Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om statsbidrag till en enskild jernväg sanläggning.
1889-03-05 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1889:27, Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af statens jernväg sbyggnader, dels om statsbidrag till en enskild jernväg sanläggning.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Shitsntskotlels bila!ande lSJ:o 27
N:o 27.
Ank. iill Kiksd. kansli den 5 mars 1889, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckta förslag dels om fortsättning af
statens jernväg sbyggnader, dels om statsbidrag till en enskild
jernväg sanläggning.
(R. A.)
Uti sin proposition om statsverkets tillstånd och behof har Kong!
Maj:t i sammanhang med afgifyet förslag till reglering'' af utgifterna under
riksstatens sjette hufvudtitel föreslagit Riksdagen att till fortsättning af
arbetena å stambanan norr om Sollefteå bevilja för år 1890 ett anslag af
4,000,000 kronor, deraf Kong! Maj:t ansett 2,500,000 kronor böra bestridas
af upplånta medel och för den skull anvisas att utgå från riksgäldskontor.
Af det vid nyss nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll öfver civilärenden
den 12 januari innevarande år (sid. 102—105) inhemtas, hurusom
statsrådet och chefen för civildepartementet vid detta ärendes föredragning
till en början erinrat om 1886 års Riksdags beslut att bygga en stambana
genom öfre Norrland från Sollefteå eller lämplig punkt i dess närhet öfver
Skorped till Vännäs; och sedan Kong!. Maj:t flen 7 mars 1887 förordnat
om denna banas sträckning till Skorped samt Riksdagen år 1888 bifallit
Kong!. Majits proposition derom, att banan i dess fortsättning'' till Vännäs
skulle framdragas öfver Anundsjö, Björna, Trehörningsjö och Nyåker, med
rätt för Kong!. Maj:t att närmare förordna om de orter, banan skulle genomgå,
både sålunda sträckningen af hela banan Sollefteå—Vännäs åtminstone
till sina hufvuddrag blifvit bestämd. Deremot hade ännu icke något beslut
Bill. till Riksd. Prot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
fattats oDi banans fortsättande norr om Vännäs. Såsom en förberedande
åtgärd derför både emellertid Kong!. Maj:t den 23 april 1888 anbefalt vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, hvilken da ännu utöfvade den ledning af och
tillsyn öfver statens jernvägsbyggnader, som från och med den 3 oktober
1888 öfverflyttats på jernvägsstyrelsen, att lata verkställa undersökningar
för banans fortsättande från Vännäs till Öfver-Luleå (Boden) i den sträckning''
att linien, utgående från Vännäs eller någon punkt i närheten och
vester derom, framdroges pa ett afstånd af omkring'' fem mil frän kusten
och, så vidt görligt vore, kom me att närma sig de mera betydande
punkterna i denna de! af landet, eller Degerfors, Jörn och Elfsbyn. Tillika,
och enär det vore af vigt för eu jemförelse mellan den sålunda ifrågasatta
linien och den tillförene uppgångna, närmare kusten belägna sträckningen att
denna senare ä nyo undersöktes, hade åt styrelsen uppdraga att låta verkställa
en dylik förnyad undersökning lör att söka åstadkomma möjliga förbättringar
af sistnämnda linie. De sålunda anbefalda undersökningarna hade nu egt ruin.
Ehuru departementschefen först framdeles antagligen under loppet
af innevarande riksdag — blefve i tillfälle att underställa Kong!. Maj:ts
pröfning frågan om stambanans fortsättande norr om Vännäs, hade han
ansett sig böra förutskicka dessa erinringar, dä nu inför Kong! Maj:t anmäldes
frågan om beviljande af anslag för är 1890 till fortsättande af
arbetena ä den redan beslutade stambanan till Vännäs.
I underdånig skrifvelse den 11 december 1888 hade jernvägsstyrelsen
hemstält, att Kong!. Maj:t matte för berörda ändamål af Riksdagen äska ett
anslag af 4,000,000 kronor.
Till en början hade styrelsen i denna skrifvelse rörande de ofvan omförmälda
undersökningarna meddelat, att dessa ledt till det resultat, att den
inre linien öfver Degerfors, Jörn och Elfsbyn visade eu längd af endast 296
kilometer och en byggnadskostnad af omkring 13,r. millioner kronor, medan
den yttre linien öfver Storkågeträsk och Lill-Pite upptog^ en längd af 305
kilometer med eu byggnadskostnad af omkring 15,o millioner kronor. I de
sålunda uppgifna summorna hade dock icke inberäknats kostnaderna för inköp
af rullande materiel och lösen af erforderlig jord. Begge linierna voro beräknade
att utgå från en punkt ungefär 4 kilometer vester om Vännäs och
att till slutpunkt erhålla Bodens station å Luleå—Ofotens jernväg.
Vidare hade styrelsen framhållit fördelarne och vigten af att arbetet
a banan i sin helhet komme att bedrifvas med större skyndsamhet samt
yttrat i detta afseende, att för den norrländska statsbanan skulle sa mm anknytningen
med sistnämnda jernväg, som enligt den faststälda planen skulle
vara färdig vid utgången af år 1891, medföra en väsentligen större trafik
genom tillgängligheten å ena sidan af de rika naturalstren vid Luleå—Ofoten
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
3
hanan och å andra sidan af Vesterbottens och Norrbottens rikliga kolskogar.
Det vore också fördelaktigt och ekonomiskt klokt att begagna sig af de ännu
radande gynsammare arbetskonjunkturerna för att med större kraft bedrifva
arbetsföretaget. Staten vore redan nu i besittning af tillräcklig arbetsmateriel
för att utan särskilda kostnader kunna i större omfång än hittills
utsträcka arbetet; och en sådan utsträckning skulle icke i den nuvarande
organisationen medföra rubbningar för arbetets ledning och förvaltning,
utan tvärt om fördelaktigt inverka på de administrativa omkostnaderna i
dessas förhållande till arbetsresultatet. Slutligen vore det ock af vigt att
genom ett påskyndande af arbetet desto snarare söka göra fruktbringande det
för norra stambanans byggande redan nedlagda, betydliga kapitalet.
Styrelsen hade vidare anfört, att med redan beviljade statsanslag kunde
arbetet sä bedrifvas, att den uppåtgående stambanan vid utgången af år
1889 vore färdig till Anundsjö station, belägen omkring 82 kilometer från
Långsele; och, om den kortaste och billigaste af de begge undersökta linierim
lades till grund för beräkningarna, skulle vid denna tidpunkt återstå af den
uppåtgående stambanan från Långsele till Boden en längd af 425 kilometer,
hvarför kostnaderna, oberäknadt rörlig materiel och jordlösen, blifvit på grund
af nu gällande material- och arbetspris beräknade till omkring 20 millioner
kronor.
Då sträckan Vännäs—Boden, om den inre limen följdes, på sätt
ofvan förmälts, ansetts kosta 13,.> millioner kronor, framgång^ af den nu
meddelade uppgiften, att kostnaden för den redan beslutade, omkring 130
kilometer långa bansträckan mellan Anundsjö och Vännäs beräknades till 6,:>
millioner kronor.
Med beviljande af ett årligt anslag, som vore tillräckligt att fullborda
minst 80 kilometer jernväg för hvarje år, skulle enligt styrelsens beräkning
sålunda för färdigbyggande af stambanan genom öfre Norrland intill Bodens
station å Luleå—Ofoten-banan erfordras ungefär fem år, och banan sålunda
kunna antagas vara fullbordad vid utgången af år 1894.
På grund af hvad styrelsen anfört hade styrelsen slutligen såsom sin
åsigt framhållit, att stambanans byggande till Öfver-Luleå, på sätt styrelsen
nu antydt, så att arbetena kunde i sin helhet vara afslutade redan vid utgången
af år 1894, skulle vara till fördel så väl för landets stora jernvägsnät
som särskilt för de landsdelar, hvilka genom banan sattes i förbindelse med
det öfriga Sverige.
Redan förut hade vid flera tillfällen departementschefen haft anledning
att inför Kong!. Maj:t framhålla den stora betydelsen, särskild! ur politisk
och strategisk synpunkt, af stambanans snara fortsättande norrut; och jernvägsstyrelsen
hade uti sin nu anmälda underdåniga skrifvelse framhållit, att
4-
StatsutsJcoUels Utlåtande N:o 27.
det jemväl ur synpunkten af jernvägarnes afkastningsförmäga och byggnadskostnadernas
nedbringande vore fördelaktigt, om arbetena kunde bedrifvas
med större skyndsamhet än med nu utgående anslag kan ske. Af styrelsens
skrifvelse framginge också, att arbetenas bedrifvande med ett årligt anslag af
4 millioner kronor icke komme att föranleda rubbning i den nuvarande
organisationen af arbetets ledning och förvaltning.
Dä Riksdagen i skrifvelse till Konungen af deri 5 maj 1886 anmälde
sitt beslut om ifrågavarande stambanas byggande, yttrade Riksdagen, att,
enär trafiken å banan till en början antagligen ej kunde blifva betydlig, och
i följd häraf rentabiliteten '' måste blifva ringa, försigtigteten och omsorgen
om statens finanser kräfde, att upplåningen för ändamålet så vidt möjligt
inskränktes, på grund hvaraf Riksdagen ansåg, att de medel, som för anläggningen
erfordrades, borde till eu del, i mån af tillgång, anvisas till utgående
å riksstaten.
i öfverensstämmelse härmed hafva ock dessa medel anvisats att utgå
på följande sätt:
å riksstaten. af Jänta medel.
för år 1887 ........................... kr. 500,000 kr. 500,000
» » 1888 » 500,000 » 1,500,000
» » 1889 » 2,000,000 » 500,000
kr. 3,000,000 kr. 2,500,000
kr. 5,500,000.
De hittills på ifrågavarande jernväg nedlagda kostnadsbelopp hafva
således till ungefärligen lika del tagits af skattemedel och af lånta medel.
Utskottet håller före, att det skall blifva möjligt att på ungefärligen enahanda
sätt fördela det nu af Kong! Maj:t begärda beloppet; och då de dels
af statsrådet, och chefen för civildepartementet, dels af jern vägsstyrelsen anförda
skäl för anslagets beviljande för nästa år till den af Kong!. Maj:t
föreslagna summa synas utskottet ur så val ekonomisk som politisk synpunkt
synnerligen beaktansvärda, får utskottet, som framdeles kommer att afgifva
förslag om sättet för anvisande af det föreslagna anslagsbeloppet, hemställa,
Ro
att, med bifall till Kong!. Maj:ts förslag, Riksdagen ma
till fortsättning af arbetena ä stambanan norr om Sollefteå
för år 1890 bevilja ett anslag af 4,000,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
1 (>n inom Andra kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion
(n:o 141) hafva herrar C. F. Petersson, S. Wieslander, M. Andersson och
./. Petersson anfört, att Kong]. Maj: t den 28 sistlidne september beviljat
koncessioner å jernvägsanläggningar dels från Elmhult å södra stambanan
öfver Alshult till Tingsryd, dels ock från sistnämnda ort till Emmaboda ä
Karlskrona -Yexiö-jernvägen; att kostnaden för anläggning af denna jernväg,
som vore 98,i kilometer lång samt ansedd att, blifva bredsnårig med s. k.
lätt öfverbyggnad och för hvars sträckning i motionen närmare redogöres,
enligt fäststäida ritningar och kostnadsförslag nppginge till 2.447,000 kronor,
häri inbegripet, rullande materiel och öfrig!, som för jernvägens drift erfordrades;
samt att ett bolag för jernvägsanläggningens utförande den 9 sistlidne
januari blifvit bildad!; och hafva motionärerna föreslagit, att Riksdagen
måtte för en jernväg^ anläggning mellan Elmhult öfver Alshult och Tingsryd
till Emmaboda bevilja som lån 1,800,000 kronor, att utgå under åren 1890
och 1891 med hälften årligen och med bestämmelse att räntefrihet beviljades
för tiden intill den 1 oktober 1891, då jernvägen, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
resolutioner, skulle varda färdigbyggd, att annuiteten skulle beräknas till 0
procent, deraf 4 procent ränta ä oguldna kapitalbeloppet, samt för öfrig!
under de vilkor, som kunde varda stadgade.
Som bekant, har Riksdagen under nu snart tjugu år i regeln understöd!
enskilda jernvägsanläggningar medelst län på det sätt, att till Kongl.
Maj ris disposition för detta ändamål stälts särskilda fonder, hvar och en afseende
eu tidsperiod af fem år och uppgående till det belopp, hvarmed Riksdagen
ansett det enskilda jernvägsbj^ggandet i landet under samma tid böra
från statens sida understödjas. Så hav skett senast år 1886, då Riksdagen
skilde till Kongl. Maj:ts förfogande en dylik fond å 5,000,000 kronor för
åren 1887—1891. De enda undantag från berörda förfaringssätt, som allt
sedan år 1871 förekommit, hafva galt jernvägar af framstående betydelse,
såsom dä Riksdagen år 1878, för att möjliggöra fullbordandet af den stora
bergslagsbanan, beslöt inköpa en post af Bergslagernas jernvägsaktiebolags
obligationer och åren 1884 och 1886 beviljade särskilda län till vestkustbanans
utförande.
Riksdagen har vidare ansett lån till enskilda jernvägar ej böra beviljas
till högre belopp än halfva anläggningskostnaden och den andra hälften
böra betäckas af aktiemedel eller eljest utan återbetalningsskyldighet lemnadt
tillskott till jernvägsanläggningens utförande.
Slutligen är räntan å senast utgifva statslån till enskilda jernvägsanläggningar
bestämd till fyra och en half procent för år.
Bifall till den föreliggande motionen skulle således innefatta en väsentlig
afvikelse från ofvan anförda grundsatser och länevilkor. Motionärerna
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
begära, att, utan afseende derå att den tidsperiod ännu icke gått till ända,
för hvars behof i förevarande hänseende medel redan blifvit anvisade, ett
särskildt lån skulle för den af dem om förmälda jernvägsanläggning beviljas,
samt att detta lån skulle uppgå till nära tre fjerdedelar af anläggningskostnaden
och löpa med endast fyra procent ränta.
Enligt utskottets åsigt kan det sä mycket mindre vara lämpligt att
bevilja ett särskildt lån å det begärda beloppet och på de föreslagna vilkoren
till berörda jernvägsanläggning som dels, så vidt utskottet bär sig bekant,
någon utredning ej föreligger om den ifrågasatta banans behöflighet för
trafiken och deraf beroende afkastningsförmäga, dels ock aktieteckning för
företaget ej synes hafva egt rum.
Utskottet hemställer derför,
2:o
att herr C. F. Peterssons in. fl. förevarande motion
må af Riksdagen lemnas utan afseende.
Stockholm den 5 mars 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer
vid punkten l:o (ang. anslag till stambanan norr om Sollefteå):
af herr G. E. Casparsson, som yrkat, att utskottet måtte föreslå beviljande
för är 1890 af ett anslagsbelopp å 2,500,000 kronor;
af herrar G. Tfvar sson. A. P. Daniel son, S. Nilsson, A. Persson, N.
Petersson, J. Jonson, vice talmannen A. O. Larsson, J. Anderson, A. Peterson,
L. F. Odell och A. Johansson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag i denna del bort erhålla följande lydelse och innehall:
Statsutskottets Utlåtande N:o 27.
7
»Vid sitt yttrande öfver berörda förslag- får utskottet till en början
erinra, att de redan för ifrågavarande stambana beviljade medel anvisats att
utgå på följande sätt:
å riksstaten. af lånta mede!.
för ar 1887 ........................... kr. 500,000 kr. 500,000
» » 1888 » 500,000 » 1,500,000
» » 1889 » 2,000,000 » 500,000
kr. 3,000,000 kr. 2,500,000
kr. 5,500,000.
Då Riksdagen i skrifvelse till Konungen af den 5 maj 1886 anmälde
sitt beslut om denna stambanas byggande, yttrade Riksdagen, att, enär
trafiken å banan till en början antagligen ej kunde blifva betydlig, och i
följd häraf rentabiliteten måste blifva ringa, försigtigheten och omsorgen om
statens finanser kräfde, att upplåningen för ändamålet sa vidt möjligt inskränktes;
och antog Riksdagen, att det årliga anslagsbelopp, som utan olägenhet kunde
anslås, måste väsentligen understiga de 4,000,000 kronor, Indika statsrådet
och chefen för civildepartementet dä ansett böra årligen för ändamålet användas,
och ungefärligen motsvara det årsbelopp af omkring 2,000,000
kronor, som användts på jernvägslinien mellan Bräcke och Sollefteå. Visserligen
komme, såsom Riksdagen vidare i sin skrifvelse anförde, anläggningen
härigenom att kräfva längre tid än eljest, men i samma mån vunnes ock eu
vid blifvande frågor om jern vägens fortsättning norrut vigtig erfarenhet, om
huru trafiken å de redan färdiga jernbanorna i Norrland utvecklat sig.
Enligt utskottets åsigt talar den erfarenhet i berörda hänseende, som
sedan dess vunnits, ingalunda för en höjning af årsanslaget till ifrågavarande
jern vägs fortsättande. Af den i mars månad år 1888 utgrina allmän svensk
jernvägsstatistik för år 1886 inhemtas, beträffande jernvägarne i öfre Norr
-
land, att för åren 1882—
-1886 nettobehållningen
i procent af
byggnads-
kostnaden för nedannämnda
statsbanedelar utgjort:
1882
1886
1884
1885
1886
Bollnäs—Storvik ................
.............................. 2,08
1,77
1,78
1,57
1,04
Storlien—Östersund.............
.................... 0,02
0,01
0,79
0,61
1,01
Ange—Bollnäs ....................
.................. U,58
0,88
0,9.3
1,20
0,78
Östersund—Torpshammar . .
........................ 1,69
0,86
1,06
1,41
0,25
Bräcke—Ragunda ..............
. . —
—
0,13
0,04
0,01
8
Statsutskottets Utlutande JV.v» 27.
Enligt trafikstyrelsens underdåniga, i september manat! år 1888 rit
gifna berättelse för år 1887 bär nettobeliällningen i förhållande till byggnadska
pitalet för nedan nämnda, bandelar och av utgjort i procent:
Bollnäs—Storvik:
1877—1880 ......................................................... 0,16
1881—1885 .................................................................................................. 1,8«
1886—1887 .................................................................................................. 0,78
Storlien— Östersund:
1881—1885 .............................. 0,36
1886—1887 ........................................................................................... 0,76
Ange—Bollnäs:
1880 ....................................... 0,22
1881 — 1885 ....................................................................................... 0,82
1886—1887 ...................................................................................... 0,60
Östersund— Torpsh animal •:
1878—1880 ......................................................................................... 1,09
1881—1885 .................................................................................... 1,39
1886 — 1887 ................................................................................... 0,19
Broche-—Sollefteå:
1884—1885 ................................................................................................. 0,oa
1886—1887 .................................................................................................... 0,ir,
och yttrar styrelsen i samma berättelse, att vid bedömandet af den tillbakagång-,
som under de senare åren visat sig i statsbanetrafikens relativa afkastning,
bland bidragande orsakerna dertill ej borde förbises den omständigheten,
att de jemförelsevis föga indrägtig^ norrländska jernvägslinierna
efter hand blifvit allt mera utsträckta, så att de, från att år 1882 hafva
utgjort 34 procent af statsbanenätet söder om Storvik, år 1887 ökats
till öfver 50 procent eller mer än hälften af samma längd och utgjorde
tredjedelen af hela statsbanenätet samt. lemnade en nettobehållning, som i
förhållande till byggnadskapitalet uppgick till icke fullt eu sjundedel af hvad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:<> 27.
linierim söder om nämnda station i medeltal lemnade såsom relativ behållning.
Närmare angifves detta "''förhållande i den uppgift, som i berättelsen förekommer
beträffande de relativa behållningarna från större sammanhängande
bansträckor, hvaraf'' framgå!'', att, under det vissa linjer lemnal respektive
4,-jt, och 3,m; procent, linien Stockholm- Storvik lemnal 2,;r, och linierna
norr om Storvik endast o, ti procent a byggnadskapitalet.
Beträffande anslag till ifrågavarande stambana uttalade statsutskottet
nästlidna är den åsigt , att försigtigheten och omsorgen om statens finanser fortfarande
kräfde, att upplåningen för detta ändamål sa vidt möjligt inskränktes, i
följd hvaraf utskottet ock ansag sig icke kunna föreslå beviljande för ar
188b af högre ansiagsbelopp än 2,000,000 krono]''; och om än .Riksdagen,
mä hända af särskilda skäl, ökade detta belopp, pa säl! ofvan angifvits, till
2,500,1 r K» krono]’, hvaraf dock endast 500,000 kronor togos af Jänta medel,
anser utskottet sig likväl böra vidblifva sin åsigt, som öfverensstämmer med
den, hvilken 1886 års Riksdag vid beslutet om denna stambanas byggande
angaf. och således ej heller nu kunna tillstyrka anvisandet af ett större
belopp än det ursprungligen antagna af 2,000,000 kronor.
1’tskottet, som framdeles kommer att afgifva förslag om sättet för
anvisande af det föreslagna anslagsbeloppet, far, på grund al hvad ofvan
anförts, hemställa,
att Kong!. Maj:ts förevarande framställning ma pa det
sätt bifallas, att Riksdagen till fortsättning af arbetena a
stambanan norr om Sollefteå för år 1890 beviljar ett
anslag af 2,000,000 kronor.»
Bill. till Riksd. Frat. 1889. 4 Sami.
1 A,fel. 11 Fält
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1889:33 Skrifvelse till Konungen, angående fortsättning af statens jernvägsbyggnader. s. 38 i texten