................................... kronor

148,907:

06

„ 1886 .

........................................................... 11

175,058:

23

„ 1887 ..

........................................................... 11

179,068:

80

öfverskott å tjenstemannaf onden:

år 1883 .

........................................................... kronor

281,422:

99

„ 1884.

......................................................... 11

312,813:

10

„ 1885..

........................................................ 11

305,420:

65

„ 1886 ..

.......................................................... jy

265,120:

32

„ 1887 ..

......................................................... 11

258,258:

68

Enskilda enke- och pupillfondens tillgångar:

vid 1883

års

slut...

.......................................................... kronor

282,300:

48

„ 1884

n

........................................................... ii

282,300:

48

„ 1885

u

11 .....

.......................................................... ii

282,300:

48

„ 1886

n

11 .....

.......................................................... n

282,300:

48

„ 1887

n

11 ••••

......................................................... ii

282,300:

48

Delegarnes

bidrag till enskilda enke- och pupillfonden:

år 1883

....................................................... kronor

148,340:

4 6

„ 1884

.......................................................... ?!

184,796:

53

„ 1885

........................................................... 11

180,910:

38

„ 1886

........................................................... 1!

180,691:

94

„ 1887

.......................................................... 1 >

182,626:

19

Tjenstemannafondens tillskott till enskilda enke- och pupillfonden:

Se härofvan.

Pensionsutgifter från enskilda enke- och pupillfonden:

år 1883

1884

11

kronor 313,555: 33

„ 330,374: 16

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10,

7

år 1885

„ 1886

„ 1887

kronor 347,677: 46

375,041: 12

388,521: 43

Enligt utskottets förmenande är civilstatens pensionsinrättnings

hufvudsakliga uppgift att bereda pension åt de tjensteinnehafvare, som

i pensionsinrättningen vunnit delaktighet. Den största delen af dess

tillgångar tillhöra ock den fond, tjenstemannafonden, som har att fylla

denna uppgift. Under det pensionsrättningens samtliga tillgångar vid

1887 års slut utgjorde 11,104,597 kronor 35 öre, belöpte sig deraf

9,254,289 kronor 62 öre ensamt på tjenstemannafonden. Denna fond

har sedan länge vunnit den tillväxt, att densamma med sina räntevinster

och delegarnes bidrag kunnat, utan något statens tillskott, bestrida

fonden åliggande pensionering, hvilket tydligen framgår af det

förhållande att fonden årligen lemnat icke blott bidrag till enskilda

enke- och pupillfonden utan äfven öfverskott, hvilka såväl det förra

som det senare varit mångfaldigt större än det bidrag tjenstemannafonden

från statsverket mottagit. Vid betraktande af redogörelsen för

t. ex. 1887 års förvaltning finner man nemligen att under det till

tjenstemannafonden berörda år influtit i räntevinster och andra inkomster

466,644 kronor 88 öre, i delegareafgifter 72,480 kronor 75 öre

och i statsbidrag 74,271 kronor 50 öre eller tillsammans 613,397 kronor

13 öre, fondens utgifter för pensioner under samma tid varit endast

90,975 kronor 1 öre, hvadan ett öfverskott af 522,422 kronor 12

öre uppstått, af hvilket öfverskott 70,334 kronor 78 öre användts till

gäldande af pensionsinrättningens samtliga förvaltningskostnader, 8,677

kronor 30 öre åtgått för reparationskostnader å pensionsinrättningens

fasta egendom, 179,068 kronor 80 öre öfverlemnats till enskilda enkeoch

pupillfonden, samt återstoden 258,258 kronor 68 öre tillagts tjenstemannafonden

såsom besparing.

Då således från tjenstemannafonden årligen till enskilda enkeoch

pupillfonden lemnats ett tillskott, mera än dubbelt så stort som

statens bidrag till tjenstemannafonden, är det uppenbart ej mindre,

såsom ofvan framhållits, att statens bidrag icke varit för tjenstemannafondens

behof erforderligt, än äfven att samma bidrag i sjelfva verket

icke kommit tjenstemannafonden utan enskilda enke- och pupillfonden

till godo. Men till sådant ändamål har af Riksens Ständer och af Riksdagen

det år efter år anvisade anslaget näppeligen varit afsedt. Den

tillökning af mer än 50 procent i pensionerna från enskilda enke- och

pupillfonden, som under de senaste åren egt rum, har också åstadkommits

icke så mycket med hänsyn till ökade delegareafgifter till fon
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

den som med afseende å det bidrag, som från tjenstemannafonden varit

att förvänta, hvarom jemväl civilstatens fullmägtiges senaste berättelse

till Kongl. Maj:t tydligen vittnar.

Ett sådant tillskjutande af betydliga belopp från tjenstemannafondens

öfverskott till enskilda enke- och pupillfonden har naturligen

icke varit för pensionsinrättningens hufvuduppgift främjande. Enär beloppet

af hvarje pension från civilstatens pensionsinrättning för närvarande

uppgår i medeltal till endast omkring hälften af beloppet utaf

motsvarande pension från allmänna indragningsstaten, tjena de fleste

i pensionsinrättningen delaktige tjensteinnehafvare qvar till 65 år för

att afgå med pension från allmänna indragningsstaten. Men i samma

mån som pensionerna från civilstatens pensionsinrättning kunnat ökas

till mera likhet med pensionerna från allmänna indragningsstaten, i

samma mån hade det gifvetvis för tjensteinnehafvarne varit mera begärligt

att före 65 års ålder afgå med pension från civilstatens pensionsinrättning,

hvaraf åter följt att flera pensioner å allmänna indragningsstaten

blifvit statsverket besparade. Enligt utskottets åsigt hade

alltså de årliga öfverskotten å tjenstemannafonden lämpligare bort användas

till någon förhöjning i de från denna fond utgående pensionerna

än öfverlåtits till enskilda enke- och pupillfonden. Hade pensioneringen

från sistnämnda fond icke enligt gällande grunder kunnat ega

rum förutan bidrag från tjenstemannafonden, hade derför antingen pensionerna

bort något minskas eller delegareafgifterna till enskilda enkeoch

pupillfonden bort ökas.

Af hvad sålunda blifvit ådagalagdt synes det utskottet framgå,

att civilstatens pensionsinrättning numera vunnit sådan förkofran, att

den torde, utan bidrag af statsverket, åtminstone till hela det belopp,

hvarmed detsamma nu utgår, fylla sin hufvudsakliga uppgift och genom

upphörande med öfverflyttningarna af öfverskott från tjenstemannafonden

till enskilda enke- och pupillfonden kunna så vidare utvecklas,

att såsom afsedt varit, pensioneringen från allmänna indragningsstaten

af embets- och tjenstemän samt betjente kan i någon mån förminskas.

Denna pensionering har enligt hvad utskottet inhemtat, under

åren 1883—1887 uppgått till följande belopp:

kronor 1,012,713: 09.

„ 1,060,284: 29.

„ 1,097,718: 26.

„ 1,183,376: 04.

„ 1,239,505: 88.

ar

1883

1884

1885

1886

1887

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets, Utlåtande N:o 10.

9

Utekottet anser emellertid ett beslut i frågan böra föregås af en

utredning till utrönande bland annat deraf, huruvida icke en lindring

i statens utgifter för pensionering af civile embets- och tjensteman

samt betjente lämpligast skulle beredas genom förändring af grunderna

för civilstatens pensionsinrättning.

Redan tillförene hafva vid riksdagen framställningar gjorts i

syfte att genom vidsträcktare användande af civilstatens pensionsinrättnings

alltjemt växande tillgångar åstadkomma minskning i statens

utgifter för pensionering af civile embets- och tjenstemän. Så t. ex.

föreslogs uti en inom Första Kammaren vid 1871 års riksdag väckt

motion, att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t göra framställning om

ett sådant ordnande af det civila pensionsväsendet, att, utan statens

betungande, embets- och tjenstemän, i stället för pension å allmänna

indragningsstaten måtte beredas tillfälle till en motsvarande lifränta i

civilstatens pensionsinrättning; att de civila stater, som icke egde delaktighet

i denna pensionsinrättning, måtte vinna en sådan, samt att

nämnda inrättning måtte undergå ombildning efter de i motionen anförda

grunder, som Riksdagen funne för godt godkänna.

Med anledning af berörda motion aflät Riksdagen eu skrifvelse

till Kongl. Maj: t, hvari Riksdagen anförde, att enligt dess åsigt en

lindring i statens utgifter för pensioneringen kunde åvägabringas derigenom,

att civilstatens pensionsinrättning så ordnades, att densamma

kunde öfvertaga hela bestyret med civile tjenstemäns pensionering,

hvilket jemväl varit det syftemål, som med inrättningens bildande vant

afsedt. Utom det oegentliga deruti, att tjenstemän pensionerades dels

från allmänna indragningsstaten och dels från eu särskild af statsmedel

understödd pensionsfond, vore det, enligt Riksdagens mening, en misshushållning

att, oaktadt staten åtagit sig att från allmänna indragningsstaten

pensionera embets- och tjenstemän, likväl på samma gång med

statsmedel understödja en annan, till en del på delegarnes bidrag grundad

fond af den beskaffenhet, att den i anseende till de derifrån utgående

pensionernas otillräcklighet allt mindre och mindre för sitt

afsedda ändamål anlitades. Riksdagen anhöll derför, att Kongl. Maj:t

täcktes tillse om och på hvad sätt civilstatens pensionsinrättning måtte

kunna så ordnas, att den sattes i stånd att helt och hållet öfvertaga

samtlige civile tjenstemäns pensionering, så att dylik pensionering

från allmänna indragningsstaten komme att upphöra.

Uti det utlåtande, som civilstatens fullmägtige af Kongl. Maj:t anbefaldes

att i anledning af berörda framställning afgifva, erkände fullmägtige

giltigheten af hvad Riksdagen anfört derom, att pensionsinrättBih.

till Iliksd. Prof. 1880. 4 Sami. 1 Afä. S Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ningen, sådan densamma för det dåvarande vore ordnad, hvarken uppfylde

hela det dermed afsedda ändamål eller kunde anses bereda staten

fördelar fullt motsvarande de statsbidrag, som till inrättningen utginge,

samt förmälde sig på grund deraf finna, att pensionsinrättningen icke

borde undandraga sig, om det påkallades och inrättningen dertill sattes

i stånd, att, på sätt Riksdagen afsett, helt och hållet öfvertaga samtliga

civile tjenstemäns pensionering, hvarjemte fullmägtige för sin del

medgåfvo, att till underlättande af det syftemåls ernående, som Riksdagen

uppstält, öfverskotten af pensionsinrättningens inkomster utöfver

dess utgifter finge för framtiden användas till minskning af statsverkets

utgifter för de civila tjenstemännens pensionering.

Med anledning af Riksdagens berörda skrifvelse föreslog Kongl.

Maj:t i statsverkspropositionen vid 1873 års riksdag att, emot det samtliga

de pensioner, hvilka efter ingången af nästföljande statsregleringsperiod

enligt stadgade grunder skulle för civile embets- och tjensteman,

som tillika vore delegare i civilstatens pensionsinrättning, vid

afsked ur statens tjenst uppföras å allmänna indragningsstaten, i stället

utbetalades af nämnda pensionsinrättning, ett anslag till samma inrättning

af 300,000 kronor matte å ordinarie stat upptagas att utgå,

till dess pensionsinrättningen antagligen kunde utan detta bidrag fullgöra

pensioneringen till civile embets- och tjensteman, då anslaget

skulle utbytas mot ett kreditiv, hvarigenom pensionsinrättningen försäkrades

att, i händelse af brist, erhålla af statsmedel hvad som erfordrades

för att den måtte kunna bestrida de densamma enligt gällande

föreskrifter åliggande utbetalningar utan att tillgripa samlade

fonder.

Med afslag å denna Kongl. Maj:ts framställning beslöt Andra

Kammaren, i enlighet med statsutskottets i frågan gjorda hemställan,

att anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta genom sakkunnige män

undersöka och utreda, huruvida icke på något annat sätt pensioneringen

af civile embets- och tjenstemän skulle kunna ändamålsenligt

ordnas med tillgodogörande af de hos civilstatens pensionsinrättning

samlade fonder eller eljest med inskränkning i de kostnader statsverket

för det dåvarande finge för nämnda inrättning vidkännas. Första Kammaren

afslog deremot såväl Kongl. Maj:ts framställning som statsutskottets

hemställan.

Af denna redogörelse för hvad vid 1871 och 1873 årens riksdagar

i frågan förekommit framgår, att Kongl. Maj:t och Riksdagen

varit ense derom, att pensioneringen af civile embets- och tjenstemän

borde bättre ordnas och att detta kunde ske genom förändrade bestämmelser

i fråga om civilstatens pensionsinrättning. Endast beträf
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

fande det lämpligaste sättet för uppnående af detta önskningsmål kar

enighet icke vunnits.

Sedan nämnda tid hafva statens utgifter för pensionering af

civile embets- och tjenstemän än ytterligare förökats, och civilstatens

pensionsinrättnings tillgångar än vidare tillvuxit, oaktadt en betydande

del af dem, såsom utskottet kärofvan visat, användts till för inrättningens

hufvuduppgift främmande ändamål.

Den mest verkande orsaken till denna tillväxt har, som bekant,

varit stadgandet i § 11 af pensionsinrättningens reglemente, af innehåll,

att den, som afgår ur tjenst med åtnjutande af pension på rikets

allmänna indragningsstat, ej eger rätt att af pensionsinrättniugen undfå

pension. Dä, såsom härofvan framhållits, de flesta delegare i civilstatens

pensionsinrättning, på grund af otillräckligheten af den pension

de vid 55 års ålder från inrättningen kunna erhålla, tjena qvar i statens

tjenst, till dess de varda berättigade till pension på allmänna indragningsstaten,

blifva de pensioner, desse delegare från pensionsinrättningen

skulle hafva åtnjutit, pensionsinrättningen besparade.

Genom upphäfvande af berörda stadgande i pensionsinrättningens

reglemente skulle, enligt utskottets åsigt, en utväg öppnas att med

vidsträcktare tillgodogörande af pensionsinrättningens tillgångar bereda

statsverket önskvärd lindring i utgifterna för pensionering af civile

embets- och tjenstemän. Denna utväg har också inom Riksdagen tillförene

blifvit uppmärksammad, i det vid 1868 års riksdag motion

väcktes derom att de till pension från civilstatens pensionsinrättning

berättigade embets- och tjenstemän, hvilka derefter anmälde sig till

erhållande af pension från allmänna indragningsstaten, icke skulle af

statsverket utbekomma större del af den dem tillkommande pension,

än det belopp, hvarmed densamma öfversköte den pension, som för

den pensionssökande embets- eller tjenstemannen funnes i reglementet

för civilstatens pensionsinrättning bestämd och hvilken han skulle ega

att uti nämnda inrättning lyfta. Denna framställning föranledde emellertid

icke någon Riksdagens åtgärd.

Såsom af ofvaustående framgår, anser utskottet sig icke nu kunna

tillstyrka indragning af de till civilstatens pensionsinrättning utgående

statsbidrag. Deremot anser utskottet den föreliggande motionen skäligen

böra föranleda en utredning af civilstatens pensionsinrättnings

uppkomst, utveckling och nuvarande ställning, dervid dels torde böra

tagas under öfvervägande, huruvida och i hvilken mån statens bidrag

till pensionsinrättningen fortfarande må kunna vara för densamma erforderligt,

äfvensom huruvida icke anordningar kunna vidtagas till

förebyggande af de ofvan omförmälda oegentligheter i pensionsinrätt
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ningens förvaltning, som synas förrycka pensionsinrättningens hufvudsakliga

uppgift, dels ock synes böra utrönas, huruvida icke genom

förändring i grunderna för pension sinrättningen på ofvan antydda eller

möjligen annat sätt en önskvärd minskning i statens utgifter för pensionering

af civile embets- och tjenstemän samt betjente må kunna

åstadkommas.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, med anledning af Herr I.

Månssons in. fl. förevarande motion, hos Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en

utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning

och behof och i sammanhang dermed taga under

öfvervägande, huruvida icke genom förändrade bestämmelser

angående samma pensionsinrättning minskning

i statens utgifter för pensionering af civile embetsoch

tjenstemän samt betjente må kunna beredas, samt

till Riksdagen snarast möjligt inkomma med det förslag,

som af berörda utredning kan föranledas.

Bidrag till folkskolelärarnes pensionering.

2:o) Kongl. Maj: t har i propositionen angående statsverkets tillstånd

och behof föreslagit, att, på det vederbörande pensionärer i folkskolelärarnes

pensionsinrättning, folkskolelärarnes enke- och pupillkassa

samt lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa måtte

kunna få pensionerna kostnadsfritt sig tillsända, det såsom bidrag till

folkskolelärarnes pensionering beviljade anslag, 357,427 kronor, måtte

höjas till 359,773 kronor, eller med 2,346 kronor, samt att af nämnda

anslag måtte användas dels 1,000 kronor såsom missräkningspenningar

åt den vid folkskolelärarnes pensionsinrättning anstälde kassör och bokhållare,

dels 1,400 kronor till förhöjning af pensionsinrättningens anslag

för extra biträden, renskrifning m. m.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 21 december 1888 (bil. 1 sid. 13) inhemtas,

att, sedan Riksdagen i skrifvelse den 6 juli 1887 anhållit, att Kongl.

Maj:t, efter vederbörande myndigheters hörande, täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke sådana anordningar kunde träffas, att pensionerna

från såväl folkskolelärarnes pensionsinrättning som folkskolelärarnes

enke- och pupillkassa blefve, utan kostnad för pensionstagarne,

till dem utbetalade, Kongl. Maj:t anbefalt direktionen öfver nämnda

pensionsinrättning, som tillika förvaltade såväl folkskolelärarnes enke
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

och pupillkassa som elementarlärarnes enke- och pupillkassa, att i

ärendet sig yttra.

Direktionen hade vid öfvervägande deraf kommit till den åsigt,

att hvad Riksdagen önskat möjligen skulle kunna vinnas derigenom,

att pensionsutbetalningarne förlädes helt och hållet till pensionsinrättningen,

så att pensionstagare skulle ega att antingen sjelf eller genom

ombud lyfta pensionsbeloppet hos inrättningen eller ock få detsamma

sig under vissa vilkor med posten kostnadsfritt tillsändt under uppgifven

adress i rekommenderadt eller assureradt tjenstebref, men att

rättigheten för pensionstagarne att i landtränterierna utbekomma pensionerna

borde samtidigt helt och hållet upphöra.

För att få pensionen med posten kostnadsfritt sig tillsänd skulle

det åligga pensionstagare att i rekommenderadt bref till direktionen

insända dels pensionsbrefvet. för påteckning, så framt han ej föredroge

att hafva detta i pensionsinrättningens förvar qvarliggande, dels behörigt

prestbevis och dels qvitto å pensionsbeloppet.

Till ytterligare lättnad för såväl pensionstagarne som vederbörande

presterskap skulle direktionen samtidigt med hvarje pensionsliqvid

öfversända för nästa utbetalningstermin afsedda blanketter till

såväl pensionstagarens qvitto som prestbetyget. Den pensionstagare,

som icke af ett eller annat skäl föredroge att sjelf eller genom ombud

lyfta pensionen i pensionsinrättningen, skulle således få afhemta densamma

å närmaste postanstalt- och utan att i regeln derför behöfva

vidkännas annan kostnad än porto- och rekommendationsafgift för de

föreskrift^ handlingarnes insändande till pensionsinrättningen.

Då pensionerna från folkskolelärarnes pensionsinrättning helt och

hållet bekostades af staten och kommunerna, samt pensioneringen från

både folkskolelärarnes och elementarlärarnes enke- och pupillkassor

till väsentlig del uppehölles genom bidrag af statsmedel, syntes det

direktionen ej vara för mycket begärdt, att pensionärerna för pensionernas

utbekommande underkastade sig åtminstone nämnda obetydliga

utgift.

Genom den nya anordningen skulle emellertid göromålen i pensionsinrättningen

komma att i väsentlig mån ökas. Öfver dessa ökade

göromåls beskaffenhet och omfattning hade direktionen lemnat eu fullständig

utredning samt tillika meddelat uppgift å de kostnader, som

deraf skulle föranledas.

Direktionen hade i dessa hänseenden anfört, bland annat, att antalet

af pensionärer i alla tre pensionskassorna, som för närvarande

lyftade sina pensioner i ränterierna, utgjorde 886, och antalet af dem,

hvilka utbekomma pensionerna genom brefvexling med pensionsinrätt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ningen, 289; att med all säkerhet kunde antagas, att, om direktionens

förslag gillades, begge dessa kategorier, utgörande tillhopa 1,175

pensionärer, skulle begära att få pensionerna sig tillsända med posten;

att åt de 150 pensionärer, som sjelfve eller genom ombud lyftade sina

pensioner i pensionsinrättningen, åtminstone alla de, som ej vore bosatta

i hufvudstaden eller dess omedelbara granskap, antagligen komme

att anlita denna viga och billiga utväg; att af de nytillträdande pensionärerna,

utgörande för alla tre kassorna i medeltal omkring 100 årligen,

de allra flesta likaledes torde komma att göra detsamma; och

att göromålen skulle ökas icke blott genom öfvertagandet af skyldigheten

att med posten öfversända pensioner till det betydande antal

pensionärer, som nu på annan väg utfinge sina pensioner, utan äfven

derigenom att beloppet af de utgående pensionerna, som nu belöpte

sig till mera än 555,000 kronor, vore i ständig och ganska stark stegring.

I sistnämnda afseende hade direktionen anfört, att enligt en af

professor D. G. Lindhagen uppgjord beräkning pensionsbeloppet ensamt

för folkskolelärarnes pensionsinrättning komme att år 1915 uppgå

till öfver 1,000,000 kronor.

Då emellertid endast en del af denna tillväxt i göromålen skulle

på eu gång inträda, hade direktionen icke heller ansett sig böra för

närvarande ifrågasätta större tillökning i förvaltningsanslaget, än som

vore oundgängligen nödvändig för den närmaste framtiden, men dock

velat framhålla, hurusom en sådan tillökning tid efter annan i mån af

göromålens tillväxt måste komma att påkallas.

Rörande behofvet för den närmaste framtiden anfördes, att den

af tjenstemännen, som komme att i främsta rummet få sina göromål

tillökade, vore innehafvaren af kassörs- och bokhållaretjensten. Hans

aflöningsförmåner utginge enligt den för pensionsinrättningen den 31

maj 1888 faststälda stat med lön 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar

1,000 kronor samt ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring.

I dessa så nyligen faststälda aflöningsbelopp hade direktionen ej

ansett sig böra föreslå någon ändring men hemstält, att, i händelse

förslaget vunne bifall, i staten måtte såsom missräkningspenningar för

kassören uppföras ett belopp af 1,000 kronor. Denna aflöningsform,

som i allmänhet inginge i aflöningsförmånerna för kassörer hos penningeförvaltande

verk och inrättningar, syntes så mycket lämpligare,

som kassörens göromål blefve trägnare och ansvarsfullare samt svårigheten

större att undgå missräkningar vid det mångdubblade antalet

omedelbara, pensionsutbetalniugar och försändelser, helst dessa oftast

måste ske i ojemna tal af kronor och ören.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

Vidare skulle den föreslagna förändringen göra det redan nu för

handen varande behofvet af en vid tiderna för pensionsutbetalningarne

anstäld särskild kassakontrollant, som tillika under öfriga tiden afåret

kunde tillhandagå med erforderligt amanuensbiträde, alldeles oafvisligt.

Med anledning häraf hade direktionen anhållit, att anslaget till extra

biträden, renskrifning, ved, ljus, skrifmaterialier m. m. måtte ökas med

1,400 kronor för att lemna tillgång till godtgörelse åt en kassakontrollant

och amanuens, hvilken godtgörelse förslagsvis beräknats till 1,000

kronor, och derjemte för den ökade utgiften till expenser, som förslagets

genomförande komme att föranleda.

Om den ifrågasatta tillökningen i pensionsinrättningens stat, 2,400

kronor, icke skulle kunna beredas, hade direktionen icke sett någon

möjlighet att, i det syfte Riksdagen önskat, vidtaga någon förändring

i sättet för pensionernas utbetalning.

Genom en anordning i enlighet med direktionens förslag, kunde,

enligt statsrådet och chefens för ecklesiastikdepartementet åsigt,

Riksdagens anhållan uppfyllas, så att endast eu ringa kostnad för

porto och rekommendationsafgift vid insändandet af erforderliga handlingar

komme att drabba pensionstagarne, och emot direktionens begäran

om ett ökadt anslag af 2,400 kronor för att besörja pensions
utdelningen

på det föreslagna sättet syntes honom ej vara något att

erinra.

I anledning af Kongl. Maj:ts proposition till 1888 års Riksdag

att godkänna aflöningsstat för de vid ofvannämnda tre kassor anstälda

tjensteman och vaktmästare samt att för beredande af pension från

folkskolelärarnes pensionsinrättning åt dessa tjensteman och vaktmästare

höja det såsom bidrag till folkskolelärares pensionering utgående

belopp med 927 kronor, beslöt Riksdagen, att, för beredande af

pension åt tjenstemännen och vaktmästaren, det såsom bidrag till

folkskolelärares pensionering utgående belopp, 356,500 kronor, skulle

höjas med det belopp, högst 927 kronor, som vid uträkning, verkstäld

på Kongl. Maj:ts föranstaltande af sakkunnig person, kunde finnas erforderligt

på grund af den af Riksdagen förändrade lönestaten.

Sedan Kongl. Maj:t anbefalt direktionen öfver folkskolelärarnes

pensionsinrättning att låta genom lämplig person ombesörja utredning

angående det erforderliga beloppet, hade direktionen till Kongl. Maj:t

öfveriemnat och åberopat eu af professoren Lindhagen i ämnet verkstäld

uträkning, af hvilken framginge, att det årliga statsbidrag, som

från och med år 1889 erfordrades för bekostande af tjensteinnehafvarnes

egen pensionering utgjorde 873 kronor, eller 54 kronor mindre

än det af Riksdagen för ändamålet anvisade maximibeloppet. Följ
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

aktligen erfordrades icke såsom nytt anslag 2,400 kronor, utan rätteligen

2,346 kronor.

Den med anledning af Riksdagens skrifvelse den 6 juli 1887 nu

föreslagna anordning för pensionernas utbetalande från folkskolelärarnes

pensionsinrättning, folkskolelärarnes enke- och pupillkassa samt

lararnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa har synts utskottet

vara förenad med större kostnader, än att dessa kunna anses

uppväga de fördelar, som med densamma torde vinnas. Dessa kostnader,

hvilka för det närvarande ansetts kräfva en förhöjning af 2,400

kronor i bidraget till folkskolelärares pensionering, komma, enligt hvad

direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning förklarat, att i

mån af kassornas utveckling än ytterligare ökas. Under sådana förhållanden

har utskottet ansett lämpligast att pensionstagarne, Indika

till ingen eller ringa del bidraga till pensioneringen, fortfarande sjelfve

vidkännas den jemförelsevis obetydliga kostnad, som med pensionernas

utbekommande är förenad.

... Uå ^et 1888 års Riksdag beviljade statsbidrag, 927 kronor,

till bekostande af tjenstinnehafvarnes vid ifrågavarande kassor egen

pensionering, efter verkstäld uträkning befunnits med 54 kronor öfverstiga

det verkliga behofvet, torde bidraget till folkskolelärarnes pensionering,

som af Riksdagen med nämnda 927 kronor förhöjts, böra, i

enlighet med Kongl. Maj:ts förslag, minskas med 54 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts framställning

om höjning af det såsom bidrag till folkskolelärares

pensionering beviljade anslag å 357,427

kronor, må fastställa detta anslag till ett med 54

kronor minskadt belopp af 357,373 kronor.

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk,

pedagogier, seminarier m. m.

„ ^•°) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit, att det

såsom bidrag till pensionering af enkor och barn‘efter lärare vid allmänna

läroverk, pedagogier, seminarier m. m. anvisade belopp, 68,816

kronor, måtte minskas med 65 kronor till 68,751 kronor.

Beträffande orsaken till denna minskning meddelas i statsrådsprotokollet

(bil. 1 sid. 17 och 18) att, sedan i anledning af Kongl.

aj.ts framställning till 1888 års Riksdag att godkänna aflöningsstat

för de vid folkskolelärarnes pensionsinrättning, folkskolelärarnes enke
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

och pupillkassa samt lärarnes vid elementarläroverken enke- och pupillkassa

anstälda tjensteman och vaktmästare samt att för beredande af

pension åt bemälda tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn höja

det såsom bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m. anvisade belopp med

345 kronor, Riksdagen beslutit, att, för beredande af pension åt samma

tjenstemäns och vaktmästares enkor och barn, det såsom bidrag till

pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk m. in.

utgående belopp af 68,471 kronor skulle höjas med det belopp, högst

345 kronor, som vid uträkning, verkstäld på Kongl. Maj:ts föranstaltande

af sakkunnig person, kunde finnas erforderligt på grund af den

af Riksdagen förändrade lönestaten, hade Kongl. Maj:t, anbefalt direktionen

öfver folkskollärarnes pensionsinrättning att låta genom lämplig

person ombesörja utredning angående det erforderliga beloppet.

Till åtlydnad deraf hade direktionen till Kongl. Maj:t öfverlemna!

och åberopat den i nästförestående punkt omförmälda, af professoren

Lindhagen i ämnet verkstälda uträkning, af hvilken framgiuge, att det

årliga statsbidrag, som från och med år 1889 erfordrades för bekostande

af tjensteinnehafvarnes enkors och barns pensionering, utgjorde 280

kronor eller 65 kronor mindre än det af Riksdagen anvisade maximibeloppet.

Efter inhemtande deraf hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Vadstena krigsmanshuskassa.

4:o) Med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning och under hänvisning till hvad det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 12 januari

1889 i ämnet innehåller, hemställer utskottet,

att anslaget till Vadstena krigsmanshuskassa,

244,025 kronor, må i riksstaten för år 1890 minskas

med värdet af de till kassan återgångna afgälderna

af hemmanen Ofverby n:o 2 Ostergården och Ryckelsby,

i jemnt krontal utgörande 385 kronor, till 243,640

kronor.

Bill. titt Rilcsd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Allmänna indragningsstaten.

corpsen

C. A. E.

Uggla.

r-i.]

itlnndéroffi- 6:0) Med anledning af en utaf fångvårdsstyrelsen, på anhållan af

ceren vid '' underofficeren vid kronoarbetscorpsen Claes Adolf Emil Uggla gjord

kronoarbets- framställning, har Kongl. Maj:t föreslagit, att denne måtte från och med

månaden näst efter den, då han erhölle afsked från underofficersbefattningen

vid kronoarbetsstationen å Tjurkö, under sin återstående lefnad

å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af 600 kronor.

_Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver

justitiedepartementsärenden den 4 december 1888 (bil. 2 sid. 20 och 21)

iuhemtas,

att underofficeren Uggla, som vore född den 15 mars 1820, den

30 april 1839 antagits till volontär vid Vestgötadals regemente, der

han tjenat till år 1845, då han anstälts såsom sergeant vid kronoarbetscorpsen

å Karlsborg;

att han alltsedan nämnda tid haft anställning vid nämnda corps

och sedan 1872 varit kommenderad vid corpsens station å Tjurkö;

att hans aflöningsförmåner för närvarande utginge med enahanda

belopp, som före fastställande år 1882 af ny lönestat för en del af

bevakningspersonalen vid fångvårdsanstalterna tillkommit de vid centralfängelserna

anstälda underofficerare, eller med lön 700 kronor, beklädnadsbidrag

80 kronor jemte två ålderstillägg 100 kronor, tillsammans

880 kronor, hvartill komme en årlig gratifikation, som under senare

tiden uppgått till 150 kronor; samt

att, enligt intyg af vederbörande läkare, underofficeren Ugglas

krafter nu vore till följd af hans ålder så nedsatta, att han icke ansåges

kunna till fullo bestrida sin tjenst.

Vid sin framställning i ämnet hade fångvårdsstyrelsen erinrat,

att Ugglas vederlikar vid centralfängelserna, jemlik! nyssnämnda lönestat,

vore berättigade erhålla pension till belopp af 600 kronor, motsvarande

lön och två ålderstillägg. Den år 1882 faststälda lönestaten

för en del af bevakningspersonalen vid fångvården afsåge emellertid

ej de underofficerare, som vore anstälda vid kronoarbetscorpsen. Orsaken

till att dessa befattningar ej ansetts böra uppföras å ordinarie

stat hade varit den, att kronoarbetscorpsen antagits komma att under

den närmaste framtiden underkastas reglering. Efter 1882 års riksdag

hade någon ändring uti ifrågavarande afseende icke blifvit vidtagen,

och underofficerarne vid kronoarbetscorpsen, hvilkas löner fortfarande

utginge af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, egde följ
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

aktligen icke på grund af nu gällande bestämmelser rätt till pension

å allmänna indragningsstaten.

Statskontoret, hvars underdåniga utlåtande i frågan infordrats,

hade tillstyrkt fångvårdsstyrelsens framställning, under anförande, bland

annat, hurusom Uggla uppnått en högre lefnadsålder samt varit vida

längre tid i statens och fångvårdens tjenst anstäld, än som jemlikt

1882 års Riksdags beslut föreskrifvits i afseende å hans vederlikar vid

centralfängelserna såsom vilkor för att desse skulle komma i åtnjutande

af pension till nu ifrågasatta belopp.

Utskottet hemställer,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

6:o) Med anledning af fångvårdsstyrelsens efter anhållan af direktören

vid kronohäktet i Ystad (Jarl Erik Thorssons enka Betty Thorsson

derom gjorda framställning har Kong!. Maj:t föreslagit, att bemälde

Carl Erik Thorssons minderåriga barn Erik Konrad, Anna Abrahamina,

Signe Margot, Betty Hildur och Lilly Wilhelmina måtte uppföras å allmänna

indragningsstaten till åtnjutande af ett årligt understöd af 60

kronor hvardera, att utgå från och med innevarande år intill dess de

hvart för sig uppnått 18 år.

Af statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden den 31

december 1888 (bil. 3 sid. 22 och 23) inhemtas,

att direktören Thorsson, som var född 1841, blifvit anstäld den

31 mars 1863 såsom förste vaktknekt vid kronohäktet i Norrköping

och den 20 december 1867 såsom vaktmästare vid länsfängelset i Kalmar,

hvarefter han af fångvårdsstyrelsen den 31 december 1875 konstituerats

till direktör vid kronohäktet i Vestervik och den 19 november

1877 transporterats till direktör vid kronohäktet i Ystad, hvilken befattning

han fortfarande innehaft till sin död den 27 augusti 1888;

att Thorsson, enligt vederbörande pastors intyg, efterlemna^ jemte

enkan, fem minderåriga barn, nemligen sonen Erik Konrad, född den

12 november 1875, samt döttrarna Anna Abrahamina, född den 21

mars 1877, Signe Margot, född den 1 november 1878, Betty Hildur,

född den 5 juni 1880, och Lilly Wilhelmina, född den 26 maj 1885;

att bouppteckningen efter den aflidne upptoge tillgångar till värde

af 2,953 kronor 72 öre samt skulder till belopp af 2,960 kronor 86

öre, hvarförutom pastor i församlingen intygat, att den aflidnes efterlemnade

familj befunne sig i mycket torftiga omständigheter;

att enkan Thorsson, som vore berättigad till pension af 300 kro
-

Ang. understöd

å allmänna

indragningsstaten

för

fängelsedirektören

G■ E. Thorssons

minderåriga

barn.

''[5.]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

nor från civilstatens pensionsinrättning, sedan flere år tillbaka, enligt

hvad läkare intygat, lede af en obotlig knäledsåkomma, som i hög grad

försvårade gåendet, och i allmänhet vore klen till helsa och krafter,

så att hennes arbetsförmåga i ej oväsentlig grad vore förminskad; samt

att, jemlikt ett af läkaren vid det fängelse, der Thorsson varit

austäld, afgifvet. utlåtande, de sjukdomar, lungsot och sockersjuka,

livilka förorsakat Thorssons död, utvecklats under inverkan dels deraf,

att Thorsson under långvariga reparationer af fängelset nästan oafbrutet

sjelf varit närvarande för arbetets öfvervakande och dagligen måst

inandas dam och osund luft, dels af den omständigheten att det rum

i fängelsebyggnaden, som Thorsson från 1877 till 1886 begagnat till

expeditionslokal, varit ytterst kallt och fuktigt samt besväradt af''golfdrag.

Fångvårdsstyrelsen, som vitsordat, att direktören Thorsson under

sin tjenstgöring vid fångvården ådagalagt nit, duglighet och omtanke,

hade i sin framställning till Kongl. Maj:t i ärendet erinrat, hurusom

Riksdagen år 1882 till aflidne direktören vid länsfängelset i Örebro

F. W. Hjorts 6 minderåriga barn beviljat ett årligt understöd af 75

kronor för hvartdera, att utgå intill dess de hvart för sig uppnått 18 år.

Med hänsyn till de ömmande omstäudigheter, hvari, enligt hvad

sålunda blifvit upplyst, direktören Thorssons efterlemnade familj befinner

sig, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Ang. pension 7:o) Med anledning af en af chefen för Svea artilleriregemente

t°ten°HnCR gjord och af generalfälttygmästare!! och chefen för artilleriet tillstyrkt

Liedholm. framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att löjtnanten vid nämnda

[6.] regemente Herman Rudolf Liedholm måtte från och med månaden näst

efter den, uti hvilken afsked honom beviljades, under sin återstående

lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension af

1,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 31 december

1888 (bil. 4 sid. 26) inhemtas, att Liedholm vore född den 24

april 1850 och kommit i tjenst den 9 juni 1871 samt att han, på sätt

ett af provinsialläkaren J. Stenström den 21 oktober 1888 utfärdadt,

intyg utvisade, lede af obotlig hjernsjukdom, som gjorde honom till

tjenstgöring oförmögen.

Då Liedholm emellertid icke ingått på den genom kongl. brefvet

den 22 juni 1877 faststälda nya pensionsstat för arméns befäl m. fl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

2]

och sålunda icke kunde utan ansökning från tj en sten entledigas, hade

chefen för Svea artilleriregemente hemstält, att Kongl. Maj:t måtte

vidtaga åtgärder för Liedholms öfverflyttande å allmänna indragningsstaten

mot åtnjutande af hans löjtnantslön, 1,200 kronor, såsom pension.

Arméförvaltningen och statskontoret hade i häröfver infordrade

utlåtanden hvar för sig tillstyrkt, att proposition måtte aflåtas till Riksdagen

om Liedholms öfverflyttande på allmänna indragningsstaten, men

ansett högre pension icke kunna för honom ifrågasättas, än hvad som

motsvarade sammanlagda beloppet af pension och fyllnadspension för

löjtnant af lista klassen enligt de nya pensionsgrunderna, eller 1,000

kronor.

Med afseende å hvad sålunda förekommit och enär Liedholms

förmyndare uti eu för utskottet företedd förbindelse af den 14 februari

1889 utfäst sig att, derest den af Kongl. Maj:t för Liedholm äskade

pension honom beviljas, för honom begära afsked ur tjensten, hemställer

utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

8:o) Med anledning af en utaf chefen för Jemkande fältjägarecorps

gjord, af generalbefälhafvare!! i vederbörande militärdistrikt till- ten P. J. W.

styrkt framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att sergeanten vid Liljefelt.

nämnda corps Per Johan Wenzel Liljefelt måtte från och med månaden L

näst efter den, uti hvilken afsked honom beviljades, under sin återstående

lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension

af 510 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 31 december

1888 (bil. 5 sid. 28) inhemtas, att Liljefelt, som vore född den

22 januari 1854 och varit i tjenst sedan den 7 juli 1871, enligt

ett af regementsläkaren E. Warodell den 8 oktober 1888 utfärdadt

intyg, under årets vapenöfning å Frösö läger ådragit sig ett svårt

kompliceradt benbrott å venstra underbenet, i följd hvaraf han, sedan

eu amputation blifvit nödvändig, vore för all framtid till krigstjenst

oduglig; samt att Liljefelt, som vore gift, hade tre barn och befunne

sig i knappa omständigheter.

I infordradt utlåtande hade arméförvaltningen anfört, att då Liljefelt

vore endast 34 år gammal samt antagligen skulle komma att i

sysslan qvarstå, till olägenhet för tjenstgöringen inom corpsen med

dess fåtaliga befäl, derest han icke genom särskild åtgärd bereddes

utväg att från tjensten afgå, arméförvaltningen funne sig böra hem
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

åt navigationsskoleläraren

O. Offerman.

[8-]

ställa om proposition till Riksdagen, att Liljefelt — som icke kunde hänföras

till de i § 8 af kongl. cirkuläret om arméns nya pensionsreglering

den 22 juni 1877 omförmälda löntagare, som för otjenstbarhet

kunde utan ansökning entledigas med pension å allmänna indragningsstaten

— måtte förklaras berättigad att från och med månaden näst

efter den, uti hvilken afsked efter begäran honom meddelades, få under

sin återstående lifstid njuta pension från nyssnämnda stat med det

honom jemlikt § 1 i åberopade kongl. cirkulär tillkommande pensionsbelopp

af 510 kronor; i hvilken hemställan jemväl statskontoret instämt.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

9:o) Uppå derom gjord, af marinförvaltningen förordad ansökan

har Kongl. Maj:t föreslagit, att läraren vid navigationsskolan i Vestervik

Olof Offerman måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder

han erhölle afsked från sin lärarebefattning, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension af

1,500 kronor.

Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 7 december

1888 (bil. 6 sid. 31) inhemtas, att Offerman, som vore född den 24

december 1820 och den 1 maj 1838 blifvit såsom jungman anstäld vid

flottan, efter flera väl vitsordade kommenderingar den 27 december

1849 befordrats till öfverkonstapel samt den 9 september 1859 erhållit

förordnande såsom underlärare vid navigationsskolan i Vestervik, hvilken

befattning han, som den 15 juni 1864 tagit afsked från krigstjensten,

fortfarande utöfvade.

Till stöd för framställningen hade marinförvaltningen anfört: att

Oftermans aflöning uppginge till 2,000 kronor, ett ålderstillägg å 500

kronor deri inberäknadt; att han icke uppbure pension från amiralitetskrigsmanskassan;

samt att i kongl. reglementet för navigationsskolorna

den 1 juni 1877 stadgats pensionsrätt allenast för föreståndare för sådan

skola, hvilken, när han uppnått 65 lefuads- och 35 tjensteår, vore

förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå; på grund hvaraf marinförvaltningen, enär

sökanden, enligt hvad skolans direktion vitsordat, med nit och skicklighet

fullgjort sina åligganden, hemstält, att eu årlig pension af 1,500

kronor måtte sökanden beredas från allmänna indragningsstaten, att

utgå från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle

afsked från sin lärarebefattning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

cyo

40

Efter erhållen remiss hade jemväl statskontoret yttrat sig i ärendet

och med afseende å sökandens höga ålder samt då lian, jemlik!

ingifvet läkarebetyg, lede af kronisk mag- och tarmkatarr med deraf

så försvagade krafter, att han för närvarande vore och äfven för framtiden

torde blifva oförmögen att sköta sin lärarebefattning, funnit sig

böra tillstyrka bifall till hvad marinförvaltuingen hemstält.

Enär Offerman, derest han qvarstanna! vid flottan, sannolikt icke

skulle hafva kunnat bekomma större pension än 1,000 kronor, har utskottet

ansett sig icke böra tillstyrka beviljande af pension åt Offerman

till högre belopp än nyssnämnda; hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att läraren vid navigationsskolan

i Vestervik Olof Offerman, må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhåller afsked från

sin lärarebefattning, under sin återstående lifstid å

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 1,000 kronor.

10:o) Kongl. Makt har vidare föreslagit, att kamreraren i land!- Äng• ka™re''

bruksakadernien Carl Selin måtte berättigas att från och med år 1890 Selins uppårligen

under sin lifstid från allmänna indragningsstaten uppbära 1,050 .förande å

kronor. stat.

Rörande denna fråga hänvisas i statsrådsprotokollet till det vid [9.J

sjette hufvudtiteln fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden den 12

januari 1889 sid. 18, der densamma förekommer i samband med förslaget

till inrättande af eu landtbruksstyrelse.

Af sistnämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att Selin, som vore

född den 16 januari 1817 och sedan den 1 april 1872 bestridt kamrerarebefattningen

vid landtbruksakademien, i denna befattning årligen

uppbure af statsmedel 1,050 kronor och af akademiens egna medel 450

kronor; samt att Selin, som icke egde rätt till pension från allmänna

indragningsstaten, enligt statsrådet och chefens för civildepartementet

åsigt, syntes böra beredas godtgörelse från nämnda stat för det belopp,

1,050 kronor, hvaraf han gånge i mistning, om statens bidrag till landtbruksakademien

och förvaltningskomitén inskränktes på sätt departementschefen

ifrågasatt.

Då hvad sålunda inhemtats icke synes gifva skälig anledning till

beviljande af den föreslagna pensionen, och i öfrigt saknats den utredning,

som plägar föregå Kongl. Maj:ts framställningar af denna

beskaffenhet, hemställer utskottet,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

för hämd™ ll:o) Uppå derom gjord ansökan bär Kongl. Maj:t föreslagit att

skrifvaren G■ häradsskrifvaren i Norra Roslags fögderi af Stockholms län Gustaf

Fredrik Tranéus måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder

han med pension från civilstatens pensionsinrättning erhölle

afsked från häradsskrifvaretjensten, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstateu åtnjuta fyllnadspension till så stort belopp,

att detta tillsammans med pensionen från nämnda inrättning kom me

att, utgöra 2,000 kronor, eller 800 kronor årligen.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver

civilärenden den 21 december 1888 (bil. 7 sid. 33) inhemtas:

att, Tranéus, som vore född den 17 juli 1827, blifvit den 30 juni

1848 i statens tjenst antagen och den 10 februari 1860 utnämnts till

sin nu innehaivaude tjenst samt att enligt ett af provinsialläkaren C.

G. Hofvander den 14 september innevarande år utfärdadt, betyg Tranéus,

som under eu följd af år lidit af kontraktur i högra handens fjerde och

femte fingrar i förening med nervös darrning i nämnda hand och kramp

i fingrarne samt tid efter annan återkommande blodkongestion i hjernan,

åtföljd af medvetslöshet och konvulsioner, numera till följd af

ofvannämnda sedan år 1886 oftare påkommande slagartade anfall blifvit

till kroppskrafter och själsförmögenheter så försvagad, att, han för

all framtid vore oförmögen att sköta sin tjenst;

att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms län tillstyrkt

ansökningen, under anförande att Tranéus alltsedan den 6 februari

1865, med undantag af tre dagar under september år 1867, åtnjutit

tjenstledighet; att det icke kunde vara lämpligt, att en ordinarie tjenst,

som redan i nära 24 år uppehållits på förordnande, fortfarande skulle

bestridas af en svagt aflönad vikarie, medan lönen utginge till den

sjuke ordinarie innehafvaren; att genom bifall till den gjorda ansökningen

statsverket tillskyndades den fördelen att till Tranéi pensionering

erhålla bidrag från civilstatens pensionsinrättning med ej mindre

än 1,200 kronor, under det att Tranéus, om han qvarstode vid sin

tjenst, till juli månad 1892, blefve berättigad att helt och hållet af

statsmedel uppbära en pension af 2,000 kronor;

samt att statskontoret i mfordradt utlåtande i ämnet, jemte upplysning,

att aflöningen för ifrågavarande häradsskrifvaretjenst utgjorde

lön 2,000 kronor, tjenstgöringspenningar 950 kronor samt ålderstillägg

efter 10 års tjenstgöring 500 kronor, hvaraf Tranéus dock ej kommit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

i åtnjutande, ansett sig böra förorda bifall till deri gjorda framställningen.

Efter hvad sålunda blifvit inhemtadt hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

12:o) Med anledning af en utaf Kongl. Maj:ts befallningshafvande j*''™on

i Vesterbottens län, på anhållan af landskontoristen i nämnda län IZdorisieu

Georg Gustaf Lundmark, gjord framställning, har Kongl. Maj:t föreslå- (tgit,

att Lundmark måtte från och med månaden näst efter den, under j

hvilken afsked från landskontoristtjensten honom beviljades, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 1,000 kronor.

Af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet (bil. 7

sid. 35—37) inhemtas:

att sökanden, som vore född den 3 december 1827 och den 26

februari 1849 antagits till extra ordinarie landskontorist samt den 24

december 1861 utnämnts till sin innehafvande landskontoristtjenst,

enligt ett af stads- och lasarettsläkaren Brissman den 21 sistlidne september

utfärdadt läkarebetyg, småningom efter två honom öfvergångna

slaganfall fått sina kropps- och själskrafter så nedsatta, att han blott

med svårighet kunde gående lemna sitt rum, endast otydligt och svårfattligt

förmådde uttala enstaka ord samt öfver hufvud icke kunde

sysselsätta sig med något mera ansträngande tankearbete samt att på

grund häraf och då någon väsentlig förbättring i Lundmarks helsotillstånd

icke vore att förvänta, han vore fullkomligt oförmögen icke

blott för närvarande utan ock under hela sin återstående lifstid att

sköta sin tjenst eller dermed taga befattning.

Till stöd för den gjorda framställningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande

åberopat, att Lundmark, så länge helsa och krafter

sådant medgifvit, med största flit och pligttrohet fullgjort sina åligganden,

men att han, såsom nu af sjukdom alldeles oförmögen till tjenstgöring,

från och med den 16 januari 1888 åtnjöte och fortfarande

komme att åtnjuta tjenstledighet samt att han af ekonomiska skäl vore

i högsta behof af den sökta pensionen.

I infordradt utlåtande hade statskontoret anfört, att Lundmark,

hvilken i statens tjenst tillbragt 38 år eller längre tid än som fordrades

för rätt att vid afskedstagandet komma i åtnjutande af pension å

allmänna indragningsstaten, först efter en tid af mer än fem år uppnådde

den för dylik rättighet stadgade lefnadsålder, att, enligt hvad

liili. till Riksd. Frot. 1880. 4 Sami, 1 Afd. 8 Hult. 4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Aiuj. pension

för landskontoristen

A. P. Hans
-

son.

20

direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning meddelat, Lundmark,

enär han inbetalt årliga avgifter till nämnda pensionsinrättning för

allenast 25 är 8 månader, icke vore berättigad till pension derifrån,

samt att han såsom landskontorist egde enligt gällande stat åtnjuta,

förutom tjenstgöringspenningar 500 kronor, i lön 700 kronor samt i

ålderstillägg derå 300 kronor; och hade statskontoret, med afseende

å läkarebetygets innehåll, sökandens väl vitsordade tjenstgöring och

det styrkta behofvet af den sökta pensionen samt då det icke vore

lämpligt, att tjensten under flere år uppehölles genom vikarie, ansett

sig böra tillstyrka bifall till Lundmarks ansökning.

Enär Riksdagen i liknande fall i allmänhet icke plägat bevilja

tjenstinnehafvare högre belopp i pension än 80 procent af deras lön

med ålderstillägg och senast år 1887 tillerkänt 1 andskanslisten C. R.

Stiegler, som åtnjutit samma löneförmåner som Lundmark, pension till

belopp af 800 kronor, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att landskontoristen i Vesterbottens

län Georg Gustaf Lundmark må från och med

månaden näst efter den, under hvilken afsked från

landskontoristtjensten varder honom beviljadt, under

sin återstående lifstid på allmänna iudragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 800 kronor.

13:o) Med anledning af en utaf Kong!. Maj:ts befallninghafvande

i Hallands län, på ansökning af landskontoristen i nämnda län Anders

Petter Hansson gjord framställning, har Kongl. Maj:t föreslagit, att

Hansson måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked

från landskontoristtjensten honom beviljades, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp,

att detta tillsammans med det understöd från civilstatens pensionsinrättning,

hvartill han vore berättigad, komme att uppgå till 700 kronor,

eller 475 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 21 december 1888

(bil. 7 sid. 38) upplyses, att Hansson, hvilken vore född den 27 mars

1855 och i maj månad år 1874 antagits till extra ordinarie landskontorist

samt den 31 december 1878 utnämnts till sin nu innehafvande

befattning, under största delen af tiden efter början af år 1883 varit

i följd af sjukdom oförmögen att förrätta sin tjenst samt att sjukdomen

enligt af stadsläkaren i Laholm P. Söderberg utfärdadt betyg förklarats

vara obotligt ryggmärgslidande, som helt och hållet omöjliggjorde

tjenstgöring.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

Till stöd . för framställningen hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

med erinran att Hansson, oaktadt han åtnjöte ständig tjenstledighet,

egde uppbära hela sin lön, anfört att det redan nu visat sig

förenadt med svårighet och i längden torde blifva omöjligt att för de

med befattningen törenade tjenstgöringspenningar uppehålla tjenstfri

genom fullt skicklig och lämplig vikarie; att Hansson utom sin lön icke

egde medel till sitt uppehälle; samt att Hansson, så länge helsa och

krafter stått honom bi, nitiskt och pligttroget skött sin tjenst.

Vidare framgår af nämnda statsrådsprotokoll dels att statskontoret

i infordradt utlåtande, med erinran att aflöningen för landskontorist

utgjordes af lön 700 kronor och tjenstgöringspenningar 500 kronor

samt ålderstillägg till lönen 300 kronor, hvaraf Hansson dock icke

kommit i åtnjutande, ansett sig böra tillstyrka bifall till Kong!. Maj:ts

befallningshafvandes framställning, dels att civilstatens pensionsinrättning

tillkännagifvit, att Hansson vore berättigad att, såsom underhåll

af pensionsinrättningen, åtnjuta för sin öfriga lifstid 225 kronor årligen

från och med månaden näst efter den, hvarunder afsked från landskon

toristtjensten blefve honom beviljadt.

I likhet med Kongl. Maj:t har utskottet ansett pension böra

Hansson tilldelas. Men då Hansson nu i lön åtnjuter 700 kronor,

torde, i enlighet med den af Riksdagen hittills i allmänhet följda grundsats,

att pension icke bör beviljas tjensteinnehafvare till högre belopp

än 80 procent af deras lön med ålderstillägg, den för Hansson föreslagna

pension skäligen böra till 600 kronor nedsättas och således

utgå med 375 kronor från allmänna indragningsstaten.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att landskontoristen i Hallands

län Anders Petter Hansson må från och med månaden

näst efter den, hvarunder afsked från landskontoristtjensten

varder honom beviljadt, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension

till så stort belopp, att detta tillsammans med

det understöd från civilstatens pensionsinrättning, hvartill

1 ''»an är berättigad, kommer att uppgå till 600

kronor, eller 375 kronor årligen.

14:o) Sedan kommissionslandtmätaren i Elfsborgs län Otto Fredrik

Beckmarck hos landtlikäteristyrelsen anhållit om utverkande af pension

åtBhonom af allmänna medel, har Kong!. Maj:t, uppå derom af st.yrel
-

Ang. pension

för kominissionshuidtwiitoren

O.

F. Beckmarek.

113.]

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:c 10.

sen gjord framställning, föreslagit, att Beckmarck måtte från och med

månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från tjensten,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension

till så stort belopp, att detta tillhopa med det understöd från

civilstatens pensionsinrättning, hvartill han vore berättigad, komme att

uppgå till 1,350 kronor, eller 900 kronor årligen.

Af statsrådsprotokollet (bil. 7 sid. 39 och 40) inhemtas, att Beckmarck,

som vore född den 5 mars 1832 och år 1849 antagits till landtmäterielev,

blifvit konstiluerad till landtmäteriauskultant den 18 juni

1852 och till vice kommissionslandtmätare den 17 maj 1858 samt utnämnts

till kommissionslandtmätare den 14 maj 1868; att, enligt ett

af stadsläkaren i AliDgsås V. Högselius den 31 sistlidne augusti utfärdadt

intyg, Beckmarck till följd af hjernblödning, hvaraf han träffats

i augusti månad år 1887, vore så förlamad i högra sidans arm och

ben, att han vore oförmögen att vidare sköta sin tjenst och att han

icke kunde återvinna sin helsa; samt att Beckmarck, som vore gift

och hade en oförsörjd son. född år 1871, jemlikt ett af borgmästaren

i Alingsås meddeladt intyg, deruti förre ledamoten af Riksdagens

Andra Kammare Sven Andreasson i Tollered instämt, befunne sig i

särdeles tryckande och behöfvande omständigheter.

I sin till Kongl. Maj:t i ämnet aflåtna skrifvelse hade landtmäteristyrelsen

anfört, att Beckmarck i mer än 30 år såsom landtmätare på

eget ansvar varit, mycket verksam och städse åtnjutit förtroende af allmänheten

inom orten, der han tjenstgjort; att han sannolikt genom ansträngningar

i tjensten ådragit sig den obotliga sjukdom, hvaraf han

lede; samt att han saknade andra medel för sitt uppehälle än den ringa

pension från civilstatens pensionsinrättning af 450 kronor årligen, hvartill

han, enligt hvad styrelsen inhemtat, vore efter erhållet afsked från

kommissionslandtmätarebefattningen för sin återstående lifstid berättigad;

och hade styrelsen, på grund häraf och ehuru Beckmarck blifvit senast

år 1877, bötfäld för fel och försummelser i tjensten, hemstält, att

Kongl. Magt täcktes föreslå Riksdagen att medgifva Beckmarck pension

till samma belopp, Kongl. Magt nu äskat. Anbefaldt att i ärendet sig

yttra hade statskontoret —jemte meddelande att, enligthvad statskontoret

inhemtat, Beckmarck, hvilken icke till civilstatens pensionsinrättning

erlagt afgifter för mer än 20 år, ej kunde, utan att inbetala sådana för

sin öfriga tjenstetid, från nämnda inrättning komma i åtnjutande af

annan än sjuklighetspension till ofvan omförmälda belopp af 450 kronor,

samt att Beckmarck först efter en tid af något mera än åtta år uppnådde

den enligt kongl. brefvet den 12 juni 1885 för kommissions1

andlmätares rät t till pension af 1,600 kronor stadgade lefnadBålder,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

29

men uppfylt öfriga vilkor för erhållande af dylik pension — förordat

landtmäteristyrelsens hemställan.

Då, enligt hvad sålunda inhemtats, Beck marek sannolikt genom

ansträngningar i tennsten ådragit sig obotlig sjukdom, som gör honom

oförmögen att vidare sköta sin tjenst, har utskottet ansett, att någon

pension, utöfver det understöd han från civilstatens pensionsinrättning

eger uppbära, bör honom beviljas. Det af Kongl. Maj:t i sådant hänseende

äskade belopp, 900 kronor, har utskottet dock, med hänsyn till

att Beckmarek icke har någon större familj att försörja, ansett skäligen

kunna till 750 kronor nedsättas, hvarigenom Beckmarek komme att i

pension åtnjuta sammanlagdt 1,200 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att kommissionslandtmätaren Otto

Fredrik Beckmarek må från och med månaden näst

efter den, hvarunder han erhåller afsked från tjensten,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta pension till så stort belopp, att detta

tillhopa med det understöd från civilstatens pensionsinrättning,

hvartill han är berättigad, kommer att uppgå

till 1,200 kronor, eller 750 kronor årligen.

15:o) Uppå derom af landtmäteristyrelsen gjord framställning har

Kongl. Maj:t föreslagit, att en hvar af nedannämnde vid storskiftesoch

afvittringsverken anstälde tjenstemän måtte, dock med vilkor att

rätt till pension såsom kommissionslandtmätare ej måtte honom tillkomma,

från och med månaden näst efter den, hvarunder han, i följd

deraf att hans befattning vid storskiftes- eller afvittringsverken blefve

öfverflödig, erhölle afsked från nämnda verk, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension till följande

belopp:

d) storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län

Edvin Theojil Didrikson ..................................................... kronor 2,000: —

b) afvittringslandtmätarerx i Norrbottens län

Claes Wilhelm Holmström .................................................. » 2,000: —

och c) afvittringslandtmätaren i sistnämnda län

Magnus Alsterlund .............................................................. » 1,600: —

Såsom af statsrådsprotokollet (bil. 7 sid. 41) inhemtas, hade statsrådet

och chefen för civildepartementet vid ärendets föredragning inför

Kongl. Maj:t till en början erinrat, att Riksdagen enligt skrifvelse

Ang. pension

för visso,

stnrskiftesuch

afvittringslandtmätare.

[14.j

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den 19 maj 1875 medgifvit, att storskiftes- och afvittringslandtmätare,

som tjenat 30 år, deraf minst 25 år vid storskiftes- eller afvittringsverken,

vid uppnådda 60 lefnadsår berättigades att på allmänna indragningsstaten

undfå pension till årligt belopp af 2,000 kronor, dock

att storskiftes- eller afvittringslandtmätare, hvilken tillika vore kommissionslandtmätare

och i sistnämnda egenskap efter afskedstagande

från storskiftes- eller afvittringslandtmätarebefattningen qvarstode så

länge, att han jemväl såsom kommissionslandtmätare fullgjort de för

pension på allmänna indragningsstaten stadgade vilkor, finge från denna

stat åtnjuta pension endast för den af tjensterna, som berättigade till

högsta pensionsbeloppet.

Den 9 sistlidne oktober hade landtmäteristyrelsen, med förmälan att

storskiftes- och afvittringsverket inom landets nordliga delar under de

närmast följande åren blefve afslutadt och att i alla händelser storskiftes-

och afvittringsarbetena efter utgången af år 1889 komme att

så väsentligt minskas, att åtskilliga af de vid dessa arbeten anstälde

landtmätare vid sistnämnda tidpunkt eller kort derefter måste entledigas,

gjort framställning om beredande af pension åt åtskillig^ vid ifrågavarande

arbeten anstälde tjensteman, hvilka enligt Riksdagens nyssberörda

skrifvelse ännu icke voro till pension berättigade.

Departementschefen har emellertid icke ansett giltig anledning

förefinnas att redan nu upptaga frågan om pensionering för flera än

ofvannämnda tre landtmätare Didrikson, Holmström och Alsterlund,

hvilka icke kunde finna användning längre än till slutet af år 1889

eller kort derefter.

Angående dessa tre tjensteman meddelas i statsrådsprotokollet

(sid. 44):

att Didrikson uppnått eu lefnadsålder af öfver 57 år och tjenat

vid landtmäteristaten öfver 35 4 år, deraf såsom storskifteslandtmätare

24 år 8 månader; att han såsom skiftes- och storskifteslandtmätare

varit mycket verksam och med utmärkt skicklighet fullgjort sina

åligganden; att enär han numera vore sjuklig — hvilket ock bestyrktes

af ett af landtmäteristyrelsen insändt läkarebetyg, utvisande att

Didrikson lede åt mångårig diabetes och hjertsjukdom med deraf på

sista åren beroende fel i blodomloppet samt att hans helsotillstånd för

närvarande vore sådant, att han borde befrias från den ansträngande

verksamhet, som medföljde kaus tjenstgöring som storskifteslandtmätare

— han måhända svårligen kunde stå ut med storskiftesarbetena,

till dess de blefvo afskräde, men att hans arbete med fördel kunde användas

till 1889 års utgång eller någon tid derefter, såvida hans helsotillstånd

icke väsentligen försämrades;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

att Holmström uppnått en ålder af mer än 56 4 år och tjena! vid

landtmäteristaten 28 i år, deraf såsom afvittringslandtmätare öfver 27

år; att han med utmärkt nit och skicklighet fullgjort sina åligganden

vid afvittringsverket; samt att hans arbete vid detta verk sannolikt

kunde användas till 1889 års slut;

samt att Alsterlund uppnått eu lefnadsålder af 52 år och eu

tjenstetid vid landtmäteristaten af mer än 25 i år, deraf såsom afvittringslandtmätare

25 >• år; att han fullgjort sina åligganden vid afvittringsverket

med utmärkt nit och skicklighet; samt att han sannolikt

kunde till utgången af år 1889 användas vid detta verk.

För att dessa tjensteman skulle vara enligt Riksdagens skrifvelse

den 19 maj 1875 berättigade till eu pension af 2,000 kronor komme

således att vid 1889 års slut fattas för Didrikson ej fullt 3 lefnadsår

och 4 månaders tjenstetid vid storskiftesverket, för Holmström, hvilken

tjenat vid afvittringsverket längre tid än som för pension enligt nyssnämnda

skrifvelse erfordrades, ej fullt 3 4 lefnadsår och 1 4 års tjenstetid

vid landtmäteristaten, samt för Alsterlund, hvilkens tjenstetid vid

afvittringsverket likaledes öfverskrede den erforderliga, 7 f lefnadsår

och ej fullt 4 4 tjensteår vid landtmäteristaten.

På de i statsrådsprotokollet anförda skäl har det synts utskottet

billigt, att ifrågavarande storskiftes- och afvittringslandtmätare vid

upphörande af deras verksamhet såsom sådana beviljas någon pension.

Men då de dervid i afseende såväl å lefnadsålder som å tjenstetid icke

uppfylla vilkoren för rätt att såsom storskiftes- eller afvittringslandtmätare

åtnjuta pension af 2,000 kronor från allmänna indragningsstaten,

anser utskottet dem icke heller hafva skäliga anspråk på erhållande

af pension till nämnda belopp. Enligt utskottets förmenande torde

derför de för Didrikson och Holmström föreslagna pensionsbeloppen

lämpligen böra nedsättas till 1,600 kronor hvardera, och då, beträffande

Alsterland, för denne fattas icke mindre än 7 f- lefnads- och omkring

4| tjenstår för att kunna komma i åtnjutande af nyssberörda

rätt till pension, torde den för honom nu föreslagna pensionen skäligen

böra bestämmas till 1,200 kronor.

Till den af utskottet sålunda tillstyrkta nedsättning i de af Kongl.

Maj:t för Holmström och Alsterlund föreslagna pensionsbelopp förefinnes

ännu ett skäl. Såsom kapten i Norrbottens fältjägarecorps’

reserv åtnjuter nemligen den förre redan nu pension till belopp af

2,240 kronor och såsom major vid nämnda corps lärer den senare, vid

erhållande af afsked från beställning på stat vid armén, blifva berättigad

till pension af 2,800 kronor. Sedan från dessa pensionsbelopp, i

enlighet med stadgade bestämmelser, afdragits 5 af de utaf utskottet

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

för distrikt*

inget <iörm

H. E. Lundborg*

enka.

[15-]

för Holmström och Alsterlund föreslagna pensionsbelopp, komma deras

pensioner att uppgå: den förres till sammanlagdt 3,200 kronor och den

senares till sammanlagdt 3,520 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Kong], Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att en hvar af nedannämnde vid

storskiftes- och afvittringsverken anstälde tjenstemän

må, dock med vilkor att rätt till pension såsom

kommissionslandtmätare ej må honom tillkomma, från

och med månaden näst efter den, hvarunder han, i

följd deraf att hans befattning vid storskiftes- eller

afvittringsverket blifver öfverflödig, erhåller afsked

från nämnda verk, under sin återstående lifstid å allmänna

indragningsstaten åtnjuta årlig pension till

följande belopp:

a) storskifteslandtmätaren i

Kopparbergs län Edvin Theofil

Didrikson ........................................... kronor 1,600: —

b) afvittringslandtmätaren i

Norrbottens län Claes Wilhelm

Holmström............................................. ,, 1,600: —

och c) afvittringslandtmätaren i

sistnämnda län Magnus Alsterlund „ 1,200: —

16:o) Med anledning af en utaf distriktingeniören vid statens

jern vägsbyggnader, majoren vid väg- och vattenbyggnadscorpsen m.

m. Herman Emanuel Lundborgs enka Maria Vilhelmina Lundborg, född

Löhman, gjord, af jernvägsstyrelsen öfverlemnad ansökning har Kongl.

Maj:t föreslagit, att enkan Lundborg måtte, så länge hon förblelve enka,

från allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension till belopp af

600 kronor att utgå från och med 1889 års ingång.

Af statsrådsprotokollet (bil. 7 sid. 46 och 47) inhemtas, att sökanden

uppnått en ålder af öfver 51 år; att Lundborg efterlemnat sju af

giftet med sökanden födda barn, af hvilka fyra voro omyndiga och det

yngsta födt år 1877; att behållningen i boet enligt bouppteckningen

utgjorde allenast 6,026 kronor 37 öre, deribland lösörepersedlar till

värde af omkring 3,000 kronor, samt att af makarne Lundborgs tre

myndiga barn intet befunne sig i den lefnadsställning, att från dess

sida något bidrag till moderns eller de omyndiga syskonens underhåll

vore att påräkna;

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

att Lundborg, som år 1855 anstalts såsom nivellör vid statens

jernvägsbyggnader och år 1860 befordrats till stationsingeniör, i sistnämnda

egenskap tjenstgjort vid nordvestra, södra och norra stambanorna

till maj månad 1872, då han lemnat statens jernvägsbyggnader;

att han börjat å nyo derstädes tjenstgöra i mars månad 1877, då

han antagits till distriktsingeniör; att han i denna befattning, som han

innehaft till sin den 23 juni 1888 inträffade död, ledt arbetena vid en

del af norra stambanan samt vid statsbanorna Söderhamn—Kilafors

och Hudiksvall—Ljusdal; att Lundborg under den tid af sammanlagdt

28 år, han sålunda varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader, med

oförtröttadt nit, redbarhet och duglighet utfört alla de honom anförtrodda

magtpåliggande och ansvarsfulla uppdrag; och att, med hänsyn

till den långvariga och mödosamma samt för landet gagnande

verksamhet, hvaråt Lundborg i lifstiden egnat sig, och i betraktande

af den bekymmersamma belägenhet, hvari den efterlemnade enkan

genom mannens oförmodade frånfälle blifvit bragt utan andra tillgångar

till försörjning för sig och de omyndiga barnen, än behållningen

i dödsboet, jernvägsstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå

Riksdagen att bevilja sökanden en årlig pension af 1,000 kronor, att

åtnjutas från och med år 1889 och så länge sökanden lefde ogift;

samt att statskontoret, med afseende å hvad ansökningshandlingarna

innehölle och jernvägsstyrelsen anfört, samt då Lundborg i lifstiden

icke innehaft sådan anställning i statens tjenst, att han kunnat

bereda enka och barn pensionsrätt i någon af de för sådant ändamål

för statens tjenstemän inrättade kassor, jemväl för sin del ansett, att

åt enkan Lundborg borde beredas något understöd, hvars belopp statskontoret

likväl, vid jemförelse med dylika tillförene af Riksdagen beviljade

pensioner, ansåge icke böra bestämmas högre än 600 kronor.

Då, äfven om majoren Lundborg icke innehaft sådan anställning i

statens tjenst, att han kunnat bereda enka och barn pensionsrätt i

någon af de för sådant ändamål för statens tjenstemän inrättade kassor,

andra sätt icke saknats, på hvilka det varit honom möjligt att, med

den höga aflöning han såsom distriktsingeniör vid statens jernvägsbyggnader

uppburit, i någon mån sörja för sin talrika familjs framtid,

har utskottet, jemväl med hänsyn till att tre af makarnes barn nått

myndig ålder och boet visar en behållning af omkring 6.000 kronor,

ansett det af Kongl. Maj:^ för enkan Lundborg äskade pensionsbelopp

skäligen böra till 300 kronor nedsättas; hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att disriktsingeniören vid statens

Bih. till Biksd Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

jernvägsbyggnader, majoren vid väg- och vattenbyggnadscorpsen

m. m. Herman Emanuel Lundborgs

enka Maria Vilhelmina Lundborg, född Löhman, må,

så länge hon förblifver enka, från allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension till belopp af 300

kronor, att utgå från och med 1889 års ingång.

Ang. pension 17:o) Uppå derom gjord ansökan har Kong!. Magt föreslagit, att

altulrien J. förste aktuarien i statistiska centralbyrån, filosofie doktorn John August

A. C. Hell- Constantin Hellstenius’ enka Hilda Sofia Charlotta Hellstenius, född Carlson,

sfeWrw. e-,w måtte, så länge hon förblefve enka, från allmänna indragningsstaten

L åtnjuta en årlig pension till belopp af 400 kronor, att utgå från och

med ingången af år 1889.

Såsom af statsrådsprotokollet, bil. 7 sid. 48 och 49, inhemtas,

hade enkan Hellstenius, som, född den 2 juli 1845, i sitt äktenskap

egde en oförsörjd son, samt enligt intyg af professorerna A. Anderson

och M. Salin under en följd af år lidit och fortfarande lede af en sjukdom,

hvilken medförde stor allmän svaghet och gjorde henne oförmögen

att åtaga sig någon ansträngande och ihållande sysselsättning, måst

till fordringsegarnes förnöjande afträda boet efter sin man och vore

numera för sitt eget uppehälle och sin sons uppfostran uteslutande

hänvisad till en från civilstatens pensionsinrättning utgående pension,

uppgående under de tre närmaste åren till allenast 300 kronor och

derefter till 600 kronor om året.

Till stöd för ansökningen hade öfverdirektören och chefen för

statistiska centralbyrån, som vid öfverlemnande af densamma tillstyrkt

beviljande af en pension af 600 kronor om året, hufvudsakligen anfört,

att Hellstenius, hvilken, född år 1834, efter aflagda lärdomsprof vid

Upsala universitet, promoverats till filosofie doktor, blifvit anstäld den

13 oktober 1860 såsom extra ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket

derstädes och sedermera såsom ordinarie amanuens, hvarefter

han den 27 januari 1862 utnämnts till docent i fäderneslandets

historia; att Hellstenius, efter 9 års verksamhet vid universitetet, derunder

han med offentligt understöd företagit flera in- och utländska

resor för arkiv- och biblioteksstudier, den 15 oktober 1869 förordnats

att bestrida en aktuariebefattning vid statistiska centralbyrån, hvarefter

han, efter förnyade förordnanden å samma tjenst, den 18 november

1870 erhållit fullmagt å tjensten; att han innehaft berörda tjenst till

den 13 april 1877, då han från densamma, på ansökning, erhåliit afsked

för att öfvertaga befattningen såsom verkställande direktör vid centraltryckeriet

i Stockholm; att Hellstenius, som redan den 15 oktober

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

1875 förordnats att vara ledamot af förberedande skattejemkningskomitén

och att jemväl såsom sekreterare biträda komitén, särskildt

vid uppgörandet af statistiska öfversigter, som för komiténs arbeten

funnes nödiga, den 28 oktober 1879 kallats till sekreterare hos den då

sammanträdande skatteregleringskomitén; att han den 17 februari 1880

åter inträdt i statistiska centralbyrån, i det han då utnämnts till förste

aktuarie derstädes, hvilken befattning han innehaft till sin död; samt

att Hellstenius, förutom att han såsom ordinarie tjensteman i statistiska

centralbyrån utarbetat eller deltagit i utarbetandet af en mängd af

byråns publikationer, såsom många årgångar af sammandragen af länsstyrelsernas

femåi-sberättelser, af jordbruksstatistiken, af valstatistiken

m. m., jemväl i öfrigt utvecklat en omfattande skriftställareverksamhet,

hufvudsakligast åt historiskt och statistiskt innehåll.

Statskontoret, hvars yttrande i ämnet infordrats, hade äfven

funnit sökanden vara i behof af något ytterligare bidrag utöfver förutnämnda

pension och hemstält, att sökanden finge å allmänna indragningss-taten

tillerkännas en årlig pension af 400 kronor.

Då Hellstenius’ enka redan från civilstatens pensionsinrättning

uppbär pension till belopp åt 300 kronor, hvilket belopp inom få år

kommer att fördubblas, samt Hellstenius efterlemnat utom enkan endast

en son, som hunnit den ålder, då han bör kunna i någon mån bidraga

till sin försörjning, har utskottet ansett det af Kongl. Maj:t äskade

beloppet skäligen böra till 300 kronor nedsättas; hvarför utskottet

hemställer,

att Kongl. Maj:t.s förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att förste aktuarien i statistiska

centralbyrån, filosofie doktor John August Constantin

Hellstenius’ enka Hilda Sofia Charlotta Hellstenius,

född Carlson, må, 6å länge hon förblifver enka, från

allmänna indragningsstaten åtnjuta eu årlig pension

till belopp af 300 kronor, att utgå från och med ingången

af år 1889.

18:o) Uppå derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t vidare föreslagit,

att materialvakten vid statens jernvägsbyggnader Carl M.

Carlson måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han

från anställning vid statens jernvägsbyggnader entledigades, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension

af 500 kronor.

Ang. pension

för materialvakten

C. M■

Carlson.

[17-]

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. pension

för setninariiläraren

C. J.

Dahlberq.

[18.J

Af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 sistlidne december,

bil. 8 sid 50, inhemtas:

att Carlson, som vore född den 2 juli 1819, allt sedan år 1857

varit anstäld vid statens jernvägsbyggnader och att han på ett utmärkt

och nitiskt sätt fullgjort sina åligganden;

att jernvägsstyrelsen, som med skrifvelse till Kongl. Maj:t öfverlemnat

Carlsons ansökning med dertill hörande handlingar, anfört, att

Carlsons tjenstgöring, hvilken af hans närmaste förmän väl vitsordats,

i den närmaste framtiden måste upphöra, enär hans arbetsduglighet i följd

af den höga ålder, han nu uppnått, icke längre kunde påräknas motsvara

de kraf, som derpå måste ställas från byggnadsbefälets sida, samt

framhållit, att Carlsons långt framskridna lefnadsålder måste för honom

medföra stor svårighet att bereda sig utvägar till försörjning genom

annat lefnadsyrke, på grund hvaraf styrelsen hemstält om proposition

till Riksdagen, att en årlig pension af 500 kronor, motsvarande 40

procent af det belopp, hvartill Carlsons aflöning under en följd af år

uppgått, måtte af statsmedel anvisas, att till Carlson under hans återstående

lifstid utgå från den tid, då hans anställning vid statens jernvägsbyggnader

upphörde;

samt att statskontoret i infordradt utlåtande — under erinran

att sökanden icke varit i tillfälle att bereda sig pensionsrätt i någon

af de för civile tjenstemän och betjente inrättade, med statsmedel

understödda pensionsinrättningar — tillstyrkt bifall till ansökningen,

på sätt jernvägsstyrelsen hemstält.

Då icke, af hvad sålunda inhemtats, framgår, att Carlson lider

af sjukdom, som gör honom till arbete oförmögen, och således antagas

måste, att han fortfarande, om ock på grund af sin ålder i mindre

mån, kan bidraga till sitt uppehälle, har utskottet ansett eu årlig pension

af 250 kronor vara för Carlson skälig; hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att materialvakten vid statens

jernvägsbyggnader Carl M. Carlson må från och med

månaden näst efter den, hvarunder han entledigas

från anställning vid statens jervägsbyggnader, under

sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta en årlig pension af 250 kronor.

19:o) På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit,

att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminariet i Linköping

Carl Johan Dahlberg måtte från och med månaden näst efter den, i

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

37

hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljades, under sin

återstående lifstid å allmänna indragniugsstaten åtnjuta en årlig pension

af 1,000 kronor.

Såsom af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 21

december 1888 (bil. 9 sid. 52 och 53) inhemtas, hade Dahlberg, som,

född den 8 februari 1824, numera till följd af genom läkarebetyg styrkt

sjukdom (kronisk magkatarr och blodbrist) icke kunde uppehålla de

till hans tjenstebefattning hörande åligganden, till stöd för sin ansökning

åberopat, att han, som räknade 17 tjensteår såsom folkskolelärare

och 20 -J- år såsom lärare vid seminarium, skulle, om han bibehållit

den förra tjensten, under år 1881 varit berättigad till full pension

från folkskolelärarnes pensionsinrät.tning, att det vore obilligt, om den

omständigheten, att sökanden öfvertagit en lärarebefattning vid seminarium,

hvilken erfordrade icke allenast pedagogisk vana utan äfven

den högre insigt i ett af folkskolans öfningsämnen, som vore behöflig

för handledande af blifvande folkskolelärare, skulle hafva beröfvat

honom afl sådan förmån, samt att, enär den lön, sökanden åtnjutit, varit

otillräcklig för hans och hans familjs lefnadskostnader, han under sin

tjenstetid vid seminariet blifvit försatt i eu brydsam ekonomisk ställning.

Af förutnämnda statsrådsprotokoll framgår vidare, att Dahlberg efter

aflagd organist- och kyrkosångareexamen vid musikaliska akademien

blifvit den 5 oktober 1851 antagen till klockare och organist samt

skollärare i Skönberga församling, från hvilka befattningar han den 28

november 1869 på begäran erhållit afsked, efter att den 1 juli 1868

hafva tillträdt sin nu innehafvande läraretjenst vid folkskolelärareseminariet

i Linköping, dertill han af domkapitlet i Linköping redan den

13 november 1867 förordnats. Statskontoret hade i infordradt utlåtande

anfört, att sökandens aflöning utgjordes af arfvode till belopp af 900

kronor och tillökning deri med 100 kronor enligt kongl. brefvet den

29 maj 1874 eller sammanlagdt 1,000 kronor, att någon rättighet till

pension å allmänna indragningsstaten icke vore i författningarne medgifven

lärare i trädgårdsskötsel vid folkskolelärareseminarierna, men

att, då Dahlberg uppnått en ålder af nära 65 år, varit anstäld i allmän

tjenst under 37 år, deraf mer än 20 år i nu innehafvande beställning

samt enligt bifogadt läkarebetyg vore till följd af försvagade krafter

mindre förmögen att sina åligganden såsom lärare fullgöra, statskontoret

ansåge, att pensionsförmån å allmänna indragningsstaten borde

honom beredas till belopp, motsvarande den aflöning af 1,000 kronor,

han nu egde uppbära.

Till stöd för sin anhållan har Dahlberg åberopat, bland annat,

att om han bibehållit den tjenst såsom folkskolelärare, han vid er
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutikottets Utlåtande N:o 10.

hållande af sin nu innehafvande befattning lemnat, han under år 1881

vant berättigad till full pension från folkskolelärarnes pensionsinrättning.

. Då Dahlberg emellertid, enligt hvad utskottet inhemtat, i sådant

fall icke skulle hafva erhållit högre pension än 450 kronor, har utskottet

ansett den af Kongl. Maj:t för Dahlberg föreslagna pension,

1,000 kronor, eller lika stort belopp som Dahlberg nu uppbär i arfvode,

lämpligen böra till 700 kronor nedsättas, hvarför utskottet hemställer,

att Kong], Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att läraren i trädgårdsskötsel vid

folkskolelärareseminariet i Linköping Carl Johan Dahlberg

må från och med månaden näst efter den, i

hvilken afsked från nämnda befattning honom beviljas,

under sin återstående lifstid å allmänna indraguingsstaten

åtnjuta en årlig pension af 700 kronor.

Aför mediko- . 20:o) Med anledning af derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t

filosofie kan- vidare föreslagit, att mediko-filosofie kandidaten Johan Adolf Wilhelm

dlyyteHäger- Hägerstrand måtte från och med 1889 års början under sin återstående

strand. lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600

[19.] kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet (bil. 9 sid. 54) meddelas, hade

Hägerstrand till stöd för sin ansökning åberopat, att'' han, som vore

född den 18 juli 182o, från den 22 oktober 1855 till den 15 november

1887 merendels innehaft förordnanden att tjenstgöra såsom läkare

på olika ställen inom riket, senast i Pajala distrikt af Norrbottens län;

att han för denna tjenstgöring ofta fått vidkännas betydliga flyttningskostnader

och kunnat göra föga besparing på sin aflöning, som gemenligen

utgjort 5 kronor om dagen; att, sedan han, som enligt läkarebetyget

ådragit sig muskel- och ledgångsreumatism, hvaraf han lede stort

men, samt. i öfrigt till helsa och krafter mycket försvagad, icke hade

någon utsigt, att vidare blifva anstäld såsom läkare, sökanden flyttat

till Söderköping och blifvit inhyst hos en fattig, ogift syster, hvilken

med knapp nöd förmådde genom handarbete försörja sig sjelf; samt

att den lilla besparing, Hägerstrand under sin tjenstgöring kunnat

åstadkomma, efter flyttningen från Pajala åtgått, hvadan, på sätt omförmälda

prestbetyg jemväl utvisade, Hägerstrand, som hade hemortsrätt

i Pajala församling, numera vore helt och hållet obemedlad och

ur stånd att genom arbete sjelf förskaffa sig sitt uppehälle samt ej

heller kunde påräkna bidrag dertill af sina närmaste slägtingar, hvilka

jemväl vore medellösa.

Uti häröfver infordradt utlåtande hade medicinalstyrelsen anfört,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

att. Hägerstrand under lång tid af sundhetskollegium och medicinalstyrelsen

användts till tjenstgöring såsom extra läkare inom distrikt,

så aflägsna och besvärliga och med en i förhållande till arbetet och

ansträngningarne så ringa aflöning, att icke någon annan läkare, vid

den förut mindre rika tillgången på dertill behöriga personer, velat

söka läkarebefattningarne i dessa distrikt eller mottaga förordnanden

derstädes; att Hägerstrand sålunda såsom extra läkare tjenstgjort under

åren 1876—1881 i Lycksele distrikt af Vesterbott.ens län samt under

åren 1882 —1887 i Sveriges nordligaste läkaredistrikt, Pajala, hvarest

tjenstgöringen vore till följd af mycket långa tjensteresor ytterst besvärlig

och mödosam; äfvensom att han städse sökt att efter sin förmåga

med nit och duglighet fullgöra de honom lemnade läkareförordnaden.

På grund häraf hade medicinalstyrelsen tillstyrkt den gjorda

ansökningen.

Jemväl statskontoret, hvars yttrande i ämnet infordrats, hade med

hänsyn till de i detta fall förekomna särskilda omständigheter förordat

bifall till ansökningen.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

21:o) På grund af en utaf styrelsen för Chalmers’ tekniska läro- Ang. pension

anstalt i Göteborg derom gjord framställning bär Kongl. Maj:t föreslagit fbturen

att vaktmästaren vid nämnda läroanstalt Anders Alexander Andersson a. A. Andersmåtte

från och med månaden näst efter den, i hvilken han erhölle af- ]

sked från sin befattning å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension ~

till belopp af 500 kronor årligen.

Med hänvisning till statsrådsprotokollet (bil. 9 sid. 55 och 56),

hvaraf bland annat framgår, att Andersson, som uppnått eu ålder af

58 år och under 29 år på, af läroanstaltens styrelse vitsordadt, förtjenstfullt

sätt skött sina åligganden, numera lede af obotlig blindhet,

samt att några medel till Anderssons pensionering icke stode till

styrelsens förfogande, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

22:o) Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda fram- Ang.under
ställning

och under erinran, att Riksdagen under en följd af år för behöfvande6

ändamålet beviljat lika stort belopp, hemställer utskottet, folkskole
lärare.

[2L]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Anq. öfverflyttning

på

indragningsstaten

af

bokhållaren

F. Tor in

samt kammarskrifvarne

friherre

S. G.

L. af Wetterstedt

och■

J. F. K.

Monthan.

[22.1

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att å allmänna indragningsstaten må för år

1890 anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt

de närmare bestämmelser Kongl. Maj:t kan finna godt

meddela, användas till understöd af högst 250 kronor

åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka

oförvitligen skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked

före år 1867.

„ 23.o) Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit, att följande tjenstemän

pa statskontorets gamla stat, nemligen bokhållaren Fredrik Torén samt

kammarskrifvarne friherre Sten Gustaf Ludvig af Wetterstedt och Johan

Mias Enoch Montlian, måtte å allmänna indragningsstaten öfverflyttas med

ratt att derifrån årligen uppbära, Torén ett belopp af 2.200 kronor

samt friherre af Wetterstedt och Monthan hvardera ett belopp af 1,600

. kronor, dock att, derest någondera af dem framdeles skulle vinna belordian

till annan tjenst å rikets stat, det å indragningsstaten för honom

uppförda anslag skulle minskas med ett belopp, svarande mot den

nya aflöningen, eller, om denna uppginge till samma eller högre belopp,

upphöra att utgå.

Såsom af statsrådsprotokollet öfver finansärenden • den 12 januari

innevarande år (sid. 7 och 8) inhemtas, vore desse tre tjenstemän, enigt

kongl. brefvet den 22 december 1876, berättigade att såsom öfvertalige

tjenstemän, under tjenstledighet från den 1 januari 1877 tills

vidare, qvarstå vid sina da å statskontorets ordinarie stat innehafvande

önei med. rättighet att äfven under tjenstledigheten uppbära hela lö*enj

hvarjemte i sammanhang dermed bestämdes, att lönerna skulle

utgå från det till genomförande af statskontorets nya organisation anvisade

extra anslag.

m / ^ eme^ertid ifrågavarande tjenstemän numera uppnått en ålder:

loren al mera än 68 år, friherre af Wetterstedt af mera än 71 år och

Monthan af öfver 62 år samt varit anstälde i statens tjenst, Torén mera

an 44 år friherre af Wetterstedt öfver 51 år och Monthan mera än

b ar och då deras inkallande i tjenstgöring numera icke lämpligen

kunde ifrågasättas, hade statskontoret hemstält, att de måtte hos "instundande

Riksdag föreslås till uppförande med sina innehafvande löner

a allmänna indragningsstaten, samt att förty det hittills å extra stat

uppförda anslaget till genomförande af statskontorets nya organisation

5,400 kronor, icke vidare måtte äskas.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Kongl. Majrts förevarande framställning

af Riksdagen bifallas.

ma

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

24:o) Med anledning af derom gjord ansökning har Kong], Maj:t Ans- vision

föreslagit, att förre kamererare!! vid de kongl. teatrarne Gustaf Fredrik kamreraren

Törner måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han vid de kon9l

Uånträdde anställning vid kongl. operan, under sin återstående lifstid a^RTörner

uppbära en årlig pension från allmänna indragningsstaten af 2,000

kronor.

Till den närmare utredning i detta ämne, som återfinnes i statsrådsprotokollet

å sid. 9—11, tillåter sig utskottet hänvisa.

Då ett bifall till större eller mindre del af förevarande förslag

lätt skulle kunna föranleda till framställande af eu mängd liknande

anspråk, och då frågan om kong], operans ordnande för framtiden ännu

är oafgjord, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

[23.1

25:o) Uti eu inom Riksdagens Första Kammare väckt motion

n:o

30) har herr H. Glad son yrkat, att Riksdagen måtte besluta, att

begrafningshjelp finge utbetalas i enlighet med de i statskontorets utlåtande

den 4 november 1877 angifna grunder eller ock, derest, i saknad

af fullständig utredning i fråga om beloppet, definitivt beslut ansåges

icke böra af Riksdagen fattas, att Riksdagen måtte förnya den

framställning, som innefattas i den skrifvelse, 1877 års Riksdag aflåtit.

Enligt hvad motionären till eu början erinrat, stadgades genom

kongl. kungörelse den 17 september 1851, att den s. k. begrafningshjelp,

statens ernbets- och tjenstemän vore pligtige att till statsverket

afstå, med rättighet för deras sterbhus att återfå beloppet, skulle upphöra

för framtiden, men att de ernbets- och tjenstemän, som förut måst

afstå visst, stadgadt belopp, icke berättigats att sjelfve återbekomma

medlen.

o

År 1877 anhöll Riksdagen hos Kongl. Maj:t om utredning, dels

huruvida så kunde anordnas, att genom utbetalning på en gång af all

begrafningshjelp bestyret med pröfning af dylika frågor kunde för

framtiden upphöra, dels ock hvilka uppoffringar från statens sida af

en sådan åtgärd påkallades.

Uti infordrad t och den 9 november 1878 afgifvet utlåtande tillstyrkte

Kongl. Maj:ts och rikets statskontor, »att ernbets- och tjenstemän

samt betjente, hvilka för sina sterbhus grundlagt rätt till begrafningshjelp,

. måtte berättigas, att då de, utan att från civilstatens pensionsinrättning,

arméns pensionskassa eller amiralitetskrigsmanskassan

uppbära pension för sin återstående lifstid, till allmänna indragningsBih.

till Riksd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 6

Ane), utbetalande

i

vissa fall af

till begrafningshjelp

afsedda innehållningar

ii

löner.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

staten öfverflyttas, begrafningshjelpen sjelfve återbekomma, och hemstälde

statskontoret, att anslaget till allmänna indragningsstaten »borde

förhöjas med 100,000 kronor»; utgiften beräknades till 104,130 kronor

30 öre».

Kongl. Maj:t ansåg dock, att Riksdagens skrifvelse icke borde till

någon vidare åtgärd föranleda.

På sätt utskottet inhemtat hafva utgifterna för begrafningshjelp

under åren 1866—1887 utgjort:

år 1866

9?

’1

11

11

11

11

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

ii

1867

1868

1869

1870

1871

1872

1873

1874

1875

1876

1877

1878

1879

1880

1881

1882

1883

1884

1885

1886

1887

kronor

27,722:

50

11

24,305:

14

11

21,226:

74

11

40,182:

01

11

21,566:

1 1

11

18,621:

6 0

11

28,040:

65

11

20,894:

4 1

11

17,797:

60

11

22,475:

09

11

21,344:

72

1?

17,168:

42

11

25,490:

50

11

13,924:

20

11

19,999:

54

11

13,235:

25

11

14,950:

41

11

9,368:

2 8

11

24,637:

65

11

7,507:

78

11

21,327:

57

11

8,549:

68

Då, sedan Kongl. Maj:t förklarat 1877 års Riksdags skrifvelse i

ämnet icke till någon åtgärd föranleda, några nya skäl för det beslut,

motionären nu föreslagit Riksdagen att fatta, icke tillkommit, utan

fastmer för hvarje år allt färre personer hafva hos statsverket innestående

för begrafningshjelp afsedda innehållningar å löner, hemställer

utskottet,

att herr Claesons förevarande framställning icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

26:o) Uti en inom Riksdagens Andra Kammare väckt motion

(n:o 168) har herr L. P. Larsson i Berga yrkat, att Riksdagen måtte

bevil ja förre stationsinspektoren Klas Pontus Arnoldson en från allmänna

pensionsstaten utgående ersättning för mistmngen åt den pension, som

egentligen bort och fortfarande borde till honom utgå från statensjernvägstrafiks

pensionsinrättning.

Till stöd för berörda framställning har motionären åberopat,

att Arnoldson varit anstäld vid statens jernvägstrafik i 21 (tjuguett)

år, deraf 10 (tio) år som ordinarie stationsinspektor, då han den

1 oktober 1881 för sjuklighet frånträdde denna sin tjenst, som med

utmärkt beröm vitsordats af vederbörande öfverbefäl;

att han den 10 augusti samma år af nämnda skäl begärt pension

från statens jernvägstrafiks pensionsinrättning, hvaraf han från dess

början varit betalande delegare;

att denna begäran afslagits, emedan herr Arnoldson sjelf anhållit-

om afsked, hvarför på honom icke ordagrant kunnat tillämpas

pensionsreglementets § 6, som lydde:

»Berättigad till pension är delegare:

a) som till följd af kroppsskada eller sjuklighet, ådragen genom

tjenst-utofning vid statens jernvägstrafik, icke vidare kan sin

befattning behörigen sköta och för den skull af styrelsen afskedas;
b)

som efter minst 10 (tio) tjenstår i ordinarie anställning vid

statens jernvägstrafik afskedas, emedan han antingen till följd

af sjuklighet, icke ådragen genom tjensteutöfning, eller till

följd af ålderdomssvaghet icke kan sin befattning behörigen

sköta.»

samt att Arnoldson som följd af detta afslag förlorat äfven sin

deleganderätt i enkekassan, till hvilken han likaledes från dess början

erlagt stadgade. afgifter.

Emellertid hade, enligt motionärens förmenande, af vid motionen

fogade läkarebetyg visat sig, att Arnoldson bort afskedas för sjuklighet,

i synnerhet som denna genom sin beskaffenhet uppenbarligen varit

ytterst farlig för hans magtpåliggande och ansvarsfulla befattning och

lätt kunnat föranleda fruktansvärda olyckor.

Arnoldson hade alltså blott genom eu sträng tolkning af åberopade

föreskrift i pensionsreglementet hittills beröfvats sin för öfrigt i

allo lagliga rätt, hvilken häri genom vederbörandes fasthållande af

denna tolkning icke lyckats få erkänd, då han den 20 sistlidne december

i anledning al tilltagande sjuklighet, som utarmat honom och hans

Ang. pension

åt förre stationsinspektoren

K. 1’.

Arnoldson.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

St åt std skott ds Utlåtande N:o 10.

talrika familj, förnyat sin ansökan om pension hos direktionen för statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning.

Utaf till motionen hörande handlingar har utskottet i öfrigt. inhe

Hitåt:

att Arnoldson, som i egenskap af tjensteman haft anställning

vid statens jern vägstrafik under tiden från och med den 15 oktober

1860 till den 1 oktober 1881, under loppet af åren 1866, 1868, 1877

och 1881 af styrelsen för statens jern vägstrafik erhållit tjenstledighet

för helsans vård under en tid af minst två månader hvarje gång;

att, enligt ett af medicine doktorn E. G. Johnson den 3 december

1888 utgifvet läkarebetyg, Arnoldson sedan 13 mars 1884 af Johnson

vårdats för neurasteni, första gången under mer än ett års tid,

sedermera på hösten 1885 och våren 1886 samt våren 1888, att med

största grad af sannolikhet detta sjukdomstillstånd förefunnits redan

långt före den tid, då Johnson fått honom under sin vård, och att

hans nuvarande tillstånd vore sådant, att han vore oförmögen att under

längre tid konseqvent genomföra något mera ansträngande arbete;

att trafikdirektören vid statens jernvägar G. K. Troili, uti ett den

15 juli 1875 afgifvet intyg, vitsordat, att Arnoldson under sin då

femtonåriga tjenstetid vid statens jern vägstrafik städse med nit och

omtanke fullgjort sina åligganden till förmäns belåtenhet, haft intresse

för tjensten, som bevisats genom hans till trycket befordrade taxearbeten,

och att han derför på det bästa kunde förordas till hvar och

en som kunde vara i behof af hans tjenst;

att öfverdirektören vid statens jernvägstrafik J. E. M. Hahr, i

ett den 23 juli 1875 utfärdadt intyg, betygat, att Arnoldson under den

tid han varit vid statens jernvägstrafik anstäld fullgjort honom åliggande

göromål till vederbörande trafikbefäls belåtenhet, hvarför hans

tjenstgöring kunde på fördelaktigt sätt vitsordas;

att, enligt hvad sekreteraren vid statens jernvägstrafiks pensionsinrättning

intygat, Arnoldson varit delegare i statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning och statens jernvägstrafiks enke- och pupillkassa

från och med den 26 oktober 1872 till och med den 30 september

1881, att han under denna tid fullgjort stadgade delegareafgifter till

kassorna, hvilka afgifter under tiden från och med januari 1876 till

och med september 1881 erlagts i förhållande till en årlig medelaflöning

af 1,725 kronor, och att, om Arnoldson vid september månads utgång

år 1881 blifvit ur statens jernvägstrafiks tjenst entledigad med rätt till

pension, sådan pension skolat utgå på grund af § 6 mom. a i ofvannämnda

reglemente, med 604 kronor och, enligt mom. b i samma §,

med 552 kronor;

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets (Jlåtancle N:o 10.

45

samt att Arnoldson, enligt ett af pastorn och kommunalstyrelsens

ordförande i Bränkyrka församling den 28 februari innevarande år afgifvet

intyg, vore född 1844, att han jemte sin hustru och 8 oförsörjda

barn, nemligen 1 son och 7 döttrar, vore inom nämnda församling

kyrko- och mantalsskrifven, att han vore välfräjdad och åtnjöte medborgerligt

förtroende, samt att han, soni, efter det. hans helsa i väsentlig

grad försvagats, befunne sig med sin familj i synnerligen bekymmersamma

ekonomiska vilkor.

Härjemte har till utskottet aflemnats eu så lydande handling:

»Med anledning af hos Riksdagen väckt förslag om tilldelande af pension

till f. d. stationsinspektoren K. P. Arnoldson och enär måhända

jemte hvad som förut genom två särskilda intyg på begäran meddelats

i afseende å beloppet af Arnoldsons pension från statens jernvägstrafiks

pensionsinrättning, om* rätt till sådan pension tillkommit Arnoldson,

upplysningsvis och för jemförelses skull borde angifvas de pensionsbelopp,

som under lika förutsättning kunde hafva tillkommit Arnoldson

enligt bestämmelserna i nu gällande reglemente för pensionsinrättningen,

derest detsamma, såsom utfärdadt efter Arnoldsons entledigande ur

tjenst, icke saknade tillämplighet på honom, meddelas härmed i sådant

hänseende, att, om pension från och med oktober 1881 kunnat tillkomma

Arnoldson enligt samma beräkningsgrunder, som genom det

nya reglementet faststälts, densamma skulle hafva utgått, under förutsatt

tillämplighet af reglementets § 6 mom. b. med 648 kronor och

enligt samma paragrafs mom. a. med minst 900 kronor.

Stockholm den 15 mars 1889.

I). Kruhs.

Pensionsinrättuingeus sekreterare.;/

Med afseende å den i hög grad nödstälda belägenhet, i hvilken

Arnoldson med sin talrika familj, enligt hvad sålunda blifvit utrönt,

befinner sig, och då Arnoldson i 21 år varit i statens ordinarie tjenst

anstäld och jemväl under 9 år betalt stadgade delegareafgifter till statens

jernvägstrafiks pensionsinrättning och statens jernvägstrafiks enkeoch

pupillkassa, har utskottet ansett skäligt, att någon pension honom

beviljas. Och torde dervid beloppet lämpligen till 600 kronor bestämmas.

Utskottet hemställer derför,

att förre stationsinspektoren Klas Pontus Arnoldson

må från allmänna indragningsstaten åtnjuta

eu årlig pension till belopp af 600 kronor att utgå

från och med ingången af är 1889.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ulf allmänna 27 :o). Kong]. Maj: t h ar föreslagit, att, för vinnande af jemn slut
indragnings■

summa å de ordinarie anslagen under hufvudtiteln, det kontanta anslaget

till allmänna indragniugsstaten måtte höjas med 504 kronor

L •-! eller från 1,599,698 kronor till 1,600,202 kronor, då med inberäkning

af den under anslaget ingående ersättning för indragen indelning m. m.,

hvilken ersättning hädanefter borde på grund af pensionstagares med

fleres afgång uppföras med ett från 6,400 till 600 kronor minskadt

belopp, anslagets slutsumma skulle blifva 1,600,802 kronor.

Beträffande den föreslagna minskningen i anslaget till berörda ersättning

inhemtas af statsrådsprotokollet sid. 11, att, enligt hvad statskontoret

anmält, utgifterna från det under allmänna indragniugsstaten

uppförda anslag till »ersättning för indragen indelning m. m. på förslag»,

6,400 kronor, till följd af pensionstagares med fleres afgång betydligt

minskats, så att desamma enligt 1887 *års rikshufvudbok samt

efter iakttagande af under år 1888 inträffade förändringar numera

uppginge till endast 574 kronor 71 öre, med afseende hvarå anslaget

hädanefter borde uppföras med ett i jemnadt tal till 600 kronor nedsatt

belopp.

Utskottet hemställer,

a) att det under allmänna indragningsstaten

uppförda anslag till »ersättning för indragen indelning

m. in. på förslag», 6,400 kronor, må minskas

till 600 kronor; och

b) att utskottet vid uppgörande af riksstaten

för år 1890 må ega att i det kontanta anslaget till

allmänna indragningsstaten vidtaga den jemkning,

som för jemnande af riksstatens slutsumma kan blifva

erforderlig.

Extra anslag.

Ang. behof vet

af kreditiv

för år 1890

för upprätthållande

af

arméns pensionskassas

pensionering

in. in.

f25.1

ar

28:o). Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit, att å extra stat för

1890 måtte anvisas ett kreditiv af 1,375,000 kronor att användas

dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för pensionskassan

att afstå det för året densamma tillkommande vederlag för de till statsverket

indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana pensioners

utgående;

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

äfvensom att livad af de till pensioneringen under år 1889 anslagna

medel kunde blifva oanvändt måtte få för det kommande årets

pensionering användas.

Såsom af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12

oktober 1888 (bil. 10 sid. 59 och följande) inhemtas, har statsrådet

och chefen för landtförsvarsdepartementet vid ärendets föredragning

inför Kongl. Maj:t till en början erinrat, hurusom Riksdagen i skrifvelse

den 7 juli 1887 yttrat, att, då det höga anslag, som dittills utgått

till arméns pensionskassa, för år 1888 måst höjas och, efter hvad

Riksdagen inhemtat, anledning vore att befara, att, om nu gällande

bestämmelser bibehölles, detsamma inom eu snar framtid komrne att

ytterligare förhöjas, Riksdagen ansett angeläget vara att uttala önskvärdheten

af . åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare

höjning. Enligt nu gällande bestämmelser vore officerare af kompaniofficers

grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid

53 års ålder förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så

dock ett flertal af dem besute, enligt Riksdagens åsigt, vid sistnämnda

ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och uthållighet, att de, utan men

för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå i tjensten ännu någon

tid, t. ex. till 55 års ålder eller till samma ålder som deras vederlikar

vid flottan. Det hade vidare synts Riksdagen ej obilligt, om de officerare,

som derefter antoges, ålades att i någon högre mån än nu bidraga

till sin framtida pensionering, så att åtminstone det bidrag af

kreditivet, som utginge till upprätthållandet af arméns pensionskassas

egen pensionering, måtte kunna nedsättas. På antydda sätt skulle,

enligt Riksdagens förmenande, det utan olägenhet kunna låta sig göra

att åstadkomma, om icke eu minskning i anslagets nuvarande belopp,

så åtminstone eu motvigt mot eu ytterligare förhöjning deraf.

På grund af denna skrifvelse har Kongl. Maj:t dels anbefalt arméns

militära myndigheter att afgifva yttranden öfver den af Riksdagen

ifrågasatta ändringen med afseende å pensionsåldern för kompaniofficerare,

dels föranstaltat om utredning, i hvad mån armébefälets

nuvarande bidrag till dess pensionering, med hänsyn till pensionsbeloppens

storlek och tidpunkten för pensions erhållande, understege

de enahanda afgifter, delegare i andra med arméns pensionskassa likstälda

kassor och pensionsinrättningar hade att för undfående af pension

erlägga, samt dels infordrat direktionens öfver arméns pensionskassa

yttrande öfver Riksdagens framställning.

Af den utredning i ämnet, som sålunda erhållits, framginge såsom

i statsrådsprotokollet å sid. 60 meddelas, att af arméns 56 militärmyndigheter

endast 5 — och det hufvudsakligast af hänsyn till de

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

enskilda tjenstemännens ekonomi — tillstyrkt den af Riksdagen ifrågasatta

förändringen beträffande kompaniofficerarnes pensionsålder, men

att alla de öfriga militärmyndigheterna i sina yttranden på det kraftigaste

afstyrkt bifall till det framstälda förslaget.

Såsom skäl härför hade de, såsom af statsrådsprotokollet sid.

60—63 inhemta^, hufvudsakligast anfört, att de åldersgränser, som i

kongl. cirkuläret den 22 juni 1877 vore upptagna, tillkommit på grund

af en lång erfarenhet, som visat nödvändigheten för arméns hållande

i tjenstbart skick af att, såsom skett, begränsa officerarnes af kompaniofficersgraden

berättigade qvarstående i tjenst, samt att långt ifrån att

sedan dess ändrade förhållanden inträdt, som kunde göra det välbetänkt

att i den af Riksdagen angifna rigtning ändra ofvan omförmälda

bestämmelser, taktikens utveckling under de senare åren snarare talade

för ett motsatt tillvägagående. Vida större kraf än förr stäldes

numera på kompanichefernas initiativ, beslutsamhet, handlingskraft,

uthållighet och lättrörlighet och endast få personer egde enligt hvad

erfarenheten utvisade, vid en ålder af öfver 50 lefnadsår nog kroppslig

styrka, lättrörlighet och uthållighet för att rätt kunna utöfva en

kompanichefstjenst. Denna erfarenhet vore ändock icke vunnen under

förhållanden, som liknade dem i fält, ty endast undantagsvis vore bär

i landet tillfälle att so fältstarka afdelningar uppträda och att under

längre öfningar pröfva, till hvilken grad kompanichefernas krafter under

sådan tjenstgöring togos i anspråk. Hvarje stadgande, hvilket

såsom regel medgåfve officerare af kompaniofficersgrad att längre än

till uppnådda 53 års ålder qvarstå med anställning på stat skulle derför

enligt militärmyndigheternas förmenande, bidraga att göra hären

mindre krigsduglig.

Någon likställighet i afseende å fordringarna på fysisk uthållighet

kunde icke anses förefinnas mellan landt- och sjöofficeren. Den

förres hvardagslif i fält vore nemligen i afseende å kroppsansträngningar

i ingen mån jemförbart med gradkamratens vid flottan och dennes

i kroppsligt afseende föga ansträngande sysslor å det med alla fredslifvets

beqvämligheter utrustade fartyg, öfver hvilket han förde befälet

eller eljest vore anstäld.

Frågan om tidpunkten för kompaniofficerarnes tvungna afgång

vore emellertid icke den vigtigaste. Saken hade äfven en annan sida,

som vore af vida större betydelse. Såsom i statsrådsprotokollet å sid.

63 och 70 meddelas, hade de svenska pensioneringsbestämmelserna ett

dubbelt mål, nemligen dels att bereda statens tjenare på ålderdomen

ett i ekonomiskt afseende något så när sorgfritt lif, dels att skaffa

armén en reserv af befäl, afsedd att under krig bestrida de många
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

Landa befattningar utanför den mobiliserade fälthären, bvilka då måste

förefinnas, och för hvilkas upprätthållande, derest icke reservbefäl vore

påräkneligt, det i ordinarie tjenst varande befälet måste tagas i anspråk.

Pensionerna för arméns befäl vore sålunda, i olikhet med pensionerna

för statens öfrige embets- och tjensteman, icke uteslutande

en pension, utan i främsta rummet ett slags halfsold, som utbetaltes

under fredens dagar för en tjenstgöring, som staten ärnade under krig

utkräfva. Ett framskjutande af tiden för kompaniofficerarnes tvungna

afgång skulle på grund häraf blifva en åtgärd, hvarigenom arméns

tillgång på disponibla reservofficerare skulle inskränkas, en inskränkning

som blefve af desto större betydelse, som den komme att träffa

den yngsta och kraftigaste gruppen af reservofficerare.

I fråga åter om förslaget att höja pensionsafgifterna för de officerare,

som framdeles inträdde i tjenst, syntes en åtgärd i detta syfte ej

heller leda till det af Riksdagen önskade resultatet. Såsom af statsrådsprotokollet

(sid. 64—66 och 72) inhemtas, vore dels armébefälets

årsafgifter för sin egen pensionering högre än de som öfriga statens

embets- och tjenstemän erlade, med undantag af personalen vid statens

jernvägstrafik och telegrafverkets stationer, dels vore, enligt departementschefens

förmenande, den summa, 24,572 kronor 85 öre, hvilken,

på sätt direktionen för arméns pensionskassa upplyst, skulle kunna

vinnas genom att höja officerarnes vid armén pensionsbidrag från 4

procent till 5 procent, den högsta procentsats, som rimligen kunde ifrågasättas,

icke af sådan betydenhet, — i synnerhet som den först efter

32 år kunde vinnas — att det för dess skull kunde vara skäl vidtaga

eu åtgärd, som, utom det att den upphäfde den likställighet i pensionsförmåner,

som hittills egt rum emellan arméns och flottans officerare,

skulle leda till ytterligare betungande af en grupp tjenstemän, som

redan nu i detta afseende droge större bördor än de flesta öfriga.

Då beslutet om de nya pensionsgrunderria fattades, hade man

emellertid, såsom departementschefen till statsrådsprotokollet (sid. 67)

anfört, ingalunda förbisett att kreditivet för upprätthållandet af arméns

pensionering kunde komma att stiga till den höjd, som nu uppnåtts.

1 det betänkande, som afgafs af komitén för upprättande af förslag angående

pensioneringen af arméns befäl och underbefäl den 27 januari

1876 och som på sin tid delgafs Riksdagen, hade exempelvis samtliga

utgifterna för upprätthållande af arméns pensionering enligt de af

komiterade angifna, sedermera af Riksdagen i hufvudsak antagna grunder

antagits komma att för åren 1888 och. 1889 uppgå till 1,853,216 kronor

för det förra och 1,944,141 kronor för det senare. Komiterade utgingo,

Bih. till lli/csd. Frat. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 8 Raft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

som bekant, från den förutsättningen, att staten mot öfvertagande af

arméns pensionskassas samtliga tillgångar och deraf härflytande inkomster,

skulle sjelf öfvertaga pensioneringen och följaktligen ansvara

så väl för de förut från nämnda kassa utgående pensioner som för de

föreslagna fyllnadspensionerna. Kassans inkomster utgjoj-de enligt 1875

års bokslut, det sista som var känd! år 1877, då den nya pensionslagen

slutligen antogs, 447,698 kronor 72 öre. Skilnaden emellan å ena sidan

1,853,216 kronor och sistnämnda summa, eller 1,405,517 kronor 28 öre,

och å andra sidan 1,944,141 kronor och samma summa, eller 1,496,442

kronor 28 öre, skulle alltså, enligt nämnda utredning, beteckna den

förra statens utgifter för arméns pensionering under år 1888 och den

sistnämnda enahanda utgifter under år 1889. Enligt riksstaten för

innevarande år utginge emellertid kreditivet för upprätthållande af

arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner

med 1,125,000 kronor samt vore i riksstaten för 1889 bestämdt till

1,325,000 kronor. De af pensionskomiterade gjorda beräkningarne

hade alltså underskridits med i rundt tal 280,000 kronor för år 1888

och 170,000 kronor för år 1889, en omständighet, som, enligt departementschefens

åsigt, förtjenade så mycket större uppmärksamhet, då, som

bekant, möjligen uppstående brist i de för bestridande af arméns pensionskassas

egen pensionering afsedda tillgångar fyldes ur nämnda

kreditiv, och arméns pensionskassa, i likhet med andra dylika kassor,

under de senare åren i följd af räntans nedgående fått vidkännas en

ej obetydlig minskning i sina egna inkomster.

På hufvudsakligen här ofvan anförda skäl har departementschefen

ansett sig icke kunna dela Riksdagens uppfattning beträffande lämpligheten

af de af Riksdagen föreslagna åtgärder till förekommande af

kreditivets höjning, utan hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes finna Riksdagens

förevarande framställning icke kunna till någon vidare åtgärd

föranleda.

Hvad beträffade beloppet af det kreditiv, som för år 1890 kunde

blifva erforderligt för ofvannämnda ändamål, hade direktionen för

arméns pensionkassa anfört, att, ehuru pensionkassans egna inkomster

i följd af numera erhållen lägre ränta å kassans utlånade kapital i

ganska väsentlig mån minskats, direktionen dock, på grund af den

ökade afgång bland pensionstagarne, som under innevarande år egt rum

och som häntydde på ett hädanefter snabbare närmande till den tidpunkt,

då förhållandet emellan tillkomne och afgångne pensionstagare

blefve normalt, ansett sig kunna antaga, att för 1890 års anslagsbehof

en förhöjning af endast 50,000 kronor i kreditivet vore erforderlig; och

som kreditivet för år 1889 vore bestämdt till 1,325,000 kronor, hade

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

direktionen hemstält,. att Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att

under förut vanliga vilkor bestämma kreditivet för år 1890 till 1,375,000

kronor, hvilken framställning departementschefen understödt.

Såsom af statsrådsprotokollet framgår, hafva arméns militärmyndigheter

ej varit ense i de yttranden, de afgifvit rörande den af Riksdagen

ifrågasatta framflyttningen af tiden för kompaniofficerarnes pensionsålder.

I en del af dessa utlåtanden anföras, enligt hvad utskottet

inhemtat, ganska afsevärda skäl för denna förändring af nu gällande

bestämmelser. Utskottet anser sig derför ej kunna finna Riksdagens

år 1887 i detta ämne gjorda framställning vara på ett afgörande sätt

besvarad genom hvad i statsrådsprotokollet derom anförts. Ehuru

utskottet således anser Riksdagen eg a grundad anledning förvänta, att

dess ifrågavarande framställning i hela dess omfattning göres till föremål

för ytterligare ompröfning, kan detta förhållande ej föranleda

minskning i det nu befintliga anslagsbehofvet, och utskottet finner sig

så mycket mindre böra föreslå någon nedsättning i det af Kongl.

Maj:t begärda belopp som förevarande extra anslag måste underkastas

hvarje Riksdags förnyade pröfning.

Utskottet hemställer alltså,

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag, Riksdagen

må å extra stat för år 1890 anvisa ett kreditiv

af 1,375,000 kronor att användas dels till upprätthållande

af armens pensionskassas egen pensionering

med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande

vederlag för de till statsverket indragna

rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i

enlighet med de af Riksdagen godkända grunder för

sådana pensioners utgående;

äfvensom medgifva, att hvad af de till pensioneringen

under år 1889 anslagna medel kan blifva

oanvändt får för det kommande årets pensionering

användas.

Stockholm den 21 mars 1889.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Reservationer:

Vid punkten 2:o (angående bidrag till folkskolelärarnes pensionering):
af

herr friherre B. A. Leijonhufvud.

vid punkten 10:o (angående kamreraren C. Selins uppförande å

indragningsstat):

af herrar E. V. R. L. Königsfvidt, P. J■ von E/trenheim, och C.

E. Casparsson.

vid punkten 16:o (angående pension åt distriktsingeniören, majoren

H. E. Lundborgs enka):

af herrar F. Boström, C. E. Casparsson, R. G. von Hedenberg, A.

Bohnstedt, A. G. Svedelius och C. IV. von Schidzenheirn, Indika yrkat

bifall till Kongl. Maj:ts förslag.

vid punkten 26:o (angående pension åt förre stationsinspektoren

K. P. Arnoldson):

af herrar grefve G. Sparre, F. Boström, P. J. von Ehrenheim, C. E.

Casparsson och vice talmannen L. O. Larsson, Indika anselt, att motionen

i ämnet icke bort af utskottet tillstyrkas.

vid punkten 28:o (angående arméns pensionskassa):

af herr friherre B. A. Leijonhufvud, som yttrat: »Då jag finner

den i statsrådsprotokollet lemnade utredning fullt upplysande och tillfredsställande

nödgas jag reservera mig mot utskottets motivering och

föreslår enkelt bifall till Kongl. Maj:ts framställning.»

Herrar grefve E. C. A. Piper, H. P. P. Tamm och 0. IV. Odelberg,

hafva begärt få antecknadt, att de ej inom utskottet deltagit i

behandlingen af denna hufvudtitel, herr F. Boström, att han ej närvarit

vid behandlingen af punkten l:o, angående civilstatens pensionskassa.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

53

Bilaga till punkten 26:o) af statsutskottets utlåtande n:o 10, angående

pension åt förre stationsinspektoren K. P. Arnoldson.

Att dåvarande'' stationsinspektoren vid Tumba herr K. P. Arnoldson

under åren 187B—1881 flere gånger anlitade mig såsom läkare

vid jernvägen med anledning af diverse rubbningar inom digestionsorganen

och en i sammanhang med dessa stående tilltagande nervös

svag-het, och att han år 1881 vid mer än ett tillfälle förklarade sig

O / ...

omöjligen kunna fortfara att sköta sitt befäl vid jernvägen, enär han

ständigt fruktade att någon olycka skulle inträffa till följd af en yrsel

eller svindelkänsla, som var förbunden med den allt mer ökade svagheten;

att denna svaghet eller nervretlighet vid förhanden varande

disposition kunnat framkallas och underhållas genom den ständiga

spänning jernvägstjensten för dess befäl medför, och att han anseende

sig sjelf såsom ständigt farlig för trafikens säkerhet under inflytande

af denna känsla af bristande nervkraft måste, om ej tillfälle erbjöd sig

att få transport, till någon mindre magtpåliggande befattning, begära

afsked såsom icke vidare i stånd att behörigen sköta tjensten, intygas

härmed på heder och samvete af

Visby den 7 december 1888.

Ernst Björkman,

Provinsialläkare i Vipby distrikt,

f. d. läkare vid statens jernvägar.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstaten.

Ny anvisning.

Underofficeren vid kronoarbetscorpsen Claes Adolf Emil Uggla,

Kronor.

ö.

pension ................................................................................................

Afiidne direktören vid kronokäktet i Ystad Carl Erik Thorssons minder- åriga barn Erik Konrad, Anna Abrakamina, Signe Margot, Betty

Hildur och Lilly Vilhelmina ett årligt understöd af 60 kronor

600

hvardera................................................................................................

300

—

Löjtnanten vid Svea artilleriregemente Herman Rudolf Liedholm, pension

Sergeanten vid Jemtlands fältjägarecorps Per Johan Wenzel Liljefelt,

1,000

—

pension ................................................................................................

510

—

Läraren vid navigationsskolan i Yestervik Olof Offerman, pension........

Häradsskrifvaren i Norra Roslags fögderi Gustaf Fredrik Tranéus,

1,000

—

fyllnadspension ....................................................................................

800

—

Landskontoristen i Yesterbottens län Georg Gustaf Lundmark, pension

800

—

Landskontoristen i Hallands län Anders Petter Hansson, pension........

Kommissionslandtmätaren i Elfsborgs län Otto Fredrik Beckmark,

375

—

pension ................................................................................................

Storskifteslandtmätaren i Kopparbergs län Edvin Theofil Didrikson,

750

—

pension ................................................................................................

Afvittringslandtmätaren i Norrbottens län Claes Wilhelm Holmström,

1,600

—

pension ................................................................................................

1,600

—

Afvittringslandtmätaren i Norrbottens län Magnus Alsterlund ............

Distriktsingeniören vid statens jernvägsbyggnader, majoren vid väg- och

vattenbyggnadscorpsen m. m. Herman Emanuel Lundborgs enka

1,200

Maria Wilhelmina Lundborg, född Löhman, pension ....................

Förste aktuarieu i statistiska centralbyrån filosofie doktorn John

August Constantin Hellstenius’ enka Hilda Sofia Charlotta Hell-

300

stenius, född Carlson, pension............................................................

300

—

Transport

11,135

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

oo

Transport

Materialvakten vid statens jeruviigsbyggnader Carl M. Carlson, pension

Läraren i trädgårdsskötsel vid folkskolelarareseminariet i Linköping

Carl Jolian Dahlberg, pension............................................................

Med i ko-filosofie kandidaten Jolian Adolf Wilhelm Hägerstrand, pension

Vaktmästaren vid Chalmers’ tekniska

Alexander Andersson, pension........

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före 18(57........

Tjenstemäunen på statskontorets gamla stat:

Bokhållaren Fredrik Torén .............................................................

Kammarskrifvaren friherre Sten Gustaf Ludvig af Wetterstedt

Kammarskrifvaren Johan Elias Enoch Montlian ........................

Förre stationsinspektoren Klas Pontus Arnoldson, pension................

äroanstalt i Göteborg Anders

Summa

Is. ronor.

11,135

10,000

2.200

29.185

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o It).

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1SS9

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant..

Ersättning lör

indragen indel- ning in. ni., på

förslå//.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

112,286

—

—

112,286

—

100,428

—

— —

—

100,428

—

244,025

— —

—

244,025

—

219,470

219,470

j 676,209

—

676,209 —

Pensions- tush

A. Pensions
-

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman ....

Dito för deras enkor och omyndiga barn ................

Ersättning för mistade löneinnehållningar................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte

För dito af tjensteman och betjente vill skogsstaten

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid

För dito af embets- och tjensteman samt betjente

uppbära lön på ordinarie stat äfvensom af deras

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar...

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter

Vadstena krigsmanslmskassa. Nuvarande belopp........

Minskas med värdet af de till kassan återgångna

Amiralitetskrigsmanskassau:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden ................................................

„ gratialfonden ....................................................

„ pensionering af flottans befäl och underbefäl

„ dito af flottans och lotsverkets gemenskap

daglönare å f. d. timmermans- och handtstarjsanslag.

...................................................

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

Litt. B.

riksstatens Nionde hufvudtitel.

LJragningsstaterna,

staten.

deras enkor och barn

och skogsskolorna ......

37.500

45,000

2,240

6,540

7,200

9,000

tekniska högskolan........................................ 3,500: —

vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hvilka

enkor och barn ............................................ 1,300: —

beta! och underbefäl med vederlikar ...

aigalderna af två hemman ....................

4,640

28,080

67,708

36,320: —

16,650: —

244,025

385

52,970:

med vederlikar, förslagsanslag................ 100,000: —

(deraf högst 9,030 kronor till den för

verksstaterna inrättade invalidstat), för.

................................................................... 66,500: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning ■

kontant.

Ersättning för

indragen indelning

m. m., på

förslag.

Kronor.

112,286 j
100,

428!-

I

243,640i.

Transport

Bill. till Jtilcsd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 8 Haft.

219,4701- 67 5^824j~

Kronor.

! °-

Summa.

Kronor. I

112,286|—i

| j

100,428 —|

243,640 —

—! 219,470j

675,8241-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

■Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1889

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Ersättning för i j

indragen indel- ! Summa,

ning in. m., pa 1

förslag. ''

Kronor. ; ö.

j

Kronor.

ö. | Kronor. i ö.

1 ; i

676,209! —

___

— 676,209 —

60,350!—

— —

— 60,350 —

4,000 —

— —

—1 4,000! —

78,000—

— —

78,000 -

08,816:—

—! 68,816 —

357,427—

—j 357,427—1

Invalidhusfonden................................................................

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsBidrag

till handelsflottans pensiousanstalt, att af tullBidrag

till pensionering af enkor och barn efter lärare

Nuvarande belopp ........................................................

Minskas med ................................................................

Bidrag till folkskolelärares pensionering. Nuvarande

Minskas med................................................................

63,500 —. — — j—

6,000 — — — i—

63,500j —

6,000| —

S:gr

1,314,3012 j — |--

—

| 1,314,302|—

1,599,698

1

i

i

i

i

—| 6,400

i

1,606,098

—

8:aJ 2,914,000 —| 6,400|—j

2,920,400

_

1

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ....

Bidrag till kongl. teatrarnes pensionskassor................

B. Allmänna

Till diverse föremål, förslagsanslag.

Anvisningen i kontant ökas för jemnande af samtlige

ningen för indragen indelning m. m. minskas med

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

Förslag till blifvande riksstat:

Ersättning för

Anvisning i j indragen indelkontant.

ning in. m., på

. förslag.

Summa.

anslag................................................

medlen direkt utgå, förslagsanslag

Kronor. : ö.

Kronor. | ö.

j Kronor.

5.

Transport

675,824 —

i

675,824

—

60,350 —

_ _ j_

60,350

_

4.000: —

_ i

4,000

78,000]—

i

78,000

seminarier m. m.

j

....... 68,816: —

!

....... 65: —

68,751]—

_ _ I_

68,751

—

....... 357,427: —

!

!

....... 54: —

357,373 —

i

357,373

_

...............................

63,500 —

_ _ J_

63,500

6,000 —

i

6.000

—

Säger

1,313,7981—

— — j—

1,313,798

—

indragningsstaten.

kufvudtitlarnes slutsumma med 504 kronor och ersätt5,

800 kronor ....................................................................

1,600,202]—

Summa | 2,914,000|-

600

1,600,802

600]—| 2,914,600

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens Nionde

hufvudtitel.

Kronor.

ö.

Pensionsstaten

För upprätthållandet af arméns pensionskassas egen pensionering

samt till fyllnadspensioner, kreditiv ................................................

1,375,0001 -

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.