Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 33

1890-03-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:33, Lagutskottets Utlåtande N:o 33

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1890, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af

ny ecklesiastik boställsordning.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en

inom nämnda kammare af herr O. W. Bedelius afgifven motion, n:o 1,

så lydande:

»Förslag till ecklesiastik boställsordning framlades för 1889 års

Riksdag af Kong! Maj:t. Utan att ingå i någon pröfning af förslaget

tillstyrkte lagutskottet Riksdagen att »för närvarande icke bifalla detsamma».

Detta utskottets betänkande bifölls af Andra, men återremitterades

af Första Kammaren. Då kamrarne således stannade i olika beslut,

var frågan vid den riksdagen förfallen. Men då förslaget alltså

icke blef föremål för den allsidiga och grundliga pröfning, som det

utan tvifvel förtjenade, och då en kommande Riksdag icke är bunden

af en föregående Riksdags beslut, torde giltiga skäl icke saknas att

återupptaga ärendet. Såsom ytterligare skäl dertill torde kunna åberopas,

utom frågans egen vigt och betydelse, den länge uttalade önskan,

det länge kända behofvet att erhålla en ändamålsenlig ecklesiastik boställsordning.

Det torde derför ursäktas mig, att jag nu såsom min

motion upptager det vid senaste riksdagen fallna förslaget derom. Jag

gör detta för att försöka draga frågan fram ur den »återvändsgränd»,

i hvilken den samma under förra riksdagen råkade komma; och dessutom

af den anledning, att jag tror frågan kunna lösas på ett sätt,

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 7 Samt. 19 Höft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

som är egnadt att tillfredsställa åtminstone dem, som då hufvudsakligen

bidrogo att. undanskjuta densamma. Tydetta undanskjutande härledde

sig utan tvifvel från en önskan, som ock tydligen uttalades, att församlingarna

måtte befrias från deras byggnadsskyldighet; hvaraf naturligtvis

följden skulle blifva den, att presterna d. v. s. här kyrlcoherdarne

skola ensamme hygga och underhålla alla laga hus å deras boställen. Detta är

uppenbarligen frågans kärnpunkt, och så länge den icke löses i önskad

rigtning, torde den utgöra ett oöfverstigligt hinder för antagandet af

någon, ecklesiastik boställsordning. Det torde derför vara skäl att

taga i allvarligt öfvervägande, om ej frågan skulle kunna lösas i antydda

rigtning på ett lyckligt sätt. Jag tror det, och är lifligt öfvertygad

derom, att kyrkoherdarne icke böra motsätta sig en sådan lösning;.

Med litet tillmötesgående å ömse sidor torde saken kunna ordnas

på följande sätt:

I.

All byggnads- och underhållsskyldighet å andra klassens bostadsboställen

å landet öfverflyttas från församlingarna på kyrkoherdarne

med vilkor:

Do att komministrarne i deras ringa vilkor erhålla utöfver den

reglerade lönen ett hundra kronor hvardera årligen såsom byggnadshjelp

att utgå af pastoratet från och med det år, skyldigheten att bygga

åt kyrkoherden upphör;

2:o att de ecklesiastika boställena med hela deras afkastning'' behållas

jemte öfriga löningsmedel för sitt egentliga ändamål. Ty^derigenom

kunde hädanefter stiftsvis bildas kassor af:

a) de vakansmedel, som ej skola ingå till enke- och pupillkassa!!; och

b) de skogsmedel, som ej tillfalla boställshafvaren.

Dessa kassor, som gifvetvis skulle stå under domkapitlens förvaltning

och kunae få namn af »de ecklesiastika boställenas byggnadskassa»,

skulle bereda möjlighet att åt kyrkoherdarne, först och främst de svagast

aflönade bland dem, lemna någon, om än ringa, hjelp till lättnad

i deras ökade börda. Tydligen kunna icke dessa ifrågasatta kassor

öfvertaga byggnadsskyldigheten helt och hållet, icke ens på långt när

lemna fullt vederlag för församlingarnas byggnadsskyldighet, men blott

lemna någon hjelp, der den bäst behöfves. Och då genom denna anordning

ingen nämnvärd rubbning skulle ske i det historiskt gifna, men

församlingarna vunne den önskade befrielsen, har jag vågat mig på

försöket att tillämpa dessa grunder i boställsordningen och redigerat

förslaget i öfverensstämmelse härmed.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

3

II.

Vill man befria såväl presterskap som församling från byggnadsskyldighetens

tunga, torde det kunna låta sig göra på följande sätt:

All tionde och alla afgifter till presterskapet samt all behållen

afkastning af de ecklesiastika boställenas skogar ingå till staten = till

presterskapets löneregleringsfond, hvarur sedan den genom ny reglering

bestämda fyllnadsaflöningen, utöfver boställets behållna afkastning, utbetalas

till vederbörande vid de allmänna kronouppbördsmötena af kronofogden,

som då ock uppbär tionden och de andra afgifterna. Bostället

utarrenderas i författningsenlig ordning på 20 år på vilkor bland andra,

att arrendatorn ålägges att mot afdrag å arrendet bygga och underhålla

alla boställets laga hus, och att presten åtnjuter in natura bostad, vedbrand,

om bostället dertill lemnar tillgång, erforderlig embetsskjuts

och trädgård.

Denna enkla anordning skulle medföra många fördelar:

l:o. För församlingen:

a) som derigenom befriades från deras byggnadsskyldighet;

b) som kunde få sina afgifter mera rättvist fördelade, att icke

såsom nu den ene får betala 50 öre för eu till 5,000 kronor taxerad

inkomst under det en annan utan beskattningsbar inkomst har att betala

3 kronor 45 öre.

2:o. För presterskapet:

a) som besparades nödtvånget att för sin bergning studera och

idka jordbruk och kreatursskötsel, och i stället finge mera tid att egna

åt sina mångfaldiga embetsåligganden och få studera sådant, som närmare

rör deras embete;

b) som genom jemnade löner kunde slippa att så mycket som nu

söka transport, hvilken ändring skulle lända så församling som presterskap

till båtnad.

3:o. För boställena:

a) som i allmänhet kunde blifva bättre brukade och tillvaratagne

i afseende på deras naturliga tillgångar;

b) och med tiden lemna högre afkastning till så enskildt som allmänt

gagn.

4:o. För dissenters:

a) som ur den sålunda tillkomna allmänna fonden skulle kunna

till aflöning åt sina föreståndare erhålla bidrag i förhållande till folkmängden

lika med svenska kyrkans egna församlingar, under förut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N-.o 33.

sättning dock att de begagnade den lofliga utvägen och bildade egna

församlingar med egna föreståndare, som af myndigheterna pröfvades

duglige och finge sig ålagdt att för det allmänna bästa utföra sådana

embetsgöromål, som nu åligga svenska kyrkans presterskap;

b) och så hade de ingen orsak mer att klaga öfver skyldigheten

att i likhet med öfrige medborgare betala tionde.

5:o. För svenska kyrkan i sin helhet:

a) som i följd af dessa anordningar skulle undgå åtskilliga obehag

och komma i en mera behaglig och helsosam ställning;

b) som i ett visst hänseende lättare skulle kunna genomföra den

länge önskade omorganisationen af domkapitlen; ty, om kyrkofonden

enligt nu gällande grunder ordentligt utginge från hela riket, skulle

visserligen uppstå tillräckliga medel att aflöna äfven de domkapitlets

ledamöter, som skulle dit inväljas, vare sig af presterna (— 1 eller

2 —) eller af församlingen (— 2 eller fler).

Mot detta alternativ n:o II äro emellertid svåra hinder i vägen,

i synnerhet detta, att man genom dess antagande skulle nödgas bryta

med den af ålder gällande grundsatsen, att hvarje församling aflönar

blott sitt eget presterskap, och detta sättet att lösa frågan möjligen kan

förefalla äfventyligt; och derför har jag icke vågat försöket att inordna

detsamma i boställsordningsförslaget, ehuru detta tilltalar mig mest.

I öfverensstämmelse med det först anförda och med hänvisningtill

den förutnämnda kongl. propositionen med bilagor, lagutskottets

betänkande med anledning deraf och Första Kammarens diskussion i

ämnet beder jag vördsammast få hemställa, att Riksdagen för sin del

behagade antaga följande Förslag till ecklesiastik boställordning.»

Det af motionären framlagda vidlyftiga författningsförslaget finnes

tryckt och bifogadt motionen.

Såsom motionären anfört, framlades af Kongl. Maj:t för sistlidne

års Riksdag ett förslag till ecklesiastik boställsordning. I det utlåtande,

n:o 24, som lagutskottet afgaf öfver propositionen i ämnet, erinrade

utskottet ej mindre att 1888 års kyrkomöte i underdånig skrifvelse anhållit,

att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning, om och under

hvilka vilkor den församling och presterskap åliggande skyldighet att

bygga och underhålla de ecklesiastika boställenas hus kunde öfverflyttas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

till en eller flere för ändamålet bildade kassor, samt derefter vidtaga

de åtgärder, till Indika en dylik utredning kunde föranleda, än äfven

att Kongl. Maj:t enligt beslut den 7 december 1888 anbefalt kammarkollegium

att efter vederbörandes hörande verkställa den begärda utredningen

samt med underdånigt utlåtande i ärendet inkomma. Vidare

yttrade utskottet:

»Med afseende å hvad sålunda förekommit kan lagutskottet för

sin del icke anse lämpligt, att det föreliggande förslaget för närvarande

af Riksdagen godkännes, utan torde öfvervägande skäl tala för att afbida,

huru den af Kongl. Maj:t anbefalda utredning i ämnet utfaller.

Utskottet har nemligen icke anledning att antaga, att förhållandena

under nuvarande lagstiftning, så bristfällig den än må vara, äro sådana,

att den nya lagstiftningens införande icke skulle kunna någon tid fördröjas.

Sedan den anbefalda utredningen verkstälts, lärer Kongl. Maj:t

icke underlåta att för Riksdagen framlägga förnyadt förslag i ämnet

med de ändringar, som af utredningen må kunna föranledas.»

På dessa skäl hemstälde utskottet, att Kongl. Maj:ts proposition

för det dåvarande icke måtte af Riksdagen bifallas. Denna utskottets

hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, i följd hvaraf frågan jemlikt

63 § riksdagsordningen för den riksdagen förföll.

Då den omständighet, att den enligt Kongl. Maj:ts beslut den 7

december 1888 anbefalda utredningen icke blifvit verkstäld, sålunda

föranledt, att Riksdagen icke bifallit Kongl. Maj:ts proposition i ämnet,

och, enligt hvad utskottet inkemtat, ifrågavarande utredning ännu icke

fullbordats, finner lagutskottet sig böra, utan att ingå i någon granskning

af det genom motionen framlagda författningsförslag, hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

Axel Bergström.

Q

Bih. till Biksd. Prof. 1890. 7 Sami. 19 Höft.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Reservation

af herr Redélius: »Den af Kongl. Maj:t, med anledning af en skrifvelse

från 1888 års kyrkomöte, anbefalda utredning, som utskottet åberopar

såsom hinderlig för pröfning af min motion, hindrade icke Kongl.

Maj:t att för 1889 års Riksdag framlägga förslag till ecklesiastik boställsordning.

Kongl. Maj:t handlade således i enlighet med den uppfattning'',

att förslaget, oberoende af den anbefalda utredningen, grundlagsenlig!

kunnat pröfvas af Riksdagen. Och den omständigheten, att

Riksdagen afslog såväl den kongl. propositionen som äfven väckt motion

om skrifvelse till Kongl. Magt i ämnet, har icke kunnat betaga Riksdagen

dess handlingsfrihet. Sedan dess har icke heller inträffat någonting,

såvidt jag vet, som hindrar Riksdagen att återupptaga ärendet.

Men har Riksdagen, såsom jag tror den har, handlingsfrihet i

denna sak, så har utskottet, enligt mitt förmenande, bort egna det nu

framlagda förslaget en omsorgsfull pröfning. Och om än utskottet icke

ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen att för sin del antaga motionen

med de förändringar, som pröfvats nödiga och nyttiga, så har dock

utskottet, enligt min uppfattning, kunnat tillstyrka Riksdagen

att i skrifvelse till Kongl. Makt anhålla, att Kongl.

Magt behagade låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

nytt förslag till ecklesiastik boställsordning så

tidigt, att detsamma må hinna föreläggas det näst

härefter sammanträdande kyrkomöte.»

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1890.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.