Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen. Förslag till ändring af gällande stadgande» angående förhållandet emellan folkmängden och antalet representanter i Riksdagens ena eller båda kamrar väcktes första gången vid 1880 års riksdag

1890-03-03 · 43 sidor, varav 40 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 40 av 43 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1890:1, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen. Förslag till ändring af gällande stadgande» angående förhållandet emellan folkmängden och antalet representanter i Riksdagens ena eller båda kamrar väcktes första gången vid 1880 års riksdag

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

i

M:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1890, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om

ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen.

Förslag till ändring af gällande stadgande» angående förhållandet

emellan folkmängden och antalet representanter i Riksdagens ena eller

båda kamrar väcktes första gången vid 1880 års riksdag (motion i

Andra Kammaren, n:o 154, af herr Nils Petersson). Det då framlagda

förslaget var rigtadt emot det missförhållande, som enligt motionärens

uppfattning skulle ligga deri, att städernas riksdagsmän inom Andra

Kammaren hvar för sig representera en till folkmängden mindre valkrets

än landsbygdens. Enligt förslaget skulle dels representationsrätten

för landsbygden utsträckas, så att å landet domsaga skulle ega

välja eu riksdagsman för hvarje fullt tal af 20,000 invånare, dels representationsrätten

för städerna inskränkas genom höjande af den folkmängdssiffra,

som erfordrades för utseende af riksdagsman för desamma.

Städer med en folkmängd af 10,000 till och med 20,000 skulle utse

en riksdagsman, och derutöfver eu för hvarje fullt tal af 20,000, och

öfriga städer skulle ordnas i valkretsar, hvilka hvardera skulle utse en

riksdagsman och innehålla minst 10,000 och högst 20,000 invånare.

Vid 1884 års riksdag framkom derefter ett förslag (motion i Andra

Kammaren, n:o 140, af herr Nils Petterson), som närmast afsåg att förekomma

städernas alltjemt växande inflytande inom Andra Kammaren

och i detta syfte ville en gång för alla fastslå, att antalet af städernas

riksdagsmän skulle till antalet af landsbj^gdens förhålla sig såsom 5

Bih. Ull Biktd. Prof. 1890. 3 Sami. 1 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

till 18, hvilket förhållande motionären ansåg hafva varit det af riksdagsordningen

ursprungligen afsedda. — Vid samma riksdag föreslogs äfven

(motion i Första Kammaren, n:o 48, af herr Wallenberg), för att hindra den

fortgående starka och obegränsade ökningen af riksdagsmännens antal,

att bestämma antalet ledamöter i en hvar af Riksdagens båda kamrar

eu gång för alla till en viss siffra, nemligen 120 för Första Kammaren

och 180 för Andra Kammaren, deraf omkring V, för landet och Va för

städerna.

Två år senare framkom ett nytt förslag (motion i Andra Kammaren,

n:o 192, af herr Nils Petersson), enligt hvilket dels ledamöterna i

Första Kammaren skulle utses af landsting och de städer, som ej i

landsting deltaga, efter förhållandet af en riksdagsman för hvarje fullt

tal af 40,000 invånare, och ytterligare en för öfverskjutande tal af minst

20,000, dels ock för val af ledamöter i Andra Kammaren skulle följas

den grundsats, att stad och domsaga med minst 20,000 invånare skulle

hvar för sig utgöra en valkrets, som hade att utse en riksdagsman för

hvarje 20,000-tal invånare, hvaremot domsaga och stad, hvilkas folkmängd

understege 20,000, skulle välja, domsaga tillsammans med den

bland närgränsande domsagor, som Konungen bestämde, samt stad

tillsammans med den domsaga, der den vore belägen.

År 1887 väcktes i samma syfte fyra särskilda motioner (motioner

i Första Kammaren, n:o 30, af herr N. P. Nilsson och i Andra Kammaren,

n:o 20, af herr Ljungman, n:o 23, af herr Nils Petersson samt

n:o 31 af herr Eliasson) med ej mindre än fem olika förslag till ändring

af föreskrifterna angående Andra Kammarens sammansättning. Förslagen

hade olika stadganden angående den folkmängd, som stad skulle

ega för att vara berättigad till sjelfständigt val af riksdagsman, i det

att denna i ett förslag bestämdes till 10,000, i två andra till 15,000

och i de två återstående till 20,000 invånare, öfverensstämmande

stadgade deremot samtliga förslagen, att först för hvarje ytterligare

ökning af 20,000 invånare utöfver det sålunda bestämda invånareantalet

stad skulle medgifvas rätt att sända ytterligare en riksdagsman. Äfven

beträffande de städer, livilka ej ega att sjelfständigt utse riksdagsman,

gjorde förslagen en inskränkning i representationsrätten, i det att de

höjde de folkmängdssiffror, hvilka angåfvo gränserna för det invånareantal,

som de mindre städernas valkretsar skulle omfatta. Tre af de

nämnda förslagen utsträckte derjemte representationsrätten för landsbygden,

i det att två af förslagen bestämde, att domsaga skulle ega

välja en riksdagsman för hvarje fullt tal af 20,000 invånare, och det

tredje att länen, hvart för sig, skulle fördelas i valkretsar med en folk
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

3

mängd af minst 20,000 och högst 40,000, Indika valkretsar hvardera

hade att utse en riksdagsman.

Samtliga de nu omnämnda förslagen blefvo af utskottet afstyrkta

och af Riksdagen förkastade.

Med anledning af de vid 1887 års riksdag väckta motioner framlade

utskottet i sitt betänkande n:o 7 ett förslag till ändring af mom.

3 § 13 riksdagsordningen, hvilket gick ut derpå, att i stad, som egde

en folkmängd af 10,000 eller mer, skulle utses en riksdagsman, och

derutöfver eu för hvarje fullt tal af 15,000, hvarmed folkmängden

öfverstege 10,000. Ingen af kamrarne fattade emellertid beslut helt

och hållet i öfverensstämmelse med utskottets förslag. Första Kammaren

biföll detsamma, men med den modifikation, som innebars i en

vid utskottets betänkande fogad reservation af innehåll, att de städer,

hvilka vid 1885 års slut haft och fortfarande hade en folkmängd af

minst 20,000, äfven för framtiden skulle ega att utse en riksdagsman

för hvarje fullt tal af 10,000, dock ej för större folkmängd, än de

hade vid nämnda års slut, hvaremot ett ökadt antal riksdagsmän ej

finge utses annorlunda än som enligt förslaget stadgats för städerna i

allmänhet. Andra Kammaren godkände utskottets förslag med den

ytterligare ändring af nyssberörda mom. i § 13 riksdagsordningen,

hvilken af reservanter från samma kammare föreslagits, nemligen att

de städer, hvilkas invånareantal ej uppgick till 10,000, skulle förenas

i valkretsar med eu folkmängd af minst 8,000 och högst 16,000, hvilka

valkretsar hvardera hade att utse en riksdagsman.

År 1888 framkommo ånyo tre olika förslag (motioner i Första Kammaren,

n:o 5, af herr O. Forssell och, n:o 72, af herr P. M. Söderberg samt

i Andra Kammaren, n:o 174, af herr A. P. Lind och, n:o 175, af herr A.

V. Ljungman), angående förevarande fråga. Ett af dessa berörde så

väl Första som Andra Kammarens sammansättning. Första Kammaren

skulle enligt detsamma bestå af ledamöter, som af landstingen och af staasfullmägtige

i de städer, som hafva 40,000 invånare eller deröfver, utsågos

för hvarje fullt tal af 40,000, dock att, om folkmängden ej uppginge till

40,000, men öfverstege 30,000, likväl en riksdagsman skulle väljas. För val

till Andra Kammaren skulle landet, hvartill förslaget i fråga om riksdagsmannaval

äfven räknade köpingar och städer med mindre än 3,000

invånare, indelas i valkretsar, hvilka skulle omfatta minst 25,000 och

högst 30,000 invånare och hvardera utse eu riksdagsman. Stad med

15,000 och derutöfver, intill 30,000 invånare, skulle välja en riksdagsman.

Öfriga städer med 3,000 invånare och derutöfver skulle fördelas

i valkretsar om minst 15,000 och högst 20,000 invånare, och skulle

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande 1V:o 1.

hvarje sådan valkrets för sig välja en riksdagsman. Af de öfriga två

förslagen hvilade det ena på samma grund, som Första Kammarens

vid 1887 års riksdag fattade beslut. Det afvek från detsamma egentligen

deruti, att stad, som hade en folkmängd, öfverstigande 10,000,

skulle utse ytterligare riksdagsman endast för hvarje fullt tal af 20,000,

samt att de mindre städernas valkretsar skulle innehålla en folkmängd

af minst 8,000 och högst 20,000. Det andra af de nu ifrågavarande

förslagen ville åt landsbygden bereda fördelen att få välja en riksdagsman

för hvarje tullt tal af 20,000 af en domsagas folkmängd. Derjemte

inskränkte det städernas representationsrätt på det sätt, att stad,

som egde en folkmängd af 10,000 intill 30,000, skulle utse en riksdagsman

och derutöfver en för hvarje fullt tal af 20,000, hvarmed

folkmängden öfverstege 10,000. Öfriga städer skulle indelas i valkretsar,

som hvardera egde utse en riksdagsman, och som skulle innehålla

en folkmängd af minst 8,000 och högst 24,000.

Ej heller något af dessa förslag tillstyrktes af utskottet eller bifölls

af Riksdagen. Utskottet delade emellertid motionärens uppfattning,

att gällande stadganden medförde stora olägenheter, och framlade

fördenskull till Riksdagens godkännande ett inom utskottet utarbetadt

förslag till ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen. Enligt

detsamma skulle antalet riksdagsmän en gång för alla bestämmas för

representationen i dess helhet och för hvardera kammaren särskildt

samt inom Andra Kammaren för landsbygden och för städerna. Detta

utskottets förslag återremitterades af båda kamrarne och förföll, då

yttrande al utskottet i anledning af återremissen ej före riksdagens

afslutande afgafs.

Vid 1889 års riksdag väcktes i förevarande ämne tre motioner,

(motioner i Andra Kammaren, n:o 23 af herr E. Westin, n:o 51 af herr K.

E. Holmgren och n:o 77 af herr Nils Petersson). Den ena af dessa innehöll,

att domsaga och stad med en folkmängd af 20,000 eller mera

skulle sända en riksdagsman för hvarje fullt tal af 20,000, samt att

öfriga städer med egen jurisdiktion äfvensom domsaga jemte köpingar

skulle fördelas i valkretsar, som hvardera skulle välja en riksdagsman

och innehålla en folkmängd af minst 10,000 och högst 20,000. De

båda andra deremot hvilade på samma grund som det, hvilket af utskottet

afgifvits vid 1888 års riksdag, dock att i den ena af dem antalet af

riksdagens ledamöter och dessas fördelning på de båda kamrarne bestämdes

något annorlunda.

Utskottet upptog ånyo vid denna riksdag i oförändrad form sitt

vid den föregående riksdagen framstälda förslag. Vid ärendets be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

5

handling i Första Kammaren blef samma förslag af kammaren förkastad!

(§ 6 efter omröstning med 63 röster mot 53, Indika afgåfvos för

bifall). Af Andra Kammaren blef det deremot godkändt (§ 13 efter

omröstning med 149 röster mot 58, Indika afgåfvos för afslag).

Vid innevarande riksdag hafva flere motioner, som beröra ifrågavarande

ämne, blifvit väckta, nemligen inom Första Kammaren n:o 11

(af herr P. M. Söderberg — hvilken motion äfven innehåller förslag till

ändring af § 15 riksdagsordningen — och n:o 45 af herr O. Alin samt

idiom Andra Kammaren n:o 19 af herr Ollas A. Ericsson, n:o54afherr

Hals Petersson i Rnntorp, n:o 81 af herr E. Westin, med hvilken herrar

Niis Hansson och A. Göransson förenat sig, n:o 91 af herr friherre

C. \ Carlsson Bonde, n:o 94 af herr K. E. Holmgren, n:o 99 af herr li.

Andersson i Nöbbelöf — hvilken motion tillika innehåller förslag till

ändring af § 16 mom. 1 riksdagsordningen — n:o 152 af herr P. Larsson

i Fole och n:o 202 af herr Elowson.

(De af herrar Petersson, Westin, friherre Bonde, Holmgren och

Andérsscm framstälda förslagen till ändring af §§ 6 och 13 riksdagsordningen

hvila på samma grund, som utskottets ofvan omförmälda, vid

1888 och 1889 års riksdagar framlagda förslag.

Herrar Westin och Holmgren, hvilka båda oförändradt upptagit utskottets

nyssnämnda förslag, föreslå följande lydelse af §§ 6 och 13

riksdagsordningen.

§ 6-

1. Första Kammaren skall bestå af etthundrafemtio ledamöter,

hvilka för en tid af nio år utses af landstingen och städs fullm ägtige i

de städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje landstingsområde och

sådan stad, som nu är nämnd, utgör en valkrets, för hvilken, efter

folkmängden inom dess område, väljes en riksdagsman för hvarje fullt

tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel af rikets folkmängd.

2. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 1 sägs,

väljes dock eu riksdagsman.

3. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stadgandena

i mom. 1 och 2 bör utses, icke uppgår till etthundrafemtio,

skola, för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

mest öfverskjuter det tal, som enligt mom. 1 är bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera

välja ytterligare en riksdagsman.

4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna

grunder, eger utse, bestämmes hvart tionde år af Konungen; och skall

vid tillämpning af den sålunda faststälda ordningen iakttagas, att inskränkning

icke sker i vald riksdagsmans rätt att under föreskrifven

tid utöfva riksdagsmannakallet.

5. Upphör stad att i landsting deltaga under den tid, för hvilken

den af Konungen faststälda ordningen är gällande, inträder stadens

rätt att utse riksdagsman, dock icke förr än ledighet uppstår i den

valkrets, staden förut tillhört.

§ 13- (

1. Andra Kammaren skall bestå af tvål]undra!] ugufem ledamöter,

deraf etthundrafemtio för landet och sjuttiofem för städerna. Deissa

ledamöter väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari

månads början året, näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio, skola för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän de folkrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman, öfverstiger

domsagornas antal etthundrafemtio, skola, i den mån sådant erfordras,

angränsande domsagor, som hafva minsta folkmängd, förenas,

två och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets alla städer, väljes efter stadens folkmängd

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en sjuttiofemtedel

af städernas folkmängd. Städer med mindre folkmängd än

nu är sagdt ordnas, så vidt lämpligen ske kan länsvis, i så många valkretsar,

som, med iakttagande af att hvardera utser en riksdagsman,

erfordras för uppnående af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän

för städerna.

4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, hvilkas folkmängd i och för sig

berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman,

bestämmes, efter ofvan angifna grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes, vinner tillämpning vid de val,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

7

hvilka näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping, som

erhåller stads privilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval fortfarande

till landet, till dess ny valkretsordning varder faststäld.

Med nu intagnå förslag öfverensstämmer det, som innehålles i herr

friherre Bondes motion, dock att enligt detta sistnämnda indelningen

till valkretsar såväl till Första som till Andra Kammaren skall ske

hvart nionde år, samt att hvad i § 13 inom. 4 är stadgadt om köping,

skall gälla om köping eller annat samhälle.

I herr Peterssons motion är antalet representanter bestämdt till

140 för Första Kammaren och för Andra Kammaren till 210, deraf 145

för landet och 65 för städerna, men med undantag af de förändringar

i redaktionen, som deraf föranledas, är herr Peterssons förslag till ändring

af §§ 6 och 13 riksdagsordningen till alla delar lika med det,

som framstälts af herrar Westin och Holmgren.

På alldeles samma grund hvilar äfven det af herr Andersson afgifna

förslag till ändring af samma §§. Då det emellertid i flere afseenden

innehåller derifrån afvikande bestämmelser intages det här nedan,

så lydande:

§ 6.

Mom. 1. Första Kammaren skall bestå af 145 ledamöter, hvilka

för en tid af nio år utses af landstingen och stadfullmägtige i de städer,

som ej i landsting deltaga. Hvarje landstingsområde och sådan

stad, som nu är nämnd, utgör en valkrets, för hvilken, efter folkmängden

inom dess område, väljes en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande

en 145-del af rikets folkmängd.

Mom. 2. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 1

sägs, väljes dock en riksdagsman.

Mom. 3. Derest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af

stadgandena i mom. 1 och 2 bör utses, icke uppgår till 145, skola för

ernående af detta antal de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter

det tal, som enligt mom. 1 är bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarne, vara berättigade att hvardera välja ytterligare

eu riksdagsman.

Mom. 4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets, enligt ofvan angifna

grunder, eger utse, bestämmes hvart nionde år af Konungen;

och skall vid tillämpning af den sålunda faststälda ordningen iakttagas,

att inskränkning icke sker i vald riksdagsmans rätt att under föreskrifven

tid utöfva riksdagsmannakallet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Mom. 5. Upphör stad att i landsting deltaga under den tid, för

hvilken den af Konungen faststälda ordningen är gällande, inträder

stadens rätt att utse riksdagsman dock icke förr, än ledighet uppstår

i den valkrets, staden förut tillhört.

§ 13-

Mom. 1. Andra Kammaren skall bestå af 225 ledamöter, deraf

150 för landet och 75 för städerna. Dessa ledamöter väljas för en

tid af tre år, räknad t från och med januari månads början året näst

efter det, under hvilket valet skett.

Mom. 2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven

räknas köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Understiger

domsagornas antal 150, skola, för ernående af det bestämda antalet

riksdagsmän, de folrikaste domsagorna, så vidt ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Öfverstiger

domsagornas antal 150, skola, i den mån sådant erfordras, angränsande

domsagor, som hafva minsta folkmängd, förenas, två och

två, till en valkrets.

Mom. 3. I stad, hvars folkmängd uppgår till eller öfverstiger en

75-del af folkmängden i rikets samtliga städer, väljes efter stadens

folkmängd en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en 75-del

af städernas folkmängd. Städer med mindre folkmängd än nu är sagdt

ordnas, så vidt ske kan länsvis, i så många valkretsar, som, med iakttagande

af att hvardera utser en riksdagsman, erfordras för uppnående

af det i mom. 1 föreskrifna antal riksdagsmän för städerna.

Mom. 4. Indelningen af omförmälda valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer, livilkas folkmängd i och

för sig berättigar dem att utan förening med annan stad välja riksdagsman,

bestämmes efter ofvan angifna grunder hvart nionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda fastställes, vinner tillämpning vid de val,

Indika näst derefter, enligt § 15 mom. 1, skola ega rum. Köping eller

annat samhälle, som erhåller stadsprivilegier, räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess ny valkretsordning varder

faststäld.

Öfriga här ofvan omförmälda och vid denna riksdag väckta motioner

åsyfta, så vidt de beröra frågan om valkorporationer och representantantal,

endast en förändring i stadgandena, angående Andra

Kammarens sammansättning. Hvad herr Ericsson föreslår, har be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

9

lydelse för både landsbygdens och städernas representationsrätt och

afser att åstadkomma likställighet mellan land och stad i fråga om

valrätt till Andra Kammaren. Herr Söderbergs motion innehåller ett

förtydligande med afseende på tiden för domsagas indelning i valkretsar

samt ett stadgande i syfte att minska antalet af de mindre, i valkretsar

förenade städernas representanter, men i öfrigt afse såväl herr Söderbergs

som herrar Larssons, Alins och Elowsons motioner endast att

inskränka de stora städernas representationsrätt.

Uti nu berörda motioner föreslås följande förändrade lydelse af § 13

riksdagsordningen, nemligen af

herr Ericsson:

§ 13.

Mom. 1. Andra Kammarens ledamöter — — — ■—• — — — —

under livilket valet skett.

Mom. 2. I hvarje stad och på landet hvarje domsaga, som eger

en folkmängd af 20,000 eller mer, utses en riksdagsman för hvarje fullt

tal af 20,000. Ofriga städer med egen jurisdiktion och domsaga jemte

köpingar skola första gången af Konungen och derefter hvart tionde

år af Kammaren ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar,

som hvardera utse eu riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets

innehålla en folkmängd af minst 10,000 och högst 20,000;

herr Larsson:

§ 13-

1. Andra Kammaren — — — — — — — — — — — — —

3. I stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses en

riksdagsman och derutöfver eu för hvarje fullt tal af femtontusen, hvarmed

folkmängden öfverstiger tiotusen, öfriga städer — — — af minst

sex tusen och högst tolftusen;

herr Söderberg:

§ 13.

1. Andra Kammarens ledamöter — — — — — — valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om riksdagsmannaval äfven räknas

köpingar, utses för hvarje domsaga en riksdagsman. Domsaga, som,

Bill. till Likså. Prof. 1890. 3 Sand. 1 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

oberäknad! dertill börande städer, har större folkmängd än fyratiotusen,

varde dock af Konungen, så vidt ske kan häradsvis, hvart tredje år

indelad i två valkretsar, som välja hvardera en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer,

utses en riksdagsman och derutöfver en för hvarje fullt tal af tjugutusen,

hvarmed folkmängden öfverstiger tiotusen. Ofriga städer skola hvart nionde

år af kammaren ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar,

som hvardera utse eu riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets

innehålla en folkmängd af minst åttatusen och högst tjugutusen.

4. Stad, som vid 1889 års slut hade och fortfarande har en folkmängd

af minst tjugutusen, eger dock, på sätt förut varit stadgadt, intill

slutet af år 1920 utse en riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen, men

ej för större folkmängd, än den hade vid först nämnda års slut, och må

ej utse ökadt antal annorlunda än här ofvan för städerna i allmänhet är

stadgadt;

samt af herrar Alin och Elowson, beträffande samma §:s tredje inom.:

3. I stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses

följande antal riksdagsmän, nemligen: en riksdagsman för en folkmängd

af tiotusen; derutöfver en för hvarje fullt tal af tiotusen, hvarmed folkmängden

öfverstiger tiotusen, men ej sextiotusen; derutöfver en för

hvarje fullt tal af femtontusen, hvarmed folkmängden öfverstiger sextiotusen,

men ej etthundrafemtiotusen; derutöfver en för hvarje fullt tal

af tjugutusen, hvarmed folkmängden öfverstiger etthundrafemtiotusen,

men ej tvåhundrafemtiotusen; derutöfver en för hvarje fullt tal af tjugufemtusen,

hvarmed folkmängden öfverstiger tvåhundrafemtiotusen, men

ej trehundrafemtiotusen; derutöfver en för hvarje fullt tal af femtiotusen,

hvarmed folkmängden öfverstiger trehundrafemtiotusen, men ej

femhundratusen; och derutöfver en för hvarje fullt tal af etthundratusen,

hvarmed folkmängden öfverstiger femhundratusen. Öfriga städer--

högst tolftusen.

Vid 1889 års riksdag framstäldes till ändring af 13 § riksdagsordningen

ett förslag, som var ordagrant lika med det, som nu innehålles

i herr Ericssons motion. Utskottet ansåg sig då på angifna skäl ej

kunna tillstyrka detsamma, och det vann ej heller bifall af någondera

kammaren. Utskottet har ej nu funnit någon anledning att frångå sin

då uttalade mening. Blefve herr Ericssons förslag gällande lag, och

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

11

antoge man äfven, att städer med ett invånareantal mellan 10,000 och

20,000 valde hvar sin riksdagsman, samt att de städer, hvilka ej kunde

bilda egen valkrets, emedan deras folkmängd ej uppginge till 10,000,

finge välja en riksdagsman för i medeltal 15,000, skulle dock, med

tillämpning af folkmängdsförhållandena vid 1888 års slut, samtliga städer

tillhopa ej ega välja mer än 48 riksdagsmän, d. v. s. ett antal ej obetydligt

mindre än det, som städerna hade att utse till den år 1867

sammanträdande riksdagen. Att nu, såsom motionären föreslagit,

ändra riksdagsordningens bestämmelser om Andra Kammarens sammansättning

i den rigtningen, att städernas representationsrätt i så hög

grad skulle inskränkas, under det att landsrepresentanternas nuvarande

antal skulle ej blott bibehållas, utan äfven kunna ökas i högre grad än

gällande bestämmelser medgifva, i händelse domsaga finge öfver 60,000

invånare, finner utskottet vara en åtgärd, som ej bör tillrådas.

Herr Larssons förslag hvilket är lika lydande med det, som af

utskottet vid 1887 års riksdag framlades, skulle inverka allenast på

de städers representationsrätt, hvilka enligt riksdagsordningens föreskrift

ega att välja mer än en riksdagsman. Efter 1888 års folkmängdsförhållanden

och med tillämpning af förslagets bestämmelser skulle antalet

af dessa städers representanter nedgå från 45 till 29, hvarigenom

således antalet af städernas representanter i Andra Kammaren skulle

komma att minskas med 16. Då, enligt nu gällande stadganden, de

folkrikare städerna i förhållande till såväl landsbygden som de mindre

städerna erhållit ett synnerligen stort inflytande i representationen,

finner väl utskottet ur denna synpunkt herr Larssons förslag vara

ganska beaktansvärdt; men å andra sidan skulle säkerligen motionens

uppgifna syfte, att begränsa representantantalets allt jemt fortgående

ökning, om förslaget blefve antaget, endast ofullständigt uppnås, och

någon varaktig lösning af förevarande fråga ej vinnas.

Hvad angår herr Söderbergs förslag, skulle detta, om det blefve

gällande lag, ej omedelbart medföra annan inskränkning i städernas

representantantal än den, som skulle förorsakas af den genom förslagets

bestämmelser nödvändiggjorda nya valkretsindelningen af småstäderna.

Efter folkmängdsförhållandena vid 1888 års slut och under antagande

af 14,000 såsom medeltal af folkmängden inom de valkretsar, i hvilka

dessa städer borde förenas, skulle städernas samtliga representanter

derigenom minskas med 6. Förhållandet mellan städernas och landsbygdens

representationsrätt skulle emellertid komma att förändras till

fördel för landsbygden ej blott på grund af denna minskning i städernas

representantantal, utan äfven derigenom att de städer, som redan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

nu välja minst två riksdagsmän, icke efter nu gällande grunder finge

utse ökadt antal riksdagsmän i mån af deras stigande invånareantal,

under det att å andra sidan landsbygdens riksdagsmän, såsom förut,

kunde till antalet ökas dels derigenom, att domsaga, hvars befolkning

öfverstege 40,000 invånare, indelades i två valkretsar, dels derigenom

att domsaga delades i två eller flere domsagor. Att, såsom förslaget

bestämmer, intill slutet af år 1920 bibehålla de städer, som nu ega en

folkmängd af minst 20,000, vid deras nuvarande representationsrätt,

synes utskottet vara synnerligen oegentligt först och främst af det

skäl, att dessa städer derigenom skulle bibehållas vid en större representationsrätt

än den, som enligt förslagets grunder ansetts böra tillkomma

desamma. Derjemte skulle förslaget leda till den oegentliglieten,

att eu stad, som nu närmar sig till ett invånareantal, enligt

hvilket den efter nuvarande förhållanden skulle ega välja mera än en

riksdagsman, likväl förvägrades detta, äfven när dess folkmängd ökats

så, att den öfverstege folkmängden i en stad, som nu väljer två riksdagsmän,

och detta endast beroende på den tillfälligheten, att förstnämnda

stad vid 1889 års slut icke hade 20,000 invånare.

De af herrar Alin och Elowson framstälda, sins emellan till alla

delar öfverensstämmande motionerna afse allenast eu inskränkning i

de största städernas representationsrätt. Motionärerna anse, att man

med bibehållande af den grundlagens princip, enligt hvilken ökad betydelse

för städerna skall betinga ökadt inflytande för dem inom representationen,

bör sätta de folkmängdssiffror, enligt hvilka representantantalet

bestämmes, i en sådan serie, att ökning i representantantalet

eger rum endast på grund af en folkmängdstillväxt, som är så pass

stor, att den kan anses beteckna eu verklig tillväxt i stadens betydelse.

Utskottet är ense med motionärerna deri, att eu stads ökade representationsrätt

bör bero på densammas ökade betydelse, samt att en

numerisk lika stor folkmängdstillväxt alldeles icke spelar samma roll i

fråga om höjande af en stads betydelse, sedan dess folkmängd nått

en viss större siffra, som under de tidigare skedena af dess utveckling.

Ehuru utskottet således anser detta förslag vara förtjent af rätt mycken

uppmärksamhet, kan deremot med fog anmärkas, att, då förslaget lemnar

oberörd de städers representationsrätt, hvilkas invånareantal ej öfverstiger

60,000, det synes, som om genom antagande af förslaget förevarande

fråga likväl ej skulle erhålla någon afgörande och varaktig

lösning, då man med stor säkerhet kan förutse, att just de städer,

hvilkas folkmängd ej öfverstiger 60,000, i framtiden ej obetydligt

skulle bidraga till ökningen af riksdagsmännens antal. Under antagande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

13

af att ifrågavarande förslag nu vore gällande lag, skulle antalet af

städernas riksdagsmän för det närvarande utgöra 68, men redan vid

nästa allmänna val, enligt hvad tillgängliga folkmängdsuppgifter gifva

vid handen, komma att stiga till minst 71.

Såväl beträffande nödvändigheten af en förändring af gällande

stadgande!! angående riksdagens sammansättning som i fråga om den

rigtning, i hvilken en sådan förändring bör ske, hyser utskottet samma

uppfattning, som ledde till framställande af ofvan berörda, af utskottet

vid 1888 och 1889 års riksdagar framlagda förslag till ändring af §§

6 och 13 riksdagsordningen.

En förändring i det lagstadgade förhållandet emellan landsl^gdens

och städernas representationsrätt måste, enligt utskottets åsigt, ske,

då till följd af det företräde, som gafs åt städerna vid den nya representationens

införande, och på grund af den i städerna allt mera tillväxande

befolkningen, dessa i förhållande till landsbygden redan fått

eu större representationsrätt än vid riksdagsordningens antagande åsyftades,

samt detta missförhållande antagligen allt jemt kommer att ökas.

Att döma, af hvad justitiestatsministern vid föredragningen i statsrådet

den 5 januari 1863 af förslaget till nu gällande riksdagsordning anförde,

är anledningen till det åt städerna i förevarande afseende gifna

företrädet att söka deri, att man ville försäkra ett antal platser i Andra

Kammaren åt dem, hvilka ej tillhörde det af de forna riksstånden, som

antogs kunna komma att utöfva ett afgörande inflytande på valens utgång.

Vid den riksdag, som första gången sammanträdde efter den gällande

riksdagsordningens antagande, hade beräknats, enligt nyssberörda

justitiestatsministerns anförande, att städerna skulle sända 50 riksdagsmän

till Andra Kammaren, landsbygden 130. Förhållandet stälde sig

dock redan då något fördelaktigare för städerna, i det att deras representanter

vid samma riksdag utgjorde 55, riksdagsmännen från landsbyggden

135, och sedermera har förhållandet emellan antalet af städernas

och af landets representanter ställt sig allt gynsammare för städerna

(se bil. litt. A). Vid innevarande riksdag består Andra Kammaren

af 76 af städerna och 146 af landet valda riksdagsmän. Sedan

städerna erhållit ett så stort antal representanter och då dessa utgöra

omkring V3 af hela antalet riksdagsmän inom Andra Kammaren, synes

numera, å ena sidan, tillräcklig möjlighet finnas för de olika, i städerna

koncentrerade intressena att blifva representerade, och, å andra sidan,

den fara vara försvunnen, som låg deri, att städerna, såsom för svagt

representerade, ej skulle kunna utöfva tillbörligt inflytande inom representationen.

Men är detta fallet, så förefinnes ej vidare den grund,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

som riksdagsordningen hade, att bereda städerna en företrädesvis stor

representationsrätt, och intet skäl tinnes enligt utskottets åsigt, hvarför

städerna böra berättigas att få sitt inflytande än ytterligare stegradt.

Vid den förändring, som fördenskull, enligt utskottets åsigt, bör vidtagas

till inskränkning af städernas representationsrätt, synes dock en

väsentlig rubbning af deras nuvarande ställning inom representationen

ej böra ske. Städernas folkmängd och relativa betydelse för hela

landet hafva nemligen efter representationsförändringens genomförande

i betydande mån tilltagit, hvarför det icke torde vara obilligt, att de

få hufvudsakligen bibehållas vid det inflytande på riksdagens sammansättning,

de för närvarande ega, om ock, såsom ofvan visats, skäl förefinnes

att icke låta detta inflytande än vidare stegras. Att, såsom upprepade

gånger föreslagits, åstadkomma en förändring i förevarande afseende

allenast genom höjande af det invånareantal, som erfordras för

utseende af representant, anser utskottet vara förenadt med synnerligen

stora svårigheter. Då för bestämmandet af antalet representanter

för landsbygden folkmängdsförhållandena spela en jemförelsevis underordnad

roll, synes det nemligen föga troligt, att man i den nyssnämnda

rigtningen på förevarande fråga skulle kunna finna en lösning, som,

utan att medföra nya oegentligheter, borttog. städernas företräde i afseende

på representationsrätten, men likväl fortfarande bibehöll dem

vid deras redan vunna inflytande inom riksdagen. Deremot anser

utskottet detta kunna och höra ske genom fastställande en gång

för alla ej mindre af hela antalet ledamöter i Andra Kammaren, än

äfven inom densamma af förhållandet mellan riksdagsmännens antal

för landet och för städerna. Ett dylikt bestämmande af antalet

ledamöter i Andra Kammaren kan dock på grund af de båda kamrarnes

ställning till hvarandra ej rimligen ske, utan att i sammanhang dermed

äfven antalet ledamöter i Första Kammaren fixeras, och således representantantalet

i sin helhet fastställes till en viss siffra.

En begränsning af antalet riksdagsmän torde i alla händelser vara af

behofvet påkallad, då detsamma nu nått en sådan höjd, att en fortgående

ökning deraf ej kan vara till något gagn för riksdagsarbetet, men väl medföra

ett förslösande af vigtig arbetskraft samt ett förlängande och fördyrande

af riksdagarne, utan att gifva ökad säkerhet för mera mogna beslut.

Visserligen måste i ett folkfattig^ land, såsom Sverige, representationen

vara jemförelsevis större än i ett folkrikare land med liflig förbindelse

och vexelverkan emellan de olika delarna, men jemför man förhållandet

emellan folkmängden och representantantalet i andra länder, finner man,

att, äfven med fästadt afseende på detta förhållande, Sverige har en

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1. 15

synnerlig talrik representation. Enligt beräkningar, som utskottet i

sitt betänkande n:o 1 vid riksdagen 1889 anförde, utgjorde då representanterna

i förhållande till folkmängden: i Sverige 1 på 12,936, i

Norge 1 på 17,403, i Danmark 1 på 11,720, i Tyska riket 1 på 118,024,

i Österrike 1 på 38,312, i Frankrike 1 på 43,980, i Belgien 1 på 27,319,

i Nederländerna 1 på 29,672, i Storbritannien 1 på 31,171, i Schweiz

1 på 15,059, i Spanien 1 på 24,445, i Italien 1 på 36,383 och i Grekland

1 på 13,333. Antalet representanter i förhållande till folkmängden

var således i Sverige ej obetydligt större än till exempel i

Norge och i Schweiz. — Äfven om man jemför förhållandet nu med

det, som förefans, när den nya riksdagsordningen första gången blef

tillämpad, finner man att en begränsning bör ske uti ifrågavarande

afseende. 1867 hade riksdagen 315 ledamöter, innevarande riksdag

har 367. Fn ökning af ej mindre än 52 ledamöter bär således under denna

tid skett, och det* finnes ingen anledning att antaga, att tillväxten ej

än vidare skall fortgå i samma mån som hittills. Att detta dock ej

är nödigt eller för landet nyttigt, anser utskottet uppenbart.

I andra stater, såsom i Norge, Danmark, Preussen, Tyska riket,

Frankrike, England, Österrike, Italien, ökas ej representanternas antal

omedelbart med folkmängdens tillväxt, utan hela antalet är bestämdt

genom en lag, som äfven fastställer fördelningen af representanterna

på de särskilda valkretsarne, och den sålunda träffade anordningen kan

endast genom en ny lag ändras. Härvid har dock den olägenheten

visat sig, att äfven i det fall, der den ursprungliga fördelningen af

representanterna på valkretsarne sker efter folkmängdsförhållandena

inom densamma vid den tid, fördelningen företages, en synnerligen stor

olikhet i förhållandet mellan folkmängden och antalet representanter

kan uppkomma inom de särskilda valkretsarna på grund af deras olika

utveckling. Denna olägenhet kan emellertid lätt undvikas derigenom,

att, ehuru hela representantantalet ställes oberoende af folkmängdens

vexlingar, detsammas fördelning på valkretsarne göres beroende af

folkmängdsförhållandena inom desamma. Detta åter sker på ett enkelt

sätt genom att, såsom i Italien, efter korta mellantider fimetaga revisioner

för återställande af proportionen mellan de särkilda valkretsarnes

folkmängd och representantantal.

Af nu anförda skäl anser utskottet, att riksdagens hela representantantal

bör fixeras och efter en bestämd proportion fördelas, å ena

sidan, emellan de båda kamrarne och, å andra sidan, med afseende på

representationsrätten inom Andra Kammaren, emellan landsbygden och

städerna, men att deremot fördelningen af riksdagsmännen på de sär
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

skilda valkretsarna bör underkastas periodvis återkommande revisioner,

för att derigenom må förekommas, att denna fördelning i någon högre

grad skulle komma att afvika från de grunder, som för densamma

stadgats.

Beträffande de tal, som i enlighet med den sålunda antagna

principen böra fastställas, föreslår utskottet, att ledamöterna i Första

Kammaren bestämmas till 150 och i Andra Kammaren till 225, samt

att af Andra Kammarens 225 ledamöter 150 utses för landsbygden

och 75 för städerna. Samtliga riksdagsmännens antal skulle således

blifva 375. Detta tal kan synas väl högt, men utskottet, som har utgått

från den åsigten, att det är lämpligast att göra minsta möjliga

rubbningar i de olika valkretsarnes befintliga representationsrätt, har

ej kunnat finna något mindre tal, som medgifver en så nära anslutning

till för handen varande förhållanden och deijemte en så lämplig afvägning

af proportionen emellan ej mindre ledamöterna i Första och i

Andra Kammaren, än äfven inom Andra Kammaren mellan representanterna

för landsbygden och för städerna.

Till stöd för bestämmandet af siffrorna 225 och 150, såsom angifvande

förhållandet emellan Andra Kammaren och Första Kammaren,

kan anföras, att dessa siffror innehålla i det allra närmaste samma

proportion som den, hvilken låg till grund för de siffror, som justitiestatsministern

vid föredragning af förslaget till nu gällande riksdagsordning

i stadsrådet den 5 januari 1863, i enlighet med 1861 års folkmängdsförhållanden,

angaf för att visa, huru proportionen emellan

kamrarne skulle komma att ställa sig, och hvilka sistnämnda siffror

voro 180 för Andra Kammarens och 119 för Första Kammarens ledamöter.

Andra Kammaren komme i följd häraf att, såsom från början

var afsedt, utgöra 3/s och Första Kammaren 2/ä af representationen.

Hvad beträffar proportionen inom Andra Kammaren emellan landsoch

'' stadsrepresentanterna, har utskottet utgått från de förhållanden,

som för närvarande äro rådande, och enligt hvilka de förstnämde utgöra

omkring % och de senare omkring y3 af ledamöterna i denna kammare.

Denna proportion afviker något från det förhållande emellan

dessa representanter, som vid riksdagsordningens antagande egde rum,

men hvilket dock ej kan anses hafva varit af lagstiftaren afsedt att

för alltid bibehållas. Ty bestämmelsen om rätt för städerna att, i jemförelse

med folkmängden, utse ett större antal riksdagsmän än landet

måste, med antagande af en fortgående folkmängdstillväxt såväl i städerna

som på landsbygden, leda till en större ökning af städernas

representanter än landets. Också visade sig, såsom ofvan anförts, att,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

17

under det, med afseende å 1861 års folkmängdsförhållanden, landet beräknades

komma att välja 130 och städerna 50 representanter i Andra Kammaren,

redan vid den första riksdagen efter antagandet af den nya riksdagsordningen

valdes 135 för landet och 55 för städerna, hvilka siffror

småningom förändrades så, att vid de val, som närmast föregingo år 1888,

landet utsåg 146 och städerna 76, dessa senare således något mer än ''A af

kammarens hela dåvarande antal 222. Till deii nämnda proportionen af

två representanter för landet mot en för städerna, såsom förhållandet är

jemväl i Norge, anser utskottet landets och städernas representationsrätt

böra bestämmas. Emot fastställande af denna proportion har anmärkts,

att det väl kan tänkas, att städernas sammanlagda folkmängd kan

komma att öfverstiga lU af hela rikets, och att i detta fall ifrågavarande

proportion mellan landets och städernas representationsrätt vore

uppenbart origtig. De officiella statistiska uppgifterna (se bil. litt. B.)

angående utvecklingen af förhållandet emellan lands- och stadsbefolkningen

visa emellertid, att stadsbefolkningen, som år 1850 utgjorde

10,09 procent, år 18 6 0 11,26 procent och 1870 12,95 procent af hela

landets befolkning, trots städernas synnerligen starka tillväxt under

senare tider, år 1880 ej uppgått till mer än 15,12 procent och för år

1887 utgjorde 17,78 procent af rikets folkmängd. Den tidpunkt, då

det förutsatta fallet, kan antagas komma att inträffa, synes för den

skull i alla händelser så aflägsen, att det ej är nödigt eller lämpligt

att nu för detsamma stifta lag.

Efter angifvande! af dessa allmänna grunder går utskottet öfver

till en närmare utveckling af de stadganden, som måste blifva en följd

af den nya anordningen med fixering af representantantalet.

Hvad då först beträffar sammansättningen af Första Kammaren,

så bibehålies oförändradt hvad i § 6 riksdagsordningen föreskrifves

derom, att ledamöterna af denna kammare skola utses af landsting och

stadsfullmägtige i de städer, som ej i landsting deltaga. För att utröna

huru många af kammarens 150 ledamöter hvarje dylik valkorporation

har att välja, måste rikets folkmängd först delas med 150; den qvot,

som dervid erhålles, blir bestämmande för antalet riksdagsmän för

landstingsområdet eller staden, i det att valkrets eger välja minst en

riksdagsman för hvarje fullt tal af sin folkmängd, som motsvarar nämnda

qvot. Således, då Viso af rikets folkmängd år 1888, eller 4,748,257

utgör 31,655, egde Elfsborgs län, med ett invånareantal af 277,024,

utse 8 riksdagsmän. Har valkrets mindre folkmängd än berörda qvot,

hvilket för närvarande är förhållandet endast med Norrköping, hvars

invånare uppgå till blott 30,836, eger den likväl, i enlighet med nu

Bih. till Biksd. Frat. 1890. 3 Sami. 1 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

gällande bestämmelser om stad, som ej deltager i landsting, men hvars

folkmängd icke uppgår till 30,000, utse en riksdagsman.

Det torde väl icke någonsin inträffa, att den qvot, som är bestämmande

för antalet af valkretsens riksdagsmän, jemnt går upp i den

siffra, som betecknar folkmängden inom valkretsen, utan att öfverskott

uppstår; sålunda har Stockholms län ett öfverskott af 25,333, Upsala

län af 26,383, Södermanlands län af 26,604 invånare o. s. v. (se bil.

litt. C). Detta åter har till följd, att man genom sammanslagning af

det antal riksdagsmän, som för hvarje valkrets bestämmes efter den

folkmängd, som motsvarar förberörda qvot eller en hel multipel deraf,

och hvilka riksdagsmän, enligt hvad åberopade bilaga utvisar, uppgå

till endast 138, ej kan erhålla det erforderliga antalet riksdagsmän.

Det antal, som då fattas, skall fyllas från de valkretsar, som hafva

största öfverskjutande talen. I enlighet härmed får t. ex. Skaraborgs

län, hvilket eger en folkmängd af 249,704 och alltså är berättigadt

att utse 7 riksdagsmän, välja ytterligare en för ett öfverskott af 28,114,

och likaså öfriga län eller städer, allt eftersom deras vid den första

beräkningen icke använda folkmängdssiffra närmar sig qvoten 31,655,

tills antalet 150 blifvit fyldt. (bil. litt. C.)

Beträffande verkställandet af denna reglering af valkretsarne har

utskottet funnit lämpligast, att den företages af Konungen, och icke

af kammaren sjelf, då det endast gäller tillämpning af noga bestämda

grunder, och hela åtgärden således i intet afseende skiljer sig från en

vanlig förvaltningsåtgärd. Utskottet har vidare ansett, att en viss

stadga bör gifvas åt den sålunda en gång gjorda valkretsindelningen

och derför föreslagit, att förändringar i fråga om valkretsarne och det

antal riksdagsmän, de hvar för sig skola utse, få ega rum endast i

samband med periodvis återkommande allmänna omregleringar. I en

reservation till utskottets vid 1889 års riksdag afgifna betänkande, angående

förevarande fråga, anmärktes häremot, att inträffade förändringar

i folkmängdsförhållandena borde så snart som möjligt få öfva inflytande

på representationsrätten. I detta syfte föreslogs i samma reservation,

att Konungen, då förändrade folkmängdsförhållanden dertill föranledde

och val till följd af riksdagsmans afgång erfordrades, skulle bestämma,

i hvilken valkrets valet borde ske. I vissa fall kan väl genom ett

dylikt stadgande fördelningen af riksdagsmännen på valkretsarne komma

att ske i närmare öfverensstämmelse med förslagets grunder; men tager

man i betraktande, att, å ena sidan, såsom bestämd regel, kan antagas,

att omval kommer att förrättas i just den valkrets, i hvilken ledigheten

uppstått, och att, å andra sidan, enligt reservationen, äfven för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 1.

19

dessa fall angående folkmängdsförändringarne en undersökning måste

ske, som ofta nog skulle komma att inverka synnerligen hinderlig! för

ett skyndsamt omval, synes det, som om öfvervägande fördelar skulle

vinnas genom att låta den en gång skedda regleringen gälla för en

viss period. Beträffande den tid, för hvilken den faststälda valkretsindelningen

bör gälla, har utskottet ej funnit anledning att frångå sin

vid riksdagen år 1889 uttalade mening, att densamma bör bestämmas

till 10 år, hvilken period utskottet på nedan angifna skäl ansett vara

den lämpliga äfven med afseende på motsvarande reglering af valkretsarne

för utseende af riksdagsman till Andra Kammaren.

Vid de omregleringar, som sålunda skola ske hvart tionde år, bör

likväl iakttagas, att, för den händelse valkrets, som utsett flere representanter,

sedermera förlorar rätt att välja lika stort antal, någon inskränkning

icke får ske i den af samma valkrets redan utsedde riksdagsmannens

befogenhet att under nio år vara riksdagsman. Då han

alltså fortfarande eger fullgöra sitt riksdagsmannauppdrag för den tid,

som kan återstå, blir deraf en följd, att den valkrets, som blifvit berättigad

att utöfver sitt förra antal utse ytterligare en riksdagsman,

dock icke får utöfva denna rätt, förrän förstnämnde riksdagsmans funktionstid

lupit ut, eller riksdagsmannen eljest afgår. Iakttoges icke detta,

skulle nemligen sammanlagda antalet riksdagsmän för kammaren komma

att öfverstiga 150.

Af samma skäl får icke heller stad, som under den tid, för hvilken

den af Konungen faststälda ordningen är gällande, upphör att deltaga

i landsting, genast välja riksdagsman, utan måste afvakta uppkommande

ledighet bland riksdagsmännen för det landstingsområde, staden

förut tillhört. Så snart emellertid en dylik ledighet yppar sig, inträder

staden i utöfningen all sin sjelfständigt representationsrätt, och landstingsområdet

blir från den tiden representeradt af en riksdagsman

mindre än förut. Skulle mot förmodan det fall inträffa, att stad, som

ej deltagit i landsting, sedermera komme att tillhöra detsamma, har

staden naturligtvis efter den tiden ingen sjelfständig representationsrätt,

utan eger endast att vid uppkommande ledighet utse riksdagsman

tillsammans med landstinget, hvithet — intill dess ny reglering

sker — har att utöfva den valrätt, som förut tillkommit både staden

och landstinget.

Enligt ofvan angifna grunder och med tillämpning af 1888 års

folkmängdsförhållanden (bil. litt. C), skulle Stockholms läns landsting

till Första Kammaren få utse 4 representanter, Upsala läns 3, Södermanlands

läns 4, Östergötlands läns 7, Jönköpings läns 6, Kronobergs

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 1.

läns 5, Kalmar läns, norra delen, 2, Kalmar läns, södra delen, 4,

Gotlands läns 1, Blekinge läns 4, Kristianstads läns 7, Malmöhus läns

It), Hallands läns 4, Göteborgs och Bohus läns 6, Elfsborgs läns 8,

Skaraborgs läns 7, Vermlands läns 8, Örebro läns 5, Vestmanlands läns

4, Kopparbergs läns 6, Gefleborgs läns 6, Vesternorrlands läns 6,

Jemtlands läns 3, Vesterbottens läns 3, Norrbottens läns 3 samt Stockholm

7, Göteborg 3, Malmö 1 och Norrköping 1, eller således tillhopa

138. Detta antal fylles sedermera på det sätt, att de 12 valkretsar,

h vilkas folk mängd ssiffra företer det största, vid nyssnämnda beräkning

icke afsedda öfverskott, skola utse ytterligare hvar sin representant;

och äro dessa valkretsar Stockholms, Upsala, Södermanlands, Kalmar,

norra och södra delen, Gotlands, Blekinge, Elfsborgs, Skaraborgs,

Örebro och Vesterbottens läns landsting samt staden Malmö.

Vidkommande härefter sammansättningen af Ändra Kammaren, så

utgör fortfarande, i enlighet med hvad som stadgas i § 13 riksdagsordningen,

. på landet domsagan valkrets, likasom städerna, hvar för

sig eller i förening med andra städer, ega utse riksdagsman. Hvad

nu till en början landets representationsrätt angår, så har hvarje domsaga

att utse en riksdagsman. Men alldenstund domsagornas antal för

närvarande utgör endast 116, skola, för att det bestämda antalet riksdagsmän,

eller 150, må uppnås, 34 de folkrikaste domsagorna indelas

i två valkretsar, för hvilka hvardera väljes en riksdagsman (bil. litt. D).

Ehuru den tid torde vara långt aflägsen, då domsagornas antal må

komma att öfverstiga 150, har utskottet likväl, för fullständighetens

skull, ansett sig böra för detta fall föreslå, att domsagor, som gränsa

till hvarandra och hafva minsta sammanlagda folkmängden, skola, två

och två, med hvarandra förenas till valkretsar, som hvardera utse eu

riksdagsman.

Beträffande sedermera bestämmelserna om städernas representationsrätt,

så kunna dessa bestämmelser icke blifva lika enkla, som de

stadganden, hvilka ordna representationsrätten för landsbj^gden. Städerna

äro nemligen dels till antalet flere än de 75 representanter, de

ega utse, dels ock i förhållande till hvarandra af en betydligt olika

folkmängd, hvarför det måste tillses att å ena sidan alla städer få komma

i utöfning af sin representationsrätt och å andra sidan de större städerna,

i mån af deras högre folkmängdssiffra, få välja flere representanter.

För att vinna dessa syftemål har man till en början att gå till

våga på samma sätt, som föreskrifves med afseende på sammansättningen

af Första Kammaren. Folkmängden i rikets samtliga städer

skall nemligen delas med 75, då eu qvot erhålles, hvilken, efter folk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

21

mängdsförhållandena år 1888 —eller 860,221 invånare — utgör 11,470.

Denna qvot blir bestämmande för antalet af städernas riksdagsmän.

Hvarje stad, hvars folkmängd uppgår till nämnda siffra, egen utse en

riksdagsman, och derutöfver flere, allt efter som folkmängden utgör en

hel multipel af den funna qvoten. Städer deremot, som hafva mindre

folkmängd, än nu är sagdt, skola, så vidt lämpligen ske kan, ordnas i

valkretsar, hvilka hvardera utse en riksdagsman. Stadgandet att valkretsindelningen

skall ske länsvis, så vidt lämpligen ske kan, har nödvändiggjorts

deraf, att förslagets bestämmelser ej medgifva ett fastställande

af gränser för befolkningens storlek inom valkretsarne. På

samma gång som detta stadgande innebär ett berättigande att till

samma valkrets hänföra städer från olika län, medför det en förpligtelse,

att detta ej må ske i andra fall, än när det för vinnande af

bästa möjliga valkretsindelning kan anses lämpligt. Huru många sådana

valkretsar erfordras, beror på, huru stort antal riksdagsmän återstår

att välja, sedan de städer, hvilka hvar för sig hafva att utse riksdagsmän,

fått sitt representantantal bestämdt.

Det har befarats att antagandet af utskottets förslag skulle leda

dertill, att de mindre städerna skulle komma att få sin representationsrätt

allt mer och mer inskränkt till fördel för de större städerna. På

grund af den fortfarande starka ökningen af folkmängden i de större

städerna, särskildt i Stockholm, har man nemligen ansett, att dessa

städers representantantal så småningom skulle erhålla en ej ringa tillväxt,

hvithet åter skulle medföra en motsvarande minskning för de mindre

städerna. Utskottet har låtit undersöka, huru, med tillämpning af

förslagets stadganden och med begagnande af de folkmängdsuppgifter

(se bil. litt. F), som tjenat till ledning vid de hittills förrättade allmänna

valen till Andra Kammaren, riksdagsmännens antal vid desamma

skulle hafva gestaltat sig, i fråga om de städer, hvilka ej äro i valkretsar

fördelade. Beräkningarne gifva vid handen (bil. litt. G), att

under tiden efter den nya representationens införande endast jemförelsevis

obetydliga rubbningar i detta afseende för de särskilda städerna

skulle hafva skett. De märkligaste förändringarna äro att iakttaga beträffande

Stockholm, hvars representantantal, å ena sidan, skulle hafva

sjunkit från 20, som denna stad för år 1865 efter detta års folkmängdsuppgifter

varit berättigad att utse, till 18 för år 1868 och, å andra sidan,

hastigt stigit från 18 år 1880, till 19 år 1883 och till 20 år 1885.

Härvid är dock att märka, dels att vid slutet af år 1868 i Stockholm

verkstäldes en särskild folkräkning, hvarigenom den uppgifna folkmängden

minskades till 131,400 från 140,251, som den enligt förut

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

använd beräkningsgrund skulle hafva utgjort; dels att åren 1881—1885

inflyttningen till Stockholm varit abnormt stor, samt att denna derefter

åter nedgått ungefärligen till sitt normala belopp®). Grunden till den

fasthet, som sålunda visat sig, beträffande antalet af riksdagsmännen

för de särskilda städerna, är att söka deri, att efter utskottets förslag

storleken af befolkningens numeriska tillväxt i och för sig ej betyder

något i fråga om förändring af riksdagsmännens antal för en viss stad,

utan endast denna tillväxts storlek i förhållande till folkmängdens ökning

inom samtliga städer. Skulle t. ex. Stockholms invånareantal ökas

till sitt dubbla belopp, kunde denna stad dock fortfarande hafva oförändradt

representantantal, om nemligen samtidigt hela stadsbefolkningens

storlek äfvenledes fördubblats. Endast i händelse invånareantalet

i Stockholm ökades eller minskades i förhållande till städernas

sammanlagda folkmängd, kunde antalet riksdagsmän för Stockholm ökas

eller minskas. Angående utvecklingen af förhållandet mellan folkökningen

i Stockholm, å ena sidan, och i landsortsstäderna, å andra

sidan, hafva beräkningar blifvit gjorda (se bil. litt. H) hvilka utvisa

att med undantag af perioden 1881—1885, då, som redan anförts, inflyttningen

till Stockholm var mycket stor, landsortsstäderna under de

särskilda perioderna från år 1816 till och med år 1885 proportionsvis

ökats mer än Stockholm. På grund af hvad sålunda anförts, anser

utskottet fog saknas för den uttalade farhogan, att de stora städerna,

enligt utskottets förslag, skulle komma att i hög grad inkräkta på de

mindre städernas representationsrätt.

Af skäl, som redan förut blifvit nämnda, har utskottet ansett, att så

väl bestämmandet af det antal riksdagsmän, hvarje stad, hvars folkmängd

uppgår till minst Vrs af folkmängden i alla rikets städer, eger välja, som

äfven indelningen af de öfrigå städerna i valkretsar bör periodvis företagas,

utan att under tiden någon förändring får ske i antalet valkretsar och det representantantal,

hvarje valkrets eger utse. Såsom lämplig period för denna

valkretsindelning har föreslagits, att den skulle företagas hvart nionde år,

men utskottet har funnit sig icke böra förändra det stadgande, som i sådant

hänseende redan förefinnes i § 13 mom. 3 riksdagsordningen, utan ansett,

att 10 år bör för densamma bestämmas. Utskottet förmenar, att ej någon

olägenhet kan uppkomma deraf, att en dylik omreglering af valkretsarna,

stundom — hvart 30 år — måste ske under samma år som de allmänna

valen till Andra Kammaren, enär i detta fall Konungen, hvilken enligt

förslaget verkställandet af valkretsindelningen skulle tillkomma, säkerligen

låter denna ske i så god tid, att tillräcklig möjlighet för förbe
-

*) Jfr Statistisk tidskrift 1887, sid. 219,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

redelser till valet vinnes. Dessutom synes det utskottet vara en fördel,

att, i händelse föreliggande förslag nu skulle förklaras hvilande och

under loppet af nästkommande år blifva gällande lag, enligt ifrågavarande

bestämmelse, till grund för den då skeende och följande valkretsindelningar

kunde läggas de noggrannare siffror angående befolkningens

storlek, som erhållas vid de allmänna folkräkningarna, hvilka

numera förrättas hvart 10 år. Åtgärden med valkretsarnes reglering

bör, såsom redan nämnts, och af skäl, som angifvits vid utvecklingen

af bestämmelserna om Första Kammarens sammansättning, tillkomma

Konungen. Den ordning, Konungen i anledning deraf fastställer, bör

första gången tillämpas vid de allmänna val, som näst derefter, enligt

§ 15 mom. 1 riksdagsordningen, skola ega rum.

Då i förslagets § 13 mom. 2 stadgas, att i fråga om riksdagsmannaval

äfven köping räknas till landet, har utskottet ansett sig böra

meddela bestämmelse derom, att köping, som erhåller stadsprivilegier,

med afseende å riksdagsmannaval fortfarande räknas till landet, till

dess ny valkretsordning varder faststäld. Att i sammanhang härmed,

såsom blifvit föreslaget, upptaga motsvarande bestämmelser äfven för

annat samhälle, har utskottet ansett så mycket mindre nödigt, som det

väl ej torde inträffa, att samhälle, som ej är köping, någonsin erhåller

stadsprivilegier.

I öfverensstämmelse med dessa grunder och om 1888 års folkmängdsförhållanden

tillämpas (bil. litt. E), skulle Stockholm till Andra

Kammaren få utse 20 representanter, Upsala 1, Linköping 1, Norrköping

2, Jönköping 1, Kalmar 1, Karlskrona 1, Malmö 4, Lund 1,

Landskrona 1, Helsingborg 1, Göteborg 8, Örebro 1 och Gefle 1, eller

således tillhopa 44. Bland öfriga städer eger för närvarande Sundsvall

att sjelfständigt välja en riksdagsman, men då dess folkmängd — 11,085 —

icke uppgår till den siffra — 11,470—, som är bestämmande förrätten

att ensam utse representant, måste nämnda stad inräknas bland de

städer, som skola förenas i valkretsar. För närvarande utgöra dessa

valkretsar tillsammans 26, men antalet måste, i händelse af bifall till

utskottets förslag, höjas till 31, på det att städernas representanter i

Andra Kammaren måtte komma att utgöra det föreskrifna antalet 75.

Den nu bestående valkretsindelningen blifver således icke användbar,

utan måste ny bestämmas af Konungen. -— De hufvudsakliga förändringarne

med afseende på representationsrätten skulle således komma

att röra dels Stockholm, dels de till valkretsar fördelade städerna. Den

inskränkning, Stockholm i detta afseende skulle komma att lida, är

visserligen ej ringa, men kan, i betraktande af den synnerligen vid
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

sträckta representationsrätt, Stockholm för närvarande eger, alldeles icke

synas betydande. I förhållande till jemförliga städer inom andra länder

har Stockholm äfven efter förslaget att välja ett ovanligt stort

antal riksdagsmän (so bil. litt. I). De i valkretsar fördelade städerna

skulle deremot erhålla en betydande tillväxt i sin representationsrätt.

Medeltalet för en af sådana städer bildad valkrets är, efter folkmängdsuppgifterna

för år 1888, för närvarande 10,459, efter förslaget

9,130. På grund af dessa städers ogynsamma ställning, då städer

med olikartade intressen och föga eller ingen förbindelse med hvarandra,

ofta måste i valkretsar förenas, innebure dock äfven denna förändring

en förbättring af nuvarande förhållanden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föreslår utskottet:

l:o) att Riksdagen måtte till hvilande för vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till

förändrad lydelse af

Riksdagsordningen.

(Nuvarande lydelse):

§

Första Kammarens ledamöter

skola, för en tid af nio år, utses

af landstingen och stadsfullmägtige

i de städer, som ej i landsting deltaga.

Hvarje landsting och sådan

stad, som nu nämnd är, väljer, efter

folkmängden inom sitt område,

en riksdagsman för hvarje fullt tal

af trettiotusen. Går ej folkmängden

upp till trettiotusen, väljes

dock en riksdagsman.

(Föreslagen lydelse):

6.

1. Första Kammaren skall bestå

af etthundrafemtio ledamöter, hvilka

för en tid af nio år utses af landstingen

och stadsfullmägtige i de

städer, som ej i landsting deltaga.

2. Plvarje landstingsområde och

sådan stad, som nu är nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter

folkmängden inom dess område,

väljes en riksdagsman för hvarje

fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre

folkmängd än i mom. 2 sägs, väljes

dock en riksdagsman.

4. Derest det antal riksdagsmän,

som med tillämpning af stadgandena

i mom. 2 och 3 bör utses,

icke uppgår till etthundrafemtio,

skola, för ernående af detta

s. 25 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

25

(Nuvarande lydelse):

§

1. Andra Kammarens ledamöter

väljas för en tid af tre år, räknade

från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket

valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga

en riksdagsman. Domsaga, som,

oberäknadt dertill hörande städer,

Bih. till Piksd. Prot. 1890. 3 Sami.

(Föreslagen lydelse):

antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd

mest öfverskjuter de tal,

som enligt mom. 2 äro bestämmande

för riksdagsmännens antal

inom valkretsarne, vara berättigade

att hvardera välja ytterligare en

riksdagsman.

5. Det antal riksdagsmän, hvarje

valkrets, enligt ofvan angifna grunder’,

eger utse, bestämmes hvart

tionde år af Konungen; och skall

vid tillämpning af den sålunda faststälda

ordningen iakttagas, att inskränkning

icke sker i vald riksdagsmans

rätt att under föreskrifven

tid utöfva riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting

deltaga, må, så länge då gällande

ordning för valen länder till efterrättelse,

stadens rätt att utse riksdagsman

inträda allenast i det fall,

att ledighet uppstår i den valkrets,

staden förut tillhört.

13.

1. Andra Kammaren skall bestå

af tvåhundratjugufem ledamöter,

deraf etthundrafemtio för landet

och sjuttiofem för städerna. Dessa

ledamöter väljas för eu tid af tre

år, räknade från och med januari

månads början året näst efter det,

under hvilket valet skett.

2. Å landet, hvartill i fråga om

riksdagsmannaval äfven räknas köpingar,

utses för hvarje domsaga

en riksdagsman. Understiger domsagornas

antal etthundrafemtio,

1 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

(Nuvarande lydelse):

har större folkmängd än fyratiotusen,

varde dock af Konungen, så

vidt ske kan häradsvis, indelad i

två valkretsar, som välja hvardera

en riksdagsman.

3. I hvarje stad, som eger en

folkmängd af tiotusen eller mer,

utses en riksdagsman för hvarje

fullt tal af tiotusen. Öfriga städer

skola första gången af Konungen,

och derefter hvart tionde år af

kammaren, ordnas, så vidt ske kan

länsvis, i särskilda valkretsar, som

hvardera utse en riksdagsman, och

skall hvarje sådan valkrets innehålla

en folkmängd af minst sex

tusen och högst tolf tusen.

(Föreslagen lydelse):

skola, för ernående af det bestämda

antalet riksdagsmän, de folkrikaste

domsagorna, så vidt ske kan häradsvis,

indelas i två valkretsar,

som hvardera välja eu riksdagsman.

Öfverstiger domsagornas antal etthundrafemtio,

skola, i den mån sådant

erfordras, angränsande domsagor,

som hafva minsta sammanlagda

folkmängden, förenas, två

och två, till en valkrets.

3. I stad, hvars folkmängd uppgår

till eller öfverstiger en sjuttiofemtedel

af folkmängden i rikets

alla städer, väljes efter stadens

folkmängd en riksdagsman för

hvarje fullt tal, motsvarande en

sjuttiofemtedel af städernas folkmängd.

Städer, med mindre folkmängd

än nu är sagdt, ordnas, så

vidt lämpligen ske kan länsvis, i

så många valkretsar, som, med

iakttagande af att hvardera utser

en riksdagsman, erfordras för uppnående

af det i mom. 1 föreskrifna

antal riksdagsmän för städerna.

4. Indelningen af omförmälda

valkretsar så ock riksdagsmännens

antal för hvar och en af de städer,

hvilkas folkmängd i och för sig

berättigar dem att utan förening

med annan stad välja riksdagsman,

bestämmes, efter ofvan angifna

grunder, hvart tionde år af Konungen.

Den ordning, som sålunda

fastställes, vinner tillämpning vid

de val, hvilka näst derefter, enligt

§ 15 mom. 1, skola ega rum. Köping,

som erhåller stadsprivilegier,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

27

(Föreslagen lydelse):

räknas i fråga om riksdagsmannaval

fortfarande till landet, till dess

ny valkretsordning varder faststäld.

I följd häraf — och med tillkännagifvande att utskottet framdeles

skall afgifva utlåtande öfver de förslag, som blifvit, väckta af herr Söderberg

angående ändring af § 15 riksdagsordningen och af herr Andersson

angående ändring af § 16 mom. 1 riksdagsordningen — hemställer

utskottet

2ro) att

a) herr Söderbergs motion, i hvad den afser ändring af § 13 riksdagsordningen,

b) herrar Alins och Elowssons motioner,

c) herr Ericssons motion,

d) herr Peterssons motion,

e) herrar Westins och Holmgrens motioner,

f) herr friherre Bondes motion,

g) herr Anderssons motion, i hvad den afser ändring af §§ 6 och

13 riksdagsordningen samt

h) herr Larssons motion

icke må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1890.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer.

1. Af herr Alin: »Såsom framgår af den historik, som meddelas i

utskottets utlåtande, leder det förslag, som af utskottet framställes,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

egentligen sitt upphof från den oproportionerligt starka tillväxt, som antalet

stadsrepresentanter i Ändra Kammaren hotar att vinna. Äfven

enligt min mening krafvel- detta förhållande rättelse. Men denna rättelse

synes mig kunna vinnas genom sådana ändringar i riksdagsordningen,

som uteslutande röra städernas representationsrätt, och kan

detta ske, så synes mig ock det rigtiga vara, att man dertill inskränker

sig. Att besluta andra ändringar än dem, som äro för rättande af det

uppkomna missförhållandet nödvändiga, och deribland sådana, som i ett

fall införa en helt ny princip för Riksdagens sammansättning, synes

mig icke vara öfverensstämmande med den grundsats, som vid grundlagsändringar

bör följas, och jag nödgas derför mot utskottets förslag

afgifva min reservation.

Då den ifrågavarande oproportionerliga tillväxten i stadsrepresentanternas

antal i Andra Kammaren uteslutande beror på den starka

ökningen af de största städernas representantantal, synes det mig vara

klart, att man bör söka den önskade rättelsen i en inskränkning af

dessa städers representationsrätt, och det så mycket hellre, som uppenbart

är, att den riksdagsordningens bestämmelse, som möjliggjort och

möjliggör den starka ökningen i dessa städers representantantal icke

är med rigtiga lagstiftningsprinciper förenlig. Utgår man, såsom riksdagsordningen,

derifrån, att ökad betydelse för en stad bör medföra

ökning i dess representantantal, så måste man ock se till, att de siffror,

som bestämma ökningen i representantantalet sättas så, att de beteckna

en sådan tillväxt i stadens verkliga betydelse, att ökning i representantantalet

deraf bör blifva en följd. Det är emellertid klart, att en siffra,

som för en stad med 20,000 å 30,000 invånare betecknar en sådan

tillväxt i stadens betydelse, att ökning i representantantalet deraf bör

följa, alldeles icke spelar samma rol i fråga om tillväxten af en stads

betydelse, som nått ett folkmängdsantal af t. ex. 100,000 å 200,000.

Då den oproportionerliga tillväxt i städernas representantantal, som nu

skall förekommas, enligt min mening uteslutande grundar sig derpå,

att det nu påpekade förhållandet blifvit vid riksdagsordningens författande

förbisedt, synes mig det rigtiga vara, att man söker rätta ifrågavarande

förbiseende, och detta torde kunna ske på det sätt, som i de

af herr Elowson och mig väckta motioner föreslagits.

Utskottet förklarar sig godkänna den princip, som ligger till grund

för detta förslag, på samma gång det sjelft afger ett förslag, hvari

denna princip blott i obetydlig mån är tillgodosedd. Utskottet anmärker

mot förslaget, att det ej åt nu förevarande fråga ger någon afgörande

och varaktig lösning, då man nemligen med stor säkerhet kan förutse,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

29

att just de städer, hvilkas representationsrätt förslaget lemnar oberörd,

i framtiden ej obetydligt skulle bidraga till ökningen af riksdagsmännens

antal. Då frågan om begränsningen af antalet riksdagsmän i det

hela enligt min mening ej här är hufvudfrågan, kan jag ej vid denna

anmärkning fästa samma vigt som utskottet. Enligt min åsigt är här

hufvudfrågan den att med hänsyn till ändrade förhållanden reglera den

i riksdagsordningen bestämda proportionen mellan antalet representanter

från landsbygden och från städerna. Detta anser jag kunna på ett

enkelt och naturligt sätt ske genom att rätta den i riksdagsordningen

stadgade proportionen mellan de särskilda städernas representantantal.

Att fastläsa städernas hela representantantal vid eu viss siffra anser

jag vara en åtgärd, som utan nödtvång upphäfver en i riksdagsordningen

stadgad princip, på samma gång det synes mig vara föga förenligt

med grunderna för en lyckobringande lagstiftning att vidtaga en dylik

åtgärd just under en period af kraftig och snabb utveckling af städernas

betydelse.

På grund af hvad jag nu anfört och för öfrigt med åberopande af

motiveringen till de af herr Elowson och mig väckta motioner får jag,

på samma gång jag tillåter mig hemställa, att § 6 riksdagsordningen

bibehålies oförändrad, vördsamt föreslå, att Riksdagen må förklara hvilande

för vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad

lydelse af § 13 Riksdagsordningen:

1. Lika med nuvarande lydelse.

2. Lika med nuvarande lydelse.

3. I stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, utses

följande antal riksdagsmän, nemligen: en riksdagsman för en folkmängd

af tiotusen; derutöfver en för hvarje fullt tal af tiotusen, hvarmed folkmängden

öfverstiger tiotusen, men ej sextiotusen; derutöfver en för

hvarje fullt tal af femtontusen, hvarmed folkmängden öfverstiger sextiotusen,

men ej etthundrafemtiotusen; derutöfver en för hvarje fullt

tal af tjugut.usen, hvarmed folkmängden öfverstiger etthundrafemtiotusen,

men ej tvåhundrafemtiotusen; derutöfver eu för hvarje fullt tal

af tjugofemtusen, hvarmed folkmängden öfverstiger tvåhundrafemtiotusen,

men ej trehundrafemtiotusen; derutöfver en för hvarje fullt tal

af femtiotusen, hvarmed folkmängden öfverstiger trehundrafemtiotusen,

men ej femhundratusen; och derutöfver en för hvarje fullt tal af etthundratusen,

hvarmed folkmängden öfverstiger femhundratusen. Öfriga

städer skola första gången af konungen, och derefter hvart tionde år

af kammaren, ordnas, så vidt ske kan länsvis, i särskilda valkretsar,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 1.

som hvardera utse en riksdagsman, och skall hvarje sådan valkrets

innehålla en folkmängd af minst sextusen och högst tolftusen.»

2. Af herr Gilljam: »Mot utskottets förslag får jag, liksom under

de föregående två åren, anföra min reservation.

Hufvudskälet är, att den af utskottet föreslagna fixeringen af representanternas

antal inom Riksdagens olika afdelningar innebär en afvikelse

från nu gällande grunder, enligt hvilka representanternas antal

bestämmes af invånareantalet inom de särskilda valområdena. Befinnes

antalet representanter blifva allt för stort, har man efter riksdagsordningens

egen anvisning att söka afhjelpa felet genom att öka de folkmängdssiffror,

som medföra rätt att välja eu eller flere representanter.

Vidare synas mig de föreslagna reformerna vara mera omfattande,

än hvad hittills vunnen erfarenhet visat vara behöfligt. Första Kammaren

torde ännu icke vara talrikare, än i och för sig är lämpligt, och

i förhållande till Andra Kammaren har den efter min åsigt till och

med två ledamöter mindre, än den borde hafva efter de beräkningar,

som uppstäldes vid införandet af nuvarande riksdagsordning. Jemväl

landsbygdens representanter inom Andra Kammaren hafva företett eu

mycket måttlig ökning: sedan 1867 har deras antal ökats med 11,

deraf 4 närmast på grund af ökad t antal domsagor. Härtill kommer,

att de stadgade bestämmelserna beträffande sättet för utseendet af

landsbygdens representanter väsentligen förhindra en för snabb tillväxt

i dessas antal.

Deremot instämmer jag i allo med utskottets majoritet derutinnan,

att förändrade bestämmelser måste vidtagas för städernas representationsrätt

i Andra Kammaren. Antalet stadsrepresentanter har sedan 1867

ökats med ej mindre än 21 och hotar att för hvarje period växa i allt

större proportion. Det utgör redan nu mer än en tredjedel af ledamöternas

antal i Andra Kammaren, under det att städernas folkmängd

blott uppgår till något mer än en sjettedel af landsbygdens. Granskar

man emellertid närmare hithörande förhållanden, finner man snart, att

oegentligheterna i hufvudsaklig mån härleda sig från de största städerna

och i all synnerhet från hufvudstaden. Stockholm sänder nu 9

ledamöter mer än 1867, Göteborg 5, Malmö 2, men alla de öfriga städerna

tillsammans blott 5. Frånräkna!- man de tre största städerna,

måste hvar och en af de öfriga sjelfständigt väljande städerna se sin

folkmängd ökad med 33 intill 90 procent för rätten att sända en ny

riksdagsman, under det att för denna förmåns vinnande Malmös folkmängd

behöfver växa med ungefär 20 procent, Göteborgs med ungefär

s. 31 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-.o 1.

31

10 och Stockholms med föga mer än 4. Då Stockholms folkmängd

sedan 1865 i medeltal ökats med 4,000 personer årligen, har man således,

om, såsom sannolikt är, samma förhållande fortfarande kommer

att ega rum, att för hvarje treårsperiod motse minst en ny representant

för hufvudstaden, något, som efter hand måste leda till en orimlighet.

Ändringen i § 13 synes- sålunda kunna inskränkas till en begränsning

af städernas representationsrätt, då deras folkmängd vunnit en

betydligare tillväxt. Vid 1887 års riksdags senare sammanträde framlade

konstitutionsutskottet ett ändringsförslag, gående derpå ut, att i

stad, som eger en folkmängd af tiotusen eller mer, skulle utses en

riksdagsman och derutöfver en för hvarje fullt tal af femtontusen,

hvarmed folkmängden öfverstiger tiotusen. Tre reservanter, som i

öfrigt biträdde detta förslag, ville dock icke medgifva, att den nya

bestämmelsen skulle få återverkande kraft på de städer, som redan

valt flere än en riksdagsman, och det så mycket mindre som städernas

representantantal i Andra Kammaren derigenom skulle betydligt minskas.

De fordrade derför, att ett nytt moment skulle tilläggas i syfte,

att de nämnda städerna skulle få bibehålla det representantantal, de

redan hade, intill dess detta kunde blifva ökadt på grund af de nya

bestämmelser, som blifvit införda.

Denna reservation, som då antogs af Första Kammaren, men af

den Andra förkastades med 101 röster mot 105, förordades af mig vid

1888 och 1889 års riksdagar, men utan framgång. Under sådana förhållanden

vill jag, särskild! för att undvika en skadlig splittring, nu

förena mig med herr Alin i det förslag, som af honom framstälts i en

inom Första Kammaren väckt motion (N:o 45) och som är bifogadt

detta utlåtande såsom reservation. Jag anser mig så mycket hellre

kunna göra detta, som herr Alins förslag blir för städerna i allmänhet,

med undantag för Stockholm och till en början för Göteborg, fördelaktigare

än det af 1887 års reservanter framstälda. Men i öfverensstämmelse

med de åsigter, jag förut uttalat, kan jag icke för min del

medgifva, att de föreslagna förändringarna skola erhålla retroaktiv

kraft, utan synes det mig fortfarande både billigt och klokt att låta

hvarje stad få behålla de förmåner i afseende på representanternas

antal, som i grundlagsenlig ordning redan vunnits. I följd häraf måste

jag, för att kunna biträda herr Alins reservation, yrka, att till denna

fogas ett tillägg i syfte att åt städerna åtminstone bevaras det antal

riksdagsmän, de redan i Andra Kammaren hafva.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:ö 1.

På grund af hvad jag ofvan anfört, hemställer jag alltså, dels att

§ 6 riksdagsordningen må blifva oförändrad, dels att Riksdagen ville

förklara Infilande för vidare grundlagsenlig behandling följande förslag

till ändrad lydelse af 13 § riksdagsordningen:

1. Lika med nuvarande lydelse.

2. Lika med nuvarande lydelse.

3. Lika med yrkandet i herr Alins reservation.

4. Stad, som vid 1890 års slut hade och derefter fortfarande

har en folkmängd af minst tjugutusen, eger dock, på sätt förut varit

stadgadt, utse en riksdagsman för hvarje fullt tal af tiotusen, men ej

för större folkmängd, än den vid nämda års slut hade; och må ej utse

ökadt antal förr, än dess hela folkmängd, enligt hvad här ofvan för

städerna i allmänhet är stadgadt, dertill berättigar.»

• Herr Unger har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 1.

33

Bil. Litt. A.

Ledamöternas antal i en hvar af Riksdagens båda kamrar de år, för hvilka

allmänna val till Ändra Kammaren företogos, utgjorde:

1807.

1870.

1873.

1870.

1879.

1882.

1885.

1887.

1888.

Andra

Kammaren

Summa från städerna............

55

55

57

61

64

64

69

75

76

» » landsbygd .........

135

136

137

138

140

142

145

146

146

Summa från hela riket ........

190

192

194

199

204

206

214

221

222

Första

Kammaren

125

126

128

131

136

137

138

143

144

Hela antalet riksdagsmän för

båda kamrarne..................

315

318

322

330

340

343

352

304

366

Bil. Litt. B.

Proportionen mellan lands- och stadsbefolkningen:

År.

Lands-

befolkning.

Stads-

befolkning.

År.

1

Lands- ’ befolkning.

Stads-

befolkning.

%

%

%

%

1850 ....................

89,91

10,09

1878 ....................

85,17

14,83

1860 .....................

88,74

11,26

1879 .....................

84,93

15,07

1870 .....................

87,05

12,95

1880 .....................

84,88

15,12

1871 .....................

86,89

13,11

1881 ....................

84,46

15,54

1872 .....................

80,63

13,37

1882 .....................

84,05

15,95

1873 .....................

86,42

13,58

1883 .....................

83,71

16,29

1874 .....................

86,18

13,82

1884 .....................

83,25

16,75

1875 .....................

86,00

14,00

1885 .....................

82,81

17,19

1876 .....................

85,7 6

14,24

1886 .....................

82,50

17,50

1877 .....................

■85,41

14,59

1887 .....................

82,22

17,78

Bill. till Riksd. Prof. 1800. 3 Sami. 1 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Bil. Litt. C.

Första Kammaren.

Rikets folkmängd den 31 december 1888 uppgick till 4,748,257;

deraf utgör 31.655. .Då denna qvot enligt förslaget således berät
-

tigar till val af en riksdagsman, eger jemlikt nedanstående

tablå:

Öfverskjutande

folkmängd.

Stockholms län ............... in

ed 151,953

invånare

välja

4.

25,333.

Upsala län.........................

» 121,348

))

»

3.

26,383.

Södermanlands län .........

v 153,224

»

»

4.

26,604.

Östergötlands län............

» 235,020

)>

))

7.

13,430.

Jönköpings län ...............

» 195,045

))

»

6.

5,110.

Kronobergs län ...............

» 163,778

»

»

5.

5,503.

Kalmar län, norra delen

» 91,671

»

»

9

u.

28,361.

Kalmar län, södra delen

Gotlands län .....................

j) 142,604

))

»

4.

15,984.

» 51,769

»

))

1.

20,114.

Blekinge län .....................

» 142,887

»

)>

4.

16,267.

Kristianstads län ............

» 224,912

))

))

7.

3,322.

Malmöhus län ..................

» 319,034

»

»

10.

2,484.

Hallands län .....................

» 136,708

»

))

4.

10,088.

Göteborgs och Bohus län

» 194,133

»

»

6.

4,198.

Elfsborgs län...................

» 277,024

»

)>

8.

23,779.

Skaraborgs län ...............

)» 249,704

»

»

7.

28,114.

Vermlands län.................

» 254,121

»

»

8.

876.

Örebro län ......................

» 182,444

»

»

5.

24,169.

Vestmanlands län...........

» 135,521

»

»

4.

8,901.

Kopparbergs län..............

» 195,514

»

»

6.

5,579.

Gelleborgs län..................

v 202,027

»

»

6.

12,092.

Vesternorrlands län ......

» 197,714

»

»

6.

7,779.

Jemtlands län .................

» 98,581

»

»

3.

3,616.

Vesterbottens län ............

» 118,675

)>

))

3.

23,710.

Norbottens län..................

» 101,090

»

»

3.

6,125.

Stockholms stad...............

» 234,990

»

))

7.

13,400.

Göteborgs stad ...............

» 99,647

))

»

3.

4,682.

Malmö stad........................

» 46,283

»

))

1.

14,628.

Norrköpings stad ...........

» 30,836

»

»

1.

—

138.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

35

Enär således, med tillämpning af den angifna beräkningsgrunden,

endast 138 riksdagsmän komma att utses, bör en hvar af de 12 valkretsar,

som hafva den största öfverskjutande folkmängden, utse ytterligare

en riksdagsman utöfver det antal, förestående tablå utvisar.

Dessa valkretsar äro, såsom af berörda tablå framgår: Stockholms,

Upsala, Södermanlands, Kalmar, norra och södra delen, Gotlands, Blekinge,

Elfsborgs, Skaraborgs, Örebro, Vesterbottens län samt staden

Malmö.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Bil. Litt. I).

Andra kammaren.

1. Landet.

Domsagorna fördela sig på de olika länen på följande sätt:

Stockholms län

har

5 domsagor,

hvilka

skola

välja

5 riksdagsmän,

Upsala

))

b

3

»

»

»

»

3

)>

Södermanlands

b

))

3

»

»

»

»

3

B

Östergötlands

»

»

8

»

»

»

»

8

B

Jönköpings

»

b

5

»

»

»

»

5

»

Kronobergs

b

b

3

»

»

))

»

3

))

Kalmar

»

»

6

»

»

))

»

6

B

Gotlands

))

»

2

)>

»

»

))

2

»

Blekinge

»

b

4

))

»

»

»

4

)>

Kristianstads

2>

»

6

»

»

»

»

6

»

Malmöhus

»

»

7

»

»

»

»

7

»

Hallands

»

b

3

»

»

»

3

»

Göteb. o. Bohus

»

»

5

»

»

))

B

5

B

Elfsborgs

»

b

7

»

»

»

»

7

»

Skaraborgs

»

»

7

»

»

))

»

7

))

Vermlands

))

»

7

))

»

»

»

7

))

Örebro

»

»

4

y>

»

»

»

4

»

Vestmanlands

»

»

4

y>

»

»

»

4

»

Kopparbergs

»

b

5

»

»

»

B

5

B

Gefleborgs

»

»

4

»

»

B

4

B

Vesternorrlands

»

»

6

»

»

»

6

B

Jemtlands

»

»

4

»

»

»

»

4

»

Vesterbottens

»

b

4

»

»

»

))

4

B

Norrbottens

»

»

4

»

))

B

4

B

Summa 116 riksdagsmän.

Enär således samtliga domsagorna utgöra ett antal af endast 116

har enligt förslaget en hvar af de 34 folkrikaste domsagorna att välja

två riksdagsmän, på det att hela representantantalet för landet må blifva

150. Dessa 34 domsagor äro:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

I Upsala län. Upsala läns norra domsaga med

» Södermanlands b Nyköpings................. » »

b » b Oppundao.Villåttinge » »

b » » Lifgedingets............... » »

» Jönköpings » Östbo och Vestbo ... » »

» Kronobergs b Östra Värends ......... » b

»b » Vestra Värends......... b »

» » » Sunnebo ..................... » »

b Kalmar » Tjusts........................... » »

b b b Södra Möre .............. b b

b Kristianstads b Villands och Östra

Göinge ..................... b b

b Malmöhus b Luggude b b

b b b Rönnebergs, Onsjö

och Harjagers ........ b b

b b b Bara och Torna ...... b b

b b b Vemmenhögs, Lju
nits

och Herrestads b b

b Hallands b Hallands läns Södra b b

b » b b b Mellersta b b

b Göteb. o. Bohus b Askims, Hising och

Säfvedals .................. b b

» » b b Sunnervikens ............ b b

b Elfsborgs b Vätle, Ale o. Kullings b b

» » b Kinds och Redvägs b b

» » b Marks, Vedens och

Bollebygds ............... b b

» » b Nordals, Sundals och

Valbo.......................... b b

b Vermlands b Östersysslets ............ b b

» » b Fryksdals..................... b b

b Örebro b Öster-Nerikes ............ b b

» » b Vester-Nerikes ......... b b

b Kopparbergs b Nedan Siljans............ b b

» » b Vester-Dalarnes........ b b

b Gefleborgs b Gestriklands............... b b

» » b Södra Helsinglands b b

b b b Norra Helsinglands b b

b Vesternorrlands b Medelpads östra b b

» » b Norra Ångermanlands b b

47,926

45,365

46,418

41,402

48,644

56.213

59,923

41,207

42,807

44,603

49,929

46,417

44,388

41,341

39,863

45,120

42,642

43,676

41,302

38.213

41,812

50,582

40,312

42,730

38,870

43,092

51,175

40,470

50,577

51,161

45,390

40,953

39,488

45,850

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Bil. Litt. E.

2. Städerna.

Folkmängden i städerna den 31 december 1888 uppgick till 860,221;

deraf utgör 11,470, hvilken qvot bildar den bestämmande enheten

för det antal riksdagsmän, stad, som har sjelfständig valrätt, enligt

förslaget eger att utse.

a) Städer, hvilkas invånareantal öfverstiger 11,470 och hvilka skola

sjelfständigt utse riksdagsmän.

Antal riksdagsmän

Överskju- tande folk-

Städer.

Folkmängd.

enl. Riks- dagsord- ningen.

enl. ut- skottets

förslag.

mängd enligt

utskottets

förslag.

Stockholm .....................................................

234,990

23

20

5,590

Upsala...........................................................

21,710

2

1

10,240

Linköping .....................................................

12,010

1

1

540

Norrköping......................................................

30,836

3

2

7,896

Jönköping ......................................................

19,496

1

1

8,026

Kalmar .........................................................

11,948

1

1

478

Karlskrona.....................................................

20,354

2

1

8,884

Malmö............................................................

46,283

4

4

403

Lund ............................................................

14,769

1

1

3,289

Landskrona ...................................................

11,795

1

1

325

Helsingborg ....................................................

17,465

1

1

5,995

Göteborg........................................................

99,647

9

8

7,887

Örebro............................................................

13,891

1

1

2,421

Gefle ...........................................................

22,019

2

1

10,649

Summa

577,203

52

44

72,523

s. 39 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottet Utlåtande N:o 1.

39

b) Städer, livilkas invånareantal understiger 11,470, och hvilka

således skola förenas i 31 valkretsar, att utse hvardera en riksdagsman,

på det att antalet riksdagsmän för städerna må blifva 75; varande

åsyftade städer, med undantag af Söderhamn och Sundsvall, redan nu

förenade i följande valkretsar.

Städer.

Folkmängd.

Städer.

Folkmängd.

Södertelge ...............................

4,209

Vestervik.................................

6,601

Norrtelge.................................

2.367

Eksjö.......................................

3,262

Östhammar.............................

672

Vimmerby ..............................

2,078

Öregrund................................

937

S:a

11,941

Sigtuna ..................................

640

Vaxholm .................................

1,667

Visby ..................................

6,843

Borgholm.........................

825

S:a

10,292

S:a

7,668

Nyköping.................................

5,782

Karlshamn ..............................

7,095

Torshälla.................................

1,207

Sölvesborg ........................

1,590

Mariefred...............................

932

Ronneby .................................

1,885

Trosa.......................................

636

S:a

10,570

Enköping.................................

3,266

Kristianstad

S:a

11,822

Simrishamn...............

1,983

S:a

12,061

Eskilstuna ..............................

9,807

Strengnäs................................

1,675

Ystad ....................

7,989

Trelleborg .................

2 441

S:a

11,482

Skanör .....................

733

Vadstena......

2 404

Falsterbo .................................

369

Skenninge ..............

1,415

S:a

11,532

Söderköping ............;..............

1,878

Halmstad...................

10,492

Motala ....................................

2,366

Engelholm ..............................

2,017

Grenna ................ ..................

1,224

S:a

12,509

S:a

9,287

Laholm..................

1,578

Varberg ...........

4,341

Vexiö ............

6,435

Falkenberg .....

1 810

Oskarshamn ...........................

5,489

Kungsbacka..............................

772

S:a

11,924

S:a

8,501

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Städer.

Folkmängd.

Uddevalla.................................

7,522

Strömstad.................................

2,527

Marstrand ..............................

1,370

S:a

11,419

Venersborg .............................

5,286

Åmål.....................................

2,601

Kungelf .................................

1,103

S:a

9,050

Borås.......................................

7,372

Alingsås ................................

2,622

Ulricehamn..............................

1,177

S:a

11,171

Mariestad.................................

3,009

Skara.......................................

3,730

Sköfde ....................................

4,200

S:a

10,939

Lidköping .............................

5,161

Falköping.................................

2,800

Hjo ......................................

1,375

S:a

9,336

Karlstad .................................

8,405

Filipstad ................................

3,145

S:a

11,550

Kristinehamn...........................

5,675

Nora .......................................

1,388

Lindesberg ..............................

1,560

Askersund ..............................

1,633

S:a

10,250

Städer.

Folkmängd.

Vesterås .................................

7,502

Köping....................................

3,733

8: a

11,235

Arboga....................................

4,072

Sala .......................................

5,398

S:a

9,470

Falun ...................................

7,711

Hedemora .............................

1,544

Säter.......................................

558

S:a

9,813

Hernösand .............................

5,693

Umeå ....................................

2,856

Skellefteå.................................

1,084

Sta

9,633

Östersund ..... ........................

5,233

Hudiksvall ..............................

4,801

Sta

10,034

Luleå......................................

4,464

Piteå........................................

2,570

Haparanda .............................

1,243

Sta

8,277

Härtill komma:

Söderhamn ..............................

10,161

Sundsvall.................................

11,085

Sta Starum

283,018

s. 41 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

41

Bil. Litt. F.

Folkmängdsförhållandena, å ena sidan, i de städer, hvilkas invånareantal uppgår till minst

10,000, och, å andra sidan, i de mindre, till valkretsar sammanslagna städerna

vid slutet af nedannämnda år.

1865.

1868.

1871.

1874.

1877.

1880.

1883.

1885.

1886.

1888.

Stockholm...........

133,361

131,400

138,512

150,446

165,677

168,775

194,469

215,688

223,063

234,990

Göteborg............

45,541

53,448

57,360

63,748

71,707

76,401

81,507

91,033

92,805

99,647

Malmö ...............

21,889

23,461

26,426

30,676

34,439

38,054

41,678

44,532

45,346

46,283

Norrköping.........

22,694

23,634

24,916

26,365

27,226

26,735

27,961

28,503

28,993

30,836

Gefle..................

12,511

13,315

14,712

16,787

18,137

18,758

19,358

20,753

21,097

22,019

Upsala...............

10,247

11,156

11,705

12,367

13,466

15,675

17,682

20,202

20,955

21,710

Karlskrona .........

16,425

17,664

16,234

16,643

17,787

18,300

18,842

19,127

19,497

20,354

Jönköping ..........

—

10,494

11,254

12,548

14,460

16,147

18,321

19,344

19,487

19,496

Lund ..................

—

10,526

10,870

11,680

13,415

14,304

14,349

14,835

14,918

14,759

Örebro ...............

—

—

—

—

! 0,831

11,785

12,454

13,018

13,618

13,891

Helsingborg ........

—

—

—

---

10,639

11,550

13,462

15,230

16,160

17,465

Kalmar..............(

—

—

—

---

10,223

10,963

11,605

11,810

11,874

11,948

Linköping .........1

—

—

—

--

—

10,077

11,284

11,675

12,010

(

Landskrona.........

—

■--

—

—

—

—

10,475

11,263

11,639

11,795

Sundsvall ...........

—

—

—

—

—

—

—

10,275

10,726

11,085

Summa

262,668

294,998

311,989

341,260

408,007

427,447

492,240

546,906

561,907

588,288

Småstäderna.........

236,314

228,841

239,117

258,930

246,347

262,984

257,647

258,147

263,483

271,933

Summa summarum

498,982

523,839

551,106

600,190

654,354

690,431

749,887

805,053

825,390

860,221

Bih. till Iliksä. Prat. 1890. 3 Samt. 1 Käft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Bil. Litt. G.

Uppgift å det antal riksdagsmän, som, med tillämpning af bestämmelserna i utskottets

förslag, bort på grund af folkmängdsuppgifterna för nedannämnda år utses

af de städer, hvilka enligt nu gällande riksdagsordning ega att sjelfständigt

utse riksdagsmän:

1805.

1808.

1871.

1874.

1877.

1880.

1883.

1885.

1886.

Stockholm.................................

20

18

18

18

18

18

19

20

20

Göteborg..................................

6

7

7

7

8

8

8

8

8

Malmö.......................................

3

3

3

3

3

4

4

4

4

Norrköping................................

3

3

3

3

3

2

2

2

2

(folio ........................................

1

1

2

2

2

2

1

1

1

Upsala......................................

1

1

1

1

1

1

1

1

1

Karlskrona.................................

2

2

2

2

2

1

1

1

1

Jönköping.................................

—

1

1

1

1

1

1

1

1

Lund .......................................

—

1

1

1

1

1

. 1

1

1

Örebro.......................................

—

—

—

—

1

1

1

1

1

Helsingborg .............................

—

—

—

—

1

1

1

1

1

Kalmar .....................................

—

—

~

—

1

1

1

1

1

Linköping................................

—

—

—

—

—

—

1

1

1

Landskrona ..............................

—

—

—

—

—

—

1

1

1

Sundsvall.................................

—

—

—

—

1 —

—

—

—

—

Bil. Litt. IL.

Uppgift å folkmängdens årliga ökning för hvarje 1,000 invånare under nedannämnda

perioder, dels för Stockholm, dels för rikets öfriga städer:

1816-40.

1841—50.

1851—60.

1861-70.

1871-80.

1881—85.

Stockholm....................................

5.7

10.1

16.7

19.8

22.9

46

Landsortsstäderna ........................

10.5

16.3

21.1

20.3

26.2

22.7

s. 43 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

43

Bil. Litt. I.

Uppgift, beträffande vissa länder och deras största städer, å antalet invånare samt

representanter i den mot svenska Riksdagens Andra Kammare svarande afdelning

af representationen:

Folkmängd.

Represen-

tanter.

Folkmängd.

Represen-

tanter.

London........................

4,282,921

62

Storbritannien...............

37,453,574

670

Paris...........................

2,344,650

35

Frankrike ....................

38,218,903

576

Wien...........................

764,206

14*)

Österrike.....................

23,447,192

358

Berlin .........................

1,316,287

6

Tyska riket..................

46,855,704

397

9

Preussen ......................

Holland........................

28,318,470

4,450,870

433

100

Amsterdam..................

390,016

9

Köpenhamn..................

234,860

9

Danmark .....................

1,980,259

102

f) Inberaknadt 2, som utses af handels- och industrikamrarne i Wien.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.