Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4\''\ seland Norrlungänger n:o 1 i Vesternorrlands län.

1889-02-08 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:14, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4\''\ seland Norrlungänger n:o 1 i Vesternorrlands län.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet Utlåtande N:o 14.

i

N:o 14.

Ank. till Biksd. kansli den 8 febr. 1889, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning

till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4\''\

seland Norrlungänger n:o 1 i Vesternorrlands län.

I och för anläggning’ af köpingen Örnsköldsvik hade, enligt hvad

af en till Riksdagen aflåten och till statsutskottets förberedande behandling

remitterad proposition n:o 9 af den 7 december 1888 inhemtas,

Kongl. Maj:t och kronan enligt köpebref den 10 januari 1839 för en

köpeskilling af 2,000 riksdaler banko jemte i öfrigt angifna vilkor inköpt

41/* seland af hemmanet Norrlungänger om lU mantal i Själevads

socken och Norra Ångermanlands fögderi af Vesternorrlands län; hvarefter

Kongl. Maj:t dels genom kungörelse den 6 oktober 1842, jemte

meddelande af föreskrifter rörande köpingens anläggning, bemyndigat

Kongl. Maj:ts befallningshafvande . i länet att åt personer, som önskade

bosätta sig i köpingen, under eganderätt mot årlig tomtöresafgift af

ett runstycke för hvarje qvadrataln upplåta tomter å ofvan omförmälda

hemmansdel, dels ock genom bref nyssnämnde dag, med fastställande

af en utaf kommissionslandtmätaren Näslund upprättad plankarta öfver

köpingen Örnsköldsvik, förordnat, bland annat, att den köpingen tillhöriga

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

jord, som ej erfordrades för tomter och byggnadsplats!'' i köpingen,

skulle på auktion till den mestbjudande utarrenderas och icke någonsin

till större eller mindre del utan Kongl. Maj:ts särskilda tillstånd försäljas,

förpantas eller på annat sätt afsöndras, äfvensom att, intilldess

köpingen hunne blifva så befolkad, att dervarande invånare ansåges

böra sjelfva få öfvertaga vården om köpingens kassa, tomtöre- och

arrendoafgifterna skulle i länets landtränteri förvaras för att till föremal,

som afsåge köpingens fördel och förkofran, användas, utan att

någon ränta eller afbetalning å statsverkets häfda utgifter för köpingens

anläggning erfordrades.

I eu till Kongl. Maj:t ingifven skrift hade kommunalnämnden i

Örnsköldsvik, enligt å allmän kommunalstämma i köpingen lemnadt

uppdrag, anhållit, att det måtte tillåtas köpingen att tillhandla sig

ifrågavarande hemmansdel emot samma köpeskilling, som Kong], Maj:t

och kronan derför erlagt, eller 3,000 kronor.

Till stöd för berörda anhållan hade kommunalnämnden hufvudsakligen

anfört, att förutom den mark, å hvilken köpingen vore uppförd

och hvilken, ehuru kronans egendom, likväl på grund af kongl. kungörelsen

den 6 oktober 1842 finge gå i köp man och man emellan

samt intecknas för skuld såsom annan skattejord, tdl hemmanets egor

hörde ett ej obetydligt område jord, som till följd af sin beskaffenhet

icke kunde användas till byggnadstomter, ehuru, om det finge disponeras

af köpingen, detsamma skulle för köpingens utveckling varda af

synnerlig betydelse; att köpingens rätt att förfoga öfver det ifrågavarande,

af kronan inköpta hemmanets andel i vattnet för Norrlungångers

by vore mycket tvifvelaktig, hvilket i sin mån bidroge att förhindra

köpingen att vidtaga vissa för sjöfartens och handelns befordrande

ytterst vigtiga anstalter vid hamnen; att då, med afseende derå

att redan för flere år sedan den mark, som bestämts till bebyggande,

blifvit till större delen upptagen, köpingen för att tillgodose behofvet

af byggnadstomter måst inköpa flera angränsande hemman, härigenom

vid uppgörande af den utaf Kongl. Maj:t den 5 juli 1885 faststälda

plan för köpingens utvidgning, i hvilken plan den'' äldre delen af köpingen

inginge, på flera ställen inträffat, art samma tomt måst utläggas

till en del på mark, som kronan upplåtit, och till en del på mark, som

köpingen inköpt, ett förhållande, som i anseende till de olika vilkor,

som gälde för förvärfvande af sådana tomtdelar, framkallat betydande

svårigheter för köpingens förvaltning; samt att äfven i öfrigt utförandet

af den beslutade utvidgningen försvårades, så länge kronan vore egare

till en del af köpingens grund.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

15

Kong!. Maj:ts befallningshafvande i länet hade i sitt i ärendet afgifna

utlåtande meddelat, att, sedan numera all den mark å ifrågavarande

hemmansdel, som bestämts till bebyggande med undantag af

ett par tomter, blifvit upptagen, de årliga tomtöresafgifterna uppginge

till ett belopp af 718 kronor 71 öre; att berörda utgifter, som städse

uppburits af kronofogden i orten, till en början levererats till länets

landtränteri, der de innestått till den 19 november 1864, då dittills

influtna medel till köpingen utanordnats för att användas till för köpingen

gagneliga ändamål; samt att afgifterna, som numera af kronofogden

redovisades till köpingens kommunalnämnd, jemväl sedermera

användts för dylika ändamål; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande,

med vitsordande af behöfligheten för köpingen att erhålla oinskränkt

dispositionsrätt öfver ifrågavarande hemmansdel, vidare anfört,

att då något särskild! skäl för densammas bibehållande åt kronan ej

förefunnes, samt den erbjudna köpeskillingen med hänsyn dertill, att

kronan för det närvarande icke hade den ringaste inkomst af egendomen,

syntes vara fullt tillräcklig, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

icke kunde annat än tillstyrka bifall till ansökningen, som jemväl föi''- ordats af köpingens municipalstyrelse.

Enligt handlingarna i ärendet omfattade hemmanet i fråga en

areal af 81 tunnland 8% kappland, deraf till byggnadstomter, gator

och allmänna platser indelats 31 tunnland IOV2 kappland, medan återstoden

af området, enligt hvad kronofogden i orten uti afgifvet yttrande

meddelat, vore af föga värde, såsom bestående af berg och

grusbackar med endast obetydlig skogstillgång.

Efter remiss från Kongl. Maj:t hade kammarkollegium i afgifvet

yttrande förklarat sig anse det gjorda köpeanbudet vara för kronan

fördelaktigt och fördenskull förordat anbudets antagande.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl.

Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att ifrågavarande 4V« seland

af hemmanet Norrlungånger n:o 1 finge, med den rätt hemmansdelen

af kronan innehades, till köpingen Örnsköldsvik försäljas med tillträdesrätt

den 14 mars 1890 samt på vilkor i öfrig!, att köpingen vid

tillträdet af hemmansdelen såsom köpeskilling derför erlade tre tusen

kronor; samt att köpingen vidkändes alla de kostnader för lagfarten,

i och för hvilken erforderliga åtkomsthandlingar skulle köpingen af

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet tillhandahållas;

äfvensom att den inflytande köpeskillingen måtte få användas på

enahanda sätt, som vore bestämdt i fråga om köpeskillingarna för de

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(3

Statsutskottets Utlåtande N:o 14.

hemman och lägenheter, hvilkas försäljning egdo rum jemlikt Kong!,

brefvet den 29 maj 1874.

Under erinran att, på sätt ofvan blifvit, antydt, de för ifrågavarande

område inflytande tomtöre- och arrendeafgifterna, enligt kongl. brefvet

den 6 oktober 1842, skola användas till föremål, som afse köpingen

Ornsköldsviks fördel och förkofran, utan att någon ränta eller afbetalning

å statsverkets häfda utgifter för köpingens anläggande erfordras,

får utskottet, som inhemta!, att den för samma område utbetalda köpeskillingen

utgått från ett i riksstaten uppfördt anslag till befrämjande i

allmänhet af handel och sjöfart, efter tagen del af de till ärendet hörande

handlingar, hemställa,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 februari 1889.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1889:51 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition angående försäljning till Örnsköldsviks köping af kronohemmanet 4 J/4 seland Norrlungånger n:o s. 12 i texten