Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af förslag till lag om samegandeskap i fast egendom.

1890-03-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:23, Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af förslag till lag om samegandeskap i fast egendom.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

1

Ank. till Riksd. kansli den 3 Mars 1890, kl. 1 e. in

tf:o 23.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande

af förslag till lag om samegandeskap i fast egendom.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr G. Nyström afgifven motion, n:o 198, så

lydande:

»Då genom arf eller gåfva eller på annat dylikt sätt flera personer

blifva gemensamma egare till en fastighet, inträda dessa delegare

till hvarandra i ett förhållande, hvilket, såsom erfarenheten visat, lätt alstrar

tvister och svårigheter af mångahanda art. Det är ej härvid som vid

bolag eller föreningar, att för den gemensamma förvaltningen och eventuelt

försäljningen af den gemensamma egendomen gälla stadgar eller

aftal, som gifva utslag i möjligen förekommande tvistefrågor. Icke heller

har man efter eget val ingått i först nämnda affärsförhållande; tvärt om

kanske mot sin vilja blifvit satt i denna ömtåliga beröring med personer,

som man annars skulle hafva undvikit. Bristande rättskänsla eller bristande

förstånd eller båda dessa brister i förening hos en eller flere af

meddelegarne kunna försätta de öfriga i ett läge, som ej är afundsvärd!.

De slitningar och tvister, som i sådant fall ej lära uteblifva, hafva till

en början den påföljden, att den gemensamma egendomens förvaltning

blir i mycket lidande, då hvar och en pockar på sin rätt, hvars gränser

gent emot de andra delegarnes icke på något sätt äro bestämda. I de

flesta fall inträder väl ett slags modus vivendi, nemligen derigenom, att

de undfallande, dock ej utan knot och missnöje, draga sig tillbaka, men

Bill. till Biksd. Prof. 1890. 7 Sami. 12 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

exempel saknas ej, der regellösheten medfört snart sagdt upplösning af

hela förvaltningen. Går det nu illa med förvaltningen, är förhållandet

än sämre vid i fråga kommande försäljning. Det har inträffat, att, oaktadt

ett bevisligt öfverpris erbjudits, försäljningen icke kommit till stånd,

emedan egaren till en ringa bråkdel af ohållbara skäl eller af stridighet

motsatt sig uppgörelsen. De andra få nöja sig med eu sådan förlust. I

sin värsta form framträder missförhållandet, när en sådan orostiftare till

sist bjuder de öfriga sin andel till inlösen och dervid begär — och får

— ett särskildt tilläggspris just på grund af denna sin egenskap och

såsom följd af de öfrigas ifriga lust att blifva honom qvitt.

Jemföres en dylik art af samegandeskap med ett aktiebolag, befinnes

den märkliga motsatsen ega rum, att om i aktiebolaget minoriteten

är nästan rättslös, så är vid det först nämnda rättsförhållandet majoriteten

den part, som får finna sig i att se sin rätt och sitt bästa åsidosatta.

På landet finnes, som hvar man vet, ett hjelpmedel, nemligen laga

skifte, men detta är en både långsam och dyr och äfven i öfrigt stundom

otillfredsställande hjelp. I stad finnes ingen utväg att äfven i detta fall

få tillämpad regeln, att den skall hafva vitsord, som skifta vill. Stockholms

fastighetsegareförening har också å sammanträde sistlidet år uttalat

sin mening om behofvet af åtgärder till undanrödjande af ofvan beskrifna

missförhållande.

Att uttala mig om den lagstiftning, som kunde leda till det

åsyftade målet, ligger icke inom min befogenhet. Eu utredning i detta

afseende torde bäst erhållas genom Kongl. Maj:ts försorg.

Jag tillåter mig alltså vördsamt hemställa, att Riksdagen behagade

hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetande af eu lag om sådant samegandeskap

i fastighet, som ej är ordnadt genom bolagsreglor, föreningsstadgar

eller på annat dylikt sätt.»

Såsom motionären påvisat, förekomma ej sällan fall, då lagbestämmelser

i sådant syfte, som i motionen afses, visat sig vara af ett

verkligt behof påkallade. Detta förhållande har ock, hvad stadsfastighet

angår, redan blifvit af Riksdagen uppmärksammadt. Riksdagen aflat

nemligen den 26 april 1882 till Konungen en skrifvelse, n:o 31, deruti

Riksdagen anhöll, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida, på de i

utlåtandet angifna eller andra grunder, särskilda lagbestämmelser kunde

meddelas angående de rättsförhållanden, som uppstå genom samegendom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

3

i stadsfastighet, samt beträffande delning af sådan fastighet, och derefter

till Riksdagen öfverlemna det lagförslag i ämnet, hvartill omständigheterna

kunde föranleda. Yisserligen var denna skrifvelse närmast föranledd af

en motion, som hufvudsakligen afsåg de genom bildandet af s. k. bostadsföreningar

och dermed likartade förbindelser uppkommande rättsförhållanden;

men med den formulering, som Riksdagens framställning i enlighet

med lagutskottets förslag erhöll, synes man icke kunna hysa någon tvekan

derom, att densamma afser äfven de förhållanden, som i förevarande

motion beröras.

Riksdagens omförmälda skrifvelse öfverlemnades enligt Kongl. Maj:ts

beslut den 23 januari 1885 till komitén för lagstiftning angående stadsplaners

genomförande med uppdrag åt komitén att i anledning af skrifvelsen

afgifva utlåtande äfvensom utarbeta de lagförslag i ämnet, hvilka

kunde anses af behofvet påkallade. Enligt hvad justitieombudsmannens

embetsberättelse till innevarande Riksdag utvisar, har komitén ännu icke

i anledning af skrifvelsen afgifvit utlåtande. Emellertid hafva, på sätt

utskottet sålunda visat, i fråga om samegendom i stadsfastighet sådana

åtgärder blifvit vidtagna, att motionens syfte i detta afseende vunnits,

hvadan Riksdagen för närvarande synes sakna anledning att göra någon

förnyad framställning i ämnet.

Beträffande fastigheter å landet synes man kunna göra en skilnad

mellan sådana, å hvilka skiftesstadgans bestämmelser äro tillämpliga, och

sådana, med hvilka detta icke kan anses vara förhållandet. Om af någon

anledning samäganderätt uppstår i eu jordbruksfastighet, hvilken lämpligen

kan i enlighet med skiftesstadgans föreskrifter delas, förefinnes icke någon

svårighet att få egendomsgemenskapen upplöst, så snart någon af delegarne

påkallar sådan åtgärd. Vidare finnes i 12 kap. 7 § ärfdabalken anvisad

en utväg till upplösande af en genom arf uppkommen sameganderätt i

sätesgård eller annan jord, som ej kan väl delas eller klyfvas, i det att

detta lagrum tillerkänner den, som större delen eger, rätt att efter laga

värdering lösa de andra ut.

Om deremot fastigheten är sådan, att skiftesstadgans bestämmelser

ej äro väl tillämpliga på densamma, och ej heller stadgandet i 12 kap.

7 § ärfdabalken kan komma till användning, finnes ingen utväg att annorlunda

än genom frivillig öfverenskommelse ordna den gemensamma

förvaltningen eller få sameganderätten upplöst. Såsom exempel på sådana

fastigheter må anföras bruksanläggningar, qvarnar och industriella inrättningar

af flere slag samt fastigheter, som hafva en väsentlig del af sitt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

värde i byggnadstomten eller åbyggnaden, såsom fallet är med lägenheter

inom tätare bebyggda samhällen på landet. Det sista slaget af fastigheter

är i förevarande afseende närmast att jemföra med fastigheter i stad. I

fråga om alla de nyss uppräknade arterna af landsfastigheter torde bestämmelser

i nu ifrågavarande syfte vara lika väl behöfliga som beträffande

stadsfastigheter.

På dessa och i öfrigt af motionären anförda skäl får utskottet

hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t täcktes låta i sammanhang med utarbetandet af

lagbestämmelser angående de rättsförhållanden, som

uppstå genom samegendom i stadsfastighet, utreda,

huruvida icke samma eller andra lagbestämmelser jemväl

må anses erforderliga rörande sameganderätt i sådan

fastighet på landet, derå skiftesstadgans föreskrifter

om delning icke äro väl tillämpliga, samt för Riksdagen

framlägga det förslag, hvartill omförmälda utredning

kan föranleda.

Stockholm den 3 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation

af herr Bergström, med hvilken grefve Klingspor instämt:

»Utan att vilja med bestämdhet förneka, att en utförligare lagstiftning

än den befintliga angående samegendom och de deraf uppkommande

rättsförhållanden må vara behöflig eller åtminstone önsklig, tvekar jag icke

att påstå, att mångfaldiga rättsinstitut framför det ifrågavarande ega en

afgjord företrädesrätt att komma under legislativ behandling. Det egna

intresset lärer i allmänhet göra till fyllest för att förmå samegare till endrägt^

och kloka beslut både hvad angår förvaltning och afyttring af

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

föremålet för sameganderätten. I sådana undantagsfall, som motionären

omförmält, torde, om uppkommande tvistigheter mellan samegarne dragas

under domstols pröfning, den gällande lagstiftningen ock de till grund

för densamma liggande principer i förening med rättsanalogier ock allmänna

rättsgrundsatser icke lemna domaren rådvill, kuru kan kör rättvisligen

skilja mellan de tvistande. För min del känner jag icke till, att dylik

tvist vid domstol förekommit.

Den af motionären föreslagna ock af lagutskottet tillstyrkta lagstiftning

kar stor innekörd ock skulle kräfva lång tid ock mycket arkete.

Om, emot kvad jag anser tillrådligt, Riksdagen kifölle utskottets kemställan

ock Kongl. Maj:t med anledning deraf funne lämpligt att något i detta

ärende vidgöra, så torde det dock icke komma i fråga att åt nya lagberedningen

uppdraga utarbetande af det begärda lagförslaget. Beredningen

är nemligen för närvarande ock kommer antagligen under de nästinstundande

åren att vara sysselsatt med att utarbeta förslag till ombildning

af vår rättegångsordning, enligt min åsigt den vigtigaste ock nödvändigaste

af alla lagreformer, ock kar nyligen afslutat ock låtit till trycket

befordra förslag till lag angående bevisning inför rätta. Yid sådant förhållande

ock till följd af otillräckligheten af arbetskrafterna inom justitiedepartementet

komme säkerligen utarbetandet af ifrågasatta lagförslag att

uppdragas åt en särskild komité. Denna blefve kostsam ock hunne antagligen

icke att förr än efter förloppet af ett ock annat år af sluta

sitt arbete. Derefter skulle högsta domstolens granskning af komiténs

lagförslag vidtaga. Redan nu är denna domstols dyrbara tid i betänklig

utsträckning tagen i anspråk för granskning af lagförslag, till stort förfång

för den löpande lagskipningen. Möjligen blefve resultatet af så mycket

arbete intet. Jag erinrar mig nemligen, hurusom mycken tid ock mycket

arbete användts å förslaget till lag angående stadsplaner, men sådant

oaktadt hittills icke burit någon frukt. Icke blott grannlagenhet mot

regeringen utan ock klokheten bjuda att icke samtidigt påkalla lösningen

af allt för många ock allt för stora lagstiftningsuppgifter.

På dessa i korthet anförda skäl anser jag, att utskottet bort i

allo afstyrka bifall till motionen.»

Herrar von Baumgarten och Fröberg kafva begärt få kär antecknadt,

att de icke deltagit, herr von Baumgarten i detta ärendes behandling

ock herr Fröberg i dess slutliga handläggning inom utskottet.

Bill. till Biksd. Prot. 1890. 7 Samt. 12 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.