Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:« 10

1890-04-28 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1890:10, Bevillningsutskottets Betänkande N:« 10

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:« 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1890, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående stämpelafgiften.

Till bevillningsutskottet har från Andra Kammaren hänvisats följande

motioner rörande ändringar i kongl. förordningen angående stämpelafgiften

den 24 september 1886:

n:o 82, af herr A. G. Olsson i Frösvi, om befrielse i vissa fall för

arrendatorer af kronans domäner att erlägga stämpelafgift;

n:o 172, af herr L. Jönsson i Sandby, om nedsättning i stämpelafgiften

å gravationsbevis; och

n:o 174, af herr J. Smedberg, om ändring i gällande bestämmelser

rörande stämpelafgift å gravationsbevis.

Härjemte har Kongl. Maj.t för den åtgärd, hvartill densamma kunde

föranleda, låtit till utskottet öfverlemna kongl. statskontorets och kongl.

kammarrättens underdåniga skrifvelse af den 1 februari 1890 angående, bland

annat, frihet från stämpel för produktionsbevis å varor, som utföras till Norge

Gravationsbevis rörande inteckning i fast egendom, som af domare på

landet meddelas, förses enligt gällande stadganden med stämpel till samma

belopp, som den för beviset utgående lösen.

Bill. till Uiksd. Prot. 1890. 5 Samt. 1 Afd. 9 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 16.

Lösen för dylikt bevis åter utgör:

för bevis omfattande tio år:

för hvarje hemman, hemmansdel eller lägenhet till och med 3...... kr. 1: 50

öfver 3 till och med 6 .............................................................................. » 1: —

öfver 6 ............................................................................................................ » — 50

dock att lösen ej må öfverstiga ............................................................... » 10: —

för bevis omfattande kortare tid än tio år:

för hvarje år beviset omfattar J/jo af hvad ofvan är bestämdt; dock vare

lägsta lösen ....................................................................................... kr. 1: —.

Herr L. Jönsson föreslår i sin ofvanberörda motion, att stämpeln för

gravationsbevis å landet sättes till lika belopp som det å andra bevis, nemligen

femtio öre, samt anför till stöd härför, hurusom det rätt ofta inträffade,

att personer funnes, som endast hade mycket små jordrymder af

ringa värde, och dessa belägna på delar af olika nummer, ja, till och med

så kallade gathusnummerplatser, endast innehållande några få kappland. Då

dessa jordlotters innehafvare behöfde låna penningar ur sparbanker eller

andra allmänna kassor, fordrades gravationsbevis, och om mer än ett lån

behöfdes, måste ytterligare ett sådant bevis anskaffas, hvilket allt blefve

ganska betungande genom den höga stämpelafgiften, och då icke anledningsaknades,

att dessa blefve ytterligare höjda, vore en nedsättning i denna

stämpelafgift med rättvisa och billighet öfverensstämmande.

Herr Smedbergs motion åter är af följande lydelse:

»Uti sin till innevarande Riksdag afgifna embetsberättelse föreslår

Riksdagens justitieombudsman på anförda skäl (sidd. 85—95), att kongl.

förordningen angående expeditionslösen den 7 november 1883 må ändras

derhän, att förordningen kommer att afse äfven gravationsbevis för längre

tid än tio år och att lägsta lösen för gravationsbevis, omfattande tio år

eller derutöfver, må i fråga om hemman å landet bestämmas till 2 kronor

25 öre etc.

Man kan visserligen icke förneka att en förhöjning i lösen för gravationsbevis,

omfattande längre tid än tio år, kan hafva skäl för sig, helst

domhafvande!! måste antingen genomse inteckningsprotokollen för den tid,

som förflutit från 1876 års början till inträdet af den tioårsperiod, för hvilken

gravationsbevis i allmänhet utfärdas, eller ock uti inteckningsboken göra sig

förvissad om, huruvida någon inteckning för nyttjanderätt, servitut eller afkomst

af fast egendom (som numera ej behöfver förnyas) blifvit antecknad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

3

uti den i § 61 af förordningen den 16 juni 1875 oinförmälda bok, men då

förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1884 stadgar, att gravationsbevis

rörande inteckningar i fast egendom, som af domare på landet

meddelas, skall förses med stämpel till samma belopp, som den för beviset

utgående lösen, så blifver följden, att den högre lösen, som möjligtvis kan

blifva bestämd för gravationsbeviset och som nu redan uttages, fast efter

olika grunder, medför en högre stämpelafgift och att således en dubbel beskattning

drabbar dem, som förut äro gäldbundne och för erhållande af lån

nödgas förse sig med dylika bevis.

Mig synes som det icke vore staten värdigt att skaffa sig inkomster

af sådana sina gäldbundne individer, och jag skulle helst önska att stämpelbeloppet

till så väl skuldsedlar som gravationsbevis blefve minskadt, men vill

icke nu föreslå en sådan minskning; men hvad jag anser mig hafva fullt

skäl att påyrka, är att de gravationsbevis, som erfordras för tiden från 1876

års början intill början af den tioårsperiod, för hvilken gravationsbevis i

allmänhet utgifvas, måtte, i likhet med hvad som är stadgadt för utdrag af

fastighetsbok, varda från stämpel fritt. Jag tillåter mig således föreslå,

att gravationsbevis, afseende nyttjanderätt, servitutsaftal eller afkomst

af fäst egendom, omfattande tiden från 1876 års början till inträdet af den

tioårsperiod, för hvilken gravationsbevis i allmänhet utfärdas, må, ehvad det

grundas på inteckningsprotokollen eller fastighetsboken, varda från stämpel

fritt; eller ock att stämpel fixeras till visst belopp, oberoende af lösen för

beviset.»

De nuvarande bestämmelserna angående stämpelbeläggningen af gravationsbevis,

utfärdade af domare å landet, synas utskottet mindre tillfredsställande.

Såsom en oegentlighet måste anmärkas, att stämpelafgiften för

gravationsbevis af ifrågavarande art är bestämd efter andra grunder än

stämpelafgiften för gravationsbevis, utfärdade af tjensteman i hofrätt eller

stadsdomstol. Under det stämpeln för ett gravationsbevis, utfärdadt af domare

på landet, utgår med enahanda belopp, som lösen för detsamma, och sålunda

— för 10-årigt gravationsbevis — vexlar mellan 1 krona 50 öre och 10

kronor, behandlas gravationsbevis, meddelade från hofrätt eller stadsdomstol,

såsom andra, ej specificerade bevis, utfärdade af dessa myndigheter, och beläggas

sålunda med en i hvarje fäll lika stämpel, utgörande i hofrätt en

krona och vid stadsdomstol femtio öre.

I anledning så väl häraf som af hvad motionärerna i ämnet anfört,

finner sig utskottet böra tillstyrka, att gravationsbevis, utfärdade af domare

på landet, icke beläggas med högre stämpel än andra af nämnda myndighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

utfärdade, i förevarande förordning ej specificerade bevis, eller femtio öre.

Om så sker, kommer stämpelafgiften för gravationsbevis att utgå med samma

belopp, vare sig beviset utfärdas af domare på landet eller domstol i stad.

Genom ett stadgande i nämnda syfte, som innebär bifall till herr

Jönssons motion, synes jemväl den önskan, herr Smedberg i sin motion uttryckt,

hafva blifvit uppfyld, i det att stämpeln för hvarje gravationsbevis,

det må afse flera eller färre år, fixerats till ett visst belopp, oberoende af lösen

för beviset.

På grund häraf hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen måtte på så sätt bifalla herrar Jönssons

och Smedbergs ifrågavarande motioner, att ur 3 § i

kongl. förordningen angående stämpelafgiften den 24

september 1886 borttages stadgandet att dylikt bevis

rörande inteckningar i fast egendom, som af domare på

landet meddelas, förses med stämpel till samma belopp,

som den för beviset utgående lösen.

I den skrifvelse, som finnes bilagd Kongl. Maj:ts ofvannämnda remiss,

hafva kongl. statskontoret och kongl. kammarrätten i fråga om frihet från

stämpel för produktionsbevis å varor, som utföras till Norge, anfört följande :

»Uti skrifvelse till statskontoret och kammarrätten den 14 november

nästliden år har statsrådet och chefen för finansdepartementet anmodat kollegierna

afgifva underdånigt utlåtande i anledning af en utaf tullkomitén i dess

den 22 december 1888 afgifna underdåniga betänkande angående Sveriges

och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden väckt fråga om önskvärdheten

deraf, att produktionsbevis befriades från de afgifter för lösen och

stämpel, som nu åsättas desamma; och få kollegierna i ärendet underdånigst

anföra följande.

Enligt §§ 9 och 16 i nådiga förordningen den 1 juli 1887, angående

förändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i nådiga förordningen angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden af den 29

maj 1874, bör produktionsbevis utfärdas, då varor från Sverige och Norge

landvägen införas, af tullkammareföreståndare eller annan offentlig tjensteman

och, vid utskeppning af varor från Sverige till Norge, af tullkammaren

i afsändningsorten. Af en från härvarande tullkammare erhållen uppgift å

ungefärliga antalet produktionsbevis, som under år 1889 af tullkammare
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 10.

o

föreståndare här i riket utfärdats för varor, afsända till Norge, hafva

kollegierna inhemtat, att antalet af dessa bevis utgjort omkring 10,000,

samt att i gränsorterna mot nämnda land dylika bevis icke torde utfärdas

af annan offentlig tjensteman än tullkammareföreståndare.

Om till följd af denna uppgift får antagas, att antalet produktionsbevis,

hvarom nu är fråga, i medeltal utgör 10,000 om året, skulle alltså,

om stämpelafgiften, som för hvarje bevis utgår med 50 öre, borttoges, uppstå

en årlig minskning i stämpelmedlen af omkring 5,000 kronor.

Då emellertid denna minskning icke kan anses i nämnvärd mån inverka

på inkomsttiteln i dess helhet, som i innevarande års riksstat upptages

till 3,700,000 kronor, hafva kollegierna, för den händelse Eders Kongl. Maj:t

skulle finna vaUruutförseln till Norge befrämjas genom denna afgifts borttagande,

icke något att erinra mot nådigt bifall till den af komiterade uttryckta

önskan i denna del; lärande i sådant fall hos Riksdagen böra föreslås

följande tillägg till § 3 i nu gällande nådiga, förordning angående stämpelafgiften

den 24 september 1886, nemligen efter »Bevis, vidimations-» införas:
Bevis,

produktions-, eller intyg om varors tillverkningsort, då de

sändas till Norge — -— — — — — — — — — — fritt —.»

På grund af de skäl, som i denna skrifvelse finnas anförda, hemställer

utskottet,

2:o) att i 3 § af förevarande förordning efter »Bevis,

vidimations-» införas:

»Bevis, produktions-, eller intyg om varors tillverkningsort,

då de sändas till Norge — — — — — fritt—.»

Herr A. G. Olssons ofvannämnda motion lyder sålunda:

»Enär det synes vara med billighetens fordringar väl öfverensstämmande

att arrendator af kronans domäner icke böra betungas med erläggande

af stämpelafgift å utslag och resolutioner i mål och ärenden rörande

deras arrenden, t. ex. om tillstånd att få verkställa odlingar, men gällande

kongl. förordning angående stämpelafgift ålägger vederbörande myndigheter

att i slika fäll uttaga lösen för stämpel, så får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen för sin del ville besluta ett tillägg till 7 § af kongl.

förordningen angående stämpelafgiften den 9 augusti 1884, i syfte att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

kronans arrendator^1 måtte befrias från skyldighet att i mål och ärenden,

som röra deras innehafvande arrenden, erlägga stämpelafgift.»

Förevarande motion synes utskottet gifva uttryck åt en vigtig grundsats.

Den stämpelafgift, som erlägges för statsmyndigheters expeditioner, är

till sin natur en afgift för anlitandet af offentlig myndighet, en afgift som

uttages af den, hvilken i något särskilt fäll till sin förmån påkallar statens

verksamhet. Förhållandet mellan kronan och dess arrendator^1 åter är ett

rent privaträttsligt förhållande, i intet afseende skiljande sig från förhållandet

mellan en enskild jordegare och hans landbo; kronan är i detta fäll gent

emot den enskilde mera husbonde än öfverhet. Vid sådant förhållande synas

de meddelanden, kronan rörande förvaltningen af dess domäner har att till

sina arrendatorer afgifva, icke lämpligen böra göras till föremål för stämpelafgift.

I allmänhet torde ej heller dylik afgift uttagas. Enligt hvad utskottet

inhemta!., lärer kongl. domänstyrelsens beslut i hithörande frågor i de flesta

fall expedieras i form af bref eller kontrakt, för hvilka stämpelafgift ej

erlägges, men undantag finnas, och hos Konungens befallningshafvande, hvilka

myndigheter i vissa fall ega att taga befattning med frågor rörande arrenden

af kronojord, förekommer stämpelbeläggning vid än flera tillfällen, ehuru

praxis härvid synes temligen vacklande.

Om sålunda ett stadgande, i den rigtning motionären föreslagit, synes

vara af behofvet påkalladt, kan utskottet emellertid icke gilla den föreslagna

affattningen på detta stadgande. Motionärens förslag torde nemligen vara

allt för vidsträckt deruti, att det icke begränsar arrendator stämpelfrihet till

sådana arrendet rörande mål och ärenden, som angå hans förhållande till

kronan såsom principal. Från en annan synpunkt är åter stadgandet för

trångt. Något skäl, hvarför icke äfven arrendatorer af annan statens jord

än den, som är under kronans omedelbara disposition, såsom åt allmänna verk

och inrättningar anslagna hemman och lägenheter, äfvensom boställshafvare,

skulle ega att i liknande fall åtnjuta stämpelfrihet, synes utskottet icke

förefinnas.

Då emellertid den utredning, som torde böra föregå afgörandet af

föreliggande fråga, icke är af den beskaffenhet, att den lämpligen kan af

utskottet verkställas, hemställer utskottet,

3:o) *att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det täcktes

Kong!. Maj:t låta utarbeta och till nästa Riksdag framlägga

förslag till sådana bestämmelser, som kunna finnas

erforderliga för att bereda brukare af staten tillhörig jord

rättighet att i mål och ärenden, som angå förhållandet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 10.

mellan honom såsom jordens brukare och kronan såsom

densammas egare, erhålla vederbörande förvaltningsmyndigheters

expeditioner utan stämpelafgift.

Stockholm den 28 april 1890.

På utskottets vägnar:

ER. GUST. BOSTRÖM.

Herr E. W. Carlson har anhållit att få antecknadt, det han icke

deltagit i förevarande betänkandes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.