Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående inrättande af industrilotterier.

1890-03-04 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1890:13, Skrifvelse till Kongl. Maj:t angående inrättande af industrilotterier.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Då dessutom de missbruk, motionärerna framhålla, lyckligtvis ännu icke

i vårt land förekommit i sådan utsträckning, att utomordentliga åtgärder

derigenom påkallas, får utskottet hemställa,

att herrar Gr. Bäckgrens och L. F. (Melis motioner

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 mars 1890.

På utskottets vägnar:

Elis Nilson.

No 13.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 mars 1890, kl. 5 e. m.

Andra Kammarens fjerde tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,

i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.

Maj:t angående inrättande af industrilotterier.

Uti 2:ne till utskottet remitterade motioner, nemligen n:o 32 af herr

G. W. Lytli och n:o 62 af herr Z. Larsson, hafva yrkanden blifvit framstälda

derom, »att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om

sådan ändring af kongl. förordningen angående förhud mot lotterier den

6 augusti 1881 att, efter hos Konungens befallningshafvande skedd ansökning,

industHlotterier, under vissa af Kongl. Maj:t bestämda vilkor,

må kunna i riket inrättas.»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andm Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Såsom hufvudsakliga motiv härför hafva motionärerna framhållit: att,

enligt deras uppfattning, det oafvisliga behofvet af industrilotteriers inrättande,

hvarigenom den inhemska handtverks- och konstindustrien kunde upphjelpas

samt äfven nyttiga uppfinningar för densamma uppmuntras, vore så

mycket större, som den nämnda industrien i saknad häraf, eller af annan

hjelp, hotades med undergång af konkurrensen med den utländska industrien,

som utöfvades under mera gynsamma förhållanden i flera afseenden,

och ej minst genom dess industrilotterier; att opinionen bland Sveriges

handtverkare är gynsamt stämd för inhemska industrilotteriers anordnande,

hvilket bevisas deraf, att handtverksföreningar enligt åberopade bilagor från

26 städer uttalat sig för sådana lotteriers inrättande; att stora penningesummor

årligen, trots nu gällande lotteriförbud,'' gå ur landet, bland annat

just till utländska industrilotterier, hvarigenom den utländska konkurrensen

direkt understödes på samma gång som den inhemska industrien derigenom

ostridligen skadas; att arbetslöshet alstrar ekonomiskt betryck och

framkallar missmod, klasshat och sociala misshälligheter, i jemförelse hvarmed

de olägenheter, som möjligen befaras af dessa slags lotterier, äro så

godt som inga; att flera och ostridigt goda resultat kunna, efter hvad

erfarenheten såväl inom som utom landet ådagalagt, vinnas genom dessa lotterier;

att några verkliga olägenheter, vare sig genom missbruk eller på annat sätt,

icke böra kunna uppkomma genom dessa lotterier, emedan deras handhafvande

och tillämpning skulle komma att fullständigt öfvervakas och kontrolleras

af Konungens befallningshafvande inom de olika länen; samt slutligen att

ädla och menniskovänliga välgörenhetsinrättningar skulle understödjas och

främjas genom de öfverskott eller den direkta vinst, som af lotterierna

uppstode, och hvarigenom tillika allt enskildt intresse att af lotterierna

framlocka oskäligt stor direkt vinst fullkomligt förebygges, på samma gång

som utsigten till så stor och skälig valuta för sina penningar som möjligt

beredes allmänheten vid lotteriernas begagnande.

Ehuru frågan om industrilotterier så nyligen som under 1888 och 1889

årens riksdagar varit under behandling, tillåter sig utskottet att ej allenast

hänvisa till de utskottsbetänkanden, som då i denna fråga afgåfvos, utan

jemväl att derur återgifva följande, nemligen:

Ur 1888 års Andra Kammares första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 6,

i anledning af herr E. B. A. Nilsons motion n:r 145 om sådan ändring

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

i förordningen angående förbud mot lotterier m. in. af den 6 augusti 1881,

att industrilotterier må kunna i rikets större städer anordnas, uti hvilket

utlåtande nämnda utskott yttrar bland annat följande: »Ehuru, såsom

motionären ock uppgifver, mycket kan anföras mot lotterier, kan man

dock å andra sidan icke förneka det verkliga gagn, som sådana, anordnade

för något visst lofvärdt syfte, medfört. Så erkännes allmänt, att

de förut hos oss befintliga industrilotterierna utöfvat ett gagnande inflytande

på handtverk och slöjder, i det de uppfordrat handtverkare, som

annars ej skolat våga offra tid och penningar på sina arbeten, att frambringa

konstnärliga alster, för hvilka de visste sig hos lotteriföretagen ega

afnämare. Då utskottet, med hänsyn till hvad motionären anfört, delar

hans farhågor för den svenska industriens tillbakagång, särskildt beträffande

de produkter, som fordra större skicklighet och kostnader vid deras förfärdigande,

derest icke något göres för beredande af rikligare tillfällen till afsättning

af sådana inhemska varor, än nu förefinnas, samt de ifrågasatta

industrilotterierna synas väl egnade att i sådant afseende stödja berörda inhemska

industri och uppmuntra till höjande af slöjdskickligheten, har utskottet

icke tvekat att, lika med motionären, framhålla önskvärdheten deraf,

att dylika lotterier måtte i vårt land ånyo anordnas.

För denna sin åsigt har utskottet fått ytterligare stöd i de många,

från föreningar och enskilda i olika orter inom landet utgångna, till utskottet

genom riksdagsmän framburna skrivelser i nu omförmäldt syfte,

äfvensom af den i öfrigt inom landet numera allmänt uttalade önskan om

återinförande af industrilotterier. Men för att dessa skola väl fylla sitt ändamål,

erfordras noggranna bestämmelser angående deras anordnande och

skötsel, deribland särskildt stadganden, åsyftande att förhindra lotteriförening

att förfoga öfver uppkommen vinst samt att, så vidt möjligt är, förebygga

partiskhet vid inköp af erbjudna alster. Det har derföre synts utskottet

lämpligt, att den möjligen uppstående vinsten skulle tillfalla staten,

att användas för något allmännyttigt ändamål, samt att i styrelsen för dessa

industrilotterier, hvilka böra inrättas i endast några af landets större städer,

äfven andra personer än industriidkare finge plats.

Såsom förut nämnts, har Kongl. Maj:t, på grund af kongl. förordningen

den 21 mars 1844, med hvars stadgande uti ifrågavarande hänseende

nu gällande förordnings föreskrifter öfverensstämma, medgifvit tillstånd

till inrättande af lotterier af omförmäld art, i anledning hvaraf det

kunde synas, som om någon ändring af sistnämnda förordning, såsom motionären

föreslagit, icke erfordrades. Men då det vill förefalla utskottet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

som berörda stadgande!! under senare tider ansetts lägga hinder i vägen för

meddelande af dylikt tillstånd, bär utskottet för sådant fall velat uttala behofvet

af eu i nu antydd rigtning gående ändring af berörda, gällande förordning.

»

Sitt betänkande slutar utskottet ock med att tillstyrka industrilotteriers

anordnande i rikets större städer.

Vid 1889 års riksdag yttrar Andra Kammarens tillfälliga utskott

n:o 2 i sitt utlåtande n:o 4 om en af samma motionär i enahanda syfte väckt

motion, n:o 138, uti hvilken herrar Svanberg från Stockholm och Andersson

från Malmö instämt, bland annat: »Efter hvad utskottet från flera håll

inhemtat och fått bekräftadt, hafva industrilotterier i vårt land, under de

tidsperioder de tillåtits att existera, i kraftig mån gagnat handtverk, industri

och slöjder samt befrämjat produktionen af konstnärligt och smakfullt utförda

alster från dessa områden. Dessa lotterier hafva såmedelst äfven bidragit

till höjande af arbetsskickligheten hos den handtverks- och industriidkande

delen af nationen samt varit en mägtig häfstång för mången producent

på detta fält genom beredande af tillfälle till afsättning icke minst af sådana

alster, som fordrat större uppoffring af tid och penningar, men hvilka

arbeten de ofta eljest icke af brist på afnämare skulle hafva vågat utföra.

Men industrilotterierna torde jemväl böra ses från en annan, äfven

den beaktansvärd, synpunkt. Genom den i de flesta länder antagna och

äfven hos oss tillämpade grundsatsen, att den vinst, industrilotterierna lemna,

bör uteslutande användas till välgörande eller allmännyttiga ändamål, hafva

dessa lotterier medelbart tjenat att befrämja en del syften, hvilka kunna

betraktas såsom tillhörande mensklighetens ädlaste. Då industrilotteriernas

verksamhetsfält och tillvaro i vårt land varit så inskränkt och begränsad^

kunna frukterna i nu antydda hänseendet väl icke hafva varit så synnerligen

talrika; men, efter hvad utskottet här ofvan visat, har dock ett enda

lotteri på 2 1/2 års tid till menniskovänliga barmhertighetsändamål bidragit

med icke mindre än 41,220 kronor 67 öre. I andra länder deremot — der

lagstiftaren icke tvekat eller af erfarenheten funnit sig förhindrad att åt

industrilotterierna inrymma en mera omfattande verksamhet, än hvad förhållandet

varit hos oss — hafva de penningebelopp, hvarmed dessa lotterier

befrämjat välgörenhetsinrättningarna, varit storartade. Genom sådana af lotteriernas

nettovinst bildade fonder hafva asyler för ålderstigna personer, sjukhem,

idiotanstalter, hem för arbetslösa tjenare och tjenarinnor och många

andra till barmhertighetens tjenst invigda inrättningar blifvit uppförda och

understödda.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

Äfven sistnämnda utskott slutar sitt betänkande med att tillstyrka den

väckta motionen, hvilken i allt hufvudsakligt är lika med så val den år

1888 framförda som med de nu föreliggande motionerna.

Utskottet, som icke kunnat finna, att några nya, på den föreliggande

frågan synnerligen inverkande omständigheter eller förhållanden uppkommit,

sedan Riksdagen senast behandlade denna lotterifråga, anser sig icke heller

ega någon giltig anledning att jäfva eller underkänna de hufvudsakliga skäl,

hvilka synas hafva utgjort grunden för så väl 1888 som 1889 års utskott

att godkännande tillstyrka de då framstälda motionerna, och då de nu föreliggande

motionerna icke i något afseende synas gå utöfver det, som i föregående

årens motioner blifvit begärdt, utan tvärt om innefatta ökade begränsningar

af tillåtelsen att anordna och utöfva dessa lotterier; så finner

sig utskottet sakna fullt gällande skäl för att afstyrka det, som i nu föreliggande

motioner blifvit enhälligt yrkadt.

Men då det enligt utskottets uppfattning likväl ligger den allra största

vigt deruppå, att lotterier af den art, som här är i fråga, varda begagnade

allenast till främjande af de goda och välgörande ändamål, hvilka äro stälda

såsom deras egentliga uppgift, samt följaktligen icke under några omständigheter

få antaga karakteren åf skadliga spelanstalter, så anser sig utskottet

böra icke allenast starkt betona vigten af detta förhållande utan äfven i

sådant afseende föreslå, att de lagbestämmelser, i öfverensstämmelse hvarmed

dessa lotterier må varda tillåtna, blifva så fullständiga och kontrollen deröfver

så betryggande som möjligt, samt att för den skull bland dessa lagbestämmelser

må finnas föreskrifter derom: att, till betryggande af den

lottköpande allmänhetens rätt, lottsedlarne ej må tillsammans lyda å större

belopp än det, som ungefärligen motsvaras af vinsternas sammanlagda värde

jemte hvad som åtgår till bestridande af nödiga kostnader för lotteriföretaget;

att, för tillgodoseende af så väl allmänhetens intresse, att till vinster

utväljas lämpliga föremål, som ock af de skilda yrkenas behof att varda

genom lotteriföretaget hvar i sin mån utan hänsyn till enskilda intressen

skäligen tillgodosedda, hvarje lotteri förvaltades af en styrelse, uti hvilken

öfverståthållareembetet i Stockholm och Konungens befallningshafvande inom

länen egde att, antingen på förslag af handtverks- eller annan förening,

eller ock allenast efter deras hörande insätta äfven andra personer än industriidkare;

att i denna styrelse samtlige ledamöter, en för alla och alla för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

en, ansvara för fullgörandet af så väl sina förbindelser mot allmänheten som

för ett noggrant iakttagande af de lagbestämmelser och öfriga föreskrifter,

som äro för lotteriet gällande; att, derest, med iakttagande af sålunda

antydda föreskrifter, några behållningar komme att uppstå på lotteriföretagen,

sagda behållningar skola öfverlemnas till någon eller några allmänt

gagneliga välgörenhetsinrättningar på sätt Kongl. Maj:t kan finna skäligt

närmare bestämma; att öfverståthållareembetet i Stockholm och Konungens

befallningshafvande inom de respektive länen må i öfrigt meddela de närmare

föreskrifter, som till vederbörlig kontroll öfver företagen kunna blifva behöfliga,

äfvensom befogenhet och rätt att, när efter erforderlig utredning så

nödigt pröfvas, för obestämd tid hos Kongl. Maj:t föreslå indragning af

beviljadt lotteriföretag.

Med stöd af hvad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

att Kiksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl.

Maj:t anhålla om vidtagande af sådan ändring i kongl.

förordningen den 6 augusti 1881, att äfven icke tillfälliga

industrilotterier, afsedda för inköp och utlottning

af svenska slöjd- och industriföremål, vid hvilkas förförfärdigande

större konst- eller handaskicklighet blifvit

nedlagd, måtte på platser och under de vilkor, som af

Kongl. Maj:t bestämmas, få inrättas på ansökan af föreningar,

som pröfvas lämpliga att så bedrifva lotteriföretagen,

att genom dessa den inhemska yrkesskickligheten

på afsedt sätt främjas.

Stockholm den 4 mars 1890.

På utskottets vägnar:

Elis Nilson.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

9

Reservationer:

af lierr Collander;

af herrar Björkman och Nils Nilsson, hvilka anfört: »Då vi icke kunnat

dela utskottets åsigt om nyttan af industrilotteriers inrättande i vårt

land, anhålla vi att i korthet få anföra skälen till vår afvikande mening.

Vi tro icke, att någon bland svenska folkets representanter fins, som

icke med glädje ser industri och handtverk, liksom andra lofliga näringar,

uppblomstra i vårt land samt att icke heller någon gifves, som icke villigt

underkastar sig de uppoffringar härför, om hvilkas ändamålsenlighet och

rigtighet han kan varda öfvertygad. Sålunda beviljas ju utan nämnvärdt

motstånd de anslag, som afse anläggande och uppehållande af lägre och

högre tekniska skolor, lemnande af stipendier till studier i främmande land,

deltagande i industriexpositioner m. m. Dessa och dylika anslag har man

nemligen ansett ändamålsenliga och lofliga; ej så det stöd, som uppkommit

genom lotterier, om hvilkas tvetydiga, för att ej säga skadliga inflytelse så

i moraliskt som ekonomiskt hänseende man alltmer kommit till insigt af.

Betraktar man dem med den allvarliga och omutliga blick, hvarmed den

kristliga sedelagen mäter och dömer de menskliga lidelserna — »Du skall

icke hafva lust till din nästas egendom» — kan icke något tvifvel uppstå

derom, att icke ett spel, som söker att tillegna sig nästans gods utan att

gifva honom något annat än i de flesta fall en illusion i utbyte och som

utgår endast ifrån vinstbegär, är från denna synpunkt sedt omoraliskt; en

åsigt, som icke jäfvas af dem, som utgå från en mindre sträng synpunkt.

Så förklara Rikets ständer år 1840 att lotterispel är lika fördömligt som

hasardspel, dem lagen förbjöd och straffade; så förklarade detta utskotts

aktade ordförande i sin till 1888 års Riksdag afgifna motion, att »lotterier

synas fördömliga, ja, de äro fördömliga»; så yttrar en af årets motionärer:

»de olägenheter, som i sedligt och ekonomiskt afseende vidlåda spel och

lotterier i allmänhet» — hvilka olägenheter han dock förmenar industrilotterier

»knappast» lida af. — Beträffande den stora olikheten emellan

industri- och penninglotterier hafva vi samma åsigt som 1873 års lagutskott

och Riksdag. Men, säger man, Kongl. Maj:t kan ju medgifva lotterispel

om konstalster till konstidkares uppmuntran. Ja visserligen, men huru

svårt det än är att bedöma motiven till menniskors handlingar, torde man

dock kunna antaga, att detta spel blott är en annan form för en subskription

till konstnärers uppmuntran samt att de personer, som härvid offra

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 3 Sami. 2 Afd. 2 Band. 9 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 4) Utlåtande N:o 13.

sina penningar, äro så väl villige till som förmögne af en sådan uppoffring.

Har nu på slöjd- eller industriföremålet »en större konst- eller handaskickligliet

blifvit nedlagd», torde ringa liinder möta att erhålla Kongl. Maj:ts

bifall till föremålets bortlottning.

Betrakta vi åter frågan från den ekonomiska synpunkten, kunna vi

omöjligen inse, huru handtverk och industri kunna i sjelfva verket vinna

något genom en så fullständigt konstlad afsättning som den lotteriet bereder,

så vida man icke vill följa det råd en talare förra året gaf, att kasta

det vunna i Norrström. Med den fina urskilning nemligen, hvarmed lotteriets

gudinna utdelar sina håfvor, torde den lycklige vinnaren sällan få hvad

han kan använda, hvarför han kastar ut det i marknaden, hvars pris, i

samma mån som lotteriet idkas i stor skala, nedtryckas till förfång för den

arbetare, som icke kunnat få afyttra sina alster till lotteriet. Vinsten för

handtverkaren och industriidkaren är sålunda i vår tanke åtminstone tvetydig.

Se vi åter på vinsten för svenska folket i allmänhet, kunna vi omöjligen

upptäcka annat än förluster. Sätter man minsta värde på den anda

af arbetsamhet och sparsamhet, som alltmer gör sig gällande hos vårt folk

och som finner sitt tydliga uttryck, utom i annat, i de årligen stigande

insättningarne på sparbankerna, måste lagstiftaren, huru mycket han än må

vara intagen af det lofvärda begäret att lifva och höja vår industri, akta

sig för det falska steget att söka åstadkomma detta höjande genom ett medel,

hvars användande kan för vårt folk medföra ödesdigra följder.

Hå slutligen icke endast de ofvan antydda Bi k sdagar no utan äfven de

tvenne sist förflutna, i öfvertygelse om industrilotteriernas öfvervägande skadlighet,

afslagit framställningar om dylikas upprättande, och då Andra Hammaren

består af väsentligen samma medlemmar nu som då, förstå vi sannerligen

icke hvad nytt som inträffat af den art, att det kan antagas förmå

kammaren att ändra sin tvenne gånger tillkännagifna åsigt. Bör vår del

hafva vi icke funnit några nya skäl anförda, som kunnat förmå oss tillstyrka

ett förslag, om hvars skadliga inflytande på vårt folk så i moraliskt som

ekonomiskt hänseende vi äro lifligt öfvertygade; på grund hvaraf vi hemställa

till Biksdagen,

att herrar G. W. Lyths och Z. Larssons motioner

om »skrifvelse till Kongl. Maj:t angående inrättande i

riket af industrilotterier» måtte lemnas utan afseende.»

Stookholm 1890. Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.