Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, n:o 23, med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels-och sjö fartsförhållanden.

1890-03-20 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1890:5, Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, n:o 23, med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels-och sjö fartsförhållanden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1890, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, n:o 23,

med förslag till förnyad förordning angående Sveriges

och Norges ömsesidiga handels-och sjö fartsförhållanden.

Uti nådig proposition, n:o 23, har Kong!. Maj:t, med öfverlemnande

af förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga

handels- och sjöfartsförhållanden, föreslagit Riksdagen att för

sin del godkänna samma förslag.

. Uu gällande lagstiftning i denna fråga är att söka i kongl. förordningen

den 29 maj 1874, sådan den lyder efter de ändringar, som

uti densammas 3, 4, 8, 9, 14, 16 och 18 paragrafer vidtagits genom

kongl. förordningen den 1 juli 1887. I bilagan till detta betänkande

återfinnas såväl denna mellanrikslag som Kongl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, för jemförelsens underlättande uppstälda med jemnlöpande

tsxt.

De giundsatser, kongl. förordningen den 29 maj 1874 ursprungligen

innehöll beträffande den hufvudsakliga samfärdseln emellan de

båda rikena, voro i korthet följande:

alla svenska eller norska naturalster och tillverkningar skulle

vid införsel från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af vissa uppräknade artiklar, för hvilka full tull skulle

erläggas;

alla utländska varor skulle erlägga full tull;

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 5 Sami. 5 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

vissa qvantiteter tullpligtiga varor fiugo vid resa öfver gränsen

tullfritt medföras.

Emellertid visade det sig, att denna lag medförde ganska väsentliga

olägenheter, isynnerhet genom den vidsträckta omfattning af begreppet

inhemsk tillverkning, lagen medgaf. Härigenom kunde nemligen

en i sjelfva verket utländsk vara, genom att underkastas en

obetydlig bearbetning i det ena landet, beredas tullfri införsel i det

andra. I händelse den utländska varan i båda länderna vore tullfri

eller belagd med lika höga tullar, medförde detta visserligen ingen

olägenhet, men i motsatt fall bereddes det land, som egde den lägre

tullsatsen, en med lagen ej afsedd vinst på tulldifferensen. Vidare anmärktes

mot lagen, att rätten att vid resa öfver gränsen tullfritt medföra

vissa qvantiteter tullpligtiga varor missbrukades, samt att lagens

stadganden om produktionsbevis icke vore betryggande.

Det missnöje, dessa förhållanden framkallade, föranledde år 1886

en Riksdagens skrifvelse till Kongl. Maj:t, deruti Riksdagen anhöll om

mellanrikslagens revision. Med anledning häraf inleddes underhandlingar

med norska regeringen, hvilka underhandlingar hade till följd,

att Kongl. Maj:t redan vid 1887 års riksdag afgaf proposition om förändrad

lydelse af åtskilliga paragrafer i 1874 års förordning. Detta

förslag, som af Riksdagen oförändradt antogs, blef sedermera lag genom

kongl. förordningen den 1 juli 1887.

Genom denna lag sökte man förebygga vinst på tulldifferensen

dels genom att med afseende på artikeln kläder, hvilken artikel särskildt

varit föremål för en uppdrifven spekulation i förevarande hänseende,

införa s. k. skilnadstull, dels ock genom att uppräkna vissa

mindre omfattande bearbetningar, hvilka ej skulle ega förmåga naturalisera

en eljest utländsk vara. Vidare stadgades genom denna förordning,

att tullfrihet vid resa öfver gränsen för vissa partier tullpligtiga

varor icke skulle gälla varor, som i handelsafsigt infördes, hvarjemte

angående produktionsbevis åtskilliga nya bestämmelser infördes.

Lagens uppsägningstid, som förut varit ett år, förlängdes genom 1887

års förordning till två.

_ Emellertid blef det ganska snart uppenbart, att dessa förändringar

i mellanrikslagen, ehuru i viss mån fördelaktiga, likväl icke varit

tillfyllestgörande. Möjligheten till vinst på olikheten i de båda ländernas

tullsatser hade derigenom icke blifvit förebyggd i den omfattning,

som vant önskvärd, och denna brist i lagen blef af särskild betydelse,

då genom 1888 års Riksdags beslut tull i Sverige dels pålades

flera föi ut tullfria artiklar, dels förhöjdes å andra. Äfven de nya be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

BevillningsutsJcottels Betänkande N:o 5. 3

stämmelserna om rätten att vid resa öfver gränsen medföra vissa mindre

partier tullpligtiga varor samt om produktionsbevisens affattning

visade sig icke mägtiga att förebygga missbruk.

Hufvudsakligen af dessa anledningar anhöll 1888 års Riksdag i

underdånig skrifvelse, att Kongl. Maj:t med anledning af de beslut,

Riksdagen fattat om ändringar i tulltaxan, täcktes, så fort ske kunde,

inleda underhandlingar med norska regeringen om sådana bestämmelser

i den så kallade mellanrikslagen, hvilka af Riksdagens omförmälda beslut

med nödvändighet påkallades. På grund af denna skrifvelse uppdrog

Kongl. Maj:t åt den nämnda år tillsatta tullkomité att afgifva

förslag till de ändringar i mellanrikslagen, som kunde finnas erforderliga.

Sedan tullkomitén fullgjort detta uppdrag, samt kongl.

kommerskollegium och kongl. generaltullstyrelsen i frågan afgifvit

yttrande, förordnade Kongl. Maj:t, såsom framgår af bilagorna till

den kongl. propositionen, att förhandlingar emellan de båda länderna

skulle företagas, i anledning hvaraf för hvardera riket utsågos tre ombud.

Mellan dessa ombud hafva sedermera förhandlingar pågått under

slutet af nästlidet år.

Det förslag, Kongl. Maj:t nu framlagt, öfverensstämmer i hufvudsak

med hvad tullkomitén hemstält, och har utskottet i allmänhet

funnit de föreslagna lagförändringarne fördelaktiga. Äfven om förslaget

icke är af den omfattning, att en i enlighet dermed beslutad lag skulle

antagas kunna, oberoende af de förändringar de särskilda ländernas

tulltaxor under framtiden kunna komma att undergå, på ett tillfyllestgörande

sätt för någon längre tidsperiod ordna mellanrikslagstiftningen,

synes förslaget väl egnadt att afhjelpa de missförhållanden och brister

i den nu gällande lagstiftningen, som hittils varit de mest i ögonen

fallande. Så kan enligt den föreslagna nya lagen, på några få mindre

väsentliga undantag när, ett af Sverige beslutadt utförselförbud eller

en viss vara åsatt exporttull göras gällande jemväl beträffande den

landväga samfärdseln med Norge, hvilket enligt nuvarande mellanrikslag

icke är möjligt.

Förbud mot införsel af norsk vara landvägen, som nu endast

kan föreskrifvas af karantänshänsyn får enligt det föreliggande förslaget

stadgas, utom af sanitära grunder, jemväl i det fäll, att dylik

varas frambringande eller tillverkning i Sverige icke är medgifven.

Likaså kan en vara, hvars tillverkning i Sverige är underkastad särskild

offentlig kontroll, vid införsel från Norge göras till föremål för

motsvarande kontrollåtgärder.

Möjligheten till vinst på olikheten i de båda ländernas tullsatser

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

iBo7™e1lig fån bebyggd dels genom tillämpning af den genom

»87 are förordning i afseende å kläder införda skilnadstullen jemväl

pa valfader ad linne, hampa eller jutegarn samt vissa jern och stålvaror,

dels ock genom ett mera uttömmande angifvande -af de obetydlga.

re bearbetningar, hvilka icke skola ega förmågan att naturalisera

en i ofrigt utländsk vara.

For att förebygga, det stadgandet om rätt för resande att tullfritt

medföra vissa partier tullpligtiga varor skall kunna missbrukas i handels

afsigt, hafva storleken af dessa partier väsentligen minskats, vissa

der föresWvits*8 ^ tilla^ts’ hvarjemte åtskilliga kontrollåtgär
Slutligen

innehåller förslaget åtskilliga skärpta bestämmelser angående

formen för produktionsbevis.

Ofriga .föreslagna ändringar äro dels af mindre betydenhet, dels

blotta redaktionsförändringar.

En bestämmelse i det föreliggande förslaget, som emellertid synes

utskottet mindre lämplig är stadgandet i 3 § om jern- och skålskrot,

Under punkten »i) Jern- och Stålvaror» återfinnes nemligen i denna

paragraf, en så lydande bestämmelse:

. 0, . »Vid tillämpning af stadgandet i denna punkt skall jern- och

stalskrot, fallet i ettdera riket efter derstädes förbrukadt utländskt

iabnkat, anses såsom i detta rike framstäldt..»

• + tillkomsten af detta stadgande, som icke fans intaget

i tuJfkomiténs förslag, anför herr statsrådet och chefen för kongl. finansdepartementet

i det yttrande till statsrådsprotokollet den 21 nästlidne

följande’ ^ återfiimeS bla“d biIagorna ti]1 den kongl. propositionen

»Vid förhandlingarne angående den föreslagna skilnadstullen å vissa

slag åt jern- och stålvaror har till besvarande förekommit spörsmålet

huru i fråga om tillämpning af sådan tull borde förhållas, i händelse

raamnet till en vara af hithörande slag utgjordes af jern- eller stålskrot.

filt en början, bör erinras, att frågan härom visserligen för närvarande

saknar praklisk betydelse, enär sådant skrot nu i Sverige åtnjuter

tullfrihet, men att 1888 års Riksdag beslöt åsättande af tull å

namnda artikel samt att. skälet, hvarför den ifrågavarande tullbeskattnmgen.

ej ännu kommit till genomförande, allenast varit det, att

skrot i tulltaxan är sammanfördt i en rubrik med tackjern, för hvars

jemväl af namnda års . Riksdag beslutade tullbeskattning gällande

handelstraktat med Spanien ansetts lägga hinder i vägen. Vid sådant

förhållande har frågans lösning redan nu ansetts af omständigheterna

pakalfad. I princip ar frågan lätt besvarad derhän, att, då skrotet vore

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 5

fallet efter utländskt fabrikat, skilnadstull skulle förekomma, men eljest

icke. Då emellertid i det alldeles öfvervägande antalet fall ej en gångtillverkaren

torde kunna med säkerhet uppgifva, huruvida det af honom

vid tillverkningen använda skrot leder sitt ursprung från svenskt eller

norskt fabrikat, skulle frågans lösning i nu antydd rigtning medföra,

att så godt som allt skrot komme att betraktas som utländskt råämne.

Finge deremot allt skrot, som fallit inom landet, betraktas såsom inhemskt

råämne, skulle sådant kunna föranleda det missbruk, att utländska

förslitna maskiner eller dylikt i större skala infördes för att

tjena som råämne åt jernindustrien och derigenom bereda tullfrihet åt

deri tillverkade varan. Man har derför ansett sig böra gå en medelväg

och funnit en sådan i den uti författningsförslaget föreslagna bestämmelsen,

att skrot efter utländska fabrikat skall anses såsom inhemskt

råämne endast under den förutsättning, att fabrikatet blifvit inom landet

förbrukadt.»

Ifrågavarande stadgandes affattning skänker enligt utskottets förmenande

icke tillräcklig trygghet mot missbruk. Svårigheten för en

tillverkare att veta, om det skrot han, oftast genom mellanhänder, inköper

är inhemskt eller fallet från utländskt fabrikat, som icke blifvit

inom riket förbrukadt, måste innebära en frestelse för den mindre samvetsgranne

fabrikanten att i detta hänseende uppgifva hvad för honom

är fördelaktigast, nemligen att skrotet är af inhemskt ursprung. Jemväl

synes uttrycket »i ettdera riket förbrukadt utländskt fabrikat)) icke

utesluta möjligheten af att t. ex. utländska, till större delen förslitna

fabrikat införas i ettdera landet i afsigt att, sedan de någon kortare tid

der brukats, såsom inom landet förbrukade användas till frambringande

af varor, som sedermera på grund af råämnets i formelt afseende inhemska

ursprung skulle få tullfritt införas i det andra landet.

På grund af dessa skäl och då särskildt de svenska spikfabrikerna

kunna komma att lida ett ganska väsentligt afbräck genom en

bestämmelse af ifrågavarande art, anser utskottet, att denna bestämmelse

bör ur lagen utgå.

I sitt betänkande hade tullkomitén hemstält, att mellanrikslagens

18 § måtte så ändras, att uppsägningsningstiden inskränktes till ett

år i likhet med hvad förhållandet varit före 1887. I detta afseende

innebär emellertid Kongl. Maj:ts förslag icke någon ändring i 1887

års förordning. Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet,

som i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 21 nästlidne februari

sjelf uttalar sig till förmån för den ettåriga uppsägningstiden, meddelar

dock, att man från norsk sida ej velat ingå på en ändring af ifrågavarande

så nyligen öfverenskomna bestämmelse. Om än utskottet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

delar åsigten om lämpligheten af den kortare uppsägningstiden, isynnerhet

som samma uppsägningstid är föreskrifven i de flesta andra af

våra med främmande magter ingångna handels- och sjöfartsfördrag,

har dock utskottet vid ofvanberörda förhållande icke velat påyrka

någon ändring i den föreslagna tvååriga uppsägningstiden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

att Riksdagen ville för sin del godkänna Kongl.

Majrts ifrågavarande förslag, dock med den ändring

att ur 3 § punkten i) utgå orden: “vid tillämpning

af stadgandet i denna punkt skall jern- och stålskrot,

fallet i ettdera riket efter derstädes förbrukadt utländskt

fabrikat, anses såsom i detta rike framstäldt“.

Stockholm den 20 mars 1890.

På utskottets vägnar:

ER. GUST. BOSTRÖM.

Reservationer:

af herrar E. G. Boström, J. Bengtsson, Cederschiöld, Eliasson och

&tyffei hvilka anse Kongl. Maj:ts proposition böra oförändrad bifallas;

af herr F. G. Janson i Carlshed, med hvilken herrar Sandivall

och P. J. Andersson i Torsbo instämt:

“Jag anser att 3 § punkten h) borde haft följande lydelse: “Väfnader

helt eller delvis tillverkade af linne-, bomulls-, ylle-, hampeller

jutegarn“ o. s. v. Då nemligen skilnaden emellan de båda rikenas

tullsatser å såväl bomull som ylle är ganska stor, synes man ej

hafva bort utesluta dessa artiklar1;

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 7

af herrar J. P. Nilsson i Käggla, E. W. Carlson, A. E. Peterson

och Sandwall: *

“Mot utskottets förslag att bestämma uppsägningstiden till två år

hafva vi anmält vår reservation på hufvudsakligen följande skäl:

Då denna så kallade mellanrikslag afser att reglementera haudelsoch

sjöfartsförhållandena mellan Sverige—Norge genom att, så vidt

möjligt är, tillse det rättvisa och likställighet mellan brödrafolken skipas,

så böra, ifall detta lyckats, båda parterna vara lika mycket intresserade

af uppsägningstidens längd. Skulle det föreliggande lagförslaget

i praktiken icke visa sig innehålla dessa ömsesidiga fördelar, utan

berättigade anmärkningar från norsk eller svensk sida komma att framställas,

så böra väl de deruti visade olägenheterna så fort som ske kan

genom ändring i lagen söka afhjelpas. Skulle dessa ändringar icke

kunna genom underhandling ernås, utan en uppsägning blifva nödvändig,

så måste väl missnöjet hos den, som anser sina rättigheter

icke vara nog tillgodosedda, blifva större i den mån uppsägningstiden

är längre, vare sig att klagomålen äro från norsk eller svensk sida.

Med anledning häraf hemställa vi:

att orden “två år“ utbytas mot orden “ett år“.“

Friherre Barnekow och herr Swartling hafva anhållit att få antecknadt,

det de icke deltagit i frågans behandling inom utskottet, den

förre på grund af ledighet från riksdagsgöromålen och den senare till

följd af sjukdom.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

Bilaga.

Kongl. förordningen den 29 maj 1874 med

de ändringar, som deruti vidtagits genom

kongl. förordningen den 1 juli 1887. Kongl. Maj:ts förslag.

Art. I.

Om handelsgemenskapen landvägen mellan de förenade rikena.

§ 1.

Från det ena af de förenade

rikena kunna, såvidt gällande karantänsföreskrifter

ej deremot lägga

hinder i vägen, till det andra landvägen

såväl ut- som införas alla

svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar samt sådana utländska

varor, som i allmänhet äro

till införsel tillåtna i det rike, dit

de föras.

§ 1.

Alla naturalster och tillverkningar,

ehvad de äro inhemska eller

utländska, kunna från det ena af

de förenade rikena till det andra

landvägen såväl ut- som införas,

så vidt icke gällande karantänsföreskrift.

er deremot lägga hinder i

vägen eller eljest, efter hvad nedan

i denna § sägs, hinder deremot

möter.

År i det ena riket eller inom

viss del deraf utförsel af vara i

allmänhet förbjuden, må sådant

förbud göras gällande jemväl beträffande

utförsel landvägen till det

andra riket, dock icke i fråga om

jern och stål af alla slag och icke

heller i fråga om skogsprodukter i

annat fall, än då förbudet mot utförsel

af sådana produkter har till

ändamål skogarnes bevarande eller

förkofran.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5. 9

Landvägen från ena riket till

det andra må icke införas vara,

hvars frambringande eller tillverkning

i det senare riket icke är

medgifven, och icke heller utländsk

vara, som i det senare riket i allmänhet

är till införsel förbjuden.

Förbud mot införsel af vara landvägen

från ena riket till det andra

må ock kunna stadgas, om sådant

i det senare riket anses erforderligt

af sanitära grunder eller till förebyggande

af sjukdomar på naturprodukter,

som utgöra föremål för

landets afvel. Får i det ena riket

vara frambringas eller tillverkas

endast af viss beskaffenhet eller är

varas tillverkning derstädes underkastad

särskild offentlig kontroll,

må införsel af sådan vara från det

andra riket ega rum endast så vidt

varan uppfyller de i det förra riket

för densamma stadgade betingelses

och kan vid införseln underkastas

sådan undersökning, som anser

nödig för att kontrollera, att så är

förhållandet.

§ 2.

För varor, som ifrån ena till

andra riket landvägen utföras, skall

hvarken utförselstull eller transitoafgift

ega rum. För varor, tillverkade

i det af rikena, från hvilket

utförseln sker, må ej heller

exportpremier beviljas; äfvensom

återbetalning af erlagd tillverkningsafgift

för dessa varor eller af

tull för de utländska råämnen, som

vid deras tillverkning hafva blifvit

Bill. till Bilcsd. Prof. 1890. 5 Sami

i 2-

Vara, hvars utförsel landvägen

från ena riket till det andra enligt

§ 1 kan förbjudas, må ock kunna

vid sådan utförsel beläggas med

tullafgift till det belopp, densamma

vid utförsel i allmänhet är underkastad.

Deremot må för varor, som

från ena till andra riket landvägen

utföras, transitafgift icke ega rum.

För varor, tillverkade i det af

rikena, från hvilket utförseln sker,

5 Käft. '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

använda, icke medgifves, med min- må ej heller exportpremier beviljas,

dre varorna vid införsel i det andra äfvensom återbetalning af erlagd

riket draga hel tull. tillverkningsafgift för dessa varor

eller af tull för de utländska råämnen,

som vid deras tillverkning

hafva blifvit använda, icke medgifves,

med mindre varorna vid

införsel i det andra riket draga

hel tull.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar skola vid

införsel landvägen från det ena

riket till det andra vara fria från

tullafgifter, med undantag af:

a) Socker och sockertillverkningar,

derunder inbegripet sirup,

b) Tobak och tobakstillverfcningar,

c) Bränvin och sprit, alla slag,

samt dermed beredda drycker,

d) Malt och malttillverkningar,

é) Bräudt eller malet kaffe och

f) Spelkort,

för hvilka varor, så vidt de uti det

rike, dit de införas, i allmänhet äro

tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas,

utom i de fall, som i nästa

paragraf sägs, samt

g) Kläder, hvilkas öfvertyg är

väfd!, stickadt, knutet eller på

strumpstol tillverkadt i annat land

än Sverige eller Norge. För sådana

varor skall, när tullafgiften föröfvertyget

är högren det land, dit införseln

sker, än i det andra landet, utom

i de fall, som i nästföljande paragraf

omnämnas, erläggas en å klädernas.

hela vigt beräknad tullafgift,

§ 3.

Svenska eller norska naturalster

eller tillverkningar skola vid införsel

landvägen från det ena riket

till det andra vara fria från tullafgifter,

med undantag af:

a) Socker, sirup och karameller

(sockertillverkningar, hufvudsakligen

bestående af brändt eller kokadt

socker),

b) Tobak och tobakstillverkningar,

c) Bränvin och sprit, alla slag,

samt dermed beredda drycker och

•/

luktvatten,

d) Malt och malttillverkningar,

é) Brändt eller malet kaffe och

kaffesurrogat,

f) Spelkort,

för hvilka varor, såvidt de uti

det rike, dit de införas, i allmänhet

äro tullpligtiga, full tullafgift skall

erläggas;

gj Kläder, hvilkas öfvertyg är

väfdt, stickadt, knutet eller på

strumpstol tillverkadt i annat land

än Sverige eller Norge. För sådana

varor skall, när tullafgiften

för öfvertyget är högre i det land,

dit införseln sker, än i det andra

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets

motsvarande skilnaden emellan de

i de båda länderna för öfvertyget

gällande tullsatser.

År eu vara tillverkad i Sverige

eller Norge af materialier, antingen

producerade i ettdera riket eller i

begge rikena tullfria, anses sådan

vara utgöra inhemsk tillverkning,

ehvad större eller mindre arbete å

densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt

eller delvis, af utländska, i någotdera

riket tullpligtiga ämnen, och

kan det derå nedlagda arbetet hänföras

till hvad med husflit, handtverk

eller fabriksverksamhet allmänneligen

förstås, då må ock sådan

vara räknas till svensk eller

norsk tillverkning, utom i de fall

att bearbetningen endast består i:

l:o. Förmalning, krossning

eller blandning,

2:o. Rensning (rectificering) af

ly soljor,

3:o. Fållning, kantning, förseende

med linning, knappar, fransar

eller spetsar och dylikt,

4:o. Målning, lackering, bronsering

eller annan öfverstrykning,

samt

5:o. Tvinning, blekning, färgning,

tryckning eller appretering

af garn och manufakturvaror.

Betänkande N:o 5. 11

landet, erläggas en å klädernas hela

vigt beräknad tullafgift, motsvarande

skilnaden emellan de i de båda

länderna för öfvertyget gällande

tullsatser,

h) Väfnader, helt eller delvis

tillverkade af linne-, kamp- eller

jutegarn, spunnet i annat land än

Sverige eller Norge. För sådana

väfnader, skall när tullafgiften för

detta garn är högre i det land, dit

införseln sker, än i det andra landet,

erläggas en å väfnadens vigt

beräknad tullafgift, motsvarande

skilnaden mellan de i de båda länderna

för garnet gällande tullsatser.

Ingår i väfnaden mer än ett slag

af sådant garn, beräknas tullafgiften

efter det slag, för hvilket skilnaden

mellan tullsatserna i begge länderna

är störst. Tullafgiften må dockfej

i något fall beräknas högre än den

i det land, dit införseln sker, för

väfnaden i allmänhet gällande,

i) Jern- och stålvaror af följande

slag: valsade eller smidda

stänger och plåtar samt spik, söm,

tråd, kedjor och kettingar, helt

eller delvis tillverkade af i annat

land än Sverige eller Norge framstäldt

råämne eller halffabrikat. För

sådana varor skall, när tullafgiften

å nämnda råämne eller haltfabrikat

är högre i det land, dit införseln

sker, än i det andra landet, erläggas

eu a varans vigt beräknad tullafgift,

motsvarande skilnaden emellan

de i de båda länderna för råämnet

eller halffabrikatet gällande

tullsatser. Tullafgiften må dock ej

i något fall beräknas högre än

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

den i det land, dit införseln sker,

för varan i allmänhet gällande.

Vid tillämpning af stadgandet i

denna punkt skall jern- och stålskrot,

fallet i ettdera riket efter

derstädes förbrukadt utländskt fabrikat,

anses såsom i detta rike

framstäldt.

I de fall, som i nästa § sägs,

må förenämnda varor, utom spelkort,

tullfritt föras från det ena

riket till det andra.

År en vara tillverkad i Sverige

eller Norge af materialier, antingen

producerade i ettdera riket

eller i begge rikena tullfria, anses

sådan vara utgöra inhemsk tillverkning,

ehvad större eller mindre

arbete å densamma blifvit nedlagdt.

År varan åter tillverkad, helt

eller delvis, af utländska, i någotdera

riket tullpligtiga ämnen, och

kan det derå nedlagda arbetet hänföras

till hvad med husflit, handtverk

eller fabriksverksamhet allmänneligen

förstås, då må ock sådan

vara räknas till svensk eller

norsk tillverkning, utom i de fall

att bearbetningen endast består i:

l:o Förmalning, krossning,

blandning, bakning, torkning, sigtning,

2:o Rensning (rectificering) af

ly soljor,

3:o Fållning, kantning, hopsyning,

förseendemedlinning, knappar,

fransar eller spetsar och dylikt,

4:o Målning, lackering, bronsering

eller anbringande af annan

ytbetäckning,

5:o Tvinning, sammanslagning,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

blekning, färgning, tryckning eller

appretering af garn, snören och

manufakturvaror,

6:o Sammansättning af delar

medelst limning, spikning, nitning,

skrufning, lödning och dylikt,

7:o Formning och pressning

af hatt- och mössämnen, putsning,

polering; eller

andra i förhållande till den färdiga

varan mindre väsentliga bearbetningar,

hvilka begge rikenas

tullmyndigheter finna böra med här

förut uppräknade bearbetningar

vara likstälda.

§ 4.

Vid resa öfver gränsen från

ena till andra riket vare det, med

undantag för spelkort, hvilka äro

underkastade såväl stämpelafgift

som tull, medgifvet att af utländska

till införsel tillåtna samt svenska

eller norska tull underkastade

alster eller tillverkningar tullfritt

medföra följande mindre partier,

nemligen:

Band, alla slag, tillsammans 60

meter,

Bränvin och sprit, alla slag,

tillsammans 4 liter,

Garn, alla slag, tillsammans

10 kilogram,

Kaffe 10 kilogram,

Malt 70 liter,

Risgryn 10 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 20 kilogram,

Tobak 5 kilogram,

§ 4-

Vid resa öfver gränsen från

ena till andra riket vare det, med

undantag för spelkort, hvilka äro

underkastade såväl stämpelafgift

som tull, medgifvet att af till införsel

tillåtna, tull underkastade

naturalster eller tillverkningar tullfritt

medföra följande mindre partier,

nemligen:

Bränvin och sprit samt dermed

beredda drycker äfvensom vin, alla

slag, tillsammans 4 liter,

Bröd 20 kilogram,

Garn, alla slag, tillsammans 5

kilogram,

Kaffe och kaffesurrogat tillsammans

5 kilogram,

Malt, 40 kilogram,

Risgryn 5 kilogram,

Salt 4 hektoliter,

Socker 8 kilogram,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutslcottets Betänkande N:o 5.

Tråd, alla slag, tillsammans 5

kilogram,

Vin, alla slag, 20 liter,

Väfnader, alla slag, tillsammans

20 meter,

Öl 40 liter;

Alla andra varor till etUsammanräknadt

värde af 80 kronor;

dock må värdet af hvarje särskild

varuartikel icke öfverstiga--. 40 kronor.

Tullfrihet, h varom i denna paragraf

säges, gäller icke för sådana

varor, som resande'' för egen

eller annans räkning medför, då

dessa i handelsafsigt införas.

• § 5.

I fråga om införselstull för utländska

varor, som i större partier

eller på annat sätt än i föregående

§ sägs från ena till andra riket införas,

gälle i hvartdera af dessa

Spannmål, utom malt,

omalen 150 kilogram,

malen 100 kilogram,

Tobak 1 kilogram,

Yäfnader, alla slag, tillsammans

15 meter, dock icke utöfver ett

sammanlagdt värde af 40 kronor,

Öl 10 liter,

Andra varor till ett sammanräknadt

värde af 30 kronor.

Tullfrihet, hvarom i denna §

sägs, gäller icke för varor, som i

handelsafsigt införas vare sig för

att i vanlig ordning försäljas eller

för att utlemnas såsom ersättning

för verkstäldt arbete, ej heller för

varor, som af handlande eller för

handlandes räkning införas, såvidt

de äro af de slag, med hvilka

han idkar handel.

Resande vare, om vederbörande

tulltjensteman eller tullbetjent sådant

fordrar, skyldig att, jemte

uppgift om yrke och hemvist, afgifva

skriftlig försäkran, att de varor,

han medför, icke införas i handelsafsigt,

på sätt ofvan förmärs.

Införas varorna icke för resandes

egen räkning, skall försäkran afgifvas

af den, för hvilkens räkning

de införas. Underlåter någon aflemna

dylik försäkran, skola varorna

i vanlig ordning tullbehandlas.

§ 5.

I fråga om införselstull för utländska

varor, som i större partier

eller på annat sätt, än i föregående

§ sägs, från ena till andra riket

införas, gälle i hvartdera af dessa

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

hvad angående dylika varors införsel

i allmänhet är stadgadt.

§ 6.

Varor, som öfver Svinesund

eller Idefjorden öster om Svinesund

föras i färja, pråm eller båt under

två kommerslästers drägtighet eller

om vintern öfver isen från det ena

riket till det andra, skola, med hänsigt

till tullväsendet, anses såsom

voro de landvägen införda, såvida

de icke antingen sjövägen transporterats

till den strand af nämnda

färjställe eller fjord, hvarifrån öfverföringen

till andra rikets strand

sedan skett, eller ock blifvit till

denna senare öfverförda för att derifrån

omedelbart sändas sjövägen

vidare.

§ 7.

Den, som vill från ena till andra

riket landvägen införa varor af

de slag och till den myckenhet, att

de äro tull underkastade, skall det

åligga att hos tullkammaren eller

vederbörande tulltjensteman eller

tullbetjent å afsändningsorten förse

sig med behörig varuförpassning,

hvilken under transporten skall godset

åtfölja.

Förpassningen skall vara stäld

till ort, hvarest tullkammare finnes

och förtullning får eg a rum.

Sådana tullpligtiga inländska

varor, som omnämnas i § 3, äfvensom

förtullade utländska varor må

dock äfven kunna förpassas till eller

ifrån allmän marknad nära gränsen.

hvad angående dylika varors införsel

i allmänhet är eller varder

stadgadt.

§ 6.

Varor, som öfver Svinesund

eller Idefjorden öster om Svinesund

föras i färja, pråm eller båt under

fyra tons drägtighet eller om vintern

öfver isen från ena riket till

det andra, skola, med hänsigt till

tullväsendet, anses såsom vore de

landvägen införda, såvida de icke

antingen sjövägen transporterats till

den strand af nämnda färjställe

eller fjord, hvarifrån öfverföringen

till andra rikets strand sedan skett,

eller ock blifvit till denna senare

öfverförda för att derifrån omedelbart

sändas sjövägen vidare.

§ 7.

Den, som vill från ena till andra

riket landvägen införa varor af

de slag och till den myckenhet,

att de äro tull underkastade, skall

det åligga att hos tullkammaren

eller vederbörande tulltjensteman

eller tullbetjent å afsändningsorten

förse sig med behörig varuförpassning,

hvilken under transporten

skall godset åtfölja.

Förpassningen skall vara stäld

till ort, hvarest förtullning får ega

rum.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

§ 8-

Hvad afsändaren för erhållande af förpassning har att. iakttaga

stadgas i §§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen af den 12 juli 1860

angående varuförseln landvägen mellan de förenade rikena, hvilka stadganden

äfvensom allt hvad såväl nämnda lagrum som §§ 8, 9, 10, 11

och 12 i nyss åberopade författning i öfrigt innehålla angående förpassningens

innehåll, varornas undersökning och tullbehandling, tullkontrollen

samt afsändarens ansvar, om varorna ej inom föreskrifven

tid till förpassningsorten framkomma, m. m. fortfarande skola lända

till efterrättelse, med iakttagande af de ändringar i eller tillägg till

desamma, som, särskild! i fråga om varuförsändelser på jernväg rikena

emellan, äro eller framdeles kunna blifva meddelade.

Då utländska oförtullade varor skola landvägen försändas till det

ena riket från transitupplag i det andra, må dock, äfven om transporten

sker annorledes än på jernväg, den i ofvannämnda förordning den

12 juli 1860 föreskrifna undersökning på afsändningsorten af varornas

beskaffenhet och myckenhet eftergifvas, derest varorna äro så inpackade,

att tullmyndigheten på stället finner sådan plombering och försegling

kunna å dem anbringas, att derigenom full säkerhet vinnes, att de

icke utan plomberingens eller förseglingens skadande kunna förändras

eller mot andra varor utbytas. Derest icke inom den i § 12 af nyssnämnda

författning stadgade tid af tre månader från den å varorna

utfärdade förpassningens datum der föreskrifvet bevis, att eu på sådant

sätt afsänd och förpassad vara framkommit till bestämmelseorten med

orubbade sigill eller plomber, aflemnas till tullkammaren på afgångsorten,

skola, i fall den afsända varans beskaffenhet och myckenhet

kunna tillförlitligen ådagaläggas, de i berörda § bestämda tullafgifter

och böter hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttagas och i

föreskrifven ordning vederbörande tullkassor tillställas, hvaremot, derest

tillförlitlig upplysning om varans beskaffenhet och myckenhet icke kan

åstadkommas, tullkammaren i afsändningsorten har att hos förpassningstagaren

eller hans löftesman uttaga böter till belopp af tio kronor

för hvarje kilogram utaf det icke behörigen framkomna varukollyts

bruttovigt. Af detta bötesbelopp tillfaller den ena hälften tullkassan

på afsändningsorten och den andra hälften tullkassan på bestämmelseorten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

17

§ 9-

Svenska och norska manufakturoch

fabriksvaror skola, då de i större

partier eller på annat sätt, än i § 4

sägs, från ena till andra riket landvägen

införas, för tillgodonjutande

af de uti § 3 i afseende på införseln

dem medgifna förmåner, vara åtföljda

af vederbörande tullkammarföreståndares

eller annan offentlig

tjensteman bevis, att varorna äro

af svensk eller norsk tillverkning.

För erhållande af sådant bevis

om en varas svenska eller norska

afvel eller tillverkning skall varuafsändaren

till den myndighet, hos

hvilken beviset begäres, aflemna eu

på beder och tro afgifven skriftlig

försäkran, att varan blifvit å uppgifvet

ställe inom landet tillverkad,

med uppgift tillika, huruvida varan

är tillverkad af enbart inhemskt

svenskt eller norskt ämne eller om

jemväl utländskt ämne deri ingår och

om beskaffenheten af den bearbetning,

varan på detta ställe har undergått.

I händelse afsändaren sjelf

tillverkat varan, skall denna försäkran

afgifvas af honom, men eljest

af tillverkaren eller, der det visas,

att hinder möter att erhålla dennes

försäkran, af två trovärdige män,

hvilka om varans tillkomst ega

tillförlitlig kännedom, vederbörande

myndighet i allt fall obetaget att,

om anledning dertill förekommer,

fordra jemväl annan bevisning om

varans inhemska ursprung samt att

kräfva vittnens intyg om egenhän
Bih.

till Biksd. Brot. 1890. 5 Sami.

§ 9.

Svenska och norska naturalster

och tillverkningar skola, då de i

större partier eller på annat sätt,

än i § 4 sägs, från ena till andra

riket landvägen införas, för tillgodonjutande

af de uti § 3 i afseende

på införseln dem medgifna

förmåner vara åtföljda af vederbörande

tullkammarföreståndares

eller annan offentlig tjenstemans

bevis, att varorna äro af svensk

eller norsk afvel eller tillverkning.

För erhållande af sådant bevis

skall, då detsamma afser naturalster,

varuafsändaren till den myndighet,

hos hvilken beviset begäres,

aflemna en under edlig förpligtelse

afgifven skriftlig försäkran, att varan

blifvit inom landet frambragt.

Afser beviset åter andra varor,

skall varuafsändaren till nämnda

myndighet aflemna eu under edlig

förpligtelse afgifven skriftlig försäkran,

att varan blifvit å uppgifvet

ställe inom landet tillverkad,

med uppgift tillika, huruvida varan

är tillverkad af enbart inhemskt

svenskt eller norskt ämne eller om

jemväl utländskt ämne deri ingår

och om beskaffenheten af den bearbetning,

varan på detta ställe

undergått. Denna försäkran skall

afgifvas af tillverkaren eller, der

det visas, att hinder derför möter,

af annan person, som om varans

tillverkning eger noggrann kännedom,

och skall till rigtiglieten bestyrkas

af två trovärdige män.

Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets

diga namnteckningen af den eller

de personer, som afgifvit försäkringen.

Vederbörande myndighets bevis,

hvilket bestämdt skall vitsorda, att

varan är af inhemsk afvel eller tillverkning,

skall tecknas å ofvanomförmälda

försäkran. Afser beviset

kläder, skall detsamma derjemte

innehålla upplysning om,

huruvida öfvertyget är inhemskt

eller utländskt fabrikat.

Betänkande N:o. 5.

Ehvad dylik försäkran rörer

naturalster eller andra varor, är

vederbörande myndighet pligtig att,

om anledning dertill förekommer,

fordra jemväl annan bevisning om

varans inhemska ursprung samt att

kräfva vittnens intyg om egenhändiga

namnteckningen af den eller

de personer, som afgifvit eller bestyrkt

försäkran.

Vederbörande myndighets bevis,

hvilket bestämdt skall vitsorda, att

varan är af inhemsk afvel eller tillverkning,

skall tecknas å ofvan

omförmälda försäkran. Afser beviset

sådana varor, som i § 3 litt.

g), li) och i) nämnas, skall detsamma

derjemte innehålla så fullständig

upplysning om det utländska materialets

beskaffenhet, att med ledning

deraf tullafgiften kan beräknas.

Bevis, hvarom i denna § sägs,

må dock ej fordras för varor, som

af gränsbefolkningen vid resa öfver

gränsen medföras och hvilka vederbörande

tulltjensteman finner uppenbarligen

vara alster af ortens skogsoch

landthushållning eller hemslöjd,

och icke heller för flyttsaker, gamla

och brukade, när dessas sammanlagda

värde icke öfverstiger 200

kronor.

§ io.

Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och

den myckenhet, att införselstull derför bör erläggas, men varorna icke

af behörig förpassning äro åtföljda, ansvare såsom för tullförsnillning.

Införas landvägen från det ena riket till det andra varor, hvilka

äro till införsel förbjudna, eller finnas vid undersökning å bestämmelse
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

orten flera eller färre eller andra slags varor, än som i medförd förpassning

äro upptagna, eller äro varorna eller emballagerna icke försedda

med de i förpassningen omförmälda stämplar, sigill eller plomber,

ansvare den, som dermed beträdes, på sätt derom i allmänhet

stadgas i det rikes tullförfattningar, dit införseln skett.

§ 11-

Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, till närmare kontroll

å in- och utförseln af varor landvägen från ena till andra riket, hvar

tredje månad tillsända hvarandra förteckningar å de varutransporter,

som med förpassningar landvägen från ena till andra riket under de

tre sistförflutna månaderna ankommit eller afgått; äfvensom de inbördes

skola lemna hvarandra underrättelser om de föreskrifter, som i

afseende å berörda kontroll tid efter annan kunna utfärdas.

Art, II.

Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handelsgemenskapen

sjöledes mellan de förenade rikena.

§ 12.

Alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade

och af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro

byggda eller naturaliserade, äfven i det andra behandlas såsom inhemska

och åtnjuta alla dermed förenade rättigheter samt må således,

utan afseende om de ankomma eller afgå från eller till in- eller utländsk

ort eller om de äro barlastade eller lastade med in- eller utländska

varor, icke åläggas andra eller högre afgifter till kronan, städer

eller särskilda inrättningar, än af inhemska fartyg och båtar skola

utgöras.

Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets

område idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som

för inhemska fartyg och båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen

medgifna ömsesidiga förmåner skola fartygen vara försedda med sådana

handlingar, som till bestyrkande af deras nationalitet äro i hvardera

riket föreskrifna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

§ 13.

Varor, som med norska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende

på den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i

Sverige icke vara underkastade andra eller högre afgifter vare sig till

kronan, städer eller särskilda inrättningar, än om de med svenska fartyg

in- eller utföras.

Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende å varors in- och

utförsel med svenska fartyg, ega rum.

§ 14.

Svenska eller norska naturalster och andra varor, hvilka efter

ordalydelsen i § 3 äro att anse såsom svenska eller norska tillverkningar,

skola, när de införas från det ena till det andra riket i ettdera

rikets fartyg, utan att fartyget under resan i främmande hamn lossat

eller lastat, vara tullfria eller tullpligtiga enligt hvad i ofvaunämnda

§ är bestämdt, utan afseende på partiets storlek, endast med undantag

af spanmål, malen eller omalen, för hvilken vara, der den i allmänhet

är tullpligtig, skall erläggas half tull.

Fartyg, som i främmande hamn endast aflemnat eller mottagit

passagerare med deras resegods (handelsresandes medförda varor och

varuprof häri dock icke inbegripna), anses icke hafva lossat eller lastat

derstädes.

I ölrigt kommer, beträffande såväl rättigheten till varors ut- eller

införsel sjöledes från ena till andra riket som beräkning af tullafgifterna

dervid, att i hvardera riket till efterrättelse gälla hvad der angående

varors ut- eller införsel samt förtullning i allmänhet är eller

varder stadgadt.

§ 15.

Hvad § 2 innehåller i fråga om exportpremie samt återbekommande

af tull eller tillverkningsafgift för varor, som, tillverkade i det

ena af rikena, derifrån till det andra utföras, skall ega tillämpning

äfven då utförseln sker sjöledes.

§ 16- § 16.

För tillgodonjutande af den För tillgodonjutande af den

tullfrihet eller lindring i tullafgif- tullfrihet eller lindring i tullafgifter,

ter, som enligt § 14 blifvit svenska som enligt § 14 blifvit svenska och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 5.

och norska alster och tillverkningar

medgifna, skall det åligga den,

som desamma från ena eller andra

riket utskeppar, att förse sig med

tullkammarens i afsändningsorten

bevis, att varorna äro af inhemsk

afvel eller tillverkning.

Om sättet för bevisets utfärdande

gäller hvad i § 9 finnes

stadgadt.

norska alster och tillverkningar

medgifna, skall det åligga den, som

desamma från ena till andra riket

utskeppar, att förse sig med sådant

bevis, att varorna äro af inhemsk

afvel eller tillverkning, som i § 9

finnes stadgadt för införsel landvägen.

17.

I likhet med hvad i § 11 rörande kontroll å varutransporter landvägen

är stadgadt skola tullstyrelserna i Sverige och Norge hvar

tredje månad tillsända hvarandra förteckningar å de fartyg och laddningar,

som under de tre sistförflutna månaderna från ena till andra

ii tet ankommit eller afgått, samt i öfrigt, till kontroll å varors inoch

utförsel sjöledes mellan båda rikena, iakttaga hvad i nämnda S

är föreskrifvet.

§ 18.

Denna förordning skall träda

i kraft denna dag, då ock motsvarande

föreskrifter blifva för

Norge gällande. Den fortfar att

gälla till dess för båda rikena annorlunda

förordnas eller två år förflutit,

sedan någotdera riket om

ändring eller upphäfvande af densamma

för sin del fattat af det

andra rikets samtycke oberoende

beslut.

§ 18.

Denna förordning skall träda

i kraft den 1 instundande juli, då

ock motsvarande föreskrifter blifva

för Norge gällande. Den fortfar

att gälla, till dess för båda rikena

annorlunda förordnas eller två år

förflutit, sedan någotdera riket om

ändring eller upphäfvande af densamma

för sin del fattat af det

andra rikets samtycke oberoende

beslut.

Då denna förordning träder i

kraft, skall nådiga förordningen

den 29 maj 1874 angående Sveriges

och Norges ömsesidiga haudelsoch

sjö fartsförhållanden med deri

genom nådiga förordningen den 1

juli 1887 vidtagna ändringar upphöra

att vara gällande.

Bill. Ull Biksd. Prot. 1800. 5 Samt. 5 Häft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:27 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfart a1 i texten