Statsutskottets Utlåtande N:o 7
1889-02-16 · 76 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 69 av 76 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1889:7, Statsutskottets Utlåtande N:o 7
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
1
N:o 7.
Ant. till Riksil. kansli den 16 febr, 1889, kl. 3 e. in.
Utlutande, angående regleringen af utgifterna under riks-statens
s j ett e Imf midt idel, innefattande anslagen till kongl.
civildepartementet.
(flux IT. A.)
Kommerskollegium.
Under anslagstiteln »kommerskollegium» äro de anslag uppförda,
som utgå till kollegiet sjelft och till patentbyrån, och äro för båda
dessa embetsverk särskilda framställningar gjorda, för hvilka utskottet
bär nedan får redogöra.
A) Kommerskollegium.
l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 14 januari 1889
aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,
att Riksdagen måtte dels, på det att Kongl. Maj:t kunde komma i tillfälle
att med samma belopp som för innevarande år tilldela kommerskollegiets
ledamöter samt dess i stat uppförde embete- och tjenstemän, med
undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring under år 1890, på
extra stat för år 1890 anvisa 7,640 kronor, dels ock medgifva, att intill
slutet af år 1890, i den mån sådant vore erforderligt för bestrillih.
till Riksd. Prat. 1889. 4 Sand. 1 Afd. 5 Raft. 1
Ang. tillfällig
löneförbättring
för
Tcommerskollegiitm
m. m.
1.
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
dande af göromålen inom kollegiet, eller för beredande åt bemälde embete-
och tjensteman samt åt kollegiets vaktbetjening af samma aflöningsförmåner,
som andra med dem likstälde tjensteman och betjente åtnjöte,
af Kongl. Maj:t finge för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp, som
vore i kommerskollegiets stat anvisade ej mindre för eu advokatfiskalstjenst,
än äfven för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar
inom kollegiet, i afseende å hvilka indragning kunde ega ruin eller
förändring eljest vidtagas.
Kongl. Mapts förevarande framställning skiljer sig från de framställningar
i ämnet, Kongl. Maj:t de senare åren förelagt Riksdagen, allenast
derutinnan, att Kongl. Maj:t nu föreslagit, att det, medgifvande i
fråga om dispositionen af aflöningsbelopp, som förut gält- kollegiets
embets- och tjensteman), måtte utsträckas att omfatta äfven kollegiets
vaktbetjening, men af departementschefens yttrande till det vid statsverkspropositionen
fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden den
12 januari 1889 framgår, att äfven en annan olikhet emot nu bestående
förhållanden afses. Löneförbättringarne till embets- och tjenstemännen
utgå nemligen, utöfver hvad här nedan omförmälda anslag af
7,640 kronor medgifver, endast i den män tillgång dertill kan beredas
af de till indragna tjenster anslagna löner, men fyllnad i vaktbetjeningens
aflöning skulle, om besparingarne fortfarande visade sig för
ändamålet otillräckliga, komma att utgå af manufakturförlagslånefondens
medel.
En sådan anordning har hos utskottet framkallat någon tvekan
att tillstyrka framställningen, enär det synes utskottet, att manufakturförlagslånefonden
icke i vidsträcktare män, än som skett, bör anlitas
för lönefyllnader inom kollegiet; men då, enligt hvad utskottet inhemtat,
det belopp, som från manufakturförlagslånefonden komme att
anvisas till vaktbetjeningen, skulle — ålderstillägg dock oberäknade —
uppgå till allenast 400 kronor, samt den föreslagna löneförbättringen
synes utskottet vara af rättvisa och billighet påkallad, och medel dertill
icke för närvarande torde kunna beredas genom minskning af
vaktbetjeningens antal, hemställer utskottet,
att Riksdagen må dels, på det att Kong]. Maj:t
må komma i tillfälle att med samma belopp som för
innevarande år tilldela kommerskollegiets ledamöter
samt dess i stat uppförde embets- och tjensteman,
med undantag af fyra kanslister, tillfällig löneförbättring
under år 1890, på extra stat för år 1890
anvisa 7,640 kronor;
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
3
dels ock medgifva, att intill sintet af år 1890, i
den mån sådant är erforderligt för bestridande af
göromålen inom kollegiet eller för beredande åt beinälde
embets- och tjensteman samt åt kollegiets
vaktbetjening af samma aflöningsförmåner, som andra
med dem likstälde tjensteman och betjente åtnjuta,
af Kong]. Maj:t må för ändamålet disponeras de aflöningsbelopp,
som äro i kommerskollegiets stat anvisade
ej mindre för eu advokatsfiskalstjenst, än äfven
för andra ledigblifna eller ledigblifvande befattningar
inom kollegiet, i afseende å hvilka indragning kan
ega ruin eller förändring eljest vidtagas.
B) Patentbyrån.
2:o) Beträffande patentbyrån har Kougl. Maj:t ej gjort annan
framställning, än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för patent
och för registrering af varumärken finge användas till bestridande
af de utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1890 af förordningen
angående patent och lagen om skydd för varumärken.
Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter under
sistlidna år, som meddelats i det vid statsverkspropositionen fogade
statsrådsprotokollet öfver civilärenden, framgår, att byråns inkomster
utgjort 7-1,930 kronor 75 öre, under det att dess utgifter, hvilka
dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för redogörelsens afgifvande
ännu icke afslutats, ej kunnat med full noggrannhet uppgifvas, uppgått
till närmare 66,000 kronor, af hvilket belopp de vigtigaste posterna
utgjorts af aflöningar och arfvoden, 29,107 kronor 50 öre, byråns publikationer,
21,544 kronor 63 öre, återstälda patent- och registreringsafgifter,
4,805 kronor, utgifter för byråns bibliotek, 3,468 kronor 74 öre,
renskrifning, 2,814 kronor 75 öre, samt bidrag till upprätthållande af
patentunionens internationella byrå i Bern, 1,505 kronor 98 öre.
För år 1887 belöpte sig byråns inkomster till 61,238 .kronor 50
öre, och dess utgifter till 59,502 kronor''8 öre. År 1886 hade byrån
åter inkomster till belopp af 52,853 kronor 93 öre och utgifter till belopp
af 66,727 kronor 33 öre.
Ehuru således, på sätt departementschefen jemväl anmärkt, byråns
inkomster äfven under år 1888 ej obetydligt stigit, anser sig utskottet
likväl, vid det förhållande att byråns utgifter för samma år med omkring
6,500 kronor öfverstigit utgifterna för år 1887, icke kunna under
-
Ang. disposition
af patent-
och
varumärkesafgifter.
[2.]
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ane/, anslag
till rikets
ekonomiska
kartverk.
[3-]
Ang. användande
af eu
indragen
lämmanslön
till inrättande
af en
n:i länsmanstjenst.
[4-]
låta att — i öfverensstämmelse med hvad vid flera föregående riksdagar
egt rum — erinra om vigten deraf, att byrån, under stadighänsyn
till nödvändigheten för byrån att äfven vid möjligen inträdande
minskning i inkomsterna kunna utan statsverkets anlitande bestrida
utgifterna, ökar omkostnaderna endast i den mån eu utvidgad verksamhet
ovilkorligen kräfver. Under uttalande häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för
patent och för registrering af varumärken må användas
till bestridande af de utgifter, hvilka betingas
af tillämpning under år 1890 af förordningen angående
patent och lagen om skydd för varumärken.
Rikets ekonomiska kartverk.
3:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning-
af föredragande departementschefen anförts till statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1889 (sid. 4—6), hemställer
utskottet,
att Riksdagen må, utöfver det å riksstatens
sjette hnfvudtitel för rikets ekonomiska kartverk uppförda
ordinarie anslag, 6,000 kronor, under samma
hufvudtitel på extra stat för år 1890 anvisa till fortsättande
af de ekonomisk-geografiska kart-arbetena i
Norrbottens län 31,000 kronor och för de ekonomiska
kartarbetena i öfriga delar af riket 45,000 kronor,
eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva,
att möjligen uppstående behållningar å båda anslagen
må användas äfven till bestridande af utgifter för det
topografiska kartverket.
Landsstaterna i länen.
4:o) Hänvisande till hvad i ofvannämnda statsrådsprotokoll blifvit
an förd t (sid. 6—8), får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kong!. Maj:ts
derom gjorda framställning och på det att Stensele
länsmansdistrikt må kunna delas i två distrikt och
Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 5
eu särskild länsman sålunda anställas inom Tärna
kapellförsamling, medgifva, att aflöningsbelopp, som
blifver tillgängligt till följd af anbefald reglering af
länsmansdistrikten i Yestmanlands län, får användas
till inrättande af eu ny länsmanstjenst inom Vesterbottens
län.
5:o) Enligt hvad af statsrådsprotokollet (sid. 8—9) inhemtas,
hafva följande landsstatsboställen till statsverket indragits, utan att ersättning
till vederbörande tjenstemän ännu blifvit å anslaget till »landsstaterna
i länen» uppförd, nemligen:
länsmansbostället i Lysings distrikt af Östergötlands län, 1 mantal
Norrö n:o 1;
länsmansbostället i Norra Möre härads södra distrikt af Kalmar
län, f mantal Förlösa n:o 5;
landssekreteraren i Hallands län anslagna löningsjorden n:o 51 i
Halmstads stads vestra gärde;
häradsskrifvarebostället i Vartofta fögderi af Skaraborgs län, 1
mantal Kyrkebohl n:o 1; och
kronofogdebostället i Ostersysslets fögderi af Vermlands län, 1
mantal Södra Vee n:o 1.
Med anledning häraf har Kongl. Maj:t föreslagit, att penningeanslaget
under »landsstaterna i länen» måtte höjas med det belopp,
hvartill afkastningen af nämnda indragna boställen och löningsjord
vore i stat beräknad, eller 3,410 kronor. I händelse af bifall härtill
skulle anslaget till »landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservationsanslag)»
komma att höjas från 2,643,582 kronor till 2,646,992
kronor.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må höja penningeanslaget under
»landsstaterna i länen» med det belopp, hvartill afkastningen
af fyra indragna boställen och en indragen
löningsjord är i stat beräknad, eller 3,410 kronor
Landtbruksstyrelsen.
6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med godkännande
af det i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari
1889 intagna förslaget till stat för eu landtbruksstyrelse äfvensom af
Ant/, höjning
i landsstutsanslaget
till
följd eif indragning
af
landsstatsboställen.
Ang. anslag
till en landtbruksstyrelse.
[6-]
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande af deri
upptagna löneförmåner, medgifva, att i riksstaten under sjette hufvudtiteln
näst efter anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten uppfördes
under benämningen »landtbruksstyrelsen» ett anslag af 29,300 kronor.
Enligt hvad omförmälda statsrådsprotokoll gifver vid handen, har
chefen för civildepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t till en början anmärkt, att, sedan, till följd deraf att vid 1888 års
riksdag den då hvilande frågan om ändring i regeringsformen, i syfte att
ett nytt departement, benämndt landtbruks-, industri- och handelsdepartementet,
skulle inrättas, genom kamrarnes skiljaktiga beslut förfallit,
möjligheten att vid Kongl. Maj:ts rådsbord få näringarne representerade
genom en, uteslutande ur sådan hänsyn, utsedd departementschef
tills vidare undanskjutits, det vore departementschefens pligt att
tillse, huruvida icke näringarnes befogade kraf på en lämplig statsadministration
kunde på annat sätt tillgodoses.
Hvad dervid först beträffade handeln och de näringar, med hvilka
kommerskollegium hade att sig befatta, vore departementschefen af den
åsigt, att frågan om kommerskollegiets omorganisation, som under snart
sagd! hela detta århundrade stått på dagordningen utan att något af
de olikartade förslagen till dess lösning lyckats tillvinna sig ett öfvervägande
bifall, borde någon tid hvila, på det att derunder meningarna
kunde hinna stadga sig och erhålla bestämdare form och uttryck. Hvad
deremot anginge vår vigtigaste näring, jordbruket med dertill hörande
binäringar, så vore säkerligen alla ense derom att de former, hvari
den centrala statsadministrationen i afseende härå verkade, ingalunda
vore tillfredsställande. Den utöfvades egentligen af landtbruksakademiens
förvaltningskomité, hvilken institution, från början af sin tillvaro
afsedd för helt andra ändamål, af omständigheternas magt och till följd
af bristen på någon annan lämplig administrativ myndighet nödgats
öfvertaga en myckenhet rena embetsmannagöromål, som hvarken öfverensstämde
med komiténs organisation eller det sätt, hvarpå dess verksamhet
utöfvades.
På sid. 10—12 i statsrådsprotokollet har departementschefen
derefter lemnat eu redogörelse för förvaltningskomiténs sammansättning,
arbetssätt och administrativa funktioner. Utskottet, som beträffande
denna redogörelse i öfrigt, hänvisar till sjelfva statsrådsprotokollet, vill
här endast anmärka, att komitén, enligt hvad redogörelsen gifver vid handen,
består af landtbruksakademiens direktör, de sex föredragandena å
akademiens särskilda afdelningar samt akademiens sekreterare och kamrerare;
att emellertid för handläggning af mål och ärenden, hvilka i
följd af Kongl. Maj:ts särskilda förordnanden till komitén öfverlemnas,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
7
komitén skall förstärkas med två för kunskap och erfarenhet i det
egentliga landtbruket utmärkte ledamöter, utsedde för tre år i sänder;
samt att under korniténs tillsyn och administrativa myndighet höra
följande institutioner och tjensteman, nemligen: de med statsmedel
understödda landtbruksskolorna, landtmannaskolorna och mejeriskolorna,
kemiska stationerna, mejeristationerna och frökontrollanstalterna, vidare
statens landtbruksingeniörer och landtbruksstipendiater, undervisarne
— eller, såsom de numera skola benämnas, instruktörerna — i boskapsskötsel,
i mejerihushållning och i husslöjd, undervisaren i ullkultur och
schäferiskötsel, fiskeriintendenten och dennes båda assistenter samt
undervisaren i fiskodling äfvensom, enligt särskilda af Kongl. Maj:t
för hvarje af de senare åren meddelade beslut, en entomolog, som har
att lemna råd och upplysningar om åtgärder till förekommande af
skadliga insekters härjningar, samt fiskeri- och mejeriagenterna.
Sedan departementschefen vidare angifvit de skäl, på grund af
hvilka det, enligt departementschefens åsigt, vore mindre lämpligt att
— såsom ifrågasatt blifvit — förlägga den ifrågavarande statsadministrationen
till något redan bestående embetsverk — domänstyrelsen
eller civildepartementet — har departementschefen, då det sålunda, så
vidt departementschefen kunde finna, endast återstode att söka anordna
eu särskild fristående myndighet för behandling af de nu afsedda
ärendena, öfvergått till att utveckla, huru departementschefen tänkt sig
denna myndighets verksamhet och organisation.
Myndigheten borde naturligen i första rummet öfvertaga lorvaltningskomiténs
statsadministrativa befogenhet jemte alla dermed förenade
åligganden. Äfven fiskerinäringen — med undantag, åtminstone
tills vidare, af nordsjöfisket, för hvilket helt olika förhållanden gälde —
borde utgöra föremål för embetsverkets omsorger, och till följd deraf vore
det äfven lämpligt, att fiskeriintendenten stäldes i närmare förbindelse
med embetsverket, än hvad för närvarande vore förhållandet mellan
honom och förvaltningskomitén.
Det nya embetsverket borde emellertid vidare öfvertaga den chefen
för civildepartementet för närvarande tillkommande befogenhet att
utnämna statens landtbruksingeniörer äfvensom den förberedande granskningen
af handlingar rörande lån från odlingslånefonden, hvilken granskning
nu vore förlagd till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och der
verkstäldes af eu för sådant ändamål särskildt aflönad extra byråingeniör.
För afgifvande sedermera af underdånigt utlåtande i ärende
af dylik art kunde den nya styrelsen sammanträda med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
hvarvid ärendet borde föredragas af den byråingeniör,
som verkstält granskningen.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ds! inom det ifrågasatta embetsverket ej gerna kunde förekomma
till behandling ärenden, som berörde enskild rätt, och det ofta
kunde vara åt vigt, att ärendena blefve med snabbhet handlagda och
afgjord a, syntes det departementschefen fördelaktigast, att beslutanderätten
inom det nya embetsverket lades hos eu enda person, och att
till hans biträde anstäldes sakkunnige föredragande med rättighet och
skyldighet att vid ärendes föredragning yttra sin mening och, om den
ej öfverensstämde med chefens, till protokollet afgifva densamma skriftligen.
I enlighet härmed skulle i spetsen för ifrågavarande embetsverk,
som lämpligen kunde benämnas landtbruksstyrelsen, ställas eu af
Kong]. Maj:t utsedd chef, med titel öfverdirektör, och närmast under
honom såsom föredragande likaledes af Kongl. Maj:t utnämnde tekniskt
bildade tjensteman. En af desse, med titel fiskeriinspektör, skulle föredraga
fiskeriärenden samt i öfrig! utöfva enahanda verksamhet, som
för närvarande tillkomme fiskeriintendenten, hvars befattning deremot
i sådant fall kunde indragas. Öfriga ärenden syntes departementschefen
kunna till handläggning och föredragning fördelas på två tjensteman,
benämnde byråingeniörer, hvilka jemväl skulle kunna biträda
chefen med verkställande af föreskrifna inspektioner. Huru ärendena
skulle mellan byråingeniörerna fördelas borde genom en af Kongl.
Maj:I utfärdad instruktion närmare bestämmas med hänsyn till de särskilda
ärendenas mängd och beskaffenhet. Derest sjelfva medelförvaltningen
af fonden för svenska hornboskapens och fårafvelns förädling,
hvilken medelförvaltning för närvarande ombesörjdes af landtbruksakademiens
förvaltningskomité, förlädes till statskontoret, hvilket läte
sig göra utan tillökning i dess arbetskrafter, samt vidare förande af
protokoll inom styrelsen inskränktes till de fall, då skiljaktig mening
vid ett ärendes afgörande förekomma eller chefen eljest funne anledning
förordna, att protokoll skulle föras, skulle någon ytterligare ordinarie
tjensteman ej erfordras än en sekreterare, med åliggande att uppsätta
och expediera styrelsens beslut och skrivelser samt handhafva
registrator- och arkivariegöromålen; och kunde utnämningen af denne
tjensteman lämpligen åt styrelsen anförtros. För ärendenas behöriga
gång blefve det emellertid nödigt, att medel anvisades till extra biträden,
vikariatsersätfinnbär och
expense
Enligt hvad af statsrådsprotokollet jemväl inhemtas, har departementschefen,
i öfverensstämmelse med hvad han sålunda anfört och
under förmälan att förslaget uppgjorts efter jemförelse med de i allmän
-
het under senare åren
tj ens tern än
understält Kong
bestämda
Maj:ts pr
aflöningsförmåner för embefs- och
ett så lydande förslag til!
öfning
Statsutskottds Utlåtande N:o 7.
9
“Stat för landtbruksstyrelsen.
Lön.
Tjenst-
göringspen-
ningar.
Summa.
Ofverdirektören och chefen
5,000
2,000
7,000
Fiskeriinspektören ...........
3,000
—
1,500
—
4,500
1 byråingeniör....................
3,000
—
1,500
—
4,500
1 d:o .....................
3,000
—
1,500
—
4,500
—
1 sekreterare ..................
1,800
—
1,200
—
3,000
—
1 vaktmästare ....................
Till extra biträden, vika- riatsersättning och ex-
500
300
800
pensel-................................
—
—
—
—
5,000
—
Summa
—
—
—
29,300
—
Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kronor och
(efter tio år med ytterligare
500 kronor.
I
Efter fem år kan lönen
höjas med 100 kronor; och
skall, om vaktmästaren i
sådan egenskap åtnjuter
fri bostad, lönen, så länge
denna förmån qvarstår
minskas med 150 kronor.
Derjemte har departementschefen, då någon anledning, hvad ifrågavarande
embetsverk anginge, icke förefunnes att afvika från hvad vid
senare regleringar i allmänhet stadgats vare sig såsom vilkor för aflöningarnas
åtnjutande eller i fråga om tjenstemännens rätt till semester
eller eljest, föreslagit, att följande vilkor och förbehåll borde meddelas
för åtnjutande af de i staten uppförda löneförmånerna, nemligen:
att embete- eller tjensteman vid landtbruksstyrelsen skulle vara
underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation af
styrelsen eller eljest i allmänhet kunde vara stadgad, äfvensom, derest
i en framtid verkets ställning inom förvaltningen så förändrades, att
styrelsen ej längre kunde såsom sjelfständigt embetsverk anses, vara
förpligtad att, med bibehållande af den tjenstegrad och aflöning, han
innehade, efter den nya arbetsordningen sköta de med tjensten förenade
göromål;
att med embete eller tjenst i landtbruksstyrelsen icke Ange förenas
annan tjenst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjenstebefattning, med mindre den befunnes icke vara hinderlig
för fullgörandet af tjenstgöringen i verket;
att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar finge
Bill. till Pilcsd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 5 Hiift. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
uppbäras endast för den tid tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort
eller åtnjutit semester, men skulle för den tid, lian eljest varit från
tjenstgöring befriad, utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde
uppbära hela löuen; men att den, som eljest undfinge ledighet för svag
helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kunde
förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller
eljest pröfvades skäligt;
att vid sjukdomsförfall eller när det erfordrades i följd af embetsresor
eller för beredande af semester tjensteman af lägre grad skulle
vara skyldig att, om han förordnades till högre befattning inom verket,
densamma, mot åtnjutande i förstnämnda fall af de för befattningen
anslagna tjenstgöringspenningar men eljest af deremot svarande belopp
i stället för egna tjenstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än
tre månader under ett år;
att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma lönegrad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämdes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt
sin egen, eller på grund af förordnande annan statens tjenst, dock att
härvid icke finge föras honom till last den tid, han åtnjutit semester,
och för andra förhöjningen, om sådan egde rum, efter ytterligare fem
år på samma vilkor, under iakttagande, hvad såväl den ena som den
andra förhöjningen anginge, att den högre aflöningen ej finge tillträdas
förr än vid början af kalenderåret näst efter det, hvarunder den stadgade
tjenståldern blifvit uppnådd; och borde i fråga om ålderstillägg
åt fiskeriinspektören, om till denna befattning nuvarande fiskeriintendenten
utnämndes, tillgodoräknas honom den tid, han såsom fiskeriintendent
tjenstgjort;
att embete- eller tjensteman skulle, då han uppnått 65 lefnadsoch
minst 35 tjenstår, vara forpligtad att med oafkortad lön såsom
pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå, Kongl. Maj:t
eller styrelsen, der det tillkomme denna att afskedet utfärda, dock obetaget
att låta med detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade
pröfvades kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna
det allmänna och kunde finnas villig i densamma qvarstå; samt
att semester finge, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kunde ega ruin, åtnjutas af styrelsens chef, fiskeriinspektören
samt byråingeniör under eu och en half månad samt af sekreteraren
en månad årligen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
11
Slutligen har departementschefen i fråga om kostnaden för det nya
embetsverkets inrättande anfört, att, ehuru staten för landtbruksstyrelsen
slutade på en summa af 29,300 kronor, anslagen till statsverkets
utgifter dock icke behöfde med motsvarande belopp förhöjas. Såsom
förut angifvits, skulle nemligen, derest den föreslagna styrelsen komme
till stånd, fiskeriintendentens befattning komma att indragas. Då för
denna befattning vore å anslaget till “fiskerinäringens understöd44 anvisadt
dels såsom arfvode ett belopp af 4,000 kronor och dels såsom
ersättning för resekostnader eu summa af högst 1,500 kronor för år,
skulle detta anslag kunna minskas med nämnda belopp, tillhopa 5,500
kronor; hvaremot ersättningen till fiskeriinspektören för dennes resor,
likasom jemväl reseersättningar till öfrige tjensteman inom styrelsen,
borde, i likhet med hvad förhållandet i allmänhet vore i afseende å
andra dylika ersättningar åt tjensteman under civildepartementet, bestridas
från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.
Från sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg
herde ock lÉderstilläggen till landtbruksstyrelsens tjensteman utgöras.
Någon förhöjning i dessa båda anslag syntes dock icke häraf behöfva
föranledas. Derest den ifrågasatta landtbruksstyrelsen inrättades, kunde
vidare en del af de till landtbruksakademien eller dess förvaltningskomité
nu utgående anslagsbelopp indragas. De sex föredragandena
å akademiens särskilda afdelningar åtnjöte för närvarande hvardera
årligen af statsmedel 350 kronor och af akademiens egna medel 450
kronor, sekreteraren af statsmedel 4,000 kronor och af akademiens
medel 1,000 kronor, kamreraren af statsmedel 1,050 kronor och af
akademiens medel 450 kronor, notarien af statsmedel 1,700 kronor och
af akademiens medel 300 kronor samt bibliotekarien och kanslisten af
statsmedel 1,300 kronor och af akademiens medel 300 kronor. Derjemte
utginge af statsmedel till akademiens vaktbetjening och för bestridande
af renskrifningskostnader tillhopa 300 kronor för år. Sammanlagda
beloppet af dessa statsverkets årliga bidrag utgjorde sålunda 10,450
kronor. Genom landtbruksstyrelsens inrättande komme förvaltmingskomitén
att befrias från samtliga dess statsadministrativa bestyr; och
vid sådant förhållande förestälde sig departementschefen, att af statsverkets
nyssnämnda årliga bidrag fortfarande borde bibehållas allenast
det belopp, som erfordrades till sekreterarens aflöning, och att derutöfver
till akademiens förfogande endast behöfde anvisas en summa af
1,000 kronor såsom ersättning för de kostnader, hvilka kunde tillskyndas
akademien för afgifvande af anbefalda utredningar och utlåtanden till
Kongl. Maj:t. Departementschefen förestälde sig nemligen, att akademien
eller komitén allt framgent behöfde af Kongl. Maj:t anlitas såsom en
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
rådgifvande korporation i frågor af mera omfattande betydelse rörande
jordbruket eller dess binäringar, likasom akademien äfvenledes fortfarande
skulle omhänderhafva vården och förvaltningen af experimentalfältet.
Återstoden, 5,450 kronor, skulle deremot årligen besparas, och i följd deraf
anslaget till “befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanärin - gar“, hvarifrån de nu nämnda bidragen hittills utgått, kunna minskas med
hela detta belopp. Då till landtbruksstyrelsen skulle komma att förläggas
den förberedande granskningen af handlingar rörande lån från odlingslånefonden,
kunde äfven den sedan flera år inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för sådan granskning anstälde extra byråingeniören undvaras,
och det till arfvode åt honom å extra stat uppförda beloppet
3,000 kronor indragas.
Enär sammanlagda summan af de anslagsnedsättningar, som blefve
eu följd af landtbruksstyrelsens inrättande, utgjorde 13,950 kronor,
skulle, då landtbruksstyrelsens stat slutade å 29,300 kronor, hela den
årliga an slagsförhöjning, som det nya embetsverket kräfde, ej öfverstiga
15,350 kronor; dervid dock borde bemärkas, att, såsom förut
nämnts, reseersättningen till fiskeriinspektören komme att bestridas
från anslaget till rese- och traktamentspenningar.
Det olämpliga deri, att landtbruksakademiens förvaltningskomité
med dess för rent vetenskapliga uppgifter afpassade organisation utöfvar
den centrala administrationen i frågor, som röra jordbruket och
landtmannanäringarne, ligger, enligt utskottets förmenande, i så öppen
dag, att någon tvekan ej kan förefinnas om önskvärdheten af en förändring
härutinnan. Då utskottet derjemte till fullo delar departementschefens
betänkligheter mot att förlägga nämnda administration till
någon redan befintlig myndighet, har förslaget att för ifrågavarande
ärendens behandling skapa ett fristående embetsverk förefallit utskottet
under nuvarande förhållanden vara den lämpligaste utvägen, helst
utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfattning departementschefen
synes omfatta, anser frågan om bildandet af ett särskildt departement
för näringarne vara tills vidare undanskjuten.
Den för den nya myndigheten föreslagna organisationen har jemväl
synts utskottet ändamålsenlig, och mot de för styrelsens embetsoch
tjenstemän ifrågasatta afiöningsförmåner likasom mot de vilkor och
förbehåll, hvarunder dessa skulle åtnjutas, har utskottet icke funnit
anledning till annan erinran än att, i likhet med hvad i den till sistlidne
års Riksdag under sjette hufvudtiteln i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående inrättande af ett landtbruks-, industrioch
handelsdepartement för tre kanslisekreterare vid departementet föreslagits,
aflöningen för fiskeriinspektören och de två byråingeniörerna,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
lo
af Kong!. Maj:t föreslagen till lön 3,000 kro n or, tj e n s t g ö r in gs p e n n in g a r
1,500 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, synts utskottet
skäligen kunna nedsättas med 500 kronor för dem hvar å lönen
och således, med ålderstilläggens bibehållande, bestämmas till lön 2,500
kronor och tjenstgöringspenningar 1,500 kronor. Slutsumman minskas
derigenom från 29,300 kronor med 1,500 kronor till 27,800 kronor.
Beträffande den föreslagna indragningen af det till landtbruksakademien
eller dess förvaltningskomité nu utgående anslagsbelopp, har
inom utskottet uppstått fråga, huruvida icke något större belopp, än
hvad Kongl. Maj:t ansett möjligt, kunde besparas statsverket. Utskottet
föreställer sig nemligen, att, sedan den nya styrelsen kommit till stånd,
antalet af de ärenden, i hvilka Kongl. Magt komme att infordra akademiens
eller komiténs utlåtande, blifver ej oväsentligen förminskadt,
och att af sådan anledning det anslag af 1,000 kronor, som skulle
anvisas till akademiens förfogande såsom ersättning för af kongl. remisser
föranledda kostnader, kunde något nedsättas. Då det emellertid
för närvarande, och innan sig visat, i hvilken utsträckning Kongl. Magt
kommer att inhemta yttranden från akademien eller komitén, torde
vara förenadt med svårighet att angifva det skäliga beloppet för en
dylik nedsättning, har utskottet icke nu velat göra någon hemställan
derom. Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande förslag, att Riksdagen dels fastställer
följande
Stat för landtbruksstyrelsen:
i
Öfverdiroktören
och chefen........
Fiskeriinspektören
1 byråingeniör ....
1 clio
1 sekreterare........
1 vaktmästare ....
Till extra biträden,
vikariatsersättning
och expenser
Summa
| Tjenst- !
Lön. I görings- | Summa,
penningar.
5,000 ■
2,500
2,500''
2,500;- 1,800
500;
2,000
1,500
1,500 - 1,500
1,200
300
7.000
4.000
4,000
4,000
3,000-
800
-it
Efter fem år kan
lönen liöjas med 500
kronor och efter 10
år med ytterligare 500
kronor.
Efter fem. år kan
lönen liöjas med 100
kronor; och skall om
vaktmästaren i sådan
egenskap åtnjuter fri
hostad, lönen, så långe
denna förmån qvarstår,
minskas med 150 kronor.
5,000!
■|27,800|
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
samt godkänner de vilkor och förbehåll, som i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1889
blifvit föreslagna för åtnjutande af de i staten för
landtbruk ss tyre Isen upptagna löneförmåner,
dels ock medgifver, att i riksstaten under sjette
hufvudtiteln näst efter anslaget till väg- och vatteubyggaadsstaten
uppföres under benämningen »landtbruksstyrelsen»
ett anslag af 27,800 kronor.
Gästgifvares friheter.
af indelnings • ^o) ^ed anledning af hvad Kongl. Maj:t under denna anslags
ersättningar
titel föreslagit och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet
mot bestämda (sid. 18—25) derom anförts, hemställer utskottet,
ry j*’ m'' att Riksdagen, med bifall till enligt statsråds
protokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1889
ifrågasatta utbyten af ränteersättningar mot bestämda
årliga belopp, må höja det under anslaget till »gästgifvares
friheter» i kolumnen »anvisning i kontant»
uppförda belopp, 7,172 kronor, med ett till 3,675
kronor jemnadt belopp, eller till 10,847 kronor, och
deremot minska det å samma anslag i kolumnen »indelning
och dermed jemförlig anvisning, på förslag,
ersättningar» uppförda belopp, 5,639 kronor, med i
jemnt tal 3,975 kronor, eller till 1,664 kronor.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Aaf anslaget9 . 8:0)- Under denna anslagstitei har Kongl. Maj:t föreslagit, att
till Ultima Riksdagen, under förutsättning att behållna afkastningen af den staten
lfs’ tillhöriga, till landtbruksinstitutet vid Ultima anslagna fasta egendom
institut m,m. b]efye statgverket redovisad5 måtte
dels, med godkännande af det i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 12 januari 1889 intagna förslaget till stat för nämnda
landtbruksinstitut, äfvensom af de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna
för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja det å sjette
hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag till Ultima landtbruksinstitut
från 20,000 kronor till 47,000 kronor, eller med 27,000 kronor;
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
15
dels ock medgifva, att besparingar, som å det i nämnda stat till
»institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomme,
finge användas till bestridande af utgifter under ett kommande år, samt
att Kongl. Magt under eu tid af fem år finge rätt att vidtaga de
ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande af institutets förändrade
organisation kunde erfordras, med vilkor att hvarken faststälda
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskredes.
I eu inom Första Kammaren väckt motion (n:o 25) har herr
Hugo Tamm hemstält, att i det af Kongl. Maj:t sålunda framlagda förslaget
till omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut den förändringen
måtte vidtagas, att adjunkturen i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel
förändrades till lektorat samt en särskild adjunktur i fysik samt maskinoch
byggnadslära inrättades, i följd hvaraf i utgiftsstaten för sagda
institut lektorernas antal borde höjas från 4 till 5 samt slutsumman
från 47,000 till 50,000 kronor.
Till of vannämnda statsrådsprotokoll har föredragande departementschefen
till en början erinrat, att den af Kongl. Maj:t den 20
oktober 1882 tillsatta komitén för afgifvande af förslag till den lämpligaste
organisationen af rikets landtbruksinstitut m. m. i sitt betänkande,
som den 29 mars 1884 till Kongl. Magt öfverlemnats, uttalat
den åsigt, att, medan för närvarande särskilda stadgar gälde för hvardera
af rikets båda landtbruksinstitut, vid en förändring af institutens
organisation samma stadgar borde blifva gällande för båda instituten
och endast undantagsvis vid anordnande af eu eller annan mindre
väsentlig detalj särskilda omständigheter, sådana som institutets läge
och dylikt, berättiga till mindre afvikelser från den faststälda planen
för institutens verksamhet, äfvensom att komitén i afseende å de grunder,
hvarå organisationen af landtbruksinstituten borde hvila, anfört
bland annat:
att, då den undervisning i jordbrukets praktiska handläggning,
som hittills vid instituten meddelats, icke kunde, såsom ock af erfarenheten
bekräftats, bibringa eleverna de för deras blifvande verksamhet
erforderliga kunskaperna, förhållandena borde så ordnas, att, jemte det
såsom oeftergifligt vilkor för inträde vid instituten stadgades förutgånget
allvarligt deltagande i de vid ett landtbruk förefallande göromålen,
undervisningen i hvad vid instituten kallats landtbrukspraktik derifrån
uteslötes, och instituten förvandlades till uteslutande teoretiska läroanstalter
;
att, då det för undervisningen vore en ytterst beaktansvärd fördel
ätt stundligen eg a tillgång till ett åskådningsmateriel af den stora vigt
och betydelse, som ett landtbruk måste vara för en blifvande landt
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
brukare, de med instituten förenade landtegendom ar ne borde utgöra
( n del af ^sjelfva institutet fortfarande som hittills samt uteslutande
betraktas såsom ett för läroverken tillgängligt undervisningsmateriel;
men att likväl vissa förändrade anordningar i fråga om sambandet
mellan läroverket och jordbruket borde vidtagas;
c nemligen institutets föreståndare, som för närvarande vore på
en gång chef för läroverket och förvaltare af egendomen, borde befrias
från sistnämnda uppdrag, hvilket i stället borde anförtros åt eu särskild
person, som under styrelsens öfverinseende hade att sjelfständigt förvalta
egendomen;
att vidare, i olikhet mot livad för närvarande vore fallet, då jemte
de för instituten anvisade statsanslag och de afgifter, som af eleverna
erlades, jemväl den behållna afkastningen af egendomarne disponerades
föi läroverkens räkning, läroverken borde i afseende å ekonomien
fullständigt skiljas från egendomarne, i följd hvaraf alla med läroverkens
upprätthållande förenade utgifter borde bestridas af statsverkets
medel och inflytande elevafgifter, medan egendomarnes behållna afkastning
borde redovisas till statsverket; samt
att hvarken den vid Ultuna nu förlagda agrikulturkemiska försöksanstalten
eller de vid begge instituten nu befintliga landtbruksskolor,
eller de så kallade lägre kurserna, vidare borde der bibehållas.
Departementschefen har derefter (sid. 27—28 i statsrådsprotokollet)
ledogjoit för de utlåtanden, som öfver komiterades förslag afgifvits af
styrelserna för Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut samt landtbruksakademiens
förvaltningskomité, och framgår af denna redogörelse, att
Ultuna-styrelsen emot ofvan omförmälda hufvudgrunder icke haft annat
att erinra än dels att, ehuru styrelsen ansåge undervisning i så kallad
lanatmannapraktik eller jordbruksarbeten icke böra vara obligatorisk,
tillfälle^ till deltagande i dylika arbeten borde stå öppet för de elever,
som sådant önskade, dels ock att, fastän nu gällande stadgande, att
vid landtbiuksiustuuten landtbruksskolor alltid skulle finnas, upphäfdes,
dylik skola likväl skulle kunna dit förläggas, och att i sådant fall
institutets styrelse jemväl skulle vara styrelse för landtbruksskolan;
att Alnarps-styrelsen icke blott motsatt sig den nu vid Alnarp befintliga
landtbiuksskolans borttagande, utan äfven afstyrkt såväl den föreslagna
tudelningen af föreståndareskapet för institutet som ock jordbrukets
skiljande från läroverket; samt att förvaltningskomitén, jemte
det komitén instämt med Ultuna-styrelsen i fråga om undervisningen
i jordbruksarbeten samt om landtbruksskolorna vid instituten, i öfrig!,
icke haft något annat att emot de af komiterade föreslagna, ofvan omförmälda
hufvudgrunderna anmärka, än att komitén, lika med styrelsen
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
17
för institutet vid Alnarp, afstyrka fördelningen af föreståndareskapet i
två chefsbefattningar.
Med förmälan att forvaltningskomitén inkommit med förslag till
stadgar för landtbruksinstituten i öfverensstämmelse med de grunder,
som angifvits i dess omförmälda utlåtande, och att styrelsen för institutet
vid Alnarp för sin del afgifvit ett förslag till omorganisation
af berörda institut, hvilket väsentligen skilde sig från hvad förvaltningskomitén
föreslagit, medan å andra sidan styrelsen för institutet
vid Ultima — under åberopande bland annat af institutets trängande
behof af ökade inkomster, så vida institutets verksamhet skulle kunna
fortfarande uppehållas — hemstält, att förvaltningskomiténs nyssberörda
förslag, genom hvars antagande de svårigheter, hvaraf institutet lede,
enligt styrelsens förmenande, skulle väsentligen afhjelpas, måtte, så vidt
det afsåge institutet vid Ultima, i dess helhet af Kougl. Magt godkännas,
äfven om förslaget på grund af förhållanden vid institutet vid
Alnarp icke komme att der genomföras, har departementschefen vidare
såsom sin åsigt uttalat, att eu fullständig likformighet emellan de
båda instituten näppeligen kunde åvägabringas, utan att afsevärda
olägenheter uppstode för det ena eller andra institutet, samt att vid
sådant förhållande den omständigheten, att frågan om organisationen
af institutet vid Alnarp ännu icke nått derhän, att den kunde till
afgörande företagas, icke borde utgöra hinder att redan nu upptaga
frågan om institutets vid Ultuna organisation; och har departementschefen
i enlighet med denna sin uppfattning understält Kongl. Maj:ts
pröfning allenast den senare frågan.
Dervid har departementschefen beträffande de nuvarande förhållandena
vid institutet meddelat följande.
Såsom bidrag till upprätthållande af så väl den högre elevskolans
som den lägre lärlingsskolans verksamhet utginge för närvarande af
det å riksstatens sjette hufvudtitel uppförda anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtinannanäringar» ett årligt anslag af
20,000 kronor. Derjemte påräknades till utgifternas bestridande jemväl
elevafgifter, hvilka i medeltal för de sex räkenskapsåren 1877—1882
uppgått till något öfver 28,000 kronor årligen, afgifterna för kosthåll
in. m. deri inberäknade. Vidare beräknades lärlingarnes arbete bland
inkomsterna med belopp, som för nämnda sex år i årligt medeltal
utgjort omkring 5,000 kronor. Slutligen Unge till utgifternas bestridande
användas behållna afkastningen af den egendom, Ultuna kungsladugård
med underlydande i Upsala län, vid hvilken institutet vore förlagdt.
Vid sidan af de ofvan nämnda två undervisningskurserna funnes
ock vid institutet anordnad eu mejeriskola, afsedd för utbildning af
Bill. till Rilcsd. Prof. 1889. 4 Sami.'' 1 Afd. 5 Häft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
manliga mejerister. Till denna skolas upprätthållande anvisades 5,000
kronor af det anslag å 10,000 kronor, som Riksdagen årligen plägade
å extra stat bevilja för anordnande af högre undervisning i mejerihushållning
vid landtbruksinstituten.
Slutligen funnes vid Ultima förlagd eu agrikulturkemisk försöksanstalt,
till hvars uppehållande ett belopp af 4,500 kronor utginge af
det å sjette hufvudtiteln uppförda anslag till »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäriugar».
Sammanlagda beloppet af de statsanslag, som utginge till institutet
(den agrikulturkemiska försöksanstalten inberäknad), utgjorde
således 29,500 kronor.
I fråga om de hufvudgrunder, hvilka borde uppställas för institutets
organisation, har departementschefen anfört, att någon betänklighet
icke syntes honom möta emot landmannaarbetenas uteslutande från
de obligatoriska undervisningsämnena. De borde dock, såsom två af
de myndigheter, hvilka afgifvit utlåtande i frågan, yrkat, upptagas
såsom ett fakultativt ämne, så att tillfälle till deltagande deri bereddes
de elever, som sådant önskade.
Komiterades förslag att de för närvarande vid instituten befintliga
lägre landtbruksskolorna eller lärlingskurserna skulle från instituten
skiljas kunde departementschefen för sin del ej biträda. Hvad Ultima
anginge hölle departementschefen före, att, på sätt en reservant bland
komiterade äfvensom Ultunastyrelsen föreslagit, visserligen nu gällande
stadgande, att vid institutet landtbruksskola alltid skulle finnas, borde
upphäfvas, men att landtbruksskola väl borde kunna förläggas på
samma plats som institutet, om sådant af vederbörande myndigheter
pröfvades lämpligt och gagneligt.
Emot upphörande af den agrikulturkemiska försöksanstalten syntes
icke vara något att invända.
Deremot borde den högre mejeriskolan bibehållas såsom en särskild
afdelning af institutet. Dess upphörande hade icke heller blifvit ifrågasatt.
Så väl komiterade som styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut och
Landtbruksakademiens förvaltningskomité hade förordat, att samtliga
de för läroverket erforderliga medel borde bestridas af dertill anvisade
statsanslag och inflytande elevafgifter samt egendomens behållna afkastning
i stället redovisas till statsverket. Till stöd för eu sådan
anordning hade komiterade anfört, att den sammanblandning af läroverkets
och egendomens ekonomi, som nu egde rum, föranledde, såsom
erfarenheten nogsamt bestyrkte, att läroverket i många fall blefve
lidande, enär utgifterna för läroverket år efter år vore lika eller åtminstone
föga vexlande, under det att inkomsterna från egendomen
Statsutskottets Utlåtande AT:o 7.
19
till en ej oväsentlig grad vore beroende på årsväxten och andra förhållanden.
Styrelsen för institutet hade också kraftigt framhållit angelägenheten
af att den af komiterade föreslagna förändringen vidtoges.
Till stöd härför hade styrelsen särskildt framhållit, att, medan egendomens
afkastning under tiden | 1878—tf 1883 uppgått i medeltal
till öfver 16,000 kronor om året, utgjorde det årliga medeltalet för
tiden \ 1883 —fA 1887 ej ens 8,000 kronor, och särskildt året 1887
hade slutat med eu brist på omkring 1,300 kronor. Hvad sålunda
blifvit anfördt såsom skäl för eu förändrad anordning i ifrågavarande
hänseende syntes departementschefen särdeles beaktansvärdt, hvarför
departementschefen icke tvekade att tillstyrka, att den föreslagna förändringen
genomfördes.
Till stöd för sitt förslag, att föreståndareskapet vid institutet
borde delas samt läroverket och egendomen, i olikhet med hvad nu
vore fallet, erhålla hvar sin chef, hade komiterade anfört, att den nuvarande
organisationen stälde på institutets föreståndare fordringar,
Indika vore hardt när omöjliga att uppfylla. Befriades åter läroverkets
föreståndare från egendomens förvaltning, hvilken vore fullt tillräcklig
att i och för sig taga eu persons tid och krafter i anspråk, borde både
undervisningen och egendomsförvaltningen derpå vinna. Medan nu
föreståndarebefattningen ovilkorligen måste beklädas af eu person, som
gjort sig känd för så framstående praktisk duglighet att förvaltningen
af den stora institutsegendomen kunde läggas i hans händer, behöfde
man, om den antydda förändringen vidtoges, vid utseende af läroverkets
föreståndare endast taga i betraktande lärareduglighet och de för
en läroverkschef nödiga egenskaperna, hvaremot egendomsförvaltningen
kunde anförtros åt eu erfaren jordbrukare. Häremot hade af tre ledamöter
af Ultunastyrelsen, hvilka i denna fråga uttalat eu från styrelsens
utlåtande skiljaktig mening, blifvit genmäldt, att den förmenta omöjligheten
att finna personer, hvilka förenade de egenskaper, som fordrades
af en chef för läroverket och förvaltare af egendomen, icke vore
af erfarenheten bestyrkt; att det kunde betviflas att chefskapet vid
läroverket skulle blifva bättre tillgodosedt, om läroverkschefen komme
att, såsom komiterade föreslagit, utses bland de vid läroverket anstälde
lektorerna, vid hvilkas tillsättande lärareduglighet måste ställas i främsta
rummet; att det vore olämpligt att hufvudämnet vid ett landtbruksinstitut,
landthushållningsläran, öfverlemnades åt en lektor i jordbrukslära,
som icke vore i tillfälle att stödja sina föreläsningar på egna rön
och åtgärder inom jordbruksyrket; att då det äfven för lärarens ijordbrukslära
egen utveckling vore af största vigt, att han kunde lefva med
och i sjelfva jordbruksyrket, denne lärare ensamt af denna grund borde
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
vara den, som hade att ansvara för egendomens förvaltning; samt att,
då det skulle komma att bero på tillfällighet, hvilken af institutets lärare
komme att på grund af sin personlighet anses böra företrädesvis
anställas som chef för läroverket, det vore att befara att undervisningens
tendens komme att ledas in på rigtningar, som omsider mer och
mer afveke från hufvudsyftet, landthushållningsläran. Äfven Alnarpsstyrelsen
hade framhållit åtskilliga olägenheter, som skulle följa af den
föreslagna förändringen. Uti hvad emot denna blifvit anfördt hade
äfven förvaltningskomitén instämt, med erinran särskildt att åtskiljandet.
af läroverkets och landtbrukets ekonomi kunde på tillfredsställande
sätt genomföras utan eu splittring af den myndighet, som skulle hafva
den omedelbara ledningen af institutets angelägenheter sig anförtrodd.
Och då styrelsen för institutet vid Ultima sedermera anhållit, att förvaltningskomiténs
förslag måtte i dess helhet vid Ultuna genomföras, hade
således äfven denna styrelse frånträdt sin förra uppfattning i denna fråga.
För sin del funne departementschefen, med erkännande att hvad
komiterade anfört icke saknade afl betydelse, likväl de skäl, som åberopats
emot komiterades förslag, så beaktansvärda, att departementschefen
icke kunde tillstyrka den föreslagna förändringen, utan an sago
chefskapet för läroverket och egendomens förvaltning böra fortfarande
vara förenade hos samma person.
Beträffande den lärarepersonal, som borde vid institutet anställas,
har departementschefen, efter en redogörelse (å sid. 33) för det nuvarande
förhållandet vid institutet i förevarande hänseende, meddelat,
att förvaltningskomiténs ofvan omförmälda förslag upptogeföljande lärare:
1 direktör (föreståndare för institutet), tillika hufvudlärare i jordbrukslära,
5 lektorer, nemligen:
1 i fysik samt maskin- och byggnadskrav
1 i kemi och geologi,
1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,
1 i husdjurslära,
1 i mejerilära.
4 adjunkter, nemligen:
1 i jordbrukslära,
1 i fysik samt maskin- och byggnadslära,
1 i kemi och geologi,
1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära.
2 extra lärare, nemligen:
1 i skogshushållning,
1 i nationalekonomi samt ekonomisk och kommunal rätt.
Bland lärarne upptoges jemväl egendomens inspektor och kam
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
21
rerare, hvilka skulle undervisa, den förre i betingslära och laudtbruksredskapens
användande in. in. samt den senare i landtbruksbokhålleri.
Dessutom upptoges i läroverkets stat eu bibliotekarie.
Med förmälan att de skiljaktigheter, hvilka förefunnes mellan
detta förslag och det af komiterade uppgjorda, uteslutande vore beroende
af den olika åsigt om föreståndareskapet vid institutet, som gjort
sig gällande hos komiterade och hos förvaltningskomitén, samt att enligt
förvaltningskomiténs förslag direktören skulle förordnas af Kongl.
Maj:t efter ansökning och af styrelsen upprättadt förslag samt lektorer
och adjunkter utnämnas af styrelsen medelst fullmagt, under det att
extra lärare och bibliotekarie skulle, liksom ock inspektor och kamrerare,
hvilka komme att hufvudsakligen sysselsättas vid egendomens
skötsel, antagas af styrelsen, har departementschefen vidare förklarat,
att ifrågavarande förslag syntes honom i hufvudsak kunna godkännas,
dock med två förändringar. Först och främst syntes nemligen undervisningen
i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel icke vara af den betydelse
och omfattning, att för dessa ämnen en lektor behöfde anställas,
utan kunde undervisningen deruti lämpligen ombesörjas af en
adjunkt. Och för det andra torde icke för tillgodoseende af undervisningen
i fysik samt maskin- och byggnadslära både en lektor och
en adjunkt vara behöfliga. Visserligen besörjdes de åligganden, som
skulle komma att tillhöra dessa begge lärare, för närvarande af tre
olika lärare. Men det vore att märka, att två af desse allenast vore
extra lärare med en jemförelsevis inskränkt undervisningskyldighet och
att den tredje jemväl hade att besörja undervisningen i skogshushållning
och trädgårdsskötsel. Departementschefen ansåge alltså, att lektorn
i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel borde utbytas mot en adjunkt,
samt att adjunkturen i fysik samt maskin- och byggnadslära
borde utgå.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad så väl komiterade som
förvaltningskomitén och Ultunastyrelsen hemstält, har departementschefen
för lärarepersonalen föreslagit aflöningsbelopp, som, ifrågasatta
ålderstillägg oberäknade, uppgå till sammanlagdt 29,300 kronor. Institutets
öfriga utgifter har departementschefen, på sätt han å sid. 36 — 37
i statsrådsprotokollet närmare utvecklat, ansett sig kunna beräkna till
24,875 kronor. Läroverkets utgifter skulle således sammanlagdt komma
att uppgå till 54,175 kronor.
Till utgifternas bestridande kunna emellertid, enligt hvad departementschefen
erinrat, påräknas de afgifter, som skola erläggas af
eleverna och hvilka af styrelsen, lika med förvaltningskomitén, beräknats
på följande sätt:
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Undervisningsafgift af 36 elever vid landtbruksafdel
rtingen
å 100 kronor............................................... kronor 3,600: —
Hyresbidrag af d:o å 75 kronor...................................... „ 2,700: —
Undervisningsafgift af 5 mejerielever a 100 kronor... ,, 500: —
Hyresbidrag d:o å 75 „ . „ 375: —
eller sammanlagdt kronor 7,175: —
Det belopp, som skulle behöfva med statsmedel fyllas, utgör således
enligt departementschefens beräkning 47,000 kronor.
Den föreslagna staten för landtbruksinstitutet vid Ultima är af
följande innehåll:
‘Aflöning.
Lön.
Tjenstgöringspen-i
ningar. I
Summa.
direktör
man för
lärare) ...
lektor......
d:o ......
adjunkt..
eko
(såsom styresläroverket
och
1
3
1
3
Extra lärare, arfvoden ......
1 bibliotekarie, arfvode.....
1 inspektor, såsom lärare,
arfvode.................................|
1 kamrerare, arfvode såsom
lärare 750, såsom!
bokförare vid läroverket
750 ......................................
3,500!—
2,000;—
6.000!—
1,400:—
4,200|—
1,500 —
1,000 —
3,000 —
600 - 1,800-
5,0001-
3.000-
9.000-
2,000|-
6.000- !
1,500—!
300|—
Efter fem år kan lönen
) höjas med 500 kronor, efter''
(tio av med ytterligare 500;
(kronor och efter femton ar:
)ytterligare med 500 kronor.''
! — 1,000—
l,500j
Aflöning summa kronor —
Till institutets öfriga utgifter
i den mån dessa icke kunna
genom inflytande elevafgifter
eller andra tillgängliga
medel bestridas
29,300
17,700)
Summa kronoij — |—| — j—.47,000|—j
Anm. Direktören, lektorerna, adjunkterna, inspektören och kam
-
reraren åtnjuta jemväl fri bostad.»
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
23
Med afseende å den sålunda föreslagna staten har departementschefen
anmärkt, att, då de utgifter, för hvilka anslagsbeloppet 17,700
kronor vore afsedt, af naturliga skäl kunde vara ganska vexlande för
olika år, borde Riksdagens medgifvande äskas dertill, att besparingar
derå, som kunde under ett år uppkomma, finge användas till bestridande
af utgifter under ett kommande år, samt att, enär svårighet till
äfveutyrs kunde möta att på en gång genomföra den förändrade organisationen,
Riksdagens medgifvande jemväl borde begäras att Kongl.
Maj:t iinge under en tid af fem år vidtaga de afvikelse!'' i aflöningsstaten,
som för genomförande af institutets förändrade organisation
kunde erfordras, med vilkor att hvarken faststälda aflöningsbelopp eller
aflöningsstatens slutsumma öfverskredes.
I likhet med andre civile tjensteman borde äfven — anför departementschefen
vidare — de lärare vid institutet, hvilkas aflöning vore
fördelad i lön och tjenstgöringspenningar, jemlikt Riksdagens medgifvande
i skrifvelse den 18 maj 1877, ega att efter uppnådda 65 lefnadsoch
35 tjensteår uppbära pension å allmänna indragningsstaten med
lönens fulla belopp. Dock syntes för direktören en modifikation i vilkoren
vara påkallad. Då till denna befattning ofta torde komma att
utses en praktisk jordbrukare, som under längre tid förvaltat större jordbruk
och redan uppnått en mognare ålder, innan han inträdde i statens
tjenst, torde, såvidt denne skulle kunna komma i åtnjutande af pension,
när hans krafter icke längre vore tillräckliga för den ansvarsfulla
platsens behöriga uppehållande, den för direktören erforderliga
tjenstetiden böra inskränkas till 25 år.
För åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna borde, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad för andre civile tjensteman
vore stadgadt, föreskrifvas följande vilkor och förbehåll:
att lärare eller annan tjensteman vid institutet skulle vara underkastad
den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden,
som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation af institutet
eller eljest kunde varda stadgad;
att med direktörs- eller lektorsbefattning vid institutet icke finge
förenas annan tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat, ej heller
annan tjenstebefattning, med mindre den befunnes icke vara hinderlig
för fullgörandet af tjenstgöringen vid institutet;
att tjensteinnehafvare finge uppbära tjenstgöringspenningar eller
arfvode endast för den tid, han verkligen tjenstgjort, hvaremot för den
tid, tjensteinnehafvaren åtnjutit tjenstledighet, dessa aflöningsförmåner
skulle utgå till den, som tjensten förrättat;
att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde
uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfinge ledighet för
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
svag helsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag,
kunde förpligtas att under ledigheten, utöfver sina tjenstgöringspenningar,
afstå så mycket af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades
eller eljest pröfvades skäligt;
att vid sjukdomsförfall tjensteman af lägre grad skulle vara skyldig
att, om han förordnades till högre befattning vid institutet, densamma,
mot åtnjutande af de för befattningen anslagna tjenstgöringspenningar,
bestrida, dock ej längre än tre månader under ett år;
att, der förhöjning af lönen etter viss tids fortsatt innehafvande
af tjenst i samma grad vore medgifven, tidpunkten för första förhöjningen
bestämdes att inträda efter fem år, under vilkor att innehafvaren
mera än fyra år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin
egen eller på grund af förordnande annan statens tjenst, för andra
förhöjningen efter ytterligare fem år på samma vilkor och för tredje
förhöjningen under enahanda vilkor efter ytterligare fem ar, under
iakttagande, hvad hvarje åt dessa förhöjningar anginge, att den högre
aflöningen ej finge tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst
efter det, den stadgade tjensteåldern blifvit uppnådd; och borde löntagaren
härvid tillgodoräknas den tid, lian före den nya statens utfärdande
kunde hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning, som i
afseende å omfånget åt undervisningsskyldigheten vore med hans nya
befattning jemförlig; samt
att direktör, lektor eller adjunkt skulle, då han uppnått 65 lefnadsår
samt direktör 25 och lektor eller adjunkt 35 tjensteår, vara
förpligtad att med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten
från tjensfen afgå, Kongl. Maj: t eller institutets styrelse, der
det tillkomme denna att afskedet utfärda, dock obetaget att låta med
detsamma anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvades
kunna i tjensten på tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kunde
finnas villig i densamma qvarstå.
Slutligen har departementschefen anfört, att för genomförande af
den nya organisationen skulle, då den för institutet föreslagna staten
slutade å 47,000 kronor, men institutets nuvarande statsanslag utgjorde
tillhopa 29,500 kronor, erfordras ett ökadt statsanslag af 17,500 kronor.
Denna tillökning borde, enligt departementschefens förmenande,
åstadkommas på det sätt, att, jemte det att ej mindre det under senare
åren på extra stat anvisade anslaget å 5,000 kronor för anordnande
af högre undervisning i mejerihushållning vid institutet än äfven det
under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtlandtmannanäringar»
uppförda anslag å 4,500 kronor till agrikulturkemiska
försöksanstalten vid Ultima upphörde att utgå, det under an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlutande A:o 7.
slagstiteln »undervisvingsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till institutet, 20,000 kronor, ökades med ett belopp,
motsvarande nyssnämnda summor, 17,500 kronor, 5,000 kronor och
4,500 kronor, eller med 27,000 kronor. Det borde härvid väl bemärkas,
att ökningen i institutets anslag under vanliga förhållanden till ej
oväsentlig del komme att motvägas af egendomens behållna afkastning,
som hädanefter skulle ingå bland statsverkets inkomster.
I den sålunda uppgillra anslagstillökningen vore emellertid icke
inberäknade ålderstilläggen, hvilka borde utgå af sjette hufvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg, hvilket likväl icke i följd deraf behöfde
höjas.
Beträffande de skäl, herr Tamm anfört till stöd för sin framställning,
tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen och vill här
endast anmärka, att motionären med sitt förslag afsett, att hvad landtbruksakademiens
förvaltningskomité föreslagit i fråga om lärarepersonalens
antal och fördelningen af läroämnen mellan de olika lärareplatserna
skulle oförändradt blifva gällande.
Behofvet af en förändrad organisation för landtbruksinstitutet vid
Ultima synes utskottet genom hvad till statsrådsprotokollet derom anförts
och i öfrigt kända förhållanden gifva vid handen vara till fullo
styrkt. Den omständighet att något förslag till omorganisation jemväl
af institutet vid Alnarp icke kunnat nu för Riksdagen framläggas synes
utskottet för öfrigt så mycket mindre böra föranleda ett uppskof med
den angelägna frågan om förbättrade anordningar vid Ultuna institut,
som utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfattning departementschefen
synes vilja göra gällande, anser förhållandena vid de båda instituten
vara så olikartade, att en i flera afseende!! skiljaktig organisation
bör vid dem genomföras.
Hvad då angår det föreliggande förslaget till förändrad organisation
af institutet vid Ultuna, synes det utskottet först och främst
uppenbart, att, derest ifrågavarande institut fortfarande skall kunna
med framgång utöfva sin verksamhet, denna ej i något afseende bör
vara beroende af det ekonomiska resultatet af det vid Ultuna drifna
landtbruk; och har utskottet för den skull icke något att erinra mot
Kongl. Maj:ts förslag att hela det, utöfver elevafgifterna, för institutets
behof erforderliga beloppet i form af bestämdt anslag anvisas att utgå
af statsverkets medel och landtbrukets behållna afkastning i stället
redovisas statsverket.
De afvikelser departementschefen, enligt hvad statsrådsprotokollet
utvisar, vid upprättande af det föreliggande förslaget ansett sig böra
göra från de af komit.erade förordade hufvudgrunderna för institutets
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 5 lläft. 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
20
organisation, har utskottet vidare funnit ändamålsenliga, hvadan utskottet
icke heller i fråga härom har någon erinran att göra.
Vid granskning af den för institutet föreslagna staten har utskottet
funnit densamma motsvara institutets behof och af hvad herr
Tamm anfört till stöd för sin motion ej öfvertygats om nödvändigheten
af den ökning i lärarnes antal och den förändring af förhållandet mellan
lektorer och adjunkter, motionären förordat.
Mot de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna för åtnjutande
af de i staten upptagna löneförmåner, har utskottet icke något att erinra,
och på de af departementschefen anförda skäl anser utskottet
jemväl, att de medgifvanden, Kongl. Maj:t äskat beträffande användandet
af besparingar å anslagsposten »till institutets öfriga utgifter» samt
rörande rätten att under en tid af fem år vidtaga vissa ändringar i
aflöningsstaten, böra af Riksdagen lemnas.
Utskottet anser sig slutligen, beträffande den fördelning af undervisningsämnen
å olika lärarebefattningar, som departementschefen hos
Kongl. Maj:t förordat, böra anmärka, att det, enligt utskottets förmenande,
skulle kunna med skäl ifrågasättas ej mindre, huru vida den
föreslagna adjunkturen i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära
icke, med hänsyn till den grundläggande betydelse ifrågavarande läroämnen
onekligen ega för undervisningen i husdjursskötsel, borde förvandlas
till ett lektorat och lektoratet i de, enligt utskottets uppfattning,
för den praktiske jordbrukaren mindre vigtiga läroämnena fysik
samt maskin- och byggnadslära i dess ställe göras till adjunktur, än
äfven, huruvida förenandet af läroämnena botanik och zoologi med läroämnet.
trädgårdsskötsel hos en och samma lärare kan anses fullt ändamålsenligt.
Då den Riksdagen till godkännande förelagda staten emellertid
endast upptager antalet lektorer och adjunkter, utan att omnämna
fördelningen af läroämnen dem emellan, har utskottet saknat
anledning att här annat än erinringsvis beröra nu påpekade förhållande.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställer utskottet,
att Riksdagen, under förutsättning att behållna
afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet.
vid Ultuna anslagna fasta egendom varder
till statsverket redovisad, må, med afslag å herr
Tamms motion,
dels med godkännande af det i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1889 intagna
förslaget till stat för nämnda landtbruksinstitut äfvensom
åt de vilkor och förbehåll, som blifvit föreslagna
för åtnjutande af deri upptagna löneförmåner, höja
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
27
det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut
från 20,000 kronor till 47,000 kronor, eller med 27,000
kronor;
dels ock medgifva,
att besparingar, som å det i nämnda stat till
»institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under
ett år uppkomma, må användas till bestridande af
utgifter under ett kommande år, samt
att Kongl. Maj:t må under eu tid af fem år ega
att vidtaga de ändringar i aflöningsst-aten, som för
genomförande af institutets förändrade organisation
kunna erfordras, med vilkor att hvarken faststälda
aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskrides.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med god- A^f\’niaget
kännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 till “befrämjanuari
1889 föreslagna förändringar i afseende å dispositionen af an- ^fnhet^f
slaget till »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanärin- jordbruk och
gar», höja nämnda anslag från nuvarande beloppet, 45,450 kronor, till
60,000 kronor eller med 14,550 kronor. »»•»»•“
I sammanhang med denna framställning har utskottet till behand- [9.]
ting förehaft två med hvarandra lika lydande motioner, väckta den ena
inom Första Kammaren (n:o 10) af Herr P. M. Söderberg, och den
andra inom Andra Kammaren (n:o 49) af herr G. von Hejne-Lilienberg
jemte fem andra af kammarens ledamöter, uti hvilka motioner hemstälts,
att Riksdagen måtte besluta tilldela svenska mosskulturföreningen
ett anslag på extra stat för år 1890 af 5,000 kronor.
Beträffande Kongl. Maj:ts förevarande anslagsfordran inhemtas af
omförmälda statsrådsprotokoll, att föredragande departementschefen inför
Kongl. Maj:t anmält, att åtskilliga framställningar inkommit, hvilka,
enligt departementschefens åsigt, nödvändiggjorde eu förhöjning af
det under ofvanstående anslagstitel uppförda anslag. Ifrågavarande
framställningar hade ingifvits dels af styrelsen för allmänna svenska
föreningen för odling och förädling af utsäde, som anhållit att Kongl.
Maj:t. måtte för Riksdagen framlägga förslag om beviljande till före
-
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
ningen af ett anslag för tre år af 15,000 kronor årligen, dels af svenska
mosskulturföreningen, hvilken begärt, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att bevilja dels ett anslag af 10,000 kronor för en gång till upprättande
af en mosskulturförsöksanstalt, dels ock till denna anstalts
underhåll in. in. ett årligt anslag af 20,000 kronor, dels slutligen af
landtbruksakademien, som hemstält om anslag ej mindre för inrättande
vid akademiens experimentalfält af en försöksgård för växtkultur än
äfven för tillgodoseende af vissa andra behof vid akademiens institutioner.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen redogjort för
innehållet i samtliga dessa framställningar, och tillåter sig utskottet
att i fråga härom hänvisa till berörda protokoll (sid. 43—50).
Efter att hafva lemnat omförmälda redogörelse har departementschefen
anfört följande.
Utan att ingå i bedömande af i hvad mån de sålunda begärda
anslagsbeloppen borde beviljas, ansåge departementschefen dock, att
de gjorda framställningarna häntydde på ett oafvisligt behof af ökade
anslag för jordbruksnäringens befrämjande. För vissa af de behof, som
skulle med de ifrågasatta anslagen tillgodoses, hade, såsom i statsrådsprotokollet
blifvit antydt, Kongl. Maj:t redan förut af tillgängliga medel
beviljat tillfälliga statsbidrag till icke obetydliga belopp. Men de å sjette
hufvudtiteln besparade medel, hvilka kunde af Kongl. Maj:t för tillfälliga
behof disponeras, hade nu så minskats, att derifrån icke — utan att andra
lika berättigade och vigtiga kraf åsidosattes, och möjligen icke ens
om dessa kraf finge stå tillbaka — kunde beredas tillgång till fyllande
af de anslagsbehof för jordbruksnäringens befrämjande, som vid närmare
pröfning funnes böra af staten tillgodoses. Departementschefen
ansåge derföre en förhöjning af det anslag, som vore afsedt till denna
närings befrämjande, vara i hög grad af behofvot påkallad — en förhöjning,
som dock, enligt departementschefens åsigt, för närvarande
kunde inskränkas till omkring 25,000 kronor.
Såsom departementschefen redan under anslagstiteln »landtbruksstyrelsen»
anmärkt, blefve dock, derest hvad departementschefen under
nämnda anslagstitel hemstält bifölles, af de belopp, som å nu förevarande
anslagstitel vore anvisade till landtbruksakademiens förvaltningskomités
ledamöter, tjenstemän och vaktbetjening, tillhopa 10,450 kronor,
allenast 4,000 kronor till sekreterarens aflöning och 1,000 kronor,
såsom ersättning för de kostnader, hvilka kunde tillskyndas akademien
för afgifvande af anbefalda utredningar och utlåtanden till Kongl. Maj:t
vidare behöfliga. Återstående beloppet, 5,450 kronor, blefve således
för andra ändamål disponibelt. Likaledes komme, i händelse af bifall
till hvad departementschefen hemstält under anslagstiteln »undervis
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
29
ningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar», det belopp, 4,500
kronor, som å nu förevarande anslagstitel vore anvisadt till den agrikulturkemiska
försöksanstalten vid Ultuna landtbruksinstitut, icke vidare
att utgå. Derest af nyssnämnda 10,450 kronor allenast ofvanberörda
4,000 kronor och 1,000 kronor anvisades att framdeles utgå samt
anvisningarne å återstoden, 5,450 kronor, äfvensom å nyssberörda 4,500
kronor, eller tillhopa 9,950 kronor, utan minskning af anslag stitelns
slutsumma från anslagstiteln uteslötes, hvarom departementschefen hetristälde,
och nämnda 9,950 kronor sålunda blefve tillgängliga lör tillgodoseende
af andra behof, som med denna anslagstitel afsåges, skulle för inrymmande
å anslagstiteln af ofvan nämnda 25,000 kronor densammas slutsumma
behöfva höjas med allenast 15,050 kronor, och slutsumman komma
att blifva 60,500 kronor, hvilket belopp dock borde afjemnas till 60,000
kronor, hvarigenom ökningen inskränktes till 14,550 kronor.
Emot den sålunda ifrågasatta förhöjningens uppförande å ordinarie
stat kunde till äfventyrs invändas, att, ehuru ett behof af ökadt anslagför
närvarande och uppenbarligen icke allenast för ett enstaka år förefunnes,
det likväl ingalunda vore säkert att ett dylikt behof äfven
framgent komme att göra sig gällande. Häremot tilläte sig departementschefen
dock erinra, att med den betydelse, jordbruket såsom vårt
lands modernäring egde, och med den starka utveckling, hvari denna
näring befunne sig, det för visso kunde antagas, att nya behof och
nya berättigade anspråk på understöd för dess befrämjande skulle
framträda.
Ofvannämnde motionärer hafva till stöd för sin framställning
hufvudsakligen anfört, att den svenska mosskulturföreningen satt sig
det höga fosterländska målet före att dels väcka till lif tanken på vårt
lands stora, nu ofruktbara mossars odling på ett med vetenskapens
hjelp rationelt sätt, dels ock framhålla och praktiskt visa deras ofantliga
värde i form af bränntorf, torfströ och torfmull samt att föreningen
som räknade omkring 1,200 medlemmar, likväl icke kunde
med de medel, den hade till sin disposition, utveckla sin redan från
början framgångsrika verksamhet så, som önskligt vore, hvarför det
syntes motionärerna, att staten här borde räcka en hjelpande hand för
att bidraga till det stora målet att åt odling och industri eröfra de
hundratusentals hektar ofruktbara mossar, som funnes i vårt land.
Enligt hvad departementschefen upplyst, äro af de 45,450 kronor,
som för närvarande finnas uppförda under anslagstiteln »befrämjande i
allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar», 43,050 kronor anvisade
till ständiga utgifter, hvadan alltså för tillgodoseende af mera tillfälliga
behof allenast ett belopp af 2,400 kronor är tillgängligt. I be
-
30
Statsutskottets Utlåtande N;o 7.
traktande deraf och då, i enlighet med hvad departementschefen jemväl
antydt, sjette hufvudtitelns »besparingar i allmänhet» väsentligen nedgått
— vid 1887 års bokslut utgjorde dessa besparingar 24,869 kronor
34 öre mot 81,343 kronor 64 öre vid 1886 års bokslut — anser utskottet
uppenbart, att en förhöjning af det anslag, som äf afsedt till
befrämjande af landets moderuäring, ovilkorligen erfordras, derest de
berättigade kraf, hvilka kunna ställas på detta anslag, skola i någon
afsevärd mån kunna tillgodoses; och med hänsyn till hvad departementschefen
till stöd för en sådan anordning framhållit hyser utskottet
icke heller någon betänklighet mot att tillstyrka den erforderliga förhöjningens
beviljande på ordinarie stat.
De ändamål, hvilka den begärda anslagsförhöjningen, enligt hvad
statsrådsprotokollet gifver vid handen, i främsta rummet synes vara
afsedd att befrämja, äro enligt utskottets förmenande samtliga behjertansvärda,
och utskottet saknar af den kongl. propositionen anledning
att särskildt föreslå anslag till det ena eller andra af dessa ändamål,
men då i fråga om mosskulturföreningen nu föreligga framställningar
af enskilda motionärer, gående derpå ut att bemälda förening skulle
af Riksdagen tilldelas ett särskildt extra anslag för år 1890 af 5,000
kronor, anser utskottet sig med hänsyn till så väl hvad motionärerna
anfört som hvad i mosskulturföreningens af departementschefen omförmälda
framställning meddelats hafva skäl att tillstyrka Riksdagen att
särskildt bevilja nämnda förening, som på kort tid vunnit en stor anslutning,
det af motionärerna äskade understödet, livilket lämpligen
då torde böra uppföras på extra stat samt i sammanhang dermed hemställa,
att den af Kongl. Maj:t begärda anslagsförhöjningen, hvarmed
anslag till mosskulturlöreningen jemväl synes vara afsedt, nedsättes
med ett deremot svarande belopp.
I öfrigt anser sig utskottet endast böra uttala, att af de
hos Kongl. Maj:t framstälda anslagsfordringar, för hvilka departementschefen
redogjort, den, som inkommit från styrelsen för allmänna
svenska föreningen för odling och förädling af utsäde, synes utskottet,
med afseende å de synnerligen goda resultat, föreningens verksamhet
redan lemnat, vara synnerligen förtjent af uppmärksamhet.
Af statsrådsprotokollet framgår, att ehuru den enligt departementschefens
åsigt erforderliga förhöjningen af det under förevarande anslagstitel
för närvarande anvisade belopp utgjorde 25,000 kronor, departementschefen
likväl funnit, att anslagstitelns stutsumma, derest hvad
departementschefen under anslagstitlarne »landtbruksstyrelsen» och »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» föreslagit
bifölles, samt vissa af departementschefen förordade förändringar i afse
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
31
ende å dispositionen af det under anslagstiteln uppförda anslag medgåfves,
behöfde höjas allenast med ett för jemnande af slutsumman från 15,050
kronor till 14,550 kronor nedsatt belopp. Då utskottet, som vid punkterna
6 och 8 här ofvan hemstält om bifall i hithörande delar till hvad
Kong]. Maj:t, i öfverensstämmelse med departementschefens förslag,
under de båda auslagstitlarne »landtbruksstyrelsen» och »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» äskat, icke har något
att erinra mot de ifrågasatta förändringarne i afseende å dispositionen
af nu ifrågavarande anslag, men deremot, enligt hvad nyss angifvits,
ansett sig böra föreslå en nedsättning med 5,000 kronor i den af Kongl.
Maj:t begärda förhöjningen af samma anslag, uppgår den enligt utskottets
förslag erforderliga ökningen i anslagstitelns slutsumma till 9,550
kronor.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må:
a) på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, att Riksdagen, med godkännande af de
enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12
januari 1889 föreslagna förändringar i afseende å
dispositionen af anslaget till »befrämjande i allmänhet
af jordbruk och landtmannanäringar», höjer nämnda
anslag från nuvarande beloppet, 45,450 kronor, till
55,000 kronor eller med 9,550 kronor;
b) till understöd åt svenska mosskulturföreningen
på extra stat för år 1890 anvisa ett anslag af 5,000
kronor.
Fiskerinäringens understöd.
10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, med god- Ånj>- llöjnin(J
kännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 tmfiskerijanuari
1889 föreslagna förändringar i dispositionen af anslaget till näyngens
»fiskerinäringens understöd», höja nämnda anslag från dess nuvarande
belopp, 17,600 kronor, till 42,000 kronor eller med 24,400 kronor. L ''
I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 40) har herr I.
Korf st ed t dessutom hemstält, att Riksdagen måtte till Kongl. Maj:ts förfogande
för år 1889 ställa ett belopp af 20,000 kronor i ändamål att på
billigast möjliga vilkor deraf lemna lån åt behöfvande fiskare för inköp
af tidsenliga fiskebåtar eller redskap och anläggande af salterier eller
andra dermed jemförliga inrättningar, äfvensom bestämma, att ansökningar
om undfående af sådana lån skulle pröfvas så väl aflokalkomi
-
32
Statsutskottets Utlåtande N:o ?.
téer, som Kong!. Maj:t,s befallningshafvande inom de respektive länen
utsett, som ock af bemälde befallningshafvande, hvarefter fördelningen
skulle af Kong]. Maj:t verkställas.
I fråga om Kongl. Maj:ts förevarande anslagsfordran inhemtas af
ofvan omförmälda statsrådsprotokoll sid. 52—61, att chefen för civildepartementet
vid ärendets föredragning till en början erinrat, att anslaget
till fiskerinäringens understöd enligt riksstaten utgjorde 17,600 kronor,
hvaraf 13,900 kronor vore disponerade för aflöningar åt de under landtbruksakademiens
förvaltningskomité tydande fiskeritjenstemän samt till
andra utgifter af mera stadigvarande art, så att allenast 3,700 kronor
återstode för tillgodoseende af mera tillfälliga behof. Anslaget, som utgått
med 18,600 kronor ifrån år 1864 intill år 1884, då det i följd af
öfverföring till annat anslag af dittills å anslaget anvisade ålderstillägg
minskades till sitt nuvarande belopp, hade, såsom väl kunde inses,
icke varit tillräckligt för tillgodoseende af fiskerinäringens kraf på understöd
från statens sida. Kongl. Maj:t hade också vid flera tillfällen
måst från andra tillgängliga medel inom sjette hufvudtiteln bereda understöd
åt denna näring.
Med afseende derå att anslaget sålunda visat sig för sitt ändamål
otillräckligt, hade departementschefen anmodat landtbruksakademiens
förvaltningskomité att, efter utredning af de behof, som med anslaget
borde tillgodoses, inkomma med förslag i fråga om det belopp,
hvarmed anslaget skäligen borde förhöjas. I följd af detta uppdrag
hade förvaltningskomitén infordrat yttrande i ämnet från Jiskeriintendenten.
Denne tjensteman hade dervid framhållit åtskilliga för fiskeriernas
ordnande erforderliga åtgärder, som hittills icke blifvit tillgodosedda,
men för hvilka anslag vore af behof påkallade.
Bland dessa åtgärder stälde fiskeriintendenten i främsta rummet
åstadkommande af en nutidens fordringar motsvarande årlig redogörelse
för fiskets förlopp och afkastning — med andra ord en fiskeristatistik
— såsom både af praktisk vigt för dem, som ville inlåta sig på fiskeriföretag,
och grundläggande för de .åtgärder, som från statens eller
enskilda korporationers sida vidtoges för näringens befrämjande. Äfven
kunde många för ett rätt bedömande af fiskeförhållandena vigtiga
frågor icke på annat sätt än genom fleråriga iakttagelser öfver fiskets
gång m. m. få sin vetenskapliga förklaring. Frågan härom vore för
öfrigt icke ny. I det af chefen för statistiska centralbyrån uppgjorda
utkast till plan för Sveriges officiella statistik inginge äfven statistik
öfver fiskerierna, och Riksdagens år 1871 församlade revisorer hade
anmärkt, att bland andra icke ovigtiga delar af statistiken, som ännu
icke inginge i de offentliga redogörelser, som genom det statistiska
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
33
trycket meddelades, äfven vore redogörelse för fiskerinäringen. Enligt
hvad fiskeriintendenten beräknade, skulle uppgifter öfver hafsfiske!,
kunna erhållas för 10,200 kronor, öfver fisket i laxelfvarna för 1,500
kronor och öfver fisket i insjöarne för 2,200 kronor, tillhopa 13,900
kronor, hvartill skulle komma kostnaderna för tryckning af formulär
och af sjelfva berättelsen m. m. 1,700 kronor, så att hela kostnaden
kunde beräknas till 15,600 kronor. Då emellertid en och annan jemkning
i den beräknade summan möjligen kunde göras och bidrag till
kostnaderna för uppgifternas insamlande möjligen kunde från vissa län
fortfarande erhållas, ausåge fiskeriintendenten 15,000 kronor tillsvidare
blifva för ändamålet tillräckliga.
Bland andra åtgärder till fiskerinäringens fromma hade fiskeriintendenten
äfven framhållit dels ordnande af tillsynen öfver fisket och
fiskestadgarnas efterlefnad, dels upprättande af en mindre fiskodlingsanstalt
med tillhörande dammar, afsedd för kläckning och uppfödande åt
laxöring med flere mindre laxfiskar eller andra fiskarter, som kunde passa
att hållas i dammar, äfvensom för acklimatiseringsförsök med närslägtade
utländska fiskarter, som möjligen vore förtjenta att införas bär i landet.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité hade för sin del bland
de af fiskeriintendenten framhållna anslagsbehofven hufvudsakligen fäst
sig vid dem, som afsåge åstadkommandet af en ordnad fiskeristatistik
och ordnandet af tillsynen öfver fisket och fiskestadgarnas efterlefnad.
Med tillkännagifvande att komitén icke hade något att erinra vid den
af fiskeriintendenten gjorda utredningen, hade komitén dervid med
hänsyn till fiskerinäringens allmänna intresse såsom sin mening uttalat
att, om endast ett af dessa båda önskningsmål kunde tillgodoses, fiskeristatistiken
då borde sättas i främsta rummet.
Departementschefen har vidare anmält, att äfven från andra håll
framställningar om ökad t anslag till understödjande af fiskerinäringen
blifvit gjorda.
Så hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län i skrifvelse
anfört, hurusom, för att den vigtiga fiskerinäringen skulle få ett
framtida bestånd och blifva för näringsidkaren mera inkomstbringande,
dess utöfvande borde på flerahanda sätt ordnas och underhjelpas genom
det allmännas mellankomst. Med sin framställning afsåge Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande emellertid för närvarande endast att dels få
åstadkommen en underlättad kontroll å fiskena i allmänhet och å de
större eller fiskena ute på oäfvet i synnerhet, dels ock i sammanhang
dermed få försöksfisken med nya redskap och efter nya metoder anordnade.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande trodde dessa syftemål
kunna i icke ringa mån uppnås, derest statsverket kunde under de
Bill. till Riksd. Frat. 18S9. 4 Samt. 1 Afd. 5 Höft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
egentliga fisketiderna april—november bekosta utrustning af ett eller
flera fartyg, till exempel kanonbåtar, hvilka, i likhet med hvad under
loppet af flera är skett vid vestkusten, lemnade biträde vid fiskenas
utöfning, medhade en undervisare att verkställa försöksfisken, tillsåge
att fiskena lagligen bedrefves, afhölle obehörige fiskare från intrång i
fiskevattnen samt jemväl å sådana orter, der det kunde anses nödigt,
tillsåge att svenske fiskare icke obehörigen trakasserades i sitt yrke,
hvarförutom dessa fartyg kunde inom de orter, der tillsyningsman å fiskena
vore tillsatta, blifva ett ofta nödigt bistånd vid fullgörandet af deras
åligganden. I enlighet med sin sålunda uttalade åsigt hade Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hemstält, att ett eller flera kronofartyg måtte
utrustas för att under lämpliga årstider användas till kontroll och bistånd
vid fiskeriernas utöfvande.
Vidare hade .styrelsen för föreningens till Bohuslänska fiskeriernas
främjande kr et saf delning i Göteborg gjort framställning om beredande
af anslag för praktiskt-vetenskapliga undersökningar rörande hafsfiske!
i Skagerack, Kattegatt och Öresund. Dylika undersökningar vore nödvändiga
för fiskets rationella bedrifvande och för att göra fisket i möjligaste
mån vinstgifvande ej allenast för den enskilde, utan äfven för
landet i dess helhet. Det vore i främsta rummet af vigt att lära känna
sillens naturhistoria och de fysiska förhållanden, som hade inflytande
på sillens lefnadsvanor; och detsamma gälde äfven våra andra mer inkomstbringande
hafsfiskar, företrädesvis laxen och flundre-fiskarna.
Undersökningarna borde, enligt styrelsens åsigt, ledas och utföras icke
från en fast kuststation utan från eu rörlig station, från fartyg, möjligen
en fiskejakt, samt utföras fullt planmessigt, alltid med praktiskt
resultat i syfte, under alla årstider och under flera år, exempelvis fem
å rad. Med anledning häraf hade styrelsen anhållit, att Kongl. Maj:t
måtte hos nästkommande Riksdag äska ett anslag af 50,000 kronor, att utgå
med 10,000 kronor årligen under åren 1889 —1893 för praktiskt-vetenskapliga
hafsfiskeundersökningar i Skagerack, Kattegatt och Öresund.
Till sitt syfte i visst samband med sist omförmälda framställning
stode en annan, afgifven af professor Otto Torell. För att de löftesrika
forskningar rörande vår vestkustsills naturhistoria, som företagits i
ändamål att finna de stora lekplatserna för denna sill, måtte kunna
bära full frukt, fordrades, enligt professor Torells uppfattning, oundgängligen
att de förrättades med långt mera betydande hjelpmedel än
dem som på senare tider för detta ändamål användts. Ty för främjandet
af ifrågavarande fiske hade under nu pågående sillfiskeperiod ganska
ringa blifvit fråu det allmännas sida åtgjord! och de synnerligen vigtiga
resultat, som vunnits genom professor Smitts och assistenten Try
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
35
boms undersökningar under åren 1880 —1888, både för staten ock
Hallands läns hushållningssällskap sammanlagd! ej medfört större utgift
än 17,000 kronor, medan deremot åren 1752—1787 staten för
samma ändamål offrat tillsammans 635,000 kronor och sillfisket ansetts
vara ett ärende af den betydelse att ett särskild! utskott för dess skull
fans vid riksdagarna. Vid fullföljandet af sillfiskeundersökningen vid
vår vestkust vore det särskilt af största nytta att eg a tillgång till
ett för ändamålet afsedt fartyg. Ehuru vid de föreslagna forskningarne
naturligen uppmärksamheten hufvudsakligen borde rigtas på
sillen, dess vandringar och vanor, borde samtidigt iakttagelser verkställas
beträffande flera andra ur ekonomisk synpunkt ytterst vigtiga
fiskar, såsom flundror, makrill och ål, hvilka likaledes vore vandringsfiskar
och om hvilkas lefnadsförhållanden mycket ännu återstode att
utreda. Besinnade man emellertid, att norrmännen jemte det stora
sillfisket utanför egna kuster skapat sig ett nytt vid Island, der de
under innevarande årtionde erhållit en fångst af 2,500,000 kronors
värde "under ett enda år, medan nu pågående bohuslänska fiske före
perioden 1887 —1888 intet år inbragt i första hand ens 800,000 kronor;
att holländarne, hvilkas fiske började vid Shetlandsöarne, 1881 i Nordsjön
fångade sill för nära 3,000,000 kronor, samt att skottande sjelfva under
de senare åren förmått bringa denna näring till en mera än 300
gånger ökad afkastning utanför nämnda ögrupp, vore det ej förmätet
antaga, att äfven ett svenskt drifgarnsfiske skulle kunna utvecklas, då
vestkustsillens lekplatser blefve uppdagade. På grund af hvad sålunda
blifvit anfördt hade professor Torell hemstält om vidtagande af åtgärder
till fortsättande af undersökningarna rörande vårt sillfiske och beredande
för detta ändamål af penningemedel dels till inköp och utrustning
af ett ångfartyg, dels till ett belopp af 15,000 kronor om året för
att med hjelp af detta fartyg kunna på ett fruktbringande sätt utföra
ofvannämnda arbeten.
Ytterligare hade i en till Kongl. Maj:t stöld, med ett nittiotal
underskrifter försedd, skrift åtskillig^ fiskare m. fl. inom Hallands län
anhållit, att Kongl. Maj:t efter vederbörlig utredning måtte uti proposition
till Riksdagen begära, att Riksdagen ville ställa till Kongl. Maj:ts
förfogande nödiga medel för att genom dels anslag, dels lån på billiga
vilkor upphjelpa och utveckla fiskerinäringen. I denna framställning
framhölles, hurusom fiskarena, för att kunna söka sillen på längre afstånd
från kusterna och under största delen af året drifva fiske, vore i
behof af större och bättre båtar samt än mera redskap än den, hvaröfver
de förfogade. Vidare erinrades om de förutsättningar, som borde
förefinnas för att fisket skulle kunna på fullt tillfredsställande sätt
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
drifvas. Skyddade hamnar vore af nöden; de befintliga hamnarne vore
dels otillräckliga för behofvet, dels af sådan beskaffenhet, att de icke
kunde anses motsvara sitt ändamål. Det erfordrades större drifearnsoch
sumpbåtar samt tillgång till en eller flere ångbåtar för fiskebåtarnes
bogsering och forsling af lefvande fisk. Fiskarena måste äfven hafva
redskap af god beskaffenhet och tillräcklig myckenhet. För afsättningens
tryggande borde anordnas salterier, hvilket emellertid icke gerna
kunde inom länet åstadkommas med mindre än att. derför bereddes
tillgång till lån på billiga vilkor. Vidare måste en förening till försäkring
af båtar och redskap åstadkommas och en verksam sådan kunde
icke bringas till stånd, utan att genom anslag af staten en grundfond
kunde bildas tillräckligt stor för att med räntan deraf täcka de första
oundgängliga utgifterna.
Slutligen hade doktor A. W. Ljungman, hvilken med bidrag af
statsmedel verkstält undersökningar rörande sillfisket vid vestkusten,
med förmälan, att han till följd af mellankommande hinder ännu icke
kunnat utgifva två af honom i en år 1886 afgifven berättelse bebådade
uppsatser rörande det bohuslänska hafsfisket, men sedan år 1883 utgifvit
bohuslänsk fiskeritidskrift, anhållit att, då för fullbordandet af det
af honom påbörjade arbetet ännu fordrades stora utgifter och flera års
ansträngningar, han måtte erhålla understöd med 4,000 kronor under
hvartdera åt åren 1888—1890 för den fortsatta bearbetningen och
kompletteringen genom nya undersökningar och resor samt utgifvandet
i tryck af under föregående fiskeriundersökningar samladt material och
inhemtad erfarenhet.
Efter att hafva redogjort för dessa framställningar har departementschefen
anfört, att samma framställningar syntes honom antyda
ett behof att genom rikligare anslag af statsmedel söka understödja
och befrämja den för vårt land så vigtiga fiskerinäringen. Betydelsen
af denna näring särskilt med afseende å den utveckling, hvaraf den,
på rätt sätt omhägnad, kunde vara mägtig, torde i allmänhet icke vara
till fullo insedd. För vårt land med dess geografiska läge vore den
eu naturlig förvärfskälla för en talrik befolkning och den lemnade redan
i dess närvarande skick en afkastning af så afsevärd storlek, att den
kunde hafva skäliga anspråk på att af staten mera än hittills skett
tillgodoses. Till ledning för bedömandet af fiskerinäringens värde för
vårt land samt denna närings nuvarande afkastniugsförmåga ville departementschefen
anföra några statistiska data, hemtade dels ur komiterades
för afgifvande af förslag till ny fiskeristadga betänkande i ämnet, dels
ur fiskeriintendenten R, Lundbergs »Meddelanden rörande Sveriges
fiskerier» samt fiskeritillsyningsmännen i Göteborgs och Bohus samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
37
Hallands län A. H. Malms och F. Tryboms senast afgifna årsberättelser.
Hvad först beträffade sill-, strömmings- och skarpsillfiskena, torde
afkastningen af desamma för hela riket kunna beräknas till 3,170,000
kronor, hvaraf omkring 680,000 kronor ansetts falla ensamt på Bohuslän.
Af sistnämnda summa åter beräknades afkastningen af storsillfisket
till omkring 660,000 kronor och af skarpsillfisket till omkring
20.000 kronor. Afkastningen af annat hafsfiske än sill- och strömmingfisket,
laxfisket och ålfisket med håmmor (d. v. s. hufvudsakligast
torsk-, kol jé- och flundrefisket) uppskattades för hela riket till 2,100,000
kronor, hvaraf komme särskild! på Bohuslän omkring 1,270,000 kronor,
på Halland cirka 135,000 kronor, på Malmöhus län nära 290,000 kronor
och på Gotland ej fullt 115,000 kronor. För ålfisket med håmmor
vid kusterna af rikets södra och östra län ansåges en totalsumma af
240.000 kronor ej vara för hög. Vidkommande afkastningen af laxfiskena
ansåge fiskeriintendenten densamma för närvarande ej kunna
uppgifvas, men att den i medeltal torde uppgå till 600,000 å 700,000
kronor årligen. Af fiskeri k omitén beräknades denna afkastning till
625.000 kronor och torde den nu kunna anslås till 650,000 kronor.
Insjöfisket slutligen vore i sin helhet af fiskerikomitén uppskattadt till
2,000,000 kronor. Sammansloges dessa siffror, angåfve de en årlig
afkastning af de svenska fiskerierna af 8,160,000 kronor. Till jemförelse
härmed kunde framhållas, att värdet af Danmarks fisken, för
hvilkas befrämjande danska regeringen n}digen begärt ett anslag af
nära 300,000 kronor, år 1885 beräknades till omkring 6 millioner
kronor.
Ehuru departementschefen delade den allmänna uppfattning, som
funnit sitt uttryck i de af honom omförmälda framställningarna, att
nemligen, mera än hittills skett, från statens sida åtgärder borde vidtagas
för tillgodoseende af fiskerinäringens intressen, kunde det likväl,
enligt departementschefens åsigt, icke komma i fråga att för alla de
behof, som i samma framställningar blifvit framhållna, nu äska anslag.
Åtskilliga af de uppgifna anslagsbehofven tarfvade uppenbarligen en
närmare utredning, innan de definitivt pröfvades. Men då redan nu
anslaget till fiskerinäringens understöd vore otillräckligt för tillgodoseende
af sådana behof, Indika redan blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade
och för hvilka medel annorledes än från detta anslag hittills beredts,
samt otvifvelaktigt eu stor del af nu gjorda framställningarna vid slutlig
pröfning komme att finnas vara synnerligen beaktansvärda, men å
andra sidan hufvudtitelns besparingar, från hvilka dylika anslagsbehof
eljest skulle kunnat tillgodoses, numera uppginge till så ringa belopp
att derifrån något afsevärdt understöd åt ifrågavarande näring icke
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
kunde beredas, ansage departementschefen en förhöjning af anslaget
böra ega rum med ett belopp, som borde tilltagas så pass stort att
väsentligt understöd derigenom kunde för framtiden beredas fiskerinäringen.
Departementschefen förestälde sig, att för detta ändamål
anslagsförhöj ningen icke borde sättas lägre än till 30,000 kronor.
Slutligen bär departementschefen erinrat, att, i händelse af bifall
till hvad departementschefen under anslagstiteln )dandtbruksstyrelsenx>
hemstält, de belopp, som under nu förevarande anslagstitel vore anvisade
dels såsom arfvode till en fiskeriintendent, 4,000 kronor, dels
såsom ersättning till resekostnader åt denne tjensteman, 1,500 kronor,
eller tillhopa 5,500 kronor, icke vidare blefve under denna anslagstitel
beköfliga. Derest dessa anvisningar, utan minskning af anslagstitelns
slutsumma, från anslagstiteln uteslöt.es — hvarom departementschefen
tilläte sig att framställa förslag — och deras belopp sålunda blefve för
andra ändamål disponibelt, skulle den erforderliga tillökningen i anslagstitelns
. slutsumma blifva 24,500 kronor och slutsumman komma
att uppgå till 42,100 kronor, hvilket belopp dock lämpligen kunde afjemnas
till 42,000 kronor.
Beträffande de skäl, herr Kerfstedt åberopat för sin framställning,
hänvisar Utskottet till motionen och får här endast erinra, att herr
Kerfstedts ifrågavarande förslag till sitt syfte i väsentliga delar öfverensstämmer
med den här ofvan omförmälda framställning, som hos
Kong! Magt gjorts af åtskilliga fiskare m. fl. inom Hallands län.
Hvad departementschefen anfört till stöd för en ökning i det
under förevarande, anslagstitel uppförda anslag synes utskottet till fullo
ådagalägga behöfligheten af anslagets förhöjning. I betraktande af den
störa betydelse särskildt Nordsjöfisket under de senare åren erhållit
lärer det belopp, hvarmed Kong!. Maj:t funnit anslagstiteln böra ökas,
icke heller kunna anses för högt.
Utskottet anser sig alltså böra tillstyrka bifall till Kong!. Maj:ts
förevarande framställning, dock med uttalande af den uppfattning, att
medlen i första hand böra användas till de praktiska behofvens tillgodoseende
och icke, utan Riksdagens vidare hörande, till fortgående
statistiska arbeten.
Deremot kan utskottet icke förorda den af herr Kerfstedt i ämnet
väckta motionen, h rån sed t att frågan om beredande af lån åt fiskare
i . och för deras näring, som genom den ofvan omförmälda framställningen
af fiskare inom Hallands län redan gjorts till föremål för Kongl.
Maj:t,s uppmärksamhet, torde böra af Kongl. Maj:t pröfvas i sammanhang
.med öfriga, hos Kongl. Maj:t gjorda och här ofvan angifna framställningar
rörande understöd åt fiskerinäringen, lärer nemligen niotio
-
39
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
nens syfte icke kunna i någon nämnvärd män vinnas genom ett anslag
till ett i förhållande till ändamålet så ringa belopp, som det motionären
äskat.
Med erinran att utskottet vid punkten 6 bär ofvan hemstält om
bifall i hithörande delar till hvad Kongl. Mapt under anslagstiteln
»landtbruksstyrelsen» föreslagit, samt att följaktligen, derest utskottets
hemställan godkännes, de belopp, som med tillhopa 5,500 kronor nu
aro under förevarande anslagstitel anvisade dels såsom arfvode och
dels såsom reseersättning åt en fiskeriintendent, blifva för andra ändamål
disponibla och kunna tagas i betraktande vid bestämmandet af
det belopp, hvarmed anslagstitelns slutsumma i och för den erforderliga
anslagsförhöjningen bör ökas, far utskottet hemställa,
a) att Riksdagen må, med godkännande af de
enligt statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12
januari 1889 föreslagna förändringar i dispositionen
af anslaget till »fiskerinäringens understöd», höja
nämnda anslag från dess nuvarande belopp, 17,600
kronor till 42,000 kronor eller med 24,400 kronor;
b) att herr Kerfstedts förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Skiften och afvittringar.
ll:o) Under åberopande af hvad rörande denna anslagstitel blifvit
anfördt till statsrådsprotokollet (sid. 61—65) och med erinran dels att det
här nedan under mom. a) föreslagna beslut öfverensstämmer med hvad
för innevarande år blifvit i enahanda hänseende bestämdt, med undantag
allenast att för innevarande år beviljad förhöjning med 400 kronor
i årsarfvodet till hvarje storskifteslandtmätare i Kopparbergs län som
icke åtnjuter arfvode efter taxa, icke skulle komma att för år’ 1890
utgå, dels ock att det under mom. b) förordade extra anslag med
18,000 krouor understiger motsvarande anslag i innevarande års stat,
får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställningar, må:
a) dels för år 1890 bevilja förhöjning i styresmannens
för storskiftesverket i Kopparbergs län årsarfvode
med 400 kronor; dels medgifva, att de belopp,
hvarmed inkomsterna af tjensten under år 1890
för afvi tt r in gsl and t m ätar e i Vesterbottens och Norrbottens
län samt de storskifteslandtmätare i Koppar
-
■Ang. anslag
till skiftesverlcet
in. in.
[Ilo. 12.]
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. höjning
af anslaget
till prisbelöningar
för
hästar.
[13-]
bergs län, kvilka åtnjuta arfvode efter taxa, kunna
komma att understiga 2,500 kronor för dem, som tillhöra
första lönegraden, och 3,000 kronor för dem,
som på grund af ålder i tjensten åtnjuta arfvodesförhöjning,
må desse tjensteman godtgöras af anslagen
till storskiftes- och afvittringsverken; dels för
år 1890 åt föredragandena af afvittringsärendena i
Yesterbottens och Norrbottens län samt till skrifbiträde
åt dem bevilja eu tillökning af 400 kronor i
det åt hvarje af dem anslagna belopp; dels ock bevilja
tillfällig förhöjning i styresmannens för afvittringsverket
i Yesterbottens län årsarfvode för år 1890
med 200 kronor; samt
b) till bestridande af kostnaderna för
och afvittringsverken under år 1890, för samma år
utöfver ordinarie anslaget, 63,000 kronor, på extra
stat anvisa 72,000 kronor.
, Hästafvel^ förbättrande.
12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att det under reservationsanslaget
till »hästafvelns förbättrande» uppförda särskilda anslag till prisbelöningar
för hästar måtte höjas från 35,000 kronor till 50,000 kronor
eller med 15,000 kronor.
I fråga om denna anslagsfordran har departementschefen till
statsrådsprotokollet anfört, att sedan Kong]. Maj:t, i öfverensstämmelse
med hvad komitén för upprättande af förslag till förändrade anordningar
i afseende å statens stuteriinrättningar hemstält, funnit sig böra
besluta, att stuteriet vid Fly inge skulle upphöra och endast hingstdepöt
derstädes finnas, hade frågan om ökadt anslag till prisbelöningar
af hästar, som redan i och för sig vore värd eu synnerlig uppmärksamhet,
erhållit en större betydelse än hittills.
I detta afseende hade komitén, som jemväl föreslagit indragning
af stuteriet vid Ottenby, ehuru denna hemställan af Kongl. Ma.j:t ansetts
icke för närvarande böra till någon åtgärd föranleda, yttrat, att
om det under alla förhållanden vore af vigt för hästafveln att uppmuntra
till hiugsthållning, att utmärka framstående afvelsdjur samt att
hålla egare af sådana skadeslösa för de uppoffringar, deras användande
till afvel ofta medförde, så blefve detta så mycket nödvändigare, då
staten upphörde med de afvelsinrättningar, der man sökt underhålla
och tillgodogöra sig en ädel och god afvelstam, afsedd att trycka sin
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
41
pregel på landets hästafvel. Det blefve derför i den närmaste framtiden
af nöden att till premieringsnämndernas disposition ställa så
stora anslag, att dessa icke såge sig nödsakade att utesluta värdefulla
djur från premier, hvartill de kunde finnas berättigade. Särskilt för
goda moderston kunde premieringens vigt och till så högt belopp som
möjligt ej nog framhållas. Med de framsteg, som premieringen under
de sista åren gjort, hade emellertid anslaget redan nu visat sig otillräckligt,
och årligen måste ett ej ringa antal godkända djur i brist på
medel uteslutas från premier. Komitén ansåge derför, att ett höjande
af detta anslag icke allenast vore särdeles behöflig!, utan äfven i full
öfverensstämmelse med premieringssystemets idé, nemligen att, så länge
det tillämpades, hålla jemna steg med hästafvel utveckling, ty blott
genom att uppmuntra alla, som deraf gjort sig förtjena, kunde detta
system så småningom uppfostra den hästuppfödande allmänheten till
den kunskap om hästen, det intresse för hästafvel och det förtroende
till denna afvel som affär betraktad, Indika framkallade den privatindustri,
som utan statsbidrag kunde uppehålla landets hästafvel.
På grund af hvad sålunda anförts hade komitén hemstält, att
Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, om icke det nuvarande anslaget
till prisbelöningar för hästar, 35,000 kronor, borde ökas, företrädesvis
för premiering af goda moderston, med ett belopp, som komitén ansåge
icke böra sättas lägre än till 15,000 kronor.
Kavalleriinspektören hade — anför departementschefen vidare —
i häröfver infordrad! utlåtande såsom sin åsigt uttalat, att hästafveln
bäst befrämjades derigenom att staten tillhandahölle nödigt antal lämpliga
hingstar och allmänheten hölle stobesättningen samt derigenom
att, för åstadkommande och bevarande af värdefulla moderston, dessa
af staten premierades med så stora belopp, att den enskilde hästuppfödaren
funne med sin fördel förenligt att till afvel behålla det
goda moderstoet och icke frestades att sälja detsamma, och hade kavalleriinspektören
i enlighet med denna sin åsigt förordat statens premiering
af moderston med så stort belopp, som tillgångarna medgåfve.
Såväl stuterikommissionen som stuteriöfverstyrelsen hade hemstält
om höjande af ifrågavarande anslag till det belopp, komitén föreslagit.
För egen del ville departementschefen såsom bevis på det intresse,
hvarmed premieringssystemet omfattades af allmänheten, nämna,
att årligen inom flera underdistrikt inträffat, att landsting eller hushållningssällskaps
bidrag till premieringen varit större än att af statsanslaget
kunnat tillskjutas motsvarande belopp, hvaraf följt att förstnämnda
bidrag icke kunnat i sin helhet tagas i anspråk för ändamålet.
Bill. till Bi/csd. Prof. 18811. 1 Sami. 1 Afä. 5 Häft. G
42
Statsutskottets Utlåtande H:o 7.
Sålunda hade år 1888 landsting och hushållningssällskap anvisat tillhopa
48,200 kronor, under det att af statsmedel endast 34,650 kronor
kunde anslås.
Genom hvad till statsrådsprotokollet sålunda meddelats finner
utskottet behofvet af den föreslagna anslagsförhöjningen vara till fullo
ådagalagdt och hemställer fördenskull,
att det under reservationsanslaget till »hästafvelns
förbättrande» uppförda särskilda anslag till
prisbelöningar för hästar må höjas från 35,000 kronor
till 50,000 kronor eller med 15,000 kronor.
Aflösning af Scheldetullen.
Ang. uteslutande
ur riksstaten
a} förslagsanslaget
till Scheldetullens
aflösning.
[14.]
13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och på de i statsrådsprotokollet (sid. 68) närmare angifna grunder hemställer
utskottet,
att förslagsanslaget till »aflösning af Scheldetullen»,
26,500 kronor, må ur riksstaten uteslutas.
Öfriga ordinarie anslag.
Ang. öfriga ] 4:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie
0rdinJlag.an'' anslag å sjette hufvudtiteln, har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan för[15.
] ändring än att, för jemnande af liufvudtitelns slutsumma, anslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved in. in., måtte minskas från 117,873
kronor till 117,531 kronor eller med 342 kronor. Utskottet hemställer,
att samtliga under sjette hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, i hvilka utskottet icke här ofvan
föreslagit förändring, må för år 1890 fastställas till
samma belopp som i innevarande års riksstat; dock
att i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må få göras den jemkning, som till jemnande
af liufvudtitelns slutsumma kan erfordras.
Extra anslag.
För tillfälliga behof’, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva, utom
de redan i punkterna 1, 3, 9 och 11 nämnda, följande framställningar
gjorts.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
43
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.
15:o) På grund af Kongl, Maj-.ts derom gjorda framställning och
under hänvisning till hvad i statsrådspotokollet (sid. 70) derom anförts,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll
ä försäkringsanstalterna, för år 1890 i likhet med
hvad alltifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa
till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500
kronor.
Kommerskollegium.
16:o) Under åberopande af hvad till statsrådsprotokollet (sid. 70—71)
i ämnet anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning, för år 1890, i likhet med
hvad för åren 1888 och 1889 egt rum, på extra stat
anvisa ett anslag af 2,500 kronor till bestridande af
kostnader för kartritning vid grufkartekontoret.
Öfverståthållareembetet.
17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställninghemställer
utskottet,
att Riksdagen må äfven för år 1890, till utgifvande
under samma år af x>Polisunderrättelser)''), på extra
stat anvisa 15,000 kronor.
Landsstaterna i länen.
18:o) Under åberopande af de skäl, som till statsrådsprotokollet
(sid. 71—72) anförts, hemställer utskottet,
Ang. anslag
för kontrollen
a försökringsanstalterna.
r 16.1
Ang. anslag
för kartritning
vid
grafkartekonioret.
Ang. anslag
till utgifvande
af Polisunderrättelser11.
[18.]
Ang. anslag
till eu fögderitjenst
inom Jemtlands
län.
[19-]
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till särskild
‘polisstyrka
på landet.
[20.]
Ang. anslag
till anordnande
af
högre undervisning
i
mejerihushållning.
[2i.j
Ang. anslag
till allmänna
landthruksmöten.
[22.]
att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Majrts
derom gjorda framställning, för uppehållande af en
häradsskrifvaretjenst inom Jemtlands län under år 1890,
för samma år, i likhet med hvad för detta år skett,
på extra stat anvisa ett belopp af 2,500 kronor.
19:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t
äskat och i likhet med hvad under derå föregående år
egt rum, må för år 1890 ställa till Kongl. Maj-.ts förfogande
ett extra anslag af 50,000 kronor, att användas
till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet,
der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom till
belöningar för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande, allt enligt förut tillämpade,
i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari
1889 angifna grunder.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
20:o) Med anledning'' af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må, för anordnande af högre undervisning
i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut,
för år 1890 anvisa å extra stat ett anslag af 5,000 kronor.
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.
2l:o) Med anledning af Kongl. Maj:rs derom gjorda framställning får
utskottet hemställa,
att Riksdagen, i likhet med hvad förut under flera
år egt rum, må för år 1890 såsom bidrag till bestridande
af kostnaderna för allmänna lavdtbruksmöten på extra
stat anvisa 5,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
45
22:o) Aridare och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må till prisbelöningar vid allmänna
landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner samt
ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster
anvisa på extra stat för år 1890 enahanda belopp, som
förut under flera år för samma ändamål beviljats, eller
10,000 kronor.
23:o) På grund af hvad Kongl. Maj:t föreslagit och under hänvisning
till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 73—75) derom anförts, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, såsom bidrag till underhåll af
sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas
behof — inöm de orter, der landsting eller hushållningssällskap,
hvart för sig eller i förening, förbundit sig att
upprätta laboratorium och bekosta lokal för detta jemte
bostad och hyresmedel för kemist och assistent samt bekosta
aflöningen till desse och laboratorietjenaren äfvensom
årliga utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp
af böcker och inventarier för stationens behof — på extra
stat för år 1890 anvisa ett anslag af 4,000 kronor för
hvarje station eller tillhopa 28,000 kronor.
24:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts i statsrådsprotokollet
(sid. 75) hemställer utskottet,
att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1887,
1888 och 1889 egt rum, må på extra stat för år 1890
till Kongl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag åt 10,000
kronor, för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt
användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter, som
af landsting eller hushållningssällskap, hvart för sig eller
i förening, understödjas med minst samma belopp som
statsbidraget och hvilka anstalter vilja underkasta sig de
vilkor och föreskrifter i afseende på analysmetoder och
öfriga förhållanden, som af Kongl. Maj:t fastställas.
Ang. anslag
till prisbelöningar
vid
allmänna
landtbruksmöten.
[23.]
Ang. anslag
till agrilculturkemiska
stationer.
[24.]
Ang. anslag
till frökontrollanstalter.
[25.]
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till de gsolologiska
undersökningarna.
[26.]
25:o) Kong]. Maj:t har för fortsättande under år 1890 af de geologiska
undersökningarna och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och
uppsatser, äskat ett extra anslag för samma år till belopp af 89,200 kronor.
I sammanhang härmed föreligger till behandling en af herr A. W.
Ljungman inom Andra Kammaren väckt motion (n:oll6), deruti föreslagits,
att Riksdagen vid beviljandet af det utaf Kongl. Maj:t äskade anslaget för
fortsättande under år 1890 af de geologiska undersökningarne måtte foga
en framställning derom, att dessa undersökningar i likhet med meteorologiska
centralanstalten och naturhistoriska riksmuseum stäldes under kongl. vetenskapsakadetniens
inseende.
Enligt hvad statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1889
utvisar, hafva utgifterna för de geologiska undersökningarne blifvit på föl
-
jande sätt beräknade:
Aflöning en.
Löner, arfvoden samt ersättning till tillfälliga biträden ... kronor 53,350: —
Fältarbetena.
Rese- och traktamentsersättning, verktyg, reparationer
och fraktkostnad m. m.................................................... „ 19,000: —
Byråafdelning en.
Inventarier, arbetsmateriel m. m........................................... „ 2,000: —
Biblioteket och samlingarna.
Böcker, kartor och samlingar ........................................... 2,000: —
Kart- och boktrycket.
Tryckning af kartor, beskrifningar och uppsatser, ritning
af originalkartor m. m................................................... „ 12,000: —
Värme och diverse utgifter.
Omkostnader............................................................................. „ 1,350: —
Summa kronor 89,700: —
Till bestridande af dessa utgifter är, enligt hvad omförmälda statsrådsprotokoll
vidare gifver vid handen, endast eu summa af omkring 500 kronor
att påräkna, hvadan det belopp, som derutöfver erfordras, utgör 89,200 kronor,
eller 1,700 kronor mera än för innevarande år anvisats.
Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet anmärkt,
att de skiljaktigheter, som förefunnes mellan denna utgiftsberäkning och den
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
47
•stat, som för år 1889 blifvit af Kongl. Maj:t för undersökningen faststäld,
vore dels att aflöningen för år 1890 upptagits 1,400 kronor högre än i
staten för år 1889, beroende derpå att, utöfver förut utgående åldersfillägg,
ytterligare sådana å tillhopa 1,000 kronor måst beräknas för två geologer,
livilka jemlikt nådiga brefvet den 16 juni 1875 bleke med 1890 års ingång
dertill berättigade, samt att utgiftsposten »ersättning till tillfälliga biträden»,
hvilken i 1889 års stat minskats från 4,500 kronor till 4,100 kronor för att
bereda medel för uppflyttande af den dittills vid undersökningen anstälde biträdande
geologen till geolog, ansetts böra år 1890 höjas till sitt förra belopp,
dels ock att utgifterna för biblioteket och samlingarna, som af samma anledning
i 1889 års stat minskats med 300 kronor, ansetts böra för år 1890
beräknas till samma belopp som för år 1888.
Af anledning, som i statsrådsprotokollet (sid. 77) närmare omförmäles,
har vid utgifternas beräkning icke heller denna gång hänsyn ännu kunnat
tagas till den i Riksdagens skrifvelse den 7 maj 1886 omnämnda frågan om
förändring i skalan för utgifning af vissa geologiska kartor.
Beträffande de skäl herr Ljungman anfört till stöd för sin framställning,
hänvisar utskottet till motionen i fråga och får endast meddela, att
motionären hufvudsakligen grundat sitt förslag på innehållet i en af friherre A. E.
Nordenskiöld vid 1871 års lagtima riksdag inom Andra Kammaren i enahanda
syfte väckt motion (n:o 176), till hvilken utskottet jemväl tillåter sig
hänvisa.
Hvad först angår Kongl. Maj:ts förevarande framställning, synes den
förhöjning till belopp af 1,700 kronor, Kongl. Maj:t äskat i det till de geologiska
undersökningarne nu utgående anslag, utskottet erforderlig, endast för
så vidt den samma afser beredande af ålderstillägg med tillhopa 1,000 kronor
till do två geologer, hvilka, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, äro
dertill berättigade. Med afseende derå att för innevarande år eu minskning
ansetts möjlig med 400 kronor i utgifsposten »ersättning till tillfälliga biträden»
och med 300 kronor i utgiftstposten »biblioteket och samlingarna»,
men behöfligheten af att omförmälda båda anslagsposter nu åter uppföras till
sitt förra belopp icke synes vara ådagalagd, kan utskottet deremot icke förorda
anslagets ökning med det belopp af 700 kronor, som för sistnämnda
ändamål skulle erfordras.
Vidkommande åter herr Ljungmans föreliggande förslag får utskottet
erinra, att Riksdagen år 1871, i enlighet med utskottets då gjorda hemställan,
afslog ofvan omförmälda, af friherre Nordenskiöld väckta motion. Då motionären
nu icke anfört några väsentligen nya skäl till ådagaläggande af den ifrågasatta
åtgärdens ändamålsenlighet, samt ett beslut i den af motionären angifna
rigtningen i allt fall icke lärer af Riksdagen böra fattas förr än efter
föregående genom Kongl. Maj:ts försorg verkstäld utredning, anser sig ut
-
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till eu andre
instruktör i
husslöjd och
eu elev.
skottet i frågans nuvarande skick icke kunna tillstyrka bifall till motionärens
förslag.
Utskottet hemställer alltså:
a) att Kongl. Majas förevarande framställning, må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen, för fortsättande
under år 1890 af de geologiska undersökningarna
och utgifvande af derpå grundade kartor, afhandlingar och
uppsatser, beviljar ett extra anslag för samma år till belopp
af 88,500 kronor;
b) att herr Ljungmans ofvan nämnda motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.
26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat
för år 1890 bevilja till anställande af en andre instruktör i husslöjd och
en elev, hvilken borde åtfölja en af instruktörerna i husslöjd för att af denne
handledas och utbildas, så att han kunde såsom lärare i husslöjd användas,
4,000 kronor.
I fråga om denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört följande.
År 1877 hade Riksdagen med anledning af en af Kongl. Maj:t gjord
framställning — jemte det Riksdagen medgifvit att första gradens aflöning
för undervisare i husslöjd finge utgöra 2,000 kronor och att aflöningen finge
efter innehafvarens af eu sådan beställning väl vitsordade tjenstgöring under
en tid af fem år, räknad t från och med året näst efter det, då han blifvit
antagen, ökas med 500 kronor och således utgå med 2,500 kronor samt vidare
höjas efter fem års sådan tjenstgöring till 3,000 kronor och efter ytterligare
fem års enahanda tjenstgöring till 3,500 kronor — beslutit att, för
anställande, utöfver den redan förut befintlige undervisaren i husslöjd, hvars
aflöning vore uppförd å ordinarie stat, af ytterligare en undervisare i husslöjd
och en elev, på extra stat för år 1878 bevilja ett anslag af 3,000 kronor,
hvaraf 2,000 kronor beräknades för undervisaren.
Sedan jemväl för de följande åren anslag för ifrågavarande ändamål
till oförändradt belopp beviljats, hade Kongl. Maj:t vid 1884 års riksdag
föreslagit, att för år 1885 anslaget måtte höjas till 3,500 kronor, på det att
andre undervisaren Wilhelm Kordin, hvilken den 13 december 1878 antagits
till befattningen och på grund af hvad landtbruksakademiens förvaltningsko
mité om hans tjenstgöring vitsordat gjort sig förtjent att redan från och
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
49
med år 1884 tillgodonjuta ålderstillägg med 500 kronor, måtte kunna komma
i åtnjutande af lönetillökning. Sedan anslaget med anledning deraf höjts till
8,500 kronor, hade detta belopp derefter hvarje följande år af Riksdagen
beviljats.
Nu hade landtbruksakademiens förvaltningskomité, med vitsordande att
Nordin städse med nit och skicklighet samt på ett berömvärdt sätt fullgjort
sina tjensteåligganden, anmält Nordin till erhållande af ytterligare ett ålderstillägg
från och med innevarande år.
Komiténs framställning hade visserligen inkommit för sent för att hemställan
om ålderstillägg åt Nordin för innevarande år lämpligen kunde hos
Riksdagen göras, men syntes med fullt fog böra föranleda till dylik hemställan
för år 1890. För sådant ändamål erfordrades anslagets förhöjning
med 500 kronor. Med''erinran att, enligt af Kongl. Maj:t för innehafvare
af nu ifrågavarande tjenstebefattningar den 14 december 1888 faststäldt reglemente,
undervisarno i husslöjd hädanefter skulle benämnas instruktörer, hemstälde
departementschefen alltså att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
öka anslaget med nyssnämnda belopp 500 kronor.
I sin den 11 maj 1884 till Kong]. Maj:t aflåtna skrifvelse (n:o 49)
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel anmälte
Riksdagen, att Riksdagen beträffande Kongl. Maj:ts ofvanomförmälda, hos
Riksdagen gjorda framställning om ifrågavarande anslags höjande till 3,500
kronor, på det att. ofvanbemälde Nordin måtte komma i åtnjutande af ålderstillägg
med 500 kronor, visserligen ej kunnat finna att Nordin, såsom på
extra stat anstäld, egde lika otvetydig rätt att bekomma ålderstillägg som
tjensteman på ordinarie stat, men att Riksdagen likväl, då billigheten kräfde,
att Nordin finge för år 1885 komma i åtnjutande af det lönebelopp, som af
Kongl. Maj:t äskats, på extra stat för år 1885 anvisat 3,500 kronor för anställande
under samma år af en andre undervisare i husslöjd och en elev
samt för beredande af ålderstillägg åt den förre.
Med anslutning till den uppfattning i fråga om Nordins rätt till erhållande
af ålderstillägg, som Riksdagen år 1884 sålunda uttalat, får utskottet
på de i statsrådsprotokollet anförda skäl, hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen på extra stat för
år 1890 beviljar 3,500 kronor till anställande af en andre
instruktör i husslöjd och en elev, hvilken bör åtfölja
en af instruktörerna i husslöjd för att af denne handledas
och utbildas, så att han må kunna såsom lärare i husslöjd
användas, samt likaledes på extra stat för nämnda
år anvisar 500 kronor såsom personligt ytterligare åldersJBih.
till Rdcsd. Prof. 1889. 4 Samt. 1 Afd. 5 lläft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Ang. anslag
till väfskolan
i Borås in. in.
Ang. anslag
till främjande
af svenska
alsters afsättning
i utlandet
in. m.
[-’»■]
tilläsa1 till andre instruktören "Wilhelm Nordin, derest
lian fortfarande i denna egenskap blifver använd.
27:o) Vidare hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning'', må på extra stat jemväl för år 1890
bevilja dels såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan
i Borcls, med vilkor att från Elfsborgs läns landsting
eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst hälften
af statsanslaget, 3,800 kronor, och dels såsom bidrag
till aflönande af en andre lärare vid samma skola 1,000
kronor, under vilkor att enahanda belopp varder för ändamålet
från nämnda läns landsting eller eljest tillskjutet.
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.
28:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte jemväl för år
1890 på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maja
användas för att åt alster af svensk industri och svenska näringar bereda
afsättning i främmande länder.
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 82) har herr A. Brodin
på anförda skäl hemstält, att Riksdagen måtte, förutom det af Kongl.
Maja under sjette hufvudtiteln begärda anslag af 20,000 kronor för att
“åt svensk industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande
länder", bevilja och ställa till Kongl. Majas förfogande ett extra anslag af
15,000 kronor, att utgå 1890 till 5 resestipendier för unge män, som egna!
sig åt handel och hvilka i aflägsnare länder önskade vidare utbilda sig i
yrket.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom vid
de två senaste riksdagarne på extra stat för hvardera af åren 1888 och
1889 beviljats ett anslag af 20,000 kronor att af Kongl. Maja användas för
att åt alster af svensk industri och svenska näringar bereda afsättning i främmande
länder, äfvensom att Kongl. Maja beträffande användandet af det för
år 1888 beviljade anslaget förordnat dels att en agent skulle för ett år anställas
i Norra Tyskland för att derstädes söka befrämja afsättning af produkter
af den svenska fiskerinäringen och att denne agent skulle ega åtnjuta
ett arfvode af högst 5,000 kronor, dels ock att en reseagent, hvilken arfvode
i ett för allt ej finge öfverstiga 15,000 kronor, skulle utsändas till Indien,
Kina och andra Ostasiatiska länder samt, der så pröfvades lämpligt,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Öl
äfven till Australien för att undersöka, huru inom berörda länder afsättning
af svenska produkter skulle kunna på förmånligaste sätt beredas och verkställas,
hvaremot något beslut rörande dispositionen af det för innevarande
år beviljade anslag ännu icke af Kongl. Maj:t fattats.
Departementschefen har vidare anfört, att styrelsen för Sveriges allmänna
exportförening till Kongl. Maj:t inkommit med en framställning om
vidtagande af vissa åtgärder i syfte att utbilda agenter för befrämjande af
vår export på utlandet, och att styrelsen i sådant hänseende ifrågasatt, såsom
en för utbildande af duglige handels- eller exportagenter i utlandet synnerligen
förmånlig åtgärd, att stipendier måtte anslås åt unge män, som önskade
att i utlandet förvärfva sig erforderliga kunskaper i handelsyrket men
att departementschefen, enär Kongl. Maj:t ansett nödigt att närmare utredning
åstadkommes angående handelsundervisningens tillstånd i vårt land samt
om och i sådant fall hvilka åtgärder tilläfventyrs borde vidtagas för denna
undervisnings höjande, och förty anbefalt verkställandet af en dylik utredning,
hölle före, att med pröfningen af frågan om beviljande af medel för det af
exportföreningens styrelse omförmälda ändamål borde anstå.
Kongl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran.
Beträffande åter herr Brodins här ofvan omförmälda motion, hvilken
till sitt syfte är likartad med de förslag i ämnet, motionären vid de två senaste
riksdagarne framstält, får utskottet påpeka, att frågan om beredande af
utrikes resestipendier åt unge män, hvilka egnat sig åt handelsyrket, enligt
hvad af departementschefens ofvanberörda yttrande framgår, redan på Kong].
Maj:ts befallning är föremål för vederbörlig utredning för att sedermera af
Kongl. Maj:t slutligen pröfvas. Vid sådant förhållande lärer anledning för
Riksdagen icke förefinnas att gå denna Kongl. Maj:ts pröfning i förväg och
bifalla den i ämnet väckta motionen.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen — med afslag å herr Brodins motion
— må, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit, för år 1890
på extra stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor att af
Kong]. Maj:t användas för att åt alster af svensk industri
och svenska näringar bereda afsättning i främmande
länder.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
.-ilig. anslag
till bergsskolorna
i Filmstöd
och Faiun.
[30.]
ring. anslag
Ull anordnande
af f abriksinspektion.
[81.]
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.
29:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t under denna anslagstitel
äskat hemställer utskottet,
att Riksdagen — under vilkor att bergsskolorna i
Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare
komma att jemväl under år 1890 fortsätta sin
verksamhet i enahanda omfång och utsträckning som hittills
och underkasta sig den inspektion, Kongl. Maj:t finner
skäligt bestämma — må i likhet med hvad förut för flera
år egt rum, på extra stat för år 1890 anvisa ett belopp
af 14,000 kronor att till brukssocietetens fullmägtige i
jernkontoret utbetalas.
Anordnande af fabriksinspektion.
30:o) Kongl. Maja, som till Riksdagen aflåtit särskild proposition
(n:o 5) med förslag till förordning om åtgärder för skyddande af arbetares lif
och helsa i arbetet, enligt hvilket förslag inspektörer skulle förordnas för att
tillhandagå näringsidkarne med upplysningar och råd i fråga om dylika åtgärder
och för att öfvervaka förordningens efterlefnad, har i sammanhang
härmed i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen att, för anordnande af
fabriksinspektion, på extra stat för år 1890 anvisa ett anslag af 21,000
kronor.
Sedan sig visat, huruvida Kongl. Maj:ts omförmälda särskilda proposition
vinner Riksdagens godkännande, kommer utskottet att afgifva särskild!
utlåtande angående förevarande anslagsfordran; hvilket utskottet härmed skolat
för Riksdagen
anmäla.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
53
Gäldande af vissa kostnader för ett boställes deltagande i ett sjösänkningsföretag.
ol:o) Ivongl. Maj:t hav föreslagit, att Riksdagen måtte, för gäldande Ang. anslag
åt vissa på länsmansb oställ et Wähla n:o 3 i Askers härad af Örebro län ta} äalllandf
belöpande kostnader för boställets deltagande i sjöarne Hjelm ar ens och nåder för
Qvismarens sänkning, på extra stat för år 1890 anvisa ett belopp af 5,128
kronor. Wähla n:o 3
Beträffande de omständigheter och skål, hvilka ligga till grund för deltagande i
o '' o o o ett s-iosänlc
Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till den ningsföretag.
utförliga redogörelse derför, som lemnats på sidorna 81—85 i statsrådsproto- [82."]
kollet, och får här endast meddela, att Kongl. Maj:ts framställning föranledts
åt en af länsmannen i Askers härad af Örebro län Carl Emil Flodqvist gjord
ansökning, det Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen gorå framställning att
staten måtte gälda de kostnader, som belöpte sig på det sökanden å lön anslagna
bostället Wähla n:o 3, 1 mantal, i Stora Mellösa socken, för boställets
deltagande i sjöarne Hjelmarens och Qvismarens sänkning; att Flodqvist år
1887 tillträdt ifrågavarande boställe efter afiidue länsmannen N. G. Sahlin,
som redan år 1863 sökt och vunnit delaktighet för bostället i det för ofvannämnda
sjöars sänkning bildade bolag; att kammarkollegium och statskontoret
i öfver Flodqvists omförmälda ansökning afgifvet utlåtande yttrat, bland annat,
att understöd från det allmännas sida till sökandens utgifter i följd af sjösänkningen
både syntes vara billigt och med hänsyn till boställets framtida
nytta icke behöfde vara förspildt, äfvensom, på anförda skäl, hemstält, att ett
anslag af i jemnadt tal 5,128 kronor för en gång måtte ställas till Kongl.
Maj:ts befallningshafvandes i länet förfogande och af bemälda embetsmyndighet
utbetalas till gäldande af vissa af de på bostället belöpande sjösänkningskostnaderna;
samt att departementschefen såsom sin åsigt uttalat, att synnerligen
behjertansvärda skäl förelåge att bereda Flodqvist, hvilken icke sjelf
ingått såsom delegare i sjösänkningsföretaget och dymedelst orsakat den bekymmersamma
ställning, hvari han såsom innehafvare af bostället uppenbarligen
måste komma att befinna sig, någon lindring i de dryga utgifter,
som han i följd af sjösänkningen vore nödsakad att vidkännas.
Yid 1888 års riksdag förehade utskottet till behandling en af herr
Folke Andersson inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 14), som till
syftet väsentligen öfverensstämde med Kong]. Maj:ts förevarande framställning.
I sitt öfver berörda motion afgifna utlåtande (n:o 19) yttrade utskottet, att
utskottet af handlingarne i ärendet visserligen trott sig finna motionärens
framställning behjertansvärd, men att utskottet, då frågor af förevarande beskaffenhet
i första hand borde underställas Kong]. Maj:ts ompröfning, dervid
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
den uttömmande utredning, som erfordrades, kunde vinnas och jemväl vederbörande
myndigheter sättas i tillfälle att uttala sig i ämnet, i frågans dåvarande
skick icke ansåge sig kunna tillstyrka bifall till motionärens framställning.
Utskottets afstyrkande hemställan blef jemväl af Riksdagen bifallen.
Då efter den utredning, som nu föreligger, synnerligen bevekande omständigheter
synas utskottet förefinnas för att någon ersättning beredes Flodqvist
för de kostnader, han fått vidkännas för ifrågavarande boställes deltagande
i omförmälda sjösänkningsföretag, samt det af Kongl. Maj:t i sådant
hänseende nu föreslagna belopp lärer få anses skäligt, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, för gäldande af vissa på länsmansbostället
Wähla n:o 3 i Askers härad af Örebro län belöpande
kostnader för boställets deltagande i sjöarne
Hjelmarens och Qvismarens sänkning, på extra stat för
år 1890 anvisa ett belopp af 5,128 kronor.
Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.
Attiie™m 32:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har nämnda
ning för af embetsverk under år 1888 förskjutit följande belopp, nemligen:
statskontoret godtgörelse för afkomst af boställe, som enligt nådiga brefvet den Öl
l}JOlskot(0> maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster, hvarmed boställen varit förenade,
[33.] egt undfå i anledning deraf att företrädarne åtnjutit fardagsår kronor 4,144: 3 7;
till Elfsborgs, Yesternorrlands och Yesterbottens läns
landtränterier på grund af särskilda nådiga bref den 29
juni 1888 anordnad godtgörelse för derifrån förskjutna
understöd till brandskadade vid Lilla Edet, samt i Sundsvall
och Umeå jemte den i närheten af sistnämnda stad
belägna lastageplatsen Holmsund ......................................... ,, 12,000:—;
arfvoden samt rese- och traktamentsersättniug åt
ledamöterne och sekreteraren i den af Eders Kongl. Maj:t
tillsatta komité för utarbetande af förslag till föreskrifter
i fråga om upphandlingar, leveranser och entreprenader för
statens räkning, kostnad för tryckning af komiténs betänkande
m. m....................................................................... ,, 14,320: 34.
Summa kronor 30,464: 71.
Med anledning af Kong!. Maj:ts nu derom gjorda framställning och
under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning finnas
anförda i statsrådsprotokollet (sid. 86—87), hemställer utskottet,
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
55
att Riksdagen må anvisa på extra stat för år 1890
ett anslag i jemnt krontal af HO,465 kronor, till betäckande
åt omförmälda, af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter.
Statens järnvägstrafik.
Horn) lvongl. Maj:t har föreslagit att Riksdagen måtte för år 1890 Ang. anslag
anslå dels a riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggnader
och anläggningar vid statens jemn äg strafik, 550,000 kronor, deraf till fort- ^trafik"''
sättande af arbetena för Malmö stations utvidgning 250,000 kronor, dels [39 o. 40.]
ock ytterligare, till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar, 1,000,000 kronor.
Hvad först angår det anslag, som Kongl. Maj:t äskat till nya byggnader
och anläggningar, inkemtas af det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 12 januari 1889, att jernvägsstyrelsen
för ifrågavarande ändamål ifrågasatt ett anslag af 650,000 kronor att användas,
350,000 kronor till fortsättande af arbetena för Malmö stations utvidgning
— för hvilka arbetens påbörjande Riksdagen för innevarande år beviljat ett
anslag af 150,000 kronor — samt 300,000 kronor till följande arbeten, för
hvilka vid hvarje post den beräknade kostnaden blifvit angifven, nemligen vid
Storlien: spårförlängning åt vester i sammanhang med
kolbåsens flyttning längre bort från banhall och stationshus för
att i någon mån minska eldfaran för sistnämnda byggnader ... 5,000: —
Kälarne: utläggning af sidospår till Ansjön samt uppförande
af sågverk derstädes .......................................................... 12,000: _
Ändamålet med nämnda anläggning vore, enligt hvad
styrelsen upplyst, dels att vid Ansjöns strand kunna upphemta
det virke, snm nu å fiottleder sökte sig väg till
kusten, och draga transporten deraf till jernvägen, dels att
vid berörda sjö vid spårets ändpunkt uppsätta ett sågverk,
hvartill jernvägen redan egde maskinerierna, och i detta försäga
en del af det för jernvägens behof erforderliga virke,
hvarigenom kostnaderna för anskaffning af detta kunde
betydligt nedbringas. I den angifna summan inginge kostnaden
för spåret med 4,400 kronor och för sågverket med
dertill hörande torkhus med 7,600 kronor.
Stafre: utläggning af föreningsspår med vexlar för underlättande
af vagnvexlingen och trafiken med det närbelägna sågverket 1,200: —
Transport 18,200: —
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Transport
Ny hem: utläggning'' af sidospår till Idsjön för uppsamling
af timmer från denna sjö och flere dermed sammanhängande
vattendrag, hvilket timmer nu till följd af bristen å sådant spår
flottades genom Giinån dels till Ljungan och dels till Holmsjön
för att sedan å Osterströms jernväg föras till Indalselfven ......
Genom här föreslagna anordning kunde, upplyste styrelsen,
jemväl det timmer, som nu upphemtades vid sjön
Grötingen mellan Bräcke och Nyhem samt vid Nvhems
station, uppfordras vid Idsjön, hvarigenom kostnaderna för
timmeruppfordringen skulle förminskas.
Ange: utvidgning af det nu otillräckliga sparsystemet ......
uppförande af ett lamphus och oljerurn af sten för
minskande af eldfaran i det af trä uppförda stationshuset, der
lampor och oljor nu förvaras .........................................................
Erikslund: utvidgning af sparsystemet, som visat sig otillräckligt
vid de stora timmertransporterna å tvärbanan ............
Sundsvall: d:o d:o d:o.................................
Hudiksvall: dubbelspår, erforderliga vid vissa delar af
hamnen ..............................................................................................
För närvarande funnes, enligt hvad styrelsen upplyst,
blott ett spår, hvarå samtidigt skulle pågå lastning och
lossning af vägnar samt förflyttning af lastade och tömma
18,200: —
22,000: —
4,700: --
1,500: —
4,000: —
9,400: —
10,000: —
vagnar.
Uppförande af kolbås samt ved- och kokesbodar, som
för närvarande icke Linnés å stationen ................................... 4,000: —
Kinstaby: utvidgning af sparsystemet, som vore otillräckligt
för virkestrafikens skötande ................................................... 2,400: —
Heby: tillbyggnad af godsmagasinet och anläggning af eu
lastkaj, båda erforderliga för den växande rörelsen ................. 3,200: —
Vittinge: utvidgning af det otillräckliga sparsystemet ...... 2,000: —
Tomteboda: uppförande af godsmagasin och lastkaj för att
vid stationen kunna sköta styckegodstrafik, som nu af brist
derpå icke kunnat der anordnas .................................................... 3,200: —
Karlberg: tillbyggnad af betjeningsbostaden för att bereda
rum åt eu stationskarl, som nu, i brist på närbelägen bostad,
till olägenhet för tjensten nödgades bo vid Norrtull ................. 2,300: —
Stockholms norra: uppförande af eu tillbyggnad till reparationsverkstaden
samt ett ångpannehus för beredande af
ökadt utrymme i verkstaden och för insättning af reservångpanna 16,000: —
Transport 102,900: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
57
Transport
För närvarande användes, enligt hvad styrelsen meddelat,
tre lokomotivstallrum till verkstad för hjulreparationer
samt snickare- och kopparslagarearbeten.
Stockholms central: uppförande af snickeri- och vedbodar,
som för närvarande vore inrymda i stationshusets källare,
men för eldfaran borde derifrån aflägsnas...........................
Stockholm, Stadsgården: utvidgning af spårsystemet, erforderlig
för skötandet af dervarande trafik .............................
Södertelje: nedläggning af en vagnvåg, erforderlig för
vågning af vagnslastgods, som icke kunde i magasinet vägas ..
St jemkaf: förlängning af godsmagasinet, som vore otillräckligt
..............................................................................................
Göteborg: tillbyggnad af ilgodsexpeditionens lokal, som
visat sig vara otillräcklig för rörelsens skötande och obeqväm
för allmänheten .....................................................
o ... .......
A vestra stambanan: anskaffning af jord för och uppsättande
af snöskärmar på flera sträckor invid banan för att
vintertiden söka förekomma snöns hopande i drifvor å sjelfva
banan och deraf uppkommande hinder för tågen ....................
Cliarlott etiker g: utvidgning af spårsystemet för vinnande
af utrymme för vagnars uppställande och för vagnvexlingar ...
Arvika: uppförande af en fristående vattenkran med erforderlig
ledning för underlättande af lokomotivens vattentagning
och påskyndande af tågens expedierande å stationen .....
Hessleholm: tillbyggnad af stationshuset, hvars väntsal
redan länge varit för liten ............................................................
ändring af Kristianstad—Hessleholms jern vägs inledande
å stationen för erhållandet af ett behöfligt ökadt
spårutrymme .....................................................................................
Lund,: fullföljande af det påbörjade spårsystemets utvidgning
För lokomotivstall vid följande stationer beräknades:
vid Katrineholm 3 st., jemte inköp af jord, framdragning af
spår och nedläggning af vändskifva ............................................
,, Krylbo 4 st.............................................................................
„ Sundsvall 2 st............................................................................
Stallen upplyste styrelsen vara erforderliga dels till
följd af tillökning i lokomotivens antal, dels för att kunna
vidtaga lämpliga anordningar af tågen.
Diverse arbeten .................................................................................
Summa kronor
jBih. till Riksd. Prof. 1889. å Sami. 1 Afd. 5 Höft.
102,900: -
3,300: —
6,000: —
2,000: —
900: —
12,000: -
39,600: —
2,400: —
3,500: —
6,000: —
6,000: —
8,000: —
52,000: —
22,000: —
13,000: —
20,400: —
300,000: —
8
opaginerad Kontrollera mot PDF
''58
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
I afseende å Malmö stations utvidgning har departementschefen till
åberopade statsrådsprotokollet erinrat, att enligt den plan derför, som styrelsen
framlagt i sin skrifvelse den 12 december 1887 och för hvilken departementschefen
redogjort i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 12
januari 1888, kostnaderna för uppförande af nya samt förändring af redan
befintliga byggnader beräknats till 733,100 kronor samt för spårläggning m.
m. till 150,400 kronor, hvadan hela kostnaden skulle uppgå till 883,500
kronor förutom ersättning till Malmö stad för flyttning af eu våghus, 15,UOO
kronor; att Riksdagen emellertid i den skrifvelse af den 11 maj 1888, deruti
Riksdagen anmält sitt beslut att bevilja anslag för påbörjande af stationens
utvidgning anhållit om en utredning af den framlagda planen för utvidgningen
i syfte att, utan rubbning i det föreslagna spårsystemet, söka nedbringa
de ifrågasatta kostnaderna för byggnaderna; samt att Kongl. Maj:t vid föredragning
af Riksdagens omförmälda skrifvelse funnit godt anbefalla järnvägsstyrelsen
att verkställa den af Riksdagen begärda utredningen.
I anledning häraf hade, anför departementschefen vidare, styrelsen anmält,
att resultatet af den anbefalda och verkstälda utredningen visat, att genom något
förenklad konstruktion af banhallen och till följd af lägre prisberäkning
i till styrelsen afgifna anbud å arbetenas utförande kostnaderna nu kunde
beräknas lägre än i det förut framlagda förslaget, på sätt följande tablå
utvisade:
Beräknad kostnad i 1
1887 års
1888 års |
förslag.
förslag.
För uppförande af ett trevånings stationshus för ankommande
resande och med bostäder i de öfra våningarna..................
200,000
188,000
För banhallen............................................... ...........................
314,000
2 87,000 j
„ godsexpeditionshus..................................................................
32,000
32,000''
„ godsmagasin ...........................................................................
155,000
134,0001
„ ändring af lokomotivstallflygeln........................................
22,100
22,100,
„ „ af gamla godsmagasinet .......................................
10,000
10,000''
Summa kronor
733,100
673,100
En minskning i den beräknade kostnaden af icke mindre än 60,000
kronor hade alltså vunnits.
På sidorna 95—97 i statsrådsprotokollet har departementschefen derefter
redogjort för vissa ytterligare upplysningar i ämnet, som meddelats dels
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
59
af styrelsen och dels — i en särskild promemoria — af dess chef. Utskottetr
som beträffande denna redogörelses innehåll i öfrigt hänvisar till statsrådsprotokollet,
får här meddela, att chefen för jernvägsstyrelsen bland annat
anfört, att de anslag, som för innevarande år beviljats och för år 1890 af
jernvägsstyrelsen ifrågasatts, vore afsedda att användas i enlighet med hvad
följande tablå gåfve vid handen:
Beköfliga byggnader och arbeten.
Beräknade
Anslagens fördelning.
kostnader.
1889.
1890.
1891.
Trevånings stationshus för ankom-
mande resande.............................
188,000
- -
135,000
53,000
lian hall i ett spann .......................
287,000
- -
32,215
254,785
Godsmagasin med expeditionshus ...
166,000
25,000
141,000
- -
Ändring åt lokomotivstallets vestra
flygel............................................
22,100
22,100
—
---
D:o af gamla godsmagasinet ..
10,000
- -
- -
10,000
Utvidgning och förändring af spår-
systemet och bangården .............
111,935
80,000
31,935
— —
Utvidgning och förändring af lastkajer
4,800
4,800
- -
— —
Gas- och vattenledning, dränering och
stensättning m. m........................
20,000
3,100
9,850
7,050
Oförutsedda utgifter .....................
13,665
- -
13,665
Flyttning af Malmö stads våghus ...
15,000
15,000
—
Summa kronor
838,500
150,000
350,000
338,500
Hvad särskild! anginge arbetena för år 1890 hade chefen upplyst, att
den för stationshuset beräknade summan afsåge grundläggning samt husets
uppförande och täckning. För dessa ändamål erfordrades visserligen ej mera
än ett belopp af 127,221 kronor, men då för inredningen, som visserligen
skulle verkställas först år 1891, redan under år 1890 borde anskaffas erforderligt
virke, på det att detta måtte hinna torka, innan det användes,
måste redan för år 1890 för stationshuset beräknas ett kostnadsbelopp af
135,000 kronor.
I fråga om det af Kongl. Maj:t för anskaffande af ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade jernvägar äskade anslag inhemtas af statsrådsprotokollet,
att jernvägsstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att för detta ändamål för år 1890 bevilja ett anslag af 1,500,000
kronor.
60
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Styrelsen erinrade — meddelar departementschefen — i afseende härå
först att styrelsen i skrifvelse den 22 december 1885 hos Kong!. Maj:t hemstält
om äskande för inköp af ny rörlig materiel af anslag till sammanlagdt
1,500,000 kronor att utgå med eu tredjedel under hvardera af åren 1887,
1888 och 1889, samt att afsigten med berörda hemställan varit att afhjelpa
det missförhållandet att den reparationsbehöfvande materielen ej på långt
när kunde i den mån, som erfordrades, undvaras i trafiktjensten för att intagas
i verkstäderna.
Sedan styrelsen vidare erinrat, att vid aflåtande af styrelsens sistberörda
skrifvelse ända till 5,000 gods- och 140 personvagnar vore utsatta för
att i brist på nödig reservmateriel i förtid förslitas, yttrar styrelsen i afseende
å det nu ifrågasatta anslaget följande:
“Sedan Riksdagen beviljat det äskade beloppet och för 1887 deraf
anvisat 500,000 kronor, för hvilka äfven skyndsamt anskaffades materiel, inträdde
en märkbar förbättring i det omnämnda missförhållandet mellan materielen
i trafik och dess reserv, och vid 1887 års slut kunde konstateras,
att restlängderna nedgått från 3,000 till 1,500 vid godsvagnarna och från
140 till 100 vid personvagnarna.
Emellertid öppnades bandelen Kilafors — Söderhamn och förestod öppnandet
af bandelen Ljusdal—Hudiksvall för trafik, och det blef nödvändigt
att till dessa linier förlägga en betydlig mängd godsvagnar samt flera lokomotiv.
Med afseende på detta förhållande hade styrelsen i underdånig skrifvelse
af den 12 december 1886 hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig
framställning om äskande hos Riksdagen af ytterligare anslag till rörlig materiel.
Beloppet häraf ansåg sig styrelsen emellertid då med hänsyn till
landets tryckta ekonomiska ställning böra sätta så lågt som möjligt, och vid
den noggranna utredning, i hvilken styrelsen i nämnda skrifvelse redogjorde
för otillräckligheten af de för de norrländska bandelarnes materiel disponibla
medlen, framhöll styrelsen väl icke särskildt att, då hon bland de tillgängliga
medlen äfven inberäknade hela det ofvan anförda beloppet, 1,500,000
kronor, oafkortad^ hon sålunda vore nödgad att afstå både från ett vidare
anskaffande af reservmateriel och från användandet af den redan anskaffade
till dess egentliga ändamål, från den stund de nämnda norrländska banorna
skulle komma att i hela dess utsträckning trafikeras, men underlät styrelsen
ej deremot att uttryckligen beteckna de beräknade tillökningarna af materielen
såsom de lägsta möjliga. Sålunda blef det för den norrländska trafikens
upprätthållande behöfliga och i berörda skrifvelse af den 12 december
1886 begärda tillskottet satt så lågt som 500,000 kronor. Af detta belopp
beviljade Riksdagen emellertid endast 250,000 kronor, och, utom denna
minskning i påräknade medel för rörlig materiel, måste styrelsen vidkännas
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
61
ännu en reduktion af samma art. Det visade sig nemligen att försäljningen
af de inköpta norrländska banornas materiel inbragte 260,000 kronor mindre
än hvad som af styrelsen beräknats, änskönt styrelsen sjelf i sin kalkyl ej
infört den ursprungligen förslagsvis upptagna summan 7 30,000 kronor till
högre belopp än 600,000 kronor.
Efter öppnandet af utfartsvägen till Hudiksvall måste styrelsen alltså
möta den dermed förknippade ökningen i trafiken med en materiel, som dels
i sjelfva verket understeg den i trafik behöfliga till den mängd, som motsvarades
af de bristande beloppen 250,000 och 260,000 eller tillsammans
510,000 kronor, dels saknade den reserv, som under 1887 anskaffats till
värde af 500,000 kronor, men som nu måste inberäknas i den effektiva
materielen. Att ett sådant förhållande skulle blifva särdeles brydsamt, insåg
styrelsen väl och underlät ej heller att i sin skrifvelse af den 12 december
1887 antyda detta, men styrelsen kunde vid det tillfallet ej framställa
tydliga bevis på materielens otillräcklighet, utan endast förmodanden,
då dels försäljningen af den smalspåriga materielen ej ännu försiggått, dels
möjligheten förefans att 1888 års trafik skulle visa snarare minskning än
höjning af den under 1887 rådande, och ansåg sig vid sådant, förhållande
ej kunna gorå underdånig hemställan om ytterligare anslag för 1889 för
tillökning af materielen. Men året 1888 medförde en höjning i trafiken af
ända till ] 0 procent mot föregående ar, och oaktadt styrelsen lät sig angeläget
vala att föranstalta om fullgörande i största möjliga mån redan under
innevarande ar af den för 1889 ars medel bestälda materielens leverans, så
har dock det nu tilländagångna året på bestämdaste sätt visat, att den erhållna
disponibla materielen varit otillräcklig och att vid skötandet af trafiken
deraf föranledts manga ekonomiska förluster af de slag, som brist på
rörlig materiel aldrig underlåter att framkalla.
Sa har den förbättrade ställningen af förhållandet mellan reparationsmessiga
och för reparation disponibla vagnar åter försämrats och visar nu
så stora rester som 1,700 gods- och 120 personvagnar. Vidare har under
vissa tider bristen på dragkraft varit synnerligen känbar, oaktadt materielen
så ansträngts, att t. ex. på femte trafikdistriktet under juli månad 58 lokomotiv
uträttat lika stor tjenst, som under normala förhållanden kräfver 78
maskiner. Under sommarmånaderna hafva vagnar saknats för verkställande
af jernvägens koltransporter, hvilket medfört extra kostnader för kolens mottagande
och provisoriska uppläggande, och äfvenså har vagnbrist försvårat
verkställande pa lämpliga tider af de för banans underhåll nödvändiga transporterna.
Den ökade stationstjensten har måst skötas på ett dyrare sätt
med tenderlokomotiv i stället för med sådan utan tendrar m. m.
Att ett bestämdt behof af en rätt betydlig tillökning i materielen nu
föreligger är sålunda adagalagdt, och styrelsen måste anse det oundgängligt,
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
att denna brist oförtöfvadt ersättes, så väl med afseende på möjligheten att
tillgodose trafikens kraf, som för att ej i förtid förslita materielen. Det är
väl att beakta, att den ersättning för försliten materiel, som jernvägen af
trafikmedel har att bestrida, redan nu uppgår till 260,000 kronor per år,
och det är styrelsens pligt att ej försumma att taga de mått och steg, som
erfordras för att denna summa ej må växa fortare och i större omfång än
nödvändigt är.
I enlighet med hvad nu anförts kan det oundgängliga behofvet af
ökning af materielen på följande sätt beräknas:
l:o). För att mängden af reparationsbehöflig
materiel, som ej kan för ändamålet
tagas ur trafik, må kunna nedbringas åtminstone
i samma mån som under år 1887 egde
rum, erfordras i öfverensstämmelse med styrelsens
underdåniga skrifvelse af den 22 december
1885
3 lokomotiv ........................................ för kr. 150,000: —
15 personvagnar................................... „ „ 150,000: —
70 godsvagnar...................................... „ „ 140,000: —
vagnsaxlar med hjul .......................... „ „ 60,000: — kr. 500,000: —
2:o). För att uppnå det minimum af
effektiv trafikmateriel, som beräknats i styrelsens
underdåniga skrifvelse af den 12 december
1886, behöfves den materiel, som återstår
af de i nämnda skrifvelse anförda 3 lokomotiv
och 505 godsvagnar till värde af
1,100,000 kronor, sedan derifrån dragits den,
som anskaffats för de beviljade 590,000 kronor,
nemligen 3 lokomotiv och 216 godsvagnar,
således
290 godsvagnar .......................................................................... „ 510,000: —
3:o). Så önskvärdt det än vore att styrelsen
kunde förfoga öfver en i alla hänseenden
tillräcklig materiel, för att tillgodose
hvarje tillökning af trafiken, så fordrar dock
osäkerheten om fortfarandet för längre tid af
den märkliga förhöjning af 10 procent, som
i detta afseende det nu tilländagångna året
utvisar, en viss försigtighet från styrelsens sida,
Transport 1,010,000: —
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
63
Transport 1,010,000: —
och hon anser sig derföre böra endast successiv^
och ej på en gång göra underdånig framställning
om anskaffande af medel för berörda
ändamål. Det minimum af nyanskaffning-, som
till en början erfordras, finner sig styrelsen
— med hänvisning- till den ofvan berörda bristen
på lokomotiv samt af transportvagnar för
jernvägens egna behof under senaste sommaren
— böra upptaga till
7 lokomotiv................................................ kr. 350,000: —
50 godsvagnar med axlar och hjul............ „ 140,000: — kr„ 490,000:
eller hela den för materielens förstärkning- erforderliga summan
till ............................................................................ kronor 1,500,000: —»
För egen del har departementschefen, enligt hvad statsrådsprotokollet
utvisar, beträffande de under förevarande anslagstitel för år 1890 erforderliga
anslag anfört, att ehuru departementschefen vid bedömandet af anslagsbehofvet
för år 1890 för utvidgningen af Malmö station ansåge sig böra
utgå från de af jernvägsstyrelsen senast uppgjorda kostnadsberäkningarna,
departementschefen likväl höile före, att ett så stort anslag, som styrelsen för
ändamålet ifrågasatt, icke vore för år 1890 erforderligt. Genom ett uppskof
med stationshusets uppförande och täckande till år 1891 vållades nemligen
icke någon afsevärd olägenhet, då huset icke vore afsedt att göras färdigt och
upplåtas till begagnande förr än sistnämnda år samt godsrörelsen i allt fäll
kunde redan under år 1890 ordnas så, som enligt planen vore afsedt. Angeläget
vore endast att redan under år 1890 grunden för detsamma lades, enär
ett års uppskof dermed måste vålla att husets färdigbyggande fördröjdes till
år 1892. Då enligt hvad departementschefen inhemtat grundläggningen beräknades
kosta omkring 35,000 kronor, syntes alltså det för nästkommande
år för stationshuset beräknade beloppet, 135,000 kronor, kunna nedsättas
med 100,000 kronor. Det af jernvägsstyrelsen begärda anslaget för Malmö
stations utvidgning kunde alltså för år 1890 bestämmas till 250,000 kronor
eller 100,000 kronor mindre än styrelsens förslag upptoge.
Emot hvad styrelsen i öfrigt i afseende å anslag för nya byggnader
och anläggningar hemstält hade departementschefen icke något att erinra.
Deremot vore, enligt departementschefens åsigt, icke ett så stort anslag,
som styrelsen begärt till anskaffande af rörlig materiel, oundgängligen erforderligt
redan för år 1890. Yäl erkände departementschefen till fullo vigten
af hvad styrelsen till stöd för sin framställning anfört. Men då några
synnerligen afsevärda olägenheter icke torde uppstå, om med anskaffande af
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
någon del af den utaf styrelsen såsom behöflig ansedda materielen komme
att anstå till år 1891, ansåge sig departementschefen icke nu böra förorda
högre anslag för ändamålet än 1,000,000 kronor.
Kongl. Maj:ts framställning om anslag till utförande af nya byggnader
och anläggningar har, för så vidt framställningen afser utvidgningen af Malmö
station, icke gifvit anledning till någon utskottets erinran.
Beträffande öfriga poster å det för ifrågavarande ändamål äskade anslag
har utskottet vid granskning af åtskilliga utskottet tillhandahållna
kostnadsberäkningar trott sig finna att en eller annan post blifvit väl högt
upptagen och att genom lämpliga åtgärders vidtagande den verkliga kostnaden
bör kunna icke obetydligt nedbringas. Utskottet har i följd häraf
ansett det på dessa poster belöpande anslagsbeloppet lämpligen kunna nedsättas
till 250,000 kronor och ifrågavarande anslag i dess helhet således
kunna bestämmas till 500,000 kronor.
Vidkommande Kong!. Maj:ts anslagsfordran för anskaffande af ny rörlig
materiel vid statens redan trafikerade jernvägar har utskottet fäst sin
uppmärksamhet vid den af jernvägsstyrelsen meddelade upplysningen, att försäljningen
af de inköpta norrländska banornas materiel indrägt 260,000 kronor
mindre än hvad af styrelsen beräknats, änskönt styrelsen sjelf i sin
kalkyl ej infört den ursprungligen förslagsvis upptagna summan 730,000
kronor till högre belopp än 600,000 kronor. I fråga härom har utskottet
ytterligare under hand inhemtat:
att försäljningen af f. cl. Sundsvalisbanans inventarier
och materiel uppskattats att inbringa kronor 330,000: —
men i sjelfva verket inbragt endast ................. „ 178,175: 16
eller kronor 151,824: 8 4
mindre än beräknats;
att försäljningen af /. d. Söderhamsbanans inventarier
och materiel uppskattats att inbringa kronor 300,000: —
men hittills i sjelfva verket inbragt endast ...... „ 176,338: 7 8
eller kronor 123,661: 2 2
mindre än beräknats; samt
att försäljningen af f. d. Hudiksvalisbanans inventarier
och materiel uppskattats att inbringa
omkring .................................................................... kronor 100,000: —-
men hittills i sjelfva verket inbragt endast ..... „ 61,957: o8
eller kronor 38,042: 9 2
mindre än beräknats.
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
65
De hittills influtna medlen understiga således de beräknade med 313,528
kronor 98 öre, och då för de ännu oförsålda inventarierna högst 40,000 å 50,000
kronor ansetts kunna erhållas, kommer försäljningssumman för nämnda banors
inventarier och materiel att i rundt tal med ofvan angifna belopp, 260,000
kronor, understiga den beräknade.
Ehuru det synes utskottet anmärkningsvärd!, att en så stor missräkning
i fråga om värdet åt de inköpta norrländska banornas materiel kunnat ega
ruin, får utskottet, då genom hvad till statsrådsprotokollet meddelats torde
vara ådagalagdt, att det af Kongl. Maj:t nu äskade beloppet 1,000,000
kronor oundgängligen erfordras för trafikens behof, tillstyrka Riksdagen att
för ifrågavarande ändamål anvisa berörda belopp.
Med anledning af hvad under förevarande anslagstitel blifvit föreslaget
hemställer utskottet alltså,
att Riksdagen må anvisa:
a) ä riksstatens sjette hufvud titel, till utförande af
nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägstrafik,
500,000 kronor, deraf till fortsättande af arbetena
för Malmö stations utvidgning 250,000 kronor;
b) till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens
redan trafikerade jernvägar 1,000,000 kronor.
Om sättet för anskaffande af det i mom. b) omförraälda belopp kommer
utskottet framdeles att afgifva förslag''.
O O
Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om anvisande
på extra stat för år 1890 af medel till väg anläggning ar och vägJorbättringar,
bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer och torrläggning
utaf vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 1 i afgifvit
yttrande.
Beträffande Kong!. Maj:ts likaledes under sjette hufvudtiteln framlagda
förslag om anslag till fortsättning af arbetena & stambanan norr om Sollefteå
kommer utskottet framdeles att afgifva utlåtande.
Likaså kommer utskottet framdeles att yttra sig med anledning af
väckta och till utskottet remitterade motioner dels om inlösen af maskiner
och redskap vid de nuvarande magarinfabrikerna och dels om beviljande af
anslag för anläggning af fabriker för tillverkning af oleomargarin.
Stockholm den 16 februari 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Bih. till Riksd. Prot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
9
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
GG
Reservationer:
vid punkten 6:o (angående landtbruksstyrelsen):
af herrar grefve G. Sparre, F. Boström, E. V. R. L. Königsfeldt,
P. J. von Ehrenheim och C. E. Casparsson, mot den af utskottet föreslagna
nedsättningen i aflöningsförmånerna för fiskeriinspektören och
byråingeniörerna;
af herr C. Ifvarsson, med hvilken herrar A. Persson, N. Petersson,
J. Jonson och A. Peterson instämt och som yrkat, att aflöningen för
öfverdirektören och chefen skulle bestämmas till lön 4,000 och tjenstgöringspenningar
2,000 kronor, eller tillhopa 6,000 kronor;
af herr H. P. P. Tamm, som ansett, att, då hela landtbruksstyrelsens
gagnbarhet blir beroende på chefens personliga duglighet
och praktiska utbildning, och till chef bör tillsättas en i praktiska värf
pröfvad och icke en vare sig allt för ung man eller en, som haft sin
utbildning blott uti statens tjensteverk, denne chef bör, i likhet med
direktören vid Ultima, beviljas pension efter uppnådda 25 tjenstår;
af herr J. Anderson;
vid punkten 8:o (angående anslaget till Ultima landtbruksinstitut):
af herrar C. Ifvarsson, A. P. Danielson, J. Jonson och J. Andersson;
af herrar S. Nilsson och N. Petersson, hvilka ansett utskottets
yttrande och förslag i denna fråga böra hafva följande lydelse och
innehåll:
»Då utskottet går att afgifva yttrande med anledning af Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, får utskottet till en början erinra, att
det framlagda förslaget till omorganisation af institutet vid Ultima
företer flera väsentliga afvikelser från de grunder, ofvanomförmälde
komiterade ansett sig böra uppställa för organisationen af rikets landtbruksinstitut.
Den vigtigaste af dessa afvikelser synes utskottet vara
den, att under det komiterade yrkat, att chefskapet för läroverket
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
67
borde skiljas från förvaltarebefattningen vid egendomen, har Kongl.
Maj: t ansett ifrågavarande båda uppdrag hädanefter som hittills böra
vara förenade hos en och samma person. En annan, med den nu
nämnda nära sammanhängande afvikelse är den, att, medan komiterade
hemstält, att undervisningen vid institutet måtte blifva uteslutande
teoretisk, har Kongl. Maj: t haft den uppfattning, att den nu förekommande
undervisningen i landtmannaarbeten eller s. k. landtbruksprakt.ik
borde qvarstå såsom ett fakultativt läroämne. Vidare förekommer den
olikhet mellan komiterades och Kongl. Maj:ts förslag, att, då komiterade
förordat, att den vid institutet befintliga lägre landtbruksskolan
eller lärlingskursen skulle derifrån skiljas, synes Kongl. Maj:t åter,
för så vidt af statsrådsprotokollet framgår, härutinnan hysa en i viss
mån annan åsigt.
De skäl, komiterade anfört till stöd för den af dem föreslagna
tudelningen af den nuvarande föreståndarebefattningen vid institutet
och för hvilka utskottet med ledning af statsrådsprotokollet ofvan redogjort,
hafva emellertid synts utskottet så väl grundade, att desamma
ingalunda vederlagts af hvad från den motsatta uppfattningens ståndpunkt
invändts. Det ekonomiska resultat, jordbruket vid Ultuna under
en lång följd af år lemnat, synes utskottet för öfrig! vara i hög grad
egnadt att bestyrka rigtigheten af den åsigt, komiterade uttalat, att
den nuvarande organisationen ställer på institutets föreståndare fordringar,
hvilka äro hardt när omöjliga att uppfylla.
Ehuru undervisning i landtmannaarbeten, enligt det föreliggande
förslaget, skulle meddelas allenast de elever, som önskade erhålla sådan,
skulle likväl, enligt utskottets förmenande, de olägenheter, hvilka äro
förenade med den nuvarande obligatoriska undervisningen, äfven efter
den nya organisationens genomförande komma att qvarstå i nästan
oförminskad grad, och ytterligare olägenheter dessutom tillkomma. Enligt
hvad komiterade i sitt omförmälda betänkande uppvisat, bestå de
nu befintliga olägenheterna förnämligast deri, att i följd af elevernas
stora antal någon tillfredsställande praktisk utbildning icke kan dem
bibringas under den jemförelsevis korta tid, undervisningskursen pågår,
medan å andra sidan elevernas användning vid landtbruksarbeten har
en i hög grad störande inverkan på deras bokliga studier. För de
elever, hvilka, om tillfälle till undervisning i landtmannaarbeten bereddes
dem, ville begagna sig af denna undervisning, komme naturligtvis
de nyss anmärkta olägenheterna att fortfarande göra sig gällande;
men äfven de öfriga skulle, enligt utskottets åsigt, ej kunna
undgå att i sin undervisning lida af ifrågavarande anordning, enär
tillvaron af ett fakultativt läroämne, kräfvande en så rundlig under
-
68
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
visningstid som landtbrukspraktiken, säkerligen måste vålla stora svårigheter
och ogentligheter vid bestämmandet af läsekurser och läsetider
vid institutet.
Till stöd för yrkandet om den lägre landtbruksskolans skiljande
från institutet hafva komiterade å sid. 252 i sitt betänkande bland
annat framhållit, att om undervisningen vid de två olika kurserna bedrefves
med gemensamma lärare, det svårligen kunde undvikas, att
undervisningen i den ena af lärarepersonalen omfattades med ett varmare
intresse än undervisningen i den andra, hvilket gifvetvis måste
lända till skada för endera, samt att det isynnerhet vid föreningen af
ett läroverk med mera praktisk och ett annat med mera teoretisk rigtning
vore att befara, att en slitning skulle uppstå emellan olika åsigter
beträffande det fördelaktigaste sätt, hvarpå undervisningen vid hvardera
åt dem borde meddelas. Hvad komiterade sålunda och i öfrig!
anmärkt synes utskottet innebära talande skäl för den af komiterade
förordade åtgärdens vidtagande.
Af hvad utskottet nu anfört torde framgå, att utskottet har en i
flera afseenden från Kong], Maj:ts afvikande uppfattning af de principer,
hvarå den jemväl enligt utskottets åsigt behofliga omorganisationen af
institutet vid Ultuna bör grundas, i det att utskottet nemligen i hufvudsak
ställer sig på den ståndpunkt i frågan, som intagits af komiterade.
Arid sådant förhållande och då det synes utskottet angeläget,
att omorganisationen af Ultuna och Alnarps landtbruksinstitut sker i
den riktning, komiterade föreslagit, och för båda instituten genomföres
samtidigt, samt enär det nu föreliggande förslaget synes utskottet icke
så mycket leda till en förändrad och ändam&lsenligare anordning af
undervisningsväsendet vid Ultuna, utan hufvudsakligast afse beredande
åt lärarepersonalen derstädes af ökade löner å ordinarie stat, och då
vidare det föreslagna bibehållandet i eu hand af chefskapet för läroverket
och förvaltarebefattningen vid egendomen enligt utskottets
öfvertygelse måste föranleda minskad afkastning af egendomen, anser
sig utskottet icke kunna tillstyrka Riksdagen att bifalla vare sig
Kongl. Maj:ts framställning om förhöjning af det nu utgående anslaget
till Ultuna landtbruksinstitut eller hvad med samma framställning står
i sammanhang; och lärer utskottet, med denna uppfattning af den föreliggande
frågan, icke böra ingå i någon granskning vare sig af de olika
posterna i den af Kong]. Maj:t för institutet föreslagna staten eller af
den i ämnet väckta motionen.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
69
förslag och herr Tamms motion i hvad de afse genomförandet
af de ifrågasatta, förändrade anordningarne
med undervisningen vid Ultuna landtbruksinstitut samt
godkännande af stat för institutet jemte hvad i sammanhang
med denna stat föreslagits, fastställa det
under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag till
Ultuna landtbruksinstitut att utgå med oförändradt
belopp 20,000 kronor.»
vid punkten 12:o (angående hästafvel^ förbättrande):
af herrar H. P. P. Tamm, C. Ifvarsson, A. P. Danielson, S. Nilsson
och N. Petersson;
vid punkten 3l:o (angående gäldande af kostnader för länsmansbostället
Vählas deltagande i ett sjösäukningsföretag):
af herrar N. Petersson, vice talmannen L. O. Larsson och J. Anderson;
vid
punkten 33:o inom. a) (angående anslaget till nya byggnader
och anläggningar vid statens jernvägstrafik):
af herrar grefve G. Sparre, friherre B. A. Leijonliufvud, grefve
E. C. A. Piper, Chr. Lundeberg, F. Boström, P. J. von Ehrenlieim och
C. E. Casparsson;
vid punkten 33:o inom b) (angående anslaget till ny rörlig materiel
vid statens redan trafikerade jernvägar):
af herr vice talmannen L. O. Larsson, som yrkat, att de begärda
1,000,000 kronor måtte anvisas att utgå med hälften år 1890 och hälften
år 1891.
Herr Chr Lundeberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i behandlingen inom utskottet af de i punkterna 6:o—30:o af
detta utlåtande omförmälda ärenden.
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
E
Tabell öfver ordinarie anslagen und
1889 års riksstat anslår:
;
indelning och dermed jemförlig
Anvisning i
i
anvisning på förslag.
kontant.
Summa.
Friheter.
Ersättningar-
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
6,500
___
_
___
_
6,500
36,000
—
- -
—
- -
—
36,000
17,000
—
- -
_
---
—
17,000
—!
76,700
76,700
—
83,500
—
- -
—
- -
—
83,500
—
59,900
59,900
108,800
108,800
6,000
—
- -
—
- -
—
6,000
—
87,422
—
- -
—
- -
—
87,422
—
2,643,582
—
- -
—
- -
—
2,643,582
—
131,200
—
—
—
—
—
131,200
—
239,000
239,000
7^172
—
6,635
—
5,639
—
19,446
—
250,000
_ _
_
_ _
__
250,000
—
354
—
25
—
—
—
379
i
Sgr
3,753,130
-
| 6,660
—
j 5,639
—
| 3,765,429
1—
Tpt
3,753,130
—
6,660
—
5,639| —
3,765,429
—
Civ
Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst....
äråden utan departement, 3 å 12,000 kronor....
i Departementschefen ....................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli....
Kommerskollegium........................................................
Statistiska centralbyrån:
Afiöningsmedel för statistiska centralbyrån............
Reservationsanslag:
Till bibliotekets underhållande ............................
„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikaria
,, officiella statistiska trycket ............................
,, en statistisk tidskrift........................................
,, utarbetande af en aflönings- och pensionsstatis
Landtraäteristaten ........................................................
Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag........
Öfverståthållareembetet................................................
Landsstaterna i länen (deraf 90,000 kronor reservation
Tillkommer det belopp, hvartill afkastningen af ft
ningsjord är beräknad ........................................
Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särski:
och till vägundersökningar, hvartdera å 30,000 krön
Landtbruksstyrelsen. Nytt ........................................
Alderstillägg, förslagsanslag........................................
Gästgifvares friheter:
Anvisningen i kontant ökas med 3,675 kronor, hv:
|Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag........
jFärjor och färjekarlar ...............................................
Statsutskottets Utlåtande N:o 7,
71
t. A.
^statens Sjette hufvudtitel.
Förslag till
blifvande riksstat:
Indelning och dermed jemförlig
Anvisning
kontant.
anvisning,
på förslag.
Summa.
Friheter
Ersättningar.
partemetet.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor,
ö.
Kronor.
ö.
6,500
_
__
6,500
36,000
—
36,000
_
17,000
76,700
—
— —
—
- -
—
17,000
—
—
— —
—
- -
—
76,700
_
83,500
—
— —
—
—
—
83,500
—
........................................................... 28,400: —
....................................... 1,500: -
ättningar........................ 12,200: —
....................................... 15,800: —
....................................... 1,000: —
....................................... 1,000: — 31,500: —
59,900
59,900
108,800
—
— —
—
- ----
—
108,800
—
6,000
6,000
87,422
87''422
•lag). Nuvarande belopp ................ 2,643,582: —
ragna boställen och en indragen lö-
.............................................................. 3,410: —
2,646,992
—
— —
—
- -
—
2,646,992
_
irvationsanslag, till expenser för allmänna arbeten
131,200
131,200
27,800
239,000
—
27,800
239 000
—
)t “Ersättningar11 minskas med 3,975 kronor ........
10,847
6,635
1,664
19,146
250,000
—
- -
—
- -
—
250,000
_
354
—
25
—
—
—
379
—
S:gr
3,788,015
—
6,660
—
1,664
3,796,339
—
Transport
3,788,015
—
6,660
—
1,664
—
3,796,339
—
72
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Tpt
Sgr
Sgr
S:a
1889 års riksstat anslår:
Anvisning
kontant.
i
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Summa.
Friheter.
Ersättning?
ir.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
3,753,130
—
6,660
—
5,639
—
3,765,429
—
12,000
12,000
190,400
—
----
- -
—
190,400
47,500
47,500
45,450
—
— —
—
— —
—
45.450
48,500
__
_
48,500
63,500
—
---
___
—
63,500
—
11,500
11,500
—
8,700
---
—
—
8,700
17,600
- -
—
17,600
—
445,150
- -
—
445,150
-
63,000
63,000
50,000
- -
—
---
—
50,000
—
4,500
—
- -
—
- -
—
4,500
—
2,700
1,560
—
4,567
—
8,827
—
93,550
1,070
—
- -
94,620
30,000
_
___
30,000
15,850
- -
—
---
—
15,850
—
26,500
- -
—
---
—
26,500
—
43,000
—
- -
—
- -
—
43,000
—
117,873
_
— —
—
—
117,873
—
12,000
- -
- -
—
12,000
—
458,973
-
2,630
—
4,567 -
466,170
-
4.657,253
—
9,290 —
10,206
|-
4,676,749
—
Jordbruket, hande
Reservation
Vägar och kommunikationer.........................................
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmann
till understöd åt landtmannaskolor). Nuvaran
Okas å anslaget till Ultuna landtbruksinstitut nr
Landtbruksingeniörer och deras biträden .................
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanr
Ökas med .................................................................
Länsveterinärer .............................................................
Befrämjande i allmänhet af slöjderna.........................
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.........
Fiskerinäringens understöd.
Ökas med..........................
Nuvarande belopp.
Diver
Skiften och afvittringar, reservationsanslag.......
Utflyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag
Nuvarande anvisning i kontant ..........................
Ökas å det särskilda anslaget till prisbelöna
Aflösning af Scheldetuilen, förslagsanslag. Anslag
-iRese- och taktament,spenningar, förslagsanslag ....
jSkrifmaterialier och expenser, ved, m. m., förslag
Minskas för jemnande af hufvudtitelns slutsumi
-! Extra utgifter, reservationsanslag ............................
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
73
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
(Indelning ock dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Friheter.
Ersättningar.
Summa.
:h näringarne.
slag.
ringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor
lopp ...
ringar. Nuvarande belopp..
190,400:
27,000:
45,450: —
9,550: —
17,600:
24,400:
slag.
igsanslag.......................................................................
ildt 35,000 kronor till prisbelöningar för hästar)
................................................................. 93,550: —
,star med ................................................ 15,000: —
ikdomar bland husdjuren, förslagsanslag...................
går
slag. Nuvarande belopp
}d ......................................
117,873:
342:
S:gr i
Kronor, j ö. Kronor, ö
I I
3,788,015 —1 6,660 —
12,000; —
217,4001—
47,500 —
Kronor. | ö.
1.664
55.000— i
48,500;—!
63,500''—!
11,500|—!
8,700—|
42.000- -
i
-i -
S:gr j 506,100!—
63,000;-
50,000^-
4,500:-
2,700|-
108,550i—1
30,000:—;
15,850 —!
1,560
1,070-
43.000
117,531
12.000 —!
r
Kronor.
3,796,339
12,000
217,400
47,5001—j
I
55,000;—|
48.500 —
63,500|—
11.500 —
8,700:—
4,567
447,131! —
2,630!
42,000!-
500,100
63,000!—
50,000]—
4,500 —
8,827:—
109,620]—
30,000!—
15,850
43,000
117,531
12,000
4,567; —! 454,328
Summa | 4,741,240|—|
Bill. till liiksd. Prot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. o Iläft.
9,290|—j 6,2311—j 4,756,7671—
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Bil. Lätt B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette
hufvudtitel.
Civildepartementet.
| Kronor. ö.
i
Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:
\ Till handhafvande af kontroll å försäkringsanstalterna ........................
i
4,500-
Kommerskollegium:
! [
j i
För tillfällig löneförbättring .............................. 7 640: —
Till bestridande af kostnader för kartritning vid gruf-
kartekontoret.............................................. 2 500- —
i !
[ i
10,140—:
Rikets ekonomiska kartverk:
: För de ekonomiskt-geografiska kartarbetenai Norrbottens län 31,000: —
„ de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket.... 45,000: —
] ;
76,000 -
Ofverståthallareenibetet:
I |
Till utgifvande af “Polisunderrättelser“....................
15,0001—j
Landsstaterna i länen:
i ;
: |
För uppehållande af en häradsskri^äretjenst inom Jemt-
lands län..................................................................... 2 500"
Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet........ 50,000- —
52,500:—;
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:
1 i
För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps
landtbruksinstitut ...................................................
j |
5,000—!
i
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar: j
;
Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt-
bruksmöten .................................................. 5 000-
1 |
Transport 5,0(30: —
163,140|—!
Statsutskottets Utlutande N:o 7.
75
! Kronor, ö. !
—
I
— : 163,140}—I
i i I
— 146,500;—:
! ! i
Befrämjande i allmänhet af slöjderna:
Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och en
.elev........................................................................................ 4,000: — |
Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till
aflönande af en andre lärare vid samma skola ............ 4,800: — j 8,800^_i
Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:
Till beredande åt alster af svensk industri och svenska näringar af’
afsättning i främmande länder ............................................................j 20,000j—
Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:
Transport 5,000:
Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för hus
-
djur, redskap, maskiner m. m......................................... 10,000:
Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behof ........................................ 28,000:
Till understöd åt frökon trollanstalter ................................ 10,000:
Till understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 5,000:
För de geologiska undersökningarna.................................... 88,500:
Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ................................................I 14,000|_i
Skiften och afvittring ar:
Till fullföljande af storskiftes- och afvittringsarbetena............................j 72,000:_
Diverse anslag:
Till gäldande af vissa kostnader för ett boställes delta- j
gande i ett sjösänkningsföretag........................................ 5,128: — 1
,, ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda
utgifter................................................................................ 30,465: -- 1
,, utförande af nya byggnader och anläggningar vid statens
jernvägstrafik............................................................ 500,000: — j 535,593!_|
Summa j 960,033|—!
76
Statsutskottets Utlåtande N:o 7.
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne
Kronor. o.
Till anskaffande af ny rörlig materiel vid statens redan
trafikerade jernvägar............................................................. 1,000,000;—
STOCKHOLM, ISAAC MAKCDS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 18S9.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.