Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4\''\ seland Norrlungänger n:o 1 i Vesternorrlands län.
1889-02-08 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1889:14, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4\''\ seland Norrlungänger n:o 1 i Vesternorrlands län.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottet Utlåtande N:o 14.
i
N:o 14.
Ank. till Biksd. kansli den 8 febr. 1889, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning
till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4\''\
seland Norrlungänger n:o 1 i Vesternorrlands län.
I och för anläggning’ af köpingen Örnsköldsvik hade, enligt hvad
af en till Riksdagen aflåten och till statsutskottets förberedande behandling
remitterad proposition n:o 9 af den 7 december 1888 inhemtas,
Kongl. Maj:t och kronan enligt köpebref den 10 januari 1839 för en
köpeskilling af 2,000 riksdaler banko jemte i öfrigt angifna vilkor inköpt
41/* seland af hemmanet Norrlungänger om lU mantal i Själevads
socken och Norra Ångermanlands fögderi af Vesternorrlands län; hvarefter
Kongl. Maj:t dels genom kungörelse den 6 oktober 1842, jemte
meddelande af föreskrifter rörande köpingens anläggning, bemyndigat
Kongl. Maj:ts befallningshafvande . i länet att åt personer, som önskade
bosätta sig i köpingen, under eganderätt mot årlig tomtöresafgift af
ett runstycke för hvarje qvadrataln upplåta tomter å ofvan omförmälda
hemmansdel, dels ock genom bref nyssnämnde dag, med fastställande
af en utaf kommissionslandtmätaren Näslund upprättad plankarta öfver
köpingen Örnsköldsvik, förordnat, bland annat, att den köpingen tillhöriga
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 14.
jord, som ej erfordrades för tomter och byggnadsplats!'' i köpingen,
skulle på auktion till den mestbjudande utarrenderas och icke någonsin
till större eller mindre del utan Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd försäljas,
förpantas eller på annat sätt afsöndras, äfvensom att, intilldess
köpingen hunne blifva så befolkad, att dervarande invånare ansåges
böra sjelfva få öfvertaga vården om köpingens kassa, tomtöre- och
arrendoafgifterna skulle i länets landtränteri förvaras för att till föremal,
som afsåge köpingens fördel och förkofran, användas, utan att
någon ränta eller afbetalning å statsverkets häfda utgifter för köpingens
anläggning erfordrades.
I eu till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade kommunalnämnden i
Örnsköldsvik, enligt å allmän kommunalstämma i köpingen lemnadt
uppdrag, anhållit, att det måtte tillåtas köpingen att tillhandla sig
ifrågavarande hemmansdel emot samma köpeskilling, som Kong], Maj:t
och kronan derför erlagt, eller 3,000 kronor.
Till stöd för berörda anhållan hade kommunalnämnden hufvudsakligen
anfört, att förutom den mark, å hvilken köpingen vore uppförd
och hvilken, ehuru kronans egendom, likväl på grund af kongl. kungörelsen
den 6 oktober 1842 finge gå i köp man och man emellan
samt intecknas för skuld såsom annan skattejord, tdl hemmanets egor
hörde ett ej obetydligt område jord, som till följd af sin beskaffenhet
icke kunde användas till byggnadstomter, ehuru, om det finge disponeras
af köpingen, detsamma skulle för köpingens utveckling varda af
synnerlig betydelse; att köpingens rätt att förfoga öfver det ifrågavarande,
af kronan inköpta hemmanets andel i vattnet för Norrlungångers
by vore mycket tvifvelaktig, hvilket i sin mån bidroge att förhindra
köpingen att vidtaga vissa för sjöfartens och handelns befordrande
ytterst vigtiga anstalter vid hamnen; att då, med afseende derå
att redan för flere år sedan den mark, som bestämts till bebyggande,
blifvit till större delen upptagen, köpingen för att tillgodose behofvet
af byggnadstomter måst inköpa flera angränsande hemman, härigenom
vid uppgörande af den utaf Kongl. Maj:t den 5 juli 1885 faststälda
plan för köpingens utvidgning, i hvilken plan den'' äldre delen af köpingen
inginge, på flera ställen inträffat, art samma tomt måst utläggas
till en del på mark, som kronan upplåtit, och till en del på mark, som
köpingen inköpt, ett förhållande, som i anseende till de olika vilkor,
som gälde för förvärfvande af sådana tomtdelar, framkallat betydande
svårigheter för köpingens förvaltning; samt att äfven i öfrigt utförandet
af den beslutade utvidgningen försvårades, så länge kronan vore egare
till en del af köpingens grund.
Statsutskottets Utlåtande N:o 14.
15
Kong!. Maj:ts befallningshafvande i länet hade i sitt i ärendet afgifna
utlåtande meddelat, att, sedan numera all den mark å ifrågavarande
hemmansdel, som bestämts till bebyggande med undantag af
ett par tomter, blifvit upptagen, de årliga tomtöresafgifterna uppginge
till ett belopp af 718 kronor 71 öre; att berörda utgifter, som städse
uppburits af kronofogden i orten, till en början levererats till länets
landtränteri, der de innestått till den 19 november 1864, då dittills
influtna medel till köpingen utanordnats för att användas till för köpingen
gagneliga ändamål; samt att afgifterna, som numera af kronofogden
redovisades till köpingens kommunalnämnd, jemväl sedermera
användts för dylika ändamål; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
med vitsordande af behöfligheten för köpingen att erhålla oinskränkt
dispositionsrätt öfver ifrågavarande hemmansdel, vidare anfört,
att då något särskild! skäl för densammas bibehållande åt kronan ej
förefunnes, samt den erbjudna köpeskillingen med hänsyn dertill, att
kronan för det närvarande icke hade den ringaste inkomst af egendomen,
syntes vara fullt tillräcklig, Kongl. Maj:ts befallningshafvande
icke kunde annat än tillstyrka bifall till ansökningen, som jemväl föi''- ordats af köpingens municipalstyrelse.
Enligt handlingarna i ärendet omfattade hemmanet i fråga en
areal af 81 tunnland 8% kappland, deraf till byggnadstomter, gator
och allmänna platser indelats 31 tunnland IOV2 kappland, medan återstoden
af området, enligt hvad kronofogden i orten uti afgifvet yttrande
meddelat, vore af föga värde, såsom bestående af berg och
grusbackar med endast obetydlig skogstillgång.
Efter remiss från Kongl. Maj:t hade kammarkollegium i afgifvet
yttrande förklarat sig anse det gjorda köpeanbudet vara för kronan
fördelaktigt och fördenskull förordat anbudets antagande.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande 4V« seland
af hemmanet Norrlungånger n:o 1 finge, med den rätt hemmansdelen
af kronan innehades, till köpingen Örnsköldsvik försäljas med tillträdesrätt
den 14 mars 1890 samt på vilkor i öfrig!, att köpingen vid
tillträdet af hemmansdelen såsom köpeskilling derför erlade tre tusen
kronor; samt att köpingen vidkändes alla de kostnader för lagfarten,
i och för hvilken erforderliga åtkomsthandlingar skulle köpingen af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet tillhandahållas;
äfvensom att den inflytande köpeskillingen måtte få användas på
enahanda sätt, som vore bestämdt i fråga om köpeskillingarna för de
opaginerad Kontrollera mot PDF
1(3
Statsutskottets Utlåtande N:o 14.
hemman och lägenheter, hvilkas försäljning egdo rum jemlikt Kong!,
brefvet den 29 maj 1874.
Under erinran att, på sätt ofvan blifvit, antydt, de för ifrågavarande
område inflytande tomtöre- och arrendeafgifterna, enligt kongl. brefvet
den 6 oktober 1842, skola användas till föremål, som afse köpingen
Ornsköldsviks fördel och förkofran, utan att någon ränta eller afbetalning
å statsverkets häfda utgifter för köpingens anläggande erfordras,
får utskottet, som inhemta!, att den för samma område utbetalda köpeskillingen
utgått från ett i riksstaten uppfördt anslag till befrämjande i
allmänhet af handel och sjöfart, efter tagen del af de till ärendet hörande
handlingar, hemställa,
att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 februari 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1889:51 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4 J/4 seland Norrlungånger n:o s. 12 i texten