Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändring af giftermålsbalken i vissa delar. Till lagutskottets handläggning har Första Kammaren hänvisat en inom nämnda kammare af herr F. T. Borg afgifven motion, n:o 34, hvari framställes här nedan intagna förslag till ändringar i giftermålsbalken.

1890-03-06 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till ändring af giftermålsbalken i vissa delar. Till lagutskottets handläggning har Första Kammaren hänvisat en inom nämnda kammare af herr F. T. Borg afgifven motion, n:o 34, hvari framställes här nedan intagna förslag till ändringar i giftermålsbalken.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

N:o 25.

Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1890, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till

ändring af giftermålsbalken i vissa delar.

Till lagutskottets handläggning har Första Kammaren hänvisat en

inom nämnda kammare af herr F. T. Borg afgifven motion, n:o 34, hvari

framställes här nedan intagna förslag till ändringar i giftermålsbalken. I

motionen anföres hufvudsakligen, att åtskilliga olägenheter framkallades af

stadgandet i 1 kap. 6 § nämnda balk, att qvinna ej må förr i äktenskap

träda, än hon fylt 15 år utan Konungen pröfva!'' skäligt, att lof dertill

gifva, hvaraf följer att hon, så snart hon uppnått denna ålder, kan ingå

giftermål. Qvinnan kunde vid så tidig ålder blott i ytterst sällsynta fall

vara vuxen att uppbära eller ens medveten om de pligter och det ansvar,

som följde af ett så vigtigt steg som äktenskaps ingående. Äktenskap,

som inginges vid denna ålder, öfvade ett högst menligt inflytande på

såväl qvinnans som barnens helsa och kroppsliga utbildning. Skilnaden mellan

mannens och qvinnans lägsta äktenskapsålder ledde dertill, att antalet ogifta

qvinnor i äktenskapsåldern vore långt större än antalet män och att en stor

mängd qvinnor förblefve ogifta samt nödgades för sin utkomst trängas med

männen på arbetsmarknaden. Den i afseende å qvinnan allt för lågt satta

åldersgränsen befordrade obetänksamt ingående af äktenskap och deraf följande

ekonomiska svårigheter. På dessa och i öfrig! anförda skäl anser

motionären, att qvinnans lägsta äktenskapsålder borde bestämmas, likasom

mannens, till 21 år, hvarigenom ock skulle vinnas en betydlig förenkling af

hela vår äktenskapslagstiftning. Motionären föreslår derför, att Riksdagen

ville, med upphäfvande af alla häremot stridande lagstadganden, för sin del

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

3

besluta, att nedanstående delar af giftermålsbalken måtte erhålla ungefär

följande ändrade lydelse:

»Kap. 1. Om laga giftermål.

§ 1. Vill man hjonelag bygga, dä skall man mö begära, och ej med

våld taga, eller hemliga till sig locka.

§ 2. (Lika med nu varande § 5.)

§ 3. Man eller qvinna må ej i äktenskap träda, eller sig fästa eller

trolofva eller lysning till äktenskap uttaga, ej heller annorledes sig till

äktenskap förbinda förr än de fylt tjuguett år, utan Konungen pröfvar

skäligt lof dertill gifva.

Kap. 2. Om dem, som äktenskap med hvarannan ej bygga må.

§10. (Utgår.)

Kap. 3. Om fästning och trolofning.

§ 1. Dä fästning ske skall, böra fyra vittnen närvara, tvenne å

mannens vägnar och tvenne å hennes. Sker det annorlunda, vare den

fästning ogild.

§ 2. Nu förbinder man sig skriftligen till äktenskap, kåfve endera

sedan ej magt det löfte rygga eller sig annan fästa.

§§ 3—7 (= nu varande §§ 5—9.)

§ 8. (Nu varande § 10.) Häfdar man qvinna under äktenskapslöfte,

då skall han taga henne till äkta, om hon det påstår och så snart hon

uppnått myndig ålder. Är han motvillig — — — — eftergifva vill.

Kap. 6. Om giftermål mot föräldrars vilja,

§ 1. (Nu varande § 2.) Gifter sig son eller dotter mot föräldrars

vilja, medan han eller hon i deras hus vistas och bröd deras äter; sker det

af förakt eller sidvördnad eller med den, som ej häfver godt namn ocii

rykte, kåfve de då våld göra honom eller henne arflös.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

§ 2. Nu kan så hända, att fader eller moder hindrar det giftermål

som lagligen sökes; pröfve då domaren, om skäl dertill är. Af föräldrar må

barn hvarken böter eller skadestånd i ty mål söka.

Kap. 7. Huru lysning skall ske, o. s. v.

§ 1. (Utgår.)

Kap. 8. Huru förord ske må, o. s. v.

§ 1. Vilja man eller qvinna göra förord sig emellan — — — —

— — del af äktenskapsförord.

Kap. 18. Om äktenskap af omyndige.

§ 1. Man eller qvinna, som före tjuguett års ålder vill i äktenskap

träda, göre derom ansökan hos Konungen. Vid denna ansökan bör fogas

dels intyg om föräldrars eller laga målsmans samtycke, dels vederbörande

pastors intyg om sökandens ålder, fräjd och kristendomskunskap, dels ock

bevis från kommunen, att manlig sökande egen utväg att sig och hustru

försörja. Ej må sådan ansökan bifallas utom i fäll, som synnerligen

trängande synas.

§ 2. Qvinna, som lytt femton men icke tjuguett år, innan sistnämnda

ålder i lag bestämdes såsom den lägsta för qvinnans inträde i gifte, vare

fortfarande berättigad att utan särskild ansökan hos Konungen ingå äktenskap.

För sådana fall gälle fortfarande de bestämmelser om giftomannarätt, om

målsmans samtycke till giftermålet och hvad dermed följer, som dessförinnan

varit i gällande kraft.»

Skulle emellertid Riksdagen anse en vidare utredning af frågan än

den Riksdagen är i tillfälle åstadkomma vara erforderlig, föreslår motionären

alternativt, »att Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t måtte anhålla, det

täcktes Kongl. Maj:t låta verkställa en dylik utredning samt derefter förelägga

Riksdagen förslag till lagändringar i ofvan angifna syfte.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25. 5

Hufviulpunliten i motionärens förslag'' utgöres, på sätt af hans motivering

framgår, af den i 1 kap. 3 § giftermålsbalken i förslaget införda

bestämmelse, att qvinna ej må i äktenskap träda eller genom fästning, trolofning,

lysning eller annorledes sig till äktenskap förbinda förr än hon fylt

21 år, utan Konungen pröfvar skäligt lof dertill gifva. De öfriga i motionen

föreslagna ändringarna i giftermålsbalken äro endast följder af förslaget i

förstnämnda del.

Då lagkomitén vid uppgörande af förslag till giftermålsbalk förehade

frågan om hinder mot äktenskap, har komitén jemväl tagit i öfvervägande,

huruvida någon ändring borde föreslås beträffande den i lag faststälda

lägsta äktenskapsålder. Komitén anför nemligen i motiven till 2 kap. giftermålsbalken

:

»Den nu gällande lag har antagit för qvinnan femton och för

mannen tjuguett år, såsom den ålder, före hvilken äktenskap ej må ingås.

Qvinnans tidigare utbildning, de dagliga tillfällen hon egt eller anses

hafva bort ega att vinna insigt i det, som tillhörer hushållsomsorgerna, den

ledning hon af mannen har att påräkna: dessa skäl hafva funnits vara af

nog vigt, för att grundlägga en sådan skilnad. Då mannen blifvit ansedd

oskicklig, att före tjuguett års ålder vårda sin ärfda egendom, och att med

gällande kraft sluta aftal, hade det med grunderna för detta stadgande varit

oförenligt, att tidigare åt honom uppdraga det målsmanskap, äktenskapet

medförer. Man har således icke funnit skäl att ändra den, såsom ett vilkor

för rättigheten att ingå äktenskap, redan faststälda ålder.»

Hvad lagkomitén sålunda anfört synes utskottet innefatta tillräckliga

skäl för bibehållande af en skilnad i afseende å lägsta äktenskapsåldern för

man och qvinna. Beträffande särskilt den lägsta ålder, vid hvilken det bör

tillåtas qvinna att ingå äktenskap, kan man visserligen icke i allmänhet

antaga, att qvinnan vid 15 års ålder uppnått den mognad i kroppsligt och

andligt afseende, som äktenskapet förutsätter, ehuru utan tvifvel fall förekomma,

då så är förhållandet, åtminstone i fråga om den kroppsliga utvecklingen.

Det har också endast undantagsvis inträffat, att svensk qvinna

ingått äktenskap före 16 års ålder. Något oftare förekommer, att äktenskap

ingås af qvinnor i åldern mellan 16 och 17 år.

Då motionären i sin motivering meddelat statistiska uppgifter angående

antalet qvinnor, som ingått äktenskap i åldern mellan 15 och 21 år, men

dervid icke upptagit de särskilda årsklasserna, anser sig lagutskottet böra

meddela följande öfversigt, hemtad ur den officiella befolkningsstatistiken och

utvisande för 10-årsperioden 1878—1887 dels antalet qvinnor i hela riket,

som för hvarje af åren under nämnda period första gången trädt i gifte, dels

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

ock huru stor del af nämnda antal, som belöper på hvarje af de nu ifrågavarande

åldersklasserna.

15—16

16—17

17—18

1878

7

48

182 i

1879

14

45

157

1880

19

63

226

1881

17

79

241

1882

7

71

252

1883

15

71

243

1884

16

60

218

1885

10

58

208

1886

10

74

215

1 1887

5

66

223

18—19

19—20

20-21

Summa för- sta gången

gifta

498

951

1,470

27,499

462

871

1,496

27,123

620

1,035

1,685

27,487

621

1,018

1,523

27,004

581

1,025

1,529

27,549

582

1,156

1,639

28,074

645

1,081

1,743

28,809

620

1,154

1,715

29,585

551

1,075

1,719

28,764

539

952

1,635

28,233

Åt'' ofvanstående siffror torde framgå, att antalet äktenskap, som ingåtts

af qvinnor, tillhörande de lägsta åldersklasserna, icke är större än som kan

motsvaras af antalet fall, i hvilka qvinnan vid ifrågavarande ålder uppnått

erforderlig utveckling för äktenskaps ingående. Beträffande åter de högre af

de ofvan angifna åldersklasserna synas de af motionären anförda skäl för

höjande af åldersgränsen, så vidt de grunda sig på qvinnans bristande

utveckling, endast i högst ringa mån ega tillämplighet. Vid 17 till 20 års

ålder torde nemligen de allra flesta qvinnor uppnå den utveckling, att sådana

skäl icke kunna med fog åberopas mot deras inträde i äktenskap.

Åtskilliga af de missförhållanden, hvilka af motionären framdragits

såsom följder af det nu gällande stadgandet i ämnet, kunna också endast i

ganska ringa, om ens i någon män anses härleda sig från detsamma. Detta

gäller enligt utskottets tanke särskild! om hvad motionären anfört beträffande

det stora antalet ogifta qvinnor, som inkräkta på mannens arbetsfält, och

om det obetänksamma ingåendet af äktenskap utan erforderliga ekonomiska

förutsättningar för bildandet af familj.

Lagutskottet kan derför ej finna, att något verkligt behof af en lagändring

i sådant syfte, som motionären föreslagit, gjort sig gällande. Deremot

skulle förslagets antagande utan tvifvel medföra åtskilliga olägenheter. Af

den lydelse, motionären gifvit åt 1 kap. 3 § och 18 kap. 1 § giftermålsbalken

i den föreslagna lagtexten, framgår tydligt, att motionären förutsatt fall, då

verkliga skäl förefinnas för afvikelse från regeln att qvinna ej skulle få ingå

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 25.

7

äktenskap förrän vid fyllda 21 år. I dylika fall skulle dispens sökas hos

Konungen. Utskottet anser sig kunna antaga att antalet af sådana fall

skulle blifva ganska betydligt och möjligen närma sig antalet af de fall, då

äktenskap nu ingås af kvinnor, som ej uppnått 21 år. Kongl. Maj:t skulle

härigenom betungas med pröfning af en stor mängd ansökningar, och denna

pröfning skulle i de flesta fall blifva af en ytterst grannlaga och vansklig

natur. Dessutom torde lätt inses, hvilket obehag det skulle medföra för

qvinnan och hennes närmaste, att, åt så ömtåliga och rent personliga förhållanden,

som här skulle ifrågakomma, nödgas gifva den offentlighet, som

måste vara förbunden med dispensansökningen och än mera med anskaffande

af de för densammas pröfning'' erforderliga upplysningar.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får lagutskottet hemställa,

att herr Borgs förevarande motion icke må till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.