Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ändrad ■\ lydelse af 74 § regeringsformen. Till konstitutionsutskottet hafva Riksdagens kamrar öfverlemnat Kongl. Maj:ts proposition af den 24 januari 1890 om ändring i ofvan nämnda lagrum.

1890-03-20 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,4 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1890:7, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ändrad ■\ lydelse af 74 § regeringsformen. Till konstitutionsutskottet hafva Riksdagens kamrar öfverlemnat Kongl. Maj:ts proposition af den 24 januari 1890 om ändring i ofvan nämnda lagrum.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

1

N:o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1890, kl. 1 e. in.

KonstitwÅonsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga

proposition till Riksdagen med förslag till ändrad

■\ lydelse af 74 § regeringsformen.

Till konstitutionsutskottet hafva Riksdagens kamrar öfverlemnat Kongl.

Maj:ts proposition af den 24 januari 1890 om ändring i ofvan nämnda

lagrum.

Af ett vid den kongl. propositionen fogadt utdrag af det samma dag

i statsrådet förda ''protokoll öfver justitiedepartementsärenden inhemtas, hurusom

departementschefen vid ärendets föredragning yttrat följande:

»1 nådig proposition af den 28 december 1888 föreslog Eders Kongl.

Maj:t Riksdagen att antaga förslag till lagar angående skyldighet för enskilde

att fullgöra reqvisitioner till krigsbehof och att till krigsbruk afstå

hästar och fordon; och sedan Riksdagen i skrifvelse den 8 maj 1889 anmält,

att frågan jemlikt 63 § regeringsformen förfallit, har Eders Kongl.

Maj:t vid föredragning i statsrådet af berörda riksdagsskrifvelse den 24 i

sistnämnde månad förordnat, att skrifvelsen skulle öfverlemnas till justitiedepartementet

för vidtagande af den åtgärd, chefen för samma departement

kunde anse nödig.

Af lagutskottets öfver propositionen afgifna utlåtande och af den

inom Riksdagens kamrar i ämnet hållna öfverläggning har jag inhemtat,

att många och starka röster höjt sig emot lagförslagens antagande utan

föregående grundlagsändring. Lagutskottet yttrade nemligen: att då den i

74 § regeringsformen, såsom ett undantag från det allmänna stadgandet i

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 3 Sami. 5 Häft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

73 § samma lag, Konungen inedgifna rätt att fordra gärd till utförande af

ett uppkommet krig skulle genom de föreslagna lagarne ändras och utsträckas,

samt bestämmelsen i 73 § afsåge icke allenast att Konungen ej

må utan Riksdagens samtycke utkräfva några pålagor eller gärder, utan

jemväl att sådant Riksdagens samtycke ej Ange sträckas längre än Riksdagens

bevillningsrätt i allmänhet tilläte, funne utskottet, att lagförslagen

icke utan föregående grundlagsändring kunde af Riksdagen antagas, hvarför

utskottet hemstälde, att propositionen icke måtte af Riksdagen bifallas.

Denna hemställan gillades af Andra Kammaren; men inom Första Kammaren

segrade en annan mening, enligt hvilken grundlagen ansågs icke lägga

hinder i vägen för lagförslagens antagande.

Det lagutskottets utlåtande, för hvars innehåll jag nyss redogjort,

hvilar ytterst på det antagande, att lagförslagen om hästanskaffning och

reqvisitioner för krigsbehof medgåfvo rätt till utskrifning af sådana bevillningar,

som uppräknas i 60 § regeringsformen och enligt 61 § samma

lag skola utgöras endast till slutet af det år, under hvars lopp ny bevillning

blifver af Riksdagen faststäld. Så vidt jag kunnat finna, upptogo

emellertid lagförslagen icke några pålagor eller gärder, hänförliga

till de i 60 § uppräknade titlar; och vid sådant förhållande lärer det

icke genom hvad utskottet anfört vara ådagalagdt, att hinder för lagförslagens

antagande af grundlag möter;

men då en motsatt mening gjort sig gällande inom Riksdagens Andra

Kammare;

då flere af de Riksdagens ledamöter, som yttrat sig i frågan, ansett

önskligt vara, att det förmenta hindret genom # grundlagsändring undanrödjes;
och

då det ur militär synpunkt funnits vara af synnerlig vigt, att

en mera tidsenlig reqvisitionsrätt, än den redan i 74 § regeringsformen

medgifna, varder stadgad; anser jag lämpligt, att till sistnämnda paragraf

fogas ett tillägg, som undanrödjer de formella betänkligheter, hvilka till

äfventyrs kunna inom Riksdagen fortfarande göra sig gällande emot antagande

af nödiga och nyttiga lagar om reqvisitionsrätt i krigstid.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t måtte i proposition till

Riksdagen föreslå, att åt 74 § regeringsformen gifves följande ändrade

lydelse:

»Konungen ege ej magt att fordra någon annan gärd, till utförande

af ett uppkommet krig, än det sammanskott af födande varor, som uti en

landsort kan blifva erforderligt till krigsfolks underhållande under tåg eller

marsch, när de särskilda orter, der detta tåg sker, icke förmå trupperna

med nödigt uppehälle förse. Denna gärd skall dock genast med penningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

3

af statsmedlen de levererande betalas efter de faststälda markegångspris

och med förhöjning deruti till hälften af deras belopp. Den må icke äskas

för trupper, som å någon ort blifva förlagda, eller under krigsrörelser

nyttjas, då trupperna böra utur dertill samlade magasiner eller förråd med

deras behof varda försedde.

Finnes nödigt, att andra grunder än de nu sagde varda faststälde

i fråga om anskaffandet för krigsbehof af hästar, fordon, födande varor,

tillfälligt arbetsbiträde och dylikt, galle derom hvad af Konungen och Riksdagen

samfäldt stadgas.»

På de skäl, hvilka sålunda blifvit af departementschefen anförda till

stöd för den ifrågasatta grundlagsändringen, hemställer utskottet,

att följande genom Kongl. Maj:ts proposition framlagda förslag till

ändrad lydelse af § 74 regeringsformen må af Riksdagen antagas att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen.

§ 74.

(Nuvarande lydelse:)

Konungen ege ej magt att fordra

någon annan gärd, till utförande af

ett uppkommet krig, än det sammanskott

af födande varor, som uti en

landsort kan blifva erforderligt till

krigsfolks underhållande under tåg

eller masch, när de särskilda orter,

der detta tåg sker, icke förmå trupperna

med nödigt uppehälle förse.

Denna gärd skall dock genast med

penningar af statsmedlen de levererande

betalas efter de faststälda

markegångspris och med förhöjning

deruti till hälften af deras belopp.

Den må icke äskas för trupper, som

å någon ort blifva förlagda, eller

under krigsrörelser nyttjas, då trupperna

böra utur dertill samlade maga
-

(Föreslagen lydelse:)

Konungen ege ej magt att fordra

någon annan gärd, till utförande af

ett uppkommet krig, än det sammanskott

af födande varor, som uti en

landsort kan blifva erforderligt till

krigsfolks underhållande under tåg

eller marsch, när de särskilda orter,

der detta tåg sker, icke förmå trupperna

med nödigt uppehälle förse.

Denna gärd skall dock genast med

penningar af statsmedlen de levererande

betalas efter de faststälda

markegångspris och med förhöjning

deruti till hälften af deras belopp.

Den må icke äskas för trupper, som

å någon ort blifva förlagda, eller

under krigsrörelser nyttjas, då trupperna

böra utur dertill samlade maga
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

(Nuvarande lydelse:)

siner eller förråd med deras behof

varda försedde.

(Föreslagen lydelse:)

siner eller förråd med deras behof

varda försedde.

Finnes nödigt, att andra grunder

än de nu sagde varda faststälde i

fråga om anskaffandet för krigsbehof

af hästar, fordon, födande varor,

tillfälligt arbetsbiträde och dylikt,

galle derom hvad af Konungen och

Riksdagen samfäldt stadgas.

Stockholm den 20 mars 1890.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Rydin: »Jag reserverar mig emot konstitutionsutskottets beslut,

emedan jag anser grundlagsändring obehöflig, hufvudsakligen på de skäl, som

jag anförde under öfverläggningen om denna fråga i Andra Kammaren den

3 april förra året. Regeringsformens § 73 gifver Konung och Riksdag rätt att

samfäldt öfverenskomma om påbjudande af nya pålagor af alla slag och

således äfven om sådana pålagor, som följa af den allmänt medborgerliga

skyldigheten att efter förmåga fullgöra reqvisitioner för krigsbehof. Regeringsformens

§ 74 kan ej anses lägga hinder i vägen derför, enär densamma blott

afhandlar den magt Konungen eger att af egen myndighet, utan att behöfva

förut hafva inhemtat Riksdagens samtycke, fordra gärd, hvarjemte

detta lagbud angifver gränsen för Riksdagens magt att inskränka Konungens

magt att påbjuda gärder.

Föregående riksdags lagutskott har emellertid i sitt utlåtande n:o 35

förklarat, att ordalagen i regeringsformens § 73 afse icke allenast, att Konungen

ej må utan Riksdagens samtycke utskrifva några pålagor eller gärder, utan

jemväl att sådant Riksdagens samtycke ej må sträckas, längre, än Riksda
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

5

gens bevillningsrätt i allmänhet tillåter, hvadan således Riksdagen icke i

annan ordning, än den, som för bevillnings fastställande är stadgad, skulle

ega att härom bestämma. Undersökas bör emellertid, om dessa ordalag

innebära hvad som föreburits. Regeringsformens § 73 lyder: Inga nya

lagar . . . må hädanefter utan Riksdagens (ursprungligen riksens ständers)

fria vilja och samtycke, i den ordning förut nämndt är, påbjudas, uppbäras

eller fordras. Dessa uttryck visa sig, isynnerhet om man aktgifver på

ordet »hädanefter», påtagligen riktade dels emot den magt, Konungen egde

enligt 1789 års förenings- och säkerhetsakt § 5 att öfverenskomma med

ständerne ståndvis äfven utom Riksdagen, hvadan i nu gällande regeringsform

§ 57 uttryckligen stadgades, att svenska folkets beskattningsrätt utöfvas

af riksens ständer allena vid allmän riksdag; dels emot dessa frågors under

föregående statsskick öfliga handläggning af ett hemligt utskott, till följd

hvaraf i nu gällande regeringsform § 56 föreskrifves, i dess ursprungliga

lydelse: »Allmänna frågor, som uti riksens ständers plena väckas, må ej

till ett omedelbart afgörande der upptagas, utan skola öfverlemnas till

behörigt utskott, som ege att dem utreda och der öfver sig yttra»; och i

dess nuvarande lydelse: »I hvilken ordning Konungens propositioner, så

ock af riksdagsmän väckta propositioner må till afgörande företagas, derom

stadgas i riksdagsordningen». Lagutskottet, som i sitt citat utelemnar ordet

»hädanefter», förmenar, att orden »i den ordning förut nämndt är» syfta

på hela den framställning af Riksdagens finansmagt, som lemnas i föregående

§§ från och med § 57», och att derför alla pålagor skola taga form

af bevillning och således ej få utgöras längre än till slutet af det år, under

hvars lopp den nya bevillningen af Riksdagen fastställes. Detta påstående

tarfvar bevis. De bevillningar, som i §§ 59—62 afhandlas, äro de med statsregleringen

(jfr regeringsformens § 59) sammanbundna afgifter, för hvilkas

afgörande enligt regeringsformens §§ 69 och 71 i dess ursprungliga lydelse

gälde för särskilda regler, och enligt grundlagens nuvarande bestämmelser

fordras samfäld omröstning af kamrarne, när de stanna i olika beslut.

Att Riksdagen icke ansett de i regeringsformens § 73 omförmälda pålagor

böra på sådant sätt behandlas, visar sig — en mängd andra exempel att

förtiga — af beväringslagen, som afhandlar utskrifning af manskap, men

fått sig tillerkänd samma varaktighet, som tillhörer af Konung och Riksdag

samfäldt stiftad lag, äfvensom af den behandling, som tillkom de i 1869

och 1871 års propositioner, angående försvarets ordnande innehållna förslag

angående anskaffning af hästar, hvilka förslag antogos af Första Kammaren,

men afslogos af den Andra, utan att man ifrågasatt att meningsskiljaktighet

skulle slitas genom gemensam omröstning. Såsom stöd för ofvananförda

tolkning, hemtad fi’ån den afvikande mening, som en af högsta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

domstolens ledamöter uttalade till dess protokoll den 9 december 1879,

har åberopats konstitutionsutskottets utlåtande den 27 april 1810, hvilket

finnes i Naumanns grundlagsupplaga infördt under regeringsformens § 73,

ehuru betänkandet rör en ifrågasatt ändring af 1810 års riksdagsordning

§ 75, hvari afhandlas, huru förfaras skulle, då stånden stannade i olika

meningar. I afseende på detta betänkande bör erinras, att det förslag,

som deri innehålles, gick ut derpå att regeringsformens §§73 och 80 endast

i hvad dessa två §§ röra beskattnings- och bevillningsfrågor, skulle behandlas

lika med hvad i regeringsformens §§ 69, 70 och 71 är stadgadt

om statsreglerings- och bevillningsfrågor, således icke hvad som rör pålagor,

hvilka innebure naturaprestationer, hvarom just i reqvisitionslagarne

är fråga. Dessutom bör märkas, att åt detta betänkande ej kan

tillerkännas någon särskild betydelse, enär det förslag, som deri innehållna

argumentation skulle uppbära, förkastades af Konungen, och icke,

såsom det heter i nämnda grundlagsupplaga, af ständerna, derför att

de ansågo detta tillägg obehöflig!. Betänkandet kan således icke gifvas

något afgörande vitsord i fråga om tolkningen af regeringsformens § 73,

än mindre anses såsom någon slags grundlagsförklaring. De skäl, som

lagutskottet för sin tolkning hemta! från det nära sammanhang, hvari

regeringsformens § 73, likasom förhållandet är med regeringsformens § 74,

förmenas stå med regeringsformens § 13, förfaller, enär regeringsformens

§ 73 ej står i något särskildt sammanhang ined den i regeringsformens §

13 af handlade rättighet för Konungen att börja krig. Det är regeringsformens

§ 63, som bestämmer hvilka penningmedel skola vara tillgängliga

för Konungen vid infallande krig och till rikets försvar, och regeringsformens

§ 74, som bestämmer och begränsar Konungens rätt att af egen

magt påbjuda gärder, hvaremot regeringsformens § 73 innebär en utveckling

af den i regeringsformens § 57 Riksdagen tillerkända beskattningsrätt,

så att derunder hänföres rätt att bestämma om alla slags pålagor vare sig

i krigs- eller fredstid, frågan må gälla skatter eller naturaprestationer.

De skäl, som detta oaktadt för grundlagsändring blifvit anförda äfven

af dern, som anse att grundlagens nuvarande bestämmelser ej lägga hinder

för reqvisitionslagars antagande, äro hufvudsakligen att, derest de formella

betänkligheterna, som inom Riksdagen kunna göra sig gällande, blifvit

undanröjda, reqvisitionslagarnes antagande skulle underlättas. Dessa skäl

skulle för mig väga tungt, om det varit den förmenta grundlagsstridigheten,

som utgjort hinder för de vid föregående riksdag framlagda förslagens

pröfning och främjande. Det fans nemligen intet hinder för lagutskottet

att pröfva saken och, derest några bestämmelser i lagförslagen funnits, som

skulle kunna komma i strid med grundlagen, uppvisa grundlagstridigheten

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

7

och föreslå, huru deri bör afhjelpas, vare sig genom ändring af reqvisitionslagen

eller grundlagen. På detta sätt hade lagutskottet kunnat, i fall det

ansett grundlagsändring erforderlig, gifva en ledning angående den retning,

hvari ändringen bör vidtagas, huruvida regeringsformens § 73 eller

§ 74 eller båda behöfva ändras. Då så ej skett, måste stora svårigheter

yppa sig för framläggande af ett grundlagsändringsförslag, som skall kunna

tillfredsställa eu opinion, som i allmänna ordalag förklarar en grundlagsändring

behöflig, men ej kan gifva form åt den grundlagsändring, som

bör ega rum. Jag anser det derför vara af största vigt, att man icke genom

grundlagsändringsförsök understödjer en opinion, som utan att upplysa,

hvari hindret verkligen består, eller att antyda, huru detta skall kunna afhjelpas,

lätt kan frestas att genom förkastande af det ena grundlagsförslaget

efter det andra, såsom ej fullt nöjaktigt, undanskjuta frågan om

reqvisitionsväsendets ordnande genom lag. Erkännandet af grundlagsändring

såsom tillrådlig, utan att man är öfvertygad om dess behöflighet,

kan efter hand hos dem, som äro reqvisitionslagar obenägna, alstra en

opinion om grundlagsändring såsom ett oeftergifligt vilkor för deras antagande.

På detta sätt och då man ej har klart för sig beskaffenheten af

den grundlagsändring, som bör ega rum, är hvarje sådant erkännande

egnadt att föröka de hinder, som obenägenheten för sjelfva saken uppstaplar.

Det af Kongl. Maj:t framlagda förslaget anser jag ej egnadt att lösa

dessa svårigheter. Det lider af ett väsentligt fel derutinnan, att, med bibehållande

af regeringsformens § 74 i dess nuvarande lydelse oförändrad,

dertill göres ett tillägg, It vari genom utrymme gifves för att i annan ordning,

än den, som är bestämd för grundlagsändring, kunna minska och

upphäfva den ringa magt, som Konungen nu har att, derest derom icke

finnes stadgadt, draga försorg om tågande truppjunderfkrig. Det föreslagna

stadgandet är ej heller till sitt innehåll tillfredsställande. En så beskaffad

uppräkning som den i tillägget gjorda af de fall,fdå reqvisition

får ske, är ej uttömmande, till följd hvaraf nya frågor om grundlagsstridighet

kunna väckas till lif, derest icke en prestation otvunget låter sig

hänföra under något af de uppräknade fallen;»

af herr Pehrsson, som instämt med herr Rydin; samt

af herrar Norén, Månsson, Nilsson, And. Svensson och Sjöberg: »Det

beslut, utskottet fattat, genuin antagande af ifrågavarande tillägg till 74 §

regeringsformen hafva vi för vår del ej kunnat biträda, derför att vi anse

det ordalydelsen — »anskaffande för krigsbehof» — kunna så tolkas och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande N:o 7.

leda därhän, att utskrifningar af hästar m. m. kunna ega rum utan att

krig uppstått eller att krig står för dörren. De skyldigheter, som i detta

afseende finnas enligt paragrafens nuvarande lydelse, afse endast det tillskott

af födande varor, som kunna tarfvas vid ett uppkommet krig, men

genom tillägget i fråga skulle dessa skyldigheter kunna i betydlig mån utsträckas

och sålunda den trygghet grundlagen nu gifven i detta fall blifva

väsentligen annullerad. Vi anse derför att, om en grundlagsförändring är

nödig, sådan dock ej bör ega rum utan bestämdare formulering derom att

förändringen endast afser tiden af ett uppkommet krig.»

Stockholm 1890. Kong!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1890:29 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af 74 § regeringsformen. s. 1 i texten