Sök i Ratio Lex

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39

1890-05-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1890:39, Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

1

N:o 39.

Ank. till Rikscl. kansli den 9 maj 1890, kl. 3 e. m.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6, i

fråga om inskränkning i den rätt till försäljning af maltdrycker,

som tillkommer tillverkare af sådana drycker.

I anledning af en inom Första Kammaren af herr A. H. Öländer

väckt motion n:o 13, har Första Kammaren den 3 i denna månad,

med bifall till dess andra tillfälliga utskotts förslag i utlåtandet n:o 6,

för sin del besluta att uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan

ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och maltdrycker m. m.

att, der tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker till salu medelst

kringföring och oordningar deraf föranledas, Konungens befallningshafvande

må ega att, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom

i stad magistraten och å landet kommunalnämnden blifvit hörda, för

viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning

inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar

i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna föranleda.

Detta Första Kammarens beslut har, jemlikt stadgandet uti 63 §

3 mom. riksdagsordningen, delgifvits Andra Kammaren, som den 5 i

denna månad hänvisat frågan till förberedande behandling af dess

andra tillfälliga utskott.

Af Första Kammarens tillfälliga utskotts utlåtande inhemtas:

Bih. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 33 Höft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

att herr Öländer redan vid 1888 års riksdag väckt motion i enahanda

syfte, hvilket, han dock då ansåg kunna vinnas genom ett tillägg

till 15 § i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning af vin,

maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885, af innehåll, att hvad som i

nämnda paragraf funnes stadgadt om rättighet för magistrat och kommunalnämnd

att under vissa förhållanden förbjuda handlande att hålla

maltdrycker till salu äfven skulle gälla om tillverkare af maltdrycker,

då han till försäljning kringförde eller läte kringföra sådana drycker:

att Första Kammarens första tillfälliga utskott, som hade sistnämnda

motion till behandling, i afgifvet utlåtande anfört, att, då handlandenas

rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit genom tid efter

annan utkomna lagbestämmelser så inskränkt, att hvarje missbruk från

deras sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet störande uppträden,

måste anses vara i väsentlig mån förebygdt, det skulle vara

oegentlig!, om lagstiftningen icke vidtoge några åtgärder till förekommande

äfven af de missbruk, som i berörda afseende kunde föranledas

genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna försäljning; att

eljest skulle lätt det välgörande inflytande kunna äfventyras, som med

de redan tillkomna lagbestämmelserna åsyftades, och de försäljningsmissbruk,

som på ett håll afvärjts, på ett annat håll återkomma i så

mycket större skala, som konkurrensen med andra försäljare förminskats;

att utskottet nemligen ansåge, att ölbryggerierna icke vore i

fråga om föryttrandet af sina tillverkningar bundna af de i 1885 års

förordning för handlande och andra föreskrifna inskränkningar i rättigheten

till försäljning för afhemtning af ifrågavarande drycker, hvartill

hvarken nämnda förordning eller kongl. förordningen angående utvidgad

näringsfrihet af den 18 juni 1864 gåfve någon anledning; att vid

sådant förhållande utskottet ej kunde annat än instämma med motionären

deri, att något lagstadgande vore erforderligt, på det att ej tillverkaren

måtte såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare af

maltdrycker gynnad ställning; att å andra sidan åter ej kunde förbises,

att maltdrycker, måttligt njutna, vore icke blott oskadliga, utan äfven

stärkande och närande, samt att så väl tillverkning som försäljning af

desamma sålunda vore en både loflig och i många afseenden äfven

nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i högsta nödfall

och undantagsvis borde hämmande ingripa; att utskottet derför, lika

med motionären, icke ansåge någon allmänt gällande föreskrift om

viss bestämd inskränkning häri böra omedelbart i lag meddelas, så

mycket mindre som olika förhållanden i skilda delar af landet kunde

göra en dylik inskränkning på det ena stället lika öfverflödig som på

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

ett annat af behofvet påkallad; att den ifrågasatta inskränkningen emellertid

icke i något fall borde utsträckas till den försäljning till afhemtning,

som af tillverkaren idkades på hans kontor eller på sjelfva tillverkningsstället,

vare sig omedelbarligen eller medelst dit ingående reqvisitioner

och deraf föranledda försändningar af det reqvirerade till

reqvirenterna, utan endast afse den försäljning, som under maltdryckernas

kringförande i stad eller på landet för bryggeriernas räkning

bedrefves med samma drycker; att, beträffande åter sjelfva arten af inskränkningen

och sättet för densammas meddelande, utskottet för sin del

ej kunde fullt gilla motionärens förslag; att inom en kommun, der försäljning

af nu ifrågavarande beskaffenhet föranledt oordningar, helt och

hållet för alltid eller för viss tid förbjuda densamma, kunde väl kanske i

allmänhet vara lämpligt och erforderligt, men det läte dock tänka sig, att

förhållandena kunde vara sådana, att en ringare inskränkning i försäljningsrätten,

såsom dess förbjudande på någon viss allmän väg eller större

samlingsplats, vid någon viss lastageplats, fabrik eller annan inrättning,

eller å viss eller vissa tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig;

att, hvad anginge sättet för förbudets meddelande, det förefölle utskottet

icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen öfverlåta

en rätt, genom hvilken, om man också finge antaga, att något missbruk

dermed till det ena eller andra bryggeriets förmån eller skada

icke gerna vore att från en dylik myndighet befara, möjligheten härtill

dock stode öppen och kunde gifva bryggeriegaren anledning betvifla

rättvisan af de mot honom vidtagna åtgärderna; att utskottet derför

tänkt sig, dels att magten att genom förbud inskränka tillverkarens

ifrågavarande försäljningsrätt bäst och med största trygghet borde kunna

öfverlemnas åt högsta polismyndigheten inom orten, som å ena sidan

väl borde hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens

upprätthållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad

embetsmannaansvar för sina beslut, dels att denna magt icke

borde inskränkas blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt,

hvarom nu vore fråga, utan äfven att i den rigtning, här ofvan

blifvit antydt, föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunde

vara för ändamålet erforderliga, samt att utskottet på dessa skäl hemstält,

att Första Kammaren ville för sin del besluta en skrifvelse till

Kongl. Maj:t af alldeles enahanda innehåll, som herr Öländer i sin nu

föreliggande motion föreslagit;

att detta utlåtande blifvit af Första Kammaren utan votering bifallet,

hvaremot Andra Kammaren emot dess andra tillfälliga utskotts,

tillstyrkande ej biträdt Första Kammarens beslut;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 39.

att herr Öländer uti sin vid denna riksdag väckta motion föreslagit

att Riksdagen ville uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om

sådan ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och maltdrycker

m. m., att, der tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker till

salu medelst kringföring, och oordningar deraf föranledas, Konungens

befallningshafvande må ega att, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom

i stad magistraten och å landet kommunalnämnden blifvit hörda,

för viss tid eller för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning

inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar

i berörda försäljningsrätt, hvartill omständigheterna kunna föranleda;
samt

att Första Kammarens andra tillfälliga utskott, som ansåge

de af kammarens första tillfälliga utskott vid 1888 års riksdag anförda

skäl till den då föreslagna och af Första Kammaren antagna skrifvelse

fortfarande ega giltighet, af sådan anledning hemstält om bifall till

motionen.

Enär, efter hvad jemväl utskottet erfarit, oordningar icke sällan

uppstå vid de tillfällen, då tillverkare af maltdrycker hålla sådana drycker

till salu medelst kringföring, och enär de missbruk, som dervid

understundom förekomma, lika litet böra lemnas opåaktade, som andra

missbruk vid maltdrycksförsäljning, finner utskottet, som för öfrigt hänvisar

till de af Första Kammarens andra tillfälliga utskott åberopade

skäl, sig böra hemställa,

att Andra Kammaren behagade instämma uti Första

Kammarens beslut.

Stockholm den 9 maj 1890.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BERG.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.