Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5

1890-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1890:5, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ant. till Biksd. kansli den 26 mars 1890, kl. 1 e. m.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i

anledning af motion beträffande helgonskylden.

Riksdagens Andra Kammare har jemlikt 63 § 3 mom. riksdagsordningen

delgifvit Första Kammaren sitt den 5 dennes fattade beslut,

hvarigenom godkänts dess första tillfälliga utskotts i utlåtandet n:o 4

gjorda hemställan, att, i anledning af herr L- Perssons motion, Riksdagen

ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t ville

låta verkställa en utredning rörande den i Lunds stift och Halland utgående

helgonskylden samt taga i öfvervägande, huruvida densamma,

der den icke användes till presterskapets aflöning, må utan olägenhet

kunna upphöra att utgå.

Första Kammaren har för utlåtandes afgifvande hänvisat ärendet

till sitt andra tillfälliga utskott.

Motionären, som jemväl förut för ifrågavarande önskningsmål påkallat

Riksdagens uppmärksamhet, angifver såsom det hufvudsakliga

skälet till frågans upptagande, dels att, sedan jemlikt kongl. förordningen

den 2 november 1883 klockareaflöningen inom åtskilliga församlingar

så ordnats, att helgonskylden icke vidare för densamma

tagits i anspråk, allmänt missnöje yppats deröfver, att helgonskylden

finge användas till andra ändamål och detta särskildt derför, att den

utginge efter mycket föråldrade grunder, som icke längre borde tilllämpas;

dels ock, att den numera vore behöflig hvarken till klockareBih.

Ull Riksd. Prot. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 5 Haft.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (Nio 2) Utlåtande N:o 5.

aflöningen eller till andra ändamål, såvida den icke i någon församling

vore anslagen till lön åt presterskapet.

Ett upprepande af hvad Andra Kammarens tillfälliga utskott till

ärendets utredning anfört torde så mycket mindre vara nödigt, som

sagda utskott sjelf såsom »mycket ofullständiga upplysningar» betecknar

de uppgifter, utskottet hemtat ur de af kyrkostämmornas ordförande

år 1887 till statistiska centralbyrån afgifna redogörelser. Slutsatsen

af hvad i ärendet framletats, lyder så: att helgonskylden icke

utgör en så stor andel af utskylderna i deras helhet, att dess upphörande

skulle komma att medföra någon mera betydande förändring

i fördelningen af de kommunala bidragen mellan de skattskyldige.

En mera fullständig framställning af ifrågavarande gamla skatt

förefinnes i det utdrag af statsrådsprotokollet af den 7 januari 1878,

hvilket åtföljde kongl. propositionen till samma års Riksdag angående

förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning. Deraf inhemtas:

att helgonskylden är en från äldre tider till presterskapets och klockarnes

aflöning utgående, på jorden hvilande afgäld, som genom 1569

års Lunds stifts landebok och 1671 års jordrefningsprotokoll blifvit bestämd

till visst belopp i spanmål eller andra naturapersedlar för hvarje

hemman eller gård, att genom kongl. ordinansen den 14 juni 1539

och kongl. brefvet den 23 mars 1568 förordnats, det från de församlingar,

som vore belägna inom två mil från städerna, klockarnes inkomster

skulle ingå till stadsskolorna, hvilka i stället skulle åtaga sigatt

ombesörja klockaretjensternas uppehållande i sagda församlingar

genom substituter, som uppbure en viss mindre andel af klockarelägenheternas

afkastning; men att, sedan 1854 års Riksdag till stadsskolorna

i Skåne anslagit statsmedel till ett helgonskylden motsvarande

belopp mot vilkor, att denna måtte återgå till församlingarna, som

ålåge att angående dess framtida användande till Kongl. Maj:t ingifva

förslag, förordnats genom nådigt bref den 17 september 1856, att den

till dessa skolor utgående helgonskyld skulle derifrån skiljas och återställas

till församlingarna för att till deras egna behof användas. I

öfverensstämmelse med församlingarnas förslag har den återvunna

helgonskylden sedermera fått användas till aflöning icke blott af klockare

och organister utan ock af skollärare, hvilket icke ansetts främmande

för helgonskyldens ursprungliga bestämmelse, då klockarne fått

uppbära helgonskylden såsom ersättning icke blott för kyrkotjenstens

uppehållande utan ock för den undervisning de hade till åliggande att

meddela församlingens barn.

Den del af helgonskylden, som genom nådiga brefvet den 9 de
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utshotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5. 3

cember 1836 anvisades för upprättande af en katedralskola i Lund,

återstäldes redan efter några få år, på grund af kongl. brefvet den 27

juli 1840, som bibehöll vederbörande församlingar vid oqvald besittning

deraf, så vidt de förbundo sig att uteslutande till folkundervisningens

befrämjande inom församlingarna använda det för katedralskolan

påräknade bidraget af deras helgonskyldskorn. Detta har i

följd deraf på åtskilliga ställen fått af klockarne bibehållas mot deltagande

i undervisningen i folkskolorna, men på andra ställen anslagits

åt folkskolelärarne.

I skatteregleringskomiténs utlåtande och förslag angående skatteförhållandena

i riket den 13 september 1882, p. 29, uppgifves rörande

kyrkobetjeningens aflöning, att den inom Skåne, Halland och Blekinge

hufvudsakligen till. klockarne utgående helgonskylden utgjordes af:

inom Blekinge 971 kronor 18 öre; inom Kristianstads län 30,407

kronor 99 öre; inom Malmöhus län 41,568 kronor 80 öre och inom

Hallands län 5,974 kronor 60 öre. Dess sammanlagda belopp torde

således uppgå till 78,922 kronor 57 öre. Enligt statistiska centralbyråns

underdåniga berättelse för sistlidna år, aflönings- och pensionsstatistiken,

1,6, vill det synas, som om häraf högst omkring 16,000 kronor

inom tillsammans 118 församlingar af Lunds stift utginge såsom bidrag

till klockarnes aflöning. Häraf skulle då följa, att församlingarna, jemlikt

kongl. förordningen den 2 november 1883, härutöfver användt

densamma »till uppehållande i öfrigt af kyrkotjensten eller till folkundervisningens

behof». Enligt uppgift i arbeten rörande svenska

kamerallagfarenheten skall i Blekinge somligstädes prestens byggnadsskyldighet

vara förbunden med rätt för honom att uppbära helgonskylden,

och sammalunda skall, enligt särskilda resolutioner, i Halland

vara så ordnadt, att i de församlingar, der presten uppbär helgonskylden,

han jemväl bygger husen.

Då nu å ena sidan af motionärens egen framställning tydligen

framgår, att han icke afser helgonskyldens upphörande i de fall, der

den användes »som lön åt presterskapet», och å andra sidan det af

Andra Kammaren fattade beslut förutsätter, att upphörandet af återstående

delen skall kunna ega rum »utan olägenhet», men utskottet

hvarken kan antaga, det helgonskyldens delvisa upphäfvande skulle

kunna skingra det åberopade »allmänna missnöjet», ej heller anser troligt

att upphörandet af en hemmansränta, som för så många olika

behof disponerats, skulle kunna ega rum »utan olägenhet», åtminstone

för dem, hvilka skulle få sig pålagd t utgörandet af de nya afgifter,

som i dess ställe torde kräfvas, finner sig utskottet icke kunna anse

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 5.

den ifrågasatta underdåniga skrifvelsen vara af beskaffenhet att kunna

leda till dermed afsedt ändamål. Och hemställer utskottet i följd häraf,

att förevarande motion icke må till någon Första

Kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1890.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Stockholm, K. L. Beckman. 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.