Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9

1890-04-12 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1890:9, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 12 april 1890, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner,

åsyftande förändrade bestämmelser om vilkoren för valrätt

till Andra Kammaren.

Motioner i ofvan angifna syfte hafva vid innevarande riksdag blifvit

väckta inom Första Kammaren af herr Mankell, n:o 46, samt inom

Andra Kammaren af herr P. Waldenström, n:o 21, af herr C. G. Bruse,

n:o 70, af herr P. G. Petersson i Brystorp, n:o 106, af herr J. A.

Johansson i Strömsberg, n:o 112, af herr A. F. Broström, n:o 116, samt

af herr F. G. Björck, n:o 131.

I dessa motioner föreslås:

af herr Mankell:

att Riksdagen för sin del måtte antaga till ^vilande för grundlagsenlig

behandling följande förslag till ändringar af nedannämnda

paragrafer i riksdagsordningen:

Nuvarande lydelse:

§ 14-

Föreslagen lydelse:

Valrätt tillkommer inom den Valrätt tillkommer inom den

kommun, der han bosatt är, en hvar kommun, der han bosatt är, hvarje

i kommunens allmänna angelägen- svensk medborgare från och med

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 3 Sami. 7 Saft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

Nuvarande lydelse:

heter röstberättigad man, hvilken

antingen eget eller med stadgad

åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde

af minst ett tusen riksdaler,

eller för lifstid eller för minst fem

år arrenderar jordbruksfastighet till

taxeringsvärde,ej understigande sextusen

riksdaler, eller ock erlägger

till staten bevillning för en till minst

åttahundra riksdaler uppskattad årlig

inkomst.

§ u

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de för kommunerna

gällande röstlängder, som böra innehålla

anteckning om dem, hvilka

enligt 14 § valrätt tillkommer.

Riksdagsmarmabefattning kan endast

af svensk medborgare utöfvas.

Ej må såsom riksdagsman erkännas

O. S. V.

Föreslagen lydelse:

början af kalenderåret, efter det

han fylt tjuguett år.

Ej må valrätt utöfvas af:

a) den som står under förmynderskap

;

b) den som till borgenärer all

sin egendom afträdt och icke, på

sätt lag förmår, gitter visa, att han

från deras kraf befriad är;

c) den som för vanfrejdande

brott är under tilltal, eller blifvit

för sådant brott till ansvar dömd

eller under framtid stäld;

d) den som är förlustig medborgerligt

förtroende eller förklarats

ovärdig att inför rätta föra

andras talan;

e) den som blifvit förvunnen

att hafva vid riksdagsmannaval med

penningar eller gåfvor sökt värfva

röster, eller mot vedergällning afgifvit

sin röst, eller genom våld

eller hot stört valfriheten.

mom. 2.

Vid dessa val skola till efterrättelse

tjena de längder öfver valberättigade

vid riksdagsmannaval

till Andra Kammaren, som af kommunalnämnder

eller magistrater böra

upprättas.

26.

Utgår.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

af herr Waldenström:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t hemställa, att

Kongl. Maj:t ville låta utarbeta samt för Riksdagen till grundlagsenlig

behandling förelägga förslag till sådana ändringar i § 14 riksdagsordningen,

som kunna motsvara rättvisa kraf på utsträckning af den

politiska valrätten;

af herr Bruse:

att § 14 riksdagsordningen må erhålla följande lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst niohundra kronor,

eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde ej understigande femtusenfemhundra kronor eller

ock erlägger till staten bevillning för en till minst sjuhundra kronor

uppskattad årlig inkomst ;

af herr Petersson:

att 14 § riksdagsordningen måtte erhålla följande förändrade

lydelse:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, enhvar i

kommunens angelägenheter röstberättigad man;

af herr Johansson:

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.

Maj:t ville efter föregående utredning inför densamma framlägga förslag

till ändrad lydelse af 14 § riksdagsordningen i syfte att bereda

valrätt till Andra Kammaren åt s. k. lägenhetsinnehafvare och delegare

i bostadsföreningar, så snart deras innehafvande lägenheter eller bostadsandelar

uppgå till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor;

af herr Broström:

att Riksdagen måtte antaga att hvila till grundlagsenlig behandling

följande förändrade lydelse af 14 § i riksdagsordningen:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken antingen

eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler,

eller för lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde ej understigande tretusen riksdaler, eller ock erlägger

till staten bevillning för en till minst femhundra riksdaler uppskattad

årlig inkomst; samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

af herr Björck:

att Riksdagen måtte antaga att hvila till grundlagsenlig behandling

följande förändrade lydelse af 14 § riksdagsordningen:

Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad man, hvilken

antingen eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på

landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst femhundra riksdaler,

eller tör lifstid eller för minst fem år arrenderar jordbruksfastighet

till taxeringsvärde, ej understigande tretusen riksdaler, eller ock är

uppskattad till en årlig inkomst af minst femhundra riksdaler, samt i

rätt tid betalt sin påförda skatt.

Af de ofvan nämnda förslagen ansluter sig det, som framstälts af

herr Johansson, närmast till nu gällande bestämmelser i förevarande

afseende. Motionären åsyftar dermed allenast en utsträckning af rätten

att deltaga i val till riksdagsman i Andra Kammaren till vissa

klasser, hvilka nu äro derifrån uteslutna, ehuru de, enligt motionärens

åsigt, innehafva eu förmögenhetsställning, fullt motsvarande den, som

enligt § 14 riksdagsordningen erfordras för valrätt till Andra Kammaren.

Motionären anser nemligen, att såväl s. k. lägenhetsinnehafvare

som delegare i bostadsföreningar, om deras lägenheter eller bostadsandelar

uppgå till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor, intaga

en ställning i samhället fullt jemförlig med den, som innehafves

af de röstberättigade, smärre fastighetsegarne, och att denna ekonomiska

likställighet äfven rimligtvis bör leda till en motsvarande grad

af politisk jemlikhet. Det är ej fullt , klart hvilka motionären betecknar

med uttrycket »s. k. lägenhetsinnehafvare», men då han tydligen

förutsätter, att den »s. k. lägenhetsinnehafvaren» är egare af

fast egendom, antager utskottet, att han dermed afser att beteckna

den som eger en byggnad, men ej tillika med eganderätt innehar tomten,

utan dertill endast har nyttjanderätt på viss, längre eller kortare,

eller på obestämd tid. Dylik lägenhet anses nemligen ej såsom fast

egendom i den bemärkelse, hvari detta ord enligt riksdagsordningen

eller i privaträttsligt hänseende bör fattas, ehuru den i bevillningsstadgan

benämnes fastighet. Utskottet delar emellertid ej motionärens

åsigt, att eganderätt till en byggnad, hvarmed ej är förenad eganderätt

till den jord, hvarå den är uppförd, kan anses innebära den mera

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

5

tryggade och oberoende ställning, som föranledt grundlagsstiftaren att

låta ett så ringa fastighetsvärde som 1,000 kronor medföra valrätt,

helst vida strängare vilkor äro uppstäda för arrendator rösträtt. På

denna grund och enär hvad motionären föreslagit beträffande delegare i

bostadsföreningar i alla händelser ej för det närvarande torde böra

föranleda ändringar i grundlagen, då lagar till reglerande af dylika

föreningars rättsförhållanden äro under utarbetande, anser utskottet, att

i fråga varande motion ej bör till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

De af herrar Bruse, Petersson, Broström och Björck i ofvanomförmälda

motioner framstälda förslag öfverensstämma deruti, att de

samtliga afse en nedsättning i census för valrätt till Andra Kammaren.

Det af herr Petersson framstälda förslaget, angifver visserligen icke

uttryckligen någon viss förmögenhetsställning såsom vilkor för rätten

att deltaga i valen till Riksdagens Andra Kammare. En fordran derpå

ligger dock innesluten i de af motionären använda ordalagen, ty, enligt

kommunalförordningarna, jemförda med bevillningsstadgan, är ingen

annan »i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad» än den,

som antingen eger fast egendom af minst 100 kronors taxeringsvärde

eller arrenderar jordbruksfastighet af minst samma taxeringsvärde eller

har en årlig inkomst af minst 500 kronor. Berättigandet att välja

riksdagsman till Andra Kammaren skulle således äfven efter herr Peterssons

motion blifva beroende på en viss census. I och med påvisande

häraf torde lätteligen inses, i hvilka afseenden de väckta motionerna

afvika dels sins emellan, dels ock från nu gällande stadganden angående

politisk rösträtt. Jemte berörda nedsättning i census för valrätt

föreslår herr Björck äfven dels den förändring i redaktionen af § 14

riksdagsordningen att i stället för satsen: :»erlägger till staten bevillning

för en till minst åttahundra riksdaler uppskattad årlig inkomst»

skulle införas satsen: »är uppskattad till en årlig inkomst af minst

femhundra riksdaler», dels ett tillägg till samma paragraf, innehållande

att ej annan än den, som i rätt tid betalt sin påförda skatt, skulle ega

att utöfva rösträtt.

Då utskottet upprepade gånger och senast vid riksdagarne 1888

och 1889 utförligt framlagt de skäl, som, enligt utskottets förmenande,

tala emot ett nedflyttande af de gränser, förmögenhetsbestämmelserna

i § 14 riksdagsordningen sätta för valrätt till Andra Kammaren, och

då inga nya omständigheter af beskaffenhet att verka en förändring i

utskottets uppfattning af hithörande frågor sedan sist förflutna riksdag

tillkommit, anser sig utskottet nu böra allenast i korthet angifva de

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

vigtigaste skälen emot en förändring af grundlagen uti ifrågavarande

rigtning.

Ehuru hvarje på förmögenhetsförhållanden grundad begränsning

för utöfvande af medborgerliga rättigheter i viss mån är godtycklig,

då den icke framgår ur någon allmängiltig princip, synes utskottet

den uppfattning dock eg a giltighet, att en någorlunda tryggad ekonomisk

ställning innebär, om ej en säkerhet, dock en sannolikhet för ett

mera sjelfständigt deltagande i det politiska lifvet, äfvensom för den

mognad i omdöme och erfarenhet, utan hvilka samhällsordningens lugn

lätt kan sättas på spel. Den förmögenhetsställning, som af denna anledning

vid representationsförändringens genomförande bestämdes för

valrätt till riksdagsman, sammanföll temligen nära med den, som gifvit.

ledamöterna i de forna borgare- och bondestånden rätt till deltagande

i riksdagsmannaval. På grund af penningevärdets fall äro emellertid

de förmögenhetsbestämmelser, som återfinnas i § 14 riksdagsordningen,

nu lättare att uppfylla än vid tiden för deras fastställande, och i sjelfva

verket är, enligt utskottets åsigt, den gällande valcensus så låg, att

dess uppnående ej kan anses vara förenadt med allt för stora svårigheter

för dem bland de från valrätt uteslutna, hos hvilka en allvarlig

sträfvan för deltagande i det politiska lifvet verkligen förefinnes. Det

visar sig också att i valmanscorpsen, sådan den med nu gällande valcensus

faktiskt ter sig, den stora förmögenhetens representanter ingalunda

ega öfvervigt. Af 256,168 valberättigade på landet år 1885

voro 163,437 egare af fastigheter från 1,000 till 10,000 kronors värde;

och samma år beherskades valen i städerna, med några ytterst få undantag,

af egarne af fastigheter, taxerade från 1,000 till 10,000 kronor,

i förening med dem, som skattade för en inkomst af 800 intill

1,800 kronor, således de inkomstbelopp, för hvilka bevillningsafdrag

ansetts böra i lag medgifvas. En ej ringa ökning af de valberättigades

antal skulle derjemte säkerligen inträda, om hvar och en behörigen

uppskattades efter sin verkliga inkomst eller förmögenhet, och

en dylik uppskattning synes numera lättare kunna låta sig verkställas,

då det s. k. existensminimum på senare tiden i ej obetydlig mån höjts.

Gent emot sträfvandet att nedsätta census för inkomst till femhundra

kronor, vill utskottet dessutom erinra derom, att då det belopp,

hvilket såsom bevillningsfritt får från den uppskattade inkomsten afdragas,

kan uppgå ända till sexhundrafemtio kronor, det ingalunda är säkert,

att inkomst af femhundra kronor eller ens af sexhundra kronor komme

att medföra rösträtt, om man nemligen vill bibehålla stadgandet, att

den röstberättigade skall erlägga bevillning till staten. Ty föreligga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

omständigheter, som berättiga till afdrag, kan detta sättas så högt, att

något belopp, för hvilket bevillning skall ega ruin, icke återstår.

Då således enligt utskottets åsigt de gällande bestämmelserna uti

ifrågavarande afseenden äro väl egnade att betrygga en normal och

sund utveckling af vårt konstitutionella lif, anser utskottet sig icke

böra tillstyrka förevarande af motionärerna föreslagna ändringar i § 14

riksdagsordningen.

Ej heller hvad herr Björck, såsom ofvan anmärkts, ytterligare

föreslagit till ändring af § 14 riksdagsordningen, synes utskottet böra

föranleda någon Riksdagens åtgärd, då de ifrågasatta ändringarne ej

kunna anses vara af behofvet påkallade.

Herr Mankell har i sitt, i ofvanberörda motion framstälda förslag

till ändrade bestämmelser angående valrätten till Andra Kammaren

helt och hållet frångått den grund, hvarpå riksdagsordningens § 14 är

bygd, och borttagit hvarje bestämmelse om en viss census. Han anser,

att, då alla medborgare hafva att betala de skatter, som erfordras för

de gemensamma behofven, alla också böra ega att tillsätta de ombud,

som vid riksdagen skola bevaka såväl de särskilda medborgarnas som

samhällets gemensamma intressen. Ej ens fordran på erläggande af

direkt skatt till staten bör, enligt motionärens åsigt, uppställas såsom

vilkor för valrätt, ty då skatternas hufvuddel utgöres af de indirekta

skatterna, hvilka drabba alla, synes det obilligt att göra erläggandet

af skattens mindre del till vilkor för valrätten. Då allas intressen

inom representationen skola bevakas, så måste, enligt motionärens

mening, äfven alla hafva samma rätt att åtminstone utse ombud till

Andra Kammaren, och motionären föreslår för den skull, att, med

vissa inskränkningar, hvarje svensk medborgare skall ega valrätt från

och med början af kalenderåret efter det han fylt 21 år.

Motionären, som sålunda anser att valrätten i regel må utöfvas af

alla myndiga män, har såsom särskilda förutsättningar för valrätt upptagit

de vilkor, som nu i § 26 riksdagsordningen finnas faststälda för

att i allmänhet någon skall kunna såsom riksdagsman godkännas. Han

har för detta ändamål, med uteslutande af sistnämnda paragraf, upptagit

dennas bestämmelser i § 14, vid hvilken redaktionsförändring

han emellertid synes hafva förbisett, att, då § 26 riksdagsordningen

nu gäller äfven ledamöter af Första Kammaren, med densammas borttagande

dessa ej längre skulle blifva underkastade de i § 26 riksdagsordningen

för deras godkännande såsom riksdagsmän uppstälda vilkor.

Utskottet kan ej dela motionärens åsigt att skyldigheten att betala

skatt eller i allmänhet att bidraga till fyllande af samhällets behof

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

står i omedelbart sammanhang med rätten att genom utöfvande af

politisk rösträtt inverka på afgörande • af samhällets vigtigaste angelägenheter.

Motionärens åsigt, konseqvent tillämpad, måste leda

derhän, att hvar och eu erkännes såsom röstberättigad, som har ett

intresse att bevaka i samhället. Hvarje inskränkning i detta afseende,

således äfven de af motionären gjorda, innebär ett medgifvande, att

det är samhällets intresse och ej någon den enskildes rätt, som bör

vara bestämmande vid fråga om hvem som skall ega politisk rösträtt.

Samhällets intresse åter synes med nödvändighet fordra, att rösträtt

ej skall utöfvas af andra än dem, hos hvilka man kan förutsätta ett

mera vaket och sjelfständigt deltagande för de allmänna angelägenheterna

— ett deltagande, som kräfves ej mindre hos valmannen än

hos den valde representanten, om ock den förres politiska verksamhet

så att säga sammanfattas i en enda betydelsefull akt. Detta är också

det mål, som lagstiftaren genom sina bestämmelser i § 14 riksdagsordningen

velat uppnå. Lämpligare bestämmelser än dessa kunna

kanske i förevarande afseende utfinnas, men utskottet är förvissadt

derom, att ett antagande af hvad motionären föreslagit ej skulle medföra

en förändring till det bättre, då deraf skulle följa, att den politiska

inagten skulle öfverflyttas i deras händer, hos hvilka i regel ej

någon politisk erfarenhet kan förväntas.

I öfrigt vill utskottet med afseende å ifrågavarande motion endast

framhålla, att konseqvensen torde hafva fordrat, att motionären

med den föreslagna ändringen äfven förbundit en framställning om

upphäfvande af skilnaden mellan städernas och landsbygdens representationsrätt,

ty från motionärens ståndpunkt torde vara svårt att

finna någon anledning, hvarför valmännen på landsbygden ej skulle

ega att representeras i lika hög grad som valmännen i städerna.

Herr Waldenström framhåller till stöd för sitt ofvan intagna förslag,

att af de myndiga män, som befinna sig under det närvarande

strecket, en stor mängd, om icke största delen, utgöres af förståndiga,

sansade och redbara personer, för hvilkas uteslutande från allt inflytande

på de politiska angelägenheterna man icke har något rimligt

skäl. Många af dessa, kunna derjemte hafva en ganska god skolbildning,

som sätter dem i stånd att bättre bedöma offentliga förhållanden

än mången annan, som har 800 kronors inkomst eller står skrifven

såsom egare af en fastighet, som ’ hel och hållen tillhör hans fordringsegare.

Detta förhållande tarfvar, enligt motionärens åsigt, en så snar

lösning som möjligt, och erfarenheten från de föregående riksdagarne

har visat, att det torde vara omöjligt för den enskilde riksdagsman
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 9.

9

nen att formulera ett förslag, som skulle hafva utsigt att vinna Riksdagens

bifall.

Utskottet medgifver visserligen, att riksdagsordningens stadganden

möjliggöra, att personer kunna vara från rösträtt uteslutna, ehuru de

äro bättre i stånd att bedöma offentliga förhållanden än mången, som

eger att i riksdagsmannaval deltaga, men utskottet håller dock före,

att hvarje begränsning af den politiska rösträtten måste medföra

samma olägenhet.

Vidare vill utskottet emot motionärens förslag erinra, att om Riksdagen

skulle finna ändring nödig i fråga om riksdagsordningens bestämmelser

angående den politiska rösträtten, torde inom riksdagen

ej saknas tillräckliga krafter för de nya stadgandenas formulering.

Grunden till att intet af de mångfaldiga ändringsförslagen i ifrågavarande

afseende hittills vunnit Riksdagens bifall är, enligt utskottets

åsigt, att söka deri, att Riksdagen ej ansett en ändring nödig, och

kan utskottet för den skull ej finna skäl vara för handen att tillstyrka

det af motionären framstälda förslag.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa, att

a) herr Mankells motion,

b) herr Waldenströms motion,

c) herr Bruses motion,

d) herr Peterssons motion,

e) herr Johanssons motion,

f) herr Broströms motion, samt

g) herr Björcks motion

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 april 1890.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Bih. till Riksd. Prot. 1890. 3 Sami. 7 Saft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.