Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6

1890-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1890:6, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 april 1890, kl. 11 f. in.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i

anledning af väckt motion angående inskränkning i den

rätt till försäljning af maltdrycker, som tillkommer tillverkare

af sådana drycker.

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 13, som blifvit

till utskottet remitterad, har herr Olander föreslagit: att Riksdagen

ville uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring i nu

gällande lagstiftning angående vin- och maltdrycker m. in., att, der

tillverkare af maltdrycker håller sådana drycker till salu medelst kringföring,

och oordningar deraf föranledas, Konungens befallningshafvande

må ega att, sedan den, hvars rätt är i fråga, äfvensom i stad magistraten

och å landet kommunalnämnden blifvit hörda, för viss tid eller

för alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning inom en eller

flera kommuner eller ock föreskrifva sådana inskränkningar i berörda

försäljningsrätt, hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Redan vid 1888 års riksdag väckte herr Olander en motion i

enahanda syfte, hvilket han dock då ansåg kunna vinnas genom ett

tillägg till 15 § i kongl. förordningen angående vilkoren för försäljning

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 8 Sami 2 Afd. 1 Band. 6 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 af innehåll, att hvad

som i nämnde paragraf funnes stadgadt om rättighet för magistrat och

kommunalnämnd att under vissa förhållanden förbjuda handlande att

hålla maltdrycker till salu äfven skulle gälla om tillverkare af maltdrycker,

då han till försäljning kringförde eller läte kringföra sådana

drycker.

Första Kammarens första tillfälliga utskott, som hade sistnämnda

motion till behandling, anförde i deröfver afgifvet utlåtande: att, då

handlandenas rättighet till försäljning af maltdrycker blifvit genom tid

efter annan utkomna lagbestämmelser så inskränkt, att hvarje missbruk

från deras sida, ledande till oordningar och allmänna lugnet störande

uppträden, måste anses vara i väsentlig mån förebygdt, det skulle vara

oegentligt, om lagstiftningen icke vidtoge några åtgärder till förekommande

äfven af de missbruk, som i berörda afseende kunde föranledas

genom den utaf tillverkare af dylika drycker bedrifna försäljning. Härigenom

skulle lätt det välgörande inflytande kunna äfventyras, som med

de redan tillkomna lagbestämmelserna åsyftades, och de försäljningsmissbruk,

som på ett håll afvärjts, på ett annat håll återkomma i så

mycket större skala, som konkurrensen med andra försäljare förminskats.

Utskottet ansåg nemligen, i likhet med motionären och, såsom utskottet

hade anledning antaga, äfven i likhet med de flesta jurister, att ölbryggerierna

icke vore i fråga om föryttrandet af sina tillverkningar bundna

af de i 1885 års förordning för handlande och andra föreskrifna inskränkningar

i rättigheten till försäljning för afhemtning af ifrågavarande

drycker. Härtill gåfve hvarken nämnda förordning eller kongl.

förordningen angående utvidgad näringsfrihet af den 18 juni 1864 någon

anledning. Vid sådant förhållande kunde utskottet ej annat än instämma

med motionären deri, att något lagstadgande vore erforderligt på det

att ej tillverkaren måtte såsom hittills intaga en framför alla andra försäljare

af maltdrycker gynnad ställning. Å andra sidan åter kunde utskottet

ej förbise, att maltdrycker, måttligt njutna, vore icke blott oskadliga,

utan äfven stärkande och närande, samt att så väl tillverkning

som försäljning af desamma sålunda vore en både loflig och i många

afseenden äfven nyttig näring, i hvars utöfvande lagstiftaren endast i

högsta nödfall och undantagsvis borde hämmande ingripa. Utskottet

hade derför, lika med motionären, icke ansett någon allmänt gällande

föreskrift om viss bestämd inskränkning häri böra omedelbart i lag

meddelas, så mycket mindre som olika förhållanden i skilda delar af

landet kunde göra en dylik inskränkning på det ena stället lika öfverflödig,

som på ett annat af behofvet påkallad. Utskottet funne vidare

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 3

den ifrågasatta inskränkningen icke i något fall böra utsträckas till den

försäljning till afhemtning, som af tillverkaren idkades på lians kontor

eller på sjelfva tillverkningsstället, vare sig omedelbarligen eller medelst

dit ingående reqvisitioner och deraf föranledda försändningar af det

reqvirerade till reqvirenterna, utan endast böra afse den försäljning,

som under maltdryckernas kringförande i stad eller på landet för bryggeriernas

räkning bedrefves med samma drycker. Något annat slag af

försäljning torde väl ej kunna till skada för det allmänna missbrukas.

Beträffande åter sjelfva arten af inskränkningen och sättet för

densammas meddelande, kunde utskottet för sin del ej fullt gilla motionärens

förslag. Att inom en kommun, der försäljning af nu ifrågavarande

beskaffenhet föranledt oordningar, helt och hållet för alltid eller

för viss tid förbjuda densamma, kunde väl kanske i allmänhet vara

lämpligt och erforderligt, men det läte dock tänka sig, att förhållandena

kunna vara sådana, att en ringare inskränkning i försäljningsrätten, såsom

dess förbjudande på någon viss allmän väg eller större samlingsplats,

vid någon viss lastageplats, fabrik eller annan inrättning, eller å

viss eller vissa tider, skulle kunna vara för ändamålet tillräcklig; och

hvad anginge sättet för förbudets meddelande, förefölle det utskottet

icke vara fullt välbetänkt att i första hand åt kommunalstyrelsen öfverlåta

en rätt, som, om man också finge antaga, att något missbruk dermed

till det ena eller andra bryggeriets förmån eller skada icke gerna

vore att från en dylik myndighet befara, möjligheten härtill dock stode

öppen, och derigenom kunde gifva bryggeriegaren anledning betvifla

rättvisan af de mot honom vidtagna åtgärderna. Utskottet hade derför

tänkt sig, dels att magten att genom förbud inskränka tillverkarens

ifrågavarande försäljningsrätt bäst och med största trygghet borde kunna

öfverlemnas åt högsta polismyndigheten inom orten, som å ena sidan

väl borde hafva samma intresse för lugnets bevarande och ordningens

upprätthållande som kommunalstyrelsen och å andra sidan vore underkastad

embetsmannaansvar för sina beslut, dels att denna magt icke

borde inskränkas blott till att helt och hållet förbjuda den försäljningsrätt,

hvarom nu vore fråga, utan äfven att i den rigtning, här ofvan

blifvit antydt, föreskrifva sådana inskränkningar i densamma, som kunna

vara för ändamålet erforderliga. Klart vore äfven, att dylika förbud

eller inskränkningar icke borde meddelas, utan att den, hvars rätt är i

fråga, äfvensom vederbörande ortmyndighet blifvit hörda.

På dessa skäl hemstälde utskottet, att Första Kammaren ville

för sin del besluta en skrifvelse till Kongl. Maj:t af alldeles enahanda

innehåll, som herr Öländer i sin nu föreliggande motion föreslagit.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

Detta utlåtande blef af Första Kammaren utan votering bifallet,

hvaremot medkammaren emot dess andra tillfälliga utskotts tillstyrkande

ej biträdde Första Kammarens beslut.

Herr Öländer har i nu föreliggande motion anfört, bland annat,

följande:

De skäl, som sålunda redan blifvit anförda till grund för ofvanberörda

förslag, qvarstå ännu och hafva blifvit än ytterligare stärkta

genom det sätt, hvarpå bryggeriegarne, åtminstone inom den ort jag

representerar, fortsatt och till och med, gynnade af motionens utgång,

utvidgat den deri anmärkta utsäljningen af sin tillverkning. Då så .

många skrankor uppförts för hindrande af förderfliga missbruk af maltdrycksförsäljningen,

utöfvad af andra personer, synas väl icke heller

missbruk af dessa dryckers tillverkare böra lemnas alldeles opåaktade;

och det torde väl ej kunna förnekas, att en försäljning, utöfvad från på

alla vägar och stigar kringfarande ölvagnar, dervid det inköpta tillätes

att på stället invid ölvagnen förtäras, är ett missbruk fullt ut lika stort

som det, hvartill en handlande gör sig skyldig, som låter det hos honom

inköpta ölet förtäras på stället.

Som jag härjemte har anledning antaga, att berörda missbruk

under tiden från 1888 års riksdag mer och mer utbredt sig äfven inom

andra orter och att en stor del af dem, som vid nämnde riksdag röstade

emot förslaget, numera erfarit sanningen af de uppgifter jag då lemnade

och kommit till insigt om behofvet af ett lagstadgande i berörda

afseende, har jag ansett mig nu böra å nyo framlägga nämnda förslag

med de ändringar och inskränkningar, hvarmed detsamma förut blifvit

af Första Kammaren antaget.

Utskottet, som anser de af Första Kammarens första tillfälliga

utskott vid 1888 års riksdag anförda skäl till stöd för den då föreslagna

och af Första Kammaren antagna skrifvelsen fortfarande ega giltighet,

får med anledning häraf hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga Utsleotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.

att Kammaren behagade för sin del besluta att

uti skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om sådan

ändring i nu gällande lagstiftning angående vin och

maltdrycker m. in., att, der tillverkare af maltdrycker

håller sådana drycker till salu medelst kringföring,

och oordningar deraf föranledas, Konungens befallningshafvande

må ega att, sedan den, hvars rätt är

i fråga, äfvensom i stad magistraten och å landet

kommunalnämnden blifvit hörda, för viss tid eller för

alltid förbjuda sådan tillverkare all dylik försäljning

inom en eller flera kommuner eller ock föreskrifva

sådana inskränkningar i berörda försäljningsrätt,

hvartill omständigheterna kunna föranleda.

Stockholm den 21 april 1890.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Bill. till RiTcsd. Prof. 1890. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.