Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. ecklesiastikdepartementet.
1889-04-09 · 104 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 92 av 104 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1889:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. ecklesiastikdepartementet.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande \:o !).
N:o 9.
Ank. till Riksd. kansli den !) april 1889, kl. 10 e. in.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl.
ecklesiastikdepartementet.
(2:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Kleresistaten.
l:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
anförts till det vid statverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1889 (sid. 2), får
utskottet hemställa,
att, i följd af förändring till bestämdt belopp af
ersättningar för tionde, anslagen åt fattiga prestenkor
auvisningen i kontant, nu 10,819 kronor, må höjas
med 9,813 kronor till 20,632 kronor samt anslaget
“indelning och dermed jemförlig anvisning, på förslag;:
ersättningar41, för närvarande beräkuadt till 346,900
kronor, nedsättas med motsvarande belopp, 9,813
kronor, eller till 337,087 kronor, hvarvid anslagrubrikens
slutsumma blifver oförändrad.
IliJi till Iiiksd. Frat. 1S8!J. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.
Ang. indelningsersättningar
till
fattiga prestenkor.
[1-J
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. andag
till samlingar
och uträttning
av vid
■universitetet
i l rpsula.
Universiteten.
2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte enligt i
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1889 närmare
angifven specifikation bevilja förhöjning på ordinarie stat i de
till samlingar och inrättningar vid universitetet i Upsala utgående anslag
med 12,218 kronor.
På sid. 2—17 i omförmälda statsrådsprotokoll har föredragande
departementschefen närmare redogjort för de omständigheter, som
föranledt Kongl. Maj:ts förevarande framställning, och i sammanhang
dermed angifvit de olika ändamål, Indika genom det begärda anslaget
skulle tillgodoses.
Af denna redogörelse inhemtas, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
tramställning grundar sig på en af kanslern för universitet i Upsala
till Kongl. Maj:t öfverlemnad, af det större akademiska konsistoriet
gjord hemställan om utverkande af anslag, bland annat, för universitetets
samlingar och inrättningar till belopp af 14,117 kronor 50 öre.
Detta belopp skulle, enligt det större akademiska konsistoriets förslag,
mellan de särskilda samlingarna och institutionerna fördelas på följande
sätt:
Till medicinska kliniken:
för materiel ....................................... kronor 1,200: —
för vård af instrument in. in.......... „ 300: — 1,500:__
,, poliklinikerna:
för materiel ....................................... kronor 1,000: —
för aflöning af 2 amanuenser......... „ 1,500: — 2,500:__
„ anatomiska institutionen ........................................ kronor 2,000: —
,, patologiska institutionen:
för anställning af eu amanuens ....................... ,, 500: —
,, psykiatriska kliniken:
för aflöning åt eu amanuens ............... kronor 500: •—
för materiel ........................................ „ 300: — g(>0:
,, astronomiska institutionen:
för lönetillägg åt eu vaktmästare ..................... kronor 125: —
„ meteorologiska institutionen:
för förhöjning i årsanslaget till materiel
............................................... kronor 1,000: —
för aflöning åt en vaktmästare ,, 500: — j 500:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande A :o 9.
o
f»
Till botaniska institutionerna:
för förhöjning i arfvodet för den vid botaniska trädgården an
stälde
amanuensen.......................... kronor 230: —
för förhöjning i aflöningen för två
underträdgårdsmästare och två
trädgårdsmedhjelpare tillsammans „ 450: —
för materiel vid botaniska laboratoriet ,, 1,000: —
för arfvode åt en amanuens vid dito „ 500: —- 2,180:_
,, zoologiska institutionerna:
för förhöjning af anslaget till materiel
vid zoologiska museet ....... kronor 1,500: —
för arfvode åt en amanuens vid det
zootomiska laboratoriet.................. „ 500: —
för löneförhöjning åt en vaktmästare
derstädes.......................................... „ 100: — 2,100:_
„ myntkabinettet:
för arfvode åt eu amanuens ............ kronor 500: —
för förhöjning i årliga anslaget...... „ 400:— 900: —
„ museet för nordiska förn saker:
för löneförhöjning åt eu vaktmästare .................. kronor 12: 50.
Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, hade de begärda beloppen
synts departementschefen i allmänhet vara efter behofven afpassade.
Några poster, afseende förhöjning i anslag till materiel, kunde dock,
enligt departementschefens åsigt, utan större olägenhet något nedsättas,
och en sådan nedsättning vore jemväl nödig, då så många olikartade
kraf för universiteten skulle tillgodoses. Så ansåge departementschefen
anatomiska institutionen böra åtnöjas med en förhöjning af 1,500 kronor,
botaniska laboratoriet med 500 kronor, zoologiska museet med
850 kronor och myntkabinettet med 150 kronor.
I enlighet med sin sålunda uttalade åsigt hade departementschefen
tillstyrkt Kongl. Maj:t att hos Riksdagen äska det belopp, som nu
begärts, att fördelas i öfverensstämmelse med ofvan angifna specifikation.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de åt den medicinska
kliniken, poliklinikerna, den anatomiska institutionen, den patologiska institutionen
och den psykiatriska kliniken äskade anslag, tillåter sig utskottet
hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 3—9) Och vill här endast
rörande det för den medicinska kliniken begärda anslaget, 300 kronor,
till vård af instrument in. m. anmärka, att klinikföreståndaren, enligt
hvad sagda statsrådsprotokoll gifver vid handen, i fråga om detta an
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o <>.
slag framhållit, att vid det kliniska laboratorium, som nu vore inrättadt
å det akademiska sjukhuset, borde anställas eu vaktmästare för vård
af instrumenten, rengöring af glasen och utensilierna, hvilket för närvarande
klinikföreståndaren med för sig olämplig tidspillan sjelf vid
sina arbeten måste till största delen verkställa, äfvensom för andra
vaktmästaregöromål.
I fråga om den äskade löneförhöjningen åt en vaktmästare vid
den astronomiska institutionen inhemtas af statsrådsprotokollet, att, enligt
uppgjordt förslag till lönereglering för vaktbetjeningen vid universitetet,
aflöningen åt denne vaktmästare, hvilken för närvarande enligt staten
åtnjöte en kontant aflöning af 375 kronor jemte boställsrum, med afseende
å nuvarande lefnadsomkostnader, vore upptagen till 500 kronor
förutom ålderstillägg.
Vidkommande de omständigheter, som föranledt Kongl. Maj:ts
framställning om förhöjning i årsanslaget till materiel vid den meteorologiska
institutionen, hvilket anslag allt sedan år 1883 utgått med 2,500
kronor årligen, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
(sid. 9 och 10). Rörande behofvet af det äskade anslaget till aflöning
åt en vaktmästare vid samma institution inhemtas af statsrådsprotokollet,
att den meteorologiska institutionen enligt staten icke hade
någon egen vaktmästare utan endast en gemensamt med astronomiska
institutionen. För det biträde, denne vaktmästare lemnade vid den
förra institutionen, erhölle han likväl särskild ersättning af institutionens
materielanslag. Sedan denna institution erhållit egen ny byggnad
och i sammanhang dermed institutionens verksamhet blifvit i betydlig
mån utvidgad, blefve det för densamma alldeles otillräckligt att endast
kunna påräkna det mera tillfälliga biträdet af en annan institutions
vaktmästare. Med anledning häraf hade universitetskanslern, efter derom
gjord framställning, af reservfonden anvisat ett belopp af 500 kronor
för hvartdera af de tre senaste åren till aflönande af en särskild vaktmästare
vid institutionen.
I fråga om de till de botaniska institutionerna begärda anslag får
utskottet rörande de skäl, som ligga till grund för Kongl. Maj:ts framställning
om förhöjning i arfvodet för den vid botaniska trädgården
anstälda amanuensen och om anslag till materiel vid botaniska laboratoriet,
hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 10—13). Enligt hvad sagda
protokoll gifver vid handen, har institutionsföreståndaren beträffande
den äskade förhöjningen i aflöningen för två'' underträdgårdsmästare
och två trädgårdsmedhjelpare erinrat, att af betjeningen vid botaniska
trädgården åtnjöte enligt staten två underträdgårdsmästare hvardera
625 kronor jemte boställsrum och två trädgårdsmedhjelpare hvardera
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o f).
o
250 kronor jemte boställsrum. De senares aflöning både dock länge
ansetts alldeles otillräcklig, och allt ifrån år 1879 både ett särskild!,
tillskott af 150 kronor dem tilldelats af reservfonden. Enligt uppgjord!
förslag till lönereglering för betjeningen skulle underträdgårdsmästarne
erhålla eu lön af 700 kronor och t.rädgårdsmedhjelparne 400 kronor.
Beträffande behofvet af det begärda anslaget till arfvode åt eu
amanuens vid botaniska laboratoriet har institutionsföreståndaren —
meddelar departenjentschefen — anfört, att de skäl, som härför talade,
vore desamma, som i allmänhet kunde anföras för anställandet af amanuenser
vid vetenskapliga institutioner, der eu liflig verksamhet vore
rådande, och der lärjungarnes antal samt det olika stadium, hvarpå
desse i sin vetenskapliga utveckling befunne sig, gjorde det för institutionens
föreståndare omöjligt att gifva all nödig handledning och
öfvervaka deras arbete.
Hvad härefter angår de äskade anslagen till de zoologiska institutionerna,
får utskottet beträffande de skäl, som åberopats till stöd för
framställningen, såvidt den afser föreslagen förhöjning af anslaget till
materiel vid zoologiska museet med 850 kronor, i allmänhet hänvisa
till statsrådsprotokollet (sid. 13 — 15) samt vill här endast meddela, att,
enligt hvad i statsrådsprotokollet finnes upplyst, det zoologiska museets
årliga anslag till materiel för närvarande uppginge till 1,650
kronor, hvaraf 150 kronor utgjorde institutionens andel af det gamla
anslaget till det s. k. naturaliekabinettet och öfriga 1,500 kronor beviljats
vid 1856 års riksdag till samlingarnas förökande och underhåll.
Angående det begärda anslaget till arfvode åt en amanuens vid
zootomiska laboratoriet har institutionsföreståndaren — meddelar departementschefen
— under erinran, att behofvet af eu dylik amanuens
länge gjort sig känbart och vid flera tillfällen af institutionens föreståndare
framhållits, upplyst, att anslag under åren 1883 och 1884 från
universitetets reservfond beviljats till aflöning åt en e. o. amanuens.
Men då sådant emellertid ej vidare kunnat erhållas, hade i stället —
förutom en laborationsafgift, afsedd för dissektionsmaterial m. m. -—
af hvarje laborant med vissa undantag upptagits eu afgift af fem kronor
i terminen för aflöning af en dylik amanuens. Denna aflöning
hade under åren 1885—1887 i medeltal uppgått till 448 kronor 33 öre
för år. Den aflöning, amanuensen sålunda erhållit, vore dock i medeltal
mindre än de vanliga amanuensarfvodena och derjemte mycket
vexlande. Så hade den ett år uppgått till 540 kronor, ett annat år
till endast 290 kronor.
Beträffande den äskade löneförhöjningen af 100 kronor åt den
vid zootomiska laboratoriet anstälde vaktmästaren finnes till statsråds
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
protokollet anfördt, att enligt uppgjord t förslag till lönereglering för
vaktbetjeningen skulle i allmänhet de vaktmästare, som ej åtnjuta förmånen
af boställe, erhålla en aflöning af 600 kronor jemte ålderstillägg.
Vaktmästaren vid zootomiska laboratoriet vore dock, ehuru han ej hade
boställsrum, upptagen i universitetets stat till endast 500 kronor. Institutionens
föreståndare hade härvid anmärkt, upplyser departementschefen,
att de fordringar på skicklighet och tjenstgöring, som borde
ställas på denne vaktmästare, ingalunda vore mindre än de, som stäldes
på andra dylika, hvarför han ansett billigt, att nämnde vaktmästare
erhölle samma löneförmåner som de öfriga.
För myntkabinettet har, enligt hvad förut här ofvan meddelats, af
Kongl. Maj:t begärts dels anslag till arfvode åt en amanuens, 500 kronor,
dels ock förhöjning i det årliga anslaget med 150 kronor.
Rörande denna anslagsfordran har kabinettets prefekt, upplyser
departementschefen vidare, meddelat följande.
Myntkabinettet innehölle eu ganska dyrbar, till stor del genom
gåfvor tillkommen myntsamling äfvensom eu icke ringa och ganska
värdefull samling medaljer. Hittills hade likväl af brist på arbetskrafter
föga kunnat göras för ordnandet och katalogiserandet af dessa
samlingar, hvilket dock måste ske, om de skulle göra påräknadt gagn.
Prefekten, som i egenskap af professor hade åligganden, dem han i
främsta rummet vore pligtig att fullgöra, kunde omöjligen utan biträde
medhinna det dryga arbete, som härtill fordrades.
För kabinettet vore i staten uppfördt ett årsanslag af 100 kronor,
hvartill såsom en ringa förstärkning komme räntan å en donation med
132 kronor 50 öre. Motsvarande inrättning i Lund åtnjöte ett anslag
af 500 kronor. Billigheten syntes fordra, att myntkabinettet i Upsala
finge ett lika stort anslag, för att derigenom sättas i stånd att föröka
sina samlingar genom inköp af under hvarje år i Sverige präglade
mynt och medaljer samt af äldre sådana, som det förut ej egde.
Af statsrådsprotokollet inkemtas slutligen, att Kongl. Maj:t i enlighet
med uppgjordt förslag till lönereglering för vaktbetjeningen till
löneförhöjning åt eu vid museet för nordiska fornsaker anstäld vaktmästare,
som enligt staten hade en kontant aflöning af 187 kronor 50 öre, och
hvilken hade sig ålagdt att jemväl biträda med uppassning vid myntkabinettet,
äskat ett belopp af 12 kronor 50 öre.
Emot de af Kongl. Maj:t framstälda anslagsfordringarne för den
medicinska kliniken, poliklinikerna, den anatomiska institutionen och den
patologiska institutionen har utskottet ej annat att erinra, än att utskottet
föreställer sig, att det för den medicinska kliniken begärda anslaget
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
7
300 kronor till vård af instrument m. m. bör, utan att det med anslaget
afsedda ändamålet förfelas, kunna nedsättas till 150 kronor.
Beträffande åter den psykiatriska kliniken tiar utskottet ej funnit några
giltiga skäl anförda, hvarför icke psykiatrisk undervisning skulle kunna
meddelas vid Upsala hospital hädanefter såsom hittills utan särskild!
anslag af statsmedel; och då denna undervisning för öfrigt meddelas
åt endast ett fåtal studerande under eu kort tid af året, samt vidare
anskaffande och ordnande af samlingar och arbetslokaler m. m., om de
skola medföra afsevärda fördelar, med tiden måste föranleda betydliga
utgifter och på ett betänkligt sätt inkräkta såväl på de för sjukvården
afsedda och dertill väl behöfliga lokaler som ock på den tid, som de
vid hospitalet anstälde läkare böra egna åt de många sjukas vård; så
kan utskottet icke tillstyrka det för den psykiatriska kliniken begärda
anslag.
Den af Kongl. Maj:t äskadé förhöjningen i aflöningen åt en vid
den astronomiska institutionen anstäld vaktmästare synes utskottet vara
så mycket mindre af behofvet påkallad, som utskottet föreställer sig,
tt ifrågavarande vaktmästare, hvilken allt hitintills, enligt hvad i statsrådsprotokollet
upplyses, mot särskild ersättning bestridt jemväl vaktmästaresyssla
vid den meteorologiska institutionen, ej lärer, äfven om,
på sätt utskottet här nedan ämnar hemställa, anslag till aflöning åt
en särskild vaktmästare vid sistnämnda institution varder beviljadt,
sakna tillfälle att utöfver sin aflöning såsom vaktmästare vid den astronomiska
institutionen bereda sig ej oväsentliga inkomster.
Den af Kongl. Maj:t föreslagna förhöjningen i årsanslaget till
materiel vid den meteorologiska institutionen synes utskottet, genom hvad
till statsrådsprotokollet härom anförts, vara väl grundad.
Mot det af Kongl. Maj:t äskade anslaget 500 kronor till aflöning
åt en vaktmästare vid sagda institution har utskottet ej annat att
anmärka, än att utskottet föreställer sig att ifrågavarande vaktmästares
lön lämpligen bör kunna bestämmas till allenast 400 kronor.
Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt till stöd för
de af Kongl. Maj:t gjorda framställningarne om förhöjning dels i
arfvodet för den vid botaniska trädgården anstälde amanuensen, dels
ock i aflöningen för två trädgårdsmedhjelpare äfvensom om årligt
anslag till materiel vid botaniska laboratoriet, anser utskottet behofvet
af de för ändamålen äskade beloppen vara till fullo ådagalagdt.
Beträffande åter den begärda förhöjningen i aflöningen för två underträdgårdsmästare,
vill det synas utskottet, som om desse, hvilka, enligt
hvad i statsrådsprotokollet tinnes upplyst, för närvarande åtnjuta hvardera
(J25 kronor jemte boställsrum, redan nu äro fullt tillräckligt
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
aflönade, hvadan någon förhöjning i deras lönevilkor åtminstone för
närvarande, enligt utskottets förmenande, ej bör ifrågakomma.
Ehuru utskottet ej vill förneka att genom anställande af en
amanuens vid det botaniska laboratoriet det botaniska studiet skulle
befordras, håller utskottet likväl före, att behofvet af bemälde amanuens
ej är af så trängande beskaffenhet, ptt icke med beviljande af anslag till
anställande af eu sådan bör kunna anstå, helst utskottet föreställer
sig, att utväg ej torde saknas att, derest ifrågavarande amanuens
skulle befinnas vara för den botaniska undervisningen oundgängligen
nödvändig, på annat sätt än genom bidrag af statsmedel bereda tillgång
till en dylik amanuensaflöning.
De skäl, som i statsrådsprotokollet anförts till stöd för den föreslagna
förhöjningen af anslaget till materiel vid det zoologiska museet,
synas utskottet till fullo ådagalägga behofvet af den äskade anslagsförhöj
ningen.
Ehuru utskottet till fullo inser vigten för den zoologiska undervisningen
deraf, att en amanuens vid det zootomiska laboratoriet finnes
anstäld, synes det likväl utskottet, som om något statsanslag åtminstone
för närvarande ej vore för sagda ändamål erforderligt. Enligt
hvad statsrådsprotokollet gifver vid handen, har nemligen hittills, allt
sedan år 1885, tillgång till aflönande af en dylik amanuens beredts
genom uppbärande från en hvar af laboranterna af en särskild afgift
till aflönande af sagda amanuens. Då detta sätt för medels anskaffande
till ifrågavarande ändamål, enligt utskottets förmenande, fortfarande
lämpligen bör bibehållas, saknar utskottet anledning att tillstyrka det
för ändamålet begärda anslaget.
Då de skäl, som anförts till stöd för den begärda förhöjningen i
aflöning åt den vid det zootomiska laboratoriet anstälde vaktmästaren,
ej öfvertygat utskottet om nödvändigheten af ifrågavarande löneförhöjning,
finner utskottet sig ej kunna tillstyrka densamma.
Den af Kongl. Magt begärda förhöjning i anslaget till myntkabinettet
har utskottet så mycket mindre funnit vara af verkligt behof påkallad
som dylika, rikhaltiga myntkabinett finnas äfven i hufvudstaden,
der tillfälle således är beredt till de forskningar och undersökningar,
hvilkas tillgodoseende torde vara med myntkabinetts bildande afsedt.
Då den äskade förhöjningen af 12 kronor 50 öre i aflöningen
till den vid museet för nordiska fornsaker anstälde vaktmästaren med
afseende å beloppets ringhet torde, derest förhöjningen befinnes oundgängligen
af behofvet påkallad, utan olägenhet kunna beredas på annat
sätt än genom statsanslag, finner utskottet sig sakna skäl att tillstyrka
den begärda löneförhöjningen.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
9
Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen beviljar
förhöjning på ordinarie stat i de till samlingar
och inrättningar vid universitetet i Upsala utgående
anslag på följande sätt:
till den medicinska kliniken: för materiel 1,200
kronor och för vård af instrument m. m. 150 kronor;
till poliklinikerna: för materiel 1,000 kronor och
för aflöning af två amanuenser 1,500 kronor;
till den anatomiska institutionen: förhöjning i årsanslaget
1,500 kronor;
till den patologiska institutionen: för anställande af
en amanuens 500 kronor;
till den meteorologiska institutionen: för förhöjning
i årsanslaget till materiel 1,000 kronor samt för aflöning
åt en vaktmästare 400 kronor;
till de botaniska institutionerna: för förhöjning i
arfvodet för den vid botaniska trädgården anstälde
amanuensen 230 kronor, för förböjning i aflöningen
åt två trädgårdsmedhjelpare 300 kronor samt för
materiel vid det botaniska laboratoriet 500 kronor; och
till de zoologiska institutionerna: för förhöjning af
anslaget till materiel vid det zoologiska museet 850
kronor;
således med tillhopa 9,130 kronor.
3:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen, att de belopp, som ifrågaenligt
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikäreuden den 12 januari ^tmägg^t''
1889 angifna grunder erfordrades för ålderstillägg åt vaktbetjeningen vaktbetjemnvid
universitetet i Upsala, finge, sedan dertill användts en å normallönerna
besparad summa af 250 kronor, utgå af åttonde hufvudtitelns Upsala.
förslagsanslag: ålderstillägg. [3.J
Rörande denna an slagsfordran har, enligt hvad ofvannämnda statsrådsprotokoll
utvisar, departementschefen till en början erinrat, att
Kongl. Maj:t vid fastställandet den 13 november 1885 af nu gällande
stat för universitetet i Upsala medgifvit, att de af kanslern för tillfällig
löneförbättring af vaktbetjeningens aflöningsförmåner anvisade
belopp finge tills vidare utgå af universitetets reservfond, samt anbeBih.
till Riksd. Vrot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 7 Eäft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
falt kanslern att, sedan med anledning af nya universitetsbyggnadens
upplåtande förändrad anordning af universitetets lokaler egt rum och
fullständig utredning vunnits om häraf eller eljest nödiga jemkningar
i vaktbetjeningens åligganden och förmåner, inkomma med förslag till
definitiv reglering af vaktbetjeningens aflöning. Denna befallning hade
nu blindt, fullgjord, i det att i sammanhang med framställningar om
anslag, som skulle begäras af Riksdagen, öfverlemnats ett af universitetets
drätselnämnd uppgjordt och af det större akademiska konsistoriet
godkändt förslag i berörda hänseende. Af den härvid meddelade
utredning framginge, att i universitetets nuvarande stat funnes upptagna
aflöningsförmåner för tjugufyra vaktmästare och med dem jemförliga
betjente. För desse, af hvilka femton åtnjöte boställsrum, utginge
aflöningen till en med 1,025 kronor, till två med 925 kronor
hvar, till sju med 625 kronor, till åtta med 500 kronor, till en med
375 kronor, till tre med 250 kronor, till en med 187 kronor 50 öre
och till en med 125 kronor, eller tillsammans med 12,687 kronor
50 öre. Derest Riksdagen beviljade de bär ofvan af departementschefen
under rubriken för samlingar och inrättningar förordade nya
eller förhöjda anslag till betjening, skulle härtill komma ett belopp af
1,187 kronor 50 öre. Således sammanlagdt 13,875 kronor. Enligt det
uppgjorda förslaget skulle den kontanta aflöningen utgå sålunda: för
eu med 1,000 kronor, för två med 900 kronor, för två med 700 kronor-,
för sex med 600 kronor, för nio med 500 kronor, för två med
400 kronor, för två med 200 kronor och för en med 125 kronor. Derjemte
skulle alla, med undantag af den med 125 kronor aflönade
gymnastikdrängen, erhålla två ålderstillägg, ett efter fem års och det
andra efter tio års väl vitordad tjenstgöring, räkuadt från och med
året näst efter deras antagning till befattningarna. Dessa ålderstillägg
skulle för den s. k. extra vaktmästaren vid kansliet och för de två
betjente, hvilkas normallön vore satt till 200 kronor, utgå med 50
kronor och för de öfriga med 100 kronor. Sammanlagda beloppet af
de föreslagna normallönerna eller lönerna i första lönegraden utgjorde
13,625 krono]-, och högsta beloppet af ålderstilläggen, om man antoge
att samtlige löntagarne vore i åtnjutande af båda tilläggen, 4,500 kronor.
Härvid vore dock att märka, att för åtskilliga vaktmästare aflöningen
enligt nu gällande stat vore något högre än den för dem föreslagna
normallönen, hvadan i denna lönegrad uppkomme en besparing
af sammanlagdt 250 kronor.
Härefter har departementschefen meddelat, att sedan drätselnämnden
i särskildt afgifvet utlåtande anfört, att den minskning i
universitetets inkomster, som blifvit en följd af sänkta spanmålspris,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
11
nedsatta arrenden och lägre räntefot, gjort det för universitetet svårt
att motsvara de anspråk, som för tillfälliga behof vid de många vetenskapliga
institutionerna och för särskilda undervisningsuppgifter måste
ställas på reservfonden, samt att i följd häraf det måste blifva ytterst
betungande för universitetet, om den förhöjning i vaktbetjeningens
löner, som redan under flera år visat sig oundgänglig, fortfarande
skulle utgå af universitetets medel, hvilket under gynsammare förhållanden
antagits vara möjligt, konsistorium anhållit, att för den föreslagna
regleringens genomförande erforderliga medel måtte såsom statsanslag
beviljas.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, har departementschefen
tillstyrkt Kongl. Maj:t att hos Riksdagen göra den framställning,
som nu föreligger.
Då den tillfälliga förbättring af vaktbetjeningens löneförmåner,
som hittills ansetts nödig, utgått af universitetets medel, anser utskottet
sig icke hafva skäl att tillstyrka, att statsmedel anvisas till sådan
löneförbättrings utgående i form af ålderstillägg, utan hemställer för
den skull,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej
må af Riksdagen bifallas.
4:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
anförts till statsrådsprotokollet (sid. 19 och 20), får utskottet
hemställa,
att Riksdagen för ombildning af prosektorsbefattningen
i zootomi vid universitetet i Upsala till en
extra ordinarie professur i jemförande anatomi, med
skyldighet för innehafvare!! att såsom prosektor tjenstgöra
vid zootomiska laboratoriet, må bevilja på ordinarie
stat 1,000 kronor med rätt för extra ordinarie
professorn, af hvilkens aflöning 3,000 kronor böra
utgå såsom lön och 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
att erhålla ålderstillägg enligt de för extra
ordinarie professorer i allmänhet bestämda grunder.
Ang. anslag
till förändring
af prosektor
sbef attningen
i zootomi
vid universitetet
i
Upsala till en
professur i
jemförande
anatomi.
[4.]
5:o)
Kongl
Maj:t har förslagit, att Riksdagen måtte till tre fasta Ang. anslag
docentstipendier vid universitetet i Upsala, ett för hvardera af teologiska suLndierrid
fakulteterna samt filosofiska fakultetens humanistiska universitetet i
och medicinska
sektion, på ordinarie stat bevilja 4,500 kronor.
Upsala.
[5.]
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Rörande denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till en början erinrat, att sedau år 1877, då ombildningen af
adjunktsinstitutionen genomfördes, funnes å Upsala universitets stat
upptagna docentstipendier till ett antal af elfva fasta å 1,500 kronor och
och fem rörliga å 1,200 kronor, De fasta vore, meddelar departementschefen,
sålunda fördelade: två inom teologiska fakulteten, ett för den
teoretiska och ett för den praktiska linien; två i juridiska fakulteten,
fyra inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion, af hvilka ett för
de filosofiska och ett för de historiska vetenskaperna, ett för klassiska
språk och ett för nyare språk; samt tre inom filosofiska fakultetens
matematisk-naturvetenskapliga sektion, af hvilka ett för de matematiska
vetenskaperna, ett för kemi, mineralogi och geologi samt ett för botanik
och zoologi.
Under de senare åren hade emellertid konsistorierna vid begge
universiteten, meddelar departementschefen, årligen upprepat förut gjord
anhållan om ökning af docentstipendiernas antal. De skål, som dervia
anförts, hade hufvudsakligen varit, att vid omregleringen flera läroämnen
icke genom nya ordinarie lärareplatser eller docentstipendier
erhållit tillräcklig ersättning för indragna adjunktsbefattningar; att åtskilliga
vetenskaper så utvecklats, att lärarekrafterna icke mera vore
tillräckliga särskilt i sådana ämnen, i hvilka undervisningen till stor
del meddelades genom praktiska öfningar; att det vore af synnerlig
vigt att kunna vid universitetet fästa unga framstående vetenskapsmän
och bereda dem tillfälle att under någon tid egna sig åt vetenskapligt
arbete utan att allt för mycket vara upptagna af omsorg och möda
för sitt uppehälle; att antalet docenter på senare tider betydligt vuxit;
samt att det vore obilligt, att desse allt för länge skulle egna sin verksamhet
åt universitetet utan annan ersättning än den i många fall
ovissa och ringa inkomst, de kunde förskaffa sig genom enskild undervisning.
Beträffande särskildt universitetet i Upsala, hade konsistorium,
enligt hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört, för afhjelpande
af de mest trängande behofven anhållit om anslag till tio
fasta docentstipendier att fördelas sålunda:
i teologiska fakulteten: ett stipendium för kyrkohistoria, dock
med rättighet för fakulteten att till stipendiets erhållande anmäla någon
annan, af sina docenter, om och så länge docent i kyrkohistoria ej finnes;
i juridiska fakulteten: ett stipendium;
i medicinska fakulteten: två stipendier, det ena för den praktiska
medicinens läroämnen, det andra för de till kirurgiska professuren
hörande ämnen;
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
13
i filosofiska fakultetens humanistiska sektion: tre stipendier, ett
för semitiska språk, ett för de filosofiska vetenskaperna, deri äfven
inberäknadt estetik, och ett för de klassiska språken;
i filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion:
tre stipendier, ett för den matematisk-fysiska vetenskapsgruppeu, ett
för den kemisk-geologiska och ett för den zoologisk-botaniska gruppen.
Af de till ärendet hörande handlingar syntes, enligt departementschefens
uppfattning, framgå, att de mest behöfliga bland dessa stipendier
vore de, som afsetts för läroämnena kyrkohistoria och semitiska
språk samt för medicinska fakulteten.
Det omfattande och vigtiga ämnet kyrkohistoria, hvilket vore
väsentligen skildt från öfriga teologiska discipliner, innehade, meddelar
departementschefen, för närvarande en särskilt vanlottad ställning i
afseende på lärarekrafter, i det att uti detta ämne icke funnes extra
ordinarie professor och ej heller, så länge icke något för detsamma
afsedt docentstipendium vore att tillgå, säker utsigt att för någon
nämnvärd tid vid universitetet fästa någon docent. Härigenom kunde lätt
inträffa, att i händelse af förfall för professorn i ämnet ingen annan utväg
gåfves till uppehållande af hans tjenst, än att annan ordinarie lärare inom
fakulteten, till men för dennes läroämne, finge förordnas såsom vikarie.
Inom medicinska fakulteten funnes, upplyser departementschefen
vidare, för närvarande inga fasta docentstipendier. Sådana hade förut
ansetts icke skola göra åsyftadt gagn, enär det visat sig vara svårt
att finna yngre läkare, som ville blifva docenter. Men numera vore
dock förhållandet annorlunda. Fakulteten hade ock, anför departementschefen,
framhållit, att med det växande antalet lärjungar undervisningsarbetet
vid klinikerna ökats, och att behofvet för de ordinarie lärarne
i de praktiska läroämnena att söka erhålla docenter, som genom enskild
undervisning för dem underlättade arbetet, blifvit allt större. För
desse lärare vore det numera omöjligt att utom den ordinarie undervisningsskyldigheten
medhinna att gifva enskild handledning i de olika
ämnen, som hörde till deras läroområden.
Sedan adjunkturen i semitiska språk vid ombildningen af adjunktsinstitutionen
indragits utan att någon ersättning i lärarekrafter beredts,
hade, erinrar departementschefen j^tterligare, detta läroämne endast
den ordinarie professuren, hvilket funnits vara allt för litet, i synnerhet
som någon hjelp från extra ordinarie professuren i jemförande
språkforskning icke, såsom man till äfventyra skulle vilja antaga, kunde
påräkuas i anseende till sistnämnda läroämnes stora omfattning.
Härefter har departementschefen förklarat, det han ansåge, att
för närvarande de mest trängande behofven skulle blifva afhjelpta, om
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ant), anslag
till arfvode
åt en amanuens
vid den
histologiska
institutionen
i Lund.
L6-]
tre nya fasta stipendier inrättades för de fakulteter och vetenskapsgrenar,
för hviika förstärkning af lärarekrafterna visats vara särskilt nödig.
I enlighet med sin sålunda uttalade uppfattning hade departementschefen
hemstält, att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen göra framställning
derom, att för universitetet i Upsala måtte beviljas ett anslag
af 4,500 kronor till tre nya fasta docentstipendier, hvardera å 1,500
kronor, ett i teologiska fakulteten för läroämnet kyrkohistoria, med
rätt för fakulteten att till stipendiets erhållande anmäla någon annan
af sina docenter, om och så länge docent i kyrkohistoria ej funnes, ett
i medicinska fakulteten och ett i filosofiska fakultetens humanistiska
sektion för semitiska språk.
Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit anfördt synes utskottet
behofvet af de för den medicinska fakulteten samt för den
filosofiska fakultetens humanistiska sektion äskade docentstipendierna
vara ådagalagdt.
Enligt hvad utskottet inhemtat, eger den teologiska fakulteten för
närvarande till sitt förfogande, förutom ett från donerad fond utgående
stipendium å 1,350 kronor, afsedt för eu docent i apologetik, två riksstatens
fasta docentstipendier, hvart å samma belopp som det nu
äskade. Då, enligt utskottets förmenande, några sådana omständigheter
ej föreligga, som gifva vid handen, att den teologiska fakulteten
skulle i högre mån än de med densamma i afseende å professorernas
och docenternas antal jemnstälda fakulteterna, den juridiska och den
medicinska, af hviika den förstnämnda fakulteten innehar två fasta
docentstipendier, medan den sistnämnda fakulteten hittills varit i saknad
af något sådant, vara i behof af docentstipendier, anser sig utskottet
icke böra tillstyrka beviljande af anslag till något nytt docentstipendium
för den teologiska fakulteten.
Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen till två fasta
docentstipendier vid universitetet i Upsala, ett för
hvardera af den medicinska fakulteten samt den filosofiska
fakultetens humanistiska sektion, på ordinarie
stat beviljar 3,000 kronor.
6:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
finnas anförda i statsrådsprotokollet (sid. 23—24), får utskottet
hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
15
att Riksdagen må till årligt arfvode åt en amanuens
vid histologiska institutionen i Lund bevilja
500 kronor.
7:o) På grund af derom af Kong!. Maj: t gjord framställning och Ang. höjning
med hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 24—25) till stöd 1 ans}a9et m
för framställningen anförts, hemställer utskottet, vid den fysio
logiska
insti
•
• • • tilÅifjXO^XdYh X
att Riksdagen må höja årsanslaget till materie- Lund.
len för fysiologiska institutionen vid universitetet i 17. |
Lund med 1,000 kronor, eller från 1,500 kronor till
2,500 kronor.
8:o) För upprättande af en ordinarie professur i geografi och Ang. ifrågastatskunskap
vid universitetet i Lund har Kongl. Maj:t äskat 6,000
kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom tjenst- fessur i geo
göringspenningar.
statskunskap
I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 115) har herr vid nniversiA.
V. Ljungman hemstält, att i stället för den i Kongl. Maj:t proposi- tetct '' Lfndtion
n:o 1 äskade ordinarie professuren i geografi och statskunskap t ''1
vid Lunds universitet måtte inrättas vid samma universitet en ordinarie
professur i blott statskunskap med de i nämnda proposition föreslagna
löneförmåner.
Hvad då först angår Kongl. Maj:ts förevarande framställning, har
föredragande departementschefen till eu början till statsrådsprotokollet,
anfört, att redan år 1870 inom det akademiska konsistoriet i Lund
fråga om upprättandet af en professur i statskunskap vid universitetet
väckts, och att konsistoriet samma år ingått med framställning i ämnet,
hvilken dock ej medfört något resultat. Då sedermera adjunktsinstitutionen
år 1877 ombildades, hade i stället för den indragna adjunkturen
i historia en extra ordinarie professur i historia och statskunskap inrättats.
Som emellertid de kraf, hvilka nu för tiden måste ställas på
undervisning och examination i sistnämnda ämne vid universitetet, icke
härigenom kunde fyllas, hade år 1885 väckts fråga om upprättandet
af en ordinarie professur i statskunskap och geografi vid Lunds universitet
af dåvarande professorn, numera riksarkivarien C. T. Odhner.
Efter det departementschefen härefter redogjort för hvad Odhner
till stöd för detta förslag i hufvudsak anfört, till hvilken framställning,
som återfinnes å sid 25—27 i statsrådsprotokollet, utskottet tillåter sig
hänvisa, har departementschefen meddelat, att det akademiska konsistoriet,
med åberopande af de af Odhner anförda skäl, flera gånger,
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
senast i skrifvelse den 6 juni 1888, hos Kongl. Maj:t anhållit om upprättande
af eu ordinarie professur i statskunskap och geografi.
För egen del har departementschefen anfört, att behofvet af den
föreslagna professuren syntes honom vara till fullo ådagalagdt. Men
med hänsyn till den ogynsamma ställning, hvari geografien för närvarande
onekligen befunne sig vid våra läroverk, och då åtgärder utan
tvifvel borde vidtagas till dess förbättring, helst sedan denna vetenskap
numera vunnit en storartad utveckling, borde enligt departementschefens
åsigt i första rummet sörjas för, att geografien blefve vederbörligen
tillgodosedd vid lärarebildningeu, hvilket åter icke läte sig göra
med mindre än att den erhölle eu särskild målsman vid universitetet.
Departementschefen ansåge derför, att geografien vid den ifrågasatta
professuren borde sättas främst, och hade för den skull tillstyrkt Kongl.
Maj:t att hos Riksdagen göra den framställning, som nu föreligger.
Vidkommande de skäl, herr Ljungman åberopat till stöd för sin
hemställan, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen i fråga.
Enligt, hvad statsrådsprotokollet utvisar, har det akademiska konsistoriet
i Lund hemstält om inrättande vid universitetet af en professur,
afseende att i främsta rummet tillgodose läroämnet statskunskap
och först i andra hand geografien. Kongl. Maj:ts förevarande
framställning afser åter bildande af en professur, genom hvilken det
geografiska studiet i första hand skulle tillgodoses.
Då sålunda olika uppfattning är rådande rörande de behof, som
skulle genom inrättande al ifrågavarande professur i främsta rummet
tillgodoses, och det förefaller utskottet betänkligt att vid inrättande
af eu sådan professur sätta geografien i främsta rummet och derigenom
undanskjuta statskunskapen, som likväl äfven inom filosofiska fakulteten
ingår såsom obligatoriskt läroämne, anser sig utskottet i frågans
nuvarande skick ej böra förorda bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning.
Att, på sätt herr Ljungman föreslagit, i stället för den af Kongl.
Maj:t äskade ordinarie professuren i geografi och statskunskap vid
Lunds universitet inrätta vid samma universitet en ordinarie professur
i blott statskunskap, lärer väl ej böra ifrågakomma, då, enligt hvad
statsrådsprotokollet gifver vid handen, någon svårighet ej skulle möta
att förena läroämnena statskunskap och geografi i en professur.
Under åberopande af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet
hemställa:
a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
ej må af Riksdagen bifallas;
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
17
b) att herr Ljungmans motion ej må till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.
9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,
att konservatorn vid zoologiska museet i Lund och trädgårdsmästaren
vid botaniska institutionen derstädes hage efter fem års väl vitsordad
tjenstgöring, räknadt från och med året näst efter deras antagning till
befattningarne, åtnjuta hvardera ett ålderst.illägg af 400 kronor, att
utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: ålderst.illägg.
Rörande denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört, att, då det akademiska konsistoriet
första gången i skrifvelse den 9 juni 1883 gjorde framställning om
löneförbättring med 400 kronor för konservatorn vid zoologiska museet
i Lund, konsistoriet motiverat framställningen hufvudsakligen sålunda:
Genom den begärda löneförhöjningen skulle bemälde konservators
aflöning, som för närvarande utginge med 1,800 kronor, ökas till 2,200
kronor, hvilket belopp utgjorde a,doningen för samma befattning vid
IJpsala universitet. De anspråk, som numera måste ställas på eu konservator,
vore vida större än förr, hvadan det derför måste betraktas
såsom eu lycklig tillfällighet, på hvars upprepande man svårligen kunde
räkna, att en konservator med den nuvarandes skicklighet, intresse
och vetenskapliga förstudier kunnat erhållas för det nuvarande afiöningsbeloppet
och förmås att, såsom redan skett, i många år qvarstanna
på denna plats. Härtill komme att olikheten mellan aflöningarna vid
båda universiteten så mycket mindre kunde vara med billighet öfverensstämmande,
som den mindre lönen vore anslagen åt tjeustemannen
vid den större institutionen, hvarest följaktligen kräfdes ett trägnare
arbete.
1 nyss berörda skrifvelse hade, meddelar departementschefen vidare,
det akademiska konsistoriet äfven förnyat sin förut framstälda
anhållan om eu förhöjning i aflöningen för trädgårdsmästaren vid den
botaniska institutionen från 1,800 kronor till 2,200 kronor.
Såsom skäl för denna framställning hade föreståndaren för den
botaniska institutionen i hufvudsak anfört följande:
Otillräckligheten af trädgårdsmästarelönen, hvaröfver den nuvarande
synnerligen skicklige och nitiske innehafvaren af tjensten upprepade
gånger klagat, och som äfven gjort honom betänkt på att söka
någon annan, mera lönande anställning, hade förmått det akademiska konsistoriet
att såväl 1881 som 1882 på förslag af den botaniska institutionens
föreståndare begära en lönetillökning för honom. Lämpligast
Bill. till Riksd. Prot. 1889. -i Sand. 1 Afä. 7 Höft. ?,
Ant), anslå;)
till ålderstillägg
för en
konservator
och en trädgårdsmästare
vid Lunds
universitet.
[9.]
Ang. anslag
till docentstipendier
vid
universitetet
i Land.
[10.1
18 Statsutskottets Utlåtande N.-o 9
vore måhända, att denna löneförhöjning utginge i form af ett ålderstillägg
att åtnjutas efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring. Den nuvarande
trädgårdsmästaren hade redan innehaft sin befattning i många
år och skulle således vara berättigad att genast erhålla sådant ålderstiHägg,
när det blifvit beviljadt. Trädgårdsmästarens aflöning skulle
derigenom komma att uppgå till 2,200 kronor, till hvilken summa den
redan bestege sig i Upsala.
Då de nu ifrågavarande tjenstebefattningarnes aflöningsvilkor, enlikt
utskottets förmenande, i och för sig äro på ett lämpligt sätt afpassade,
saknar utskottet skäl att för samma tjenster tillstyrka löneförbättring
i den omfattning Kongl. Maj:t äskat, men då det synes
utskottet för universitetet vara af ej ringa vigt, att åt de nuvarande,
enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, synnerligen högt förtjente
tjensteinnehafvarne beredas sådana lönevilkor, att de finna med sin
fördel förenligt att fortfarande egna sina krafter åt universitetets tjenst,
anser sig utskottet böra hemställa,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifver,
att nuvarande innehafvarne af konservatorstjensten
vid zoologiska museet i Lund och trädgårdsmästarebefattningen
vid botaniska institutionen derstädes
må eg a att från den 1 januari 1890 åtnjuta
hvardera ett personligt ålderstillägg af 400 kronor,
att utgå af åttonde hufvudtitelns förslagsanslag: »ålderstillägg».
10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till tre
fasta docentstipendier vid universitetet i Lund, ett för hvardera af teologiska,
juridiska och medicinska fakulteterna, på ordinarie stat bevilja
4,500 kronor.
Rörande denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet meddelat följande:
Vid adjunktsinstitutionens ombildning år 1877 upptogos på Lunds
universitets stat 7 fästa och 5 rörliga docentstipendier samt bestämdes
med afseende på de förras fördelning, att ett skulle tillhöra den juridiska
fakulteten såmt. fyra den humanistiska och två den matematisk-naturvetenskapliga
sektionen inom filosofiska fakulteten. Redan år 1879 väcktes
emellertid af teologiska fakulteten fråga om ökandet af de fasta
docentstipendiernas antal, och 1884 begärde det akademiska konsisto
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
in
riet efter hörande af samtliga fakulteter och sektioner samt med åberopande
af de skäl, som af dem anförts, att ett årligt anslag af 13,500
kronor måtte beredas till 9 nya docentstipendier å 1,500 kronor hvartdera,
fastade ett vid teoretisk och ett vid praktisk teologi, två vid
juridiska och två vid medicinska fakulteten, ett vid humanistiska sektionens
språkliga afdelning samt ett vid matematiska och ett vid
naturvetenskapliga afdelningen af matematisk-naturvetenskapliga sektionen,
och hemstälde konsistoriet dervid, att det ena af de till medicinska
fakulteten afsedda stipendier måtte kunna fördelas till amauenser
och laboratorer. Denna framställning, som under de tre följande åren
upprepats, hade konsistoriet, meddelar departementschefen, nu förnyat
under åberopande af hvad som vid första framställningen anfördes.
Emellertid hade konsistoriet härvid anmärkt, att, derest det för närvarande
mötte svårigheter att erhålla anslag till samtliga dessa stipendier,
konsistoriet i främsta rummet ville framhålla beliofvet af tre fasta docentstipendier,
ett för hvardera af teologiska, juridiska och medicinska
fakulteterna. Vid teologiska och medicinska fakulteterna vore icke
fästadt något docentstipendium och vid juridiska endast ett sådant,
och vore det inom dessa fakulteter särskildt svårt att vinna och qvarhålla
skickliga docenter utan någon ersättning, då de lättare kunde
på annat sätt finna sin utkomst.
Då, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, den juridiska
fakulteten för närvarande eger till sitt förfogande ett fast docentstipendium,
medan både den teologiska och den medicinska fakulteten äro i
saknad af dylika stipendier samt utskottet vid punkten 47:o i detta
betänkande kommer att tillstyrka beviljande af anslag till en e. o. professur
inom juridiska fakulteten, anser utskottet den teologiska och
den medicinska fakulteten i första hand böra ifrågakomma till erhållande
af anslag till docentstipendier och med beviljande af dylikt anslag
för juridiska fakulteten kunna anstå.
Utskottet hemställer alltså,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, att Riksdagen till två fasta
docentstipendier vid universitetet i Lund, ett för
hvardera af teologiska och medicinska fakulteterna,
på ordinarie stat beviljar 3,000 kronor.
ll:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 50) har herr
O. Alin föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva, att vilkoren för åtnjutande
af docentstipendier, så väl de, hvartill anslag af Kongl. Maj:t
Ang. medgifvande
af utsträckning
i
tiden för
innehafvande
af docentstipendier.
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
vid denna riksdag äskats, som de nn varande, finge bestämmas så, att
dessa stipendier kunde få innehafvas under längre tid än 6 år.
Efter att hafva erinrat att i kongl. brefvet af den 1 juni 1877
rörande ombildning af universitetens adjunkturer och docentstipendier
funnes stadgadt, att docentstipendium finge uppbäras under en tid af
tre år, med rätt för vederbörande fakultet eller sektion att, om stipendiaten
utmärkt sig, vare sig genom det sätt, hvarpå han vid undervisningen
biträdt, eller genom utgifna skrifter, föreslå honom till ytterligare
åtnjutande af stipendiet under eu tid af ett, två eller högst tre
år, har motionären anfört, att denna bestämmelse om sex års tid såsom
den längsta, under hvilken ett docentstipendium finge behållas,
närmast ledde sitt upphof från de förslag rörande ombildning af adjunkturer
och docentstipendier vid universiteten, som vid 1877 års riksdag
af Kongl. Maj:t framlagts och af Riksdagen i allt hufvudsaldigt bifallits.
Den punkt i den af Kongl. Maj:t framlagda planen för den ifrågavarande
ombildningen, hvari nu nämnda bestämmelse innehållits, hade emellertid
vid frågans behandling'' inom riksdagen framkallat tungt vägande invändningar,
och den tid, som förflutit, sedan denna bestämmelse gifvits,
syntes hafva tydligen ådagalagt dessa invändningars berättigande. Bestämmelsen
hade åtminstone vid Upsala universitet till den grad lagt
sin olämplighet i dagen, att man, för att i någon mån mildra dess
konseqvenser och i det längsta undvika att beröfva äldre, om vetenskapen
förtjente, för universitetet behöflige docenter allt understöd, sett
sig nödsakad att tillgripa den utvägen, att, der så möjligt varit, tilldela
docent, som under den högsta tillåtna tiden innehaft fast stipendium,
ett af de s. k. rörliga stipendierna under en tid af sex år — en
utväg, hvars anlitande, om det också icke strede mot den nu ifrågavarande
bestämmelsens ordalydelser, dock svårligen kunde anses hafva
varit förutsatt, då denna bestämmelse gifvits. Och dock uppnåddes
icke heller härigenom det åsyftade målet till fullo; äfven om möjlighet
funnes att anlita nämnda utväg, så komme dock till sist den stund, då
stipendieinnehafvaren, han kunde nu hafva visat sig huru skicklig som
helst både såsom vetenskapsman och lärare och behofvet af hans verksamhet
vid universitetet kunde vara huru stort som helst, måste undandragas
hvarje slag af stipendieunderstöd, kanske vid en tidpunkt, då
universitetet allra mest behöfde taga hans krafter i anspråk. Obilligheten
och olämpligheten af ett dylikt förhållande vore, enligt motionärens
förmenande, allt för påtagliga för att behöfva vidare omordas.
De voro äfven af akademiska myndigheter erkända, i det att det större
akademiska konsistoriet i Upsala, på framställning af den filosofiska
fakultetens båda sektioner, sistlidet år uttalat sig för eu sådan ändring
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
21
af den nu ifrågavarande bestämmelsen i kong!, brefvet af den 1 juni
1877, att den måtte erhålla följande lydelse: »Docentstipendium må
uppbäras under en tid af tre år, med rätt för vederbörande fakultet
eller sektion att, om stipendiaten framför andra, som kunna till erhållande
af stipendiet ifrågakomma, utmärkt sig, vare sig genom det
sätt, hvarpå han vid undervisningen biträdt, eller genom utgifna vetenskapliga
skrifter, föreslå honom till ytterligare åtnjutande af stipendiet,
dock ej för längre tid än tre år hvarje gång.» I hufvudsakligen samma
rigtning hade äfven universitetens kansler under sistlidet år uttalat sig.
Genom hvad motionären sålunda anfört synes det utskottet, att
enstaka fall kunna inträffa, då det vore önskvärdt och af universitetets
intresse påkalladt, om en förtjent vetenskapsidkare, af hvilkens fortsatta
verksamhet vid universitetet stort gagn vore att förvänta, kunde
något längre tid än sex år vid ett docentstipendium bibehållas. Då
emellertid, enligt utskottets åsigt, en sådan utsträckning af tiden för
stipendiets innehafvande endast i undantagsfall bör medgifvas, har
utskottet ansett sådant böra i beslutet uttryckas, och får utskottet derför
hemställa,
att Riksdagen, med anledning af herr Alins
motion, må för sin del medgifva, att vilkoren för åtnjutande
af docentstipendier vid universiteten bestämmas
så, att. dylikt stipendium, när i särskildt fall
så kan pröfvas för universitetets verksamhet nödigt,
må kunna innehafvas längre tid än sex år.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
12:o). Med anledning af Kong!. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
anförts till statsrådsprotokollet (sid. 31—33), får utskottet,
hemställa,
att Riksdagen må, under vilkor att det på allmänna
indragningsstaten anvisade anslag för en personlig
extra ordinarie professur i histologi vid karolinska
institutet upphör att utgå, på ordinarie stat
bevilja 4,500 kronor,
deraf 3,000 kronor till arfvode åt en prosektor,
„ 1,000 „ „ aflöning „ „ preparat,
„ 500 „ „ arfvode „ „ amanuens.
Ang■ anslag
till en prosektor
in- invid
karolinska
institutets
anatomiska
institution.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o It.
Ang. förändring
af
extra ordinarie
professuren
i rättsoch
statsmedicin
vid karolinska
institutet
till en ordinarie
professur.
13:o) Kong!. Maj:t har föreslagit, att till förändring af nuvarande
extra ordinarie professuren i rätts- och statsmedicin vid Karolinska
institutet till en ordinarie professur i samma ämne måtte beviljas
1,500 kronor, så att ordinarie professorns afiöningsförmåner blefve
6,000 kronor, deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar.
Kongl. Maj:ts förevarande anslagsfordran har, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, föranledts af en af lärarekollegiet vid
omförmälda institut gjord och af universitetskanslern förordad anhållan,
till stöd hvarför kollegiet åberopat en framställning af nuvarande
extra ordinarie professorn i rätts- och statsmedicin, innehållande i hufvudsak
följande:
Rätts- och statsmedicinen vore af stor vigt och betydelse för såväl
läkaren som det allmänna, och hufvudstaden erbjöde företrädesvis
tillfällen till medicinallagfarenhetens praktiska studium och tillämpning.
Den för medicine licentiatexamen föreskrifna tjenstgöringen i rätts- och
statsmedicin vore uteslutande förlagd till karolinska institutet, hvarför ock
ett från institutets lärare i ämnet afgifvet betyg öfver sådan tjenstgöring
utgjorde vid såväl Upsala som Lunds universitet fordran för tillträde till
examensprofven, tentamen och examen i rätts- och statsmedicin. Denna
vetenskap vore eu så omfattande, snart sagdt hela medicinens område
berörande vetenskap, att densamma redan på grund deraf i fullt lika
hög grad som hvilken som helst af de andra medicinska vetenskapsgrenarne
vore egnad att lägga beslag på vetenskapsmannen och läraren
i dess tjenst. Men dertill komme, såsom för denna medicinska
vetenskap egendomligt, att i densamma, förutom en mångfald af juridiska
spörsmål, äfven inginge eu stor del sådana medicinska frågor,
hvilka i mer eller mindre grad kunde sägas vara främmande för den
allmänna läkarebildningen, och hvilka derigenom betingade sitt alldeles
särskilda, på dessa frågor rigtade studium.
Redan i början af 1860-talet hade lärarekollegiet väckt förslag
om den extra ordinarie professurens ombildning till eu ordinarie professur,
ehuru det då icke ledt till något resultat. Om möjligt mera
än vid den tiden vore nu den ifrågasatta förändringen af nöden. Först
från och med år 1862 hade tiden för undervisning i rätts- och statsmedicin
vid institutet bestämts till 4 timmar i veckan, 2 timmar
hvarje gång. Före denna tid åter hade undervisningstimmarne, då
liksom senare i det öfvervägande flertalet fall egnade åt obduktioner,
utgjort endast 2 i veckan, fördelade på två dagar. Af detta förhållande
att döma, syntes man således på den tiden hafva ansett, att en
timmes tid varit tillräcklig för förrättandet af en rättsmedicinsk ob
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
23
duktion. Numera, då fordringarna på utförlighet och omsorg vid obduktionens
förrättande vore stegrade, behöfde emellertid oöfvade och
vid protokolls dikterande ovane medicine kandidater till denna förrättning
en långt större tid, och denna understege snart sagdt aldrig
3i timmar, men utgjorde oftast 4 timmar och derutöfver. Att i samband
härmed lärarens undervisningsskyldigheter, hvilka icke gerna
kunde anses upphöra med de reglementerade 2 undervisningstimmarne
utan först med obduktionens slut, blifvit icke oväsentligt förstorade,
vore uppenbart. I samma rigtning verkade äfven det betydligt, ökade
antalet af dem, som deltogo i eller åhörde undervisningen i rätts- och
statsmedicin vid institutet. Dessa utgjorde under läsåret 1860—1861
ett antal af 30, läsåret 1861 —1862 voro de 44 och läsåret 1862—1863
utgjorde de ett antal af 47. För läsåret 1887—1888 åter hade de
ordinarie tjenstgörande utgjort under hösten 56 och under våren 45,
eller tillsammans 101, samt de icke tjenstgörande åhörarne 34, inalles
sålunda 135 studerande, eller om 19 frånräknades, hvilka tjenstgjort
både höst och vår, 116. De ordinarie tjenstgörande under läsåret
1886 —1887 hade utgjort 106.
Denna väsentliga tillväxt i de tjenstgörandes antal hade naturligen
ock åstadkommit ett betydligt ökadt kraf på tillgång till undervisningsmateriel.
särskildt, lik. Under det att antalet obduktioner läsåret
1861—1862 utgjort 32, 1862—1863 34 och 1863—1864 35, hade
antalet af de utaf de studerande sjelfve verkstälda obduktioner under
läsåret 1886—1887 stigit till 57 och läsåret 1887—1888 utgjort 58,
hvarjemte utom undervisningstimmarne på rättsmedicinska institutionen
verkstälts respektive 8 och 14 obduktioner, hvilkas mera anmärkningsvärda
företeelser alltid blifvit genom tillvaratagna likdelar demonstrei''ade
för de studerande.
Framför allt vore det emellertid examensgöromålen, som sedan
år 1862 blifvit på ett särdeles påfallande sätt ökade. Detta framginge
redan deraf, att läsåret 1861 —1862 endast 5 examina med rätts- och
statsmedicin såsom examensämne (kirurgie magisterexamina) aflagts, och
att 1862 —1863 endast 3 medicine kandidater togo medicine licentiatexamen,
under det att läsåret 1886—1887 30 medicine kandidater aflade
de föreskrifna profven och tentamen i rätts- och statsmedicin,
samt 1887 —1888 deras antal, som aflagt samma prof, utgjort 30 och
tentamina aflagts af 29. Icke någon af institutets ordinarie professorer
vore för närvarande betungad med examensåligganden af det omfång
och den tidsödande beskaffenhet som dem, hvilka tillkomme extra
ordinarie professorn i rätts- och statsmedicin. Denne kunde sålunda
äfven i detta hänseende, liksom beträffande hans undervisningsskyldig
-
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
heter, sägas taktiskt utöfva n ordinarie professors befattning. Härtill
komme att i Sverige funnes icke mer än en sjelfständig lärostol i rättsoch
statsmedicin, nemligen den vid karolinska institutet.
Då Kongl. Majits förevarande framställning, med hänsyn till de
skäl, som till stöd för densamma anförts, synes utskottet vara af beskaffenhet
att böra hos Riksdagen till bifall förordas, får utskottet
hemställa,
att Riksdagen må till förändring af nuvarande
extra ordinarie professuren i rätts- och statsmedicin
vid karolinska institutet till eu ordinarie professur i
samma ämne bevilja 1,500 kronor, så att ordinarie
professorns aflöningsförmåner blifva 6,000 kronor,
deraf 4,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom
tjenstgöringspenningar.
Ang. andag
till docentstipendier
vid
karolinska
institutet.
113.]
14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till tre rörliga docentstipendier
vid karolinska institutet, deraf ett stipendium å 1,500 kronor
och två hvartdera å 1,000 kronor, måtte på ordinarie stat beviljas
3,500 kronor.
Af statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 inhemtas, att chefen
för ecklesiastikdepartementet vid ärendets föredragning inför Kongl.
Maj:t anmält, att lärarekollegiet vid karolinska institutet vid åtskilliga
tillfällen i fråga om institutets behof af anslag framhållit nödvändigheten
af utvecklande af docentinstitutionen vid institutet. I skrifvelse
den 7 september 1887 hade lärarekollegiet i denna fråga anfört, bland
annat, följande:
Behofvet af docenter för komplettering af undervisningen vid
högskolorna vore förut af Kongl. Maj:t framhållet och äfven af Riksdagen
behjertadt, i ty att för betryggande af denna institution anslag
till aflönande af docenter vid universiteten blifvit beviljadt. Af sådant
understöd vore en medicinsk högskola i lika stort om ej större behof
än någon annan fakultet. Man kunde lätt inse, att det för hvarje professor
vore en omöjlighet att under den korta tid, som de studerande
hade att medfölja hans föreläsningar, medhinna att föredraga hela hans
vetenskapsgrens innehåll, ja, ej ens så mycket deraf, som han hade
rätt och pligt att fordra såsom kunskapsmått vid en examen, hvilken
dock för de fleste studerande vore ett hufvudändamål. Det återstående
måste på något sätt fyllas, och vanligast skedde detta genom läsning,
öfverläsning. För några vetenskapsgrenar kunde examensfordringarna
på detta sätt möjligen fyllas, men för arbetet i naturkunskaperna, hvartill
medicinen med alla dess specialgrenar hörde, vore detta omöjligt
25
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
eller åtminstone i hög grad olämpligt. Åskådning, verkligt studiematerial
jemte praktisk handledning vore här nödvändiga redan af det
skäl, att de studerande icke, hvar på sitt håll, kunde förskaffa sig
tillgång dertill. Andre lärare än de, som hade sig uppdraget att meddela
vetenskapen och dess framsteg i stort, att gifva en inblick i den
vetenskapliga metodiken såsom sådan, vore behöflige för att gifva undervisning
i mindre men nödvändiga detaljer och i sammanträngd form
meddela så mycket af en vetenskaps innehåll, som för praktiskt ändamål
och för att bestå i en examen kunde vara nödigt.
Härtill komme ock en annan omständighet. På medicinens område
hade arbetets fördelning oupphörligt och rastlöst försiggått. Medicinens
så kallade stora hufvudgrenar hade alltjemt måst fördelås, nya
specialgrenar, nya undervisningsämnen hade uppstått, hvilka fordrat
sina särskilda målsmän, och behofvet af sådana hade af båda statsmagterna
blifvit erkändt och tillgodosedt genom inrättandet, tid efter
annan, af nya lärostolar vid de medicinska högskolorna. Under några
decennier hade antalet lärare vid dem blifvit fördubbladt eller ännu
mer förökadt. Med vetenskapens framsteg — och de vore under den
senaste tiden väldigare än någonsin — hade nödvändigheten af detta
afskiljande oemotståndligt gjort sig gällande, och massan af vetande
hade blifvit så omfattande, att det vore omöjligt för en person att numera
beherska allt det, som för några år sedan ansågs ligga inom området
för hans undervisningsskyldighet.
Många och stora voro sålunda de anspråk, som nutiden stälde på
ett medicinskt läroverk. Lärarekollegiet visste val, att de icke alla på
en gång kunde fyllas, men ett medicinskt institut kunde ej vara stillastående
under det rastlösa fortskridandet vid andra. De mest trängande
bekofven i nu omförmälda hänseenden ansåge lärarekollegiet
kunna afhjelpas genom aflönade docenter. Lönlösa sådana funnes visserligen
redan vid institutet, men, med få undantag, hade undervisningen
af dem haft ringa eller ingen fördel. Den ersättning för arbetet,
som de kunde påräkna, hade endast bestått i afgifter af dem,
hvilka bevistat deras kurser. Då man i vårt land ej vore van att betala
något för undervisning, då antalet deltagare i dessa kurser naturligen
måste vara ganska litet, och då de medicinska studerandenas
tillgångar vanligen vore ringa, hade dessa afgifter på långt när ej
kunnat lemna ersättning för det arbete, som eu lärare på sådan undervisning
nedlade. Och man kunde ej af docenterne begära, att de
skulle arbeta för ringa eller ingen betalning, då de ej ens egde förhoppning
om att kunna till någon lön befordras. Med inrättandet af
Bill. till Riksd. Vrot. 18S9. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
docentstipendier skalle förhållandet säkerligen i väsentlig mån förändras.
Utsigten till en om ock ganska blygsam ersättning för arbetet
och till den utmärkelse, som i någon mån läge i erhållandet af
ett sådant stipendium, skulle otvifvelaktigt lifva till uppoffring och
verksamhet samt — och detta vore af ofantligt stor vigt — förmå att
vid institutet qvarhålla unga vetenskapsmän, som nu på grund af de
tröstlösa utsigterna vände sig till det praktiska lifvet, hvilket snart
erbjöde ett tillräckligt bröd.
Lärarekollegiet förestälde sig, att det vore lämpligt, att dessa
stipendier ej med nödvändighet fastsloges vid något visst ämne utan
finge vara rörliga och tillsättas i mån af det behof, som vid tillfället
syntes'' mest påträngande och möjligast att på värdigt sätt fylla. Likaså
borde stipendiat ej tillsättas för längre tid än tre år, dock med rättighet
för kanslern att på lärarekollegiets hemställan förnya det för högst
samma tid, om stipendiaten genom arbete i undervisningens och vetenskapens
tjenst gjort sig deraf förtjent. Hvad stipendiernas antal beträffade,
ansåge lärarekollegiet, att det för närvarande vore i högsta
grad af behofvet påkalladt att inrätta tre stipendier, hvaraf ett å 1,500
kronor och två å 1,000 kronor hvartdera, med skyldighet för stipendiaterna
att gifva kurser i sina ämnen, minst en gång under hvarje
lästermin.
Under åberopande af dessa grunder hade lärarekollegiet — anför
departementschefen vidare — nu förnyat sin i nyssberörda skrifvelse
framstälda anhållan om inrättande åt tre docentstipendier å nämnda
belopp.
För egen del ansåge departementschefen vigten och behofvet af
dessa stipendier vara till fullo ådagalagd, men departementschefen
hölle tillika före, att de närmare bestämmelserna i fråga om stipendiernas
åtnjutande borde af Kongl. Maj:t meddelas.
Af hvad till statsrådsprotokollet i ämnet anförts torde framgå,
att en väsentlig fördel af de föreslagna docentstipendiernas inrättande
ansetts ligga deri, att möjligheten att vid institutet qvarhålla unge
framstående vetenskapsmän derigenom skulle blifva större. En liknande
uppfattning har gjort sig gällande vid inrättandet af docentstipendier
vid universiteten, och i fråga om dessa läroanstalter har utskottet —
särskilt hvad angår den medicinska undervisningen — erkänt uppfattningens
rigtighet, då utskottet vid punkterna 5:o) och 10:o) här ofvan
hos Riksdagen förordat beviljande af anslag till ett docentstipendium
för hvartdera universitetets medicinska fakultet. Med afseende å det
karolinska institutet ställer sig emellertid, enligt utskottets förmenande,
saken något annorlunda. Den i hufvudstaden bosatte unge läkare,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
27
hvilken besitter någon större skicklighet i facket, har nemligen enligt
regeln tillfälle att förvärfva sig en ganska inbringande enskild praktik,
och möjligheten att erhålla en sådan torde för honom i hög grad ökas,
om han får anställning såsom docent vid karolinska institutet. Utsigten
att för verksamheten derstädes, utöfver de studerandes kollegiiafgifter,
erhålla godtgörelse genom stipendium till nu föreslagna belopp, skulle
deremot, föreställer sig utskottet, för honom vara af jemförelsevis underordnad
betydelse.
Emellertid erkänner utskottet, att fall finnas, då befintligheten
af docentstipendier i väsentlig mån skulle bidraga till att vid institutet
fästa unge vetenskapsmän, hvilkas insigter och skicklighet eljest skulle
för institutet gå förlorade. En eller annan mera teoretisk specialitet
gifves nemligen inom den medicinska vetenskapen af beskaffenhet att
för den, som deråt egnat sig, icke medgifva synnerligt tillfälle till
enskild praktik. För dylika grenar af den medicinska forskningen
lärer väl ett eller annat docentstipendium vara behöflig^ jemväl vid
det karolinska institutet. Endast med varsamhet och efter vederbörlig
utredning torde emellertid sådana stipendier böra inrättas, och föreställer
sig utskottet i enlighet härmed, att för närvarande medel bör
af Riksdagen anvisas till allenast två stipendier, hvilka då lämpligen
torde kunna bestämmas till 1,000 kronor hvardera.
Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning endast
på det sätt må af Riksdagen bifallas, att Riksdagen
till två rörliga docentstipendier vid karolinska institutet,
hvardera å 1,000 kronor, på ordinarie stat
beviljar 2,000 kronor.
15:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning
anförts till statsrådsprotokollet (sid. 40), får utskottet hemställa,
att Riksdagen må på karolinska institutets ordinarie
stat bevilja åt kanslerssekreteraren ett årligt
arfvode till belopp af 750 kronor, under vilkor, att
de af tjensten föranledda kostnader för skrifmaterialier,
arkivhyra och vaktmästarebiträde skola af tjenstinnehafvaren
bestridas.
Ang. anslag
till arfvode
åt kanslerssekreteraren.
[14.]
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. arfvodcs
förhöjning åt
karolinska
institutets
bibliotekarie
in. fl.
[15.]
16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, alt förhöjning af karolinska institutets
ordinarie anslag till bibliotekarie, sekreterare och kamrerare
må beviljas med 500 kronor.
Beträffande denna anslagsfordran inhemtas af statsrådsprotokollet,
att lärarekollegiet vid karolinska institutet flera gånger, senast i skrifvelse
den 6 september 1888, begärt förhöjning till 3,600 kronor af det
belopp, 2,500 kronor, som för närvarande är stäldt till lärarekollegiets
disposition för att användas såsom arfvoden till institutets tjenstemän.
Lärarekollegiet, hvars hemställan kanslern förordat, både, upplyser
departementschefen, i detta hänseende erinrat hufvudsakligen
följande.
Af nämnda anslag, hvilket vid 1876 års riksdag höjts till nuvarande
beloppet, 2,500 kronor, utginge för närvarande 900 kronor
till institutets bibliotekarie samt 800 kronor till hvardera af institutets
sekreterare och kamrerare. Anslag för detta ändamål hade ursprungligen
beviljats år 1863. Då enligt sistnämnda års räkenskaper för institutet
redovisades af staten anslagna underhålls- och aflöningsmedel
till belopp af 5,187 kronor 58 öre, och summan af fyra till institutet
då donerade fonder utgjorde 57,165 kronor 23 öre, hade statsanslaget
år 1887 stigit till ett belopp af omkring 150,000 kronor, och de till
antalet vida förökade fondernas slutsumma utgjorde nämnda år mer
än 326,000 kronor. Förhållandena vid institutet hade således under
årens lopp och icke minst sedan medlet af 1870-talet väsentligen förändrats.
På senare tider hade institutets verksamhet alltmer vidgats
genom nya klinikers öppnande, ökadt tillopp af studerande och undervisningens
delvisa utsträckning öfver hela året.
Dessa förhållanden inverkade, hvart i sin män, på så väl sekreterarens
som kamrerarens arbete. Genom den väsentliga tillväxten af
biblioteket, hvilket vore det enda offentliga, som representerade den
medicinska literaturen i hufvudstaden, och genom dess allt allmännare
anlitande samt de i jemnbredd härmed stegrade fordringarna på ordning
och noggrann katalogisering måste stora anspråk ställas på bibliotekarien.
Den årliga ersättning af tillsammans 2,500 kronor, för hvilken
institutet fått alla de olika bestyr, som ålåge dess tjenstemän, förrättade,
kunde uppenbarligen icke anses skälig. På grund af den kännedom
kollegiet egde om ansvaret och mängden af de göromål, som folie på
en hvar af tjenstemännen, borde full likställighet i fråga om arfvodets
belopp dem emellan göras; och syntes det kollegiet tillbörligt, att arfvode!
för dem hvar bestämdes till 1,200 kronor årligen.
För egen del bär departementschefen anfört, att det syntes bo
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
20
nom vara tydligt, att nuvarande anslaget icke vore för ändamålet tillräckligt,
och att således en ökning deraf borde ega rum. I fråga om
beloppet af förhöjningen vore departementschefen likväl af något olika
mening med lärarekollegiet och kanslern. Enligt deras förslag skulle
bibliotekariens arfvode ökas med 331,- procent samt sekreterarens och
kamrerarens med icke mindre än 50 procent. Detta vore, enligt
departementschefens åsigt ej lämpligt. Höjdes deremot anslaget med
500 kronor, eller till 3,000 kronor, och tilldelades deraf bibliotekarien,
sekreteraren och kamreraren 1,000 kronor hvardera, kunde detta vara
tillfyllest.
Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning
till någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må bevilja förhöjning af karolinska
institutets ordinarie anslag till bibliotekarie, sekreterare
och kamrerare från nuvarande beloppet 2,500
kronor till 3,000 kronor, eller med 500 kronor.
Allmänna läroverken.
17:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Magt föreslagit, att
Riksdagen måtte medgifva, att enligt de närmare bestämmelser, Kongl.
Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva, af reservationerna å anslagen
till allmänna läroverken finge användas ett belopp af högst 15,000
kronor årligen till understöd åt enskilda läroverk.
Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund
för Kongl. Maj:ts förevarande framställning, tillåter sig utskottet hänvisa
till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari
1889, der departementschefen på sid. 42—48 yttrat sig i ämnet, och
vill här endast anmärka, att framställningen synes närmast hafva föranledts
af två underdåniga ansökningar, ingifna den ena af K. E. Palmgren,
hvilken såsom föreståndare för en af honom sedan år 1866 i
hufvudstaden anordnad skola, kallad praktiska arbetsskolan för barn och
ungdom, anhållit om ett statsunderstöd af 8,000 kronor årligen för
nämnda skolas upprätthållande, och den andra af filosofie kandidaten
C. G. Bergman och filosofie doktorn L. Lindroth, hvilka såsom egare
af ett annat privat läroverk, /. d. Beskowska skolan, begärt statsunderstöd
till ett belopp af 5,000 kronor.
Vid senaste riksdag förehade utskottet till behandling eu af herr
C. Adelsköld inom Första Kammaren väckt motion (n:o 68), deruti
Ang. ifrågasatt
anslag
till understöd
åt enskilda
skolor.
[IG]
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
föreslogs, att Riksdagen måtte för år 1889 till Kongl. Maj:ts disposition
ställa ett förslagsanslag af 15,000 kronor eller ock medgifva Kongl.
Maj:t att af besparingarna å de allmänna läroverkens stat disponera
motsvarande belopp för att, på de vilkor Kongl. Maj:t ville bestämma,
användas vid ett eller annat derför lämpligt enskildt läroverk till anställande
af sådana undervisningsförsök, som kunde vara till gagn för
lösningen, på erfarenhetens väg, af den vigtiga undervisningsfrågan.
I det yttrande, utskottet i sitt utlåtande n:o 9, afgaf öfver berörda
motion, erinrade utskottet, att pröfning af skolfrågan i dess helhet antagligen
inom kort förestode, hvarjemte utskottet anmärkte, att denna fråga
onekligen egde ett visst sammanhang med den af motionären ifrågasatta
åtgärden samt att uppenbart vore, att, äfven om de af motionären
föreslagna undervisningsförsöken funnes lämpliga och beslötes, någon
erfarenhet af desamma icke skulle kunna inhemtas så tidigt, att något
gagn deraf vid skolfrågans bedömande vore att hemta; och hemstälde
utskottet med anledning häraf, att omförmälda motion icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd. Utskottets hemställan blef jemväl
af båda kamrarne bifallen.
Det vill synas utskottet, som om hvad utskottet förlidet. år anförde
såsom skäl för sitt afstyrkande af herr Adelskölds ofvanberörda
motion eger tillämplighet jemväl med afseende å Kong]. Maj:ts nu
gjorda framställning. Utskottet erkänner visserligen det principielt
rigtiga i hvad departementschefen till statsrådsprotokollet anfört derom,
att för utvecklingen af ett lands undervisningsväsen försök på olika
håll måste göras med tillämpning af de pedagogiska idéer, som alltjemt
framstå med yrkande att blifva förverkligade och med löfte om
en snabb och säker förbättring af uppfostran och undervisning, samt
att experimenterandet i detta afseende helst bör, under medverkan från
statens sida, ske genom den enskilda företagsamheten, och utskottet
föreställer sig jemväl, lika med departementschefen, att det äfven ur
rent ekonomisk synpunkt kunde blifva en vinst för staten, om den
genom ett jemförelsevis mindre bidrag kunde upprätthålla talrikt besökta
privata läroverk, men då den stora läroverksfrågan nu torde stå nära sitt
afgörande, anser utskottet likväl, att Riksdagen icke, förrän denna fråga
blifvit slutligen löst och det i sammanhang dermed visat sig, i hvilken
utsträckning indragning af nu befintliga statens läroverk kommer att
ega rum, bör anvisa medel till understöd åt enskilda läroverk. Utskottet
får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande No 9.
31
18:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 148) har Ano- ifrågaherr
S. J. Kardel!, homstält, att Riksdagen måtte genom omflyttning dej^uu^nya
af anslag eller annorledes anvisa medel för upprättande af 9 nya lek- lårarébefatttors-
och 23 nya adjunktsbefattningar, hvilka, till dess en omorganisa- nTcfimännaU
tion af de allmänna läroverken blefve genomförd, borde uppföras på en läroverken
för hela rikets allmänna läroverk gemensam stat med rätt för Kong!. "iufutMaj:t
att efter omständigheterna fördela befattningarna på de olika vidgning af
läroverken och skyldighet för innehafvarne att underkasta sig förflytt- ^Uniänna
ning från ett läroverk till ett annat; 1 läroverket i
att Riksdagen måtte anvisa medel till tillfällig löneförbättring, i F(lllcöinntJlikhet
med för öfrige lektorer och adjunkter, åt dessa befattningars
innehafvare och till ålderstillägg för dem, som dertill kunde blifva
berättigade;
att Riksdagen måtte höja anslaget till extralärare och vikarier
vid de allmänna läroverken så, att extralärare, som i minst fem år
tjenstgjort vid allmänt läroverk och som vore kompetent att söka och
erhålla ordinarie lektors- eller adjunktsbefattning vid sådant läroverk,
måtte kunna erhålla ett årligt arfvodestillägg af 500 kronor.
I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft. en af
herr A. W. Nilsson jemväl inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 160),
deruti föreslagits, att Riksdagen måtte besluta, att treklassiga allmänna
läroverket i Falköping skulle från och med höstterminen 1890 utvidgas
till femklassigt, med rektor och fem kolleger, och att anslaget till
lärarnes aflöning skulle bestämmas i enlighet med den stat, som vore
gällande för läroverk med fem klasser.
Hvad först angår herr Kardelis förslag, får utskottet, som rörande
de skäl, hvilka anförts till stöd för förslaget, i allmänhet hänvisar till
sjelfva motionen, erinra, att Kongl. Maj:t i den till Riksdagen år 1887
aflåtna, men af Riksdagen i följd af dess upplösning då icke behandlade
propositionen angående ändrade bestämmelser med afseende på de
allmänna läroverken och pedagogierna föreslog, förutom upprättandet
af vissa andra ordinarie lärarebefattningar, att Riksdagen måtte medgifva
upprättandet vid läroverk, der missförhållandet mellan antalet af
ordinarie och extra ordinarie vore särskildt stort, af följande nya lektorsoch
adjunktsbefattningar, nemligen i Stockholm å en för samtliga under
direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk lydande läroverk
gemensam stat 3 lektors- och 15 adjunktsbefattningar, vid högre läroverket
i Nyköping 1 lektorsbefattning, vid högre läroverket i Malmö 1 lektorsbefattning,
vid högre läroverket i Helsingborg 2 lektors- och 2 adjunktsbefattningar,
vid högre realläroverket i Göteborg 1 lektors- och 3
adjunktsbefattningar, vid högre läroverket i Karlstad 3 adjunktsbefätt
-
32
Statsutskottets Utlåtande N:o t).
Ane/, anslag
till seminarielärares
uppflyttning
i högre lönegrad.
[17.]
ningar samt vid högre läroverket i Umeå 1 lektorsbefattning. Antalet
af de af motionären nu föreslagna nya lektors- och adjunktsbefattningarna
är således lika med det, som i det kongl. förslaget ifrågasattes
för de nyss uppräknade läroverken. Motionären synes nu föreställa
sig, att läroverksreformen blifvit för längre tid undanskjuten, och bär
tillika uttalat den åsigt, att de af honom förordade åtgärderna kunna
och böra vidtagas oberoende af förändringar i läroverksorganisationen
för öfrigt. Af hvad utskottet vid punkten 17:o här ofvan anfört torde
emellertid framgå, att utskottet för sin del antager, att läroverksfrågan
inom kort förekommer till slutligt afgörande. Vid sådant förhållande
och då, enligt utskottets uppfattning, de af motionären föreslagna förändringarna
stå i det närmaste sammanhang med öfriga delar af den
ifrågasatta nya läroverksorganisationen, lärer väl anledning för utskottet
icke förefinnas att hos Riksdagen förorda bifall till motionärens
förslag.
I fråga om hvad herr Nilsson anfört till stöd för det af honom
framstälda förslaget tillåter sig utskottet jemväl hänvisa till sjelfva
motionen; och anser sig utskottet beträffande denne motionärs framställning,
i öfverensstämmelse med den uppfattning, utskottet gjort
gällande med afseende å herr Kardelis motion, böra uttala den åsigt,
att frågan om det i Falköping befintliga treklassiga läroverkets utvidgning
till ett femklassigt icke torde böra till närmare pröfning
upptagas förrän i sammanhang med läroverksfrågan i dess helhet.
På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa:
a) att herr Kardells förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
b) att herr Nilssons ifrågavarande motion icke
heller må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Folkundervisningen.
19:o) Enär för lärares och lärarinnors vid folkskolelärareseminariernas
uppflyttning i högre lönegrad efter gällande bestämmelser erfordrades,
enligt en inom ecklesiastikdepartementet uppgjord approximativ
beräkning, från och med år 1890 ett belopp af 7,200 kronor utöfver
hvad förut vore för detta ändamål anslaget, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen, att anslaget till seminarierna för folkskolelärares bildande,
hvilket anslag för innevarande år utgjorde 289,825 kronor, måtte för
berörda ändamål ökas till 297,025 kronor, eller med 7,200 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
33
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
20:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 142) har
herr J. Ny däld föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att statsbidraget
för hvarje högre folkskola skulle, med bibehållande af nu gällande
bestämmelser med afseende på tillskott från distriktet, utgå med högst
1,500 kronor, och för sådant ändamål anslaget till högre folkskolor
ökas med 3,300 kronor, eller från 13,200 till 16,500 kronor.
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.
Hvad motionären der anfört har visserligen synts utskottet i viss
mån beaktansvärdt, men utskottet anser sig likväl icke, innan noggrann
utredning åstadkommits rörande verkliga behofvet af den föreslagna
anslagsförhöjningen, kunna tillstyrka Riksdagen att besluta en dylik
förhöjning. Utskottet får alltså hemställa,
att herr Nydahls förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
21:o) Då utgifterna å förslagsanslaget till befrämjande af folkundervisningen
bland de i rikets nordligare trakter bosatta finnar, hvilket
anslag för närvarande vore i riksstaten upptaget till 12,000 kronor,
utgjort:
för år 1885 ....................................................................... kronor 17,005: 34,
„ „ 1886 ..................................................................... „ 18,607:7 5,
„ „ 1887 ................................................................. „ 21,777:81,
samt det vore synnerligen angeläget, att denna undervisning fortfarande
på allt sätt främjades, och således någon minskning af utgifterna ä detta
anslag icke för framtiden syntes vara att påräkna, har Kongl. Maj:t föreslagit
Riksdagen att höja nämnda förslagsanslag med 13,000 kronor till
25,000 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
Bill. till Riksd. Prof.. 1S89. 4 Sand. 1 Afd. 7 Haft.
Ang. ifrågasatt
höjning,
af anslaget
till högre
folkskolor.
Ang. anslag
till folkundervisningen
bland de
i rikets nordligare
trakter
bosätta finnar.
[18.]
O
34
Statsutskottets ( flätande N:o 9.
Ang. ifråga- 22:o) I motion (n:o 32) inom Andra Kammaren hafva herrar
ning stuts- C- A. Ekeborgh, J. Ericsson och Aug. Petersson hemstält, att Riksdagen
bidraget till måtte besluta, att bidrag af statsmedel till folkskolornas lärarepersonals
"toSoie- aflöning skulle, med bibehållande i (ifrigt- af för statsbidrags för ändalärare
m. m. målet erhållande stadgade grunder, i stället för med två tredjedelar
utgå med fyra femtedelar af den lön, som åtnjötes af
a. lärare och lärarinnor i folkskolor;
b. biträdande lärare och lärarinnor i folkskolor;
c. lärare och lärarinnor i mindre folkskolor;
d. lärare och lärarinnor i småskolor; samt
e. lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor.
I en likaledes inom Andra Kammaren af herrar G. Mellin och
C. T. Lind väckt motion (n:o 122) har åter föreslagits, att Riksdagen
ville dels besluta:
l:o) a) att till lärare och lärarinnor vid folkskolor, i stället för
kofodret, skulle utgå ett hundra kronor;
b) att dessa 100 kronor jemte öfriga kontanta lönen skulle
utgå med § från staten och \ från kommunen.
2:o) att lärare- och lärarinnelöner vid »mindre folkskolor», »småskolor»
och »fortsättningsskolor» skulle utgå med | från staten och J,
från kommunen;
3:o) att, till hjelp för uppförande af folkskolehus, staten skulle bidraga
med femtio kronor för hvarje i sådant hus beräknad lärjungeplats;
dels ock för dessa ändamål anvisa nödiga bidrag af statsmedel.
I fråga om hvad motionärerne anfört till stöd för sina förslag
får utskottet hänvisa till de särskilda motionerna.
Hvad först angår den af samtlige motionärerne ifrågasatta ändringen
i förhållandet mellan statens och kommunens bidrag till ifrågavarande
lärarepersonals kontanta aflöning samt det af herrar Mellin
och Lind väckta förslaget, att staten skulle åtaga sig att lemna visst
bidrag till uppförande af folkskolehus, har utskottet icke ansett sig
böra tillstyrka Riksdagen att besluta åtgärder, hvilka i så hög grad
som de ifrågavarande skulle öka statsverkets utgifter för folkskoleväsendet.
Beträffande åter herrar Mellins och Linds hemställan, att Riksdagen
måtte bestämma, att till lärare och lärarinnor vid folkskolor
skulle i stället för kofoder utgå ett kontant belopp af 100 kronor, synes
densamma utskottet i viss mån förtjent af uppmärksamhet. Utskottet
tillåter sig i sådant hänseende erinra, att genom kongl. kungörelsen
den 5 juni 1885 om förändrad lydelse af § 1 i nådiga kungörelsen angående
aflöning åt lärare och lärarinnor vid folkskolor och småskolor
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
35
den 20 januari 1882 stadgats, i enlighet med derom af Riksdagen gjord
framställning, att åt ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången
godkänd afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola
anstäld i föreskrifven ordning, bör anskaffas sommarbete och vinterfoder
för eu ko, eller ock, der hinder eller svårighet af lokala eller
andra förhållanden derför möter, minst värdet af 31 kubikfot 5 kannor
(8 hektoliter 24,3 5 5 liter) spanmål af vissa angifna sädesslag i ersättning
lemuas. Det uti ifrågavarande kungörelse förekommande uttrycket
uder hinder eller svårighet af lokala eller andra förhållanden derför möter11,
hvilket ersatt det i kungörelsen den 20 januari 1882 befintliga uttrycket
“der lokala eller andra förhållanden sådant förhindra“, synes utskottet i
sjelfva verket vara något sväfvande. Det har jemväl, enligt hvad
erfarenheten visat, framkallat tvister mellan församlingarne och vederbörande
lärare eller lärarinnor, och har i flera fall, då dylik tvist uppstått,
Kongl. Maj:t ansett, att hinder eller svårighet mött för vinterfodrets
och sommarbetets utgående in natura, under det att Kongl.
Maj:ts vederbörande befallningshafvande och kammarkollegium haft en
annan uppfattning.
För sin del hyser utskottet den åsigt, att berörda naturaförmåner
å de flesta orter böra i stället utgå i penningar, men utskottet
anser sig likväl icke kunna förorda bifall till den nu i ämnet gjorda
framställningen, enär utskottet dels tror sig hafva anledning antaga,
att det kontanta belopp af 100 kronor, med hvilket motionärerne föreslagit,
att samma naturaförmåner skulle ersättas, om också för vissa
orter väl afpassadt, för andra åter är upptaget val högt, dels ock föreställer
sig, att eu förändring af ifrågavarande förmåner till penningaflöning
bör verkställas först i sammanhang med vissa andra folkskolelärare
och lärarinnor nu tillkommande naturaförmåners utbytande mot
kontant aflöning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet hemställa:
a) att herrar Ekeborghs, Ericssons och Peterssons
förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda;
b) att herrar Mellins och Linds ifrågavarande
motion icke må af Riksdagen bifallas.
23:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att
till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna
höjas till 75,000 kronor, eller med 50,000 kronor.
motion
förslagsanslaget
I en inom Andra Kammaren väckt
för bidrag Ang, förhöj
,
nu 25,000 kronor, måtte nf>.g af förslagsanslaget
för bidrag
n:o 29, har herr G. m aflönande
af lärare i
slöjd vid folkskolor
m. m.
[19.]
36
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Elowson hemstält, att Riksdagen måtte, i sammanhang med beviljandet
af det af Kongl. Maj:t äskade förslagsanslag af 75,000 kronor för bidrag
till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolor, hos Kongl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i kongl. kungörelsen den 11 september 1877
angående anslag för beredande af undervisning i slöjd:
att det ifrån staten utgående bidraget måtte beräknas efter
slöjdgrupper;
att en slöjdgrupps omfattning blefve inom vissa gränser faststäld;
att för hvarje af vederbörligt antal gossar bestående slöjdgrupp,
som undervisades minst 4 timmar i veckan under 8 månader, skulle
likasom hittills erhållas ett årligt anslag af 75 kronor; samt
att jemväl för hvar och en slöjdgrupp, omfattande det faststälda
antalet gossar, hvilka undervisades minst 4 timmar i veckan under 4
månader af året, skulle kunna erhållas ett lönebidrag af 37 kronor
50 öre.
I fråga om Kongl. Maj:ts förevarande framställning inhemtas af
statsrådsprotokollet, att departementschefen vid ärendets föredragning
meddelat, att utgifterna å ifrågavarande förslagsanslag, enligt hvad
statskontoret anmält, uppgått:
för år 1885 till............ kronor 54,723: 43,
» » 1886 » ........ » 64,173: 15,
» )) 1887 » ........... » 73,850: 72.
På Kongl. Majds framställning hade, auför departementschefen
vidare, Riksdagen 1881 höjt detta anslag till 25,000 kronor, och uppfördes
detsamma såsom förslagsanslag för att, enligt de i nådiga kungörelsen
den 11 september 1877 bestämda grunder, användas till understöd med
75 kronor för hvarje skola, der undervisning i slöjd för gossar vore
på ändamålsenligt sätt ordnad. Utgifterna å anslaget ökades följaktligen
i den mån skoldistrikten inrättade slöjdundervisning i sina skolor.
Den högst betydliga stegringen af utgifterna under senare åren visade,
att slöjden allt mer finge insteg i folkskolorna, ett förhållande som ej
kunde vara annat än glädjande. Antagligt vore, att utgifterna i detta
hänseende komme att ytterligare stiga, dock kunde det för närvarande
anses tillräckligt, om anslaget bestämdes till 75,000 kronor.
Till stöd för sitt förslag har herr Elowson hufvudsakligen anfört,
att i kongl. kungörelsen den 11 september 1877 vore, bland annat,
stadgadt, att för hvarje skola, uti hvilken undervisning i slöjd för gossar
meddelades minst fyra timmar i veckan under åtta månader af året,
kunde under vissa uppgifna vilkor erhållas ett anslag af 75 kronor. Då
37
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
emellertid vid tillämpningen af detta stadgande den tolkning af uttrycket
»skola» blifvit genom prejudikat faststäld, att dermed förstodes »folkskola»,
och att sålunda dervid oj afsåges antalet slöjdskolor eller slöjdgrupper,
som arbetade förenämnda tid, så hade de understödsbelopp, hviika
de särskilda skoldistrikten för ifrågavarande undervisning erhållit, ej
alltid kommit att stå i rätt förhållande till omfattningen af den slöjdundervisning,
som inom de respektive skolområdena meddelats. Skilnaden
emellan folkskola och folkskola vore nemligen i verkligheten så
stor, att öfriga statsanslag till folkskoleväsendet aldrig beräknades efter
folkskolornas antal. Om t. ex. i ett skoldistrikt med 100 till folkskolan
hörande barn de i 3:dje och 4:de årsklassen varande barnen undervisades
i läseämnena af eu lärare, och de öfriga i lista och 2:dra klasserna
befintliga barnen likaledes undervisades af eu lärare, hade distriktet
blott en folkskola (organiserad enligt normalplanen Litt. B); men om
samma hundra barn fördelades mellan samme lärare så, att hvardera
läraren finge skyldighet att undervisa barn ur alla fyra årsklasserna,
både distriktet deremot två folkskolor (organiserade enligt normalplanen
Litt. D). I fråga om statsbidraget till lärarnes aflöning för undervisning
i läseämnena utöfvade denna olikhet i organisationen intet infriande;
deremot kunde statsunderstödet till slöjdundervisningen, beräknadt
efter folkskolornas antal, i förra fallet utgå endast med 75 kronor,
men i senare fallet med 150 kronor. Då sålunda en i pedagogiskt afseende
sämre organisation af folkskoleväsendet medgåfve åtnjutandet
af ett större statsunderstöd för slöjdundervisningen, än det hvartill en
i samma afseende bättre organisation berättigade, förefunnes skäl att
genom förändring i ofvannämnda kongl. kungörelse undanrödja frestelsen
för skoldistrikten att till vinnande af ett högre understöd för undervisningen
i slöjd föredraga en i afseende på läseämnena sämre skolorganisation.
Denna förändring borde enligt motionärens förmenande
gå derpå ut, att icke folkskolornas utan i stället slöjdgruppernas antal
skulle ligga till grund för bestämmandet af statsunderstödets belopp.
o Naturligt vore, att undervisningen i slöjd borde på ett fullt ändamålsenligt
sätt ordnas, om man ville deraf skörda gagnrika resultat.
I fasta folkskolor med läsning på två afdeluingar, undervisade af samme
lärare under olika tider af året, vore nemligen slöjdundervisningen till
fullt gagn endast med de till högre afdelningeu hörande barnen. Nedre
avdelningen deremot utgjordes antingen af småskolans barn eller af de
lägre årsklasserna af folkskolans barn; i förra fallet vore slöjdundervisning
i denna afdelning olämplig, i senare fallet till endast föga gagn. I
inånga flyttande skolor ölvades slöjd med god framgång å den ena
roten, under det att dels det ringa barnantalet, dels ogynsamma ortliga
Ang. ifrågasatt
anslag
till ett lektorat
i liitsb gggnadskonst
vid
tekniska högskolan.
38 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
förhållanden i öfrigt lade svåra hinder i vägen för en nöjaktig slöjdundervisning
i den andra roten. Då sålunda i dessa skolor slöjdundervisning
till verkligt gagn kunde öfvas endast under halfva'' läsåret,
torde utan någon skada för slöjdundervisningen statsunderstödet till
dem kunna och böra inskränkas till halfva beloppet.
Enär derjemte erfarenheten visat, att på flera ställen slöjdgrupperna
omfattat än allt för många samtidigt slöjdande gossar, än ett allt
för ringa antal, vore det tvifvels utan ändamålsenligt, att närmare bestämmelser
blefve gifna så väl för det tillåtna maximum som för det
till understöd berättigade minimum al gossar i hvarje slöjdgrupp.
Exempel funnes derpå, att ända till 24 gossar blifvit, samtidigt undervisade
i slöjd, men för visso kräfde en så starkt befolkad slöjdskola
både en. långt mera uppdrifven undervisningsskicklighet hos läraren
och en rikligare tillgång på erforderliga verktyg, än som rimligen kunde
under vanliga förhållanden förutsättas. Antagligt vore, att olika uppfattning
kunde råda angående det lämpligaste antalet gossar, som till
verklig båtnad kunde samtidigt sysselsättas med slöjd i hvarje grupp.
En bestämning af den undre gränsen till 8 och deri'' öfre till 15 gossar
kunde må hända hafva skäl för sig.
Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning har icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran.
Hvad åter angår den i ämnet väckta motionen, har utskottet, då
utredning saknas, hurudana verkningarne af de af motionären förordade
förändringarne i nu gällande vilkor för ifrågavarande statsbidrags erhållande
skulle blifva, särskildt med afseende å statsverkets kostnader,
icke ansett sig kunna i frågans nuvarande skick tillstyrka Riksdagen
att bifalla motionärens förslag. Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen, med afslag å herr Elowsons
förevarande motion, må, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
höja förslagsanslaget för bidrag till aflönande af
lärare i slöjd vid skolorna, nu 25,000 kronor, till
75,000 kronor, eller med 50,000 kronor.
De tekniska läroverken.
24:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att till inrättande af ett särskildt
lektorat i husbyggnadskonst vid tekniska högskolan måtte beviljas
ett ordinarie anslag af 2,500 kronor, deraf 1,700 kronor såsom
lön och 800 kronor såsom tjenstgöringspenningar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
39
Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har Kongl. Maj:ts förevarande
anslagsfordran föranledts af en af styrelsen för tekniska högskolan
gjord framställning, att det i högskolans stat uppförda lektorat
i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst och byggnadsstatik måtte,
med bibehållande af den i staten upptagna aflöningen, 4,000 kronor,
få från och med ingången af år 1890 förändras till ett lektorat i allmän
byggnadslära och byggnadsstatik, samt att till ett särskild!
lektorat i husbyggnadskonst måtte från och med nämnda år anvisas
ett årligt anslag af 2,500 kronor.
Till stöd för denna framställning hade styrelsen, meddelar departementschefen,
i hufvudsak anfört följande.
Redan genom nådigt bref den 23 februari 1883 hade Kong]. Maj:t,
i enlighet med styrelsens hemställan, medgifvit, att. de under förstnämnda
lektorat sammanförda läroämnen tills vidare finge fördelas mellan
eu tillförordnad lektor med undervisningsskyldighet i allmän byggnadslära
och byggnadsstatik samt en extra lärare i husbyggnadskonst,
med en aflöning af 2,700 kronor till den förre och 1,300 kronor till
den senare. I den underdåniga skrifvelse, hvari styrelsen föreslagit
denna anordning, hade den emellertid äfven framhållit önskvärdheten
deraf, att ofvan berörda lektorat, så snart ske kunde, måtte delas i
två, och den 13 september 1883 hade styrelsen ingått till Kongl. Maj:t
med hemställan, att samma lektorat måtte förändras till ett lektorat i
allmän byggnadslära och byggnadsstatik, med en aflöning af 4,000
kronor, samt att ett särskild! lektorat i husbyggnadskonst med eu aflöning
af 3,000 kronor måtte upprättas. Denna hemställan hade jemväl
vunnit Kongl. Maj:ts bifall, och i öfverensstämmelse dermed hade förslag
aflåtits till 1884 års Riksdag. Men ehuru statsutskottet tillstyrkt
framställningen i detta ämne, med undantag deraf, att aflöningen vid
lektoratet i husbyggnadskonst af utskottet ansetts kunna nedsättas
till 2,500 kronor, hade densamma dock af Riksdagen efter gemensam
votering afslagits.
Undervisningen i allmän byggnadslära, byggnadsstatik och husbyggnadskonst
hade derför vid högskolan måst fortgå enligt den anordning,
som blifvit föreskrifven genom ofvannämnda nådiga bref.
Behofvet af ökade lärarekrafter för undervisningen i allmän bygguadslära
och husbyggnadskonst hade emellertid blifvit mer och mer känbart,
i synnerhet sedan det funnits lämpligt att hädanefter befria
eleverna i arkitekturskolan från eu icke obetydlig del af den förut utaf
dem genomgångna lärokursen i teoretisk mekanik, och härigenom ökad
tid vunnits för deras hufvudämnen. För att, med begagnande af en
del utaf den sålunda vunna tiden, söka bereda arkitekteleverna åtmin
-
40
Statsutskottets Utlåtande N:o ''J.
stone någon ökad undervisning hade från och med innevarande läsår
hvardera af lärarne i allmän byggnadslära, husbyggnadskonst och frihandsteckning
erhållit antalet af sina till öfningar anslagna undervisningstimmar
ökadt med 1 | timme i veckan under tiden från och
med den I mars till och med den 15 maj. Men för att undervisningen
ej blott i fackskolan för arkitektur utan ock i den för väg- och
vattenbyggnadskonst skulle kunna blifva tillfredsställande, erfordrades
nya, särskilda lärokurser i vissa delar af allmän byggnadslära och husbyggnadskonst,
och sådana kunde icke med nu befintliga lärarekrafter
åstadkommas. Nödvändigt vore således, att dessa på föreslaget sätt ökades.
För att visa, huru undervisningen uti de ifrågavarande ämnena
borde ordnas, hade högskolans lärarekollegium upprättat förslag till
nya läroplaner för begge byggnadsskolorna äfvensom till undervisningsprogram
för de tilläggskurser i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst,
som enligt de nya planerna borde införas. Af berörda läroplaner,
jemförda med de för byggnadsskolorna nu gällande, framginge
bland annat: att i allmän byggnadslära skulle vid de nya planernas
tillämpning antalet föreläsningstimmar uuder läsår ökas, för arkitekturskolan
från 49 till 71 och för väg- och vattenbyggnadsskolan från 49
till 93, samt antalet öfningstimmar under läsår, för den förra skolan
från 61 till 81 och för den senare från 45 till 81; att i husbyggnadsJconst
antalet föreläsningstimmar skulle för arkitekturskolan ökas från
49 till 97 och öfningstimmarne från 212 till 244 under hvarje läsår;
att undervisningen i byggnads statistik skulle förblifva oförändrad; äfvensom
att enligt de nya planerna skulle under läsår lektorn i allmän
byggnadslära och byggnadsstatistik erhålla 251 föreläsnings- och 132
öfningstimmar, samt lektorn i husbyggnadskonst 97 föreläsnings- och
244 öfningstimmar.
Af statsrådsprotokollet inhemtas, att utskottet vid 1884 års riksdag
tillstyrkte bifall till Kongl. Maj:t,s då gjorda framställning om inrättande
af ett särskildt lektorat i husbyggnadskonst vid tekniska högskolan
med allenast någon jemkning i den af Kongl. Maj: t för befattningen
föreslagna aflöningen. Emot denna utskottets tillstyrkande
hemställan anmälde emellertid sju af utskottets ledamöter från Andra
Kammaren sin reservation; och reservanternas mening segrade så väl
vid frågans afgörande inom Andra Kammaren som vid den sedermera
anstälda gemensamma voteringen. Då Riksdagen således så nyligen
som år 1884 vägrat anslags beviljande till inrättande af ett lektorat
för ifrågavarande läroämne, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka
Riksdagen att nu bifalla Kongl. Maj:ts förnyade framställning om medels
anvisande för ändamålet, helst några nya skäl, så vidt utskottet
Utatsut skottets Utlåtande N:o t).
41
kunnat finna, icke förebragts af beskaffenhet att ådagalägga anslagets
behöflighet. Utskottet får alltså hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att för upprättande vid tekniska
skolan i Stockholm af en särskild maskinyrkesskola måtte till aflöningsförmåner
åt föreståndare och lärare enligt fördelning, som af Kongl.
Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet öf^er
ecklesiastikärenden den 12 januari 1889 angifna grunder godkändes,
beviljas på ordinarie stat 6,000 kronor;
att tifl utvidgning, på sätt i nyssnämnda statsrådsprotokoll närmare
förmäldes, af undervisningen i skolans nuvarande afdelningar måtte
på ordinarie stat beviljas 2,250 kronor,
deraf 1,750 kronor till tekniska afton- och söndagsskolan,
ii 250 „ till tekniska skolan för qvinliga lärjungar, och
ii _ 250 ,, till byggnadsyrkesskolan;
att till anordnande vid skolan af en undervisningskurs för utbildande
af teckningslärare måtte beviljas ett ordinarie anslag af 1,500
kronor;
att Riksdagen måtte medgifva, att till förhöjning af arfvodet åt
bibliotekarien vid skolan finge användas ett numera obeliöfligt predikantsarfvode
å 300 kronor; samt
att till förhöjning af anslaget för underlärares aflöning samt anslaget
till inventariers inköp och underhåll äfvensom för anordnande
af kemiska laborationer, allt vid ifrågavarande skola, måtte, enligt i
ofvanberörda statsrådsprotokoll närmare angifven fördelning, beviljas på
ordinarie stat 5,400 kronor.
Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka föranledt Kongl.
Maj:ts förevarande framställningar, tillåter sig utskottet hänvisa till
den utförliga redogörelse derför, som meddelats på sid. 52—62 i åberopade
statsrådsprotokollet.
Kongl Maj:ts begäran, att Riksdagen måtte medgifva, att till förhöjning
af arfvodet åt bibliotekarien vid ifrågavarande tekniska skola
finge användas ett, enligt uppgift, numera obehöfligt predikantsarfvode,
har icke gifvit anledning till någon utskottets erinran.
Beträffande öfriga, af Kongl. Maj:t i fråga om berörda skola
framstälda förslag, har utskottet af hvad till statsrådsprotokollet derom
anförts fått den uppfattning, att samtliga de behof, hvilka de äskade
Bih. till Riksd. Prot. 1889. å Samt. 1 Åfd. 7 Käft. Ii
Ang. anslag
till tekniska
skolan i
Stockholm.
[21—24. j
42
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
anslagen afse att fylla, äro af den beskaffenhet, att de samma, derest
skolan skall kunna på ett fullt ändamålsenligt sätt utöfva sin verksamhet,
böra tillgodoses. Af skäl, hvilka utskottet nu går att angifva,
har utskottet emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen att
oförändradt bifalla hvad Kongl. Maj:t i denna del föreslagit.
Till ifrågavarande skola, hvilken år 1844 grundades på enskilde
personers tillskyndan och först år 1859 öfvertogs af staten, som likväl
allt ifrån år 1849 lemnat skolan understöd, utgår för närvarande icke
något årligt bidrag från Stockholms stad, hvilken kommun dock det
ojemförligt största antalet af skolans lärjungar tillhör, enligt hvad framgår
af följande, utskottet under hand lemnade uppgift om lärjungarnes
‘mantalsskrifningsort läroåret 1888 —1889.
Mantalsskrif-
Antal.
Procent.
! ningsort.
Tekniska afton- och söndagsskolan ........
/Stockholm
582
73,49
/Landsorten
210
26,51
Tekniska skolan för qvinliga lärjungar
/Stockholm
/''Landsorten
206
99
67,54
32,46
Högre konstindustriella skolan .................
IlStockholm
26
44,0 7
/Landsorten
33
55,93
Byggnadsyrkesskolan.................................
/(Stockholm
28
60,87
* JLiAnd sorton
18
39,13
Samtlige lärjungar i dessa skolor............
/(Stockholm
842
70,05
/Landsorten
360
29,95
Stockholms stad har likväl förut lemnat bidrag till skolans underhåll.
Under de första åren af skolans verksamhet tillhandahöll staden
skolan hyresfri lokal, hvilket understöd år 1848 förändrades till ett
kontant årligt hyresbidrag af 1,800 kronor. Detta hyresbidrag höjdes
sedermera successivt och hade sedan år 1863 utgått med 8,000 kronor
årligen, då i slutet af 1860-talet fråga väcktes om anskaffande af
en särskild byggnad för skolan. Genom statens, kommunens och skolans
samverkan kom också eu sådan till stånd på det sätt, att staden
till ändamålet anslog det kapitaliserade beloppet, 160,000 kronor, af
nyssnämnda hyresbidrag, 8,000 kronor, skolan bidrog med eu till henne
testamenterad fond af 45,714 kronor, och staten anvisade 300,000 kronor
samt tillika upplät plats för byggnaden. Sedan dess har emellertid
Stockholms stad icke lemnat något bidrag till skolan.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
43
Då statsverkets utgifter för skolan år 1887 uppgingo till icke
mindre än 86,500 kronor, vill det likväl synas utskottet, som om billigheten
kräfde, att sådana åtgärder vidtoges, att jemväl Stockholms
stad för framtiden komme att i någon mån bidraga till den årliga kostnaden
för skolans underhåll. Utskottet anser sig hafva så mycket
större anledning att ifrågasätta något sådant, som Riksdagen de senare
åren vid beviljande af anslag till med skolan likartade läroanstalter —
såsom t. ex. väfskolan i Borås och fackskolan för finare smides- och
metallindustri i Eskilstuna — såsom vilkor för anslagets erhållande
föreskrifvit, att jemväl vederbörande kommuner eller enskilde skulle
lemna visst årligt bidrag till anstalterna.
De nya anslag och förhöjningar i äldre anslag, som Kong!. Magt
nu för olika skolans ändamål äskat, uppgå till sammanlagdt 15,150
kronor. Enligt utskottets förmenande skulle det vara ett billigt anspråk,
som stäldes på Stockholms stad, om Riksdagen ifrågasatte, att
staden skulle för ifrågavarande ändamål bidraga med hälften af nyssnämnda
belopp; och anser sig utskottet för den skull böra tillstyrka
Riksdagen att vid de nu ifrågavarande anslagsposterna bevilja allenast
hälften af hvad Kongl. Maj:t äskat och dervid fästa det uttryckliga
vilkor, att Stockholms stad skall å hvarje särskild post tillskjuta återstående
beloppet.
Utskottet får alltså, med anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställningar, hemställa:
a) att Riksdagen må på ordinarie stat bevilja
dels, för upprättande vid tekniska skolan i Stockholm
af en särskild maskinyrkesskola, till aflöningsförmåner
åt föreståndare och lärare enligt fördelning,
som af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
den 12 januari 1889 angifna grunder godkännes,
3,000 kronor;
dels till utvidgning, på sätt i nyssnämnda statsrådsprotokoll
närmare förmäles, af undervisningen i
tekniska skolans i Stockholm nuvarande afdelningar
1,125 kronor,
deraf 875 kronor till tekniska afton- och söndagsskolan,
» 125 » till tekniska skolan för qvin
liga
lärjungar och
)> 125 d till byggnadsyrkesskolan;
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag
till en fackskola
i Eskilstuna
för
finare smidesoch
metallindustri.
[25.]
dels till anordnande vid tekniska skolan i Stockholm
af en undervisningskurs för utbildande af teckningslärare
750 kronor; och
_ dels till förhöjning af anslaget för underlärare»
aflöning samt anslaget till inventariers inköp och
underhåll äfvensom för anordnande af kemiska laborationer
vid tekniska skolan i Stockholm, enligt i omförmälda
statsrådsprotokoll närmare angifven fördelning,
2,700 kronor,
allt under vilkor att Stockholms stad till hvarje
särskilt nu angifvet ändamål bidrager med ett anslag
till lika stort belopp, som det Riksdagen anvisat;
samt
b) att Riksdagen må medgifva, att till förhöjning
af arfvodet åt bibliotekarien vid tekniska skolan
i Stockholm må användas ett numera obehöfligt predikantsarfvode
å 300 kronor.
. ^6:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för upprättande i
Eskilstuna af eu fackskola för finare smides- och metallindustri bevilja
ett ordinarie anslag af 4,000 kronor.
Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har chefen för ecklesiastikdepartementet,
vid föredragningen af detta ärende erinrat, att Riksdagen
förlidet år, med anledning af Kongl. Maj:ts då gjorda framställning,
att för upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finare smides- och
metallindustri måtte på ordinarie stat beviljas ett anslag af 5,500 kronor,
under vilkor att Eskilstuna stad tillhandahölle skolan nödig och
ändamålsenlig lokal med uppvärmning, anvisat på extra stat för år
1889 ett belopp af 4,000 kronor, under vilkor att från nämnda stad
eller eljest för samma ändamål tillhandahölles ett årligt belopp af 1,500
kronor jemte lämplig lokal med uppvärmning. Såsom anledning till
anslagets upptagande på extra stat hade Riksdagen anfört, att, då det
bidrag från Eskilstuna stad eller annat håll, hvilket Riksdagen ansett
sig höra uppställa såsom vilkor för sagda belopps beviljande, ännu icke
blifvit af någon vederbörande utfäst, det icke synts Riksdagen lämpligt
att för det dåvarande uppföra beloppet å ordinarie stat.
I följd af detta Riksdagens beslut hade, upplyser departementschefen
vidare, yttrande angående det faststälda vilkoret infordrats från
stadsfullmägtige i Eskilstuna, och hade dessa i skrifvelse den 13 sistlidne
september förklarat, att, så länge ifrågavarande fackskola åtnjöte
årligt statsanslag till det belopp af 4,000 kronor, som för år 1889 anvisats,
skulle staden Eskilstuna för samma ändamål tillhandahålla ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
45
årligt belopp af 1,500 kronor jemte för skolan lämplig lokal med uppvärmning.
Vid sådant förhållande ansåge sig departementschefen böra
hemställa, att Kongl. Maj:t, täcktes föreslå Riksdagen att för upprättande
af ifrågavarande fackskola bevilja på ordinarie stat ett anslag af 4,000
kronor.
Efter den upplysning, som till statsrådsprotokollet meddelats
angående stadsfullmägtiges i Eskilstuna beslut i ämnet, har utskottet
icke något att erinra mot att det förlidet år för ifrågavarande fackskola
beviljade extra anslag från och med år 1890 uppföres på ordinarie
stat, likväl uttryckligen under enahanda vilkor, som förlidet år bestämdes.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen för upprättande ifEskilstuna af
en fackskola för finare smides- och metallindustri må
bevilja ett ordinarie anslag af 4,000 kronor, att utgå
under vilkor att från nämnda stad eller eljest för
samma ändamål tillhandahålles ett årligt belopp af
1,500 kronor jemte lämplig lokal med uppvärmning.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
27:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 118) har Ang. ifrågaherr
M. Andersson i Stigen hemstält, att Riksdagen måtte bevilja ett
årligt anslag af 3,000 kronor för ett nytt provinsialläkaredistrikt på tände af eu
Dalsland, omfattande Valbo härad och med station i Högsäter. ns!ltw°arT
Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin framställ- distrikt på
ning, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen i fråga. Dalsland.
Ehuru utskottet erkänner det behjertansvärda i motionens syfte,
anser sig utskottet likväl, vid det förhållande att förslag till omreglering
af landets nuvarande indelning i läkaredistrikt i sin helhet inom
kort lärer vara att från Kongl. Maj:t förvänta, ej böra förorda bifall till
motionen.
Utskottet, hemställer för den skull,
att herr M. Anderssons förevarande motion ej
må af Riksdagen bifallas.
28:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 3) har herr Ang. ifrägaC.
von Bauvujarten föreslagit, att Riksdagen måtte i underdånig skrif- tiV^abSnvelse
till Kongl. Maj:t förklara sig villig ställa ett förslagsanslag af de af sjuksköterskor.
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
50,000 kronor till Kongl. Maj:ts disposition att, efter utredning i ämnet,
efter behof användas till bekostande af sjuksköterskors utbildning
vid flera eller färre länslasarett eller sjukhus i af motionären närmare
angifvet syfte.
Motionären bär till stöd för denna framställning anfört följande.
På landsbygden rådde, särdeles i de socknar, som läge flera mil
från närmaste lasarett och provinsialläkare, största brist på tillfällig
skjuksköterskehjelp, förutom det att vanlig läkarehjelp endast efter lång
tid och för dryga kostnader stode att erhålla. Månget dyrbart lifhade
kunnat räddas, mången sjukdomsvecka förkortas, om nödig sjuksköterska
funnits inom hvarje socken att tillgå vid förefallande behof.
Med afseende på denna för hela landet och den enskilda kommunen
nyttiga sak, ansåge motionären lämpligt:
att inom hvarje länslasarett och i hufvudstaden vid de större
sjukhusen ett begränsadt antal qvinnor finge under viss tid, t. ex.
högst ett år, utbildas till lämpliga sjuksköterskor;
att kostnader härför bestriddes till hälften af staten och till hälften
af landstinget eller af enskilda bidrag;
att sedan inom hvarje socken, främst inom de aflägsnast från
lasarett och provinsialläkare belägna, anstäldes en ordinarie sjuksköterska
med bostad, lön och vedbrand, hvartill staten med hälften och socknarne
med hälften bidroge, och med skyldighet för sjuksköterskan att
vid behof sköta de sjuka, tillhandahålla lämpliga af de mest nödvändiga
läkemedlen och vara ansvarig för det medikamentsförråds ändamålsenliga
användande, hvilket hon kunde komma att omhänderhafva;
att sjuksköterskan skulle vara skyldig närmast ställa sig provinsialläkarens
föreskrifter till efterrättelse i afseende på tvistiga sjukdomsfall
m. m.;
att, der sockenbor eller grannsocken kunde komma i behof af
sjuksköterskan, hon då skulle erhålla ett måttligt dagtraktamente eller
kost samt hemtas och hemforslas på patientens bekostnad, om denne
ej saknade medel, men i motsatt fall på kommunens.
Behofvet af förbättrade anordningar för sjukvården å landet torde
vara allmänt erkändt, och Kongl. Maj:t har jemväl tagit frågan om
åstadkommande af sådana förbättrade anordningar i ompröfning, då
Kongl. Maj:t föranstaltat om utredning i syfte att få till stånd en ombildning
af provinsialläkareinstitutionen. Den anbefalda utredningen
torde, på sätt utskottet jemväl ofvan i ett annat sammanhang antydt,
numera hafva framskridit så långt, att förslag i ämnet inom kort torde
vara att från Kongl. Maj:t förvänta.
Den tanke, som ligger till grund för motionärens ifrågavarande
Statsutakottets Utlåtande N:o 9.
47
förslag, eller att staten skulle kunna befordra sjukvården på landsbygden
jemväl derigenom, att den lemnade bidrag till utbildandet af
sjuksköterskor, som sedermera skulle beredas anställning inom landets
särskilda socknar, der de skulle lemna sjuka hjelp och jemväl tillhandahålla
allmänheten de mest gängse Rike- och desinfektionsmedel,
synes utskottet vara i hög grad förtjent af uppmärksamhet. Utskottet
föreställer sig nemligen, att läkarne vid utöfvandet af sin verksamhet
skulle komma att erhålla högst värderika biträden i dessa sjuksköterskor
och att sjukvården på landet jemväl i flera andra afseenden skulle
vinna en väsentlig förbättring derigenom, att dylika sjuksköterskor anst-äldes
inom kommunerna.
Utskottet har ej varit i tillfälle underkasta detaljerna i motionärens
förslag någon fullständig granskning, men då motionären synes
utgå från den förutsättning att staten skulle lemna bidrag ej blott till
sjuksköterskors utbildning, utan ock till deras anställande i socknarne
och aflöning, vill utskottet här hafva anmärkt, att denna senare åtgärd
ingalunda synes ligga inom det naturliga området för statens
verksamhet, utan att det hellre bör bero på kommunerna att bevilja
sådana bidrag till aflöningen, om de dertill finna skäl. Icke heller
torde, i det outredda skick, hvari frågan för närvarande befinner sig,
Riksdagen böra, på sätt motionären föreslagit, anvisa medel för ändamålet.
Deremot föreställer sig utskottet, att Riksdagen borde fästa
Kongl. Majtts uppmärksamhet på det af motionären omförmälda behofvet
af sjuksköterskors utbildning, och det så mycket hellre, som
denna fråga synes lämpligen kunna behandlas i sammanhang med det
förslag om ombildning af provinsialläkare-institutionen, som inom kort
torde komma att Riksdagen föreläggas.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må i skrifvelse hos Kongl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t efter vederbörlig utredning
och om möjligt i sammanhang med blifvande
förslag om provinsialläkare-institutionens ombildning,
för Riksdagen framlägga förslag till åtgärder för sjuksköterskors
utbildning.
Veterinärundervisningen.
29:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att förhöjning af veterinärinstitutets
i Stockholm ordinarie anslag till diverse utgifter måtte beviljas
med 5,000 kronor.
Ang. anslag
till veterinärinstitutet
i
Stockholm.
[26.]
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari
1889 tiar föredragande departementschefen redogjort för de omständigheter,
som föranledde honom att tillstyrka aflåtande till Riksdagen af
en sådan framställning som den förevarande; och har departementschefen
i sammanhang dermed yttrat sig om en vid punkten 70:o) här
nedan förekommande framställning om anvisande af ett extra anslag,
jemväl till belopp af 5,000 kronor, afsedt att användas till bestridande
af vissa för ifrågavarande institut under innevarande år nödiga utgifter.
Departementsschefeu har i nyssnämnda hänseende anfört följande.
Sedan, i anledning af gjord framställning utaf direktionen för
veterinärinstitutet i Stockholm om beredande af ökade tillgångar för
institutet, Kongl. Maj:t i proposition till Riksdagen förlidet år föreslagit
förhöjning af institutets ordinarie anslag med 6,000 kronor, deraf
1,000 kronor till byggnaders och stängsels underhåll samt 5,000 kronor
till diverse utgifter, men Riksdagen endast på det sätt bifallit den
gjorda framställningen, att berörda anslag, för ökning med 1,000 kronor
af den deruti ingående anslagsposten byggnaders och stängsels
underhåll, höjdes med sistnämnda belopp, hade direktionen för institutet
i skrifvelse den 10 juli 1888 anfört, att, då, på sätt direktionen
förut framhållit, undervisningen vid institutet icke kunde utan den begärda
ökniugen i anslaget på ett tillfredsställande sätt bestridas, direktionen
funnit sig böra ånyo påkalla Kongl. Maj:ts uppmärksamhet
för denna fråga, hvarvid direktionen dels hänvisat till sin förut lemnade
utredning angående orsakerna till den minskade behållningen af
institutets smedja, som väl lör ett år, eller 1876, lemnat en så hög
afkastning som 6,000 kronor, men hvaraf behållna inkomsten, numera
beräknad till endast 600 kronor, icke kunde antagas komma att betäcka
de för undervisningens behöriga meddelande nödiga utgifter,
hvilka af Kongl. Maj:t efter pröfning beräknats till 5,000 kronor, dels
ock anfört, att till följd af ökadt antal elever vid institutet en årlig
brist i staten uppkommit, men att denna hittills blifvit betäckt af en
sedan flera år befintlig behållning, hvaraf likväl vid 1887 års slut återstode
endast 329 kronor 62 öre; och hade direktionen anhållit, det
Kongl. Maj:t mätte för år 1889 ställa till direktionens förfogande det
belopp, hvarmed smedjans afkastning under året, utom af direktionen
beräknad behållning af 600 kronor, komme att understiga 5,000 kronor.
I skrifvelse den 22 september 1888 hade direktionen vidare anhållit,
bland annat, det Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen detta år aflåta
proposition om höjande af ordinarie anslaget till veterinärinstitutet
med 5,000 kronor till diverse utgifter.
Till stöd härför hade direktionen hufvudsakligen åberopat samma
Statsutskottets Utlåtande ST:o 9.
49
skäl, som anförts vid dess ofvanberörda framställning angående behofvet
af ett särskilt anslagsbelopp för år 1889, och dervid ytterligare
framhållit minskningen i afkomsten af hofbeslagssmedjan, i det att
sagda afkomst, förnämligast till följd af institutets aflägsna läge och
den stora konkurrens, som under senare åren äfven på detta område
uppstått inom hufvudstaden, så betydligt nedgått, att den exempelvis
utgjort under år 1881 ett belopp af 415 kronor 90 öre, år 1884 ännu
mindre, eller 290 kronor 85 öre, och år 1887 endast 228 kronor 45
öre, medan å andra sidan och särskildt med anledning af elevantalets
ökande utgifterna för undervisningens uppehållande i så väsentlig mån
stigit.
Båda dessa direktionens framställningar hade blifvit af medicinalstyrelsen
förordade.
Af hvad till 1888 års Riksdag i ämnet anförts och direktionen
nu ytterligare andragit samt då det redan ökade elevantalet vid institutet
helt säkert komme att stegras, sedan Skara veterinärinrättning
med den 1 juli 1889 upphörde att utbilda veterinärer, syntes departementschefen
uppenbart, att en tillökning af 5,000 kronor uti institutets
ordinarie anslag till diverse utgifter vore behöflig. Någon anledning
hade icke heller förekommit dertill, att hofbeslagssmedjans afkastning
för år 1889 skulle kunna öfverstiga den beräknade inkomsten af 600
kronor, hvilket belopp, såsom af statsrådsprotokollet den 12 januari
1888 närmare syntes, redan tagits i betraktande och afdragits, innan
anslagsförhöjningen upptagits till 5,''000 kronor. Således blefve äfven
för år 1889 af nöden att bereda institutet ett anslag af 5,000 kronor,
på det att brist ej måtte uppstå uti institutets anslag till diverse utgifter.
Detta särskilda för år 1889 erforderliga belopp borde lämpligast
utgå i form af ett anslag på extra stat.
I det yttrande, utskottet i sitt utlåtande n:o 9 vid senaste riksdag
afgaf med anledning af Kougl. Maj:ts då i ämnet framstälda förslag,
anförde utskottet, efter att hafva, med ledning af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1888, redogjort för
innehållet i den af departementschefen bär ofvan omförmälda framställning
från veterinärinstitutets direktion, som föranledt Kougl. Maj:ts
förslag, att äfven om afkastningen af den vid institutet befintliga
smedjan skulle kunna i viss mån stegras, hvilket syntes utskottet
sannolikt, om ändamålsenliga åtgärder i sådant syfte vidtoges, detta
till följd af de förhållanden, styrelsen åberopat, likväl icke torde kunna
ske till den grad, att deri af Ivongl. Maj:t äskade förhöjning i det till
institutet utgående anslag derigenom blefve obehöflig. Enligt hvad
Bill. till Riksd. Prot. 1S89. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
direktionens framställning gåfve vid handen, afsåge den ifrågasatta
anslagsförhöjningen att fylla sådana behof, som vore oundgängliga,
om institutet skulle kunna fylla sin uppgift i allmänhet och särskilt
såsom undervisningsanstalt, och utskottet ansåge det icke med god
hushållning förenligt att vid ett institut, som kräft och ännu kräfde
så stora kostnader som ifrågavarande, hänvisa institutet för sådana
behofs fyllande till den ovissa afkastningen af eu industri, som numera
ostridigt bedrefves under ganska ogynsamma förhållanden. Med förmälan
att utskottet för öfrigt hade all anledning att antaga, att institutets
styrelse komme att taga frågan om åtgärders vidtagande för att
höja inkomsten af hofbeslagssmedjan i allvarligt öfvervägande, hemstälde
utskottet äfven om bifall till Kongl. Maj:ts framställning. Denna
utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren, men afslogs af Andra
Kammaren, hvilken för sin del fattade det beslut i ämnet, som sedermera
efter gemensam votering blef Riksdagens och hvarför i statsrådsprotokollet
nu redogjorts.
I fråga om de åtgärder för att höja inkomsten af hofbeslagssmedjan,
som utskottet i sitt nyssberörda utlåtande förmälte sig antaga
att institutets direktion skulle komma att vidtaga, har utskottet under
hand inhemtat, att direktionen under förra hälften af förlidet år nedsatt
priset för skoning af häst från 2 kronor 50 öre till 2 kronor och
öfrigt hofbeslagsarbete i förhållande derefter, samt att direktionen vidare
förlidet år genom annonser i allmänna tidningar för en kostnad af
mellan 200 och 300 kronor äfvensom genom utsändande af meddelanden
till ett stort antal hästegare kungjort den sålunda verkstälda prisnedsättningen,
men att hofbeslagssmedjan sådant oaktadt icke blifvit mera
anlitad.
Då utskottet redan förlidet år ansåg sig ega skäl att förorda den
nu åter äskade förhöjningen i institutets ordinarie anslag till diverse
utgifter, samt hvad till statsrådsprotokollet den 12 sistlidne januari i
ämnet anförts ytterligare torde hafva ådagalagt, att ifrågavarande förhöjning
är oundgängligen nödig, derest institutet skall kunna på ett
tillfredsställande sätt bedrifva sin verksamhet, finner utskottet sig icke
kunna underlåta att tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, helst af hvad nu blifvit upplyst i fråga om smedjans
1 verksamhet under den sista tiden lärer framgå, att någon afsevärd
ökning i dennas inkomster icke, åtminstone för den närmaste framtiden,
kan vara att påräkna. Deremot, och då Riksdagen förlidet år
beslutat att icke anvisa medel till det ändamål, hvartill det af Kongl.
Maj:t nu å extra stat äskade beloppet 5,000 kronor i sjelfva verket
skulle komma att användas, anser sig utskottet icke kunna hos Riks
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
51
dagen förorda bifall till Kongl. Maj:ts förslag i denna del. Skulle beliofvet
i fråga verkligen visa sig vara oafvislig^, lärer väl Kongl. Maj:t
kunna från åttonde hufvudtitelns allmänna besparingar bereda medel
för dess tillgodoseende.
Utskottet, som vid punkten 70:o) här nedan kommer att föreslå
Riksdagen att icke bevilja omförmälda extra anslag, får, med anledning
af den nu föreliggande framställningen, hemställa,
att Riksdagen må bevilja förhöjning af veterinärinstitutets
i Stockholm ordinarie anslag till diverse
utgifter med 5,000 kronor.
Vetenskapsakademien.
30:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. använoch
under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till stats- dai](lcvc^enett
rådsprotokollet (sid. 65—67), får utskottet hemställa, slcapsakade
mir.
ns stat
r>. i , o -it o uppfördt an
Htt
Kiksdagen ma medgnva, att ett pa veten- slag.
skapsakademiens stat uppfördt anslag å 1,050 kro- [27.]
nor till akademiens fysiker i stället må användas
såsom bidrag till bestridande af den under akademiens
inseende stälda meteorologiska centralanstaltens årliga
utgifter för väderlekstelegram m. m.
Lasaretts underhåll.
31:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ang. indelunder
hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 67—68) till stöd
derför anförts, hemställer utskottet, Veckholms
hospital m. m.
att, med uteslutande ur riksstaten af det vid
förestående anslagstitel under rubrik »indelning och
dermed jemförlig anvisning, på förslag: ersättningar»
uppförda anslag, 1,500 kronor, anvisningen i kontant
må höjas från 40,803 kronor till 42,061 kronor, eller
med jernnt 1,258 kronor, deraf såsom indelningsersättning
till Veckholms kyrka och hospital samt
[28.]
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. nedsättning
i afgiften
för vissa
af tredje klassens
patienter
å rikets
hospital.
ri°
hospitalssysslomannen 1,072 kronor 57 öre och till
Veckholms församlings folkskoleväsende 185 kronor
22 öre, kommande härigenom anslagstiteln i dess helhet
att minskas med 242 kronor.
Hospitals underhåll.
32:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 41, har
herr C. J. Bladh hemstält, att Riksdagen ville för sin del besluta, att
afgiften för underhåll och vård å rikets hospitalsinrättningar för tredje
klassens patienter, hvilkas medellöshet blifvit behörigen styrkt, och
för hvilka kommunerna betalade afgiften, nedsattes till 25 öre om
dagen.
Till stöd för denna sin framställning har motionären anfört
följande.
Den svåraste af de bördor, som betungade en del kommuner,
under det att andra kommuner vore derifrån helt och hållet befriade,
vore utan tvifvel afgiften för medellöse sinnessjukes vård och underhåll
å rikets hospital. Enligt kongl. medicinalstyrelsens kungörelse den 3
december 1884 vore afgiften för patient af tredje betalningsklassen
bestämd till 55 öre om dagen, eller för helt år öfver 200 kronor.
Denna utgift vore, enligt motionärens åsigt, i och för sig sjelf ganska
känbar, i synnerhet då, såsom ofta vore fallet, en och samma, understundom
äfven mindre, kommuner hade att betala afgift för flere sinnessjuke;
men den kommunala bördan blefve i ännu betydligare mån
ökad, da det icke sällsynta förhållande inträffade, att den, som drabbades
af sinnessjukdom, vore familjefader och sin familjs enda stöd.
löljden blefve då den, att kommunen, dit den olycklige hörde, nödgades
icke allenast betala afgiften till hospitalet för den sinnessjukes vård
och underhåll, utan äfven draga försorg om dennes hemmavarande
familj.
En lindring i utgifterna för de så hårdt och olika betungade
kommunerna vore, enligt motionärens förmenande, både behöflig och
tillbörlig. Denna lindring skulle, enligt motionärens åsigt, lättast kunna
åstadkommas på det sätt, att afgiften för de sinnessjukes vård och
underhåll nedsattes, och staten åtoge sig större delen af kostnaden.
Den af motionären gjorda framställningen synes utskottet synnerligen
beaktansvärd. Onekligt är nemligen, att, på sätt motionären
framhållit, de utgifter, hvilka för närvarande af kommunerna erläggas
för underhåll och vård af å rikets hospital intagna medellösa patienter
53
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
iiro för flertalet af rikets kommuner ganska betungande. Att förorda
bifall. till motionen, sådan den nu föreligger, synes utskottet likväl ej
lämpligen böra ega ruin, då utredning saknas angående den ökning,
som, derest motionen bifölles, skulle komma att ske i statsverkets
utgifter för. rikets hospital. Utskottet föreställer sig dock, att en
förändring i den af motionären angifna rigtningen bör utan statsverkets
alltför stora betungande kunna vidtagas, i ty att, enligt utskottets
förmenande, möjlighet för Kongl. Maj:t ej torde saknas att af
landsting och stad, som ej deltager i landsting, till betäckande af
dessa ökade kostnader utverka bidrag, att utgå med visst belopp för
hvarje landstingsområdet eller staden hörande medellös person, som
måste å hospital underhallas och vårdas. Då utskottet hyser denna
uppfattning, anser sig utskottet böra hemställa,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om
icke afgiften för underhåll och vård å rikets hospitalsinrättningar
för tredje klassens patienter, hvilkas
medellöshet blifvit behörigen styrkt, må kunna, utan
att allt för mycket betunga statsverket, nedsättas.
Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande.
33:o) . Kongl. Maj:t har föreslagit, att reservationsanslaget till
resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande måtte höjas
från nuvarande belopp, 24,000 kronor, till 30,000 kronor eller med
6,000 kronor.
I fråga om tillkomsten af berörda anslag har departementschefen
till statsrådsprotokollet erinrat, att Rikets ständer på Kongl. Maj:ts
framställning till 1840 års riksdag beviljade för sagda ändamål en
summa af 10,000 riksdaler banko, hvilket belopp med tillägg af 400
riksdaler samma mynt, som förut varit under sundhetskollegii stat
upptagna till reseunderstöd åt unga läkare, i riksstaten uppfördes såsom
reservationsanslag; att, då emellertid antalet af dem, som af
anslaget sökt understöd, särdeles för resor i vetenskapligt syftemål,
allt ifrån början varit högst betydligt, Kongl. Maj:t, med anledning
häraf och för vinnande af lättnad i afseende på anslagsmedlens fördelning,
under den 21 februari 1852 pröfvade skäligt förordna, att tills
vidare två resestipendier, ett större å 1,800 rikdaler och ett mindre å
1,500 riksdaler årligen Ange på förslag af sundhetskollegium åt läkare
Ang. förhöjning
af anslå - get Ull resestipendier
samt läroböckers
och lärda
verks utgifvande.
[29.]
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 0.
utdelas samt dylika stipendier på förslag af de akademiska konsistorierna
och universitetskansleren tilldelas två vetenskapsidkare vid
hvardera universitetet; att anslaget vidare, på Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställningar, blifvit förköjdt vid 1862—1863 årens riksdag
till 20,000 riksdaler och vid riksdagen år 1872 till det nuvarande
beloppet, 24,000 kronor; samt att, enligt sedermera meddelade och
nu gällande bestämmelser, de förut nämnda stipendiebeloppen för
vetenskapsidkare vid universiteten och åt civila läkare utgå, det större
stipendiet med 2,000 kronor och det mindre med 1,500 kronor årligen.
Rörande behofvet af en förhöjning i anslaget har departementschefen
vidare anfört, att då den för nyssnämnda stipendier afsedda
delen af anslaget, eller 10,500 kronor, droges ifrån dess slutsumma,
återstode för öfriga, ej mindre angelägna ändamål, nemligen till reseunderstöd
åt andra vetenskapsidkare samt till understöd för utgifvande
af läroböcker och lärda arbeten, endast ett belopp af 13,500 kronor.
Att denna tillgång varit mycket knapp och dess fördelning särdeles
svår, kunde lätteligen bedömas redan deraf, att de under senare åren
ingångna ansökningarna städse stigit i antal i samma män som den
vetenskapliga verksamheten vunnit en allt större utsträckning och
mångsidigare utveckling, så att krafven på denna del af anslaget under
de sista tio åren uppgått till 25,000 å 30,000 kronor årligen. Härvid
borde jemväl tagas i betraktande, att vissa understödsbelopp årligen
utgått af detta anslag under en längre följd af år, nemligen 1,500
kronor till hvardera universitetet såsom bidrag till utgifvande af dess
årsskrift och 1,200 kronor för utgifvande af »Nordiskt medicinskt
arkiv» eller tillhopa 4,200 kronor, samt att förnyade och väl grundade
framställningar om förhöjning af de numera otillräckliga bidragen till
nämnda tidskrifter icke kunnat tillgodoses. Af allt detta hade departementschefen
funnit sig böra tillstyrka en förhöjning i det ifrågavarande
reservationsanslaget.
Denna förhöjning afsåge hufvudsakligen att vara en förstärkning
af medlen till understöd för utgifvande af läroböcker och lärda verk,
icke någon särskild tillökning af de ofvan omförmälda bestämda stipendiebeloppen,
helst tillfällen till resor för vetenskapliga ändamål i
senare tid och på flera olika områden beredts både af staten och enskilda.
Det kunde icke heller vara meuingen nu, lika litet som tillförene,
att på detta anslag förskaffa vetenskapsidkare några arfvoden eller full
ersättning för deras lärdomsalster, utan förnämligast att underlätta och
främja utgifvandet i tryck af värdefulla arbeten, som icke kunde påräkna
någon större afsättning, och hvilka eljest icke skulle komma den
vetenskapliga forskningen till godo.
Statsutskottets Ulåtande N:o 9. 55
Då de af Kongl. Maj:t äskade förhöjningar i de under åttonde
hufvudtiteln uppförda ordinarie anslag, hvilka utskottet här ofvan funnit
sig böra tillstyrka, redan uppgå till ett ganska ansenligt belopp, samt
behofvet af den nu ifrågavarande anslagsförhöjningen icke är af så
trängande beskaffenhet, att icke med dess tillgodoseende skulle kunna
ännu någon tid utan olägenhet anstå, anser sig utskottet icke kunna
hos Riksdagen förorda denna anslagsförhöjning. Utskottet får alltså
hemställa,
att Kongl. Majrts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
(Kriga ordinarie anslag.
34:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskilt nämnda ordinarie
anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan
ändring än att, för jemnande af hufvudtit.elns slutsumma, förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande
upptaget till 22,763 kronor, måtte höjas med 393 kronor eller till
23,156 kronor.
Utskottet hemställer,
att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda
ordinarie anslag, i hvilka utskottet icke här ofvan
föreslagit förändring, må för år 1890 fastställas till
samma belopp som i innevarande års riksstat; dock
att i anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må få göras den jemkning, som till jemnande
af hufvudtitelns slutsumma kan erfordras.
Extra anslag.
För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,
hafva följande framställningar blifvit gjorda.
Jng. öfriga
ordinarie
anslag.
[30.]
56
Statsutskottets Utlåtande N:0 9.
Ang. andag
till utgifvande
i tryck af
för fäderneslandets
historia
vigtiga
handlingar.
[31-]
Ang. anvisande
af bevil
jadt anslag
för tillbyggnad
till riks
-
arkivet,.
Ang. anslag
till inredning
af en källare
i biblioteksbyggnaden.
[33.]
Riksarkivet.
35:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar,
som vore af vigt för fäderneslandets historia, har Kong]. Maj:t
för år 1890 äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera
föregående år för berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer
utskottet,
att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck af
sådana skrifter och handlingar, som äro af vigt för
fäderneslandets historia, må bevilja för år 1890 ett
extra anslag af 3,000 kronor.
36:o) Till fullbordande af arbetena å en tillbyggnad för riksarkivet
har Kongl. Maj:t äskat anvisande på extra stat för år 1890 af ett
anslag å 75,000 kronor.
För denna tillbyggnad har Riksdagen beviljat ett belopp af 575,000
kronor, hvaraf på extra stat anvisats 100,000 kronor för år 1886, 250,000
kronor för år 1887 och 75,000 kronor för hvartdera af åren 1888 och
1889, eller tillhopa 500,000 kronor; och får utskottet, som ej funnit
anledning till erinran mot Kongl. Maj:ts nu i ämnet gjorda framställning,
hemställa,
att Riksdagen till fullbordande af arbetena å en
tillbyggnad för riksarkivet må för år 1890 på extra
stat anvisa 75,000 kronor.
Kongl. biblioteket.
37:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till inredning af
eu källare i kongl. bibliotekets byggnad anvisa för år 1890 ett extra
anslag af 11,850 kronor.
I fråga om denna anslagsfordran inhemtas af statsrådsprotokollet,
bland annat, att öfverbibliotekarien vid kongl. biblioteket i skrifvelse den
15 augusti 1888 anfört, hurusom den årligen tillväxande massan af
svenska tidningar sedan ett par år tillbaka icke kunnat inrymmas på
de för dem inom svenska samlingens boksalar afsedda hyllorna, utan
måst förvaras på högst olämpligt sätt å flera olika ställen derinom på
hyllor, som ursprungligen varit afsedda för mindre böcker. De för
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
57
tidningar afsedda hyllorna utgjorde sammanlagdt. 4,100 löpande fot,
under det de för närvarande å hyllorna upplagda svenska tidningarna
upptoge 5,044 sträckfot, hvadan sålunda ej mindre än 944 löpande fot
måst inkräktas på de för böcker afsedda hyllorna. Då emellertid dessa
hyllor inom en ej aflägsen framtid behöfdes för inrymmande af svenska
afdelningens tillväxt af böcker, vore det nödvändigt, att någon anstalt
vidtoges för tidningarnas ändamålsenliga förvarande. Den enda möjliga
utvägen i detta afseende syntes öfverbibliotekarien vara att härför
inreda biblioteksbyggnadens östra källare, hvilken genom sitt läge under
läse- och visningssalarne vore härtill synnerligen lämplig. Enligt
genom öfverintendentsembetets försorg utarbetade förslag med tillhörande
ritningar och kostnadsberäkning till nämnda källares inredningskulle
derigenom, för eu kostnad af 11,850 kronor, erhållas för tidningarnas
förvarande ändamålsenliga hyllor till en sammanlagd längd af
7,630 sträckfot, eller mer än dubbelt så mycket som landsortstidningarna
för närvarande upptoge, hvilket äfven syntes vara för längre tid till
-
Då, på sätt departementschefen jemväl anmärkt, afhjelpandet af
ifrågavarande behof icke lärer kunna utan olägenhet uppskjutas, får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må till inredning af en källare i
kongl. bibliotekets byggnad anvisa för år 1890 ett extra
anslag af 11,850 kronor.
Nationalmuseum
38:o) Utskottet hemställer,
A ng. anslag
till statens
konst,industriella
samlingar.
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må för år 1890, i likhet
med hvad förut egt rum, bevilja ett extra anslag af
4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af
statens konstindustriella samlinga,r.
Lifrustkammaren.
39:o) Utskottet hemställer,
Ang. anslag
till Ufrnst
-
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj-.ts derom kammaren.
gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt [35.]
Bih. till Riksd. Prat. 1889. 4. Samt. I Afd. 7 Hälft.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag
för löneförbättring
åt
tjenstemänn
en vid domkapitlens
expeditioner.
[36.]
Ang. anvisande
af beviljade
anslag
till restaurering
af domkyrkorna
i
Upsala och
Skara.
Ang. ifrågasatt
anslag
till Flodd
församlings
kyrka.
58
rum, må på extra stat för år 1890 anvisa ett anslag
af 5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens
samlingar m. m.
Domkapitlens expeditioner.
40:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i likhet med hvad förut under
flera år egt rum, må anvisa på extra stat för år 1890
ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring
åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.
Kyrkor.
41:o) Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till hvad Kong]. Maj:t
äskat och föreslagit, må af redan beviljade anslag
anvisa på extra stat för år 1890:
a) till fortsättande af restaureringsarbetena å
Upsala domkyrka 70,000 kronor; och
b) till fortsättande af restaureringsarbetena å
Skara domkyrka 35,000 kronor.
42:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1890 bevilja 6,000 kronor såsom bidrag till restaurering af Flöda
församlings gamla kyrka, med vilkor att församlingen ansvarade för
kyrkans framtida underhåll.
1 fråga om denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 anfört hufvudsakligen
följande.
Sedan Flöda församling i Södermanlands län, med anmälan att
församlingen ämnade å sin gamla kyrkas grund uppföra eu ny kyrkobyggnad,
i underdånighet anhållit, att, derest den gamla kyrkan såsom
en minnesrik fornlemning ansåges böra bibehållas, erforderligt anslagmåtte
anvisas till dess underhåll, att utgå från den dag kyrkan ej vidare
af församlingen begagnades, hade Kongl. Maj:t i proposition till
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
59
1867 års Riksdag- föreslagit anvisande af 300 riksdaler årligen till
kyrkans underhåll, att utgå från den tid församlingen upphörde att af
ifrågavarande gamla kyrka sig begagna; och hade framställningen på
det sätt af Riksdagen bifallits, att till underhåll af nämnda gamla
kyrka anvisats ett årligt anslag af 300 riksdaler, att tilläggas sjunde
hufvudtitelns anslag till byggnader och reparationer i landsorterna.
Efter det emellertid inom församlingen fråga uppstått att, med
bibehållande af den gamla kyrkans minnesvärda del — det norra
skeppet — ombygga densamma för att fortfarande af församlingen
begagnas, och ritning i detta hänseende blifvit den 21 december 1883
af Kongl. Maj:t gillad, hade församlingen i underdånig ansökning af
den 30 november 1887 anfört: att omförmälda kyrkobyggnad, som
snart vore fullbordad, nödvändiggjort en grundlig och kostsam restaurering
af den gamla, mycket förfallna kyrkan, hvilken genom tillbyggnad
af två nya skepp nu sammanhängde med och bildade ett
sidoskepp i den nya kyrkan; att det byggnadsarbete församlingen sålunda
åtagit sig för att åstadkomma eu kyrka, som i byggnadsstil
kunde fullt motsvara den ursprungliga, kräft jemförelsevis stora kostnader;
att utom den byggnadskassa, som genom fleråriga sammanskott
blifvit bildad och uppgått till ett belopp af öfver 90,000 kronor,
för ifrågavarande byggnad ett amorteringslån å 35,000 kronor behöft,
upptagas; samt att, sedan de å gamla kyrkan erforderliga restaurering-sarbetena
blifvit fullbordade, församlingen derigenom sannolikt för all
framtid befriat staten från vidare kostnader för den gamla kyrkans
underhåll. Med åberopande häraf hade församlingen anhållit att utbekomma
de alltsedan år 1867 anvisade medlen, utgörande 300 kronor
årligen.
öfverintendentsembetet, som afgifvit underdånigt utlåtande i ärendet,
hade dervid erinrat, att, då församlingen fortfarande begagnade
sin gamla kyrka, vilkoret för utbetalande af bidrag till dess underhåll
icke blifvit uppfyldt, men tillika på anförda skäl hemstält, att församlingen
måtte beredas något bidrag af allmänna medel till en fullständigare
restaurering, än församlingens för kyrkobyggnaden mycket anlitade
tillgångar medgåfve af kyrkans i konsthistoriskt hänseende märkliga
norra skepp.
För egen del ansåge departementschefen, att då Flöda församling
med stor offervillighet låtit restaurera sin gamla kj^rka, hvilken
vore af den märkvärdighet, att staten åtagit sig en årlig utgift af
300 kronor för kyrkans underhåll, det icke vore obilligt, att staten i
stället för detta årliga belopp lemnade församlingen ett bidrag för en
gång till restaureringen. Om det år 1867 beviljade årsanslaget tagits
opaginerad Kontrollera mot PDF
00
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
Ang. anslag
till seminarier
vid universitetet
i
Upsaiu.
i anspråk för kyrkans räkning under åren 1868—1887, hade staten
måst för dessa 20 år vidkännas en utgift af tillhopa 6,000 kronor.
Tillädes församlingen detta belopp med skyldighet att ansvara för
kyrkans framtida underhåll, kunde, enligt departementschefens förmenande,
en sådan lösning af frågan icke anses ofördelaktig för vare
sig staten, församlingen eller det konsthistoriska intresset.
Vid senaste riksdag förehade utskottet till behandling en af herr
friherre C. Carlsson Bonde inom Andra Kammaren väckt motion (n:o
97), deruti bland annat föreslagits, att Riksdagen till bidrag för restaurering
och tillbyggnad af Flöda församlings kyrka måtte för år 1889
anvisa ett belopp af 7,500 kronor. I det yttrande, utskottet i sitt utlåtande
n:o 8, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, afgaf öfver berörda motion, anförde utskottet, efter
att hafva redogjort för tillkomsten af det här ofvan omförmälda, vid
1867 års riksdag beviljade anslag af 300 riksdaler till underhåll al
ifrågavarande gamla kyrka, att man vid anslagets beviljande tänkt sig,
att församlingen i en icke allt för aflägsen framtid skulle upphöra att
begagna och såsom sin egendom vårda den gamla kyrkan, hvars fortsatta
bevarande af konsthistoriska skäl borde genom statens mellankomst
betryggas, men att, då församlingen genom kyrkans restaurering
och tillbyggnad visat sig vilja fortfarande för egen räkning begagna
densamma, utskottet icke ansåge sig kunna tillstyrka, att, på
sätt motionären föreslagit, i stället för det äldre anslaget, statsbidrag
lemnades till kyrkans restaurering och tillbyggnad. Utskottet ville i
det afseendet endast erinra, att, då med undantag af några af landets
mest betydande domkyrkor staten i allmänhet icke bekostat reparations-
eller underhållsarbeten å kyrkor, kunde det befaras, att ett bifall
till ifrågavarande framställning möjligen komme att föranleda liknande
anspråk från andra håll. Att medgifva ett undantag frän nämnda,
hittills i allmänhet följda regel vore, enligt utskottets tanke, således
ej välbetänkt. I enlighet med utskottets hemställan blef jemväl omförmälda
motion af båda kamrarne afslagen.
De skäl, som föranledde utskottet att vid senaste riksdag afstyrka
bifall till nyssnämnda motion, synas utskottet ega full giltighet
jemväl med afseende å Kongl. Maj:ts nu i ämnet gjorda framställning;
och får utskottet för den skull hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.
43:o) Med anledning af Kong], Maj:ts derigenom gjorda framställning
får utskottet hemställa,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottet» Utlåtande N:o 9.
(il
att Riksdagen må till de vid universitetet i Upsala
befintliga seminarier för språkvetenskap och matematik
för år 1890 bevilja extra anslag till samma
belopp som förut, nemligen:
till det språkvetenskapliga seminariet kronor 3,000: —
„ „ matematiska „ „ 1,500: —
44:o) Sedan Riksdagen år 1888 beviljat 36,000 kronor för anställande
vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska, franska, och engelska
språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna
godt meddela, samt anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor för år
1889, bär Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af omförmälda anslag måtte
för år 1890 anvisas 6,000 kronor.
Utskottet hemställer,
Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till anställande
af lärare
i tyska,
franska och
engelska
språken vid
Upsala
universitet.
att Riksdagen må till lärare i tyska:, franska och
engelska språken vid universitetet i Upsala på extra
stat för år 1890 anvisa 6,000 kronor.
[40.1
45:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa, viljadtomslag
till Carolina
att.
Riksdagen må till fortsättande af arbetena byggnaden i
för förändring af C ar o lin a-r edil''iv a-by g g nåden i Upsala Upsala.
af redan beviljadt anslag anvisa på extra stat för år ''• ''I
1890 50,000 kronor.
46:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, på det eu laborators- ^ö^tuisätf
tjenst i experimentet fysik och en observatorsbefattning i astronomi vid «/ en laborauniversitetet
i Upsala måtte kunna med ordinarie innehafvare förses, bevilja t0J''s'' 0CJl en
• » ■ ’>) observatörs
för
hvardera befattningen 3,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunkts- tjenst i
löner blefve härför tillgängliga, samt för ändamålet anvisa för år 1890 6,000 Upsala.
^ o o ’ ’ r,to i
kronor.
Beträffande de skäl, hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet (sid.
76 — 78) och vill här endast anmärka, att vid adjunktsinstitutionens ombildning
år 1877 i afseende på universitetet i Upsala bestämts, att i stället för
de indragna adjunkturerna i fysik och astronomi skulle inrättas en laboratorstjenst
i experimentel fysik och en observatorstjenst i astronomi, hvardera
med en aflöning'' af 3,000 kronor; att dessa fenster dock ännu icke kunnat
tillsättas åt'' brist på tillgängliga medel; samt att departementschefen vid
62
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag
till en c. o.
professur
inom juridiskafakulteten
vid universitetet
i Lund.
[43.]
ärendets föredragning af anförda skäl förklarat sig anse det vara af stor vigt
för universitetet att få de ifrågavarande två tjensterna besatta med ordinarie
innehafvare, oberoende deraf att medel genom indragning af adjunkturer
ännu icke blifvit tillgängliga.
Utskottet, som genom hvad till statsrådsprotokollet i sådant hänseende
anförts fått den öfvertygelse, att det för undervisningen i vederbörande discipliner
varit i hög grad menligt, att ifrågavarande laborators- och observatorstjenster
ännu icke kunnat tillsättas, får, under erinran tillika att förevarande
anslagsbehof endast är af öfvergående natur, hemställa,
att Riksdagen må, på det en laboratorstjenst i e£- perimentel fysik och en observatorsbefattning i astronomi
vid universitetet i Upsala må kunna med ordinarie innehafvare
förses, bevilja för hvardera befattningen 3,000
kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blifva
härför tillgängliga, samt för ändamålet anvisa för år 1890
6,000 kronor.
47:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, på det en extra ordinarie
professur inom juridiska fakulteten i Lund måtte kunna tillsättas, bevilja
ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktslöner
blefve härför tillgängliga, samt för ändamålet anvisa för år 1890 4,000
kronor.
Utskottet, som i fråga om de förhållanden, hvilka föranledt Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, i öfrigt tillåter sig hänvisa till departementschefens
yttrande i ämnet till statsrådsprotokollet (sid. 78—80), får ur berörda
protokoll här meddela, att vid adjunktsinstitutionens ombildning år
1877 bestämts, bland annat, att två e. o. professurer skulle inrättas inom
juridiska fakulteten i Lund och tillsättas i den mån genom qvarvarande adjunkters
afgång tillgångar kunde för ändamålet beredas; att en af dessa e. o.
professurer dock ännu ej kunnat besättas i brist på medel till afiöningen,
som blifvit bestämd till 4,000 kronor årligen; att det större akademiska
konsistoriet i Lund till stöd för en sådan åtgärd som den af Kongl. Maj:t
nu föreslagna åberopat, att vid universitetet i Upsala, der läroämnena vore
desamma som i Lund, funnes inom juridiska fakulteten två ordinarie lärare
mer än i Lund; att det blott vore fråga om påskyndande af en redan beslutad
åtgärd, hvars uppskjutande medförde betydliga olägenheter för den
juridiska undervisningen, och hvars åvägabringande endast återstälde den
juridiska fakultetens ordinarie lärare till det antal, som förut funnits; och
att statens uppoffring blott komme att afse en tid, som efter all sannolikhet ej
kunde blifva lång; samt att den nya c. o. professuren, enligt hvad denjuri
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
63
diska fakulteten i Lund föreslagit, skulle komma att omfatta statsrätt och
den dermed nära sammanhängande allmänna delen af administrativrätten,
kyrkorätt, folkrätt samt sjörätt.
Då genom hvad till statsrådsprotokollet anförts angelägenheten deraf,
att ifrågavarande e. o. professur redan nu tillsättes, enligt utskottets förmenande
blifvit till fullo ådagalagd, samt förevarande anslagsbehof, på sätt
jemväl det större akademiska konsistoriet anmärkt, endast under en kortare
tid torde komma att göra sig gällande, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må, på det en extra ordinarie professur
inom juridiska fakulteten i Lund må kunna tillsättas,
bevilja ett anslag af 4,000 kronor årligen, att utgå intill
dess adjunktslöner blifva härför tillgängliga, samt för ändamålet
anvisa för år 1890 4,000 kronor.
48:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1890 bevilja:
till det språkvetenskapliga seminariet i Lund ............ kronor 2,950:—
„ „ matematiska „ „ „ ............. „ 1,500:—
Kongl. Maj:ts förevarande framställning skiljer sig från de framställningar
i ämnet, som de senare åren förelagts Riksdagen och af denna godkänts,
allenast derutinnan, att för det matematiska seminariet nu begärts en
förhöjning i årsanslaget. af 500 kronor. Denna begäran har, enligt hvad
statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 utvisar, föranledts af en af professorn
C. F. E. Björling hos det större akademiska konsistoriet gjord framställning,
ur hvilken, med ledning af statsrådsprotokollet, följande må anföras:
De studerande, hvilka nu för tiden, efter genomgåendet af de allmänna
läroverkens hel- och halfklassiska linier, ankomme till universitetet, medförde
dit ett kunskapsmått i matematik, hvilket äfven i de bättre fallen ej på långt
när vore tillräckligt, för att de med någon framgång skulle kunna begagna
sig af den offentliga undervisning i nämnda vetenskap, hvilken universitetet
dels genom föreläsningar, dels genom seminariet i dess nuvarande form
meddelade. Denna undervisning kunde uppenbarligen icke, för så vidt den
skulle kunna motsvara sitt egentliga ändamål, sträckas så långt ned, att
den blefve af gagn för de studerande, hvilkas närmaste mål vore att erhålla
betyget »godkänd» i filosofie-kandidatexamen eller juridisk-filosofisk examen.
Ehuru visserligen enskild undervisning stode dem till buds, kunde denna för
det närvarande, åtminstone ej i allmänhet, erbjudas kostnadsfritt.
Ifrågavarande brist skulle i väsentlig mån kunna afhjelpas derigenom,
att vid seminariet anstäldes ännu en amanuens, den der naturligtvis helst
borde vara docent i ämnet, med uppdrag att under åtminstone fyra timmar
Ang. anslag
till seminarier
vid universitetet
i
Lund.
[44.]
64
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
i veckan genomgå, i form af dels föreläsningar, dels examinatorier, med de
studerande, som dertill anmält sig, en kurs i elementär algebra och geometri,
trigonometri samt analytisk geometri. För utförandet af ett sådant arbete
kunde väl ett årligt arfvode af 1,000 kronor ej synas för högt. Men enär
genom en så stor tillökning af årsanslaget till det matematiska seminariet i
Lund detsamma skulle ställa sig högre än det för motsvarande institution i
Upsala, vågade man ej ifrågasätta något sådant. Med en förhöjning af 500
kronor i årsanslaget samt under förutsättning att föreståndaren Unge fritt
förfoga deröfver och använda för något år tilläfventyrs uppkommande besparingar
under derpå följande år, borde det afsedda ändamålet emellertid
kunna vinnas, åtminstone tills vidare.
Då, enligt hvad professorn Björlings omförmälda framställning gifver
vid handen, enskild undervisning, om också i allmänhet ej kostnadsfri, redan
nu star till buds för de studerande, hvilka skulle draga fördel af den nya
amanuensbefattningens inrättande, vill det synas utskottet, som om den äskade
anslagsförhöjningen ej är af angelägnare natur, än att Riksdagen utan olägenhet
kan afvakta ännu någon ytterligare tids erfarenhet af det matematiska
seminariets verksamhet, innan Riksdagen beslutar sig för att bevilja en dylik
förhöjning; och får utskottet fördenskull hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning endast
pa det sätt må af Riksdagen bifallas, att till de vid universitet
i Lund befintliga seminarier jäv språkvetenskap
och matematik beviljas för år 1890 extra anslag till enahanda
belopp, som under flera föregående år anvisats, eller
till det språkvetenskapliga seminariet kronor 2,950: —
” matematiska ” ” 1,000: —
Ang. anslag
till anställande
eif lärare
i tyska,
franska och
engelska
språken vid
Lunds
universitet.
[45.]
49:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anställande vid
universitetet i Lund under sex år af lärare i tyska, franska och engelska
språken, enligt de närmare bestämmelser, som af Kongl. Maj:t meddelades,
pa extra stat bevilja 36,OoO kronor, deraf att utgå under år 1890 6.000
kronor.
Beträffande de skäl, som föranledt Kongl. Maj:ts förevarande framställning,
tillåter sig utskottet hänvisa till departementschefens anförande till
statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1889 (sid. 82—83)
och vill här endast meddela, att departementschefen, efter att hafva erinrat
att Riksdagen ar 1888 beviljat, lör anställande vid universitetet i Upsala
under sex ar af lärare i tyska, franska och engelska språken, ett anslag af
36,000 kronor, deraf 6,000 kronor att utgå för innevarande år, anmärkt,
att da universiteten väl borde vara likstälda i förmåga att meddela under
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets Utlåtande, N:o 9. 6 5
visning i så vigtiga läroämnen som moderna språk, billigheten syntes fordra,
att Lunds universitet äfven komme i åtnjutande af ifrågavarande anslag.
Då utskottet lika med departementschefen håller före, att Lunds universitet
i nu ifrågavarande hänseende bör blifva jemnstäldt med universitetet i Upsala,
tvekar utskottet icke att tillstyrka bifall till den föreliggande framställningen.
Dervid anser sig utskottet dock, i öfverensstämmelse med hvad utskottet förlidet
år uttalade vid förordandet af det då äskade anslaget till språklärare
vid Upsala universitet, böra framhålla önskvärdheten deraf, att afgifterna
för den enskilda undervisningen, som det, ehuru statsrådsprotokollet derom
icke innehåller någon upplysning, väl skulle tillkomma ifrågavarande lärare
att, i likhet med hvad för deras kolleger i Upsala föreslagits, vissa timmar
i veckan under läseterminerna meddela, måtte af vederbörande myndighet
bestämmas så låga att äfven ynglingar med knappa tillgångar kunde begagna
sig af samma undervisning.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må för anställande vid universitetet
i Lund under sex år af lärare i tyska, franska och engelska
språken, enligt de närmare bestämmelser som af
Kongl. Maj:t meddelas, bevilja 36,000 kronor samt deraf
på extra stat för år 1890 anvisa 6,000 kronor.
50:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år
1890 bevilja 2,000 kronor till särskildt arfvode åt docenten vid universitetet
i Lund Sven Söderberg, med vilkor att Söderberg under nämnda år egnade sin
tjenst åt universitetets historiska museum samt mynt- och medalj kabinett.
1 anledning af Kongl. Maj:ts framställningar hafva personliga anslag
å 1,500 kronor för hvardera afåren 1888 och 1889 af Riksdagen beviljats
åt Söderberg, med vilkor att Söderberg under nämnda år egnade sin tjenst
åt historiska museet och för detsamma utförde det arbete, som det mindre
konsistoriet på förslag af museets föreståndare funne skäl bestämma. Till
stöd för den nu äskade föi’höjningen af ifrågavarande arfvode har till statsrådsprotokollet
hufvudsakligen anförts, att Söderberg numera förordnats till
föreståndare för universitetets historiska museum samt mynt- och medaljkabinett,
och att således dessa institutioner i förökad grad komme att blifva
hufvudföremålet för hans verksamhet.
Då det synes utskottet vara med billighet öfverensstämmande, att någon
ersättning beredes Söderberg för den ökade tjenstgöring, som numera
åligger honom, samt det af Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagna beloppet,
500 kronor, torde få anses skäligt, hemställer utskottet,
Bill. till Riksd. Prot. 1889. i Samt. 1 Afd. 7 Käft. 9
Ang. anslag
till särskildt
arfvode åt docenten
i Lund
S. Söäerberq.
[46-1
Ang. anslag
till löne t illägg
åt vice bibliotekarien
i
Lund A. J.
T. Palm.
[47.|
66 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att Riksdagen må till särskilt arfvode åt docenten
vid universitetet i Lund Sven Söderberg för år 1890 anvisa
ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor att
Söderberg under nämnda år egnar sin tjenst åt universitetets
historiska museum samt mynt- och medaljkabinett.
51:o) Till personligt lönetillägg för år 1890 åt vice bibliotekarien vid
universitetsbiblioteket i Lund. August Jakob Theodor Palm har Kong],
Maj:t äskat ett extra anslag af 500 kronor.
I fråga om denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet anfört följande:
Redan förut hade det större akademiska konsistoriet i Lund anhållit,
att aflöningen åt vice bibliotekarien vid universitetet måtte varda höjd från
3,500 kronor till 4,000 kronor, eller att åtminstone ett personligt lönetillägg
af 500 kronor måtte beredas den nuvarande vice bibliotekarien August
Jakob Theodor Palm. Konsistoriet hade nu förnyat sin begäran härom och
dervid stödt sig på en af bibliotekarien vid universitetet E. Tegnér gjord
framställning, i hvilken såsom skäl härför åberopats, dels att vice bibliotekarien
vid Lunds universitet, med lika stor eller större tjenstgöring i jemförelse
med motsvarande tjenstemän vid universitetsbiblioteket i Upsala och kongl.
biblioteket i Stockholm, vore svagare aflönad än desse, hvilket icke kunde
anses vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, dels att vice bibliotekarietjenstens
nuvarande innehafvare under mångårigt och träget arbete
gjort sig väl förtjent af den uppmuntran, som skulle kunna ligga i beviljandet
af ett personligt lönetillägg, till dess att ett högre lönebelopp kunde
varda å ordinarie stat upptaget; hvarjemte bibliotekarien Tegnér tillagt, att
i förhållande till tjenstgöringstidens utsträckning och förutsättningarna för
platsens fyllande vice bibliotekarietjensten kunde anses såsom den utan jemförelse
svagast aflönade beställning vid universitetet.
Det syntes departementschefen icke lämpligt att nu tillstyrka en särskild
tillökning i vice bibliotekariens aflöningsförmåner, utan borde sådant
pröfvas i sammanhang med eu mera allmän reglering af lönerna för tjenstemäunen
vid universiteten. Deremot ansåge departementschefen goda skäl
finnas derför, att den nuvarande, väl förtjente vice bibliotekarien Palm, som
redan vore öfver 60 år gammal, erhölle en sådan förhöjning i lön, som
någorlunda jomnstälde honom med de honom motsvarande tjenstemänuen vid
biblioteken i Upsala och Stockholm.
Med afseende å hvad departementschefen sålunda upplyst och meddelat
synes det utskottet billigt, att Palm kommer i åtnjutande af den ifrågasatta
löneförbättringen; och får utskottet alltså hemställa,
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
67
att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för
år 1890 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för
samma år anvisa 500 kronor.
52:o) För ett hvart af åren 1886, 1887, 1888 och 1889 har Riksdagen
anvisat extra anslag å 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden
vid universitetsbiblioteket i Lund. Och enär enahanda arfvoden fortfarande
behöfvas, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må anvisa för år 1890 ett extra
anslag af 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden vid
universitetsbiblioteket i Lund.
53:o) Till fortsättande af arbetena å en byggnad för botaniska institutionen
vid Lunds universitet har Kongl. Maj:t för år 1890 äskat ett extra
anslag af 18,000 kronor.
Vid 1888 års riksdag beviljades på Kongl. Majrts framställning ett
extra anslag af 54,000 kronor till en ny byggnad för botaniska institutionen
vid universitetet i Lund. Af detta anslag, som var afsedt att fördelas på
tre år, anvisades för år 1889 ett belopp af 18,000 kronor; och får utskottet,
med anledning af Kongl. Majrts nu gjorda framställning, hemställa,
att Riksdagen må till fortsättande af arbetena å en
byggnad för botaniska institutionen vid universitetet i
Lund anvisa för år 1890 på extra stat 18,000 kronor.
Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
54:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom framstälda förslag får
utskottet hemställa,
att till beredande af arfvode åt en amanuens vid,
karolinska mediko-kirurgiska institutets gynekologiska klinik
må, i likhet med hvad under de senare åren egt rum,
jemväl för år 1890 på extra stat anvisas ett belopp af
900 kronor.
Ang. anslag
till arfvoden
åt extra biträden
vid
biblioteket i
Lund.
[48.]
Ang. anslag
till ny byggnad
för botaniska
institutionen
i
Lund.
[49.]
Ang. anslag
till arfvode
åt en amanuens.
[50,]
68
Statsutskottets Utlåtande N:o .9.
Ang. anslag
till en amanuens
vid
karolinska
stitutets
kemiska laboratorium.
[51.]
Ang. anslag
till kliniker
för barnsjukdomar.
[52.]
55:o) Till beredande af arfvode åt en amanuens vid karolinska institutets
kemiska laboratorium har Kongl. Maj:t äskat anvisande på extra
stat för år 1890 af 900 kronor.
Beträffande de skäl, som föranledt denna Kongl. Maj:ts anslagsfordran,
tillåter sig utskottet i allmänhet hänvisa till statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1889, der departementschefen på
sid. 85—88 yttrat sig i ämnet, och vill här endast anmärka, det departementschefen
anfört, bland annat, att lärarekollegiet vid karolinska institutet
länge i sina skrifvelser angående institutets anslagskraf framhållit behofvet
af ett anslag å 900 kronor till aflönande af en amanuens å institutets kemiska
laboratorium; att lärarekollegiets hemställan härutinnan visserligen icke
hittills föranledt någon framställning af Kongl. Maj:t till Riksdagen, men att
deremot sedan början, af år 1884 till våren 1888 från den då besparade
lönen för extra ordinarie professuren i kemi, jemlikt Kongl. Maj:ts medgifvande,
arfvode till belopp af 900 kronor årligen utgått till en extra amanuens
vid nämnda laboratorium; samt att lärarekollegiet nu ånyo erinrat om
behofvet af amanuensbefattningens inrättande och dervid åberopat, att den
erfarenhet, som vunnits under tiden för den extra amanuensens anställning
bekräftat, att undervisningen å laboratoriet icke utan amanuensbiträde kunde
vederbörligen uppehållas.
Kongl. Map.ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till
någon utskottets erinran; och får utskottet alltså hemställa,
att Riksdagen må till beredande af arfvode åt en
amanuens vid karolinska institutets kemiska laboratorium
på extra stat för år 1890 bevilja 900 kronor.
56:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må på extra stat för år 1890 anvisa
a) till en medicinskt-pediatrisk klinik vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett belopp
af 1,800 kronor;
b) till en poliklinik för barnsjukdomar ett belopp
af 2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms
stad för polikliniken tillskjuter enahanda belopp.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
69
57:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och
under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet
(sid. 89), hemställer utskottet,
att Riksdagen må till utförande af teckningar i
vetenskapliga ändamål vid karolinska institutet bevilja ett
extra anslag för år 1890 af 1,500 kronor.
Allmänna läroverken.
58:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till löneförbättring
åt lärarne vid de allmänna läroverken efter samma grunder som
för innevarande år för år 1890 anvisa ett extra anslag af 336,975 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Majrts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
59:o) Vidare, med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,
att Riksdagen må anvisa ett extra anslag för år
1890 af 6,000 kronor till resestipendier åt lärare i främmande
lefvande språk.
60:o) Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till derom af Kongl. Maj:t
gjord framställning, må för år 1890 anvisa på extra stat
enahanda belopp af 40,000 kronor, som förut under flera
år beviljats till arfvoden åt extra lärare vid de allmänna
läroverken.
Högre lärarinneseminariet.
61:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet
af tillfällig löneförbättring jemväl för år 1890, att utgå efter
samma grunder, som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t
Ang. anslag
för utförande
af teckningar
i vetenskapliga
ändamål
vid karolinska
institutet.
[53.]
Ang. anslag
för tillfällig
löneförbättring
vid allmänna
läroverken.
[54.]
Ang. anslag
till resestipendier
åt
lärarei främmande
lefvande
språk.
[55.]
Ang. anslag
till arfvoden
åt extra
lärare.
[56.]
Ang. anslag
för tillfällig
löneförbättring
vid
högre lärarinneseminariet.
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag
till löneförbättring
vid
de en- och
tvåTclassiga
pedagogierna.
[58.]
Ang. anslag
till löneförbättring
m.
m. åt lärare
vid folkskolelärareseminarierna.
[59.]
Ang. anslag
till understöd
åt lärjungar
vid folkhögskolor.
[60.]
föreslagit Riksdagen att för år 1890 på extra stat anvisa enahanda belopp
som hittills, eller 4,000 kronor; och får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Pedogogierna.
6''2:o) Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till af Kongl. Maj:t derom
gjord framställning och i likhet med hvad förut under
flera år skett, må bevilja på extra stat för år 1890 ett
anslag af 8,750 kronor till löneförbättring åt lärare vid
de en- och tvåklassiga pedogogierna efter samma grunder
som för innevarande år.
Folkundervisningen.
63:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och i
likhet med hvad förut under flera år egt rum, hemställer utskottet,
att Riksdagen, för tillfällig löneförbättring åt lärare
och lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till
arfvoden åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra
arfvoden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma
grunder som för innevarande år må bevilja ett extra
anslag för år 1890 af 33,300 kronor.
64:o) Till understöd åt mindre bemedlade, vare sig manliga eller
qvinliga lärjungar vid sådana folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel,
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att jemväl för år 1890 på
extra stat anvisa ett belopp af 15,000 kronor; och får utskottet hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
71
65:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 61) har herr An9- tfrågaA.
F. Liljeholm föreslagit, att Riksdagen måtte besluta dels att för år 1890 till underanvisa
ett belopp af 15,000 kronor att användas till understöd åt de för - »isning i qvinsamlingar,
som på lämpligt sätt beredt de i skolåldern varande flickor under- hg slugd''
visning i qvinlig slöjd, dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta
understöd samt att bestämma vilkoren för understödets erhållande.
Utskottet, som beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sin
framställning, tillåter sig hänvisa till sjelfva motionen, vill i fråga om dennas
innehåll här endast anmärka, att motionären såsom sin åsigt uttalat, att slöjdundervisningen
borde hafva till mål att bibringa den unga qvinnan händighet
i sömnad, stickning, spånad, väfnad och tillklippning, samt att de vilkor,
under hvilka staten borde lemna understöd till skoldistrikt, som anordnade
undervisning i slöjd för flickor, borde blifva likartade med dem, som vore
gällande i afseende på slöjdskolor för gossar.
Med anledning af en då inom Andra Kammaren af herr M. Arhusiander
väckt motion (n:o 129) hemstälde förlidet år nämnda kammares första
tillfälliga utskott, till hvars förberedande behandling motionen hänvisats, att
Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kong]. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke ett lämpligt anslag af statsmedel
borde äskas att årligen utgå såsom bidrag till de kommuner, hvilka
anordnade undervisning i slöjd och handarbeten åt flickor i skolåldern, samt
att Kongl. Maj:t täcktes att, derest Kongl. Maj:t funne saken värd understöd,
till Riksdagen detta år inkomma med förslag dertill äfvensom till vilkoren
för ett sådant bidrags erhållande. Denna utskottets hemställan blef jemväl
af Andra Kammaren bifallen, hvaremot Första Kammaren, ehuru vederbörande
utskott tillstyrkte kammaren att biträda medkammarens beslut,
afslog det väckta skrifvelseförslaget.
Yid innevarande riksdag har af herr Arhusiander i motion (n:o 22)
inom Andra Kammaren väckts förslag om aflåtande till Kongl. Maj:t af en
skrifvelse af väsentligen samma innehåll, som den Andra Kammaren, enligt
hvad nyss nämnts, vid senaste riksdag för sin del beslutade. Det tillfälliga
utskott, till hvilket omförmälda motion remitterats, har dock, enligt hvad
utskottet inhemtat, ännu icke slutbehandlat densamma.
Att Riksdagen, på sätt herr Liljeholm föreslagit, skulle redan nu anvisa
medel till understöd åt sådana kommuner, som anordnade undervisning i qvinlig
slöjd, lärer väl i det outredda skick, hvari frågan för närvarande befinner
sig, icke kunna anses lämpligt. Utskottet hemställer för den skull,
att herr Liljeholms förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
72
Statsutsicotte/s Utlåtande N:o 9.
Ang. anslag
till understöd
åt lägre tekniska
yrkesskolor
in. m.
[61.J
Ang. anslag
för tillfällig
löneförbättring
åt provinsialläkare.
[62.]
Ang. anslag
för granskning
af hospitalens
räkenskaper.
[63.]
De tekniska läroverken.
66:o) Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande
af kostnader för deras inspektion har under de senaste åren anvisats ett belopp
af 35,000 kronor årligen, under vilkor att det bidrag, som af dessa
medel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke finge öfverstiga
hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för skolan. Då, enligt
hvad i statsrådsprotokollet upplyses, omförmälda belopp fortfarande är för
ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer utskottet,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Mai:ts derom
gjorda framställning, må till understöd åt lägre tekniska
yrkesskolor och till bestridande af kostnader för deras
inspektion på extra stat för år 1890 anvisa ett anslag af
35,000 kronor, med vilkor att det bidrag, som af dessa
medel kommer att utbetalas till understöd åt lägre teknisk
yrkesskola, icke får öfverstiga hvad vederbörande kommun
i kontant tillskjuter för skolan.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
67:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställer utskottet,
att Riksdagen i likhet med hvad förut under flera
år skett, må anvisa ett extra anslag för år 1890 af
20,000 kronor för tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare.
68:o) Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må bevilja ett extra anslag för år
1890 af 1,200 kronor till arfvode för granskning af
hospitalens räkenskaper.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
73
69:o) Med anledning af Kong). Maj:t8 derom gjorda framställning och
under hänvisning till de i statsrådsprotokollet (sid. 92) derför anförda skäl, förtandhemställer
utskottet, sjukdomar.
[64.]
att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år skett, må för år 1890 anvisa ett extra anslag af 4.000
kronor för uppehållande under samma år af en poliklinik
för tandsjukdomar.
Veterinärundervisningen.
70:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till veterinär- ring. anslag
institutet i Stockholm anvisa på extra stat ett belopp af 5,000 kronor. ^LlututeTi''
Under hänvisning till hvad utskottet vid punkten 29:o) här ofvan med- Stockholm.
delat och anfört, får utskottet hemställa.
[65.]
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.
71:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och -dng. anslag
då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å tillsammans ^istori^oeh
9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet, blifvit antiqvitetsför
innevarande likasom för flera föregående år beviljade, äro för samma aka^e^nändamål
fortfarande behöflig^, hemställer utskottet, 1° '' 1
att Riksdagen må på extra stat för år 1890 anvisa
följande anslag till vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
a)
till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid
ordnandet och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening 4,000
kronor;
b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets
fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och
c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker och
andra märkvärdiga föremål i statens historiska museum in. m.
2,000 kronor.
Bill. till Riksd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afä. 7 Höft.
10
74
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Naturhistoriska riksmuseum
-
Ang. anslag
till riksmuseets
afdelning
för
arkegoniater
in. m.
[67-1
72:o) Med anledning'' af Kongl. Maj:ts framställning får utskottet hemställa,
att Riksdagen må för år 1890, i likhet med hvad
för innevarande år egt rum, anvisa, till inköp och insamling
af naturalier vid naturhistoriska riksmuseets afdelning
för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes
och till bestridande af andra med arbetena vid aldelningen
förenade utgifter, ett anslag på extra stat af
2,000 kronor.
Ang. ifrågasatt
anslag
till museets
etnografiska
samling.
[«»■]
7o:o) Kongl. Magt har föreslagit Riksdagen att till vård, underhåll och
förkofran af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling bevilja på extra
stat för år 1890 ett anslag af 4,000 kronor.
Eldigt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har departementschefen vid
ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anmält, att vetenskapsakademien
till Kongl. Maj:t öfverlemnat en af intendenten för naturhistoriska riksmuseets
vertebratafdelning professorn F. A. Smitt till akademien ingifven skrift, deruti
bemälde intendent, åt hvilken vården af museets etnografiska samling jemväl
vore anförtrodd, hemstält, att akademien måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om
aflåtande till Riksdagen af proposition om anvisande på ordinarie stat af
ett anslag till belopp af 4,000 kronor årligen för underhåll, tillsyn och förkofran
af sagda etnografiska samling.
Till stöd för denna hemställan hade professorn Smitt hufvudsakligen
anfört, att det extra anslag af 2,000 kronor, h vil ket Kongl. Maj:t af tillgängliga
medel under hvarje af de senare åren för detta ändamål beviljat,
icke varit tillräckligt ens för de oundgängligaste utgifterna, då ensamt aflöningarna
till de vid samlingen anstälda biträden uppgått till 2,220 kronor
årligen, hvartill kommit att numera ett extra biträde ytterligare måst anskaffas.
Den sålunda uppkomna bristen hade visserligen blifvit af vertebratafdelningens
anslag betäckt. Men uppenbart vore, att detta förhållande måst i sin mån
hämma arbetet vid nämnda afdelning och dennas förkofran. Från att vara
en ringa, i jemförelse med vertebratafdelningens öfriga samlingar obetydlig
de], som utan någon egentlig svårighet, om ock ej utan olägenhet, kunnat
skötas och tillgodoses af denna afdelnings intendent, hade den etnografiska
samlingen i sjelfva verket genom det stora, allmänna intresse, etnografien
äfven i vårt land tillvunnit sig, blifvit betydligt förökad. Hufvudsakligen
hade detta skett genom de senare årens sjöexpeditioner, i främsta rummet
Yegaexpeditionen, samt genom enskilda personers gåfvor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
75
Vid samlingen, som upptoge eu lokal af 14 rum, deraf 12 expositionsrum,
tillgängliga för allmänheten, vore för närvarande anstäldt ett vetenskapligt
biträde, aflönadt med 100 kronor i månaden. Men inom kort
skulle denna .aflöning visa sig alldeles otillräcklig, då en vetenskapligt
bildad person ej kunde för denna ersättning offra sin tid. Dessutom vore
för handräckning, städning, rengöring af lokalerna och tillsyn vid de
offentliga förevisningarna anstälda två biträden, det ena med aflöning af 45
kronor, det andra med 40 kronor i månaden. Under antagande att 200
kronor i månaden ej skulle anses vara för högt arfvode åt en vetenskapligt
bildad etnograf och med bibehållande af den nuvarande aflöningen för de
öfriga biträdena, skulle eu årlig summa af 3,420 kronor vara erforderlig
till aflöningar. För tillfälliga, nödvändiga utgifter samt för att i någon
mån kunna föröka samlingen, då inköp af synnerlig vigt erbjödes, vore ett
belopp af 580 kronor om året det minsta, som lämpligen kunde föreslås,
hvadan alltså för ändamålet erfordrades ett årligt anslag af åtminstone 4,000
kronor.
Enligt hvad departementschefen vidare meddelat, har vetenskapsakademien
på anförda skäl (sid. 94) förordat bifall till Smitts ifrågavarande
framställning.
För egen del har departementschefen icke haft något att erinra mot
den af Smitt uppgjorda kostnadsberäkningen, men icke ansett lämpligt att
anslaget redan nu uppfördes på ordinarie stat, utan i stället hemstält, att det
för år 1890 erforderliga beloppet måtte äskas på extra stat.
Det vill synas utskottet, som om vården och underhållet af ifrågavarande
etnografiska samling, derest lämpliga anordningar vidtoges, utan svårighet
skulle kunna bestridas med de medel, som enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, hitintills varit för ändamålet tillgängliga, helst
ett vid samlingen anstäldt vetenskapligt biträde uppenbarligen bör med
denna sysselsättning kunna förena jemväl annan verksamhet i ganska vidsträckt
omfattning. Något särskilt anslag till samlingens förkofran torde
icke heller vara nödvändigt, då erfarenheten visat, att samlingen derförutom
kunnat vinna riklig tillökning. Utskottet får för den skull hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.
Undervisningsanstalter för döfstunima och blinda.
74:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 95) finnes i ämnet
anfördt, får utskottet hemställa,
Ang. anslag
till läroanstalter
för
öfveråriga
döfstumma.
[69.]
Ang. anslag
till blindskolan
i Vexiö.
[70.]
Ang. anslag
till handtverksskolan
i Kristinehamn
för
blinda.
[71.]
Ang. anslag
till tryckning
af blindskrifter
m. in.
[72.]
Ang. anvisande
af beviljadt
anslag
till om- och
tillbyggnad af
serafimerlasarettet
i Stockholm.
[73.]
76 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,
må till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena, Skara
och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1890 af
49,200 kronor.
75:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning hemställer
utskottet,
att Riksdagen må till blindskolan i Vexiö för år
1890 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp, som
flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor.
76:o) Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning, må till handtverksskolan i Kristinehamn
för blinda för år 1890 anvisa ett extra anslag
till enahanda belopp, som för innevarande år beviljats,
eller 9,400 kronor.
77:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att Riksdagen må, i likhet med hvad under flera
föregående år egt rum, anvisa för år 1890 följande
extra anslag:
a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och
b) till understöd åt blindlär ar eelev er 1,200 kronor.
Serafimerla8arettet i Stockholm.
78:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 96—97) finnes i
ämnet anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen må af det såsom bidrag till serafimerlasarettets
om- och tillbyggnad samt dess förseende med
nödig utredning redan beviljade anslag anvisa på extra
stat för år 1890 ett belopp af 135,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
77
Hospitalsvården.
79:o) Sedan Riksdagen till uppförande af en asyl för sinnessjuke i
samband med Lunds hospital beviljat ett anslag af 1,181,750 kronor samt viljadt anderaf
anvisat för år 1887 200.000 kronor, för år 1888 360,000 kronor oeh
för innevarande år 311,000 kronor, eller tillsammans 871,000 kronor, har hospital.
Kongl. Maj:t nu förslagit Riksdagen att till fullbordande af berörda asyl [74.]
anvisa för år 1890 på extra stat ett belopp af 310,750 kronor.
Med erinran att denna Kongl. Maj:ts framställning står i öfverensstämmelse
med den för ifrågavarande byggnadsföretag upprättade plan, får
utskottet hemställa,
att Riksdagen må till fullbordande af asylen vid
Lunds hospital anvisa för år 1890 på extra stat ett belopp
af 310,750 kronor.
80:o) Till uppförande af ett hospital d Pitholmen i närheten af 4ng. anslag
Piteå har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra stat bevilja 965,200 rm,åeVai°''ett
kronor, deraf 120,000 kronor att utgå under år 1890. hospital nära
Rörande denna anslagsfordran har departementschefen vid ärendets Flje.a,
föredragning till en början erinrat, att, sedan medicinalstyrelsen, efter före- ''
tagen utredning och vederbörande myndigheters hörande, i skrifvelse den
20 april 1887 gjort framställning om uppförande af ett hospital, afsedt för
rikets två nordligaste län och dervid framlagt af hofintendenten A. Kumlien
utarbetade byggnadsritningar, situationsplan och kostnadsförslag, Kongl. Maj:t
föreslagit den senast församlade Riksdagen att på extra stat för år 1889
anvisa ett belopp af 25,000 kronor till förvärfvande af byggnadsplats och
erforderligt jordområde för ett hospital på den så kallade Pitholmen i närheten
af Piteå, äfvensom att Riksdagen vid behandlingen af denna framställning''
beslutat bevilja det sålunda begärda anslagsbeloppet, vare sig att det
nya hospitalet komme att förläggas på Pitholmen eller å annan plats, som
Kongl. Maj:t kunde finna för ändamålet lämplig, samt dervid tillika uttalat
den önskan, att det nya hospitalet om möjligt måtte så anordnas, att detsamma
kunde tjena jemväl såsom asyl. för sinnessjuke.
Efter det medicinalstyrelsen afgifvit med anledning af detta Riksdagens
beslut infordradt utlåtande och deri af anförda skäl förordat hospitalets
anläggning på Pitholmen, hade Kongl. Maj:t — anför departementschefen
vidare — den 12 oktober 1888 förordnat, att den af medicinalstyrelsen föreslagna,
å Pitholmen belägna mark skulle för statsverkets räkning förvärfvas
78
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
till byggnadsplats för det afsedda nya hospitalet, samt i sammanhang dermed
anbefalt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län att ofördröjligen
gå i författning om förvärfvande af sagda mark äfvensom vidtaga
vissa andra dermed sammanhängande åtgärder samt till bestridande af de
härutaf föranledda kostnader bemyndigat Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att i mån af behof använda 20,000 kronor af ofvanberörda anslag å 25,000
kronor.
Härefter har departementschefen redogjort för den i medicinalstyrelsens
skrifvelse den 20 april 1887 framlagda plan för hospitalets anordning
samt i sådant hänseende erinrat, att medicinalstyrelsen, som ansett antalet
sjukplatser vid det föreslagna hospitalet — med hänsyn jemväl till behofvet
af hospitalsvård för idioter — icke böra bestämmas lägre än till omkring
240, på dessa grunder låtit upprätta de ofvan omförmälda byggnadsritningarna
enligt alternativa förslag. Jemlikt den af medicinalstyrelsen härför
lemnade redogörelse upptoge byggnadsplanen:
I, administrationshuset, som innehölle expeditionsrum för öfverläkaren
och sysslomannen samt rum för direktionens sammanträden, bostäder för
biträdande läkaren, uppsyningsmannen och förestånderskan jemte portvakt
samt kyrka och samlingsrum för patienterna vid samqväm m. m.
II och III bestode dels af afdelningarna A och A'', afsedda för lugna
sjuke, hvardera afdelningen äfven innehållande ett intirmeri, dels af afdelningarna
B och B'', afsedda för oroliga patienter.
IY och Y omfattade afdelningarna C och C’, afsedda för kroniskt
sjuke i allmänhet och vidare för med fallandesot behäftade sinnessjuke, derjemte
väl isolerade rum för vård af med smittosamma sjukdomar behäftade
patienter.
Yl och VII innehölle afdelningarna D och D'' och vore afsedda för
mera oroliga, osnygga och våldsamma patienter.
A alternativet n:o 1 vore dessa sistnämnda afdelningar, som der beräknats
för 41 sjuke, fördelade uti två sjelfständiga underafdelningar, en för
oroliga och osnygga, bestående af 31 platser, och en för stormande, innehållande
10 platser. Hvar och en af dessa underafdelningar vore förlagd
inom hvar sin särskilda byggnad, ehuru den ena sammanhängde med den
andra, samt hade särskilda dagrum med tillhörande diskkök, förrådsrum,
badrum, klosetter och promenadgårdar.
Deremot vore på alternativet n:o 2 afdelningarna D och D'', beräknade
för 32 patienter, förlagda på eu afdelning med ett gemensamt badrum, dagrum
med tillhörande diskkök, klosett, förrådsrum och promenadgård. Hvardera
afdelningen vore å n:o 2 så fördelad, att de stormande och våldsamme
sjuke kunde upptagas i 6 celler, förlagda på nedre bottnen, samt de orolige
opaginerad Kontrollera mot PDF
70
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
sjuke uti 6 isoleringsrum i våningen eu trappa upp, och de återstående
patienterna fördelade uti två salar i samma våning.
I bada alternativen vore de båda korridorerna beräknade att äfven
begagnas till matsalar.
Vill, ekonomihuset, innehållande kök och bagarstuga, tvättstuga, ruin
för betjening, förrådsrum för matvaror o. d., äfvensom maskinhus i källaren
in. in. Köket vore beräknadt för eu s. k. Beckers köksapparat och tvättstugan
för en tvättmaskin af det s. k. amerikanska systemet.
Alternativet n:o 1 upptoge sjuksängarnes antal till 250, hvartill komme
erforderliga reservsängar samt platser för infirmeri och för patienter behäftade
med smittosamma sjukdomar, tillsammans 46 sängar; hvaremot alternativet
n:o 2 omfattade 232 sjuksängar förutom nyssnämnda 46 sängar.
De sjuke vore fördelade på följande sätt:
Afdelningarna A och A'' för 20 patienter hvardera, tillsammans 40 platser,
» B » B'' å 40 platser ........................................ 80 »
» C » C'' å 24 » 48 »
» D » D'' alternativet n:o 1 å 41 platser........... 82 »
summa 250 platser.
Alternativet n:o 2 upptoge för afdelningarna D och I)'' endast 32
platser å hvardera, under det att de öfriga afdelningarna vore lika med
alternativet n:o 1, hvadan hela antalet platser å alternativet n:o 2 utgjorde:
för afdelningarna D och D'' tillsammans .................................... 64 platser,
öfriga platser.................................................................................. 164 »
summa 232 platser.
Härtill komme för båda alternativen de ofvan nämnda, för sjukvården
oundgängliga reservplatser jemte platser för infirmeri och för patienter med
smittosamma sjukdomar, tillsammans 46 platser, samt dessutom för afdelningarna
C och C'' de för dessa afdelningar behöfliga isoleringsrum, till antalet 8.
Sjukvaktarnes antal vore enligt alternativet n:o 1 beräknadt till 26
och efter alternativet n:o 2 till 22.
Kostnadssumman för alternativet n:o 1 utgjorde 1,120,000 kronor och
för alternativet n:o 2 deremot 947,000 kronor, hvartill i begge fallen komme
kostnaden för byggnadsplatsen och det erforderliga jordområdet.
Byggnaderna vore afsedda att uppföras af tegel gå grund af granit.
Ofverläkarens och sysslomannens bostäder, hvartill ritningar hittills ej upprättats,
vore beräknade till i kostnadsförslag^ angifna pris samt afsedda
att uppföras af timmer.
Medicinalstyrelsen hade till utförande förordat alternativet n:o 2.
Efter att sålunda hafva redogjort för den ursprungliga planen för
80 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
hospitalets anordning har departementschefen vidare meddelat, att medicinalstyrelsen
i skrifvelse den 5 december 1888 anmält, att, för vinnande af
förut nämnda, af Riksdagen angifna ändamål, eller att hospitalet måtte om
möjligt så anordnas, att detsamma kunde tjena jemväl till asyl för sinnessjuke,
styrelsen med biträde af hofintendenten Kumlien företagit en omarbetning
af de omförmälda byggnadsritningarna i de delar, som för ändamålet
erfordrades.
Genom de sålunda i den ursprungliga byggnadsplanen föreslagna förändringarne,
för hvilka närmare redogöres på sid. 101 och 102 i statsrådsprotokollet,
skulle, enligt medicinalstyrelsens beräkning, platser kunna
beredas åt ytterligare 30 patienter utöfver alternativet n:o 1 och 48 utöfver
det af medicinalstyrelsen redan förut förordade alternativet n:o 2, eller åt
tillsammans 280 sinnessjuke, deraf 90 asylpatienter, allt mot en ökad kostnad
af endast något öfver 18,000 kronor.
Efter den sålunda verkstälda omarbetningen skulle hospitalet, enligt
hvad medicinalstyrelsen i sin nyssnämnda skrifvelse anfört, komma att innehålla
följande antal platser eller sängar, nemligen å afdelningen för män:
A. Lugna patienter....................................................... 28 platser.
B. Halflugna (asylafdelningen).................................... 45 »
C. Nyintagne (upptagningsafdelningen) .................. 31 »
D. Orolige, osnygge och våldsamme .................... 36 »
summa 140 platser.
Afdelningen för qvinnor vore lika stor som den för män och omfattade
således äfven 140 platser.
I nämnda 280 platser vore ej inberäknade 10 sängar i epidemiafdelii
i ngen, för hvilken afdelning enligt detta förslag en särskild fristående byggnad
skulle uppföras af trä.
Genom det nya förslaget komme kostnadsberäkningen att undergå
följande förändring. Kostnadsförslaget af år 1887, alternativet n:o 2, upptog
såsom slutsumma 947,000 kronor, deruti paviljongerna IV och Y ingingo
med tillsammans 106,800 kronor. Om detta belopp droges ifrån nyssnämnda
slutsumma, återstode alltså
Till denna summa skulle nu läggas:
kostnaderna för de nya afdelningarna C ocl
ligt kostnadsförslag uppgående till......
samt epidemiafdelningen
............ kronor
840,200; —
, en-
.............. »
116,000: —
............... j>
9,000: —
summa kronor
965,200: —
O
denna slutsumma fördelades på alla de beräknade sjukplatserna,
tillsammans 290, visade sig, att hvarje sådan plats kostade vid pass 3,328
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
81
kronor, hvilket belopp betydligt understege motsvarande siffra vid förut och
nyligen här i riket uppförda hospital, nemligen de vid Lund och vid Upsala.
På grund af dessa och förut anförda skäl hade medicinalstyrelsen
hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att till uppförande
af ett hospital på Pitholmen bevilja en summa af 965,200 kronor samt deraf
för år 1890 anvisa ett belopp af 120,000 kronor för grundläggningens påbörjande,
markens planering och dränering, förskott vid kontrakts uppgörande
med flera nödvändiga förberedande arbeten.
Ofverintendentsembetet, som redan förut granskat byggnadsritningarna
och kostnadsförslagen rörande alternativen u:o 1 och n:o 2, hade, meddelar
departementschefen vidare, efter remiss, i skrifvelse den 18 december 1888,
anmält, att embetet vid granskning af de omarbetade ritningarna och dertill
hörande kostnadsförslag icke funnit skäl till någon anmärkning.
För egen del har departementschefen af anförda skäl hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att till uppförande af det ifrågasatta
hospitalet å Pitholmen enligt medicinalstyrelsens senast framlagda förslag
jemte ritningar — dock med Kongl. Maj:t förbehållen rätt att beträffande
ritningarna tillåta sådana jemkningar, som på grund af sig företeende omständigheter
kunde anses erforderliga eller lämpliga, utan att den beräknade
kostnaden öfverskredes — bevilja det af medicinalstyrelsen i sådant hänseende
föreslagna beloppet af 965,200 kronor, samt deraf på extra stat för år
1890 anvisa 120,000 kronor.
Genom att förlidet år bevilja medel till inköp af byggnadsplats och
erforderligt jordområde har Riksdagen redan godkänt förslaget att för rikets
två nordligaste län anlägga ett särskildt hospital. Då utskottet icke heller
funnit något att erinra mot den af Kongl. Maj:t nu framlagda plan för
hospitalets anordning med tillhörande kostnadsförslag och ritningar, samt den
anslagssumma af 120,000 kronor, hvars anvisande för år 1890 Kongl. Maj:t
äskat, synes utskottet vara till beloppet väl afvägd, anser sig utskottet böra
hos Riksdagen förorda bifall till Kongl. Maj:ts förevarande framställning.
Utskottet får alltså hemställa,
att Riksdagen må till uppförande af ett hospital
på Pitholmen i närheten af Piteå, enligt medicinalstyrelsens
i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den
12 januari 1889 omförmälda, år 1888 framlagda förslag
jemte ritningar — dock med Kongl. Maj:t förbehållen
rätt att beträffande ritningarna tillåta sådana jemkningar,
som på grund af sig företeende omständigheter må kunna
anses erforderliga eller lämpliga, utan att den beräknade
Bill. till Bikscl. Prof. 1889. 4 Sami 1 Afä. 7 Käft. 11
82
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
kostnaden öfverskrides — bevilja ett anslag af 965,200
kronor samt deraf på extra stat för år 1890 anvisa ett
belopp af 120,000 kronor.
An<j. anslag 81:o) På grund af derom af Kong!. Makt gjord framställning får ut
niet
i Jersfö sköttel, hemställa,
för spetelske.
|7b.| att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande
år egt rum, må för år 1890 på extra stat bevilja ett anslag
af 14,000 kronor till understöd åt det i Jerf so socken
inrättade sjukhem för spetelske, under vilkor att 4,000
kronor dertill af landstinget i Gefieborgs län anvisas för
samma år.
Diverse anslag.
Auliforn 9 82:o) Med anledning af Kong], Majrts derom gjorda framställningar
sicriftsali■ hemställer utskottet,
slcapet in. in.
[77 o.78.j att Riksdagen, i likhet med hvad för flere före
gående
år egt rum, må för år 1890 anvisa följande extra
anslag, nemligen:
a) till svenska fornskriftsällskapet 2,000 kronor; och
b) till beredande af religionsvärd åt svenske sjömän
m. fl. i utländska hamnar 10,000 kronor.
Ang. anslag
till Nordiska,
museet.
17 9-i
83:o) Under åberopande af flere föregående Riksdagars beslut om anvisande
af extra årsanslag till nordiska museet, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts no
derom gjorda framställning, må på extra stat för år 1890
anvisa ett anslag af 16,000 kronor till nordiska museet.
Ang. anslag
till eu tidskrift
för
landsmål
jk. m.
[80. |
84:o) Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kong!. Maj:ts derom
gjorda framställning, och i likhet med hvad under flera
föregående år egt rum, må för år 1890 anvisa ett extra
anslag af 6,150 kronor, att, på de vilkor Kong!. Maj:t
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
83
kan finna godt bestämma, användas till understöd för
fortsatt utgifvande af tidskriften “Nyare bidrag till kännedom
om de svenska landsmålen och svenskt folklifl.
85:o) Vidare och med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
samt under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 104 och
105) derom anförts hemställer utskottet,
att Riksdagen må för år 1890 anvisa ett extra
anslag af 4,000 kronor, eller samma belopp som för flera
föregående år beviljats, till understöd för fortsatt utgifvande
af tidskriften “Acta maternatica‘L.
86:o) Till understöd för fortsatt utgifvande af “Nordisk familjebok''1
har Kongl. Maj:t äskat 5,000 kronor; och får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning,
må för är 1890 anvisa af redan beviljade 25,000
kronor ett belopp på extra stat af 5,000 kronor, till
understöd för fortsatt utgifvande af “Nordisk familjebok“.
87 :o) Utskottet hemställer,
att Riksdagen, med bifall till Kongl. Majrts derom
gjorda framställning, och i likhet med hvad under de
senare åren skett, må anvisa på extra stat för år 1890
ett anslag af 20.000 kronor att användas till understöd
åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna föreläsningskurser
för arbetsklassen, dock under följande vilkor:
att understödsbelopp, som utgifves till hvarje anstalt
eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor för
år räknadt;
att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika
mycket som staten;
att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,
som antager föreståndare och lärare;
att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal
timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl
afpassade kurser;
att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,
för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig
och passande undervisningsmateriel;
Ant). <msla</
Ull ‘''Acta
matematica.“.
[81.]
-Ant) anslag
Ull utgifvande
af “Nordisk
familjeboks
[82.
j
Ang. anslag
till föreläsningskurser
för arbetsklassen.
[83.]
Ant/, anslag
till prccisiunsnivellcringsarlietcn
■m. m.
[84.]
84 Statsutskottets Utlåtande N:o 0.
att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar
vid föreläsningarna eller undervisningen blifva förbjudna;
samt
att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att
underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af
Kongl. Maj:t pröfvas nödiga eller lämpliga.
88:o. Till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten i södra och
mellersta Sverige, underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer m. m.
har Kongl. Maj:t för år 1890 äskat ett extra anslag af 12,700 kronor.
I fråga om denna anslagsfordran har föredragande departementschefen
till statsrådsprotokollet yttrat följande:
“Styrelsen för nautisk-meteorologiska byrån har i särskilda skrivelser
anhållit om beredande af anslag för sammanställning och bearbetning af de
vattenhöjdsobservationer, som insamlats från de under år 1886 vid Sveriges
kuster anordnade, under nämnda styrelses vård stälda vattenhöjdmätningsstationer;
varande af styrelsen begärd t ett anslag till belopp af 2,000 kronor
för år 1890. Och har styrelsen anfört, att det årliga anslag af 1,700
kronor, som Riksdagen beviljat för underhåll och tillsyn af dessa stationer
in. m., icke leinnade något öfverskott till bearbetning af det betydliga materialet
af registrerade vattenhöjder, hvilket, så framt det skulle kunna tillgodogöras
och sålunda blifva af värde, måste sammanföras i lämplig tabellarisk
form, samt att styrelsen icke förfogade öfver några andra medel, som
kunde användas för ifrågavarande ändamål.
Häröfver har vetenskapsakademien afgifvit infordrade utlåtanden samt
dervid öfverlemnat och såsom uttryck för sina egna åsigter åberopat två
yttranden, afgifna, det ena af professorerna E. Edlund och D. G. Lindhagen
samt det andra af den sistnämnde och professorn P. G. Rosén. I dessa
yttranden anföres, hurusom de registrerande apparater, med hvilka observationerna
verkstäldes, icke gåfve vattenhöjderna direkt i siffror, utan i form
af kurvor på ett i rätlinig rörelse försatt, spändt pappersark. De ark, som
efter hand genomgått apparaten, bildade således tillsammans den ursprungliga
observationsjournalen, men uppgifterna å dem måste, för att vidare användas,
evalveras i verkliga längdmått (vattenhöjder), hvilka borde införas i lämpliga
tabeller för att sedan användas. Om det i allmänhet måste anses för mindre
välbetänkt att uppskjuta bearbetningen åt en längre observationsserie till en
obestämd framtid, med risk att denna bearbetning aldrig komme till stånd,
vore det så mycket mera angeläget, att åtminstone den första, nödvändiga
bearbetningen verkstäldes så fort ske kunde, då det gälde ett så utförligt
observationsmaterial som det, hvilket insamlades vid registreringsstationer.
Detta material växte nemligen så hastigt med hvarje dag, att det efter en
85
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
följd af år, om det icke under tiden bearbetades, icke utan ganska känbara
uppoffringar skulle kunna göras fruktbringande. Ett annat skäl, som talade
för dessa observationers omedelbart börjande och successivt fortgående bearbetning,
vore, att de bland annat åsyftade att bereda kännedom om medelvattenstandet
vid de svenska kusterna — eu kännedom, som vore behöflig
för det på statens bekostnad inom landet pågående precisionsnivellement,
hvilket inom en ganska begränsad tid borde blifva fullbordadt. På grund
häraf har vetenskapsakademien tillstyrkt bifall till hvad styrelsen för nautiskmeteorologiska
byrån i ämnet hemstält.
Behofvet åt särskilt anslag för berörda ändamål synes vara ådagalagdt,
och det torde ej vara skäl att längre uppskjuta den i allt fall nödvändiga
bearbetningen af det omförmälda observationsmaterialet. Då detta
material redan föreligger för flera år, lärer det äskade beloppet, 2,000 kronor,
icke kunna anses för högt.
Jemte detta nya anslag erfordras för år 1890 enahanda belopp, 10,700
kronor, som Riksdagen för innevarande år anslagit till fortsättande af
precisionsnivelleringsarbetena i södra och mellersta Sverige samt för underhåll
och tillsyn af de fyra der inrättade vattenhöjdmätningsstationerna m. m.
Jag hemställer derför i underdånighet, det Eders'' Kong], Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på extra stat för år 1890 bevilja 12,700 kronor, deraf
9.000 kronor till fortsättande af berörda precisionsnivelleringsarbeten, 1,700
kronor för underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m. samt
2.000 kronor till sammanställning och bearbetande af anteckningarna öfver
de vid dessa stationer registrerade vattenhöjder.u
Emot; anvisande jemväl för år 1890 af det belopp, 10,700 kronor,
som under de senare åren för hithörande ändamål beviljats, har utskottet,
då departementschefen vitsordat beloppets fortfarande behöflighet, icke något
att erinra. Deremot har utskottet af hvad till statsrådsprotokollet anförts
rörande den af Kong!. Maj:t nu för första gången framstälda begäran om
anslag till sammanställning'' och bearbetande af anteckningarna öfver de vid
vattenhöjdmätningsstationerna registrerade vattenhöjder fått den uppfattning,
att ifrågavarande anslagsbehof icke är af så trängande beskaffenhet, att icke
med dess tillgodoseende ännu någon tid skulle kunna utan olägenhet anstå.
Utskottet får för den skull hemställa,
att Kong!. Maj:ts förevarande framställning endast
på det sätt må af Riksdagen bifallas, att Riksdagen anvisar
på extra stat för år 1890 ett anslag af 10,700
kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten i
södra och mellersta Sverige samt underhåll och tillsyn
af vattenhöjdmätningsstationer m. m.
86
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
Ang. anslag
till ersättning
för förskott.
[85.]
Ant/. anslag
till nykterhetens
befrämjande
in. m.
8l.):o) Sedan statskontoret anhållit om anvisande af ersättning för
förskott till sammanlagdt belopp af 5,780 kronor 33 öre, afseende kostnader
för att till slutlig handläggning bereda frågan om ecklesiastik boställsordning,
har Kongl. Maj:t för återgäldande af berörda förskott af Riksdagen
äskat ett extra anslag för år 1890, hvilket Kongl. Maj:t till undvikande
af öretal i riksstaten ansett böra bestämmas till 5,781 kronor.
Utskottet hemställer,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.
90:o) 1 fråga om statens medverkan till nykterhetens befrämjande hafva
följande förslag blifvit framstälda:
af herr vice talmannen L. O. Larsson (motion i Andra Kammaren
n:o 33),
att Riksdagen måtte på extra stat för år 1890 anvisa och ställa
till Kong]. Maj:ts förfogande ett belopp af 20,000 kronor, för att, på sätt
Kongl. Maj:t pröfvade lämpligast, användas för nykterhetens befrämjande
inom landet;
af herr G. Erikson i Myckelgård (motion n:o 15 i Andra Kammaren),
att Riksdagen måtte besluta ställa till regeringens disposition ett belopp
af 20,000 kronor årligen i 5 år för att efter eget bepröfvande använda till
nykterhetens befrämjande; samt
af herr E. W. Wretlind (motion n:o 1G7 i Andra Kammaren),
att Riksdagen måtte ställa ett anslag af 100,000 kronor till regeringens
förfogande för att i mån af behof anordna offentliga eller understödja
enskilda asyler, hvilka hade till syfte drinkares återupprättelse till normal
kropps- och själsbeskaffenhet.
Beträffande de skäl, motionärerne åberopat till stöd för sina framställningar,
tillåter sig- utskottet hänvisa till de särskilda motionerna
och vill här endast anmärka, att herr Wretlind, bland annat, anfört,
att i Förenta Staterna, England och Norge samt flera andra länder inrättats
privata asyler för drinkare; att det emellertid läge i sakens
natur, att dessa asyler icke kunde komma annat än de förmögna eller
välbergade drinkarne till del, enär anordnandet af dem medförde så
stora kostnader, att afgifterna blefve rätt höga; att här i vårt land
flertalet drinkare vore fattiga och således icke kunde uppsöka utländska
anstalter, samt hvarje sådan slags anstalt saknades, sedan doktor P.
A. Levins försök att vid Bie upprätta en dylik privat anstalt gått om
intet, delvis på grund af de flestes oförmåga att betala de beliöfliga
afgifterna.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
87
Det ändamål, som ifrågavarande motioner afse att befordra, synes
utskottet vara väl förtjent af statens understöd, helst den sedan en tid
tillbaka i vårt land pågående nykterhetsrörelsen, enligt hvad allmänt
erkännes, åstadkommit stora och glädjande resultat. Utskottet tillåter
sig jemväl att erinra, att Riksdagen redan visat sig benägen att lemna
nykterhetssaken understöd, i det att Riksdagen år 1886 stälde till
Kongl. Maj:ts förfogande ett extra anslag af 8,000 kronor att i mån af
behof användas såsom understöd till utgifning och spridning på lämpligt
sätt af sådana skrifter, som afsåge att utbreda kännedomen om
rusdryckernas'' verkan på menuiskokroppens organism och särskildt de
vådliga följderna af dessa dryckers missbruk.
Hvad nu beträffar herrar L. O. Larssons och Eriksons motioner,
så synas dessa motionärer hafva gifvit sina förslag en allt för obestämd
affattning för att utskottet skulle kunna tillstyrka Riksdagen att
bifalla desamma i den form, hvari de föreligga. Utskottet föreställer
sig nemligen, att Riksdagen icke bör ställa så stora belopp, som de af
motionärerna föreslagna, till Kongl. Maj:ts förfogande utan att närmare
angifva de ändamål, hvartill Riksdagen anser, att beloppen böra användas.
Vidkommande åter herr Wretlinds förslag, så synes detta utskottet
vara förtjent af synnerlig uppmärksamhet. Genom inrättandet
af asyler för drinkares kurativa behandling skulle nemligen, föreställer
sig utskottet, nykterhetssaken komma att på verksamt och verkligt
praktiskt sätt befrämjas, och då, på sätt motionären omförmält, flera
andra länder anordnat dylika asyler, vill det synas utskottet, som om
vårt land borde följa det gifna exemplet. Att staten emellertid, på
sätt motionären i första hand ifrågasatt, skulle sjelf ombesörja anordnandet
af dylika asyler, lärer väl dock af flere skäl icke vara lämpligt,
utan torde statens medverkan för ändamålet böra inskränkas dertill,
att staten, såsom motionären jemväl eventuel! föreslagit, skulle lemna
understöd åt asyler, som på enskildt initiativ inrättats.
Då någon utredning angående kostnaderna för dylika asyler icke
af motionären lemnats och icke heller kunnat af utskottet åstadkommas,
saknar utskottet visserligen förutsättningen för att kunna bedöma storleken
af det anslag, som för nu ifrågavarande ändamål bör ställas till
Kongl. Maj:ts förfogande, men utskottet har likväl förestält sig, att, åtminstone
för närvarande, anslaget icke bör sättas högre än till 25,000
kronor.
Under åberopande af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
88
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Ant), ifrågasatt
anslag
till svenska
turistföreningen.
Ang. ifrågasatt
anslag
till beredande
af lättnad i
kommunernas
bördor
för fattigvård
och folkskolelärares
aflöning
m. m.
att Riksdagen, med anledning af förevarande
motioner, må på extra stat för år 1890 anvisa ock
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 25,000
kronor, att på de vilkor, Kongl. Maj:t må ega att
bestämma, användas till understöd åt enskilda, för
drinkares kurativa behandling upprättade asyler.
91:o) I två med hvarandra lika lydande motioner, väckta den ena
inom Första Kammaren (n:o 34) af herr C. O. Bergman och den andra
inom Andra Kammaren (n:o 94) af herr V. B. Wittrock, har föreslagits,
att Riksdagen ville bevilja svenska turistföreningen ett penningeunderstöd
af 3,000 kronor att utgå under loppet af år 1890.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin framställning,
tillåter sig utskottet i allmänhet hänvisa till motionerna i fråga
och vill här endast anmärka, att motionärerna meddelat att turistföreningen,
hvilken bildats år 1885, vid början af år 1887 räknat
knappast 100 medlemmar, under det att ledamotsantalet för närvarande
uppginge till omkring 1,300; samt att uti turistföreningens uppgift
inginge såsom hufvudsak icke allenast att bland landsmännen väcka
och underhålla lusten att se och lära känna vårt fädernesland utan
äfven att fästa främmande turisters uppmärksamhet på detsamma.
Det synes utskottet tvifvelaktigt, huruvida eu verksamhet sådan
som turistföreningens bör medelst statsmedel befrämjas och icke hellre
helt och hållet öfverlemnas åt den enskilda företagsamheten. I allt
fall lärer väl något statsunderstöd åt turistföreningen för närvarande
ej böra ifrågakomma, då någon erfarenhet rörande resultaten af föreningens
verksamhet ännu ej kan anses vunnen.
Utskottet hemställer alltså,
att herrar Bergmans och Wittrocks förevarande
motioner ej må af Riksdagen bifallas.
92:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 7) har herr
F. von StroJcirch hemstält, att Riksdagen ville bevilja ett ordinarie anslag,
beräknadt efter 50 öre för hvarje person af Sveriges år 1886 till
4,717,189 invånare uppgifna folkmängd, att från och med 1890 årligen
utgå med 2,358,535 kronor för att, fördeladt efter folkmängden inom
hvarje landstingsområde eller stad, som icke hörde till landsting, med
två lika stora lotter och med iakttagande af vissa, af motionären angifna
grunder och undantag användas till lättnad af kommunalutskylder
i hvad de rörde fattigvården och aflöning samt pensionering af folkskolans
lärare och lärarinnor äfvensom underhåll af skolans materiel.
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
89
Utskottet, som beträffande hvad motionären anfört till utveckling
af sin framställning i öfrigt hänvisar till sjelfva motionen, får här endast
anmärka, att motionären i sitt förslag utgått från den förutsättning,
att medel till det ifrågasatta anslaget skulle kunna beredas från
det öfverskott i statskassan, som, enligt motionärens antagande, skulle
uppkomma i följd af den nyligen vidtagna förändringen i tullagstiftningen
och höjningen af bränvinstillverkningsskatten.
Då ett förslag af den synnerligt vidsträckta omfattning, som det
föreliggande, uppenbarligen icke bör af Riksdagen, utan att en särdeles
omsorgsfull utredning af alla på frågan inverkande omständigheter
föregått, till närmare pröfning upptagas, men en sådan utredning
icke lärer kunna af utskottet med dess begränsade arbetstid åstadkommas,
får utskottet hemställa,
att herr von Strokirchs förevarande motion icke
må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
93:o) Öfver Kongl. Maj:ts proposition om ordnande af döfstum- Ang. ordundervisningen
i riket lärer sammansatt stats- och lagutskott framdeles
komma att afgifva utlåtande; hvilket utskottet ansett sig böra nu nndervisnin
gen.
för Riksdagen anmäla.
Stockholm den 9 april 1889.
På statsutskottets vägnar:
GUSTAF SPARRE.
Reservationer:
nid punkten 2:6) (angående anslag till samlingar och inrättningar
vid universitetet i Upsala):
af herrar F. Boström, P. J. von Ehrenheim och C. E. Casparsson,
hvilka yrkat, att utskottet, utöfver de anslagsförhöjningar, utskottets
Bih. till Iiiksd. Prof. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 12
90
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
vid denna punkt gjorda hemställan afser, måtte föreslå beviljande af
följande belopp, nemligen:
till den psykiatriska kliniken: för aflöning åt en amanuens 500 kronor
och till materiel 300 kronor; samt
till myntkabinettet: för arfvode åt en amanuens 300 kronor och för
förhöjning i det årliga anslaget 150 kronor;
af herr E. V. R. L. Königsfeldt, som yrkat bifall till Kongl. Maj:ts
under denna punkt af utskottets utlåtande behandlade förslag; samt
af herr A. Persson, som yrkat, att Kongl. Maj:ts i denna punkt
förevarande framställning måtte på det sätt af Riksdagen bifallas, att
Riksdagen beviljade förhöjning på ordinarie stat i de till samlingar och
inrättningar vid universitetet i Upsala utgående anslag på följande sätt:
till den medicinska kliniken: för materiel 1,200 kronor och för
vård af instrument m. m. 150 kronor;
till poliklinikerna: för materiel 1,000 kronor;
till den anatomiska institutionen: för förhöjning i årsanslaget 1,500
kronor;
till den meteorologiska institutionen: för förhöjning i årsanslaget till
materiel 1,000 kronor;
till det botaniska laboratoriet: för materiel 500 kronor; samt
till det zoologiska museet: för materiel 850 kronor;
således med tillhopa 6,200 kronor;
vid punkten 11:o) (angående utsträckning i tiden för innehafvande
af docentstipendier):
af herrar *8. Nilsson, A. Persson och N. Petersson, hvilka ansett,
att utskottets yttrande och förslag i detta ämne bort hafva följande
lydelse och innehåll:
»Enligt hvad utskottet inhemtat, afgafs mot det större akademiska
konsistoriets af motionären åberopade uttalande i föreliggande fråga en
reservation af universitetets rektor, professorn C. Y. Sahlin. I denna
sin reservation anförde professorn Sahlin följande:
Enligt min uppfattning har afsigten med docentstipendierna
varit att bereda docenter tillfälle att under några års vistelse vid
universitetet få egna sig åt vetenskapligt arbete utan att allt för
mycket blifva upptagna af omsorg och möda för sitt uppehälle. Fortfarande
känner jag mig fullt öfvertygad derom, att det är af stor
vigt för en ung mans vetenskapliga utbildning, att han icke allt för
länge behöfver vänta på det understöd, hvarigenom sådant tillfälle
beredes honom. Erfarenheten har mer än tillräckligt ådagalagt, att
denna väntan för universitetets docenter under nuvarande förhållan
-
Statsutskottets Utlåt ande \'':o 9.
91
den, med undantag af några få fall, blifvit vida längre än som är förenligt
med universitetets bästa. Det synes mig då icke vara välbetänkt
att införa en förändring, genom hvilken detta missförhållande
kommer att blifva ännu svårare. Att följden af den nu begärda förändringen
blifver sådan, kan jag för min del icke betvifla, då det genom
en lång erfarenhet visat sig, att, med få undantag, docentstipendier
bortgifvas efter tjensteålder, och förlängning i tiden för deras åtnjutande
medgifves, så vidt sådan är lagligen möjlig, och då svårigheten
att införa ett annat förfaringssätt icke blott på grund af konsiderationer
för tjensteålder utan äfven på grund af den väl kända vanskligheten
vid olikartade vetenskapliga meriters vägande mot hvarandra
är synerligen stor. Mig synes derför den enda rigtiga utvägen vara
att strängare begränsa möjligheten af stipendietidens förlängning till
sex år och på annat sätt än genom stipendier på viss tid sörja för
arfvode!! åt docenter, som innehaft docentstipendium i sex år och anses
böra fortfarande vid universitetet qvarhållas. Men om en sådan åtgärd
icke finnes antaglig eller möjlig, anser jag det nödvändigt att
icke vidtaga den af konsistoriet begärda åtgärden förr än man på annat
sätt sörjt för det behof, för hvilket de nuvarande docentstipendierna
inrättats.’
Af hvad professorn Sahlin sålunda anfört har utskottet fått den
uppfattning, att genom ett bifall till hvad motionären nu föreslagit
afsigten med docentstipendiernas inrättande, sådan densamma af professorn
Sahlin angifvits, skulle komma att väsentligen förfelas. I
öfverensstämmelse med den åsigt, professorn Sahlin synts velat göra
gällande, föreställer sig nemligen utskottet, att följden af den föreslagna
förändringen skulle blifva den, att den docent, som en gång fått ett
dylikt stipendium sig tilldeladt, enligt regeln komme att, oafsedt graden
af vetenskaplig duglighet, få behålla detsamma, intill dess han
erhölle befordran till ordinarie tjenst. Derigenom skulle emellertid ifrågavarande
stipendier i sjelfva verket få karakteren af vanliga löner,
men något sådant var ingalunda afsedt, då dessa stipendier af Riksdagen
beviljades.
På grund af hvad nu blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att herr Alins förevarande motion icke må till
någon Riksdagens åtgärd föranleda»;
vid punkten 17:o) (angående ifrågasatt anslag till understöd åt
enskilda skolor):
af herrar grefve G. Sparre, E. V. R. L. Königsfeldt, P. J. von Ehrenheitn
och C. E. Casparason;
92
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
vid punkten 22:o) mom. a) (angående förhöjning af statsbidraget
till aflöning af folkskolelärare m. m.):
af herr A. Peterson, som yrkat bifall till den af honom m. fl. i
ämnet väckta motion;
vid punkten 24:o) (angående anslag till ett lektorat i husbyggnadskonst
vid tekniska högskolan):
af herrar grefve G. Sparre, Ghr. Lundeberg, F. Boström, E. V. R.
L. Königsfeldt och P. J. von Ehrenlieim;
vid punkten 28:o) (angående anslag till utbildande af sjuksköterskor):
af
herrar A. P. Danielson, J. Jonson, L. Jönsson, vice talmannen
L. O. Larsson, H. Andersson, J. Anderson och A. Peterson;
vid punkten 33:o) (angående anslag till resestipendier samt läroböckers
och lärda verks utgifvande):
af herrar P. J. von Elirenheim och C. E. Caparsson;
vid punkten 42:o) (angående anslag till Flöda församlings kyrka):
af herrar F. Boström och C. E. Casparsson;
vid punkten 51:o) (angående lönetillägg åt vice bibliotekarien i
Lund A. J. T. Palm):
af herrar S. Nilsson, A. Persson, N. Petersson, L. Jönsson, J. Anderson
och A. Peterson, livilka yttrat:
»Då en aflöning af 3,500 kronor i och för sig synes vara fullt
tillräcklig för ifrågavarande tjenstebefattning, samt några särskilda omständigheter,
så vidt vi kunnat finna, icke föreligg''a af beskaffenhet att
böra föranleda beviljande af ett personligt lönetillägg åt Palm, få vi
hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas»;
vid punkten 70:o) (angående anslag på extra stat till veterinärinstitutet
i Stockholm):
af herrar F. Boström, P. J. von Elirenheim och C. E. Casparsson;
Statsutskottets Utlåtande N:o !).
93
vid jmnkten .90:6) (angående anslag till nykterhetens befrämjande):
af herr vice talmannen L. 0. Larsson, som yttrat:
»Mycket beklagar jag eu hvar, som i dryckenskapslasten sjunkit
så djupt, att för honom återstår såsom ett sista försök till räddning
endast intagning å för drinkare särskilt inrättade asyler för att der
undergå kurativ behandling. Och om sådana privata asyler funnes i
vårt land af den beskaffenhet, att de förtjenade statsbidrag och deraf
vore i behof, så skulle iag gerna vara med om att bevilja sådant understöd,
men så länge sådana asyler icke finnas, gagnar man icke nykterhetssaken
genom att anslå medel för intagning af drinkare å anstalter,
de der icke finnas till. Mig synes icke främsta målet böra vara att
genom kurativa åtgärder söka, om möjligt, rädda dem, som redan blifva,
hvad man i dagligt tal kallar, ohjelpliga drinkare, utan främsta
och förnämsta målet måste vara att söka rädda folk från att blifva
drinkare. Hur många tusendel! och åter tusendel! hafva icke genom
den enskilda nykterhetsverksamheten blifvit räddade derifrån, huru
många hafva icke genom samma ädla verksamhet blifvit räddade från
eu djup förnedring? För uppmuntrande och understödjande af eu sådan
verksamhet vill man ej lemna några medel, och detta oaktadt staten
af bränvinskonsumtionen årligen drager en så oerhördt stor inkomst,
och ehuru man vet, huru oändligt knappa de penningmedel äro, öfver
hvilka de förfoga, som arbeta på att rädda medmenniskor undan superiets
förbannelser.
År 1886 beviljade Riksdagen 8,000 kronor till nykterhetens befrämjande,
och dermed skulle staten hafva uppfylt all rättfärdighet; och nu
skulle staten hjelpa till först då man fått fullt utbildade drinkare! Man
stiftar lagar för olycksfall under arbete, men man anser sig icke böra
gorå något vidare från statens sida för att förebygga just de olycksfall,
som äro talrikare än alla andra olycksfall tillsammantagna - jag
menar superiet och dess olyckliga följder.
Flera sätt finnas för att med statsmedel understödja nykterhetssträfvandet,
och 1886 års Riksdag anvisade ett sådant; ett annat är att
lemna bidrag för mindre bemedlade drinkares intagande å asyler, i fall
sådana af enskilde eller föreningar upprättas. Mig synes derför, att
man med fullt förtroende kan ställa till Kongl. Maj:ts förfogande den
summa, utskottet tillstyrkt, utan annan föreskrift om dess användande,
än att beloppet må, på det sätt Kongl. Majd pröfvar bäst befrämja
ändamålet, användas till nykterhetens befrämjande, och tillåter jag mig
alltså föreslå:
att Riksdagen på extra stat för år 1890 anvisar
och ställer till Kongl. Maj ds förfogande ett belopp
opaginerad Kontrollera mot PDF
04
Statsutskottets inlåtande N:o !>.
af 25,000 kronor att, på sätt Kongl. Maj:t pröfvar
lämpligast, användas för nykterhetens befrämjande.»
Herr H. P. P. Tamm, har begärt få antecknadt, att lian ej deltagit
i behandlingen inom utskottet af denna hufvudtitel, herr C hr.
Lundeberg, att han ej deltagit i handläggningen af de under punkterna
28:o—49:o och 70:o omförmälda ärenden.
96
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
I
Tabell öfver ordinarie anslagen lind
1889 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och d
anvisning,
Friheter och
kyrkotionde.
armed jemförlig;
oå förslag.
Summa. j
Ersättningar. !
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Kronor.
ö. Kronor. 1 ö.
17,000
_
___
____
17,000-
77,100
—
— —
—
— —
77,100 —
38,500
—
— —
—
•— —
38,500 -
62,700
—
_
— —
— 62,700 —
46,350
—
— —
—
— —
46,350 —
10,819
—
18,000
—
346,900
375,719; —
19,159
_
__
5,841
25,000;—!
55,000
—
- -
55,000 —!
656,201
—
35,820
—
. ..
— 692.021
145,950!—----;
2,867,443 —
145,950 -
--j—j 2,867,443,— 1
| 3,996,222; -| 53,280!—| 852,7411—1 4,402,783;—:
Ecklesiasti
Departementschefen ....................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli....
Riksarkivet ....................................................................
Kongl. biblioteket ........................................................
Nationalmuseum (deraf fyra särskilda rcservationsansi
Kleresistaten :
Anvisningen i kontant ökas med 9,813 kronor, un<
Domkapitlens expeditioner ........................................
Lappmarks ecklesiastikverk, förslagsanslag ............
Universiteten (deraf 162,700 kronor förslagsansla
Tillkommer: Förhöjning i anslagen till samling
Upsala................................................................
För ombildning af prosektorsbefattningen i z<
sala till eu e. o. professur i jemförande anato
Till två fästa docentstipendier vid universitete
„ årligt arfvode åt en amanuens vid histologis
Förhöjning af årsanslaget till materielen för fysio
versitetet i Lund ............................................
Till två fasta docentstipendier vid universitete
Karolinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarar
Tillkommer: Till en prosektor, en preparator c
Till förändring af e. o. professuren i rätts- c
professur ........................................................
„ två rörliga docentstipendier ........................
„ årligt arfvode åt kanslerssekreteraren ........
,, förhöjning af anslaget till bibliotekarie, sek
Allmänna läroverken, reservationsanslag....................
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
97
tt. A.
ksstatens Åttonde hufvudtitel.
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Summa.
Friheter och „ .... .
kyrkotionde. Ers"gar-
partementet.
tillhopa 14,300 kronor)...............................................
t att “Ersättningar" minskas med samma summa..
[varande anvisning i kontant............
i inrättningar vid universitetet i
656,201:
ni vid universitetet i Up
isala.
...............................
ititutionen i Lund ........
ka institutionen vid uni
nd
Z.ZZ.Z..Z..........
9,130:
1,000: —
3,000: —
500: —
1,000: —
3,000: —
dag ....................................................
amanuens, tillsammans 4,500: —
tsmedicin till ordinarie
...................... 1,500: —
.................... 2,000: —
........................................ 750: -
are och kamererare .... 500: —
17,630:
145,950:
9,250:
Kronor.
17.000
77,100
38,500
62,700
46,350
20,632
19,159
55.000
673,831!
Kronor, i ö.
155,200
2,867,443 —
Transport) 4.032,915 —
Bik. till Rilcsd. Prut. 1889. 4 Sami. 1 Aftl. 7 Haft.
18,000
Kronor,
337,087
5,841
35,820
53,820|—| 342,928-
Kronor.
17,000
77,100
38,500
62,700
46,350
375,719
25.000
55.000
709,651
155.200
2,867^443
4,429,663)-
13
98
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
1889 års riksstat anslår:
Anvisning
kontant.
i
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Friheter och 1 ^ .... .
i i i.» i i Frsattningar.
kyrkotionde. 1 °
Summa.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
[pt
3,996,222
—
53,820
—
352,741
—
4,402,783
—
70,000
_
70,000
_
43,500
—
- -
—
---
—
43.500
—
62,547
—
1,010
—
1,100
—
64,657
—
4,101,825
4,101,825
370,400
370,400
37,150
37,150
389,675
—
- -
—
- -
—
389,675
_
32,741
—
700
—
- -
—
33,441
_
8,250
8,250
_
45,500
—
— —
—
— —
—
45,500
—
7,700
—
7,700
l’ptl
9,165,510
—
55,530
—
353,841|—
9,574,881
Högre skolor för qvinlig ungdom...................................
Högre lärarinneseminariet...............................................
Pedagogier och folkskolor...............................................
Folkundervisningen:
Seminarier för folkskolelärares bildande. '' Nuvarand
Ökas med ..............................................................
Stipendier för seminarieelever ..................................
Arfvoden och resekostnadsersättningar åt folkskole
Undervisningsmateriel nr m. för folkskolor ..........
Understöd åt högre folkskolor..................................
eller ett gemensamt reservationsanslag ...............
Till befrämjande af folkundervisningen bland de
förslagsanslag. Nuvarande belopp.......................
Ökas med ..............................................................
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskoloi
Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag..............
Understöd för aflönande af lärare vid fortsättnings
Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folk
belopp......................................................................
Ökas med ..............................................................
De tekniska läroverken. Nuvarande belopp ..............
Tillkommer: för en maskinyrkesskola vid teknisk
för utvidgning af undervisningen vid tekniska ske
till anordnande af undervisningskursderstädesföru
till förhöjning af anslaget för underlärares aflönin
för upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finar
Gymnastiska centralinstitutet .......................................
Medicinalstyielsen med dithörande stater ...................
Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen..........
Ortopediska institutet ..................................................
Veterinärundervisningen. Nuvarande belopp..............
Ökas å anslaget till veterinärinstitutet i Stock
Vaccinationens befrämjande..........................................
Statsutskottets Utlåtande N:o 0.
99
1
Förslag till blifvande riksstat:
Anvisning
i kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Summa.
Friheter och
kyrkotionde.
Ersättningar.
Kronor.
ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
ö.
Transport
4,032,915
53,820
—
342,828
—
4,429,663
—
70,000
43,500
70,000
43,500
_
62,547
1,010
_
1,100
_
64,657
_
opp ............................
289,825: —
7,200: —
297,025
75.000
95.000
__
_
15,000
_
20,000
—
502,025
25,000
_
ets nordligare trakter bosatta finnar,
.......................... 12,000: —
................... 13,000: —
statsanslag....................
3,500,000
40,000
—
lian, förslagsanslag ....
■loma, förslag sanslag.
Nuvarande
25,000: —
50,000: —
30.000
75.000
4,172,025
4,172,025
370,400: -
lian i Stockholm ........
i Stockholm................
lande af teckningslärare
m. vid samma skola....
ides- och metallindustri
3,000: —
1,125: —
750: —
2,700: —
4,000: —
11,575: —
381,975
381,975
37,150
389,675
—
- -
—
- -
—
37,150
—
—
- -
—
- -
389,675
—
32,741
—
700
—
- -
33,441
—
8,250
—
8,250
—
45,500
; —
m med...........................
5,000
: —
50,500
—
— —
—
—
—
50,500
—
7,700 —
—
—
- -
—
7,700
—
Transport 9,288,978 —
55,530
—
344,028 —
9,688,536
100
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Tpt
1889 års riksstat anslår:
Anvisning i
kontant.
Indelning och dermed jemförlig
anvisning, på förslag.
Summa.
Friheter och .
i , , Jhrsattningar.
Kyrkotionde. ö
Kronor. ö.
Kronor. ö. Kronor. °.
Kronor. ö.
9,165,510
100,000
3,000
8,250
44,980
28,750
61,300
44,900
67.550
160*150
9,564
75.000
40,803
600,000
78.000
2,750
28,380
25.000
6,528
24.000
80.000
1,500
22,763
15,000
55,530
4,360
353,841
1,500
193,300
170,000
S:a|10,693,678)—j 253,190,—
9,574,881
100,000
3,000
8,250
44,980
28,750
61,300
44,900
67,550
160,150
9,564
75,000j
46,
663j
600,000j
78,
000-
2,750j
28,
380;-
25,000[-
369,8281-
24,000!-
80,000i -
1,500 - 22,763 -
15,000
up
525,341)—111,472,209)—!
Farsoters och smittosamma sjukdomars botande, fl
Svenska läkaresällskapet ............................................
Svenska akademien ....................................................
jVetenskapsakademien (deraf 16,000 kronor resen
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (dej
|Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne •,
jMusikaliska akademien................................................
Naturhistoriska riksmuseum........................................
Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:
Allmänna institutet för döfstumma........................
Institutet för blinda................................................
j Till understöd och uppmuntran åt mindre
stumma och blinda barn ....................................
[Fattigvården i Stockholm och landsorten ................
-jFattigvården i allmänhet, förslagsanslag ................
■''Lasaretts underhåll:
| Anvisningen i kontant liöjes med 1.258 krön''
Hospitals underhåll, förslagsanslag............................
jStora barnhuset i Stockholm ....................................
Frimurarebarnhuset ....................................................
.Barnhusen i landsorterna............................................
[Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsansl
| Kyrkors underhåll..............................................).........
jResestipendier samt läroböckers och lärda verks utg:
jAlderstillägg, förslagsanslag.........................................
[Rese- och traktamentspenningar, '' förslagsanslag .....
[Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsansla
| Okas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma ro
Extra utgifter, reservationsanslag .............................
Statsutskottets Utlåtande N:o 0.
101
isanslag
isanslag)........................................
> kronor reservationsanslag)........
•;at länsanslag å tillhopa 21,400).
;ringsanstalter för medellösa döf
-
remot “Ersättningar14 uteslutas
de, reservationsanslag
arande belopp
Förslag till blifvande riksstat:
Transport
00,000: —
50,150: —
50,000: —
22,763: —
393: —
Summa
Anvisning
kontant.
Indelning och d
anvisning,
Friheter och
kyrkotionde.
ermed jemförlig
på förslag.
Ersättningar.
Summa.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
Kronor.
Ö.
9,288,978
55,530
—
344,028
—
9,688,536
-
100,000
---
_
_ _
100,000
3,000
—
- -
—
- -
—
3,000
—
8,250
—
- -
—
- -
—
8,250
—
41,980
—
- -
—
---
—
44,980
—
28,750
—
- -
—
- -
—
28,750
—
61,300
—
- -
—
- -
—
61,300
—
44,900
—
- -
—
---
—
44,900
—
67,550
67,550
160,150
160,150
9,564
—
- -
—
- -
—
9,564
—
75,000
—
---
—
— —
—
75,000
—
42,061
_
4,360
_
__
_
46,421
_
600,000
—
- -
—
- -
—
600,000
—
78,000
—
- -
—
- -
—
78,000
—
2,750
—
- -
—
- -
—
2,750
—
28,380
—
- -
—
---
—
28,380
—
25,000
—
- -
—
- -
—
25,000
—
6,528
—
193,300
—
170,000
—
369,828
—
24,000
—
-
24,000
—
80,000
—
- -
—
- -
—
80,000
—
1,500
—
1,500
—
23,156
_ _
_
_ , .
_
23,156
_
15,000
-
—
15,000
—
10,818,797
-
253,190
—
514,028 —
11,586,015
—
102
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Åttonde
hufvudtitel.
Kronor.
ö.
Ecklesiastikdepartementet.
Riksarkivet:
Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och
handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets hi- storia ............................................................................ B,000: —
„ fullbordande af en tillbyggnad för riksarkivet........ 75,000: —
78,000
Kong!, biblioteket:
Till inredning af eu källare i kongl. bibliotekets byggnad...................
11,850
—
Nationalmuseum:
Till vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella sam- lingar ....................................................................................................
4,000
Lifrustkmnmaren:
i
1
1
För tillsyn, underhåll och vård af samlingarne m. m.........................
5,800
—
Dornlcapitlcns expeditioner:
För tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner
3,716
—
Domkyrkorna i Upsala och Skara:
Till fortsättande af restaureringsarbetena å Upsala dom- kyrka 70,000: —
» „ „ „ n Skara „ 35,000: —
105,000
Universiteten:
Till det språkvetenskapliga seminariet i Upsala ............ 3,000: —
„ „ matematiska „ „ ............ 1,500: —
„ lärare i tyska, franska och engelska språken vid
universitetet i Upsala ................................................ 6,000: —
Transport 10,500: —
208,366
i
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
103
Transport 10,500:
Till fortsättande af arbetena för förändring af Carolina
rediviva-byggnaden
i Upsala .................................... 50,000:
„ en laboratorstjenst i experimentet fysik och en observatorsbefattning
i astronomi vid universitetet i
Upsala, 3,000 kronor hvardera ................................
„ en extra ordinarie professur inom juridiska fakulteten
i Lund ................................................................
,, det språkvetenskapliga seminariet i Lund................
„ matematiska „ „ ................
„ anställande vid universitetet i Lund af lärare i tyska,
franska och engelska språken.................................... 6,000.
,, särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund
Sven Söderberg............................................................
,, personligt lönetillägg för 1890 åt vice bibliotekarien
vid universitetsbiblioteket i Lund August
Jakob Theodor Palm....................................................
,, arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket
i Lund............................................................................
,, fortsättande af arbetena å en byggnad för botaniska
institutionen vid Lunds universitet............................ 18,000
6,000: —
4,000: —
2,950: —
1,000: —
2,000: —
500
1,500
Karolinska mediko-kirurgiska institutet:
Till arfvode åt eu amanuens vid institutets gynekologiska
klinik ............................................................................
„ arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska laboratorium
....................................................................
,, en medicinsk-pediatrisk klinik vid kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn............................
„ en poliklinik för barnsjukdomar................................ 2,800:
„ utförande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid
institutet..........................................
900: —
900: —
1,800: —
1,500:
Allmänna läroverken:
Till löneförbättring åt lärarne vid dessa läroverk............ 336,975
„ resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk 6,000
„ arfvoden åt extra lärare ............................................ 40,000
Högre lärarinneseminariet:
Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid detta läroverk
Pcdagogierna:
Till löneförbättring åt lärare vid de en- och tvåklassiga pedagogierna
Transport
Kronor.
208,366
102,450
7,900
382,975
4,000
8,750
714,441
104
Statsutskottets Utlåtande N:o 9.
Transport
Kronor. ö.
714,441
Folkundervisningen:
Till tillfällig löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid
folkskolelärareseminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare
för extra tjenstgöring och extra arfvoden
åt musiklärare vid dessa seminarier ........................ 33,300: —
„ understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana
folkhögskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel .... 15,000: —
48,300
De. tekniska läroverken:
Till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till bestridande af
kostnaderna för deras inspektion........................................................
35,000
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
För tillfällig löneförbättring åt provinsialläkare ............ 20,000: —
,, arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper 1,200: —
„ uppehållande af en poliklinik för tandsjukdomar.... 4,000: —
Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:
Till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet
och vården af de under akademiens inseende
stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening 4,000: —
,, undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn
lemningar
.................................................................... 3,200: —
,, utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra
märkvärdiga föremål i statens historiska museum m.m. 2,000: —
Naturhistoriska riksmuseum :
25,200 —
9,200
Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning för arkegoniater
och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes och till bestridande
af andra med arbetena vid afdelningen förenade utgifter
2,000 -
Undervisningsanstalter för döfstum ma och blinda:
Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter
för öfveråriga döfstumma............................................ 49,200: —
„ blindskolan i Yexiö .................................................... 11,000: —
„ handtverksskolan i Kristinehamn för blinda ............ 9,400: —
,, tryckning af blindskrifter............................................ 2,500: — I i
„ understöd åt blindlärareelever.................................... 1,200: — 73 300—
Transport j 907,441]—
Statsutskottets Utlåtande. N:o 9.
105
Serafvmerlasarettet i Stockholm :
Bidrag till lasarettets om- och tillbyggnad m. in..........
Hospitalsvården :
Till fullbordande af asylen vid Lunds hospital................
„ uppförande af ett hospital å Pitholmeu i närheten
af Piteå ........................................................................
„ understöd åt det i Jerfsö socken inrättade sjukhem
för spetelske ................................................................
Diverse anslå;/ :
Till svenska fornskriftsällskapet ........................................
„ beredande åt religionsvård åt svenske sjömän in. fl.
i utländska hamnar ...................................................
nordiska museet............................................................
„ understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
“Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen
och svenskt folklif11 ........................................
,, understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften
“Acta matliematica“....................................................
,, understöd för fortsatt utgifvande af “Nordisk fa
miljebok“.
.......................................................................
„ understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som
anordna föreläsningskurser för arbetsklassen............
,, fortsättande af precisionsnivelleringsarbeten i södra
och mellersta Sverige samt underhåll och tillsyn
af vattenhöjdmätniugsstationer m. m.........................
„ ersättning för af statskontoret förskottsvis utbetalda
belopp............................................................................
„ understöd åt enskilda asyler för drinkares kurativa
behandling....................................................................
Kronor. ö.
1
Transport 1
907,441 -
135,000 —
310,750: •—
120,000: —
14.000: -
444,750 —
2,000: —
10,000: —
16,000: —
: j
3,150: -
i
• i
4,000: —
i i
i
5,000: —
20,000: —
| :
10,700: —
1
• !
5,781: —
25,000: —
101,631; — !
Summa
1,588,8221- |
Bill. till Riksd. Drot. 1889. 4 Sami. 1 Afd. 7 Käft.
H
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1889:69 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riksstatens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till kongl. ecklesiastikdepartementet. s. 1 i texten