Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16

1890-05-08 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1890:16, Bankoutskottets Utlåtande N:o 16

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

5

N:o 16.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1890 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i fråga om ändringar i gällande reglemente för riksbanken

äfvensom i bestämmelserna angående aflöningsstaten för

samma bank.

Efter det utskottet numera genomgått och granskat det för riksbankens

styrelse och förvaltning gällande reglemente med dervid fogade

aflöningsstat samt i sammanhang härmed tagit i öfvervägande

dels af fullmägtige i hithörande ämnen gjorda framställningar, dels till

utskottet hänvisade motioner, hvilka direkt beröra reglementet, och

som afgifvits:

af herr E. Fredholm, Andra Kammaren motion n:o 100, angående ändring

af § 32 mom. 2 i reglementet,

samt af herr Söderberg, Första Kammaren motion n:o 39, och herr Sandwall,

Andra Kammaren motion n:o 195, båda afseende ändring i §

62 mom. 2 af samma reglemente,

får utskottet härmed till Riksdagen afgifva utlåtande i anledning af

berörda motioner samt föreslå de ändringar och tillägg i bankoreglementet

jemte aflöningsstaten, som utskottet ansett böra vidtagas och

som föranledas af Riksdagens beslut om bifall till sammansatta bankooch

lagutskottets utlåtande n:o 1 angående höjande af riksbankens

grundfond.

Hvad härvid först beträffar sistnämnda fråga, har Riksdagen för

sin del beslutat den ändring i § 4 af lagen för rikets ständers bank

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bcmkoutskottets Utlåtande N:o 16.

deri 1 mars 1830, sådan denna lyder enligt kongl. kungörelsen den 5

juli 1885, att riksbankens deruti till 40 millioner kronor bestämda

grundfond skall höjas till 45 millioner kronor. Under förutsättning att

detta Riksdagens beslut varder af Kongl. Maj:t gilladt, föranledes deraf

en motsvarande ändring i § 3 af bankoreglementet, och utskottet föreslår

derför,

l:o

_ att, för den händelse Kongl. Maj:t bifaller den

al Riksdagen för dess del beslutade ändring i lagen

lör rikets ständers bank, § 3 i bankoreglementet må

erhålla följande lydelse:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Riksbankens grundfond skall, Riksbankens grundfond skall,

utan beräkning af riksbankens fasta utan beräkning af riksbankens fasta

egendom, inventarier samt mjmt- och egendom, inventarier samt mynt- och

medaljkabinett, utgöra fyratio millio- medalikabinett, utgöra fyratiofem milner

kronor. lioner kronor.

Enligt § 31 mom. 1 punkten d) kan kreditiv i riksbanken beviljas

åt bolag, ehvad de äro grundade på kongl. förordningen af den 6 oktober

1848 angående aktiebolag eller delvis eller till det hela solidariska

och sålunda äfven åt enskilda banker. Då nämnda förordning numera

ej är tillämplig på sådana aktiebolag, som drifva bankrörelse utan sedelutgifningsrätt,

och för dessa är gällande en under den 19 november 1886

utfärdad särskild lag angående bankaktiebolag, har utskottet ansett

lämpligt att ofvannämnda stadgande i anledning häraf fullständigas och

hemställer derför,

2:o

att § 31 mom. 1 punkt d) måtte erhålla följande

lydelse:

Nuvarande lydelse:

d) bolag, ehvad de äro grundade d) bolag, ehvad de äro grundade

på kongl. förordningen af den 6 ok- på kongl. förordningen af den 6 oktober

1848 angående aktiebolag tober 1848, eller delvis eller till det

eller delvis eller till det hela soli- hela solidariska, och således ej alledariska,

och således äfven sådana näst bankaktiebolag bildade i enlighet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

7

bolag, som drifva bankrörelse med med den för dessa gällande lag af den

rätt att utgifva egna banksedlar;- 19 november 1886, utan äfven sådana

dock ankommer det ensamt på full- bolag, som diufva bankrörelse med

mägtige att bestämma icke allenast rätt att utgifva egna banksedlar; —

huru vida och till hvilket belopp,----— — —-----

bolag af sistnämnda slag må erhålla

kreditiv, utan äfven de särskilda

vilkor och förbehåll, hvarunder kreditivet

får begagnas;

I sin ofvanberörda motion har herr Fredholm hemstält om sådan

ändring i § 32 mom. 2 af bankoreglementet, att de så kallade afbeta-1- ningslånen finge återbetalas medelst erläggande hvar tolfte månad efter

utlåningsdagen af en femtedel af lånebeloppet jemte upplupen ränta,

hvarigenom, och då tiden för sådan afbetalning nu är bestämd till hvar

sjette månad, lånetiden skulle komma att utsträckas från 2lU år till 5 år.

Full mägtige i riksbanken, till hvilkas yttrande berörda förslag

varit öfverlemnadt och hvilka i sin ordning infordrat utlåtande från

styrelserna för riksbankens samtliga afdelningskontor, hafva, med bifogande

af dessa utlåtanden, till utskottet lemnat en kortfattad redogörelse

för de särskilda styrelsernas åsigter i frågan, så lydande: »Styrelserna

för afdelningskontoren i Göteborg och Malmö hafva afstyrkt den ifrågasatta

förändringen. Afdelningskontoret i Göteborg har anfört hufvudsakligen,

att genom lånetidens utsträckning från 2Va till 5 år svårighet

skulle uppstå att bedöma lånesökandes och borgesmäns betalningsförmåga;

att för lånesökande den ifrågasatta förlängda afbetalningslånetiden

troligen ej skulle gagna, då sannolikt anskaffandet af borgen för

så lång tid som 5 år skulle möta svårigheter; hvarjemte styrelsen erinrat,

att densamma redan nu är oförhindrad att när som helst förnya

ett afbetalningslån till ursprungliga beloppet på 2V2 år, fastän en eller

flera afbetalningar återstå. Afdelningskontoret i Malmö har erinrat: att

det, vid beviljandet af borgenslån på lång tid är nödvändigt, att långifvaren

sjelf någorlunda känner låntagarens och löftesmännens betalningsförmåga

och icke helt och hållet är hänvisad till att förlita sig på

betygsgifvares utsago; att 5 års lån nu mera och sannolikt äfven framgent

med lätthet kunna erhållas i sparbank; att afbetalningslånen vid

kontoret under senare tiden varit i nedgående, samt att det väl kunde

ifrågasättas, huru vida riksbankens verksamhet med beviljande af borgenslån

lämpligen borde utsträckas till antal, belopp och tid.

»Kontorsstyrelserna i Göteborg och Malmö hafva emellertid förut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

satt såsom möjligt, att Riksdagen kunde komma att fatta beslut, som

ginge i annan rigta ing än styrelserna förordat, samt för sådant fall angifvit

de grunder, enligt hvilka de nya afbetalningslånen borde utlemnas,

hvilka grunder hufvudsakligen skilja sig derutinnan, att Göteborgskontoret

förordat afbetalningarnas verkställande med ''Ao hvar 6:te månad,

men Mal mö-kontoret med lU hvar 12:te månad. Sammanstämmande hafva

kontorsstyrelserna ansett, att afbetalningslån å annan tid än 5 år icke

borde ntlemnas, sedan förändringen vidtagits.

»Hvad öfriga afdelningskontor angår, har styrelsen för kontoret i

Luleå afstyrkt förslaget, för så vidt för de nya afbetalningslånen skulle

få presteras säkerhet i namn, hvaremot, om lånen på 5 år finge beviljas

endast mot realsäkerhet, styrelsen intet hade att invända. Borgenssystemet,

hvilket företrädesvis uppehölles genom afbetalningslånen, hade,

åtminstone hvad vissa trakter af kontorets lånedistrikt anginge, redan

nått en sådan utveckling, att en ytterligare uppmuntran att i än vidsträcktare

mån anlita detsamma ej kunde vara nyttig eller tillrådlig

vare sig för de lånesökande eller för riksbanken. Det lockande i billiga

betalningsvilkor ledde lätt till större skuldsättning än nödvändigheten

fordrade, och för långifvaren måste risken blifva större i samma mån

som lånetiden utsträcktes.

»Styrelserna för de öfriga afdelningskontoren, nemligen i Jönköping,

Kalmar, Karlstad, Vexiö, Visby och Östersund, hafva deremot alla, ehuru

mer eller mindre kraftigt, tillstyrkt förslaget, hvarvid hänsyn hufvudsakligen

tagits till låntagarens fördel af en utsträckt afbetalningstid.

Samtliga hafva de dock ansett, att till riksbankens säkerhet nya bestämmelser

i vissa afseenden beträffande lånevilkoren böra uppställas.»

För egen del hafva fullmägtige anfört följande: »Redan i 1828

års bankoreglemente bestämdes, att den af riksbanken sedan länge bedrifna

utlåningsrörelse mot reverser med borgensförbindelse samt omsättningsrätt

med afbetalning af ''/« hvar 6:te månad skulle få fortfarande

utöfvas med en viss till beloppet bestämd fond af 8 millioner rdr, och

alltsedan har samma bestämmelse förblifvit gällande, ehuru fondens

belopp varit vexlande mellan kronor 9,600,000 och 12 millioner, såsom

den för närvarande utgör.

»En allt mera vidgad kännedom angående beskaffenheten af den

rörelse, som bör och kan med trygghet bedrifvas af en sedelutgifvande

bank, och särskild!, af en dylik, som erhållit privilegium att utgifva

sedlar, hvilka skola såsom mynt inom landet mottagas, har under tidernas

lopp endast gifvit starkare vitsord åt visheten af den lagstiftning,

som på samma gång den undvek att alldeles upphäfva en traditionel

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoidskottets Utlåtande N:o 16.

9

diskonteringsrörelse, äfven ville ställa densamma utom den egentliga

bankverksamheten genom att begränsa den till beloppet af en viss

fond, som ansågs kunna af den egentliga bankrörelsen undvaras. Att

en dylik särskild utlåning så länge fått fortfarande utöfvas, lär väl enligt

fullmägtiges mening egentligen hafva berott dels på dess djupa

rötter i våra vanor och kreditbruk, dels äfven derpå att den ansetts

på ett tillfredsställande sätt motsvara åtskilliga samhällsklassers, särskilt

mindre jordbrukares och industriidkares, verkliga lånebehof och

följaktligen tills vidare icke kunde utan afsaknad indragas.

»Hvad angår det förstnämnda af dessa afseenden eller våra gamla

kreditbruk, har lagstiftningen redan utdömt och så långt för tillfället

synts rådligt sökt undanrödja systemet af lån mot borgen såsom för

egen skuld, enär dels riksbankens reglemente förbjuder riksbanken sådan

lånerörelse, med undantag endast för kassakreditiv, i annan form eller

utöfver hvad fonden för omsättnings- eller såsom de nu mera kallas

afbetalningslån medgifver, dels oktrojerna för de enskilda bankerna icke

tillåta dem att mot borgen utlåna öfver 10 % af deras grundfond. Fullmägtige

våga äfven uttala den åsigt, att i bredd med detta lagstiftningsarbete

allmänna tänkesättet alltmera reser sig mot denna kreditform,

såsom särskilt egnad att undergräfva välståndet och det ekonomiska

oberoendet.

»Hvad dernäst beträffar afseendet å åtskilliga samhällsklassers

lånebehof, som afbetalningslånen skulle på ett särskildt tillfredsställande

sätt motsvara, är den här ifrågavarande motionen dikterad af den åsigt,

att dessa lån i deras nuvarande form icke längre förmå tillgodose låntagarnes,

åtminstone icke de mindre jordbrukarnes, verkliga lånebehof,

och åtskilliga af riksbankens smärre afdelningskontor hafva instämt i

denna mening, för hvilken de finna stöd i det förhållande, att efterfrågan

af afbetalningslån från riksbanken på senare tid visat sig aftaga, emedan

dylika lån af andra låneanstalter, särskildt sparbanker och folkbanker,

beviljas på beqvämare vilkor i afseende å utsträckning af afbetalningstiderna

och derför af låntagarne föredragas, ehuru ofta mot drygare

ränta och andra kostnader.

»Om nu verkligen så förhåller sig, att andra institut finna med sin

fördel förenligt att konkurrera med riksbanken i afseende å beviljande

af dylika lån och i sådan afsigt erbjuda beqvämare vilkor, samt att i

följd deraf riksbankens för ändamålet anslagna fond icke längre af

vederhäftiga lånebehöfvande tages i anspråk, synes den slutsatsen ligga

nära till hands, att den enda egentliga grunden för dessa låns utgående

från riksbanken eller ett verkligt allmänhetens behof deraf åtminstone

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Banlcoutslcottets Utlåtande N:o 16.

icke i samma grad som förr förefinnes, samt att följaktligen denna

fond kunde till obestridlig fördel för riksbanken och utan allmänhetens

afsaknad småningom minskas för att möjligen till sist alldeles upphöra.

»Om fullmägtige icke äro beredda att redan nu föreslå en minskning

af fonden, beror sådant väsentligen derpå, att, enligt deras åsigt,

den anmärkta minskningen i efterfrågan af lån från afbetalningslånefonden,

hvarigenom den utlemnade delen deraf enligt senast meddelade

sammandrag af bankens ställning utgör endast kronor 8,447,311: 15,

har sin grund i den på senare tid rika tillströmningen af ledigt penningekapital

till bankerna och den i följd deraf låga räntan, som föranledt

större svårighet att finna på en gång säkra och gifvande

placeringar, samt att, när ett omslag i dessa förhållanden inträffar,

afbetalningslånen från riksbanken åter skola visa sig begärliga och

efterfrågan derå motsvara fondens tillgång. Att åter nu och på grund

af dessa tillfälliga förhållanden söka att i konkurrens med enskilda

institut göra dessa lån mera begärliga genom att i enlighet med motionärens

förslag medgifva längre anstånd för deras afbetalning eller slutliqvid

skulle sannolikt snart föranleda en så ökad efterfrågan af dylika

lån, att fordran på fondens förstärkande deraf blefve en följd, och erfarenheten

gifver grund för den farhågan, att en sådan fordran allt för

lätt skall blifva beaktad. Men en ytterligare utsträckning af denna

särskilda lånerörelse, icke endast i afseende å lånefondens belopp, utan

äfven i afseende å tiden för lånens förfallande till betalning, anse fullmägtige

vara ett steg till utveckling af riksbankens verksamhet i en

rigtning, som icke lärer kunna tillstyrkas.

»Slutligen önska fullmägtige få erinra, att, om också smärre låneanstalter,

som bedrifva sin rörelse inom eu mindre omkrets och med

en jemförelsevis föga talrik klientel, kunna så öfvervaka dennes affärsverksamhet,

att de utan svårare förluster förmå utsträcka sin utlåning

mot borgen till förbindelser på ända till 5 års tid, hvilket fullmägtige

icke hafva anledning att här undersöka, sådant likväl svårligen kan

blifva fallet med riksbanken, hvars kundkrets är spridd inom ett ofta

ganska vidsträckt område, och som vid bedömande af de lånesökandes

vederhäftighet är nödgad att mycket lita till de officiella intygen.

»Men om en så betygad vederhäftighet redan under loppet af 2’A

år ofta nog undergår väsentlig förändring och icke alltid till det bättre,

måste så blifva förhållandet i ännu högre mån under eu dubbelt så

lång tid, och följden deraf blifva icke obetydande riksbankens förlust

på denna lånerörelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

''Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

11

»På grund af hvad sålunda blifvit aufördt, anse sig fullmägtige ej

hafva skäl tillstyrka bifall till ifrågavarande motion.»

Emot detta beslut hafva 2:ne fullmägtige.nemligen herrar friherre

Fock och L. O. Larsson anmält afvikande mening.

Om hänsyn tages till riksbankens ändamål och fördel, synes det

utskottet, att ej tillräckliga skäl förefinnas till ytterligare befordrande

af ifrågavarande slags lånerörelse, som ej egentligen torde höra till

en riksbanks verksamhetsområde, och hvilken, såsom nästan uteslutande

omfattande försträckningar mot namnsäkerhet, bidrager till ökande af

det i allmänhet så förderfliga borgenssystemet. Enligt uttalande och

förslag af såväl 1881 som 1889 års bankkomitéer synes ock den mening

under senare tid hafva gjort sig gällande, att riksbankens uti

ifrågavarande slags lånerörelse bundna medel vore alltför betydliga och

snarare borde minskas; och som ett bifall till motionärens förslag efter

all sannolikhet skulle föranleda anlitande i högre grad af fonden i fråga

och lätteligen inom kort framkalla anspråk pa ökande af densamma,

har utskottet, på de af fullmägtige i öfrigt anförda skäl och instämmande

i de af dem uttalade åsigter, ansett sig böra hemställa,

3:o

att herr Fredholms ifrågavarande motion ej må

till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Herrar Söderbergs och Sandwalls ofvannämnda motioner afse. meddelande

af föreskrift i bankoreglementet derom, att pröfning af diskonterings-,

låne- och kreditivansökningar vid samtliga riksbankskontoren

skall ega rum hvarje helgfri dag i veckan. Efter vederbörande afdelningskontors

styrelsers hörande, hafva fullmägtige öfver berörda framställning

afgifvit utlåtande och dervid i hufvudsak yttrat följande: »Det

torde, på sätt också af vederbörande styrelsers yttrande framgår, numera,

med afseende å den snabbhet och rörlighet,, som utmärka affärslifvet,

icke vara tvifvel uuderkastadt, att jemväl riksbanken, ej allenast

såsom nu är föreskrifvet i afseende å hufvudkontoret och afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö, utan äfven vid alla sina kontor, bör

lemna allmänheten tillfälle att få sina låneangelägenheter, särskildt

diskonteringsaffärerna, pröfvade alla helgfria dagar. — Visserligen är

rörelsen vid flera riksbankens kontor ej så omfattande i fråga om mängden

af låneansökningar, att häraf ensamt påkallas dagliga sammanträden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets Utlåtande N:o ItT.

för styrelsen, men redan den omständigheten, att ett riksbankens afdelningskontor

ej är tillgängligt alla söknedagar, kan uppenbarligen

bidraga dertill, att en del af rörelsen går för riksbanken förlorad och

öfvergå!- till den eller de banker, som lemna tillfälle till daglig diskontering.

Särskildt med afseende å det med fullt fog framstälda önskningsmålet,

att affärsmän och andra kunder böra, i och för tillgodoseende

af sina affärsintressen, anlita endast en bankinrättning, blifver

ock nödvändigt, att sådant syftemål ej motverkas, genom att endast

vissa dagar äro bestämda för pröfning af diskonterings- och låneärenden-»

. ^ enlighet med dessa åsigter och då, om äfven på sätt af afdel
mngskontorens

yttrande i frågan framgår, vid flera af riksbankens mindie

kontor förfares på sätt i motionerna åsyftas, sjelfva reglementet

synes Döra innehålla bestämd föreskrift i ämnet, hafva fullmägtige till—

styrkt bifall till motionärernas hemställan och föreslagit för sådant

ändamål erforderliga ändringar i nämnda reglemente. I sammanhang

häi med hafva fullmägtige dock fäst uppmärksamhet å billigheten deraf,

att ifrågavarande styrelseledamöter, som i händelse af bifall till förslaget

komme att åläggas en betydligt utsträckt tjenstgöringsskyldighet,

måtte erhålla något slags ersättning för ökade göromål, och i sådant

hänseende gjort följande framställning:

»Om den sålunda föreslagna ändrade bestämmelsen skulle komma

till stånd, blifver deraf eu följd, att, då nu är föreskrifvet, det styrelserna

för kontoren i Jönköping, Kalmar, Karlstad, Luleå, Vexiö och

Osteisund. skola sammanträda minst fyra samt styrelsen för afdelningskontoret

i Visby minst tre dagar i hvarje vecka, dessa styrelser åläggas

väsentligen ökadt arbete och besvär, och torde i anledning häraf

kunna, ifrågasättas, huruvida ej billigheten fordrade, att något slags

godtgörelse eller särskild förmån borde styrelseledamöterna beredas- —

Härvid förekommer nemligen, att vid afdelningskontoren, utom hvad

beträffar dem i Göteborg och Malmö, ledamöternas antal för hvart kontor

ej utgör mer än tre och att sålunda, jemlikt föreskrift i nyssomförmälde

paragraf af reglementet, samtliga ledamöter skola, för att beslut

må kunna fattas, vara vid hvarje lånesammanträde tillstädes. Härigenom

blifva dessa ledamöter onekligen i hög grad bundna, och då i händelse

3 u ^''hinder för någon ledamot sålunda alltid suppleant måste inträda

och denne, jemlikt § 65 inom. 3 af reglementet, skall under tiden uppbära

det för den ordinarie ledamoten bestämda arfvode, blifver utsigten

föi denne att under året nödgas afstå en del af sitt arfvode naturligtvis

störie i den män föreskrift meddelas om dagliga sammanträden. — Af

sådan anledning, och då fullmägtige ej funnit sig böra föreslå en all
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Banlcoidskottets Utlåtande N:o 16.

13

män och direkt förhöjning i styrelseledamöternas arfvoden, hafva fullmägtige

ansett lämpligt, att, till ersättning för den utsträckta tjenstgöringen,

rätt till någon tids semester måtte beredas samtliga ordinarie

styrelseledamöter vid de smärre kontoren. Visserligen komme styrelseledamoten

för den dagliga förvaltningen, som redan är tillförsäkrad

rätt till dylik ledighet, ej härigenom att erhålla någon ytterligare förmån,

men i afseende härå är att märka, det dennes aflöning är i mycket

väsentlig mån större än de öfriga ledamöternas, och att han till följd

icke blott af den honom jemte kamreraren åliggande vård af kontanta

medel och värdehandlingar, utan ock af bestyret att hafva hand öfver

all förvaltning och expedition, ändock skall vara inom kontoret dagligen

tillstädes.»

Slutligen, och hvad beträffar afdelningskontoret i Visby, hafva

fullmägtige, med erinran att dess styrelse enligt nu gällande bestämmelser

ej behöfver sammanträda mer än tre gånger i veckan, och att

dess tjenstgöringstid, derest ofvanberörda ändring i reglementet blifver

genomförd, skulle blifva fördubblad, förklarat sig ej kunna undgå finna,

att det till stjn-elseledamöterna vid detta kontor anvisade årliga arfvodesbelopp

af 750 kronor för hvardera, blifver under nämnda förutsättning

väl ringa; hvadan, och ehuru nämnda kontor visserligen vore till sitt

lånedistrikt temligen obetydligt och rörelsen till följd deraf också jemförelsevis

mindre än vid öfriga kontor, fullmägtige, med hänsyn till den

skilnad, som nu förefinnes i aflöningen emellan styrelsen derstädes och

vid de andra smärre kontoren, ansett att, i händelse eu så utsträckt

tjenstgöring, som nu vore i fråga, skulle fastställas för styrelsemedlemmarne

i Visby, deras arfvode borde något ökas, och föreslagit ett

tillägg af 250 kronor för år till hvardera af dem såsom skäligt.

Vid pröfning af detta ärende har utskottet, lika med fullmägtige

och med instämmande i de af dem anförda skäl, ansett, att det bör

vara för bankens verksamhet gagnande, att allmänheten i dess beröring

med riksbanken beredes så mycken lättnad som lämpligen ske kan och

sålunda jemväl lemnas tillfälle att hvarje söknedag kunna få sina låneangelägenheter

pröfvade. Derjemte har utskottet äfven funnit billigt

att, för den händelse det ålägges stj-relserna vid samtliga de mindre

kontoren att för pröfning af diskonterings- och låneäi-enden sammanträda

alla söknedagar i veckan, den af fullmägtige för dessa styrelser

föreslagna förmån att på bankens bekostnad kunna erhålla en månads

ledighet hvarje år blifver dem beredd, synnerligast med afseende å den

i bankoreglementet stadgade föreskriften, att ifrågavarande styrelseledamöter

skola samtliga vara vid hvarje lånesammanträde tillstädes.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bndkoutskottets Utlåtande N:o 16.

Deremot, och hvad beträffar fullmägtiges framställning om förhöjning

i arfvodet för styrelseledamöterna vid kontoret i Visby, har utskottet

med afseende å nämnda kontors obetydliga rörelse, och då styrelsen,

i händelse nyssnämnda förslag om ledighet för styrelseledamöterna

vinner bifall, lika med styrelserna vid öfriga smärre kontor äfven

erhåller ett slags förbättring i sina förmåner, ej ansett sig böra biträda

fullmägtiges förslag härutinnan.

I enlighet härmed, och då utom i den af motionärerna anförda paragraf

i reglementet jemväl i § 37 förekommer bestämmelse angående

pröfning af diskonterings- och låneärenden, hemställer utskottet att, i

öfverensstämmelse med hvad herrar Söderberg och Sandvall föreslagit,

Riksdagen måtte besluta,

4:o

att § 37 och § 62 mom. 2 af reglementet skola erhålla

följande förändrade lydelse, nemligen:

Nuvarande lydelse:

Diskontering och utlåning sker

i riksbankens hufvudkontor samt vid

afdelningkontoren i Göteborg och

Malmö alla söckendagar, vid afdelningskontoren

i Jönköping, Kalmar,

Luleå, Vexiö och Östersund minst

fyra och vid afdelningskontoret i

Visby minst tre dagar i veckan.

Kassakreditiv pröfvas etc.

För pröfning åter af diskonterings-,

låne- och kreditivansökningar

sammanträda styrelserna öfver

afdelningskontoren i Göteborg och

Malmö alla söckendagar, styrelserna

öfver afdelningskontoren i Jönköping,

Kalmar, Luleå, Vexiö och

Östersund minst f}u*a samt styrelsen

för afdelningskontoret i Visby

minst tre dagar i hvarje vecka. Be
-

Föreslagen lydelse:

a) § 37: Diskontering och utlåning

sker vid såväl riksbankens hufvudsom

afdelning skontor alla söckendagar i

veckan.

Kassakreditiv pröfvas etc. (oförändradt);

och

b) § 62 mom. 2: För pröfning

åter af diskonterings-, låne- och kreditivansökningar

sammanträda styrelserna

alla söckendagar. Beslut må

ej fattas med mindre än att tre ledamöter

äro tillstädes; och må etc.;

— — — (oförändradt).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

15

slut må ej fattas med mindre än

att tre ledamöter äro tillstädes; och

må —--etc.

I sammanhang härmed, och under förutsättning af bifall till framställningen

i nyssnämnda punkt, föreslår utskottet vidare,

5:o

att till mom. 4 af § 59 fogas följande tillägg:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Mom. 4. Å tid, som fullmägtige, Mom. 4. — — — —--—

på derom gjord framställning, be- — — — — — --------

stämma, och sedan de förordnat om

göromålens skötande, eger ledamot,

som handhafver den dagliga förvaltningen

vid riksbankens afdelningskontor

i Göteborg eller Malmö,

åtnjuta en och en half samt sådan

ledamot vid hvartdera af de öfriga

afdelningskontoren en månads ledighet

årligen.

Öfrige ordinarie styrelseledamöter

vid samtliga afdelningskontoren, med

undantag af dem i Göteborg och Malmö,

ega jemväl att efter anmälan hos vederbörande

styrelse, och för såvidt ej särskildt

hinder derför skulle möta, på

riksbankens bekostnad begagna ledighet,

hvar och en under en tid af sammanlagdt

högst en månad årligen.

Omedelbart efter § 38 finnes i reglementet införd en rubrik »Om

fortsatt utredning af upphörda lånerörelsegrenar», och § 39 innehåller

bestämmelser angående desamma. Sedan under de sistförflutna åren

såväl alla så kallade stadsegendomslån blifvit slutbetalda och äfven slutlig

utredning af statslånefonden egt rum, samt i början af innevarande

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutshottets Utlåtande N:o 16.

år allmänna hypoteksbanken inbetalt sista annuiteten å sin skuld till

riksbanken för öfvertagna landtfastighetslån, återstå numera af ifrågavarande

äldre förbindelser blott de i mom. 1 omförmälda skulder, uti

hvilka riksbanken häftar på grund af dess före år 1830 utfärdade obligationer;

och utgöras dessa till allra hufvudsakligaste delen af så kallade

lånebanksobligationer å ett belopp, som enligt senaste bokslut

motsvarade sammanlagdt kronor 226,306: 13. Till följd häraf lärer

mom. 2 af samma paragraf ej böra i reglementet qvarstå, hvadan, och

då ofvannämnda särskilda rubrik ej heller torde vara vidare behöflig,

utskottet hemställer,

6:o

att rubriken efter § 38 samt 2 mom. af § 39

måtte utgå och följaktligen sistnämnda paragraf ej

vidare vara indelad i särskilda moment.

Bland de enligt § 58 fullmägtige meddelade särskilda uppdrag

finnes jemväl omförmäldt deras åliggande att gemensamt med fullmägtige

i riksgäldskontoret taga befattning med förvaltningen af den för

uppförande af nytt riksdags- och riksbankshus bildade fond och dermed

samband egande frågor. Då likväl uppdraget härutinnan blifvit

närmare angifvet i det för riksgäldskontoret utfärdade reglemente och

det synes utskottet lämpligt, att sådana föreskrifter, som afse båda ifrågavarande

institutioners fullmägtige gemensamt, äro i väsentliga delar lika

affattade, anser utskottet ifrågavarande paragraf böra i berörda hänseende

fullständigas och bringas i öfverensstämmelse med riksgäldskontorets

reglemente samt hemställer för den skull,

7:o

att efter nuvarande sista punkten af § 58 i bankoreglementet

måtte införas följande tillägg:

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Derjemte och i afseende å den —--— — — — — — —

jemlikt beslut vid 1888 års riksdag — — — — — — — — — —

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

17

bildade, till riksgäldskontoret öfverlemnade

och i dess reglemente närmare

omförmälda »byggnadsfond

för riksdags- och riksbankshus» åligger

det fullmägtige i riksbanken att

jemte fullmägtige i riksgäldskontoret

förränta de denna fond tillhörande

medel i den mån de icke i

följd af Riksdagens beslut från fonden

uttagas. .

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sami.

hvarförutan och som 1888 års Riksdag

beslutat, dels att för inrymmande

af riksdagen, riksgäldskontoret

och justitieombudsmansexpeditionen

samt af riksbanken tvenne

skilda byggnader må uppföras å

vestra delen af Helgeandsholmen,

dels att för detta ändamål bildas en

byggnadsfond för riksdags- och riksbankshus,

hvaruti ingå, jemte andra

medel, den för uppförande af nytt

riksdagshus bildade fonden, dels att

af denna byggnadsfond må utgå

till uppförande af nytt hofstall å

artilleriplanen och anordnande eller

uppförande af ett vaktstall i kongl.

slottets närhet en summa af högst

1,070,000 kronor, till ersättande af

det för landtförsvarets behof disponerade

förra artilleristallet vid artilleriplanen

och för inlösen af byggnaderna

å egendomen n:o 6 i qvarteret

Bodarne 55,000 kronor och

till inlösen af bazarbyggnaden å

Norrbro och tvättinrättningen i Norrström

högst 280,000 kronor, dels

att totalbeloppet af kostnaden för

båda byggnaderna å Helgeandsholmen

jemte dervid nödvändig byggnad

af kajer och broar samt plat
1

Afd. S Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

sena ordnande i öfrigt ej må öfverstiga

hvad af fonden återstår, sedan

sistnämnda tre kostnadsbelopp derifrån

afdragits, eller i rund summa

5,000,000 kronor, dels ock att byggnaderna

skola uppföras i enlighet

med genom bankofullmägtiges och

fullmägtiges i riksgäldskontoret försorg

upprättade och af dem gillade

ritningar, det åligger fullm ägtige

att utföra det dem gifna uppdrag,

som i Riksdagens i detta ärende

meddelade beslut innefattas.

Enligt § 42 i reglementet ega fullmägtiges deputerade åtnjuta

hvardera eu och eu half månads ledighet årligen; men hvarken i reglementet

eller i aflöningsstaten finnes bestämdt huru suppleant, som till

följd af dylik ledighet kan komma att i riksbankens styrelse inkallas,

skall under tiden godtgöras. Då deputerad under ifrågavarande slags

ledighet eger bibehålla sina inkomster från riksbanken oafkortade, är

det uppenbart, att suppleant skall i detta fall af bankens medel erhålla

godtgörelse. Enahanda synes förhållandet böra vara, om suppleants

inträde i styrelsen erfordras, när fullmägtig, till följd af inspektion vid

afdelningskontor eller annat tillfälligt uppdrag i riksbankens angelägenheter,

ej kan utöfva sin befattning såsom fullmägtig. På sätt utskottet

af fullmägtiges protokoll inhemtat, hafva fullmägtige ock i dylika fall

af bankens medel anvisat ersättning, utan att härvid någon anmärkning

från vare sig bankoutskott eller revisorer ifrågakommit. Då utskottet

likväl anser att bankoreglementet bör innehålla bestämmelse i ämnet,

föranlåtes utskottet hemställa,

8:o

att efter nuvarande mom. 5 i § 42 måtte införas

ett moment 6 så lydande: »När, med begagnande af

den i mom. 3 medgifna rätt, deputerad begagnar ledig
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets Utlåtande N:o 16.

19

het och till följd deraf eller med anledning af fullmägtig

meddeladt tillfälligt uppdrag i riksbankens angelägenheter

suppleant inkallas och deltager i riksbankens

styrelse, eger denne att för tiden i fråga af

bankens medel uppbära ersättning med belopp, motsvarande

det för fullmägtig i staten anvisade arfvode.

Af enahanda anledning, och då styrelseledamot för den dagliga

förvaltningen vid afdelningskontor jemväl eger årligen åtnjuta viss tids

ledighet och derunder liksom deputerad får bibehålla alla sina med befattningen

förenade inkomster, synes jemväl stadgande om ersättningen

till hans vikarie under ifrågavarande tid böra meddelas, hvarvid, och

enär dylik ledighet får begagnas först efter medgifvande af fullmägtige

och sedan de förordnat om tjenstens skötande samt, i enlighet med aflöniugsstatens

bestämmelser, aflöningen är olika om befattningen bestrides

af bankens tjensteman eller annan person, beslutanderätt härutinnan

torde lämpligast böra öfverlåtas åt fullmägtige; hemställande utskottet

för den skull,

9:o

att till § 59 måtte fogas ett nytt moment med

n:o 5 af följande lydelse:

För den tid styrelseledamot för

den dagliga förvaltningen på grund

af medgifvande i mom. 4 begagnar

ledighet, ega fullmägtige bestämma

godtgörelse till vikarie med tillämpning

dervid af de i aflöningsstaten

medelade föreskrifter angående aflöningsförmånerna

för dylik ledamot.

Derjemte och för den händelse utskottets här ofvan i punkt 5:o

gjorda hemställan om rätt till ledighet för styrelseledamot vid de smärre

afdelningskontoren vinner Riksdagens bifall, lärer i § 65 mom. 3, som

innehåller föreskrift, att när suppleant bestrider ordinarie ledamots befattning,

han åtnjuter den senares arvode, böra införas en tilläggsbestämmelse,

afseende de fall, att styrelseledamot begagnar sig af sin

ofvaunämnda rätt, hvadan hemställes,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

att efter §

tillägg:

Nuvarande lydelse:

Mom. 3. Så länge inkallad

suppleant bestrider ordinarie ledamots

befattning i styrelsen, åtnjute

han det för den senare bestämda

arfvode, lämpadt efter den tid, han

i kontorets styrelse och förvaltning

deltager.

10:o

65 mom. 3 måtte införas följande

Föreslagen lydelse:

Så länge — —--deltager,

dock att, när styrelseledamot, enligt

medgifvande i § 59 mom. 4, begagnar

ledighet och suppleant till följd

häraf inträder i styrelsen, till denne

af kontorets medel utgår ersättning

med belopp motsvarande det för

ordinarie ledamot i staten anvisade

arfvode.

Uti en till bankoutskottet stöld skrift hafva åtskilliga tjensteman

vid riksbankens hufvudkontor gjort framställning om sådant tillägg i

bestämmelserna angående tillämpning af aflöningsstaten, att tjensteman,

efter erhållen befordran till ordinarie befattning, kunde få i afseende å

uppflyttning till högre lönegrad tillgodoräkna den tid, han såsom vikarie,

under tjensteman meddeladt annat uppdrag inom riksbanken, skött ordinarie

tjenst, eller såsom tillförordnad uppehållit sådan befattning utöfver

stat, som sedermera blifvit på ordinarie stat öfverförd.

I anledning af berörda ansökan, som, enligt föreskrift i bankoreglementet,

blifvit af fullmägtige i riksbanken till utskottet öfverlemnad,

hafva dessa bland annat yttrat följande: »På sätt sökandena antyda

har det på senare tid i flera fall inträffat, att åt på ordinarie stat

inom riksbanken anst.äld tjensteman meddelats uppdrag att bestrida befattning

såsom styrelseledamot vid något afdelningskontor. Dylika ledamöter

utses blott för ett år i sänder, till följd hvaraf tjensteman, som

erhåller omförmälda slags uppdrag, ej kan frånträda sin ordinarie tjenst,

utan måste denna i detta fall uppehållas genom vikarie. Ett sådant förordnande

kan blifva långvarigt samt, i den mån nya afdelningskontor

kunna komma att inrättas, oftare förekomma, i synnerhet om den jemväl

af utskottet såsom lämplig uttalade åsigt vinner tillämpning, att till

handhafvare af den dagliga förvaltningen vid afdelningskontor företrädesvis

bör, der så ske kan, utses förutvarande tjensteman i riksbanken.

Den tjensteman, som erhåller dylikt förordnande blifver visserligen,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

21

fastän han ej bestrider sin ordinarie tjenst, efter föreskrifven tid förklarad

tillhöra högre lönegrad, men får ej uppbära den på grund af

ålder i tjensten bestämda högre lön, förr än han åtei’går till sin egentliga

befattning. Derest denna styrelseledamotsbefattning vore likstäld

med ordinarie tjenst, kunde ej, såsom nu blir förhållandet, lönebesparing

uppstå, likasom ej heller vikaries befordran blefve fördröjd. Med

afseende härå, och då en sådan vikarie är i fråga om öfriga aflöningsförmåner

likstäld med den ordinarie tjensteinnehafvaren och har i alla

hänseenden samma ansvar, skyldigheter och åligganden som denne, kan

det ej synas obilligt, att ett dylikt förordnande, när det under en något

längre tid oafbrutet fortfarit, intill dess den, som innehaft detsamma

blifver befordrad till ordinarie tjensteman inom den grad, hvaruti han

sålunda tjenstgjort, må, i afseende å bestämmandet af tiden för tillträdandet

af de i aflöningsstaten efter uppnådd viss tjensteålder medgifna

högre aflöningsförmåner, kunna få honom tillgodoräknas. Beträffande

deremot sökandenas framställning, att jemväl i fråga om sådan befattning,

som fullmägtige med den dem enligt reglementet medgifna rätt

kunna inrätta utöfver stat, enahanda förmån måtte beredas tjensteman,

om och när befattningen blifver enligt Riksdagens beslut på ordinarie

stat öfverförd, hvilket i de flesta fall då det medgifves ej torde dröja

lång tid, ställer sig förhållandet härutinnan något olika, i det att sådan

förmån ej synes böra sträckas längre än till den som bestridt den öfver

stat varande befattningen och sålunda, om fråga vore om en sådan i

högre grad och dertill förordnades en förutvarande ordinarie tjensteman

i lägre grad, de som i succession efter honom tjenstgöra icke, då deras

förordnanden är att anse mer såsom tillfälligt uppdrag, borde få tillgodoräkna

sig tjenstgöringen i och för löneförhöjnings erhållande.

»Då fråga ej är, att tjensteman, under det han innehar förordnande,

skulle kunna komma i åtnjutande af någon löneförhöjning, utan först

efter det han i uppkommen ledighet blifvit till tjenst i samma grad

befordrad, och den tid sökandena innehaft sådant förordnande, som

afses, naturligtvis ställer sig mycket olika, skulle ett bifall till framställningen

ej på en gång verka till någon synnerlig förhöjning i utgifterna

för tjenstemännens aflöning, så att man till följd deraf kunde

komma i tveksamhet att bifalla förslaget, synnerligast om man tager i

betraktande den besparing i lön, som vunnits derigenom, att ifrågavarande

tjenstemän ej uppbära ålderstil]ägg, och hvilken exempelvis hvad

beträffar nuvarande styrelseledamoten för den dagliga förvaltningen vid

afdelningskontoret i Göteborg, som befordrats till kamrerare i riksbanken

1881, uppgår till ett jemförelsevis betydligt belopp.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Banlcoutshottets Utlåtande N:o 16.

På grund af de särskilda och för riksbanken mer egendomliga

förhållanden, som åberopats och förefinnas till stöd för sökandenas

framställning, har utskottet, i likhet med fullmägtige, funnit densamma

i viss mån förtjena afseende. Då likväl, i fråga om förordnande efter

sådan tjensteman, som på grund af erhållet särskildt uppdrag i riksbankens

tjenst beviljats ledighet från sin egentliga befattning, förhållandet,

på sätt fullmägtige i sitt anförande erinrat, ej är fullt lilcartadt

med uppdrag att bestrida sådan befattning öfver stat, som sedermera

blifvit på ordinarie stat öfverförd, har utskottet ansett, dels att

förstnämnda slags förordnande för att uti ifrågavarande hänseende få

beräknas bör hafva fortfarit minst ett år, dels ock att förmånen att få

tillgodoräkna sig dylika förordnanden såsom ordinaifie tjenstetid må i

fråga om tjenst utöfver stat, sträcka sig blott till den, som uppehåller

densamma och ej, i fall denne förut är ordinarie tjensteman, till vikarie

efter honom.

I enlighet härmed och då utskottet tillika anser, att den i fråga

satta förmånen ej bör betraktas såsom en rättighet, utan att beviljandet

bör bero på fullmägtige, och sålunda alltid föregås af en sådan pröfning,

som i bankoreglementet föreskrifves för att tjensteman må komma i

åtnjutande af ålderstillägg, har utskottet, med erinran att beslut om

någon direkt förhöjning i aflöningsstaten ej genom bifall till framställningen

erfordras, velat hemställa,

ll:o

att till punkt 2:o af bestämmelserna angående

tillämpning af aflöningsstaten för riksbanken måtte

fogas följande tillägg:

Nuvarande lydelse:

Tiden för tillträdande af de i

aflöningsstaten inom hvarje tjenstegrad

anvisade förhöjda inkomster

beräknas från och med månaden

näst efter den, under hvilken tjenstemannen

blifvit på ordinarie stat till

tjenst inom graden förordnad eller

befordrad.

Föreslagen lydelse:

Tiden för-----

---- -—-— ---befordrad

s. 23 Kontrollera mot PDF

BankoutskoUets Utlåtande N:o 16.

23

Vikariat, som till följd af ordinarie

tjensteman anförtrodt annat

uppdrag i riksbankens tjenst blifvit

. meddelade och fortfarit intill dess

den tillförordnade befordrats till ordinarie

tjenst inom den grad, hvaruti

han sålunda tjenstgjort, må såsom

ordinarie tjenstetid anses och

sålunda kunna, efter den i § 74 af

reglementet föreskrift^ pröfning,

inberäknas i den tid, som erfordras

för erhållande af stadgadt lönetilllägg,

dock under vilkor att ifrågavarande

slags förordnande bör hafva

fortfarit minst ett år.

Enahanda bestämmelse, dock

utan sistnämnda vilkor, gäller äfven

i afseende å den, som bestridt förordnande

å sådan befattning utöfver

stat, som sedermera öfverförts på

ordinarie stat, men ej för vikarie

efter honom.

Sedan, i enlighet med Riksdagens beslut, under nästlidne år för

Vermlands län i staden Karlstad inrättats ett afdelningskontor af riksbanken

samt fullmägtige, på grund af Riksdagens bemyndigande, meddelat

åtskilliga bestämmelser i afseende å kontorets anordnande och

verksamhet att gälla tills vidare och intill dess Riksdagen kunde komma

att annorlunda bestämma, har utskottet, som ej haft något att erinra

vid hvad fullmägtige uti ifrågavarande hänseende åtgjort och provisoriskt

förordnat, härmed skolat hemställa om de ändringar och tillägg i reglementet

och staten, som med anledning af Karlstadskontorets tillkomst

blifva erforderliga, äfvensom att i sammanhang härmed dels § 25 i

reglementet, som innefattar uppgift å samtliga riksbankens kontor och

deras lånedistrikt, måtte erhålla en i så måtto förändrad uppställning,

att, i likhet med hvad i öfrigt i reglementet och aflöningsstaten numera

iakttages, kontoren, utom hvad beträffar hufvudkontoret och dem i

Göteborg och Malmö, upptagas i alfabetisk ordning, dels ock att på de

ställen, der sådant utan olägenhet kan ske, kontoren ej uppräknas,

hvarigenom för framtiden undvikes sådan ändring, som eljest vid in
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Fankoutskotiets Utlåtande N:o IS.

rättande af nytt kontor endast för införande af namnet å sådant erfordras.

Utskottet föreslår derför

12:o

att nedannämnda delar af reglementet och aflöningsstaten

måtte erhålla följande lydelse, nemligen

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Riksbankens utlåningsrörelse

drifves genom hufvudkontoret i Stockholm

för Stockholms stad och län,

Upsala, Södermanlands, Östergötlands,

Vermlands, Örebro, Vestmanlands,

Kopparbergs, Gefleborgs

och Vesternorrlands län samt den

del af Kalmar län, som omfattar

dess norra landstingsområde eller

Norra och Södra Tjusts, Aspelands,

Sevede och Tunaläns härad; genom

afdelningskontoret i Göteborg för Hallands,

Göteborgs och Bohus äfvensom

för Elfsborgs län med undantag

af Redvägs härad samt för

Skaraborgs län med undantag af

Vartofta och Frökinds härad; genom

afdelningskontoret i Malmö för Kristianstads

och Malmöhus län; genom

afdelningskontoret i Liden för Vesterbottens

och Norrbottens län; genom

afdelningskontoret i Visby för Gotlands

län; genom afdelningskontoret i Östersund

för Jemtlands län; genom afdelningskontoret

i Vexiö för Kronobergs

och Blekinge län; genom afdelningskontoret

i Jönköping för Jönköpings

län jemte ofvannämnda

härad af Skaraborgs och Elfsborgs

a) § 25: Riksbankens utlåningsrörelse

drifves genom hufvudkontoret

i Stockholm för Stockholms stad och

län, Upsala, Södermanlands, Östergötlands,

Örebro, Yestmanlands,

Kopparbergs, Gefleborgs och Vesternorrlands

län samt den del af

Kalmar län, som omfattar dess norra

landstingsområde eller Norra och

Södra Tjusts, Aspelands, Sevede och

Tunaläns härad; genom afdelningskontoret

i Göteborg för Hallands, Göteborgs

och Bohus äfvensom för Elfsborgs

län med undantag af Redvägs

härad samt för Skaraborgs län med

undantag af Vartofta och Frökinds

härad; genom afdelningskontoret i

Malmö för Kristianstads och Malmöhus

län; genom afdelningskontoret i

Jönköping för Jönköpings län jemte

ofvannämnda härad af Skaraborgs

och Elfsborgs län; genom afdelningskontoret

i Kalmar för Kalmar läns

södra landstingsområde eller Norra

och Södra Möre samt Stranda och

Handbörds härad jemte Öland; genom

afdelningskontoret i Karlstad för Vermlands

län; genom afdelningskontoret i

Luleå för Vesterbottens och Norr
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

25

län; samt gemm afdelning skontor et i

Kalmar för Kalmar läns södra landstingsområde

eller Norra och Södra

Möre samt Stranda och Handbörds

härad jemte Öland, under iakttagande

i afseende å sistnämnda kontor

af de vilkor och bestämmelser

beträffande lånerörelsen, som fullmägtige

enligt särskildt bemyndigande

af 1887 års Riksdag ega föreskrifva.

Lån utan afbetalningsrätt mot

realsäkerhet samt kreditiv mot enahanda

slags säkerhet meddelas dock

utan hinder af här ofvan bestämda

distriktsindelning.

Nuvarande lydelse:

Om styrelserna vid äfdelningskontoren

i Göteboi*g, Malmö, Jönköping,

Kalmar, Luleå, Vexiö, Visby

och Östersund.

Mom. 1. Styrelsen öfver hvardera

afdelningskontoret i Göteborg

och Malmö utgöres af fyra ledamöter

och öfver hvardera af afdelningskontoren

i Jönköping, Kalmar,

Luleå, Vexiö, Visby och Östersund

af tre ledamöter, hvilka alla,

jemte nödigt antal suppleanter, för

ett år i sender, efter kalenderår

räknadt, utses af fullmägtige, med

rättighet för fullmägtige att derförinnan,

om och när de dertill finna

anledning, entlediga en eller flere

eller alla ledamöter i dessa styrelser;

och skola i den eller de entledigades

ställe annan eller andra ledamöter

genast inväljas.

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sand.

bottens län; genom afdelningskontoret

i Vexiö för Kronobergs och Blekinge

län; genom afdelningskontoret i Visby

för Gotlands län; samt genom afdelningskontoret

i Östersund för Jemtlands

län, under iakttagande i afseende

å kontoren i Kalmar och Karlstad

af de vilkor och bestämmelser beträffande

lånerörelsen, som fullmägtige,

enligt vid dessa kontors inrättande

lemnadt särskildt bemyndigande

af 1887 och 1889 årens

Riksdagar, ega föreskrifva.

Lån utan afbetalningsrätt etc.

(oförändradt).

b) rubriken till Afdelning 4.

Föreslagen lydelse:

Om styrelserna vid riksbankens afdelning

skontor.

c) § 59 mom. 1. »Styrelsen öfver

hvartdera afdelningskontoret i Göteborg

och Malmö utgöres af fyra

ledamöter och öfver hvartdera af de

öfriga afdelningskontoren af tre ledamöter

hvilka alla etc. (oförändradt).

1 Afd. 8 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

BanJcoutsJcottets Utlåtande N:o 16.

Afgår eljest ledamot under den

tid, för hvilken han är vald, utses

ny ledamot att deltaga i styrelsen

under den tid, som för den afgångne

ledamoten återstått. Vid de årliga

valen kan afgående ledamot återväljas.

Tjenstegraderna inom riksbankens

kontor äro fyra, nemligen:

Första graden: kontorsskrifvare,

kassaskrifvare och kanslister;

Andra graden: bokhållare, revisorer,

kassörer, notarie, registrator

och ombudsman vid afdelningskontoret

i Göteborg;

Tredje graden: kamrerare, förste

revisor och ombudsmannen vid hufvudkontoret;
Fjerde

graden: kommissarier

och bankosekreteraren.

Denna gradindelning tillämpas

dock icke på tjenstemännen vid afdelningskontoren

i Jönköping, Kalmar,

Luleå, Vexiö, Visby och Östersund

eller på ombudsmannen vid

afdelningskontoret i Malmö.

Mom. 1. Blifver tjensteman af

sjukdom hindrad att sin syssla förrätta

och göromålens behöriga gång

fordrar att föranstalta om vikariat,

eg a fullmägtige eller vederbörande

styrelse att om tjenstgöringen förordna

och för dess bestridande af

riksbankens medel använda vid hufvudkontoret

samt afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö ett belopp,

motsvarande lägsta lönen i

första tjenstegraden, samt vid afdelningskontoren

i Jönköping, Kal
-

d) § 67. »Tjenstegraderna inom

riksbankens kontor äro fyra, nemligen

:

Denna gradindelning tillämpas

på tjenstemännen vid hufvudkontoret

och afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö, men icke på

tjenstemännen vid de öfriga afdelningskontoren

och ej heller på ombudsmannen

vid kontoret i Malmö.

e) § 76 mom. 1. »Blifver tjensteman

af sjukdom hindrad att sin

syssla förrätta och göromålens behöriga

gång fordrar att föranstalta

om vikariat, ega fullmägtige eller

vederbörande styrelse att om tjenstgöringen

förordna och för dess bestridande

af riksbankens medel använda

vid hufvudkontoret samt afdelningskontoren

i Göteborg och

Malmö ett belopp, motsvarande

lägsta lönen i första tjenstegraden,

samt vid hvardera af de öfriga

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

27

mar, Luleå, Vexiö, Visby och Östersund,

högst 500 kronor för år räknadt.

Mom. 4. Tjenstemännen vid hufvudkontoret,

kamrerare och tjensteman

i första eller andra graden vid

afdelningskontoren i Göteborg och

Malmö, kamrerare och bokhållare

vid afdelningskontoren i Jönköping,

Kalmar, Luleå, Vexiö och Östersund,

samt kamreraren vid afdelningskontoret

i Visby ega, så vidt

sådant utan hinder för göromålens

jemna och oafbrutna gång kan ske,

hvar i sin ordning åtnjuta semester,

tjenstemännen i tredje och fjerde

graderna vid hufvudkontoret och de

i 3:dje graden vid afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö under

en och en half månad samt öfrige

ofvan omförmälde tjensteman en

månad hvarje år.

Semesterindelningen för hvarje

år fastställes vid hufvudkontoret af

deputerade och vid afdelningskontoren

af styrelsen.

6:o. För bestridande af tjenstgöringen

under semester ega fullmägtige

samt styrelserna för afdelningskontoren

att anvisa till extra

ordinarie tjenstemän arfvoden, beräknade

vid hufvudkontoret samt

afdelningskontoren i Göteborg och

Malmö efter tusen kronor för år,

vid hvart af afdelningskontoren i

Jönköping, Kalmar, Luleå, Vexiö

och Östersund efter niohundra kronor

för år samt vid afdelningskontoret

i Visby efter åttahundra kronor

afdelningskontoren högst 500 kronor för

år räknadt.

f) § 76 mom. 4. »Tjenstemännen

vid hufvudkontoret, kamrerare och

tjenstemän i första eller andra graden

vid afdelningskontoren i Göteborg

och Malmö, kamreraren vid afdelningskontoret

i Visby samt kamrerare

och bokhållare vid de öfriga

afdelningskontoren ega såvidt sådant

--etc. (oförändradt).

g) punkt 6:o af bestämmelserna angående

tillämpning af aflöningsstaten.

»För bestridande af tjenstgöringen

under semester ega fullmägtige samt

styrelserna för afdelningskontoren

att anvisa till extra ordinarie tjenstemän

arfvoden, beräknade vid hufvudkontoret

samt afdelningskontoren

i Göteborg och Malmö efter

tusen kronor för år, vid afdelningskontoret

i Visby efter åttahundra

kronor för år samt vid hvardera

af de öfriga afdelningskontoren efter

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

för år, äfvensom för kassörstjen- niohundra kronor för år, äfvensom

sterna missräkningspenningar, allt för — — etc.;

likväl inom de i aflöningsstaten dertill

anslagna medel.

hvarjemte utskottet i sammanhang härmed hemställer, att den för Karlstadskontoret

af fullmägtige uppgjorda interimsstat, som är öfverensstämmande

med den för kontoret i Kalmar utfärdade, måtte vinna Riksdagens

stadfästelse, och föreslår följaktligen,

13:o

att aflöningsstaten för afdelningskontoret i Karlstad

må på vederbörligt ställe i riksbankens stat intagas,

så lydande:

Afdelningskontoret i Karlstad

tre styrelseledamöter, hvardera .........

samt derförutom den ledamot, som

handhafver den dagliga förvalt-

kronor

1,200: —

ningen...................................................

dock att, derest sistnämnda be- fattning bestrides af någon riks- bankens tjensteman, aflöningen

till honom under tiden utgår efter

enahanda grunder och bestäm- melser, som gälla för tjenstemän

i tredje graden vid riksbankens

hufvudkontor,

»

2,400: —

kamreraren, tillika kassör, lön............

hvilket belopp kan förhöjas efter

fem års ordinarie tjenst med 500

kronor och efter tio års med ytter- ligare 500 kronor,

samt tjenstgöringspenningar........

»

1,600: —

»

800: —

missräkningspenningar ..................

))

600: —

bokhållaren, tillika registrator, lön...

hvilken kan förhöjas efter fem

års ordinarie tjenst med 300 kro-

»

1,200: —

s. 29 Kontrollera mot PDF

BankoutsJcottets Utlåtande N:o 16. 29

nor och efter tio års tjenst med

ytterligare 300 kronor,

samt tjenstgöringspenningar......... kronor 600: —

ombudsmannen, lön................................. » 800: —

till extra biträde vid kontorsgöromålen

och semestervikariat........................ » 1,200: —

vaktbetjenten, lön.................................... » 400: —

jemte fri bostad och vedbrand.

Slutligen hemställes

14:o

att de i slutet af bankoreglementet i anledning

af Karlstads-kontorets inrättande nästlidna år införda

provisoriska bestämmelser må utgå.

För den händelse den af Riksdagen ännu ej slutbehandlade frågan

om inrättande under innevarande år af ytterligare ett afdelningskontor

af riksbanken skulle komma att afgöras så, att ett dylikt kontor blefve

beslutadt, erfordras några tilläggsbestämmelser i bankoreglementet, till

hvilka utskottet i sådant fall kommer att så snart ske kan afgifva förslag,

derom utskottet velat hos Riksdagen

göra anmälan.

Stockholm den 8 maj 1890.

På utskottets vägnar:

Per Samzelius.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

Reservationer:

vid punkten 3:o (angående väckt motion om ändring i § 32 mom.

2 i bankoreglementet):

af herr Hörnféldt, med hvilken herr A. Svensson i Edum instämt:

»Mot utskottets beslut att afstyrka bifall till den i herr Fredholms

motion föreslagna ändring i § 32 mom. 2 i bankoreglementet får jag

anmäla min reservation och till stöd för densamma åberopa den af två

af bankofullmägtige i ämnet uttalade afvikande mening, hvilken framgår

af följande:

Utdrag af protokollet, hållet hos herrar fullmägtige i

riksbanken den 24 april 1890.

§ 2. Upplästes och godkändes förslag till yttrande till bankoutskottet

angående väckt motion om ändring i § 32 mom. 2 i bankoreglementet,

hvilket yttrande affattades enligt herrar ordförandens, Arnbergs,

Richters, Törnebladhs och Ribbings sammanstämmande mening.

Herrar friherre Fock och L. O. Larsson förenade sig om följande

särskilda uttalande:

»Då vi ej kunna instämma i det beslut, som flertalet af herrar

bankofullmägtige fattat att afstyrka allt afseende å herr Fredholms i

Andra Kammaren väckta motion n:o 100 om utsträckning af tiden för

de s. k. afbetalningslånens amortering, anse vi oss böra angifva skälen

för vår afvikande mening.

»Fullmägtiges flertal rigta sina anmärkningar förnämligast mot

afbetalningslånen i allmänhet och det borgenssystem, hvarpå de gemenligen

äro grundade. Vi medgifva visserligen att formen för dessa lån,

hvarigenom bankens kapital för längre tid bindas utan uppsägningsrätt

från långifvarens sida, icke är fullt bankmessig; men vid bedömandet

af detta förhållande, hvad riksbanken beträffar, bör icke förbises,

att en särskild begränsad fond är anvisad för denna lånerörelse; och vi

våga påstå, att riksbankens tillgång är sådan, att den öfriga bankrörelsen

icke bör kunna lida deraf, att nämnda fond är undandragen densamma.

Fullmägtige hafva ock låtit sig angeläget vara att helt och hållet afskilja

samt särskilt bokföra afbetalningslånen, och detta så, att, om det befunnes

lämpligt, hela denna rörelse, utan någon rubbning i riksbankens

verksamhet i öfrigt, skulle kunna öfverflyttas till någon annan institution.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

31

»Hvad åter beträffar det öfverklagade borgenssystemet, så vilja vi

ingalunda obetingadt uppträda till försvar för detsamma;, men nog förhåller

sig med denna kreditform som med hvarje annan, att man bör

väl skilja emellan bruket och missbruket; och säkert är, att, om afbetalningslånen

ock framkallat lidanden, så hafva de äfven verkat ganska

mycket godt. I alla fall föredraga vi verkligen dessa öppna borgensförbindelser

vida framför åtskilliga maskerade sådana, hvilka i form af

ackommodationsvexlar eller fabricerade reverser stundom äro ytterst svåra

att igenkänna. Slutligen kunna vi ej underlåta att erinra om de jemförelsevis

föga betydande förluster, som riksbanken hittills ådragits

genom afbetalningslånen.

»Men äfven om vi till viss grad erkänna befogenheten af de mot

afbetalningslånen gjorda anmärkningarna, så förefinnes dock eu omständighet

som gör, att vi ej från dem kunna komma till samma slutsats

som fullmägtiges flertal, nemligen den omständigheten, att dessa lån

redan finnas och att eu särskild fond för dem är anvisad. Så länge

detta är fallet —• fråga om fondens indragning eller minskning föreligger

ej — synes oss vara lämpligt att äfven dessa lån gifvas en form,

hvarigenom de, såvidt sådant utan ökad risk eller olägenhet för riksbanken

kan ske, blifva i möjligaste mån beqväma och ändamålsenliga

för låntagarne. Skulle derigenom ett allt för starkt anlitande af fonden

uppkomma, vore det väl rigtigare att söka hämma detta genom den

naturliga, i fullmägtiges händer liggande åtgärden att höja räntan, än

att genom bibehållande af allt för tunga betalningsvilkor eller annat

dylikt söka åstadkomma samma resultat eller till och med ett nedgående

af denna utlåning och tvinga de lånesökande att söka andra, mera betungande

låneutvägar, under det att fonden för afbetalningslån till betydlig

del ligger obegagnad.

»Den ifrågavarande lånefonden anlitas i främsta rummet af innehafvare

utaf mindre jordbruk; och dessa lån må nu upptagas för afbetalning

å köpeskilling, för anskaffning af inventarier eller för jordförbättringar,

så lärer ej kunna bestridas att, under nu rådande jordbruksförhållanden,

endast i högst få fäll de af handteringen upphemtade

inkomsterna medgifva en så betydlig afbetalning som Vs af kapitalet

förutom räntan under hvartdera af de närmast följande halfåren. Följden

häraf måste blifva, att, såvida ej särskilda tillgångar förefinnas, låntagaren

nödgas under amorteringsfonden anlita nya lånevägar för anskaffning af

de till afbetalningarna erforderliga beloppen, eller ock måste borgesmännen

träda emellan, och då ofta äfven de inveckla sig i mer eller

mindre äfventyrliga låneoperationer. Att dessa olägenheter skulle i

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

väsentlig mån förebyggas genom amorteringstidens utsträckning till 5

år, såsom motionären föreslagit, synes oss otvifvelaktigt. Afdeluingskontorens

styrelser, hvilka öfver förslaget blifvit hörda, hafva ock nästan

enhälligt bekräftat dén ifrågavarande olägenheten af den hastiga amorteringen;

men af dessa styrelser har en, nemligen den för göteborgskontoret,

det oaktadt ansett den föreslagna förändringen obehöflig af

det äfven från andra håll anförda skälet, att efter två eller flere verkstälda

afbetalningar lånet kan förnyas, ett förfaringssätt som ock särdeles

mycket anlitas. Vi vilja häremot erinra, att den afsedda skyndsammare

amorteringen af ett dylikt lån härigenom blifver helt och hållet

illusorisk. Lånet kan ju på detta sätt komma att räcka både fem år

och mera; men hvad vi framför allt häremot anmärka är, att genom detta

tillvägagående amorteringen i början af lånetiden blir störst, eller Va

hvarje halfår, med deraf redan förut påpekade följder, under det att,

med afseende å dessa låns natur, förhållandet, om det läte sig göra,

helst borde vara tvärtom.

»Det har äfven mot förslaget blifvit anmärkt den större svårighet,

som skulle uppstå att erhålla löftesmän för lån med längre löpningstid.

Utom det att detta motskäl väl ej borde väga särdeles tungt för dem,

som gerna se afbetalningslånens inskränkning, så hålla vi före, att detta

skäl i alla fall ej förtjena!- synnerligt afseende. Åtnjuter nemligen lånesökanden

förtroende inom sin ort, så föreställa vi oss att lättheten för

honom att finna villiga och vederhäftiga löftesmän bör ökas i mån som

förbindelsen är sådan, att han har lättare att fullgöra densamma.

»Ytterligare har man framhållit den ökade svårigheten för vederbörande

styrelser att bedöma lånesökandes och borgesmäns betalningsförmåga

samt den större risk som banken skulle komma att löpa genom

beviljandet af ännu längre afbetalningslån än de nuvarande. Oss synes,

att farhågorna härvid äro högst betydligt öfverdrifna. Såsom stöd för

vår uppfattning i detta hänseende påminna vi om att, såsom förut blifvit

anfördt, dessa lån för närvarande visserligen ej i allmänhet amorteras

på 2 Va år, utan i följd af omsättning ofta löpa betydligt längre, hvarjemte

de förnyade vederhäftighetsbevisen böra öka tryggheten. Och

hvad beträffar riksbankens förluster på dessa lån, så hafva vi redan

erinrat om huru föga betydande de jemförelsevis äro. Dessa förluster

hafva dessutom tyvärr till väsentlig del uppkommit genom förfalskningar

eller andra bedrägerier; och till skydd mot sådana lärer ej den

kortare amorteringstiden mycket gagna.

»Det har äfven framhållits att sådana lån, hvarom nu är fråga,

villigt lemnas af sparbanker och andra penningeinstitutioner, i följd

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

33

hvaraf de skulle vara mindre behöfliga från riksbanken, ehuru det äfven

upplyses, att för sådana lån med beqvämare betalningsvilkor likväl fordras

betydligt, högre ränta. Vi erinra i anledning häraf, att det väl ej

är någon af riksbankens lånegrenar, som ej förekommer äfven i andra

penningeanstalter, utan att riksbanken derför hittills ansett sig böra

träda tillbaka eller uppgifva täflan; och icke synes oss detta böra blifva

fallet med just denna lånegren, som företrädesvis och i särdeles stor

skala blifvit anlitad af de mindre jordbrukarne.

»Slutligen har mot bifall till motionen med synnerlig styrka anförts,

att derigenom dessa lån skulle blifva så begärliga, att den för dem anvisade

fonden snart eller åtminstone i tider af mindre riklig penningetillgång

skulle visa sig otillräcklig, och då förhöjning af densamma ifrågasättas.

Af denna nu till 12 millioner uppgående fond ligga för närvarande

omkring 3 Va millioner obegagnade. Dessa skola följaktligen först

åtgå, innan någon förhöjning bör ifrågakomma; och om äfven så skulle

inträffa, så erinra vi derom, att sedan år 1879, då fonden för afbetalningslån

bestämdes till 12 millioner kronor, af de årligen uppkommande

bankovinsterna för riksbanken bibehållits ej mindre än 17 1/a millioner;

och vi föreställa oss att, om behofvet så skulle kräfva, någon mindre

del häraf, utan olägenhet för riksbankens rörelse i öfrigt, skulle kunna

användas för att äfven i nu ifrågavarande rigtning öka bankens verksamhet,

hvarjemte vi ytterligare erinra om bankofullmägtiges rätt att

genom höjda räntesatser hämma en allt för stark påkänning.

»Af afdelningskontorens styrelser, hvilkas yttrande i frågan blifvit

infordrade, hafva sex tillstyrkt bifall till den föreslagna åtgärden. Vi

ställa oss äfven på samma sida, dock under följande vilkor:

att, af skäl som af flera bland kontorsstyrelserna blifvit uttalade,

afbetalningarna ske med Vio hvar sjette månad;

att räntan å dessa lån ej bör vara oföränderlig utan kunna höjas

eller sänkas, hvilken förändring dock ej bör träda i kraft förr än vid

tiden för den afbetalning, som bör ske näst efter det ränteförändringen

blifvit af fullmägtige beslutad; samt

att, då lånen äro beviljade mot namnsäkerhet, nya vederhäftighetsbevis

aflemnas minst en gång hvarje år eller vid hvar annan afbetalning.

»Då vidare lånesökande kunna finnas, för hvilka en hastigare amortering

kan vara lämplig, anse vi det önskvärdt, ehuru vi dervid ej fästa

någon hufvudsaklig vigt, att äfven afbetalningslån, lika de nuvarande

eller på 2 Va års amortering, ehuru äfven dessa med rörlig ränta, må

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 6 Sami 1 Afd. 8 Käft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets Utlåtande N:o 16.

kunna utlemnas. Då afbetalningarna för dessa lån äfven ske hvar sjette

månad, böra ej några nämnvärda svårigheter derigenom uppkomma.»

Som ofvan ur protokollet:

C. B. TroUins

af herrar M. Dahn och F. O. Larsson i Mörtlösa;

vid punkten 4:o (angående ändring i § 37 och § 62 mom. 2 i

b ankoreglementet):

af herr Sandberg.

Herr Dahn har begärt få antecknadt, att han ej deltagit i behandlingen

inom utskottet af det i punkten ll:o omförmälda ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:81 Skrifvelse till Fullmägtige i riksbanken, med öfverlemnande af bankoreglementet. a1 i texten