Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af räckt motion om vakansafgifternas bestämmande till samma belopp som det. hvartill rote ringsbesväret vid vederbörande regemente uppskattats.

1889-03-15 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:35, Utlåtande, i anledning af räckt motion om vakansafgifternas bestämmande till samma belopp som det. hvartill rote ringsbesväret vid vederbörande regemente uppskattats.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Blåstål skuff et* Utlåtande. N:o 35.

7

v:o :ir>.

Aiik. till Rikfid. kansli (len 1*> mars 1889, kl. fi e. in.

Utlåtande, i anledning af räckt motion om vakansafgifternas bestämmande

till samma belopp som det. hvartill rote ringsbesväret

vid vederbörande regemente uppskattats. (I. A.)

Med erinran att i lagen af den o juni 1885, angående lindring- i

rustnings- och rotering,sbesvären, hvarje rote vid Bohusläns med flera

regementen uppskattats till 150 kronor, efter hvilket belopp lindring

med 30 procent af roteringsbesväret. eger rum, bär herr C. T. Lind i

eu inom Andra kammaren väckt, till statsutskottet remitterad motion

(n:o 124) anfört, att en del rotar inom Bohusläns regemente i stället

för numrets effektiva uppehållande betalade vakansafgift med ett årligt

belopp, som numera uppdrifvits till 180 kronor, efter hvilket belopp

dylik rote erhåller 30 procent i roteringslindring, samt att förmodligen

samma oegentlighet i afseende å förhållandet mellan den bestämda

vakansafgift.en och det uppskattade roteringsbesväret förefunnes äfven

inom andra regementsområden i landet; och har motionären på grund

häraf hemstält, att Riksdagen måtte för sin del besluta, att de för de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

■%:i.tsntsJ{ottrts Utlåtande N:o Sä.

respektive regementenas vakanta nummer bestämda utgifter sattes till

samma belopp, hvartill roteringsbesväret inom regementena uppskattades.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet för landtförsvarsärenden den

9 januari 1885 inhemta», yttrade statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet

vid föredragning af frågan om beredande af lindring i

rustnings- och roteringsbesvären, bland annat, att, enär hvad de dels

till statsverket indragna och dels till regementen och corpser ingående

vakansafgifter af så väl hel- som halfvakanta rusthåll samt af rotar

anginge, det ofta inträffade, att dessa utgifter för olika rusthåll och

rotar vid samma regemente eller corps utgjordes med olika belopp, kunde

det ifrågasättas, huru vida icke en sådan ojemnhet borde undanrödja»,

och samtliga vakansafgifter vid hvarje regemente eller corps bestämmas

till enahanda belopp; men utom de hinder för en sådan förändring,

hvilka funnes deri, att åtskilliga nu gällande vakanskontrakt icke utan

båda parternas begifvande kunde upphäfva», förekomme äfven att, då

rust- och rotehållare, som utgjorde besväret effektivt, icke, så länge landtförsvaret

vore hufvudsakligen grundadt på rustning och rotering, torde

kunna tvingas att fullgöra besväret genom erläggande af vakansafgift,

utan sådant fortfarande såsom hittills måste blifva beroende af frivillig

öfverenskommelse, det skulle kunna inträffa, för den händelse det belopp,

hvartill vakansafgiften blilvit på förhand bestämd, komme att ställa

sig högre än det verkliga värdet å besväret, att ingen eller högst få

anmälde sig till erläggande af vakansafgift, i hvilket fall det för hvarje

regemente och corps bestämda antalet vakanser icke skulle kunna erhållas,

hvaremot åter, i fall vakansafgiften komme att befinnas jernnt motsvara

eller ock understiga värdet å prestationen, eu täflan mellan de

rustnings- och roteringsskyldige skulle uppstå om förmånen att få erlägga

vakansafgift, i hvilket fall, då beloppet af vakansafgiften icke

finge utgöra grunden för bestämmande af hvilka nummer, som skulle

sättas på vakans, hufvudsakligen endast godtycket komme att härvid

gorå sig gällande.

Då dessa skäl fortfarande synas ega full giltighet, torde det framdeles

såsom hittills böra öfverlemnas åt regements- och corpscheferna

att för erhållande af det bestämda antalet vakanser ingå aftal om den

vakansafgift, som i hvarje fall kan erhållas.

Men att, på sätt motionären synes afse, oberoende af huru vida

vakansafgifterna vore större eller mindre än det vid samma regemente

enligt 1885 års författning bestämda värde å rustningen och voteringen,

sätta dessa utgifter till samma belopp som nämnda värde, torde deremot

icke vara med rättvisa öfverensstämmande. 1 de fall, då vakans
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sla/sitfskoltc/s THlålmula N:n Hö.

9

algiftorna understiga berörda värde, skulle nemligen lindringen komma

att med hittills bestämda 30 procent beräknas efter ett högre belopp

än det i verkligheten utgående besväret och sålunda blifva större au

afsedt. varit, och om vakansafgitterna öfverstege värdet ä rustningen

och voteringen, skulle vederbörande rust- och rotehållare, enligt hvad

motionärens förslag synes innebära, helt och hållet erhålla befrielse

från utgifvande af skilnaden samt dessutom åtnjuta den beslutade

lindringen med 30 procenta, återstående, forell ämne! a värde motsvarande

belopp. De rusthåll och rotar, Indika erlägga vakansafgifter, torde redan

nu i många fall befinna sig i en fördelaktigare ställning än de, som

utgöra besväret effektivt, enär de förra alltid få beräkna den medgifva

lindringen efter de utgifter, de i verkligheten måste vidkännas, under

det att de senare, äfven om kostnaden för rustningen och voteringen

skulle öfverstiga de i ofvan åberopade författning bestämda värden, ej

eg a beräkna lindringen efter högre belopp än samma värden. Att bereda

de vakanta rusthåll en och rotarne eu ytterligare förmån framför

de effektiva synes sålunda icke vara skäligt.

På grund af hvad sålunda bli hvit anförd t får utskottet hemställa,

att herr Linds förevarande motion må af Riksdagen

afslås.

Stockholm den 15 mars 1889.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Bill. till. mm!. Prof. 4 Sand. 1 Afil. 21 fl afl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.