Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande af förslag till ändring i grufvestadgan i fråga om dispositionsrätten öfver mineralfyndigheter å viss kronojord m. m.

1890-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1890:13, Skrifvelse till Konungen med begäran om framläggande af förslag till ändring i grufvestadgan i fråga om dispositionsrätten öfver mineralfyndigheter å viss kronojord m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

1

i

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1890, kl. 12 midd.

Första Kammarens första tillfälliga utslcotts utlåtande n:o 5, i

anledning af väckt motion angående skrifvelse till Konungen

med begäran om framläggande af förslag till ändring i

grufvestadgan i fråga om dispositionsrätten öfver mineralfyndigheter

å viss kronojord m. m.

Uti sin i Första Kammaren väckta motion n:o 51 har herr Lundeberg

föreslagit,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, l:o) att

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga

förslag om sådan ändring i nu gällande grufvestadga, att malm

och andra mineralfyndigheter, hvilka efter ändringens fastställande upptäckas

på kronojord, som ej är under ständig besittningsrätt upplåten,

må på för staten gagneligaste sätt kunna disponeras, samt 2:o) att

Kongl. Maj:t ville förbjuda all inmutning af malmfyndigheter å sådan

kronojord, som i föregående moment omförmäles, intill dess ändringar i

ofvannämnda syfte blifvit i grufvestadgan vidtagna».

Under hänvisning till den i motionen förebragta utförliga motiveringen

för detta förslag anser sig utskottet endast höra i korthet upprepa

följande derför anförda hufvudgrunder, nemligen:

att de skäl, som under sist förlidna års riksdag anfördes för förändring

af grufvestadgan, i den rigtning att staten skulle tillförsäkras

Bih. till Rilescl. Prot. 18,90. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

möjlighet att vid inmutning af malmfyndigheter kunna komma i åtnjutande

af med grufbrytningen förenade fördelar, fortfarande egde giltighet

och än mera vunnit i styrka bland annat af den omständigheten, att

under 1889 33 utmål blifvit lagda och 247 mutsedlar blifvit utfärdade

allenast inom Norrbottens län, hvilka siffror, enligt motionärens åsigt,

oförtydbart bestyrka att intresset hos enskilde att söka komma i besittning

af den kända ymniga tillgången på dylika fyndigheter tilltagit

i samma mån utsigterna till lättade kommunikationer, ökad afsättning

af malmerna, förbättrade pris och större efterfrågan på jernmarknaden

börjat ljusna;

att utredningen angående tillgångarne af jernmalm visat, att dessa i

de hittills kända grufvorna, hvarifrån köpmalm erhållits, på ett så betänkligt

sätt minskats, att de inom öfre Norrland befintliga rika malmfyndigheterna

snart måste blifva af största betydelse för fyllande af de

större jernproducerande ländernas behof af köpmalm;

att de glada förhoppningar för fäderneslandets framtida utveckling

och välstånd, som väckts af dessa landets stora naturrikedomar, icke

hittills hafva motsvarats af dessas dispositioner och användning, då det

vore allmänt kändt att det bolag, som egt de mest betydande norrbottniska

malmfälten, icke på senare tider begagnat dem till bergsbruksrörelse

inom Sverige, utan afstått brytningsrätten i grufvorna till ett

utländskt jernvägsbolag, hvilket dermed endast haft till mål att medelst

malmexport söka betrygga sitt jernvägsföretag.

Den afgift af ungefär lVs öre per centner, som tillfallit grufegaren,

är emellertid så obetydlig att med fog kan påstås, att dessa landets

naturrikedomar gått ur landet, utan att för detsamma medföra någon

som helst motsvarighet i ökadt välstånd och kapital — ett förhållande

så beklagligt att det borde vara en kraftig maning till gruflagstiftningens

ordnande i den rigtning, att utländske undersåter blifva förbjudna

att inom vårt land besitta grufvor och idka grufdrift, så mycket hellre

som detta icke är det enda exemplet på svenska grufvors sköfling af

utländingar utan något kapitalutbyte för vårt land.

Alla dessa omständigheter synas motionären böra framkalla det

spörsmålet, huru vida icke nuvarande grufvestadga borde undergå revision

i ofvan antydda syfte och om ej det vore för landet fördelaktigast om

staten ensam hade dispositionsrätten af å kronojord befintliga malmfyndigheter,

som''ännu icke blifvit inmutade, intill dess grufvelagstiftningen

ordnats på sådant sätt, att staten, vid upplåtelsen af dess malmfyndigheter

till enskilde, kan förskaffa sig bästa garantier för att grufdriften

bedrifves på det för staten mest gagnande sätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

En dylik lagändring synes vara påkallad jemväl af det förhållandet,

dels att staten för närvarande icke kan med trygghet förvärfva eller ega

gruffält på egen mark, då dessa af hvem som helst kunna inmutas och

äter afhändas staten, dels att en del förut värdelösa mineralier, som icke

äro föremål för inmutning, numera blifvit så värdefulla, att de ega större

vigt för industrien än malmen.

Slutligen anför motionären, att de skäl, som nu föreligga för ett

förbud tills vidare af inmutning af malmfyndighet å viss kronojord äro

fullt så giltiga som de, hvilka voro bestämmande för förbudet emot utfärdandet

af mutsedlar å stenkolsfyndigheter enligt kongl. förordningen

den 24 augusti 1872.

Genom kongl. kungörelse den 19 aug. 1889 har på grund af Riksdagens

skrifvelse af den 15 maj samma år förordnats,

»dels att i mutsedel, som utfärdas å fyndighet, belägen på sådan

kronojord, hvarom ofvan sägs, tills vidare skall, om inmutningsansökningen

gjorts efter denna dag, intagas förbehåll om skyldighet för inmutaren

att vara underkastad de förändrade bestämmelser om rätt för

kronan att deltaga i grufarbetet och den deraf fallande vinsten, som

genom ny lagstiftning kunna blifva gällande,

och dels att för fyndighet, derå inmutning under sådant förbehåll

erhållits, utmål tills vidare icke må anvisas».

Utom den i ofvannämnda skrifvelse af den 15 maj 1889 ifrågasatta

ändringen i grufvestadgan angående rätt för kronan att till hälften med

inmutaren deltaga i grufarbetet och den deraf fallande vinsten, har näst

föregående Riksdag ansett nödigt att stadgan ändras äfven i annat hänseende,

särskildt rörande rättsförhållandet emellan staten såsom jordegare

och inmutare af apatit-förande jernmalm.

Nuvarande stadganden synas jemväl föranleda dertill, att vissa icke

inrnutningsbara mineralier, hvilka genom vetenskapens och teknikens

framsteg på sista tiden blifvit värdefulla, hvarken kunna blifva åtkomliga

för inmutaren eller jordegaren, i det fall att de förekomma inom

utmål utan sammanhang med malmfyndigheten — en orimlighet af den

påtagliga beskaffenhet att densamma obestridligen påkallar snar rättelse.

Då flere dylika icke inrnutningsbara mineralier ega ett sådant handelsvärde,

att de kunna blifva föremål för lönande grufdrift, synes det äfven

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

ligga i det allmännas intresse att i grufvestadgan införa sådana bestämmelser

för nämnda fyndigheters bearbetande, äfven om de förekomma

enbart och utan sammanhang med malmfyndighet, att de kunna uppmuntra

till deras eftersökande och upptäckande.

En i vissa fall känbar olägenhet, som bör undanrödja, torde onekligen

ligga i det af motionären anmärkta förhållandet, att staten icke

enligt grufvestadgan kan, utan särskilt undantags stadgande, med trygghet

mot förnyad inmutning besitta en förvärfvad eller sönad malmfyndighet,

som för det allmänna af särskild anledning möjligen kunde vara af vigt

och värde.

Lika med motionären anser utskottet nödigt att utländske undersåter

i regel äro förbjudna att inom vårt land besitta grufvor och idka

grufdrift, till undvikande af de betänkliga förvecklingar, som för ett

litet land kunna uppstå i följd af konflikter emellan stora, af utländska

män drifna affärsföretag samt statens intressen och lagar. Men på

samma gång är utskottet förvissadt derom, att ett absolut förbud för

utländing att inom landet ega och drifva grufverörelse, ingalunda vore

enligt med statens och bergsbrukets sanna intressen. Många och talande

bevis härför kunna anföras ur den svenska bergshandteringens historia,

hvilken på ett lysande sätt ådagalägger, att denna närings lyftning i

vissa fall på ett kraftigt sätt befrämjats af utländske mäns energi och

kapital. Möjligheten till ett dylikt välbehöfligt understöd åt det svenska

bergsbruket synes icke heller för framtiden alldeles böra afskäras.

— Då nu grufvestadgans § 68 redan innehåller förbud för utländing att

utan Konungens tillstånd bedrifva grufdrift, synes det som om endast

mindre ändringar i detta fall vore erforderliga i syfte, dels att ökad

arbetsskyldighet eller förbud mot hvilostånd må hädanefter föreskrifvas

för utländing, hvilken icke torde böra till förfång för andra spekulanter

berättigas att länge försvara utmål, utan verklig grufdrift, dels att

närmare tillsyn och kontroll öfver utländings grufdrift måtte anordnas,

så att densamma må komma att oafbrutet bedrifvas på det för statens

intressen mest gagnande sätt — äfven der dylik grufdrift utöfvas under

formen af svenskt bolag. Med detta förtydligande anser sig utskottet

ega fog att förorda förslagets första moment.

Enligt kongl. kommerskollegii underdåniga berättelse om bergshandteringen

i riket under åren 1885—1888 utfärdades:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

I norra distriktet. I hela riket.

O

År 1885............... 37 mutsedlar, deraf nyupptäckta 14. 497 mutsedlar.

» 1886 ............... 85 » » » 19. 461

» 1887............... 198 » » » 7. 486 »

» 1888............... 346 » » » 57. 825 »

Antalet mutsedlar, utfärdade inom norra distriktet, har således under

åren 1887—1888 varit betydligt större än under de närmast föregående

åren. Det utgjorde under dessa båda år icke mindre än 40,7—43

procent af alla inom hela riket samtidigt utfärdade mutsedlar, men endast

7,4—18,5 proc. under åren 1885—1886. I motionen meddelas

derjemte att under år 1889 ensamt inom Norrbotten utfärdats 247 mutsedlar.

Det är visserligen ej uppgifvet, men torde vara ganska antagligt

att de allra flesta af dessa inom norra distriktet utfärdade mutsedlar

afse fyndigheter å sådan kronojord, som i motionen omnämnes.

Under sådant förhållande och då innevarande Riksdags beslut att

påskynda jernvägsbyggandet i Norrland torde ytterligare öka inmutningarnes

antal i denna landsdel samt då någon åtgärd synes böra vidtagas

i den rigtning, att de föreslagna förändringarna i grufvestadgan icke

blifva så godt som betydelselösa, anser utskottet att goda skäl föreligga

för motionärens förslag jemväl i andra punkten. Enligt utskottets åsigt

är visserligen inmutningsrätten af stor vigt och betydelse för vår bergshandtering,

och utskottet skulle derför icke kunna vara med om eller

tillstyrka denna rätts upphäfvande eller förbjudande för någon längre

tid. Ett sådant förbud skulle nemligen utan tvifvel verka hindrande

och förlamande på den enskilda företagsamheten samt i hög grad fördröja

upptäckandet af nya malmfyndigheter på dessa kronomarker, som

ännu äro i jemförelsevis ringa grad undersökta i mineralogiskt och geologiskt

hänseende. Men om det af motionären föreslagna förbudet endast

får verka en kort tid, till dess beslut om de i l:a punkten ifrågasatta

förändringarna i grufvestadgan blifvit fattadt, och således sannolikt

kunde upphöra att vara gällande redan under nästa riksdag, synas

olägenheterna af ett sådant förbud icke kunna vara särdeles afsevärda.

På grund af det anförda hemställer utskottet att Riksdagen ville i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla:

l:o att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för

nästkommande Riksdag framlägga förslag om sådan

ändring i nu gällande grufvestadga, att malm och andra

mineralfyndigheter, hvilka efter^ändringens fastställande

upptäckas å kronojord, som ej är under

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

ständig besittningsrätt upplåten, må på för staten gagneligaste

sätt kunna disponeras; samt

2:o att Kong!. Maj:t ville förbjuda all inmutning

af malmfyndigheter å sådan kronojord, som i föregående

moment omförmäles, intill dess frågan om här

ofvan föreslagna ändringar i grufvestadgan blifvit afgjord.

Stockholm den 8 maj 1890.

På utskottets vägnar:

LARS BERG.

Reservation:

af herr Lars Berg. Då jag varit af olika mening med utskottet

rörande det af motionären i 2:dra momentet föreslagna upphäfvandet af

inmutningsrätten till malmfyndighet å viss kronojord, intill dess önskade

ändringar i grufvestadgan vidtagits, har jag ansett att senare delen af

utlåtandet, från »Enligt kongl. kommersfcollegii — — —» etc., bort

ega följande lydelse:

»Hvad åter angår 2:dra momentet af motionen ser sig utskottet förhindradt

att för sin del understödja detsamma.

Inmutningsrätten, som i nära tvenne sekel varit och ännu är grunden

för den svenska grufvelagstiftningen, har nemligen derunder visat sig

för bergsnäringen medföra så påtagligt välsignelsebringande verkningar,

att de flesta bearbetade grufvor haft denna rätt att tacka för sin tillvaro.

Under sådana förhållanden synes ett upphäfvande äfven blott tills

vidare af denna rätt, som utgjort och i de obygder, hvarom här egentligen

är fråga, ännu utgör den hufvudsakliga drifkraften dertill att bergs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

bruk kan uppstå, böra möta stora betänkligheter jemväl på den grund,

att den första och förnämsta vigten för så väl staten som näringen, i afseende

på de antagligen befintliga mineralrikedomarne å viss kronojord,

uppenbarligen måste vara den, att de förborgade skatterna varda upptäckta

och bearbetade;

att det vidare vore orimligt antaga att mineralfyndigheter inom de

ofantliga områden, som af frågan beröras, uppgående till sannolikt mer

än 1000 qvadratmil, till öfvervägande del jordtäckta, ännu icke undersökta

bergssträckningar, skulle någonsin blifva tillgodogjorda utan bibehållande

af inmutningsrätten, som ensam kan locka till deras ihärdiga

eftersökande,

i följd hvaraf ock stora förluster skulle tillskyndas det allmänna

om det på sista tiden återväckta intresset att på grufveletning offra

arbete och kapital skulle genom suspension tills vidare af inmutningsrätten

förqväfvas; samt att äfven om staten önskade att för särskildt

ändamål sjelf disponera öfver ifrågavarande malmfyndigheter, det i sådant

hänseende vore likgiltigt om inmutningsrätten tills vidare upphäfdes

eller icke, enär staten alltid måste betala upptäckaren ungefär enahanda

belopp, i ena fallet under form af köpeskilling för inmutningen

och i det andra såsom belöning för upptäckten.

Då på grund häraf statens och bergsbrukets intressen skulle lida

väsentlig skada genom inmutningsrättens upphäfvande tills vidare, så

mycket mera som ett uttalande af Riksdagen i föreslagen rigtning möjligen

skulle till nytt lif väcka striden om denna rätts upphäfvande för

alltid, beträffande all mark, och då väsentliga inskränkningar af meranämnda

rätt redan äro i vissa hänseenden genom kongl. kungörelsen af

den 19 maj 1889 förbehållna, synes den i 2:dra momentet föreslagna åtgärden

icke böra vinna Riksdagens understöd.

På grund häraf hemställer utskottet, att motionen måtte på det sätt

bifallas, att Första Kammaren behagade besluta,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för nästkommande

Riksdag framlägga förslag om sådan ändring

i nu gällande grufvestadga, att malm och andra mineralfyndigheter,

hvilka efter ändringens fastställande upptäckas

å kronojord, som ej är under ständig besittningsrätt

upplåten, må på för staten gagneligaste sätt

disponeras.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 13.

Herr Rob. Almström har begärt här få antecknadt, att han af andra

uppdrag varit förhindrad att närvara vid ärendets slutliga behandling

inom utskottet.

STOCKHOLM, IVAR HACGGSTROMS BOKTRYCKERI, 1896.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.