Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om statsbidrag till en enskild jernväg sanläggning.

1889-03-05 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:27, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om statsbidrag till en enskild jernväg sanläggning.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Shitsntskotlels bila!ande lSJ:o 27

N:o 27.

Ank. iill Kiksd. kansli den 5 mars 1889, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af

statens jernväg sbyggnader, dels om statsbidrag till en enskild

jernväg sanläggning.

(R. A.)

Uti sin proposition om statsverkets tillstånd och behof har Kong!

Maj:t i sammanhang med afgifyet förslag till reglering'' af utgifterna under

riksstatens sjette hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till fortsättning af

arbetena å stambanan norr om Sollefteå bevilja för år 1890 ett anslag af

4,000,000 kronor, deraf Kong! Maj:t ansett 2,500,000 kronor böra bestridas

af upplånta medel och för den skull anvisas att utgå från riksgäldskontor.

Af det vid nyss nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden

den 12 januari innevarande år (sid. 102—105) inhemtas, hurusom

statsrådet och chefen för civildepartementet vid detta ärendes föredragning

till en början erinrat om 1886 års Riksdags beslut att bygga en stambana

genom öfre Norrland från Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet öfver

Skorped till Vännäs; och sedan Kong!. Maj:t flen 7 mars 1887 förordnat

om denna banas sträckning till Skorped samt Riksdagen år 1888 bifallit

Kong!. Majits proposition derom, att banan i dess fortsättning'' till Vännäs

skulle framdragas öfver Anundsjö, Björna, Trehörningsjö och Nyåker, med

rätt för Kong!. Maj:t att närmare förordna om de orter, banan skulle genomgå,

både sålunda sträckningen af hela banan Sollefteå—Vännäs åtminstone

till sina hufvuddrag blifvit bestämd. Deremot hade ännu icke något beslut

Bill. till Riksd. Prot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

fattats oDi banans fortsättande norr om Vännäs. Såsom en förberedande

åtgärd derför både emellertid Kong!. Maj:t den 23 april 1888 anbefalt vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken da ännu utöfvade den ledning af och

tillsyn öfver statens jernvägsbyggnader, som från och med den 3 oktober

1888 öfverflyttats på jernvägsstyrelsen, att lata verkställa undersökningar

för banans fortsättande från Vännäs till Öfver-Luleå (Boden) i den sträckning''

att linien, utgående från Vännäs eller någon punkt i närheten och

vester derom, framdroges pa ett afstånd af omkring'' fem mil frän kusten

och, så vidt görligt vore, kom me att närma sig de mera betydande

punkterna i denna de! af landet, eller Degerfors, Jörn och Elfsbyn. Tillika,

och enär det vore af vigt för eu jemförelse mellan den sålunda ifrågasatta

linien och den tillförene uppgångna, närmare kusten belägna sträckningen att

denna senare ä nyo undersöktes, hade åt styrelsen uppdraga att låta verkställa

en dylik förnyad undersökning lör att söka åstadkomma möjliga förbättringar

af sistnämnda linie. De sålunda anbefalda undersökningarna hade nu egt ruin.

Ehuru departementschefen först framdeles antagligen under loppet

af innevarande riksdag — blefve i tillfälle att underställa Kong!. Maj:ts

pröfning frågan om stambanans fortsättande norr om Vännäs, hade han

ansett sig böra förutskicka dessa erinringar, dä nu inför Kong! Maj:t anmäldes

frågan om beviljande af anslag för är 1890 till fortsättande af

arbetena ä den redan beslutade stambanan till Vännäs.

I underdånig skrifvelse den 11 december 1888 hade jernvägsstyrelsen

hemstält, att Kong!. Maj:t matte för berörda ändamål af Riksdagen äska ett

anslag af 4,000,000 kronor.

Till en början hade styrelsen i denna skrifvelse rörande de ofvan omförmälda

undersökningarna meddelat, att dessa ledt till det resultat, att den

inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn visade eu längd af endast 296

kilometer och en byggnadskostnad af omkring 13,r. millioner kronor, medan

den yttre linien öfver Storkågeträsk och Lill-Pite upptog^ en längd af 305

kilometer med eu byggnadskostnad af omkring 15,o millioner kronor. I de

sålunda uppgifna summorna hade dock icke inberäknats kostnaderna för inköp

af rullande materiel och lösen af erforderlig jord. Begge linierna voro beräknade

att utgå från en punkt ungefär 4 kilometer vester om Vännäs och

att till slutpunkt erhålla Bodens station å Luleå—Ofotens jernväg.

Vidare hade styrelsen framhållit fördelarne och vigten af att arbetet

a banan i sin helhet komme att bedrifvas med större skyndsamhet samt

yttrat i detta afseende, att för den norrländska statsbanan skulle sa mm anknytningen

med sistnämnda jernväg, som enligt den faststälda planen skulle

vara färdig vid utgången af år 1891, medföra en väsentligen större trafik

genom tillgängligheten å ena sidan af de rika naturalstren vid Luleå—Ofoten
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

3

hanan och å andra sidan af Vesterbottens och Norrbottens rikliga kolskogar.

Det vore också fördelaktigt och ekonomiskt klokt att begagna sig af de ännu

radande gynsammare arbetskonjunkturerna för att med större kraft bedrifva

arbetsföretaget. Staten vore redan nu i besittning af tillräcklig arbetsmateriel

för att utan särskilda kostnader kunna i större omfång än hittills

utsträcka arbetet; och en sådan utsträckning skulle icke i den nuvarande

organisationen medföra rubbningar för arbetets ledning och förvaltning,

utan tvärt om fördelaktigt inverka på de administrativa omkostnaderna i

dessas förhållande till arbetsresultatet. Slutligen vore det ock af vigt att

genom ett påskyndande af arbetet desto snarare söka göra fruktbringande det

för norra stambanans byggande redan nedlagda, betydliga kapitalet.

Styrelsen hade vidare anfört, att med redan beviljade statsanslag kunde

arbetet sä bedrifvas, att den uppåtgående stambanan vid utgången af år

1889 vore färdig till Anundsjö station, belägen omkring 82 kilometer från

Långsele; och, om den kortaste och billigaste af de begge undersökta linierim

lades till grund för beräkningarna, skulle vid denna tidpunkt återstå af den

uppåtgående stambanan från Långsele till Boden en längd af 425 kilometer,

hvarför kostnaderna, oberäknadt rörlig materiel och jordlösen, blifvit på grund

af nu gällande material- och arbetspris beräknade till omkring 20 millioner

kronor.

Då sträckan Vännäs—Boden, om den inre limen följdes, på sätt

ofvan förmälts, ansetts kosta 13,.> millioner kronor, framgång^ af den nu

meddelade uppgiften, att kostnaden för den redan beslutade, omkring 130

kilometer långa bansträckan mellan Anundsjö och Vännäs beräknades till 6,:>

millioner kronor.

Med beviljande af ett årligt anslag, som vore tillräckligt att fullborda

minst 80 kilometer jernväg för hvarje år, skulle enligt styrelsens beräkning

sålunda för färdigbyggande af stambanan genom öfre Norrland intill Bodens

station å Luleå—Ofoten-banan erfordras ungefär fem år, och banan sålunda

kunna antagas vara fullbordad vid utgången af år 1894.

På grund af hvad styrelsen anfört hade styrelsen slutligen såsom sin

åsigt framhållit, att stambanans byggande till Öfver-Luleå, på sätt styrelsen

nu antydt, så att arbetena kunde i sin helhet vara afslutade redan vid utgången

af år 1894, skulle vara till fördel så väl för landets stora jernvägsnät

som särskilt för de landsdelar, hvilka genom banan sattes i förbindelse med

det öfriga Sverige.

Redan förut hade vid flera tillfällen departementschefen haft anledning

att inför Kong!. Maj:t framhålla den stora betydelsen, särskild! ur politisk

och strategisk synpunkt, af stambanans snara fortsättande norrut; och jernvägsstyrelsen

hade uti sin nu anmälda underdåniga skrifvelse framhållit, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4-

StatsutsJcoUels Utlåtande N:o 27.

det jemväl ur synpunkten af jernvägarnes afkastningsförmäga och byggnadskostnadernas

nedbringande vore fördelaktigt, om arbetena kunde bedrifvas

med större skyndsamhet än med nu utgående anslag kan ske. Af styrelsens

skrifvelse framginge också, att arbetenas bedrifvande med ett årligt anslag af

4 millioner kronor icke komme att föranleda rubbning i den nuvarande

organisationen af arbetets ledning och förvaltning.

Dä Riksdagen i skrifvelse till Konungen af deri 5 maj 1886 anmälde

sitt beslut om ifrågavarande stambanas byggande, yttrade Riksdagen, att,

enär trafiken å banan till en början antagligen ej kunde blifva betydlig, och

i följd häraf rentabiliteten '' måste blifva ringa, försigtigteten och omsorgen

om statens finanser kräfde, att upplåningen för ändamålet så vidt möjligt

inskränktes, på grund hvaraf Riksdagen ansåg, att de medel, som för anläggningen

erfordrades, borde till eu del, i mån af tillgång, anvisas till utgående

å riksstaten.

i öfverensstämmelse härmed hafva ock dessa medel anvisats att utgå

på följande sätt:

å riksstaten. af Jänta medel.

för år 1887 ........................... kr. 500,000 kr. 500,000

» » 1888 » 500,000 » 1,500,000

» » 1889 » 2,000,000 » 500,000

kr. 3,000,000 kr. 2,500,000

kr. 5,500,000.

De hittills på ifrågavarande jernväg nedlagda kostnadsbelopp hafva

således till ungefärligen lika del tagits af skattemedel och af lånta medel.

Utskottet håller före, att det skall blifva möjligt att på ungefärligen enahanda

sätt fördela det nu af Kong! Maj:t begärda beloppet; och då de dels

af statsrådet, och chefen för civildepartementet, dels af jern vägsstyrelsen anförda

skäl för anslagets beviljande för nästa år till den af Kong!. Maj:t

föreslagna summa synas utskottet ur så val ekonomisk som politisk synpunkt

synnerligen beaktansvärda, får utskottet, som framdeles kommer att afgifva

förslag om sättet för anvisande af det föreslagna anslagsbeloppet, hemställa,

Ro

att, med bifall till Kong!. Maj:ts förslag, Riksdagen ma

till fortsättning af arbetena ä stambanan norr om Sollefteå

för år 1890 bevilja ett anslag af 4,000,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1 (>n inom Andra kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion

(n:o 141) hafva herrar C. F. Petersson, S. Wieslander, M. Andersson och

./. Petersson anfört, att Kong]. Maj: t den 28 sistlidne september beviljat

koncessioner å jernvägsanläggningar dels från Elmhult å södra stambanan

öfver Alshult till Tingsryd, dels ock från sistnämnda ort till Emmaboda ä

Karlskrona -Yexiö-jernvägen; att kostnaden för anläggning af denna jernväg,

som vore 98,i kilometer lång samt ansedd att, blifva bredsnårig med s. k.

lätt öfverbyggnad och för hvars sträckning i motionen närmare redogöres,

enligt fäststäida ritningar och kostnadsförslag nppginge till 2.447,000 kronor,

häri inbegripet, rullande materiel och öfrig!, som för jernvägens drift erfordrades;

samt att ett bolag för jernvägsanläggningens utförande den 9 sistlidne

januari blifvit bildad!; och hafva motionärerna föreslagit, att Riksdagen

måtte för en jernväg^ anläggning mellan Elmhult öfver Alshult och Tingsryd

till Emmaboda bevilja som lån 1,800,000 kronor, att utgå under åren 1890

och 1891 med hälften årligen och med bestämmelse att räntefrihet beviljades

för tiden intill den 1 oktober 1891, då jernvägen, enligt Kongl. Maj:ts nådiga

resolutioner, skulle varda färdigbyggd, att annuiteten skulle beräknas till 0

procent, deraf 4 procent ränta ä oguldna kapitalbeloppet, samt för öfrig!

under de vilkor, som kunde varda stadgade.

Som bekant, har Riksdagen under nu snart tjugu år i regeln understöd!

enskilda jernvägsanläggningar medelst län på det sätt, att till Kongl.

Maj ris disposition för detta ändamål stälts särskilda fonder, hvar och en afseende

eu tidsperiod af fem år och uppgående till det belopp, hvarmed Riksdagen

ansett det enskilda jernvägsbj^ggandet i landet under samma tid böra

från statens sida understödjas. Så hav skett senast år 1886, då Riksdagen

skilde till Kongl. Maj:ts förfogande en dylik fond å 5,000,000 kronor för

åren 1887—1891. De enda undantag från berörda förfaringssätt, som allt

sedan år 1871 förekommit, hafva galt jernvägar af framstående betydelse,

såsom dä Riksdagen år 1878, för att möjliggöra fullbordandet af den stora

bergslagsbanan, beslöt inköpa en post af Bergslagernas jernvägsaktiebolags

obligationer och åren 1884 och 1886 beviljade särskilda län till vestkustbanans

utförande.

Riksdagen har vidare ansett lån till enskilda jernvägar ej böra beviljas

till högre belopp än halfva anläggningskostnaden och den andra hälften

böra betäckas af aktiemedel eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt

tillskott till jernvägsanläggningens utförande.

Slutligen är räntan å senast utgifva statslån till enskilda jernvägsanläggningar

bestämd till fyra och en half procent för år.

Bifall till den föreliggande motionen skulle således innefatta en väsentlig

afvikelse från ofvan anförda grundsatser och länevilkor. Motionärerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

begära, att, utan afseende derå att den tidsperiod ännu icke gått till ända,

för hvars behof i förevarande hänseende medel redan blifvit anvisade, ett

särskildt lån skulle för den af dem om förmälda jernvägsanläggning beviljas,

samt att detta lån skulle uppgå till nära tre fjerdedelar af anläggningskostnaden

och löpa med endast fyra procent ränta.

Enligt utskottets åsigt kan det sä mycket mindre vara lämpligt att

bevilja ett särskildt lån å det begärda beloppet och på de föreslagna vilkoren

till berörda jernvägsanläggning som dels, så vidt utskottet bär sig bekant,

någon utredning ej föreligger om den ifrågasatta banans behöflighet för

trafiken och deraf beroende afkastningsförmäga, dels ock aktieteckning för

företaget ej synes hafva egt rum.

Utskottet hemställer derför,

2:o

att herr C. F. Peterssons in. fl. förevarande motion

må af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 5 mars 1889.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer

vid punkten l:o (ang. anslag till stambanan norr om Sollefteå):

af herr G. E. Casparsson, som yrkat, att utskottet måtte föreslå beviljande

för är 1890 af ett anslagsbelopp å 2,500,000 kronor;

af herrar G. Tfvar sson. A. P. Daniel son, S. Nilsson, A. Persson, N.

Petersson, J. Jonson, vice talmannen A. O. Larsson, J. Anderson, A. Peterson,

L. F. Odell och A. Johansson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och

förslag i denna del bort erhålla följande lydelse och innehall:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

7

»Vid sitt yttrande öfver berörda förslag- får utskottet till en början

erinra, att de redan för ifrågavarande stambana beviljade medel anvisats att

utgå på följande sätt:

å riksstaten. af lånta mede!.

för ar 1887 ........................... kr. 500,000 kr. 500,000

» » 1888 » 500,000 » 1,500,000

» » 1889 » 2,000,000 » 500,000

kr. 3,000,000 kr. 2,500,000

kr. 5,500,000.

Då Riksdagen i skrifvelse till Konungen af den 5 maj 1886 anmälde

sitt beslut om denna stambanas byggande, yttrade Riksdagen, att, enär

trafiken å banan till en början antagligen ej kunde blifva betydlig, och i

följd häraf rentabiliteten måste blifva ringa, försigtigheten och omsorgen om

statens finanser kräfde, att upplåningen för ändamålet sa vidt möjligt inskränktes;

och antog Riksdagen, att det årliga anslagsbelopp, som utan olägenhet kunde

anslås, måste väsentligen understiga de 4,000,000 kronor, Indika statsrådet

och chefen för civildepartementet dä ansett böra årligen för ändamålet användas,

och ungefärligen motsvara det årsbelopp af omkring 2,000,000

kronor, som användts på jernvägslinien mellan Bräcke och Sollefteå. Visserligen

komme, såsom Riksdagen vidare i sin skrifvelse anförde, anläggningen

härigenom att kräfva längre tid än eljest, men i samma mån vunnes ock eu

vid blifvande frågor om jern vägens fortsättning norrut vigtig erfarenhet, om

huru trafiken å de redan färdiga jernbanorna i Norrland utvecklat sig.

Enligt utskottets åsigt talar den erfarenhet i berörda hänseende, som

sedan dess vunnits, ingalunda för en höjning af årsanslaget till ifrågavarande

jern vägs fortsättande. Af den i mars månad år 1888 utgrina allmän svensk

jernvägsstatistik för år 1886 inhemtas, beträffande jernvägarne i öfre Norr
-

land, att för åren 1882—

-1886 nettobehållningen

i procent af

byggnads-

kostnaden för nedannämnda

statsbanedelar utgjort:

1882

1886

1884

1885

1886

Bollnäs—Storvik ................

.............................. 2,08

1,77

1,78

1,57

1,04

Storlien—Östersund.............

.................... 0,02

0,01

0,79

0,61

1,01

Ange—Bollnäs ....................

.................. U,58

0,88

0,9.3

1,20

0,78

Östersund—Torpshammar . .

........................ 1,69

0,86

1,06

1,41

0,25

Bräcke—Ragunda ..............

. . —

—

0,13

0,04

0,01

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlutande JV.v» 27.

Enligt trafikstyrelsens underdåniga, i september manat! år 1888 rit

gifna berättelse för år 1887 bär nettobeliällningen i förhållande till byggnadska

pitalet för nedan nämnda, bandelar och av utgjort i procent:

Bollnäs—Storvik:

1877—1880 ......................................................... 0,16

1881—1885 .................................................................................................. 1,8«

1886—1887 .................................................................................................. 0,78

Storlien— Östersund:

1881—1885 .............................. 0,36

1886—1887 ........................................................................................... 0,76

Ange—Bollnäs:

1880 ....................................... 0,22

1881 — 1885 ....................................................................................... 0,82

1886—1887 ...................................................................................... 0,60

Östersund— Torpsh animal •:

1878—1880 ......................................................................................... 1,09

1881—1885 .................................................................................... 1,39

1886 — 1887 ................................................................................... 0,19

Broche-—Sollefteå:

1884—1885 ................................................................................................. 0,oa

1886—1887 .................................................................................................... 0,ir,

och yttrar styrelsen i samma berättelse, att vid bedömandet af den tillbakagång-,

som under de senare åren visat sig i statsbanetrafikens relativa afkastning,

bland bidragande orsakerna dertill ej borde förbises den omständigheten,

att de jemförelsevis föga indrägtig^ norrländska jernvägslinierna

efter hand blifvit allt mera utsträckta, så att de, från att år 1882 hafva

utgjort 34 procent af statsbanenätet söder om Storvik, år 1887 ökats

till öfver 50 procent eller mer än hälften af samma längd och utgjorde

tredjedelen af hela statsbanenätet samt. lemnade en nettobehållning, som i

förhållande till byggnadskapitalet uppgick till icke fullt eu sjundedel af hvad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:<> 27.

linierim söder om nämnda station i medeltal lemnade såsom relativ behållning.

Närmare angifves detta "''förhållande i den uppgift, som i berättelsen förekommer

beträffande de relativa behållningarna från större sammanhängande

bansträckor, hvaraf'' framgå!'', att, under det vissa linjer lemnal respektive

4,-jt, och 3,m; procent, linien Stockholm- Storvik lemnal 2,;r, och linierna

norr om Storvik endast o, ti procent a byggnadskapitalet.

Beträffande anslag till ifrågavarande stambana uttalade statsutskottet

nästlidna är den åsigt , att försigtigheten och omsorgen om statens finanser fortfarande

kräfde, att upplåningen för detta ändamål sa vidt möjligt inskränktes, i

följd hvaraf utskottet ock ansag sig icke kunna föreslå beviljande för ar

188b af högre ansiagsbelopp än 2,000,000 krono]''; och om än .Riksdagen,

mä hända af särskilda skäl, ökade detta belopp, pa säl! ofvan angifvits, till

2,500,1 r K» krono]’, hvaraf dock endast 500,000 kronor togos af Jänta medel,

anser utskottet sig likväl böra vidblifva sin åsigt, som öfverensstämmer med

den, hvilken 1886 års Riksdag vid beslutet om denna stambanas byggande

angaf. och således ej heller nu kunna tillstyrka anvisandet af ett större

belopp än det ursprungligen antagna af 2,000,000 kronor.

1’tskottet, som framdeles kommer att afgifva förslag om sättet för

anvisande af det föreslagna anslagsbeloppet, far, på grund al hvad ofvan

anförts, hemställa,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning ma pa det

sätt bifallas, att Riksdagen till fortsättning af arbetena a

stambanan norr om Sollefteå för år 1890 beviljar ett

anslag af 2,000,000 kronor.»

Bill. till Riksd. Frat. 1889. 4 Sami.

1 A,fel. 11 Fält

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1889:33 Skrifvelse till Konungen, angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader. s. 38 i texten