Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o IT

1890-02-24 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:17, Lagutskottets Utlåtande N:o IT

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o IT.

5

N;o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg

till 20 kap. 1 § ärfdabalken.

De båda första paragraferna i 20 kap. ärfdabalken äro af följande

lydelse:

1 §. Fader vare sina barns rätte förmyndare: går lian i annat

gifte, tage nästa mödernes fränders råd i de mål, som barnens välfärd

angå.

2 §. Dör fader; kåfve då moder rätt att förestå sina-barn och

deras gods, med nästa fädernes fränders, eller förmyndares råd. Går

hon i annat gifte; träde från förmynderskapet; läte dock sig om barnen

vårda, och hafve magt, att behålla dem i sitt hus och bröd, om hon så

vill, och ej laga hinder deremot är.

I eu inom Andra Kammaren afgifven motion, n:o 86, som blifvit

till lagutskottet hänvisad, anför herr S. F. Norén, att 1 § i 20 kap.

ärfdabalken icke lemnade erforderlig ledning för bedömande af rättsförhållandet

mellan fader och medförmyndare, som ofta af ekonomiska

skäl stäldes vid faderns sida. Då 2 § ålade moder, som frånträdt förmynderskap,

vård om barnen och tilläde henne magt att behålla dem i

sitt hus och bröd, syntes lagens mening vara, att sådan magt äfven

skulle inrymmas åt fader. Emellertid hade det i flere fall inträffat, att,

der fader haft medförmyndare, denne senare äfven tillvällat sig magten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

öfver barnen och bestämt öfver deras uppfostran och vård emot faderns

uttryckliga vilja. I sådant fall stode nu tader rättslös gent emot medförmyndaren.

För att förekomma dylika för det allmänna rättsmedvetandet

ofta rent af upprörande fall föreslår motionären,

att Riksdagen ville besluta följande tillägg till 20 kap. 1 § ärfdabalken:

»klar fader begärt eller af annan anledning erhållit medför
myndare

för sina barn, vare dock fader berättigad ensam besluta i mål

som barnens uppfostran och vård angår.»

I likhet med motionären anser utskottet lagens mening vara den,

att fader i regel, äfven om medförmyndare blifvit stäld vid hans sida,

bibehåller rätt och pligt att närmast bestämma öfver barnens uppfostran

och vård samt följaktligen också att behålla dem i sitt hus. Denna

uppfattning vinner, såsom motionären jemväl erinrat, stöd deraf, att

moder, äfven om hon trädt i nytt gifte och sålunda kommit under en

för barnen främmande mans målsmanskap, bibehåller sådan rätt, om

hon så vill och ej laga hinder deremot är; och lagutskottet finner detta

sa tydligt framgå af de anförda paragrafernas lydelse, att någon tvekan

derom näppeligen kan uppstå.

Men visserligen kunna förhållanden inträffa, då faders rätt i detta

afseende lämpligen kan och bör underkastas någon inskränkning. Uppstår

i sådan händelse tvist mellan fader och medförmyndare, kan den

ju hänskjutas till vederbörlig domstol. Med afseende å den pröfning,

som då tillkommer domstolen, är det vida bättre att lagen, såsom nu

är fallet, .endast uppställer en i allmänna ordalag hållen regel, som lemnar

domstolen tillfälle att taga behörig hänsyn till de särskilda omständigheterna,

än om domstolen skulle vara bunden af så detaljerade föreskrifter

som de af motionären föreslagna. Finner domstolen att medförmyndaren

gjort obehörigt intrång på faderns rätt såsom barnens

naturlige förmyndare, kan domstolen på faderns anmälan entlediga medförmyndaren

och förordna en annan.

Det förhållande, som i motionen afses, är i sjelfva verket af en så

ömtålig natur, att lagstiftaren endast med den yttersta varsamhet bör

ingripa deruti. Äfven må erinras om svårigheten att, på sätt motionären

försökt, uppdraga en bestämd gräns mellan å ena sidan mål, som

angå barnens uppfostran och vård, samt å andra sidan vården af deras

ekonomiska angelägenheter. Om t. ex. fadern ville på barnens egen

bekostnad gifva dem en dyrbarare uppfostran än deras ekonomiska

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 17.

ställning medgåfve, och i anledning häraf tvist uppstode mellan fader

och medförmyndare, så skulle det af motionären föreslagna tillägget

till 1 § icke gifva bättre ledning för afgörandet af tvisten än nu gällande

bestämmelser.

På sålunda anförda skäl hemställer lagutskottet,

att herr Noréns ifrågavarande motion icke må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 24 februari 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.