Sök i Ratio Lex

Betänkande, angående allmänna hevillningen.

1890-03-08 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1890:3, Betänkande, angående allmänna hevillningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

1

»-

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 8 Mars 1890, kl. 2 e. in.

Betänkande, angående allmänna hevillningen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 140, föreslår herr

W. Fånig), med hvilken herrar J. Bromée och Liss Öl. Larsson instämt,

dels att till gällande bevillningsförordnings 8 § 2 inom., i hvilket upptages

hvad som räknas till inkomst af arbete, måtte fogas en punkt af

följande innehåll:

»Inkomst genom skogsafverkning eller försäljning af skog å annans

mark»;

dels ock att i samma förordnings 12 §, som behandlar beskattningsorten,

måtte tilläggas ett så lydande moment:

»Innehafvare af rätt till utverkning af skog å annans mark; för

inkomst deraf: der skogen är belägen.»

Sedan i motionen redogjorts för af motionären vid flera föregående

riksdagar i enahanda syfte framstälda yrkanden, hvilka emellertid

icke af Riksdagen bifallits, anför motionären:

»Då jag nu åter genom ny motion anhåller att få draga frågan

under Riksdagens förnyade pröfning för samma ändamål, som framhållas

i alla mina här ofvan nämnda motioner, deruti åtskilliga af Andra

Kammarens öfrige ledamöter instämt, så anhåller jag äfven att, med åberopande

af de uti dessa framhållna motiv, ytterligare få anföra några

Bill. till Biksd. Frat. 1890. 5 Samt. 1 Afd. 3 Hälft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillning sutskottets Betänkande N:o 3.

ord till bemötande af de väsentligaste invändningar, soin blifvit gjorda

emot motionerna.

I första rummet tyckes man hafva fäst sig vid de större svårigheter,

som det skulle möta att uppskatta och taxera inkomsten af en

rörelse i den ort, der den drifves, än å annan eller andra orter, der

den icke drifves, samt att man icke med säkerhet kunde uppskatta en

rörelse, som vore underkastad konjunkturer.

Härtill ber jag få anmärka, att den inkomst, som kan uppstå genom

förvärfvad skogsafverkningsrätt å annans mark, icke kan*uppskattas

å annan ort, än der rörelsen drifves och så väl till sitt omfång som

till sin afkastning kan vara och är känd, och allra minst kan den uppskattas

i någon proportion till den virkesmängd, som försågas vid något

sågverk eller i osågadt skick expoideras från någon lastageplats,

ty vinsten eller behållningen beror i första rummet på huru stor del af

virket, som blifvit förvärfvadt genom afverkningsrätt å annans mark,

huru stor del genom köp vid sjelfva sågverket och exportorten, eller

huru stor del må hända blifvit afverkad å egen mark.

Om allt detta vet man icke något inom de kommuner, der sågverken

m. m. ärö belägna, och innan virket når fram till sågverket, kan

det, såsom ingalunda är ovanligt, hafva passerat derå händer, som genom

rörelsen beredt sig vinst, och det behöfver ingalunda vara sågverksegaren

eller exportören, som drifver afverkningsrörelsen å annans

mark.

Icke heller kan jag finna, att det skulle möta större svårighet att

uppskatta här omhandlade rörelse än all annan affärs- eller handelsrörelse,

men skulle detta vara skäl till att fritaga rörelsen för bevillning,

så bör för visso äfven all annan affärs- och handelsrörelse fritagas

från bevillning.

Vidare har man invändt, att då jordegaren skattar för sitt hemman

och för sin jord, så bör ock den, som från detta hemman hemtar

materialier till eu ny rörelse, vara befriad från bevillning å inkomsten

deraf.

Det oberättigade i denna uppfattning ligger klart i dagen.

Det kan efter lag icke i ringaste måtto röra annans beskattningsskyldighet,

om jordegaren skattar eller ej. Här måste hvar och en

svara för sig sjelf, och ingen egen att undandraga sig skatt för sin

rörelse derför, att eu annan måste bära skatt för sin.

Det är i hög grad obilligt, att en af landets mest vinstgifvande

rörelser icke skall kunna påföras bevillning i likhet med alla andra lagliga

näringar, och detta fast bevillningsförordningen icke gifver ringaste

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

stöd för eller antydan om en sådan uppfattning’, och det är lika obilligt,

att fattiga kommuner, som i hög grad lida genom här omhandlade

rörelse, skola nödgas att ensamt föda och underhålla deri mängd medmenniskor,

som derigenom blifvit utarmade.»

Såsom ofvan anmärkts, hafva flera gånger förut af herr Farup

väckts motioner i samma syfte som den nu förevarande. Såväl utskottet

som Riksdagen hafva derför haft tillfälle att taga frågan under

grundlig ompröfning, men likasom motionärens förslag icke tillförene

ansetts kunna bifallas, finner utskottet sig icke heller nu hafva erhållit

tillräckliga skäl för att tillstyrka bifall till motionen. Då utskottet vid

1888 års riksdag senast behandlade eu af herr Farup väckt motion af

samma innehåll som den ifrågavarande, yttrade utskottet bland annat:

»Beträffande — — — motionärens förslag i andra punkten, kan

ett sådant stadgande som det af motionären föreslagna visserligen ur

kommunalbeskattningens synpunkt anses önskvärdt i vissa delar af landet,

särskildt i Norrland, men skulle enligt utskottets åsigt leda till allt

för orimliga inkonseqvenser för att vara praktiskt utförbart.

Inkomst af skogsavverkning kan naturligen erhållas antingen genom

försäljning af den afverkade skogen, då inkomsten lätt kan beräknas,

eller ock, såsom vanligen är förhållandet i de norrländska länen,

genom det afverkade timrets förädling, då inkomsten af skogsafverkningen

först kan beräknas, sedan den förädlade produkten blifvit försåld

och försäljningssumman influtit. Då detta ofta inträffar först flera år efter

afverkningen, måste det för ett sågverksbolag, som må hända innehar

afverkningsrättigheter inom ett stort antal socknar, blifva skäligen svårt,

för att ej säga omöjligt, att kunna lemna tillförlitliga uppgifter å den

inkomst, som i hvar och en af de olika socknarne belöper å sjelfva

afverkningen.»

Vid pröfvandet af denna fråga, som endast afser skogsavverkning

å annans mark, är det af vigt att skilja mellan den skogsavverkning,,

som drifves såsom särskild näring, d. v. s. så att det afverkade virket

säljes oförädladt, samt den aVverkning, som är förenad med sågverksrörelse

och endast afser att förskaffa det för sistnämnda rörelse erforderliga

råämne.

Om någon bedrifver skogsavverkning såsom särskild näring, måste

denna rörelse hemfalla under de i 8 § bevillningsförordningen omförmälda

»binäringar till jordbruket, i den mån de icke afse tillgodogörande

af eget jordbruks produkter» och sålunda beskattas såsom inkomst af

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

arbete. I detta fall är följaktligen någon åtgärd med anledning af

hvad herr Farup yrkat i första punkten af sin motion icke erforderlig.

Icke heller lärer beträffande beskattningsorten för dylik rörelse någon

ändring böra göras i gällande stadgande att rörelse beskattas, der densamma

eller någon hufvudsaklig gren deraf på mera sjelfständigt sätt

eller i afsevärd omfattning idkas.

* Beträffande åter det fall att afverkningen bedrifves af samma

person, som sedan använder det afverkade timret till förädling, hyser

utskottet fortfarande den af utskottet förut uttalade åsigt, att en särskild

beskattning af den inkomst, sjelfva afverkningen medfört, är

praktiskt outförbar.

På grund af hvad nu blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att herr Farups ifrågavarande motion icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Herr N. Åkesson anmärker i en inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 65, att stads- och landsförsamlingar, två eller flera, ofta

utgöra ett pastorat, och löneförmånerna vid sådant förhållande utgå till

pastor så väl från land som stad; att, då pastor i sålunda sammansatta

församlingar vanligen är boende i staden samt derstädes mantalsskrifven,

han taxeras för hela lönen i staden, ehuru han kan uppbära större

delen af densamma från landsförsamlingen; samt att likaledes, der flera

landsförsamlingar äro sammanslagna till ett pastorat, pastor kan bo i

en mindre församling inom pastoratet och der uppbära eu mindre del

af sin lön, men ändock der bevillningstaxeras för hela löneinkomsten.

Motionären finner en sådan taxering icke vara rättvis, utan anser, att,

der en prestman åtnjuter lön från flera församlingar, han ock bör

taxeras i de olika församlingarna efter som lönen från dem utgår. På

grund häraf anhåller motionären, att Riksdagen ville besluta ett tillägg

till sista punkten i bevillningsförordningens 12 §, så lydande:

»Prestman, som erhåller lön från flera församlingar taxeras i

hvarje af dessa församlingar till det belopp, han derstädes uppbär.

År prestman för sin lön berättigad till bevillningsafdrag, beräknas

detta på de olika församlingarna i förhållande till den del af lönen,

som från dem utgår.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3. r>

I enahanda syfte som herr Åkessons berörda yrkande hafva motioner

vid åtskilliga föregående riksdagar blifvit väckta utan att kunna

tillvinna sig utskottets förord eller Riksdagens bifall. Då utskottet år

1883 behandlade en af herr A. P. Danielson i ärendet väckt motion,

förklarade utskottet sig ej hafva funnit något vara anfördt, som kunnat

rubba utskottets förr uttalade åsigt om det ifrågasatta stadgandets olämplighet.

Oafsedt de många praktiska svårigheter, som detsamma skulle

medföra, kunde, enligt utskottets förmenande, någon giltig grund knappast

påvisas, hvarför den föreslagna åtgärden icke med lika fog borde

utsträckas till andra löntagare än prester, som från skilda kommuner

uppbure löneinkomster, såsom distriktsläkare, veterinärläkare m. fl.,

hvarigenom dock uppenbarligen enheten i taxeringssystemet på det betänkligaste

skulle förryckas. I sjelfva verket vore också den obillighet,

som i förevarande fall förmenats ligga i bevillningsförordningens stadgande^

mera skenbar än verklig och hade sin egentliga grund i det

rent yttre samband, som hos oss.egde rum emellan den allmänna bevillningen

och den kommunala beskattningen. Om man äfven i vissa

fall, såsom t. ex. då fråga vore om bolag, fabriksegare m. fl., hviska

icke blott under utöfvandet af sin rörelse eller näring komme i åtnjutande

af de fördelar, dem kommun i allmänhet beredde sina medlemmar,

utan äfven oftast inom kommunen sysselsatte arbetare, som kunde falla

dess fattigvård till last, måste medgifva det berättigade i kommunens

fordran att utaf en inom densamma förvärfvad inkomst erhålla något

skattebidrag, så egde deremot en dylik fordran icke något skäl för sig,

då, såsom i förevarande fall, en motsvarande fördel af de kommunala

inrättningarna eller börda för kommunen icke kunde påvisas.

Nämnda utlåtande åberopades af utskottet jemväl vid behandlingen

af en utaf herr P. Ersson i Vestlandaholm år 1888 väckt motion

af lika innehåll som den nu ifrågavarande; och enär utskottet icke haft

anledning frångå sin i samma utlåtande uttalade åsigt, hemställer utskottet,

2:6) att herr Åkessons ifrågavarande motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 119, erinrar herr

P. Svensson i Brämhult, huru svårt, ja rent af omöjligt, det är att förskaffa

sig tillförlitliga uppgifter om de skattskyldiges inkomster af ka
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 3.

pital och arbete, samt att, om detta kan sägas om inkomstbevillningen

i allmänhet, det dock förnämligast gäller om inkomst af kapital, emedan

kapitalet har så lätt för att dölja sig.

För öfrig! anföres i motionen, bland annat, att om någon skattskyldig

undandolde från beskattning något af sina inkomster, han gjorde

sig skyldig till lagstridigt förfarande såväl emot staten som kommunen,

enär han undanhölle den afgift, han enligt lag vore skyldig till dem

erlägga. Att ett sådant förhållande i och för sig såväl i juridiskt som

moraliskt afseende vore orätt, kunde väl icke bestridas, och det blefve

till sina följder så mycket mera orättvist, som det belopp, hvilket på

sådant sätt undanhölles, måste gäldas af andra skattskyldige, hvilka

således Unge betala skatt icke allenast för de inkomster de sjelfva hade,

utan jemväl för det, som på ofvan antydda sätt blifvit undanhållet. De

bestämmelser, som bevillningsförordningen innehölle rörande ansvar

för underlåtenhet att lemna uppgifter, vore, enligt motionärens förmenande,

icke tillräckligt verksamma, och det enda verksamma medel emot

dessa missförhållanden syntes vara att stadga böter för dem, som icke

sanningsenligt uppgåfve sina beskattningsbara inkomster af kapital och

arbete.

På grund häraf föreslår motionären, att Riksdagen ville besluta,

att till § 19 i nu gällande bevillningsförordning måtte fogas ett nytt

moment af följande lydelse:

»Hvarje skattskyldig skall inom april månads utgång hvarje år

till bevillningsberedningens ordförande i det beredningsdistrikt, der han

är bosatt, aflemna sanningsenliga uppgifter om alla sina inkomster af

kapital och arbete under näst föregående år. Befinnes sådan uppgift

upptaga mindre inkomst, än den skattskyldige verkligen har, skall han

bota ett belopp, motsvarande tio gånger den bevillning, hvartill hans

verkliga inkomst bort taxeras; skolande dessa böter tillfalla den kommun,

der den skattskyldige är bosatt.»

Utskottet är väl ense med motionären deri, att det vid taxering

är förenad! med svårigheter att erhålla exakta uppgifter om de skattskyldiges

inkomster, i synnerhet angående deras inkomster af kapital.

Då emellertid ordförande i bevillningsberedning jemlikt § 18 i bevillningsförordningen

bär rätt att, när han så finner nödigt, af de skattskyldige

infordra uppgift å beloppet af deras inkomst utaf kapital eller,

arbete, vid påföljd att den, som underlåter att inom föreskrifven tid

aflemna infordrad uppgift, förlora]- rätten att fullfölja talan mot pröfnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

nämndens beslut i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat

afse, torde det af motionären föreslagna stadgande om ovilkorligt åliggande

för de skattskyldige att till bevillningsberedningens ordförande

aflemna uppgifter om sina inkomster af kapital och arbete icke vara

af behofvet påkalladt.

På grund häraf hemställer utskottet,

3:o) att herr P. Svenssons ifrågavarande motion

icke måtte af Riksdagen bifallas.

i

§§ 24, 30, 37, 38, 39 och 51 i gällande bevillningsförordning äro

af följande lydelse:

§ 24.

Mom. 1. Genom utfärdad allmän kungörelse underrättar Kongl.

Majfls befallningshafvande, i början af hvart och ett år, de skattskyldige

om de personer, som inom hvarje ort blifvit af Kongl. Majfls befallningshafvande

-förordnade att såsom ordförande leda bevillningsberedningens

arbeten för samma år, samt om de särskilda beredningsdistrikt,

deruti länet blifvit indeladt, hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande

meddelar föreskrift om det antal beredningsledamöter,

som inom hvarje stad eller kommun skall väljas, samt om hvad i öfrigt

vid dessa val bör iakttagas. Uti denna kungörelse erinras vederbörande

om skyldigheten att aflemna de uppgifter, som i afseende på den förestående

bevillningstaxeringen skola meddelas, samt om påföljden för

uraktlåtenhet derutinnan, hvarjemte underrättelse meddelas om tid och

ställe för uppgifternas aflemnande.

Mom. 2. Val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedningen

skola förrättas före den 15 februari; börande, genast efter valförrättningens

slut, ej mindre de då valda personerna än den af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande förordnade ordföranden i samma beredning

om de verkstälda valen underrättas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

§ 30.

Bevillningsberedningens förslag tillika med mantalslängden jemte

de till hvardera hörande uppgifter och öfriga handlingar äfvensom afskrift

af föregående årets taxeringslängder skola senast den 6 juni aflemnas

i Stockholm till öfverståthållareembetet och i öfriga städer till

magistraten. Dessa myndigheter skola senast fjorton dagar före taxeringsnämndens

sammanträde kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit

uppgjordt och aflemnadt, samt att kännedom om detsammas innehåll

kan på angifvet ställe inhemtas; åliggande det i Stockholm öfverståthållareembetet

och i öfriga städer magistraten att till taxeringsnämnden

öfverlemna beredningens förslag och mantalslängden samt öfriga,

ofvan omförmälda handlingar.

På landet skall beredningens förslag senast den 6 juni öfverlemnas

till kommunalstämmans ordförande, som det åligger ofördröjligen efter

mottagandet kungöra, att ifrågavarande förslag blifvit uppgjordt och

aflemnadt, samt att kännedom om detsammas innehåll kan på angifvet

ställe inhemtas. Tio dagar före taxeringsnämndens sammanträde skall

han öfversända förslaget till vederbörande kronofogde. Mantalslängden

med tillhörande uppgifter samt taxeringsuppgifterna och öfriga handlingar

skola af beredningens ordförande efter förrättningens slut tillställas

vederbörande kronofogde, hvilken det åligger till taxeringsnämnden

medföra så väl samtliga dessa handlingar som ock beredningens förslag.

§ 37.

Så fort sig göra låter utfärdar Kongl. Maj:ts befallningshafvande

allmän kungörelse angående anställande af val till ledamöter i taxeringsnämnderna

samt tid och ställe för nämndernas sammanträden.

Denna kungörelse bör jemväl innehålla bestämda föreskrifter om hvad

vederbörande tjensteman samt de skattskyldige hafva att med hänsyn

till dessa nämnder iakttaga, äfvensom angående samma nämnders och

deras ledamöters åligganden. Senast inom fjorton dagar efter den, då

denna kungörelse blifvit på vanligt sätt inför församlingen uppläst, utlyses

å landet kommunalstämma för anställande af omförmälda val. I

stad förrättas valen inför magistraten af stadens vid allmän rådstuga

eller vid val af stadsfullmägtige röstberättigade invånare; och skall, då

stad är delad i flere taxeringsdistrikt, hvarje distrikt för sig utse sina

ledamöter i taxeringsnämnden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

9

§ 38.

På landet bör antalet af hvarje taxeringsnämnds ledamöter vara

nio, då taxeringsdistriktet icke utgöres af mera än en kommun. Omfattar

åter taxeringsdistriktet två kommuner, skall taxeringsnämnden

bestå af tio ledamöter, bland hvilka fem utses af hvardera kommunen;

och om tre eller flere kommuner tillhöra samma taxeringsdistrikt, bör

hvarje kommun utse i förra fallet fyra och i senare tre ledamöter i

detta distrikts taxeringsnämnd.

I stad skall likaledes taxeringsnämnd bestå af nio ledamöter, då

taxeringsdistriktet omfattar blott ett beredningsdistrikt. Inbegripas åter

två beredningsdistrikt under ett taxeringsdistrikt, skola ledamöterne i

taxeringsnämnden vara tio, deraf fem utses från hvartdera beredningsdistriktet;

och då taxeringsdistriktet omfattar tre eller flere beredningsdistrikt,

utses från hvarje beredningsdistrikt i förra fallet fyra och i det

senare tre ledamöter i taxeringsnämnden.

Vid samma tillfälle, som ledamöterne i taxeringsnämnden väljas,

bör äfven förrättas val af suppleanter, motsvarande minst hälften af de

ordinarie ledamöternes antal, samt ordningen suppleanterne emellan bestämmas.

§ 39.

För att vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd erfordras att

inom taxeringsdistriktet hafva under nästföregångna år utgjort fastighets-

eller inkomstbevillning; börande åtminstone en af dem, som utses

till ledamöter i taxeringsnämnden, hafva erhållit vederbörligt uppdrag

att å kommunens vägnar deltaga i årets bevillningsberedning. För öfrig!

bör vid ifrågavarande val tillses, att, så vidt möjligt är, så väl fastighetsegare

som näringsidkare och löntagare komma att i nämnden ega

säte och stämma.

Efter valets förrättande bör den, som dervid fört ordet, om detsammas

utgång skyndsamt underrätta, i Stockholm Ofverståthållareembetet

och på landet kronofogden, samt dervid tillika meddela hvilka

bland de valde i årets bevillningsberedningar deltagit; skolande i stad

magistraten och på landet kronofogden underrätta de valde ledamöterne

och suppleanterne om det dem gifna uppdrag, hvarvid tillika till eu

hvar af de valde, som icke i beredningen deltagit, skall öfverlemnas

ett exemplar af denna förordning.

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 5 Sami. 1 Afd. 3 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o S.

Den, som valts till ledamot i taxeringsnämnden, är, så vida han

icke af laga förfall derifrån hindras, skyldig att detta uppdrag fullgöra.

Inträffadt förfall bör ofördröjligen anmälas för magistraten eller kronofogden,

så att före nämndens sammanträde suppleant hinner inkallas.

Ledamot i taxeringsnämnd, som, utan anmäldt laga förfall, uteblifver

från nämndens sammanträde, böte fem kronor. Taxeringsnämnds vid

utlyst sammanträde närvarande ledamöter ega att, om det för taxeringsförrättningens

fortgång erfordras och utsedd suppleant för tillfället icke

finnes att tillgå, inkalla annan till ledamot valbar person att i förrättningen

deltaga.

Taxeringsnämnd får icke träda i verksamhet eller fortsätta sina

göromål, så vida icke de närvarande vederbörligen valde eller tillkallade

ledamöterne utgöra minst två tredjedelar af det antal, hvaraf nämnden

bör bestå.

§ 51.

Senast innan klockan tolf å åttonde dagen före den, då pröfningsnämnden

sammanträder, eller, om åttonde dagen är helgedag, å nästföljande

dag, bör skattskyldig, som finner sig föranlåten anföra besvär

öfver taxeringsnämnds beslut i hvad honom rörer, så ock vederbörande

kommun, som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, hafva till Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande inlemnat sin till pröfningsnämnden stälda besvärsskrift;

börande de skattskyldige genom den i § 54 omförmälda

kungörelse härom erinras.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 50, anför herr

H. Amnéus dels att val af ledamöter och suppleanter i bevillningsberedningarne

icke sällan uppskjutas utöfver den i § 24 af bevillningsförordningen

bestämda tid och att underrättelse om samma vals utgång

öfver höfvan fördröjes eller rent af uteblifver äfvensom att stundom

origtigt antal ledamöter inväljes, dels ock att, emot stadgandena i §§

37, 38 och 39 af berörda förordning, det likaledes icke sällan förekommer,

att val af ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnden hållas

för sent, akt origtigt antal eller icke qvalificerade personer väljas samt

att underrättelse om valet lemnas för sent eller i ofullständigt skick.

Beträffande det i § 30 af nämnda förordning gifna stadgande, att

kommunalstämmas ordförande skall tio dagar före taxeringsnämndens

sammanträde öfversända bevillningsberednings förslag till vederbörande

kronofogde, anför motionären, att detta stadgande uppenbarligen till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

kommit i afsigt att kronofogden skall kunna fullgöra sitt åliggande

enligt 41 § att efter sorgfällig granskning af förslaget göra de

anmärkningar och framställningar, hvartill han för iakttagande af

kronans rätt finner sig ega anledning, icke synes nöjaktigt motsvara

sitt ändamål, då enligt dess ordalag insändandet skall beräknas icke

efter hela fögderiets pålysta taxeringsterminer, utan endast efter det

särskilda distriktets, och tillätes jemväl inkräkta på de tio dagarne,

utan all hänsyn till längre eller kortare postgång. Detta åter, säger

motionären, medför den olägenhet att kronofogden, som i vissa fögderier

har närmare 150 taxeringslängd^'' att genomgå och granska,

vanligen erhåller blott några få dagar för detta sitt arbete; och

skulle han i sitt distrikt hafva t. ex. tio taxeringsnämnder, hade

han ej ens bekommit en del förslag, när han till dessa förrättningar

afreste från hemmet. Den knappt tillmätta tiden medgåfve ej heller

anlitande af länsstyrelsens mellankomst, äfven för händelse denna myndighet

skulle anse sig befogad att inskrida mot den försumlige genom

vites föreläggande. Men, sådant stadgandet nu vore, hade det ej ens

efterlefvats, utan hade det upprepade gånger inträffat, att skyldigheten

blifvit af kommunalstämmoordföranden antingen för sent eller alldeles

icke fullgjord, hvilket ännu mera försvårat möjligheten för kronofogden

att anmärka oegentligheter och origtigheter i taxeringen — exempelvis

samme persons taxering inom liera kommuner för en och samma

inkomst — samt äfven vållat, att taxeringsnämnd nödgats uppskjuta

sitt arbete under väntan på förslagets införskaffande medels budskickning.

Från ett fögderi hade det meddelats motionären att »det endast

undantagsvis inträffat att handlingarne inom föreskrifven tid kommit

kronofogden till banda.»

Angående den tid, inom hvilken, enligt § 51 i förevarande förordning,

till pröfningsnämnden stälda besvär skola inlemnas till Konungens

befallningshafvande, yttrar motionären, att, ehuru den tid, som sålunda

anvisas för besvärens diarisering, genomläsande, jemförelse med löpande

och föregående årets taxeringsprotokoll och längder samt ordnande

i föredragningslista, är allt för knappt tilltagen, en vidgning deraf

ej torde vara tillrådlig, enär de skattskyldige ändock ej egde synnerligt

lång tid på sig att begagna rätten till klagan. Om de klagande

vore skyldige att vid sina besvär foga utdrag af taxeringsprotokoll och

längder, vore visserligen en stor lättnad vunnen i och för besvärens

förberedande pröfning af kronoombudet; men då alla dessa handlingar

redan funnes inne å landskontoret, syntes ej heller lämpligt att härmed

ovilkorligen besvära de klagande. Deremot torde, enligt motionärens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

förmenande, en föreskrift att klagande i sina besvär uttryckligen skulle

genom utsättande af gårdsnummer i stad samt socken och hemman å

landet hvilket icke sällan uraktlätes — tydligt uppgifva sitt eller,

då kommun klagade, vederbörande skattskyldiges hemvist, icke medföra

synnerligt omak för honom sjelf, men deremot bespara landskontoren

åtminstone det ofta förekommande besväret att för klagandens

återfinnande i längderna nödgas genomgå en eller flera bland dessa,

råd för rad ifrån början kanske till närmare slutet, hvilket arbete särskild!;

hvad städernas längder anginge, kunde förorsaka rätt mycken

tidspillan.

För öfrigt andrager herr Amnéus i sin motion, att ehuru bevillningsförordningen

i §§ 19, 28, 33, 39, 42 och 59 stadgar icke blott ansvar

enligt lag och författningar å försumlig tjensteman, utan ock böter

eller dagabot för verk, bolag och enskilde, för ordförande och ledamöter

i bevillningsberedning, för ledamot af taxeringsnämnd samt för

pröfningsnämnds protokollsförare, allt för så vidt de låtit försummelse

komma sig till last, förordningen deremot saknar alla korrektiv af sistnämnda

slag mot försummelser af ordförande i kommunalstämmorna,

men att det ville synas, som fordrade den enklaste följdrigtighet att

äfven desse, lika väl som ofvan uppräknade funktionärer och förtroendemän,

borde vara underkastade bötesansvar för visad underlåtenhet eller

försummelse. Visserligen torde, säger motionären, utan att sådant i

bevillningsstadgan särskildt påpekats, bestämmelserna i 25 kap. 17 och

22 §§ strafflagen vara tillämpliga äfven på kommunalstämmoordförande;

men en dylik tillämpning, om och när den komme till stånd, skulle,

utan att medföra större verkan, för vederbörande bereda större omgång

och obehag än utdömandet i administrativ väg af ett i allmän författning.

på förhand utsatt bötesbelopp; och endast sjelfva tillvaron i bevillningsstadgan

af särskildt bestämdt bötesansvar torde i och för sig

i någon mån bidraga till stadgans noggrannare efterlefnad. Då kommunalstämmas

ordförande jemlikt 20 § i kongl. förordningen om kommunalstyrelse

på landet hade till åliggande att framställa ärendena till

öfverläggning samt tillse, det andra frågor ej företoges än de, som

vore upptagna i kungörelsen om stämman, vore det ju honom personligen

som ansvaret också borde drabba för de vid valen begångna felaktigheter,

åtminstone hvad anginge de valdes antal, och detta desto

hellre som de propositioner, han hade att framställa, komme honom

tillhanda i form af allmän författning och länsstyrelsens derpå grundade

kungörelse. Väl ville motionären erkänna att ordförandena i de skilda

orternas kommunalstämmor merendels och öfver hufvud med stor pligt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

trohet uppfylde sina förbindelser såsom kommunernas förtroendemän;

men motionären trodde sig nu hafva visat, att undantag ej sällan egde

rum från detta lyckliga förhållande, och det vore just för dessas skull

som eu utsträckning af bevillningsstadgans ansvarsbestämmelser syntes

motionären vara af behof påkallad, såvida nemligen den beskattning

skulle få en ordentlig och pålitlig gång, hvilken ju allt mera syftade

att bilda aflösningen för eu del andra skattformer och hvilken vore så

mycket vigtigare och laggrannare, som den i sjelfva verket utgjorde

grunden ej blott för vår kommunala sjelfstyrelse, utan ock för vitala

delar af landets politiska lif.

På grund häraf hemställer motionären, att Riksdagen må besluta

följande ändringar i och tillägg till bevillningsförordningen:

§ 24 mom. 2: Val af--— februari och höra, genast---

underrättas, vid hot af 5 kronor för den försumlige.

§ 30 andra stycket: På landet — — —- som det, vid hot af 5 kronor,

åligger — — — inhemtas. Tio dagar före den, då taxeringsnämnd i

fögderiet först sammanträder, skall han, vid hot af 3 kronor för hvarje Överskjutande

dag, tillställa vederbörande kronofogde förslaget eller ock så tidigt derförut

tillsända honom detsamma med allmänna posten, att det kan honom tillhandakomma

inom denna tid, Mantalslängden —■ — förslag.

§ 37: Så fort — — — uppläst, skall, vid hot af 5 kronor, å landet

utlysas--— taxeringsnämnden.

Till § 38 lågges i slutet: Väljes orätt antal ledamöter eller suppleanter,

eller har ordningen mellan dessa senare icke blifvit bestämd, vare den ordförande

vid valförrättningen, som sådant vållat, förfallen, om han är tjensteman,

till ansvar för tjenstefel, men eljest till böter af 5 kronor.

§ 39: För att — — — stämma.

Efter valets förrättande bör, vid ansvar som i nästföregående paragraf

sägs, den som dervid — — — deltagit. Anser kronofogden att obehörig

person invalts, har lian att genast anmäla sådant hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i länet, som efter pröfning af förhållandet eger förordna om

nytt val eller, der tiden ej medgifver detta, den obehörigt valdes uteslutande ifrån

och suppleants inkallande till taxeringsnämnden, I stad skall magistraten och

på landet — — — förordning.

Den som valts---deltager.

Taxeringsnämnd —--bestå.

§ 51: Senast — — — besvärsskrift, hvilken, såvidt afseende derå

skall fästas, hör genom utsättande af sockne- och hemmans eller lägenhets namn

för landet samt gårds- eller tomtnummer eller särskild benämning i stad tydligt

uppgifva dens hemvist, hvars taxering är i fråga; börande---erinras.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Utskottet har i likhet med motionären trott sig finna, att ordförandena

i de skilda orternas kommunalstämmor merendels och öfverhufvud

med stor pligttrohet uppfylt de åligganden, som blifvit dem

uppdragna ; och äfven om ett eller annat undantag härifrån skulle förekomma,

torde rättelse derutinnan icke böra sökas på strafflagstiftningens

väg. Med afseende å våra kommunala befattningars egenskap af

förtroendeuppdrag, för hvilkas fullgörande någon ersättning icke uppbäres,

torde nemligen deras innehafvare icke böra alltför mycket utsättas

för straffpåföljder, derest de icke vid bestridandet af sina befattningar

ådagalägga den insigt i gällande föreskrifter, som man med

fog kan fordra hos aflönade embetsmän. Särskildt synes det föreslagna

tillägget till § 30 om dagabot för den ordförande i kommunalstämma,

som icke i tid tillställer eller tillsänder kronofogde bevillningberednings

förslag, obilligt, då den tid, inom hvilken kommunalstämmans ordförande

har att fullgöra berörda skyldighet, är så obestämdt angifven.

Den i § 39 föreslagna förändringen skulle enligt utskottets förmenande

gifva Konungens befallningshafvande alltför stort inflytande

öfver taxeringen, hvilket äfven torde vara obehöfligt, då val af ledamot

i taxeringsnämnd kan såsom hvarje annan kommunalstämmas åtgärd

öfverklagas.

Beträffande slutligen det ifrågasatta tillägget till § 51, att, vid

besvär öfver taxeringsnämnds beslut, borde i besvärsskriften genom utsättande

af sockne- och hemmans eller lägenhets namn för landet samt

gårds- eller tomtnummer eller särskild benämning i stad tydligt uppgifvas

dens hemvist, hvilkens beskattning vore i fråga, så skulle utan

tvifvel ett dylikt stadgande medföra någon lättnad vid verkställandet

af de för pröfningsnämnden nödiga förarbetena. Lagstiftningen bär

dock på senare åren gått i rigtning att underlätta anförandet af besvär

öfver beskattning, i det att 1885 års Riksdag upphäfde det i § 66 af

1883 års bevillningsförordning befintliga stadgande om skyldighet för

den, som med allmänna posten till vederbörande myndighet insände

besvär, hvarom i sagda förordning förmältes, att styrka det klaganden

egenhändigt undertecknat besvärsskriften eller att densamma på hans

begäran eller med hans samtycke blifvit uppsatt. Att vid sådant förhållande

i bevillningsförordningen införa det af motionären föreslagna

äfventyr för underlåtenhet att i besvärsskrift lemna tydlig uppgift om

bostad, att nemligen i sådant fall afseende icke skulle fästas vid besvärsskriften,

anser utskottet ej vara lämpligt eller af behofvet påkalladt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 3.

Med anledning af hvad nu blifvit anfördt, hemställer utskottet,

4:o) att herr Amnéus’ ifrågavarande motion icke

måtte vinna Riksdagens bifall.

Då, först sedan statsverk^ behof blifvit utredda och bevillningssumman

bestämd, yttrande kan afgifvas angående de i bevillningsförordningen

upptagna pimcent- och sifferbelopp, kommer utskottet att

framdeles under Riksdagens lopp göra den slutliga framställning i förevarande

ämne, hvartill förhållandena föranleda; hvilket utskottet får

5:o) för Riksdagen anmäla.

Stockholm den 8 mars 1890.

På utskottets vägnar:

F. Barnekow.

Reservationer:

vid l:a punkten

af herrar J. P. Nilsson i Käggla, J. Bengtsson i Gullåkra och J

Eliasson;

vid 2:a punkten

af herrar J. P. Nilsson i Käggla, J. Bengtsson i Gullåkra, J. Eliasson

och A. E. Petersson i Hamra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.