Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning beträffande förändrad organisation af kavalleriet.
1889-02-18 · 20 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1889:5a, Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning beträffande förändrad organisation af kavalleriet.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a.
t
N;o 5 a.
Ank. till Itiksd. kansli den 18 febr. 1889, kl. 5 e. m.
Utlåtande, angående Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning beträffande förändrad organisation af kavalleriet.
(l:a U. A.j
Uti den kongl. propositionen angående statsverkets tillstånd och
behof har Kongl. Maj:t under fjerde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen
att, med godkännande af den i det nämnda proposition bilagda
statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 12 januari 1889
framlagda plan till kavalleriets förändrade organisation äfvensom af de
uppgjorda förslagen till stater för kavalleriets befälspersonal och vederlikar,
medgifva, att rote- och rusthållen vid indelta kavalleriet må, i
män af nu varande ryttares afgång, sättas på vakans mot erläggande,
såsom vakansafgift, af ett belopp, motsvarande de i lagen af den 5
juni 1885 rustnings- och roteringstungan vid indelta kavalleriets olika
regementen och corpser åsätta värden, och mot skyldighet för rustoch
rotehållare!! att vid vakanssättningen utan ersättning till kronan
aflemna den för numret Renande hästen äfvensom att under öfvergångstiden
vid förefallande behof underhålla en kavallerihäst mot
samma ersättning och på enahanda vilkor, som för andre fodervärdar
bestämdes;
Bill. till Riksd. Prat. 1889. 4 Samt. 1 A/d. 3 Eäft.
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Statsutskottets Utlutande N:o 5 a.
att, till genomförande i den ordning, Kongl. Maj:t förordnade, af
kavalleriets nya organisation, anvisa, utöfver inflytande vakansafgifter,
ett ordinarie reservationsanslag af 2,940,250 kronor med rätt för Kongl.
Maj:t att jemväl af vakansafgifterna till kommande år reservera hvad
som ej för löpande utgifter toges i anspråk;
att, vid bifall härtill, i riksstaten uppföra omförmälda anslagsbelopp
under titel »Kavalleriet, reservationsanslag» näst efter anslaget
till Vermlands fältjägarecorps; samt
att besluta, att vakanssättningen skall fortfara, så länge anslaget
anvisas och Kongl. Maj:t bibebålles vid rättigheten att, för genomförande
af kavalleriets nya organisation, förfoga öfver inflytande vakansafgifter
eller ett deremot svarande belopp.
A sid. 7—9 i statsrådsprotokollet redogör statsrådet och chefen
för landtförsvarsdepartementet till en början för de brister, som ur
militärisk synpunkt vidlåda det indelta rytteriet. I afseende på den
vigtiga bevaknings- och rekognosceringstjensten kunde, enligt departementschefens
mening, det indelta rytteriet icke längre anses motsvara
de anspråk, den nutida krigskonsten stälde på kavallerivapnet. Under
de 100 dagar pågående rekrytmötena hunne sällan mera än den förberedande
teoretiska instruktionen i fälttjenst inhemtas, och under det
korta regementsmötet, 20 dagar, måste tiden hufvudsakligen egnas åt
vidmagthållandet af eu nöjaktig manöverfärdighet hos sqvadronerna.
För att uppnå ett godt resultat i fråga om fälttjensten, hvilken, särskildt
hvad kavalleriet anginge, hvars manskap derunder ofta lemnades
att sköta sig sjelfva, fordrade eu hög individuel utbildning hos så väl
karl som häst, måste rekryten fullständigt utbildas i årslånga skolor,
liksom äfven befälet endast genom längre tids ständig tjenstgöring
kunde förvärfva sig den nödiga praktiska dugligheten deri. Den indelta
organisationen kunde emellertid svårligen förenas med de för en
dylik utbildning af befäl och manskap erforderliga långa öfningarne,
och öfningstidens utsträckning skulle dessutom medföra ej mindre
ökade kostnader för statsverket, för hvilkas bestridande öfningsanslaget
och en del andra anslag måste betydligt höjas, än äfven ökad
tunga för rusthållarne.
Denna olägenhet kunde endast afhjelpas genom en förändrad organisation,
i hvilken staten sjelf besörjde rekryteringen och, i den mån
tillgångarne medgåfve, faststälde tjenstgöringstiden till det för utbildningen
lämpligaste måttet. Det vore också endast genom en förändrad
organisation af det indelta kavalleriet, som eu annan, ännu större,
men först efter en mobilisering i ögonen fallande olägenhet vid det
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a.
o
O
nuvarande rekryteringssättet kunde aflägsna. Då den indelte ryttarens
medeltjenstetid nu uppginge till ej mindre än 18 år, så vore, då han
lemnado tjensten, med få undantag värnpligtsåldern längesedan öfverskriden.
Stadgandet i 34 § nya värnpligtslagen, som för dem, hvilka
haft anställning vid härens stam, utsträckte tjenstskyldigheten i beväringen
till och med det 32:dra lefnadsåret och som, hvad anginge de
värfvade trupperna, vore egnadt att vid krigsutbrottet tillföra armén
ett betydligt tillskott af vapendugligt folk, blefve sålunda i det hela
betydelselöst för kavalleriet, och regementena löpte fara att vid mobilisering
icke ega tillgång på någon öfvad reserv. Men utan en sådan
gjorde depoterna föga nytta, och omöjligheten att hålla liniesqvadronerna
kompletta måste derigenom redan under krigets allra första
skeden komma att framträda. Under krig skulle armén, med nuvarande
organisation af kavallerivapnet, sålunda inom kort komma att
lida brist på kavalleri till obotlig skada ej mindre för infanteriet, som
maste öfvertaga den tröttande bevakningstjensten, än äfven för den
högsta ledningen, hvilken, i saknad af snabba och säkra underrättelser
om fienden, måste blifva osäker och svag. En förändrad organisation,
byggd på eu kortare tjenstetid för ryttaren och såsom följd
deraf en lifligare omsättning af manskapet, medgåfve deremot icke
blott ordnandet åt mot behofvet svarande depöter utan äfven uppsättandet
af reservsqvadroner, hvilka efter någon tids förlopp må hända
skulle kunna bringa kavalleriet till en styrka, större än den, hvarmed
det ursprungligen ryckt i fält.
Derest staten med den förändrade organisationen öfvertoge remonteringen,
skulle hästmaterielen dels genom flerårig ständig tjenstgöring,
dels genom ett rationelt utackorderingssystem bringas till ett skick, som
mer motsvarade tidens fordringar än det nuvarande.
Departementschefen öfvergår derefter å sid. 9 till bemötande af
tva betänkligheter i fråga om den föreslagna organisationen, som utan
tvifvel förtjenade det allvarligaste öfvervägande, men enligt departementschefens
åsigt dock ej vore af beskaffenhet att, då fördelarne och
olägenheterna vägdes emot hvarandra, betaga densamma ett afgjordt
företräde framför den nuvarande. Dessa betänkligheter afsåge, den
ena: möjligheten att med de ifrågasatta formerna för rekryteringen
hålla kavalleriets manskapsstyrka fulltalig, och den andra: möjligheten
att mot det beräknade priset, 100 kronor per år, få de för skolorna
obehöfliga hästarne utackorderade under tiden mellan vapenöfningarna.
Hvad den förra betänkligheten beträffade, borde man lemna de
nuvarande värfvade kavalleriregementena, vid hvilka förhållandena
4
Statsutskottets Utlåtande iY.-o 5 a.
komme att blifva oförändrade, utom räkningen. \ id de indelta deremot
skulle den årliga rekrytkontingenten, som hittills i medeltal varit
5 a 6 man per sqvadron, småningom höjas till 16 man. Årliga behofvet
vid samtliga dessa regementen blefve alltså 450 man mer än
nu, ett antal, som dock i förhållande till rikets folkmängd icke syntes
allt för betydligt, helst den årliga rekrytkontingenten endast långsamt
skulle tillväxa. Det ökade rekrytbehofvet syntes för den skull icke
innebära någon fara, att det svenska kavalleriet i dess förändrade organisation
icke skulle kunna hållas komplett; och äfven det indelta
aflöningssättet, som med den förändrade organisationen skulle komma
att. upphöra, torde icke hafva öfvat det inflytande i rigtning af rekryteringens
underlättande, som man vore böjd att tillägga detsamma.
Ty då statistiska utredningar, lör livilka redogöres å sid. 10, gåfve
vid handen att samtidigt med den fortgående minskningen i antalet
torp och den sig stegrande benägenheten hos ryttarne att ej bebo dem,
en afgjord förökning af de mera stabila elementen bland de indelte
ryttarne egt ruin, syntes det också sannolikt, att så skulle i ännu i
högre grad blifva fallet, när ryttaren direkt af staten erhölle sin aflöning.
Den som redan egde ett hem, vare sig eget eller hos föräldrar,
kunde da söka anställning som ryttare, utan att, såsom nu vore fallet,
blifva beroende af numrets rusthållare; och troligen komme ett vida större
antal än nu att söka lagstadd tjenst, då ju meningen vore att ryttaren
efter genomgångna skolor skulle vara försäkrad att icke såsom nu inbeordra
s till de flera olika kommenderingar, som förekomme vid kavalleriet,
utan i regeln blott inkallas till tjenstgöring vid de årliga, en gång
för. alla till sin varaktighet bestämda regemente- eller repetitionsöfningarna.
Skulle mot förmodan någon gång inträffa, afl vakanser till större
antal uppkomme, egde sqvadronerna i de utbildade ryttare, som lemnat
tjensten, material att mobiliseras till enahanda styrka, som nu vore
bestämd.
Hvad åter anginge den andra betänkligheten, eller den som afsåge
möjligheten att mot det beräknade priset 100 kronor per år få de för
skolorna obehöfliga hästarne utackorderade under tiden mellan vapenöfningarna,
funne departementschefen det visserligen böra medgifvas,
att detta sätt att underhålla de ej i tjenst varande hästarne här i landet
ännu så föga kommit i bruk, att det icke vore möjligt att bilda
sig något omdöme om dess verkningar. Vid kronprinsens husarregemente
tillämpades det emellertid sedan 1886 års början; och ehuru
det derstädes gifvit anledning till åtskilliga erinringar, måste dock ihåg
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a. 5
kominas, alt regementets hästar dessförinnan utfodrats pa kronans stall
året om, och att naturligtvis jemförelsen med detta sätt att underhålla
hästarne måste utfalla ofördelaktigt för utackorderingssystemet.
r Departementschefen redogör derefter å sid. 12 för ett annat, i
Osterrike-Ungern användt, utackorderingssystem, enligt livilket hästen
efter afslutad utbildning, vanligen vid en ålder af 7 år, utlemnades till
eu foderväf, hvilken åtoge sig att utan ersättning föda och vårda
hästen samt, om skötseln befunnes tillfredsställande, vore berättigad
att efter 6 års förlopp erhålla densamma såsom enskild egendom.
Äfven detta system ansåge departementschefen böra kunna här i
landet tillämpas.
_ i de land, der inackordering tillämpats, hade utöfvandet af den
nödiga kontrollen uppställ; de största svårigheterna. För denna erbjöde
sig emellertid hos oss särdeles lämpliga organ i sqvadronsbefälet.
Det vore nemligen meningen att i den nya organisationen, åtminstone
hvad anginge rusthållskavalleriregementena, bibehålla sqvadronsområdena
och sqvadronschefernas dermed förbundna ansvarighet
för vården af de inom områdena uppstäda nummerhästarne.
En jemförelse emellan de nuvarande sqvadronsområdena och de
föreslagna, hvilka särdeles i det mellersta Sverige vore ej så obetydligt
utvidgade, gåfve, enligt departementschefens mening, i och Flisig
ökadt stöd åt antagandet, att ett utackorderingssystem, vare sig det
ordnas såsom för närvarande vid kronprinsens husarregemente eller
efter det österrikiska mönstret, hade goda utsigter att kunna genomtöras.
De nya områdena komme i regeln att omfatta, i södra Sverige
något öfver 20,000 och i mellersta Sverige något öfver 50,000 invånare
städernas befolkning oberäknad —; och inom hvarje område
skulle blott 55 hästar utackorderas, under det att inom de nuvarande
sqvadronsområdena 96—98 hästar vore uppstälda; och äfven om man,
i syfte att underlätta utackorderingen, nödgades medgifva hästens användande
till lättare körslor, så skedde derigenom ingen förändring i
nu bestående förhållanden. Dylik tillåtelse hade nemligen redan lemnat.
s rusthållarne. Förglömmas borde ej heller, att utackorderingssystemet
icke komme att genast i hela sin vidd tillämpas utan endast
så småningom i män af den inpå organisationens gradvisa genomförande.
Befolkningen och befälet hunne sålunda att blifva väl förtroliga
med detsamma, innan deri slutliga, mera omfattande användningen deraf
kunde ifrågakomma; och då nuvarande rusthållare, enligt förslaget,
skulle tillförbindas att, under hela öfvergångstiden, som beräknats att
räcka 24 år, till utfodring och vård mottaga eu kavallerihäst, vore full
-
6
Statsutskottets Utlåtande N-.o 5 a.
komlig trygghet beredd, att utackorderingen under de första åren skulle
låta verkställa sig.
Beträffande detaljerna af det föreliggande förslaget till ny organisation
af kavalleriet, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
sid. 15—30 och vill här nedan anteckna endast de, enligt utskottets
förmenande, vigtigaste delarne deraf.
Kavalleriet skulle, såsom förmäles å sid. 15, bestå af 2 regementen
om 2 bataljoner, nemligen skånska husar- och dragonregementena,
samt 6 regementen om 1 bataljon, eller tillsammans 10 bataljoner och
50 sqvadroner. Med några smärre förändringar, för hvilka redogöres
å sid. 16, skulle officersbeställningarna vid kavalleriet komma att uppgå
till 219, eller samma antal som hitintills. Af skal, anförda å sid. 17,
har departementschefen ansett några förändringar beträffande den civilmilitära
personalen böra vidtagas, bland dem indragning af regementsstallmästarebefattningarna.
Underofficerarnes antal, nu 199, skulle jemnas
till 200, med lika fördelning på sqvadronerna, hvaremot volontärer i
nummer, med hänsyn till den omsorgsfullare utbildning, som med den
förändrade organisationen skulle komma regementenas hela manskapsstj^rka
till del, ansåges öfverflödiga.
Under det att kavalleriets nummerstyrka enligt nuvarande organisation,
sedan den beslutade uppsättningen af för hästläkare och hingsthållning
vakanta nummer blifvit fullbordad, vore 4,376 man och 4,574
hästar, borde fredsstyrkan af manskap under den förändrade organisationen
motsvara det antal hästar, förhållandena medgåfve att i fred
underhålla. Hvad detta åter anginge, har departementschefen, då afsigten
med den föreslagna förbättrade organisationen icke vore att öka
fredsstyrkan utan fast mera att bereda tillfälle till en bättre utbildning
af vapnet och lättade utvägar att mobilisera, icke ansett skäl vara för
handen att deri föreslå annan förhöjning, än som erfordrades för att
erhålla ett jemnt hundratal. Antalet syntes honom alltså böra bestämmas
till 4,600, eller 92 per sqvadron; och då vid hvarje sådan beräknades
1 häst för läkare, veterinär eller stabstrumpetare, 2 för sqvadronstrumpetarne
och 4 för underoffieerarne, blefve alltså antalet för
manskapet disponibla hästar 85, eller för hela kavalleriet 4,250. Kavalleriets
fredsstyrka af manskap skulle alltså komma att utgöra nyssnämnda
summa, och lemnas i vid statsrådsprotokollet fogade bilagan
n:o 5 en närmare jemförelse mellan den nuvarande och den tilltänkta
styrkan. Då den enskilda utbildningen, som i nuvarande organisation
lemnat mest ofri g t att önska, i främsta rummet måste tillgodoses,
fordrades, att så stor styrka som möjligt hölles i ständig tjenstgöring.
Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a.
7
Vid lifgardet till häst erfordrades i sådan tjenstgöring i och för garnisonstjensten
eu styrka af 300 man utom korporaler. Vid öfriga regementen
skulle den i ständig tjenstgöring varande styrkan utgöra så
stort antal, som läte förena sig med nödvändigheten att hålla kostnaderna
inom nuvarande gränser, eller till 155 man per bataljon, 15
korporaler oberäknade.
Denna ständigt tjenstgörande styrka komme att blifva hvarje bataljons
skolsqvadron; och då den första utbildningen borde fortgå under
två år, samt andra årsklassen i följd af dödsfall och annan afgång
kunde beräknas att blifva omkring 6 procent mindre än den första,
komme den första årsklassen, som representerade det årliga rekrytbehofvet,
att utgöra 80 och den andra 75 man.
Enär bataljonens fredsstyrka antagits skola utgöra 425 man, erfordrades
för att fylla denna styrka utöfver de båda första årsklasserna
270 man, utgörande, om i öfverensstämmelse med förut i enahanda afseende
gjorda beräkningar, eu årlig afgång af 4 procent antoges, fyra årsklasser,
den tredje om 72, den fjerde om 69, den femte om 66 och
den sjette om 63 man. Manskapet borde alltså i regeln tjena i 6 år,
deraf 2 år i skolorna och 4 år utan annan tjenstgöringsskyldighet än
deltagande i de årliga regementsmötena, hvilka skulle pågå i 20 dagar.
För betryggande af rekryteringen borde tjensteaftalet redan från första
början sättas att omfatta hela tjenstetiden.
Efter hvad å sid. 20 meddelas, skulle manskapets löneförmåner,
med de modifikationer, till hvilka den nu föreslagna organisationen
föranledde, i allmänhet utgå enligt de grunder för aflöning af manskapet
vid de värfvade regementena, hvilka Kongl. Maj:t redan den 12 januari
1885 vid föredragning af frågan om reglerandet af utgifterna under
riksstatens fjerde hufvudtitel för år 1886 i hufvudsak godkänt och som
derefter, hvad anginge kronprinsens husarregemente, blifvit till efterrättelse
faststäldt genom kongl. brefvet den 4 december 1885.
Under det att medeltalet öfningsdagar per man för närvarande
utgjorde 367 dagar, skulle detsamma med den nya organisationen
komma att utgöra 879, såsom framginge af vid statsrådsprotokollet
fogade bilaga n:o 6.
Hvad derefter beträffade kostnaderna för den nya organisationen,
vore de belopp, hvartill kostnaden för kavalleriet, så väl det indelta
som det värfvade, för närvarande uppginge, tillsammans med de inflytande
vakansafgifterna tillräckliga att täcka den erforderliga slutsumman,
4,112,000 kronor.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a.
Enligt beräkningar, som till sin rigtighet kontrollerats af arméförvaltningen,
hade nemligen, såsom i statsrådsprotokollet å sid. 21 meddelas,
under de senare åren från nedannämnda anslagstitlar i riksstaten
i medeltal till kavalleriet utgått:
l:o från anslaget till indelta arméns
stater ...................................................................
2:o från anslaget till indelta arméns och Vermlands
fältjägarecorps’ vapenöfningar.............................................
3:o från anslaget till värfvade garnisonstruppernas
rekrytering och aflöning ......................................................
4:o från anslaget till remontering och skoning
m. m. för värfvade kavalleriets, artilleriets och forti
iikationstruppernas
hästar ...................................................
5:o från anslaget till fouragering af artilleriets,
värfvade kavalleriets och fortifikationstruppernas hästar
6:o från anslaget till mathållning för manskapet
vid garnisonsregementena ...................................................
7:o från anslaget till volontärskolor........................
8:o från anslaget till försvarsverket till lands i
allmänhet eller arméförvaltningens departement.........
9:o från anslaget till beklädnad och utredning
in. m. för indelta infanteriet, Vermlands fältjägarecorps
och Jemtlands hästjägarecorps ..........................................
10:o från anslaget till byggnader och sängkläder
in. m. å mötesplatserna........................................................
Följande anslag, hvilka uteslutande afse kavalleriet,
äro dessutom disponibla att användas till detta vapen:
l:o anslaget till ersättning för störtade eller skadade
nummmerhästar vid indelta kavalleriet..................
befälsaflöning enligt gällande
..................... kr.
J:o
anslaget till lifgardet till häst
3:o anslaget till kronprinsens husarregemente ...
4:o anslaget till anskaffande och underhåll af
beklädnads-, bevärings-, remtygs- samt häst- och
sadelmunderingspersedlar vid det berustade kavalleriet
»
»
)>
930,145:
490,000:
122,498:
79,745:
338,000:
180,000:
60,000:
171,429:
9,103:
17,000:
4,000
146,345
186,985
205,000:
Summa kronor
2,940,250:
Såsom framginge af bilagan n:o 15, utgjorde vidare de rusthållsvakansafgifter,
som vid öfvergångstidens slut vore att påräkna, kr.
1,171,750. Dessa summor, tillsammans kr. 4,112,000, motsvarade den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o ~> a.
ii
ofvan beräknade kostnaden och borde de summor, som från riksstatens
olika titlar hitintills utgått till kavalleriet, under öfvergångstiden sammanföras
till ett nytt anslag med titel »kavalleriet», som, på sätt förut
vid uppsättande af nya trupper varit vanligt, tillsammans med de inflytande
vakansafgifterna erhölle karakteren af reservationsanslag och
som sedermera efter öfvergångstidens slut åter uppdelades på riksstatens
olika titlar. Och skulle alla till indelta kavalleriet från riksstatens
anslag nu utgående kostnader, såsom t. ex. ersättning för störtade
och skadade nummerhästar vid detsamma, fortfarande under hela
öfvergångstiden från det nya anslaget bestridas.
Af skäl, anförda å sid. 22, har departementschefen deremot ansett,
att uti ifrågavarande beräkning ej borde intagas några mindre kostnader,
Indika omförmälas å sid. 23. Dessa borde utgå på samma sätt
som hittills.
Departementschefen öfvergår derefter till redogörelse för öfvergångsplanen
till den nya organisationen. Densamma utginge, hvad
indelta kavalleriet beträffade, från den förutsättningen, att hvarje nummer,
i mån af ryttarens afgång, sattes på vakans, hvarvid vakansafgifterna
beräknades till de genom lagen den 5 juni 1885 angående
lindring i rustnings- och roteringsbesvären en gång för alla faststälda
belopp.
Vakansafgiften för ett nummer skulle sålunda komma att utgöra:
vid lifregementets dragoncorps ........................................... kronor 350: —
» lifregementets husarcorps .............................................. » 350: —
» Smålands husarregemente ................................................ j> 320: —
» skånska husarregementet................................................. » 300: —
>> skånska dragonregementet..................... » 300: —
» Jemtlands hästjägarecorps ........................ » 300: —
De beräkningar, fortsätter departementschefen å sid. 27, som läge
till grund för planen till öfvergång, utginge, i fråga om de indelta
regementena, från förutsättningen af en 24-årig öfvergångstid.
Det indelta manskapet uppnådde visserligen först efter en tjenstetid
af 30 år pensionsåldern och, då afskedande af manskap, innan
denna ålder uppnåtts, i allmänhet icke kunde ifrågakomma utan rusthållarens
och ryttarens medgifvande, borde rätteligen öfvergångstiden
beräknas att fortfara nyssnämnda antal år. Sedan emellertid den öfvervägande
delen af manskapet blifvit antagen efter de nya bestämmelserna,
enligt hvilka någon rätt till pension ej ifrågakomme, borde
hinder icke möta att låta pensionsåldern för de på gammal stat qvarstående
inträda redan efter 25 tjenstår; och hade departementschefen,
Bill. till Riksd. Prat. 1889. 4 Sam/. 1 A/d. 3 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o ö «.
vid sådant förhållande, och då vid den förändrade organisationens tilllämpning''
de dåvarande första årets rekryter redan tjenstgjort någon
tid, ansett sig kunna beräkna öfvergångstiden att vara i 24 år.
Beträffande öfvergångsplanens närmare detaljer tillåter sig utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet sid. 24—SO med tillhörande bilagor.
Ehuru utskottet i hufvudsak delar departementschefens åsigt, att
kavalleriets nuvarande organisation icke kan anses tillfredsställa nutidens
fordringar på den enskilde ryttarens utbildning, hästar nes fältduglighet
och tillgång till öfvadt reservmanskap, samt, lika med departementschefen,
är af den mening, att någon väsentlig förbättring i kavalleriet
icke kan åstadkommas genom att bygga på den grund, hvarpå
den nuvarande organisationen hufvudsakligen hvilar, anser utskottet
dock Kongl. Maj:ts förevarande förslag till kavalleriets omorganisation
icke böra till bifall förordas. Tv då detta förslag innebär första steget
till upphäfvande af de grunder, på li vilka lan dt för svaret genom stammen
hittills hvila!'', har utskottet trott det vara lämpligast att, innan
detta steg tages, frågan om stammens ordnande blifvit pröfvad i
hela dess utsträckning och sammanhang;. För att rätt bedöma densamma
lärer emellertid en genom Kongl. Maj:ts försorg verkstäld utredning
jemväl i fråga om roteringsbesvärets fixering vara af nöden.
Att, innan en sådan utredning blifvit vidtagen och frågan framlagd i
dess helhet ingå på vakanssättning af kavalleriet skulle, enligt utskottets
förmenande, i den händelse en icke otänkbar återgång till det nuvarande
konnne att ske, medföra eu oreda i förhållandena, som undvikes
genom att ett eller annat år i afbidan på frågans fullständiga
utredning vidblifva det bestående.
Med sådan uppfattning har utskottet ansett sig icke böra ingå i
någon närmare granskning af det föreliggande förslaget, men vill dock
vid detta tillfälle såsom sin mening uttala, att vid det förslag i ämnet,
som framdeles torde vara att förvänta, må hända kunde tagas under
öfvervägande, huruvida icke, till undvikande af de svårigheter, som
till äfventyra skulle uppstått att på nu föreslagna grunder erhålla erforderligt
antal rekryter, tjenstetiden kunde bestämmas något längre än
nu afsetts, äfvensom att den föreslagna öfvergångstiden af 24 år för
organisationens genomförande synes allt för lång. Med denna långa
öfvergångstid följer utom andra olägenheter äfven den, som synes utskottet
synnerligen beaktansvärd, att för eu tid af 24 år vid riksstaten
binda ett ordinarie reservationsanslag till belopp af ej mindre än
2,940,250 kronor, sammanfördt från nuvarande icke blott reservationsanslag
utan jemväl bestämda anslag och förslag s&wsl-Ag.
Statsutskottets Utlåtande N:o «.
11
Med uttalande häraf anser utskottet sig, på ofvan anförda skäl,
böra hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må vinna Riksdagens bifall.
Sedan utskottet erhållit del af Riksdagens beslut öfver förevarande
förslag, kommer utskottet att afgifva utlåtande angående Kongl. Majrts
ofri ga framställningar under fjerde hufvndtiteln, af Indika en stor del
är af denna frågas utgång beroende.
Stockholm den 18 februari 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
åt herrar grefve G. Sparre, R. G. von Hedenberg och K. Bohnstedt,
mot en del af motiveringen.
af herr friherre B. A. Leijonhufvud, som yttrat:
_ »För ruin del kan jag ej tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts proposition
angående kavalleriets förändrade organisation, men jag kan ej
heller i allo instämma uti utskottets motivering. De hufvudsakliga skäl,
jag anser tala emot detta förslag, äro:
l:o) att värfning är och allmänt erkännes vara eu falsk bas för eu
nutidens härordning. Om jag emellertid vid flera tillfällen röstat för
uppsättning af trupper genom värfning, så har det skett ej derföre, att
de voro byggda på denna grund, utan oaktadt förhållandet vant sådant.
Det. har. da nemligen galt att förskaffa försvarsväsendet en ringa tillökning
i kraft, om ock på en grundval, som var sämre, än jag ansett
önskvärd. Men då nu frågan är om att förändra först kavalleriets
och otvifvelaktigt sedermera äfven infanteriets, d. v. s. hela annéens
stam, till. en genom värfning anskaffad trupp, så framstår det felaktiga
i sjelfva principen i hela sin betydelse.
12
Statsutskottets utlåtande N:o 5 a.
2:o) Anser jag den nya organisation af kavalleriet lida af flera
väsentliga brister, dels sådana, som äro beroende på de nya förhållandena,
dels sådana som medfölja från den gamla organisation och
Indika senare vid en genomgripande förändring af vapnet borde bortrensats.
Utan att i denna korta reservation vilja ingå i några detaljer,
tillåter jag mig åberopa kavalleriinspektörens härjemte bifogade yttrande
i den mån det är tillämpligt å det nu framlagda organisationsförslaget,
och instämmer jag till största delen uti de betänkligheter, lian deremot
yttrat.
3:o) Anser jag de uppgjorda kostnadsberäkningarna alltför sangvinisk»,
ej minst derföre att de utsträckas till en så lång öfvergångstid.
Vissa af utgiftsposterna äro otvifvelaktigt redan nu för knappt beräknade.
»
af herr P. J. von Ehrenlieim, med hvilken herrar grefve E. C. A.
Piper, H. P. P. Tamm, O. W. Odelberg, Clan Lundeberg, F. Boström,
E. V. R. L. König sfeldt och C. E. Casparsson instämt och som yrkat,
att motiveringen till utskottets hemställan skulle erhålla följande lydelse
och innehåll:
»De grunder, hvarpå K. Majrts nu föreliggande proposition är byggd
i fråga om manskapets anskaffande, äro hufvudsakligen desamma, som
sedan 1886 tillämpas vid eu del af de värfvade regementena. Då således
endast en kort tid förflutit sedan denna tillämpning började, och
någon samlad erfarenhet ännu icke kunnat vinnas om detta anskaffningssätts
lämplighet eller om möjligheten af att ens vid den värfvade
armén kunna åt detsamma gifva en vidare utsträckning, anser utskottet
det icke vara rådlig^ att gifva samma grunder eu så omfattande tilllämpning,
som nu är föreslaget, och hemställer förty, utan att ingå i
pröfning af förslagets öfrig» delar.»
af herr C. Ifvarsson,
af herrar S. Nilsson, A. Persson och L. Jönsson, Indika yrkat bifall
till Kongl. Maj:ts förslag i ämnet.
Stockholm, K. L. Beckman, 1889.
Statsutskottets Utlåtande N:n r> a.
13
Bilaga till friherre B. A. Leijonhufviuls reservation.
Underdånigt yttrande af kavalleriinspektören öfver förslag till ny
organisation af kavalleriet, afy tf vet den G december 1886°).
Till Konungen.
Genom nådig generalorder af den 17 nästlidne november, n:o 947,
anbefald att afgifva yttrande öfver nämnda generalorder medföljande
förslag till svenska kavalleriets organisation, samt att dervid särskild!
uttala min åsigt om det föreslagna kavalleriet i jemförelse med det
nuvarande indelta kavalleriet i afseende å såväl manskapets som hästaroes
utbildning och fältduglighet, får jag, återställande de öfversända
handlingar^, i underdånighet anföra följande:
Det kan ej förnekas, att många och stora brister vidlåda vårt nuvarande
indelta kavalleri, hvilken institution numera ej kan anses vara
tidsenlig, och äro dess fel bland annat:
otillräcklig utbildning af rekryter och rernonter,
för gammalt manskap,
brist på ersättningsmanskap,
för korta repetitionsöfningar samt nummerliästarnes otillfredsställande
skötsel på rusthållet in. m.
Vid jemförelse med det nya förslaget kan rekryt- och remontutbildningen
synas utfalla till dettas fördel, då manskap och hästar
skola vara i tvåårig tjenstgöring under en tjenstetid af nio år, medan
de indelta rekryterna och remonterna skola utbildas på tvenne exercissqvadroner
å 100 dagar, således sammanlagdt 200 dagar, men då manskapet
i regeln under sin tjenstetid återkommer till tre k fyra exercissqvadroner
efter dessa 200 dagar, blifver skilnaden för dess utbild
’")
Berörda förslag skilde sig från det af Kongl. Maj:t vid 1889 års riksdag framlagda, bland
annat, derutinnan, att mecleltjenstetiden der beräknades till 9 år, repetitiomöfningame till 43 dagar,
sqvadronernas nummerstyrka till 90 man och öfvergång stiden till 30 år.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 A/d. 3 Saft. a
14
Statsutskottets Utlåtande N:o a.
ning ej så särdeles stor. Underbefälet genomgår, efter de tvenne
första, två exercissqvadroner, eu förberedande korporalskola på 100
dagar samt derefter kavalleriskolan på ett år, åtskilliga till och med
två kavalleriskolor innan de befordras till underofficerare; sålunda kan
underbefälsutbildningen nu anses vara fördelaktigare än förslagets. Remonterna
utbildas nu på tvenne exercissqvadroner å 100 dagar, bolde
ridas af äldre, utvalde ryttare under ledning af eu genom mångårig
vana skicklig stallmästare; efter förslaget skulle de utbildas på
ett år, men ridas af andra årets rekryter, som kanske ej dertill alltid
äro lämplige, under ledning af eu subalternofficer, som ej tjenstgjort
på 4 år, utom repetitionsöfningarne, och kanske aldrig förut handhaft
ett dylikt uppdrag. Andra årets romonter skola begagnas af rekryterna,
och torde deras vidare utbildning ej vinna mycket härpå; tredje året
skola de utackorderas för att användas till draghästar och aldrig mera
brukas till sitt egentliga ändamål utom under repetitionsöfningarne;
ofullständigt utbildade, kunna de aldrig korrigeras, om de erhållit olater;
och då de under utackorderingen hufvudsakligast användas till draghästar,
blifva de snart styfva och till kavalleribruk deraf otjenlige, om
de nu ej blifva mera förderfvade.
Under dessa förhållanden anser jag hvarken befälets, manskapets
eller hästarnes utbildning och fältduglighet blifva stort bättre efter
det nya förslaget, än hvad förhållandet nu är vid det indelta kavalleriet.
Enligt förslaget skulle manskapet tjena i 9 år, då efter indelningsverkets
grunder tjenstetiden är 30 år; dock sker härifrån ofta
undantag, synnerligast i Skåne, der medeltjenstetiden är ganska kort.
Den kortare tjenstetiden är emellertid fördelaktig samt lemnar dessutom
reservmanskap åt kavalleriet.
Den värfvade ryttaren, som efter förslaget skulle anskaffas, blifver
sannolikt af en helt annan beskaffenhet än den nuvarande indelte;
denne är en bofast man på sitt torp, eller innehar lian eu god lön
och eger eu aktad social ställning, hvarför och den indelta armén
har riklig tillgång på rekryter och stort urval på godt folk. I de
bistraste tider äro rusthållare skyldige att skaffa folk till numrets
fyllande; med en för hela kavalleriet värfvad stam blifver förhållandet
helt annorlunda.
De få värfvade regementen, vi nu hafva, kunna visserligen ganska
lätt anvärfva sina rekryter, men ju större konkurrens, ju större svårighet
att få den äskade varan. En åtta års kapitulationstid och obligatorisk
permission försvåra ännu mera värfningen, och sådana tider
(göda, ekonomiska år, eller utsigter till krig) kunna obestridligen komma,
Statsutskottets Utlutande N:o a.
15
då man ej med penningar så lätt kan köpa folk till fäderneslandets
försvar. Den till nio år utsätta tjenstetiden medför ett ganska ringa
antal ersättningsmanskap, ty om man beräknar tjenstetiden i medeltal
från det 20:de året, är det endast tvenne klasser, som efter afgång ej
blifver stam, hvarför man vid mobilisering lätt får en betänklig brist
på manskap. Enligt min åsigt är en första kapitulation på två å tre
år mycket att föredraga framför en åttaårig, då man derigenom kan
få ett betydligt större antal reservmanskap; värfningen skulle derigenom
äfven betydligt underlättas. Rekapitulation borde naturligtvis
på vissa vilkor tillåtas. Jag nämnde, att en åttaårig kapitulationstid
och obligatorisk permission försvåra värfningen. De nuvarande värfvade
regementena hafva ej på många år fått rekryter på längre än 3
års kapitulation, och på åtta år tror jag det blifver omöjligt.
Flertalet folk, som låta anvärfva sig, äro sådane, som ej tycka
om arbete i egentlig mening; de tycka mera om att vara i tjenstgöring
än att genom egen försorg och arbete försörja sig. Hafva de varit
tvenne år i oafbruten tjenstgöring, vilja de i regeln ej hafva permission.
Det har redan visat sig vid Kronprinsens husarregemente och
Vendes artilleriregemente, att många permittenter anmäla sig i tjenst;
det har till och med förekommit, att permitterade artillerister tiggt sitt
uppehälle i brist på arbetsförtjenst. De 45 dagar, som karlen skall
vara tjenstgörande, hindra honom i regeln att få fast tjenst såsom
dräng; han blifver således en lös arbetare, som är hänvisad till dagens
tillfälliga förtjenst.
Värfning, förenad med obligatorisk permission, tror jag ej passar
i hop, och åtta års kapitulation är för lång.
Om man än skulle lyckas hålla regementena fulltaliga, kan dock
det bestämda antalet troligen icke permitteras.
Repetitionsöfningarnes förlängning från 20 till 42 dagar är en bestämd
reel vinst, men denna ökade öfningstid skulle ej tillämpas förr
än om 30 år, då organisationen föreslås vara genomförd, och under
denna långa öfvergångsperiod skulle utbildning i såväl skolor som repetitionsöfningar
så småningom ökas, men under större delen af denna
tid blifver naturligtvis hela organisationen, såsom vid alla öfvergångar
från ett system till ett annat, ganska svag. 30 år äro dessutom så lång
tid, att man ej kan förutse hvad som innan dess kan inträffa, och under
hela öfvergången fruktar jag, att vårt kavalleri blifver sämre än
det nu är.
Enligt förslaget skulle vid öfvergångstidens slut vid hvarje regemente
vara tjenstgörande under 305 dagars gemensam skolsqvadron:
Statsutskottets Utlåtande N:o å a.
16
1 ryttmästare, 4 subalternofficerare, 1 fanjunkare, 4 sergeanter, o
korpraler samt 3 vice korpraler, således något mindre än hvad nu är
förhållandet vid indelta kavalleriets exercissqvadroner.
Enligt min åsigt ligger ett af indelta kavalleriets största fel uti
befälets för ringa tjenstgöring och vana vid att sköta trupp; detta betyder
dock mindre vid den för pligttrohet och god disciplin kända indelta
truppen, men med en värfvad och till större delen permitterad
stam tror jag behöfves ett både talrikt och i tjenstens alla delar väl
hemmastadt befäl. Genom de kortare men oftare påkommande exercissqvadronerna
får befälet nu mera öfning i tjensten än efter det nya
förslaget, då kommendering till skolorna endast skulle förekomma
hvart femte år, och detta först efter öfvergångsperiodens slut.
Kavalleriets fältduglighet beror till stor del på att det eger ett
befäl, som är fullt vuxet sitt kall och med lif och själ älskar sitt vapen,
och detta tror jag ej att man lär sig under permissionen.
Hvad nummerhästarne beträffar, så tror jag visserligen att remonteringen
blifver bättre tillgodosedd genom en remonteringsdirektion,
än då densamma skötes af rusthållarne, ty sedan rättighet blifvit dem
beviljad att köra nummerhästarne, föredraga de i allmänhet att till
remont insätta en draghäst före en god ridhäst. Remonteringsdirektionen
kommer nog att gå i motsatt rigt.ning, hvilket vore mycket bra,
men jag fruktar, att den till kavalleribruk lämplige lättare och ädlare
hästen blifver mera förderfvad genom den för honom mindre lämpliga
behandlingen under utackorderingen.
Det är ett beklagligt faktum, att rusthållshästarne ofta illa skötas
på rusthållen, synnerligast vid sqvadroner inom en fattigare befolkning,
som brukar utackordera sina nummerhästar. Rusthållaren, som
genom sträng remontering sjelf blifver straffad för hästens vanvård,
har dock mera intresse af att sköta sin egen häst än den person,
som mottager en häst på ackord, ty denne vill naturligtvis draga den
största fördel af affären och bryr sig ej om, i hvad skick han aflemnar
hästen till regementet, blott han kan slippa bota för vanvård. Om
de utackorderade hästkame ej i allmänhet blifva förstörda, blifva de dock
snart stjTfva och till krigsbruk mindre dugliga. Snarare tror jag de
blifva sämre vårdade under ^.ackordering än på rusthållen; dessutom
tror jag det blifver omöjligt att t. ex. i Skåne utackordera 1,900 hästar,
om man ej vill se dem som arbetshästar.
En reel vinst af den nya organisationen vore uppsättningen af
tre sqvadroner vid Jemtlands hästjägarecorps, som sålunda skulle förvandlas
till ett regemente, i likhet med de öfriga, om dermed vunnes
Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a.
17
en tillökning af kavalleriets styrka; men dessa 3 sqvadroner å 90
nummer göra en ökning af 270 man, medan alla kavalleriets nuvarande
47 sqvadroner skulle minskas med 10 nummer. Alltså minskas hela
nummerstyrkan med 470 man, och således får kavalleriet i sin helhet
en minskning af 200 man.
Uppsättningen af dessa 3 sqvadroner skulle dessutom först om 30
ur vara färdig, hvilket är en så aflägsen tid, att man, såsom jag förut
anfört, ej vet, hvad innan dess kan inträffa.
Oaktadt det vore en vinst, om hästjägarne kunde ökas, anser jag
dock, att vinsten för landet och dess försvarsväsende blefve större, om
den summa, som denna uppsättning skulle kosta, användes på det
öfriga kavalleriets förbättrande.
Med undantag af kongl. lifgardet till häst, som efter min förmening
finge eu ganska god organisation, ehuru befälet äfven der är
något för . fåtaligt, blifva de öfriga regementena temligen svagt organiserade
till följd af för fåtaligt och för litet öfvadt befäl, för lång
kapitulationstid och för mycken permittering af manskapet, samt till
följd af hästarnes inackordering, synnerligast i så stor mängd, som
föreslagits.
Ett regemente, som naturligtvis skulle komma att lida högst betydligt
af den nya organisationen, är Kronprinsens husarregemente.
Dess officerscorps skulle minskas med en tredjedel, hvarigenom allt
avancement för den nuvarande generationen skulle så godt som upphöra.
Lönerna skulle minskas genom indragningen af dagaflöning,
arfvoden, lönetillägg och inqvartering. Befälet, som ingått vid regementet
i förhoppning att få vara i tjenstgöring och egna sig åt sitt
yrke, skulle vara permitteradt och sysslolöst. De indelta officerarne,
som från inträdet vid regementet vant sig vid denna tjenstledighet,
hafva sjelfva valt denna ställning för att hafva sin utkomst och sysselsättning
af jordbruk och annat förvärf.
Den till sysslolöshet försatte garnisonsofficeren och underofficeren
kan svårligen pa en gång skaffa sig en annan ställning, han blifver
ekonomiskt ruinerad och moraliskt förslappad af att ingenting göra
samt missmodig öfver att se sitt regemente stiga ner till den låga
ståndpunkt, som en ofullständig utbildning medför.
Den ganska utmärkta korpralsgrad, som till regementets stora nytta
nu finnes, skulle snart sagdt försvinna.
De indelta underofficerarne skulle äfven göra en känbar förlust
genom mistning af nummerlönen.
Våra nuvarande sqvadroners styrka på 100 nummer är, jemförd
18 Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a.
med alla andra länders, mycket svag. Att minska den till 90 nummer
anser jag icke vara rätt, synnerligast då ersättningsmanskapet bäfver
så fåtaligt genom den långa kapitulationstiden. Vid mobilisering blifva
sqvadronerna allt för svaga; att rycka i fält med mindre än 90 man,
sedan alla detacheringar äro gjorda, anser jag ej vara värdt.
Befälets antal skulle minskas vid de mindre indelta regementena
med 1 öfverstelöjtnant, 1 adjutant och 1 stallmästare;
rare och underofficerare samt korpraler åter bibehållas vid nuvarande
antal. Detta anser jag vara alltför litet; det uppgår till 13 per sqvadron,
eller det minimum, som exercisreglementet föreskrifver. Vid första
afgång uppstår brist, och i fält blifver det alldeles otillräckligt, då
alltid kavalleriet måste lemna officerare och underofficerare till staber
in. in.
Efter den nya organisationen anser jag att kavalleriet behöfver icke
blott ett mera i tjensten vandt utan äfven ett talrikare befäl, än som
hittills under fredsförhållanden behöfts vid indelta kavalleriet, hvilket
dock nu har volontärer, som äro lämplige till och användas såsom
befäl för att ersätta bristen på korpraler.
Jag anser att 3 subalternofficerare per sqvadron behöfvas, samt
dessutom en stor korpralsgrad, som bör vara i tjenstgöring för att
blifva fullt duglig. I Tyskland har man en stor underofficersgrad. För
besparings skull kunna vi utbilda våra korpraler lika väl, men då måste
de vara i tjenst och få en utbildning motsvarande den nuvarande vid
garnisonsregementena.
Vid indragningen af öfverstelöjtnantsplatserna har man föreslagit
tillsättandet af några högre befälsgrader, för att få samma antal högre
befäl af regementsofficers- och högre grad. Man har föreslagit 1
general, 5 öfverstar, 4 öfverstelöjtnanter och 12 majorer. Nu finnas
7 öfverstar, 8 öfverstelöjtnanter och 7 majorer, således summa 22, men
då do föreslagna äro i grad och lön betydligt underlägsne de senare,
far jag förorda bibehållandet af öfverstes grad för alla regementschefer.
Då man i öfrigt organiserat alla regementen lika, anser jag det
vant skäl uti att sönderdela de begge skånska indelta regementena på
10 sqvadroner uti hvardera tvenne, synnerligast som skilnaden i kostnad
blifvit obetydlig, nemligen skilnaden mellan 2 öfverste- och 2
öfverstelöjtnantslöner, samt tillsättande af några civil-militära tjenster;
några af dessa senare tjenster anser jag deremot gerna kunde indragas,
såsom regementspastorn och auditören, hvaraf blott eu torde behöfvas
på hvarje mötesplats. Då majorerna väl ej få expedition, anser jag
att, om af besparingsskäl så nödigt pröfvas, adjutanterna skulle kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o ~> a.
1!>
indragas och eu underofficer anställas vid hvarje regemente såsom
skrifvarebiträde hos majoren samt i förvaltningsdirektionen; chefen har
regementsqvartermästaren till adjutant.
Om det indelta kavalleriet skulle komma att förläggas i garnison,
blifver Herrevadskloster ledigt, och då eu särskild skola för utbildning
af underbefäl är absolut nödvändig, får jag underdånigst föreslå, att eu
dylik skola, motsvarande den nuvarande kavalleriskolan å Ladugårdsgärdet,
förlädes å Herrevadskloster, samt att dermed förenades nuvarande
ridskolan å Strömsholm, organiserad efter tyskt mönster, t.
ex. från Hannover.
Att utbilda underofficerarne vid regementenas korpralskolor under
samma fåtaliga befäl, som samtidigt skall utbilda rekryter, remonter
och korpraler, anser jag ej gå för sig.
Då förslaget till ny organisation af kavalleriet är bygdt på ett alldeles
nytt system, som ännu ingenstädes är försökt, anser jag det vara
vågadt att nu antaga detta system för hela kavalleriet. Emedan detsamma
från och med den 1 sistliane november tillämpas vid Kronprinsens
husarregemente, ehuru der betydligt bättre än hvad som nu
föreslagits, anser jag det vara skäl uti att först afvakta utgången af
detta försök under några år, innan man bestämmer sig för att tillämpa
detsamma i större skala. Jag för min del tror, att Kronprinsens
husarregementes nuvarande organisation, med kanske någon mindre
permittering samt kastanie i depot, eller utlånta till artilleriregementena
såsom ridhästar, kan anses vara timligen antaglig, men den nu föreslagna
organisationen anser jag vara allt för svag. Jag anser äfven
att man ej bör afskaffa den gamla indelta institutionen, innan man är
säker på att hvad man sätter i stället är bättre.
Jag är ingen beundrare af indelningsverket, men det har eu stor
fördel, som väl ej kan bestridas och som är af stor betydelse, den
nemligen att rusthållare!! under alla omständigheter skall skaffa karl i
numret, så att regementena alltid kunna hållas kompletta; detta är ej
alltid fallet vid värfningen.
Jag tycker mycket bra om värfvade soldater, men de skola vara
i tjenstgöring så mycket som möjligt och under ett fullt dugligt och
ej för fåtaligt befäl.
Värfning och obligatorisk permittering för långt utsträckt passa ej
tillsamman, lika litet som värfvade soldater med föga öfning under
ett fåtaligt och till det mesta permitteradt befäl.
Enligt min åsigt är ett mindre talrikt, men väl öfvadt och väl be
-
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 5 a.
ridet kavalleri, anfördt af dugligt, sitt yrke tillgifvet befäl, för landets
försvar nyttigare ån ett mångfaldigt större, men mindre utbildadt.
Ett godt kavalleri kan mot fienden göra storverk, ett underlägset
är oftare till besvär än till nytta.
Helsingborg den 6 december 1886.
Underdånigst
C. A. B. CEDERSTRÖM.
Inspektör för kavalleriet.
Bror Cederström.
Stufklioliu, J\. L. Bechua-n, 188U.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1889:10 Skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl. Majds i statsverkspropositionen gjorda framställning beträffande förändrad organisation af kavalleriet. a1 i texten