Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning angående utgifvande af en statstidning för legala till,kännagifv anden m. in. samt om beviljande af ett extra anslag ä 1,500 kronor för utredningens verkställande.

1889-05-04 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1889:73, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning angående utgifvande af en statstidning för legala till,kännagifv anden m. in. samt om beviljande af ett extra anslag ä 1,500 kronor för utredningens verkställande.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o

\

N;o 73.

Ant. till Kiksdagens kansli den 4 maj 1889, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning angående utgifvande

af en statstidning för legala till,kännagifv anden m. in.

samt om beviljande af ett extra anslag ä 1,500 kronor

för utredningens verkställande.

(2:a U. A.)

Under åberopande af de skäl, som anförts i en af motionären vid

sistlidna riksdag väckt motion äfvensom i Andra Kammarens fjerde

tillfälliga utskotts deröfver afgifna tillstyrkande utlåtande, har herr

A. P. Danielson, i motion n:o 84 inom Andra Kammaren, föreslagit,

att Riksdagen ville besluta att hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes föranstalta om utredning derom, att, sedan det med utgifvaren

af Post- och Inrikes tidningar under den 30 april 1886 af

regeringen upprättade eller nu gällande kontrakt blifvit med första

möjliga i vederbörlig ordning uppsagdt och upphört att gälla, en tidning,

afsedd att upptaga vissa meddelanden från regeringen och alla

legala tillkännagifvanden så väl af embetsmyndigheter som enskilde i

de fall, då sådana enligt lag och författningar måste sålunda offentliggöras

jemte andra kungörelser och annonser, kunde under statsmyndighets

kontroll utgifvas och utdelas till embetsverk, myndigheter och

Bih. till Riksd. Prat. 1889. 4 Samt. 1 A/d. 45 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

rikets kommuner och jemväl finnas att tillgå genom prenumeration och

försäljning, samt så ordnad, att deri upptagna tillkännagifvanden och

annonser med lätthet kunde i sina olika grupper igenfinnas, äfvensom

till. nästa riksdag afgifva proposition i ämnet, och att ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande för förenämnda utredning ett anslag af 1,500 kronor.

I den af motionären åberopade, vid senaste riksdag i ämnet väckta

motionen, n:o 171 inom Andra Kammaren, hemstälde motionären, att

Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes

föranstalta om utredning i syfte att alla legala tillkännagifvanden, såväl

af embetsmyndigheter som enskilde, i de fall, då sådana offentliga

tillkännagifvanden vore enligt lag och författningar dem ålagda, måtte

införas i en statstidning, afsedd uteslutande för dylika tillkännagifvanden

och för meddelanden från regeringen och Riksdagen i vissa ärenden,

utgifven under statsmyndighets kontroll samt så ordnad, att berörda

tillkännagifvanden med lätthet kunde i sina olika grupper igenfinnas

och medförde minsta möjliga kostnad för vederbörande, hvilken

utredning äfven borde omfatta frågan i hvad män och på hvilket sätt

samma statstidning borde kostnadsfritt utdelas, samt till nästa riksdaginkomma

med förslag i ämnet.

Till stöd för denna sin framställning anförde motionären, att den

annonsering, som funnes i lag anbefald och som upptoges i Post- och

Inrikes tidningar, vore till följd af annonsernas dyrhet en tunga för

den stora allmänheten och särskildt för den fattigare befolkningen

mycket tryckande; att, då svenska akademien, som på grund af erhållet

privilegium af den 20 december 1791 vore såsom utgifvare af

nämnda tidning ensam berättigad att få tidningen erkänd som den enda

med laga vitsord att upptaga den i lag anbefalda annonseringen i allmänna

tidningarne, icke, på sätt i tryckfrihetsförordningen stadgades,

förnyat det uppgifna privilegiet, utan på 1830-talet låtit det förfalla,

hinder ej kunde deraf möta att ordna den lagtvungna annonseringen

mera tidsenligt och på annat sätt än nu; att man borde tillse att denna

lagtvungna skatt icke utginge med större belopp, än behofvet kräfde,

och att den ej godtyckligt bestämdes af en enskild person eller af

svenska akademien; att, ehuru Post- och Inrikes tidningar utginge i

en upplaga af icke så betydligt antal exemplar och egde en mycket

begränsad läsekrets mot en del andra tidningar, den ändock gåfve

svenska akademien betydlig inkomst genom tidningens bortarrenderande

till enskild person; att, för att få en skattejemkning för den stora allmänheten

och på samma gång ett mera allmänt och verkligt gagn af

den lagtvungna annonseringen, Riksdagen borde vidtaga åtgärder i den

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

antydda rigtningen; att. den föreslagna statstidningen skulle utgifva^

under statens kontroll och utdelas till embetsverk och myndigheter

samt rikets kommuner äfvensom finnas att tillgå genom prenumeration

och försäljning; att tryckningen af tidningen horde ske genom aftal

lör viss tid med enskildt tryckeri i hufvudstaden eller såsom i vanliga

fall tillginge för tryckning af de så kallade länskungörelserna; samt

att annonspriset för legala annonser beräknades så lågt som möjligt

och så, att endast kostnaden för tidningens utgifvande blefve i medeltal

ersatt.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskott, till hvars behandling

motionen, på sätt motionären nu jemväl erinrat, hänvisades, egnado

frågan en utförlig utredning, dervid utskottet i likhet med motionären

korn till det resultat, att svenska akademiens ifrågavarande privilegium,

såsom icke förnyadt, ej lade hinder i vägen för Kongl. Maj:t att, efter

uppsägning af den med Posttidningens nuvarande utgifvare afslutade

öfverenskommelse, meddela förordnande, hvarigenom officiella och legala

kungörelser komme att i första hand införas i annan tidning, men

utskottet framhöll tillika, att inkomsten af Posttidningen vore akademiens

förnämsta inkomstkälla och snart sagdt. ett lifsvilkor, för att

akademien skulle kunna fortsätta sin ädla och gagnande verksamhet

och fullborda det synnerligen dyrbara arbetet med utgifvandet af en

svensk ordbok, i följd hvaraf utskottet fann åtgärd, hvarigenom akademien

gånge miste om sin inkomst utaf Posttidningen, icke böra vidtagas

utan i sammanhang med anordning, ledande dertill, att ersättningbereddes

akademien för hvad hon derigenom förlorade.

Det tillfälliga utskottet medgaf vidare, att för den fattigare befolkningen,

som dock väl ej företrädesvis betalade annonserna i Posttidningen,

tidningens annonspris 12i öre per rad kunde kännas

tryckande, men, enär berörda pris understege de flesta andras, ansåg

utskottet all skälig anledning till klagan öfver annonsernas dyrhet vara

undanröjd, om annonspriset kunde nedsättas till 10 öre per rad, hvaremot

utskottet fäste mera vigt dervid, att de allmänna kungörelsernas

innehåll blefve i högsta möjliga mån spridt i hela landet, blefve kändt

och beaktadt af den stora allmänheten, samt, då Posttidningen nu hade

det i jemförelse med åtskilliga andra stockholmstidningar ringa prenumerantantalet

1,012, fann det ådagalagdt, att tidningen i sitt nuvarande

skick icke lämpade sig för upptagande af officiella och legala kungörelser,

och instämde med motionären deri, att en ändring i detta afseende

påkallades af omsorg om allmänhetens välförstådda intresse.

Erkännande rigtigheten af motionärens åsigt, att denna vigtiga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 73.

angelägenhets ordnande icke kunde ske utan en föregående, af Kong!.

Maj:t ombesörjd utredning, ansåg dock bemälda utskott sig böla, om

ock blott antydningsvis, beröra frågan om grunderna för de ny a anordningarne

samt framstälde det förslag, att det ifrågavarande bladet,

som lämpligen kunde benämnas Sveriges Allmänna Tidningar och måste

utkomma hvarje belgfri dag, borde upptaga förutom de meddelanden

från regeringen, hvarom i det med nuvarande utgifvaren af Posttidningen

utaf regeringen upprättade kontrakt förmäldes, endast annonser,

nemligen dels alla officiella och legala kungörelser, deribland ock riksgäldskontorets,

dels ock andra annonser af alla slag med undantag af

sådana, hvilkas innehåll vore i något afseende olagligt eller opassande,

att annonspriset ej skulle sättas högre än 10 öre för petitrad, att

prenumerationspriset, liksom priset å lösa nummer, skulle hållas synnerligen

billigt och gratisutdelning till embetsverk, myndigheter och

kommuner samt tidningens framläggande å lämpliga offentliga lokaler,

efter föredömet i Norge, införas, att tidningens utgifvande torde böra

ske under civildepartementets eller möjligen justitiedepartementets

öfverinseende af en särskilt för ändamålet anstäld person, hvars aflöning

kunde hållas mycket måttlig, då någon litterär eller politisk

kompetens ej erfordrades, och hvilken borde eg a erforderliga, helst

qvinliga biträden.

Med förmälan att en dylik tidning, rätt skött, sannolikt skulle inbringa

medel, tillräckliga att betäcka ej allenast alla statsverkets utgifter

för företaget utan ock den ersättning, som borde svenska akademien

tillkomma, hemstälde utskottet slutligen, att Riksdagen ville

besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.

Maj:t dels låta utreda, huru vida ej, sedan det med utgifvaren af Postoch

Inrikes tidningar under den 30 april 1886 af regeringen upprättade

kontrakt blifvit i vederbörlig ordning uppsagdt och upphört att gälla,

en tidning, afsedd att upptaga vissa meddelanden från regeringen

äfvensom officiella och legala kungörelser samt andra annonser, kunde

under statsmyndighets kontroll utgifvas och spridas på sätt utskottet

antydt, dervid ersättning borde beredas svenska akademien för den

minskning i inkomst, akademien, i -följd af upphäfvande af Post- och

Inrikes tidningars officiella egenskap, kunde visa sig komma att få

vidkännas; och dels, om möjligt till nästa Riksdag, afgifva proposition

i ämnet.

Sedan denna det tillfälliga utskottets hemställan af Andra Kammaren

bifallits, undergick den väckta frågan inom Första Kammaren

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.3.

5

förberedande behandling af kammarens andra tillfälliga utskott, hvilket

af anförda skäl fann sig icke kunna i vidsträcktare mån understödja

motionens syfte, än att utskottet hemstälde, att Riksdagen ville

besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t, täcktes

låta utreda, om och hvilka åtgärder borde vidtagas för att de kungörelser,

hvilka enligt lag och författningar skulle i allmänna tidningarne

införas, måtte vinna större spridning och medföra mindre kostnad

än nu vore fallet. Denna hemställan blef emellertid af kammaren

utslagen.

Utskottet hyser i den nu föreliggande frågan väsentligen samma

uppfattning, som förlidet år uttalades af Andra Kammarens fjerde

tillfälliga utskott, och då det anslag, motionären ansett böra ställas

till Kongl. Maj:ts förfogande för utredningens verkställande, synes

utskottet vara till beloppet väl afvägdt, får utskottet alltså, med

anledning af den nu föreliggande motionen, hemställa,

att Riksdagen må ställa till Kongl. Maj:ts förfogande

ett extra anslag af 1,500 kronor till utrednings

verkställande, dels huruvida icke, sedan det med

utgifvare!! af Post- och Inrikes tidningar nu gällande

kontrakt blifvit i vederbörlig ordning uppsagdt och

upphört att gälla, en tidning, afsedd att upptaga vissa

meddelanden från regeringen äfvensom officiella och

legala kungörelser samt andra annonser, kunde under

statsmyndighets kontroll utgifvas och utdelas till

embetsverk, myndigheter och rikets kommuner och

jemväl finnas att tillgå genom prenumeration och försäljning,

hvilken tidning borde vara så inrättad, att

deri upptagna tillkännagifvanden och annonser med

lätthet kunde i sina olika grupper igenfinnas, dels ock

om och i hvad mån, med anledning af den minskning

i svenska akademiens inkomster, som häraf

kunde föranledas, understöd borde beredas akademien

till fullbordande af det nu pågående arbetet med utgifvandet

af en svensk ordbok, äfvensom hos Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t ville, om möjligt till

nästa Riksdag, afgifva proposition i ämnet.

Stockholm den 4 maj 1889.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7d.

Reservation:

Af herrar grefve G. Sparre, H. P. P. Tamm, F. Boström, E. V. It- L.

Kornigsfslät, P. J. von Elirenheirn, R. G. von Hedenberg och C. Ti7. von

Schulzenheim, hvilka ansett att utskottets yttrande och förslag i denna

fråga bort, efter den i utlåtandet gjorda redogörelse för Andra Kammarens

fjerde tillfälliga utskotts vid 1888 års riksdag hemställan, hafva

följande lydelse:

»Denna det tillfälliga utskottets hemställan bifölls af Andra Kammaren;

hvarefter den väckta frågan inom Första Kammaren hänvisades

till förberedande behandling af kammarens andra tillfälliga utskott. I

det utlåtande, sistnämnda utskott med anledning deraf afgaf, förklarade

utskottet, att det för sin del icke kunde tillstyrka kammaren att biträda

medkammarens beslut. Utskottet hölle nemligen före, att, äfven

om svenska akademiens omtalade privilegium på 1830-talet genom den

formella försummelsen af underlätet förnyande finge anses hafva gått

förloradt, det vore Riksdagen föga värdigt att likväl, sedan under mer

än 50 år derefter nämnda privilegium fortlefvat, påkalla åtgärder, som

skulle tillintetgöra privilegiet.

Utom berörda skäl, som förlorade en del af sin betydelse genom

bifall till Andra Kammarens hemställan, att ersättning bereddes akademien

för den minskning i inkomst i följd af upphäfvande af Posttidningens

officiella egenskap, akademien kunde visa sig komma att vidkännas,

hyste utskottet äfven ur klokhetssynpunkt betänkligheter mot

den ifrågasatta statstidningen. Det öfverensstämde så litet med de i

allmänhet hos oss gällande grundsatser, att staten skulle för egen del

inlåta sig på företaget att utgifva en tidning, hvilken skulle redigeras

af en statens embetsman såsom sådan och öfver hvilken en af regeringens

egna medlemmar skulle hafva öfverinseende, att utskottet redan

derför ej ville tillstyrka något dylikt, men ännu mindre funne utskottet

det tillrådljgt, att under sådana förhållanden låta tidningen hafva till

uppgift att delvis försörja sig med alla de enskilda annonser, personer

önskade deri införa.

Med skäl kunde nemligen enligt utskottets förmenande sättas i

fråga, om det vore rätt tillständligt för staten att sålunda inlåta sig på

eu för enskilda tidningar förlustbringande täflan på ett för tidningars

existens så vigtig! område som annonseringen, och då man visste, att

personer på ett försåtligt och vid annonsernas emottagande ej alltid

lätt skönjbart sätt begagnade annonser såsom ett medel till ärekränk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets Utlåtande N-.o 73.

ningar, hvilka kunde ådraga tidningsutgifvaren ansvar ocli ersättningsskyldighet,

vore det ej rätt af staten att utsätta en sin embetsman,

för att ej tala om den öfvervakande regeringsledamoten, för slika

obehagligheter, och om åter de enskilda annonserna uteslötes samt

tidningen skulle i en ofantlig mängd exemplar gratis utdelas samt

hafva lågt försäljningspris och lågt annonspris, kunde det vara tvifvelaktigt,

om den förmådde väl bära utgifterna och tillika lemna svenska

akademien full ersättning för dess förlust.

Lika med Andra Kammarens utskott ansåge dock utskottet det

högligen önskligt, att dessa legala kungörelser, af hvilka dock en stor

del äfven genom andra tidningar spredos till allmänheten, erliölle vidsträcktare

spridning än nu vore händelsen, hvithet hufvudsakligen

kunde ske dels genom utdelande till myndigheter och korporationer,

på sätt hemstäldt blifvit, af den i fråga om annonsering officiella tidningen,

dels4* genom att medelst lägre prenumerationspris och mera

lockande innehåll vid sidan om annonsera^ förvärfva tidningen ökadt

antal prenumeranter.

Äfven funne utskottet det beaktansvärdt, om till äfventyrs något

kunde åstadkommas till minskning i kostnaden för den lagtvungna

annonseringen vare sig genom lägre annonspris eller den lagändring,

att kungörelser behöfde blott införas två gånger i sådana fall, der nu

deras införande tre gånger vore föreskrifvet.

Då utskottet emellertid ej ville uttala sig, om något eller några

af dessa sätt under närvarande förhållanden kunde och borde användas,

utan ansåge detta bero på den påkallade utredningen af Kongl. Maj:t

och hyste den mening, att denna utredning borde i så litet bindande

ordalag som möjligt öfverlemnas åt Kongl. Maj:t, funne utskottet sig

icke kunna i vidsträcktare mån understödja motionens syfte än att utskottet

hemstälde, att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och hvilka åtgärder

borde vidtagas, för att de kungörelser, hvilka enligt lag och

författningar skulle i allmänna tidningarne införas, måtte vinna större

spridning och medföra mindre kostnad än nu vore fallet.

Denna tillfälliga utskottets hemställan blef emellertid af Första

Kammaren utslagen.

Enligt utskottets förmenande kunna mot motionärens nu föreliggande

förslag med fog rigtas samma anmärkningar, som Första Kammarens

omförmälda tillfälliga utskott förlidet år framstälde mot det af

Andra Kammaren då godkända förslaget; och motionärens förslag synes

utskottet i sjelfva verket vara ännu mindre tilltalande än det sistnämnda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåt an le N:o 73.

i det afseendet, att det icke innehåller något direkt uttalande derom,

att ersättning borde beredas svenska akademien för den minskning i

inkomst, akademien i följd af upphäfvande af Post- och Inrikes tidningars

officiella egenskap kunde komma att få vidkännas. Utskottet

anser sig för den skull icke kunna tillstyrka Riksdagen att bifalla motionen,

sådan densamma nu föreligger.

Deremot håller utskottet, i öfverensstämmelse med den uppfattning

Första Kammarens andra tillfälliga utskott förlidet år utalade, före, att

det skulle vara högeligen önskligt, om de legala kungörelser, Indika

nu skola i allmänna tidningarne införas, kunde erhålla en allmännare

spridning än för närvarande är förhållandet. För sin del föreställer

sig utskottet, att detta kunde åstadkommas derigenom, att den del af

ifrågavarande tidning, som innehåller de legala annonserna, i särskild!:

aftryck tillhandahölles kommunerna emot ett pris, som endast motsvarade

den verkliga kostnaden för en sådan upplagas utgifvande och

som således borde kunna ^ställa sig högst betydligt lägre än det nuvarande

prenumerationspriset å tidningen.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som

icke anser särskildt anslag för vinnande af det af utskottet afsedda

ändamålet erfordras, med anledning af herr A. P. Danielsons motion

hemställa,

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till

Kongl. Magt anhålla, det Ivongl. Maj:t täcktes låta

utreda,hvilka åtgärder böra vidtagas för att de kungörelser,

hvilka enligt lag och författningar, skola i

allmänna tidningarne införas, må kunna på lämpligare

sätt och för mindre kostnad än nu är fallet, blifva

för kommunerna i riket tillgängliga.»

Herrar C. E. Casparsson, C. Ifvarsson, J. Anderson och A. Peterson

hafva begärt få antecknadt att de ej deltagit i förestående ärendes behandling

inom utskottet.

Stockholm, K. L. Beckman, 1889.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.