Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

1890-04-28 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1890:12, Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12-

S:o 12.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1890, kl. 1 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

Sedan bevillningsutskottet till behandling föreliaft de till utskottet,

hänvisade motioner, som röra vilkoren för tillverkning'' af bränvin, får utskottet

jemlikt 40 § riksdagsordningen häröfver afgifva betänkande.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 30, anför herr J.

Eriksson i Norrby, att knappast någon lagstiftningsfråga torde hafva undergått

så många och så genomgripande förändringar som den svenska bränvinslagstiftningen,

och att detta hufvudsakligen torde bero derpå, att dels bränvinet

varit och är en mycket allmän förbrukningsartikel, lämplig såsom

skatteobjekt, och dels varans missbruk visat sig medföra skadliga verkningar

i sedligt, fysiskt och ekonomiskt afseende, hvadan följaktligen statsmagterna

ansett sig böra taga frågan under sitt synnerliga hägn.

Efter att häruppå hafva lemnat eu historisk öfversigt åt nämnda lagstiftning,

andrager motionären, att genom fortsatta skatteförhöjningar bränvinsfabrikationen

omsider kommit i det skede, att den nu mera ej kunde vara af

något synnerligt gagn för jordbruksnäringen; ty då, t. ex., jordbrukaren för

en tunna potatis — en produkt, som ansåges vara bränvinsproduktionens väsentligaste

råvara — erhölle 2 kr. å 2 kr; 50 öre, under det bränvinstillverkaren

för samma qvantitet råvara finge till staten erlägga omkring 11 kronor,

kunde med fog påstås, att det icke lönade sig odla potatis till afsalu för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 19

brännerierna, och samma vore äfven förhållandet med andra jordbruksprodukter.

Då alltså, enligt motionärens förmenande, den tid, då bränvinstillverkningen

varit till gagn för jordbruket, numera vore en öfverlefvad tidpunkt,

torde vid bränvinslagstiftningen hänsyn endast böra tagas till de två andra

hufvudomständigheterna, nemligen å ena sidan bränvinskonsumtionen såsom

en inkomstkälla för staten och å andra sidan samma konsumtions skadliga

verkningar.

Hvad den förstnämnda omständigheten vidkomme, borde väl ej för

mycken vigt fästas vid eu af allmänna moralen utdömd handtering såsom en

statsverkets inkomstkälla, i synnerhet som genom en ändamålsenlig tullagstiftning

och tidsenliga skattereformer statskassan kunde tillföras inkomster ur

sundare och oskadligare tillflöden. Beträffande åter den andra hufvudomständigheten

— bränvinsmissbruket — sä hade under senare åren förekommit

ett allt mer och mer stegradt positivt uppträdande mot detta samhällsonda.

Det vore denna del af frågan, som rättvisligen kräfde statsmagternas

uppmärksamhet och pröfning. Med den pågående frivilliga nykterhetsrörelsen

borde lagstiftningen arbeta hand i hand för uppnåendet af det eftersträfvansvärda

målet: restriktiva åtgärder mot den landsförderfliga spritimporten från

utlandet i första rummet samt successiv inskränkning af den inhemska tillverkningen

och förbrukningen, tills den omsider måtte kunna upphöra.

På grund häraf föreslår motionären, att Riksdagen ville besluta eu

skrifvelse till Kongl. Maj:t med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till lag om bränvinstillverkningens

successiva upphörande för att efter viss tid, t. ex. 10 å 15 år, helt och

hållet förbjudas för andra än medicinska och tekniska ändamål.

Ehuru utskottet delar motionärens intresse för nykterhetssträfvandenas

befrämjande, kan emellertid utskottet icke förorda den åtgärd, motionären i sådant

syfte föreslagit. Att förbjuda så väl tillverkning af bränvin till förtäring som

ock i sammanhang härmed import från utlandet af dylik vara, skulle nemligen

enligt utskottets förmenande vara att tillgripa ett alltför våldsamt medel. Ett

stadgande af den föreslagna beskaffenheten skulle träffa icke blott dem, som

missbruka bränvinet, utan äfven den mängd menniskor, som förtära sådan

vara med måtta, och åtminstone gent emot desse senare torde det föreslagna

förbudet innebära ett allt för stort ingrepp i den personliga frihet, som bör

tillkomma hvarje medborgare. Beträffande åter de personer, som vänjt sig

vid ett omättligt förtärande af bränvin, så skulle desse möjligen, derest

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

nämnda rusmedel alltför brådstörtadt beröfvades dem, förskaffa sig andra

rusmedel af kanske långt farligare beskaffenhet. Vår nation lärer ännu

icke vara mogen för en lagstiftning sådan som den föreslagna, och då utskottet

för sin del anser, att ett godt syfte lätteligen kan mera skadas än

gagnas genom att lör dess vinnande oskäligt stränga åtgärder tillgripas får

utskottet hemställa, ’

1:°) att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen

bifallas.

§§ 3 och 29 i gällande förordning angående vilkoren för tillverkning

åt bränvin äro af följande lydelse:

§ 3.

För bränvinstillverkning må begagnas redskap af hvilken storlek och

beskaffenhet som helst med allenast de inskränkningar, som för kontrollens

handhafvande äro eller varda föreskrifna.

§ 29.

1. Underlåter bränvinstillverkare att ställa sig till efterrättelse vare

sig åt Kong! Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser angående denna

förordnings tillämpning eller de föreskrifter i fråga om tillverkares åligganden,

öfverkol!trollör eller kontrollör i enlighet med denna förordning

eller förenämnda nådiga bestämmelser meddelar, vare ansvaret böter från

och med 20 till och med 200 kronor.

. Den, som tillverkar bränvin i sammanhang med pressjästbered
mng,

. utan att samtidigt det af Kongl. Maj:t bestämda minsta utbyte af

jäst i medeltal erhålles, eller underlåter att, på sätt i § 9 mom. 1 är

föreskrift, hos öfverkontrollör göra anmälan om distillering af bränvin

böte från och med 100 till och med 1,000 kronor.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 124, föreslår herr

Sven Nilsson, att Riksdagen måtte besluta dels följande tillägg till berörda § 3:

»Äfven må användas alla slag af råämnen utom majs, ris och andra

säd ana, som äro af beskaffenhet att icke inom landet allmänneligen alstras;»

dels ock, såsom tillägg till § 29, ytterligare ett moment, så lydande:

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 21

»Den, som vid bränvinstillverkning använder majs, ris eller annat otillåtligt

råämne, straffes med böter från 500 kronor till 1,500 kronor samt erlägger

särskild afgift af 5 öre för hvarje kilogram af det olofligen använda råämnet.»

Till stöd för motionen anför motionären, hurusom dels vid 1887 års

senare riksdag Kongl. Maj:t, i proposition n:o 84, föreslagit att majs, ris och

andra sådana råämnen, som voro af beskaffenhet att ej inom landet allmänneligen

alstras, icke finge användas för bränvinstillverkning, med ansvarspåföljd

för den, som använde dessa råämnen för dylikt ändamål, dels ock

motionären vid nämnda riksdag i motion n:o 88 och vid 1888 års riksdag i

motion n:o 119 väckt förslag i samma syfte, ehuru motionären då föreslagit

förbud att tillverka bränvin jemväl åt flera andra slag af utländsk säd.

Motionären hade för sin del icke öfvergifva öfvertygelsen om nyttan och

nödvändigheten af en reform i det föreslagna syftet. Vid tiden för förenämnda

förslags behandling i Riksdagen hade man föredragit att vidtaga

andra åtgärder för att bland annat hindra den utländska spanmålen att

hamna i bränvinspannorna i landet. Man hade då knappast velat höra

talas om något annat medel deremot än tull. Sådan hade äfven kommit

till stånd, men detta oaktadt florerade bränvinsbränningen i landet fortfarande

af utländska sädesslag, i synnerhet åt majs. Sedan nu ifvern om

höga tullar väl till väsentlig del torde vara lugnad och landet åtminstone

någon tid finge i ro öfvertyga sig om verkningarne af de beslutade tullarne,

hade motionären förestält sig, att de förut väckta förslagen nu skulle kunna

vinna större sympatier för sig inom riksdagen, helst då det väl ej kunde

anses vara hvarken fosterländskt eller statsekonomi^ klokt att, fastän på

indirekt väg, införa en dryck från utlandet, som från eu stor del af landets

invånare förklarades vara den skadligaste af alla.

Det torde också, menar motionären, vara öfver nog med det bränvin

i landet, som tillverkas af dess egna produkter, utan att vi skulle behöfva

för detta ändamål hemta dem från utlandet. Motionären ville nu icke upprepa

de öfriga skäl, som kunde anföras för hans förslag; de återfunnes dels

i ofvan åberopade Kongl. Maj:ts proposition och dels i motionerna, hvartill

motionären hänvisade. Blott det ville motionären tillägga, att Kongl. Maj:t

förklarat, att några hinder ej mötte i afseende på kontrollen vid brännerierna

i riket för genomförande af förslaget.

Såsom motionären anmärker, hafva redan vid föregående tillfällen för

Riksdagen framlagts förslag i enahanda retning, som det nu förevarande,

hvilka förslag emellertid icke tillvunnit sig vare sig utskottets förord eller

Riksdagens bifall. Ej heller anser utskottet sig kunna tillstyrka den nu

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

föreliggande motionen. Det kan väl hända, att genom motionens antagande

den inhemska potatisodlingen skalle kunna i någon mån gynnas, men de

skal, som tala emot motionen, synas dock öfvervägande. Till eu början

måste nemligen utskottet vidhålla sin förr uttalade åsigt om svårigheten att

vid inmäskningen skilja utländska råämnen från inhemska. Särskild! synes

det, enligt hvad utskottets ledamöter haft tillfälle att sjelfve försäkra sig

om, i vissa fall vara nästan omöjligt att kontrollera, huru vida majsmjöl

inblandats i annat mjöl. Härvid kan invändas, att vid bränvinstillverkning

användes icke flnmalen, utan grofmalen eller hel spanmål, och att vid sådant

förhållande svårigheten att skilja de olika sädesslagen från hvarandra icke

är så stor. Detta är visserligen sant enligt nuvarande förhållanden, men

om motionärens förslag antoges, och det sålunda skulle kunna blifva af

fördel för bränvinsbrännaren att försvåra kontrollen beträffande hvilka sädesslag,

som användas vid tillverkningen, är äfven sannolikt, att mycket

bränvin komme att tillverkas af flnmalen spanmål.

Förutom de praktiska svårigheter, det skulle möta att öfvervaka efterlefvande!

af ett stadgande sådant som det föreslagna, tala äfven andra skäl

emot antagandet af motionen. I likhet med hvad utskottet yttrat, då utskottet

vid föregående riksdagar behandlat likartade förslag, anser utskottet

fortfarande, att eu näringsidkare bör ega rätt att välja det råmaterial, han

finner för näringens utveckling fördelaktigast. Motionären synes visserligen

förmena, att bränvinsbränningen är en näring, hvilken, såsom alstrande en

vara, hvars användning endast medför skadliga verkningar, gerna kan inskränkas.

Denna åsigt torde hafva förlorat mycket af sitt berättigande genom

den af Kongl. Maj:t för innevarande Riksdag framlagda proposition angående

förändrade bestämmelser i fråga om denaturering af bränvin, hvilken proposition,

derest densamma, såsom utskottet föreslagit, varder af Riksdagen bifallen,

säkerligen skall medföra ett utsträckt användande af bränvin för

praktiskt nyttiga ändamål. Slutligen erinrar utskottet om sitt vid 1888 års

riksdag i ämnet fälda yttrande, att de skäl, som möjligen tillförene talat för

ett stadgande i den föreslagna rigtningen, betydligt förlorat i kraft, sedan

tull blifvit åsatt all slags spanmål. Rigtigheten af denna utskottets åsigt

vinner stöd af statistiken. Majs användes nemligen till beredning af bränvin

under nedannämnda år i följande qvantiteter:

Tillverkningsåret 1884—1885 ............................................. kilogram 15,695,651.

» 1885—1886 » 12,573,603.

» 1886—1887 » 9,714,608.

» 1887—1888 » 2,123,178.

» 1888—1889 > 8,119,501.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12. 23

På grund af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet,

2:o) att herr Sven Nilssons motion icke måtte vinna

Riksdagens bifall.

Stockholm den 28 april 1890.

På utskottets vägnar:

ER. GUST. BOSTRÖM.

Reservation

vid punkt l:o af herr J. Eriksson i Norrby:

»Under erkännande af den välvilja, utskottet uttalat öfver syftemålet

med den föreliggande motionen, kan jag icke godkänna det slut, hvartill

utskottet kommit.

Utskottet säger att ett bifall till motionen skulle vara att tillgripa ett

allt för våldsamt medel. En skrifvelse till Kongl. Maj:t om framläggande

af ett förslag om bränvinstillverkningens successiva upphörande under en tid

af 15 år — eller ännu längre tid om man så vill — kan väl ej sägas vara

så synnerligen våldsamt. Ett sådant steg skulle otvifvelaktigt gå i den retning,

i hvilken tidsandan, den allmänna opinionen, numera verkar. I alla

händelser hade ju alltid Riksdagen tillfälle att pröfva ett sådant förslag, då

det framkomme. En sak skulle, enligt min öfvertygelse, derigenom vinnas,

det nemligen att de, som i spritdryckerna se en olycka för vårt land och

arbeta på utrotandet af detta samhällsonda, skulle finna att statsmagterna

tagit saken på allvar och de skulle få klart för sig till hvilket mål man

sträfvade.

Utskottet säger vidare, att ett sådant lagstadgande skulle innebära ett

allt för stort ingrepp i den personliga friheten. Visserligen,, men äro nu

spritdryckerna icke endast ett njutningsmedel, utan äfven ett gift — läkarevetenskapen

har ju förklarat dem som sådana — så synes mig att de böra

utrotas. Hvad de i alla händelser äro och huru de verka pa tusentals

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 12.

individer, det lärer oss erfarenheten af gammalt så väl som den dag, som i

dag är: de bereda genom sitt missbruk tusentals individers fysiska, moraliska

och ekonomiska förderf. Då det gäller att lagstifta i en samhällsfråga,

som har sa stort inflytande pa nationens väl eller ve, så synes mig att

individen får underkasta sig, så mycket mer som det väl ej här kan påstås

att det skulle ske till hans skada. Många andra fall finnas ju dess utom,

der lagstiftningen inskränker den enskilde personens frihet till båtnad för

det allmännas val. Då jag för min del är öfvertygad om, att förr eller

senare ett steg maste tagas uti den i min motion antydda rigtningen — den

allmänna moralen skall icke förr finna sig tillfredsstäld — så anser jag att

utskottet bort tillstyrka bifall till min motion.»

Herr E. W. Carlson har anhållit att få antecknadt det han icke närvarit

vid detta betänkandes behandling inom utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.