Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

1890-03-10 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:27, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1890, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i lagen om skiljemän den 28 oktober 1887.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom

nämnda kammare af herr A. E. Petersson i Hamra afgifven motion,

n:o 196, i hvilken fyra andra ledamöter af kammaren instämt. Motionen

är af följande lydelse: »Lagen om skiljemän af den 28 oktober

1887 är visserligen ännu ny och föga pröfvad, men då den till undanrödjande

af långvariga och dyrbara rättegångar förtjenar stort afsende

samt att dess domslut böra erhålla den aktning och förtroende, som

våra öfriga domstolar åtnjuta, och då denna lag går så långt i sin

m agtf u 11 k o ullighet, att vad eller klander emot skiljemännens domslut

ej får ega rum, så synes mig att skiljemän, innan de träda till sin

befattning, i likhet med ledamot i expropriationsnämnd, böra aflägga

domareed.

Fn brist i nämnde lag synes mig ock det förhållandet vara, att

inga bestämmelser finnas rörande skiljemännens ersättning, utan är

detta öfverlemnadt åt deras godtycke.

Med anledning häraf får jag vördsammast föreslå, att följande

tvenne stadganden blifva i lag om skiljemän införda:

l:o. Innan skiljeman träder till sin befattning, gånge han inför

rådstufvu- eller häradsrätt sådan ed, som om ledamot i expropriationsnämnd

är stadgadt.

2:o. Skiljeman erhåller ersättning i likhet med häradshöfding,

eller efter tredje klassen i resereglementet.

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 7 Sami. 15 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

Part i mål, som handlägges af skiljemän, ersätte hvar sin skiljeman

samt hälften hvardera af dens ersättning, som af desse skiljemän

blifvit tillkallad.»

Hvad först angår den del af motionärens förslag, som afser att

göra skiljemän edsvurne i öfverensstämmelse med hvad för ledamöter

i expropriationsnämnd är stadgadt, vill utskottet endast erinra derom,

att lagstiftningen under senare tider gått i den rigtning, att de i lag

föreskrift^ eder afskaffats i den mån sådant ansetts utan våda kunna

ske. Med afseende härå synes det utskottet icke lämpligt att nu införa

föreskrift om eds afläggande i ett fall, der sådant förut icke varit

stadgadt.

I andra punkten af motionen har motionären framstält förslagtill

bestämmelser om godtgörelse för fullgörandet af skiljemannauppdrag.

Härom fans i 21 § af det förslag till lag om skiljemän, som af nya

lagberedningen afgafs den 19 februari 1885, en så lydande föreskrift:

»Skiljemän ega att i sin dom tillägga sig skälig godtgörelse för

all med förrättningen förenad kostnad och tidspillan. Nöjes ej part

med skiljemännens beslut i den delen, eger han instämma klander

derå till domstol; vare dock pligtig anhängiggöra och fullfölja klandret

inom den tid och vid den påföljd, som i 17 § sägs.»

Vid lagförslagets granskning i högsta domstolen ansågo emellertid

fyra justitieråd, att denna paragraf borde ur förslaget utgå, och anförde

till stöd för denna åsigt bland annat, att uppdraget att vara skiljeman

vore en helt och hållet privat befattning, som ingen mot sin vilja vore

pligtig att åtaga sig, samt att med denna beskaffenhet af skiljemannauppdraget.

syntes bäst öfverensstämma, att ersättningen för dermed

förenade kostnader och besvär finge bero på öfverenskommelse emellan

vederbörande eller, i brist deraf, på pröfning af domstol. Detta skäl,

som föranledde paragrafens uteslutande ur lagförslaget, innan detsamma

framlades för Riksdagen, synes ega giltighet äfven i fråga om motionärens

nu frainstälda förslag i denna del.

Hvad särskild!, beträffar den af motionären föreslagna grund för

fördelningen af uppkommande kostnader, synes de! utskottet olämpligt

att i lag fastställa en sådan grund, hvarigenom skiljemännen skulle

betagas möjlighet att allt efter sakens beskaffenhet fördela kostnaden

mellan parterna. Om det t. ex. skulle visa sig, att den ena parten

saknat allt fog för de påståenden, hvilka underkastats skiljemännens

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

pröfning, torde väl billigheten också fordra, att denne part får betala

hela eller åtminstone en större del af kostnaden.

På sålunda anförda skäl får lagutskottet hemställa,

att förevarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 10 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.