Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning, huru vida och under Indika vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsm an genom felaktig ämbetsförvaltning vållas.

1890-02-27 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1890:2, Skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om utredning, huru vida och under Indika vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsm an genom felaktig ämbetsförvaltning vållas.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

1

N o 2.

Ånk. till Riksd. kansli den 13 mars 1890 kl. 12 rnidd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 1, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.

Maj:t med begäran om utredning, huru vida och under

Indika vilkor statsmagten må kunna ikläda sig ansvar

för förluster, som af embetsm an genom felaktig ämbetsförvaltning

vållas.

Med anledning åt en inom Andra Kammaren af herr Jöns Andersson

i Örstorp väckt motion n:o 51 har Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott

i sitt utlåtande n:o 1 hemstält,

»att Riksdagen måtte i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes,

efter föregående utredning, taga i öfvervägande, huru vida och under hvilka

vilkor statsmagten må kunna, till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd,

ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens embetsman

genom felaktig embetsförvaltning kunna blifva enskilda samhällsmedlemmar

tillskyndade, samt derefter till Riksdagen göra den framställning i ämnet,

som af omständigheterna må finnas påkallad.»

Bland de skäl, som härför anförts, har utskottet erinrat om:

att vid 1881 års riksdag inom Andra Kammaren af dåvarande presidenten

K. J. Berg väckts eu motion, deruti denne, med framhållande af

att, med undantag af assurerade postförsändelser och å jernväg till befordran

inlemnadt gods, för hvilka försändelser staten iklädt sig ansvarighet

äfven för det fall, att de genom vederbörande tjensteman förskingras eller

förstöras, det icke ålåge statsmagten någon rättslig förbindelse att godtgöra

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band 2 Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utledande N:o 2.

o

skada eller förlust, som af dess tjenare genom felaktig embetsförvaltning

kunde enskild samhällsmedlem tillskyndas, samt i öfrigt med åberopande af

hufvudsakligen samma skäl, hvarpå jemväl nu föreliggande motion grundats,

föreslagit en skrifvelse från Riksdagen till Kongl. Maj:t af nästan alldeles

enahanda innehåll, som den nu föreslagna;

att Andra Kammarens dåvarande andra tillfälliga utskott öfver nämnda

motion afgifvit utlåtande af innehåll, att utskottet funne de för bifall till

motionen anförda skäl vara i allo väl grundade och beaktansvärda; att sålunda

statens skyldighet att i sista hand i viss mån ansvara för de förluster

och lidanden, som genom dess tjenare^ förvållande under tjensteutöfning

tillskyndades enskilde samhällsmedlemmar, vore en sanning, som lika litet

kunde bestridas, som att eu betänklig brist i rättstillståndet förefunnes der,

hvarest sådant icke vore genom lag bestämdt; att om det äfven måste

medgifvas, att den ansvarsskyldighet, som motionären önskade pålägga

statsverket, en eller annan gång skulle komma att för detsamma medföra

förluster och uppoffringar, särdeles stort afseende härpå dock ej torde böra

fästas, emedan fördelarne af ett fullt betryggadt rättstillstånd uti ifrågavarande

afseende måste både för samhället i dess helhet och för hvarje dess

medlem blifva så stora, att de mer än motvägde den risk för statskassan,

som af den ifrågasatta ansvarsskyldigheten kunde blifva eu följd, samt att,

om man härtill finge antaga, att uti den framställning, som, efter motionärens

förslag, efter noggrann utredning af saken, komme att för Riksdagen

framläggas, gränserna för statsverkets ansvarsskyldighet noga utstakades och

nödiga bestämmelser infördes till dess skyddande mot tjenstemännens missbruk

å ena sidan samt mot obefogade ersättningsanspråk från enskilda samhällsmedlemmar

å den andra, faran af en sådan lagbestämmelse, som den

motionen afsåge, icke torde blifva större, än att man lugnt kunde underkasta

sig densamma; och hade utskottet, på dessa skäl, hemstält, att Riksdagen

ville till Kongl. Maj:t aflåta en så beskaffad skrifvelse, som den

motionären föreslagit;

att denna hemställan blifvit af båda kamrarne utan votering godkänd

och skrifvelse i öfverensstämmelse dermed aflåtits till Kongl. Maj: t i ärendet

den 13 april 1881;

att, enligt derom meddelad uppgift i justitieombudsmannens vid 1885

års riksdag afgifna embetsberättelse, ifrågavarande ärende den 15 november

1884 i statsrådet anmälts, dervid beslutats, att skrifvelsen ej skulle föranleda

annan åtgärd, än att inom justitiedepartementet skulle utarbetas förslag

till föreskrifter dels angående ersättningar i händelse af olycksfall vid jern
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2. 3

vägstrafik och dels rörande ersättning till oskyldigt häktade eller till frihetsstraff

dömde samt;

att i följd häraf den 12 mars 1880 utfärdats särskilda lagar dels

angående ansvarighet för skada i följd af jern vägsdrift, dels ock angående

ersättning af allmänna medel åt oskyldigt häktade eller dömde.

Efter anmärkande häraf har utskottet i fråga om den nu föreliggande

motionen anfört följande:

Gren om de af förra motionen sålunda föranledda lagar har emellertid

det anmärkta och äfven af Riksdagen erkända behofvet af lagstiftning till

åstadkommande af enskild persons säkerhet mot skada och förlust, som

honom kan tillskyndas ej allenast derigenom, att statens embetsman förskingra

penningar eller värdehandlingar, som de å tjenstens vägnar emottagit

eller omhänderhafva, utan äfven genom felaktig embetsförvaltning i öfrigt,

icke blifvit af hjelp!; och finner utskottet särskild! det vara i hög grad

obilligt, att statens medborgare till följd af statens egna lagar nödsakas att

under vissa förhållanden, hvilka blifvit i motionen närmare angifna, för

bevarande af sin lagliga rätt, till exekutiva myndigheter aflemna penningar

eller värdepapper, utan att staten ikläder sig något som helst ansvar, för

den händelse dessa genom oredligt eller vårdslöst förhållande å myndighetens

sida skulle gå förlorade.

Enär alltså de här ofvan uppgifna skäl för behofvet af en lagstiftning

i motionens syfte, hvilka redan af 1881 års Riksdag åberopas, enligt utskottets

åsigt fortfarande egde full giltighet, hade utskottet i full öfverensstämmelse

med motionen hemstält om aflåtande af ofvan omförmälda skrifvelsen.

Sedan Andra Kammaren bifallit denna hemställan, har ärendet af Första

Kammaren hänvisats till dess andra tillfälliga utskott; och får utskottet,

som med anledning häraf till behandling förehaft detsamma, anföra, att

utskottet i allo delar de åsigter, som af medkammarens utskott i dess utlåtande

uttalats, och vill för sin del endast erinra, att, då den af 1881 års

Riksdag aflåtna skrifvelsen varit af alldeles enahanda innehåll som den af

Andra Kammaren nu beslutade, men likväl allenast föranledt åtgärder, som

haft till följd utfärdande af de båda lagarna angående skada i följd af jernvägs

drift och ersättning af allmänna medel åt oskyldigt häktade och dömde,

ehuru nämnda åtgärder så mycket mindre kunna anses tillfyllestgörande för

vinnande af det med samma skrifvelse afsedda ändamål, som, någon säkerhet

derigenom ej vunnits för de medel och värdehandlingar, som enskilda personer

äro nödsakade att under vissa förhållanden till statens embetsman

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 2.

öfverlemna och i hvilket afseende bestämmelser till undvikande af skada

och förlust för den enskilde synes utskottet i första rummet erforderliga,

det ifrågasatta skrifvelseförslaget förthy torde böra till skilnad från den

förut aflåtua skrifvelsen innehålla uttalande om önskvärdheten af att ytterligare

åtgärder, än som af sistnämnda skrifvelse föranledts, måtte varda i

ofvan angifna syfte vidtagna.

Utskottet får sålunda hemställa, det Första Kammaren ville på så sätt

biträda Andra Kammarens beslut, att den för sin del beslutar,

att Riksdagen i skrifvelse anhåller, det Kongl.

Maj:t täcktes, efter föregående utredning, taga i öfvervägande,

huru vida och under hvilka vilkor statsmagteu

må kunna, utöfver hvad i sådant afseende redan finnes

stadgadt, till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd,

ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens

embetsmäu genom felaktig embetsförvaltning kunna blifva

enskilde samhällsmedlemmar tillskyndade, samt derefter

till Riksdagen göra den framställning i ämnet, som af omständigheterna

må finnas påkallad.

Stockholm den 27 februari 1890.

På utskottets vägnar:

SIGFEI1) WIESELUREN.

Stockholm, Gernandts Boktrycken-Aktiebolag, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.