Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lagstiftning rörande rätt för utländing att besitta fast egendom i riket.

1890-03-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:26, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lagstiftning rörande rätt för utländing att besitta fast egendom i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

1

N:o 26.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1890, kl. 1 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lagstiftning rörande rätt för utländing att besitta fast

egendom i riket.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr J. Petersson i Boestad a fg rf ven motion,

n:o 40, så lydande:

»Med anledning af det allmänt kända samt af fosterlandsvännen

med oro beaktade sakförhållandet, dels att utländska bolag blifvit i tillfälle

att förvärfva fastighet här i landet samt såmedelst kunnat afverka

skogen på ett sätt, som ej är förenligt med en sund och klok skogshushållning,

dels att enskilde utländingar köpt skogsegendomar för att

endast å desamma afverka den värderika skogen och derpå sälja den

sköflade egendomen, sedan någon vidare vinst från dess skogar ej finnes

qvar, vill jag föreslå, att utländska bolag ej må tillåtas att förvärfva

jordfastighet inom landet med skogbärande mark;- samt att enskilde

utländingar, som söka tillåtelse att förvärfva jordegendom inom landet,

måtte vara skyldige dels att inom en bestämd kort tid blifva svenska

undersåtar samt dels att under de första tio åren ej använda skogen

till annat än husbehof; vidare yrkas bestämdt förbud för utländing att

köpa skogsafverkningsrättigheter på hemman och lägenheter, som ej

under eganderätt tillhöra dem.»

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Samt. 14 Halt.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

I fråga om utländskt bolag gäller tydligen detsamma, som genom

kongl. kungörelsen den 3 oktober 1829 är förklaradt angående utländsk

undersåte, som icke erhållit svensk medborgarrätt. Utländskt bolag

kan således icke anses vara berättigadt att i riket förvärfva och besitta

fast egendom, utan att detsamma dertill undfått Kongl. Maj:ts

tillstånd. Då en ansökan om sådant tillstånd till Kongl. Maj:t inkommer,

eger således Kongl. Maj:t att i hvarje särskildt fall efter sig företeende

omständigheter pröfva, huru vida ansökningen bör bifallas eller

icke. Förekommer härvid anledning, att bifall till ansökningen skulle

framkalla fara för ett så beskaffadt användande af egendomens möjligen

befintliga skogstillgångar, som i motionen antydes, lärer Kongl. Maj:t

icke underlåta att genom afslag å ansökningen förebygga detta. Exempel

hafva också förekommit derpå, att ansökningar af ifrågavarande art

blifvit af sådan anledning afslagna. Sålunda saknas för närvarande

icke bestämmelser, hvilka, rätt tillämpade, kunna anses någorlunda

tillfredsställande, utan att man behöfver tillgripa sådana åtgärder som

att helt och hållet utestänga hvarje utländskt bolag från möjligheten

att här i riket förvärfva egendom med skogbärande mark eller i öfrigt

fastställa de inskränkningar i afseende å utländsk undersåtes rätt att

besitta fast egendom här i riket, som motionären föreslagit.

Vidare må erinras derom, att enligt § 26 i förordningen angående

utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864 på särskild pröfning af

Konungen i hvarje fall beror, om utländsk man eller qvinna må här i

riket idka handels- eller fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering.

Denna bestämmelse är uppenbarligen tillämplig äfven på sågverksrörelse,

hvilken i de flesta fall utgör en förutsättning för bedrifvande

af skogsafverkning i större omfång. Erfarenheten har icke heller

ådagalagt, att skogsafverkning bedrifvits mera hänsynslöst af utländingar

och utländska bolag än af svenske undersåtar och svenska bolag.

Då härtill kommer, att sådana bestämmelser som i motionen föreslagits,

ganska lätt skulle kunna på allehanda sätt kringgås, anser sig

lagutskottet böra hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 26.

o

O

Reservation

af herr Lilienberg emot den af utskottet använda motivering,

hvilken han ansett böra hafva följande lydelse:

»Det ämne, som utgör föremål för motionärens framställning, har

förut varit under behandling hos Riksdagen. Vid 1873 års riksdag

beslöts nemligen, på framställning af enskilda motionärer, att hos

Kongl. Maj:t, med uttalande af de betänkligheter, som hos Riksdagen

uppstått i fråga om lämpligheten af obegränsadt medgifvande för utländingar

och särskild! utländska bolag, handelsfirmor eller föreningar

af dylika, att här i riket förvärfva fast egendom eller idka bergsbruk,

anhålla, att Kongl. Maj:t ville taga under öfvervägande, om och i hvad

mån ytterligare bestämmelser till inskränkning i så beskaffade medgifvande^-

eller eljest, angående vilkoren derför, utöfver hvad genom

kongl. kungörelserna den 3 oktober 1829 och den 12 april 1872 i detta

afseende vore stadgadt, kunde vara behöfliga, samt derom till Riksdagen

göra den framställning, hvartill Kongl. Maj:t kunde finna anledning,

dervid frågan om utländings rätt att här bedrifva skogsafverkning, utan

att en sådan brukningsrätt vore förenad med eganderätt till jorden,

särskild! fort] enade uppmärksamhet.

I proposition till nästföljande Riksdag om antagande af eu förordning

angående de vilkor, hvarunder utländing må förvärfva eganderätt

till fastighet i Sverige, anförde Kong]. Maj:t, att med anledning af

Riksdagens skrifvelse infordrats upplysning från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

om de fastigheter å landet, hvilka tillhörde utländske

män, äfvensom uppgifter angående egarnes sätt att sköta fastigheterna

och särskildt hushållningen med skogarne jemte hvad mera, som kunde

på bedömandet af fördelande eller olägenheterna af svensk jords upplåtelse

åt utländsk man hafva inflytande. De upplysningar, som sålunda

erhållits, hade Kongl. Maj:t funnit vara af beskaffenhet, att Kongl.

Maj:t ej ville föreslå lagstiftningens mellankomst i ändamål att åstadkomma

inskränkning i medgifvanden för utländingar att här förvärfva

fastighet eller att uppställa skärpta vilkor för sådana medgifvanden.

Deremot ansåg Kongl. Maj:t hinder icke möta att låta den i grundlagen

stadgade ordning för stiftande af civillag tillämpas äfven å bestämmelserna

i förevarande ämne. Den kongl. propositionen, som icke ansågs

innehålla några verksamma bestämmelser till afhjelpande af de i Riksdagens

skrifvelse anmärkta missförhållanden, blef icke af Riksdagen

bifallen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utledande N:o 26.

Motionärens förslag afser nu att förhindra utländingar att komma

i tillfälle att här i landet bedrifva en förödande skogsafverkning, och

utan tvifvel har man mångenstädes i vårt land en sorglig erfarenhet af

det sätt, hvarpå utländingar framfarit just med skogbärande egendomar.

Egendomen inköpes, köparen vårdar sig icke ens om att begära Kong!

Maj:ts tillstånd att besitta egendomen, ett tillstånd, som han icke behöfver,

förrän han skall söka lagfart, än mindre söker han svensk medborgarrätt;

skogen sköflas och egaren begifver sig snart ur riket, sedan

han sålunda efter bästa förmåga tillgodogjort sig egendomen. Utan

tvifvel vore det önskvärd!, om genom lagstiftningens mellankomst sådana

och andra liknande tilltag kunde förekommas.

Emellertid har utskottet icke kunnat biträda motionärens förslag

till lösning af frågan. Den af motionären föreslagna bestämmelsen om

ovilkorlig! förbud för bolag att förvärfva egendom med skogbärande

mark har utskottet icke ansett lämplig, och hvad motionären, i öfrig!

föreslagit synes vara af beskaffenhet att kunna på hvarjehanda sätt

kringgås samt följaktligen ej utgöra något verksamt medel i det af

motionären angifna syfte.»

Herr von Baumgarten har begärt få här antecknadt, att han på

grund af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARE, 1S90.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.