Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till kajntalisering och aflösning af tolag sersättning en.

1889-05-04 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:72, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om framläggande af förslag till kajntalisering och aflösning af tolag sersättning en.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

1

N:0 72.

Ank. till Biksd. kansli den 4 maj 1889, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om framläggande af förslag till kajntalisering

och aflösning af tolag sersättning en.

(I. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

behandling öfverlemnad motion (n:o 145) har herr M. Dalm föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta, att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes snarast möjligt för Riksdagen framlägga förslag till

kapitalisering och aflösning af utgående tolagsersättning.

I öfverensstämmelse med rikets ständers beslut utfärdade Kongl. Maj:t

den 18 december 1857 kungörelse derom, att den under benämning af

tolag, efter olika grunder, till städerna utgående afgift skulle såsom särskild

beskattningstitel upphöra, mot godtgörelse af tullmedlen; hvarjemte

Kongl. Maj:t samma dag i skrifvelse till generaltullstyrelsen meddelade

bestämmelser angående ersättning till stapelstäderna för tolagsafgiften. Enligt

dessa bestämmelser skulle tolagsersättningen utgå till de särskilda städerna

efter den inkomst, de i medeltal haft af tolagen under de tre åren

1853—1855, dock med undantag för städerna Sundsvall och Haparanda,

hvilkas tolagsersättning skulle beräknas efter dessa städers tolagsuppbörcl

Bill. till Eiksd. Erot. 1SS9. 4 Samt. 1 Afd. 44 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 72.

år 1855. Tillika bestämdes, att om tulluppbörden någonstädes komme att

öfverskjuta medelbeloppet af samma uppbörd för åren 1853—1855, eller för

Sundsvall och Haparanda 1855 års enahanda uppbörd, så skulle den stad,

der sådant inträffade, ega rätt att ytterligare erhålla en tolagsersättning,

beräknad efter fem procent på öfverskottet, samt att, der tulluppbörden

sjönke under nyssnäm rida medelbelopp, afdrag å stadens tolagsersättning

skulle verkställas och beräknas efter samma procentförhållande, som egt rum

mellan stadens tull- och tolagsuppbörd under den vid beräkningen afsedda

tid, med jemkning häri till närmaste fjerdedels procent. Redan befintliga

men till uppbärande af tolag då icke berättigade stapelstäder äfvensom

ytterligare blifvande stapelstäder kunde, på ansökan hos Jvongl. Maj:t, erhålla

ett mot tolagen svarande anslag ur tullmedlen, hvilket anslag skulle

motsvara fem procent af stadens årliga tulluppbörd.

Genom särskilda i ämnet väckta motioner har tolagsfrågan förekommit

till behandling så väl under 1859—1860 årens riksmöte som under riksdagarne

åren 1868 och 1870, vid hvilket sistnämnda års riksdag föreslogs,

att tillökningen å fem procent å Överskjutande tulluppbörd ej vidare skulle

utgå samt att det i riksstaten uppförda anslag å 1,040,000 kronor skulle

sänkas till 825,000 kronor. — Någon åtgärd från Riksdagens sida hafva

dessa motioner emellertid icke föranledt.

Sedermera har ett inom finansdepartementet upprättadt förslag till bestämmelser

angående tolagsersättningens aflösning den 16 juni 1882 blifvit

af Kongl. Maj:t remitteradt till yttrande af skatteregleringskomitén,

hvilken den 9 maj 1883 afgaf utlåtande och förslag i ämnet.

Under åberopande af bilagd historisk och statistisk utredning föreslog

bemälda komité,

att den åt stapelstäder i allmänhet förunnade tolagsersättning eller

andel af tullmedel skulle till statsverket indragas;

att staten samtidigt skulle öfvertaga bestridandet af alla de kostnader,

som förut ålegat städerna med hänsyn till tullverket, ständig inqvartering

och aflöning af rådhusrätt samt de tjenstebefattningar, som afsåge statsändamål

i öfrig! och motsvarade sådana, som på landsbygden bekostades af

statsmedel;

att de af denna anordning betingade ändringar i städernas finansiella

förhållanden skulle utjemnas genom differensernas fördelande på viss längre

tidsföljd;

att staten skulle inlösa de byggnader och inventarier, städerna för

ofvan nämnda statsändamål anskaffat; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utledande N:o

3

att, i händelse dessa hufvudgrunder godkändes, den slutliga regleringen

för hvarje särskild stad skulle föregås af en noggrann undersökning af de förhållanden,

som i hvarje fall på frågans rätta lösning kunde utöfva inflytande.

Utskottet, som i öfrigt får hänvisa till skatteregleringskomiténs omfattande

betänkande i denna fråga, har velat erinra om komiténs af förenämnde

motionär nu äfven delvis åberopade uttalande derom, att, äfven om

kostnaderna för fullgörandet af de åligganden, som med tolagsersättningens

åtnjutande vore förbundna, i följd af rörelsens tillväxt ökats, hade dock

denna ökning ofta icke gått i jemnbredd med tolagsersättningens, hvilket

förhållande utan tvifvel gåfve anledning att öfverväga, huruvida icke eu ny

tolagsreglering kunde vara af behofvet påkallad. Tolagsersättningens belopp

vore enligt gällande bestämmelser uteslutande beroende af den tullagstiftning,

som vore gällande och hvilken icke i något fall kunde hafva tolagsersättningeu

till mål, utan måste rättas efter helt andra, för staten ensam

af betydelse varande förhållanden. Och ur statens synpunkt måste det

alltid betraktas såsom högeligen önskvärdt, att staten genom en definitiv

reglering af tolagsersättningen vunne odelad disposition öfver sin mest betydande

skattetitel, å hvilken det på 1857 års beslut grundade afdraget

började uppgå till millioner.

Enligt de uppgifter, utskottet erhållit, har tolagsersättningen under

de senaste tio åren uppgått i jemna kronor till

år 1S79...........-________________________________- 1,548,090: —

» 1880 -------------------------------------------.. 1,663,912: —

» 1881 ------------------------------------------------------ 1,759,564: —

» 1882...............................-..........-......... 1,820,334: —

» 1883 ------------------------------------------------------ 1,942,809: —

> 1884 ------------------------------------------------------ 1,959,149: —

» 1885 ...................................................... 1,918,325: —

» 1886 ______________________________________________________ 1,S84,6S3: —

» 1887 -........................................-......... 1,810,710: —

» 1888 .............................................-....... 2,148,929: —

Då, såsom häraf framgår, tolagsersättningen i regeln alltjemt vuxit och

denna ersättning med hänsyn till den numera beslutade förändringen i

tullagstiftningen kan antagas komma att än vidare förökas, anser utskottet

den, enligt hvad ofvan blifvit nämndt, fyrfaldiga gånger väckta frågan om

denna angelägenhets fullständiga ordnande böra bringas till en snar lösning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 12.

Och torde härigenom såväl stapelstädernas som statens välförstådda intresse

komma att främjas. Utskottet har nu icke trott sig böra ingå i pröfning, huruvida

tolagsersättningen, såsom motionären antydt, bör kapitaliseras och aflösas.

Äfven andra utvägar för frågans lösning hafva vid särskilda tillfällen blifvit

påvisade. Sålunda har, enligt hvad ofvan meddelats, blifvit föreslaget, dels

att eu minskning i den till städerna utgående tolagsersättningen skulle ega

rum, dels ock att denna ersättning skulle indragas och staten i stället öfvertaga

bestridandet af de kostnader, som förut ålegat städerna med hänsyn

till vissa allmänna ändamål. Men vare sig fråga är om tolagsersättningens

reglering eller dess upphörande på grund af åtgärder i nu antydda syften

eller af annan beskaffenhet, erfordras, på sätt skatteregleringskomitén anfört,

en noggrann undersökning för hvarje särskild stad af de förhållanden, som

på frågans rätta lösning kunna utöfva inflytande. En sådan utredning torde

emellertid endast genom Kong! Maj:ts försorg kunna åstadkommas, likasom

ock det torde böra öfverlemnas till Kongl. Maj:t att föreslå de åtgärder,

som efter ärendets pröfning må befinnas tjenliga för ifrågavarande angelägenhets

fullständiga ordnande.

Utskottet får alltså med anledning af herr M. Dahns ifrågavarande

motion hemställa,

att Eiksdagen må hos Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes, så snart ske kan, till Riksdagen

afgifva förslag till upphörande eller reglering af den till

rikets stapelstäder utgående tolagsersättningen.

Stockholm den 4 maj 1889.

På statsutskottets vägnar:

Gustaf Sparre.

Herrar von Ehrenheim, Casparsson och J. Anderson hafva begärt att

få antecknadt, att de inom utskottet icke varit närvarande vid behandlingen

af förestående ärende.

Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 18S9,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.