Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 34

1890-03-21 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1890:34, Lagutskottets Utlåtande N:o 34

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

1

tf ro 34.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1890, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om vissa

ändringar i gällande grufvestadga.

Till lagutskottets handläggning har Andra Kammaren hänvisat en

inom nämnda kammare af herr P. A. H. Stjernspetz afgifven motion,

n:o 90, hvaruti anföres:

»Om än skarpt skilda meningar råda rörande de grunder, hvarpå

vår gällande grufvestadga är byggd — nemligen att på en och samma

gång skydda så väl jordegarens rätt som grufegarens eller inmutarens samt

derjemte befrämja hela bergshandteringens intresse — har undertecknad

likväl icke här för afsigt att i dessa grunder söka någon rubbning, utan

håller sig fullkomligt inom ramen af desamma. Med den utveckling vår

bergshandtering fått, behöfver äfven grufvestadgan motsvarande förtyd liganden

och tillägg, beroende till eu del på nya tekniska uppfinningar och förbättringar

vid eu del grufarbeten. Sålunda skall, enligt 4 kap. 21 §,

fyndigheten vara blottad och prof å malmen erhållits, innan utmål får

verkställas. Detta har tillämpats sålunda, att inmutaren måst från dagen

gräfva och spränga ett mer eller mindre djupt hål, tills malmen sålunda

blifvit blottad. Genom den uppfunna s. k. diamantborrningen kan man

emellertid numera vida lättare från djupt belägna ställen erhålla tillförlitligt

prof å malm, hvarför den onödiga öppningen från dagen icke

längre borde vara ovilkorligen föreskrifven. Jag skulle derför kunna

föreslå ett tillägg i 21 § mom. 1 till orden: — — — då fyndigheten

är blottad eller genom diamantborrning funnen och prof etc., men önskar,

Bill. till Riksd. Prat. 1890. 7 Sami. 20 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

på längre ned anförda skäl, att redigeringen häraf liksom af andra förändringar

måtte öfverlemnas till Kongl. Maj:t. Föreskrifterna i 5 kap.

39 § rörande s. k. försvarsarbeten äro så knapphändiga och sväfvande, att

de blifvit mycket olika tolkade icke blott af grufegare och grufingeniörer

utan äfven af bergstjenstemännen, som i främsta hand skola tillämpa desamma.

Sålunda lärer visserligen profborrning — diamantborrning — af

de sistnämnde i allmänhet anses inbegripen bland omnämnda försvarsarbeten,

men full säkerhet härom har man icke, då, om process skulle

väckas, grufvestadgans föreskrift kunde af våra domstolar möjligen annorlunda

tolkas. Deremot synes flertalet af bergstjenstemännen icke anse

kartor, upprättade på grund af magnetiska observationer — magnetometriska

kartor — såsom inbegripna bland af grufvestadgan föreskrifna försvarsarbeten,

äfven om kostnaden för desammas upprättande skulle uppgå

till flere gånger ett vanligt försvarsarbetes. Nödiga vägar till grufvan,

nybyggnader, reparationer och underhåll af hus äfvensom länspumpning

för grufvans undersökning eller bearbetande äro likaledes arbeten, om

hvilka man icke eger full visshet, huruvida de kunna räknas som försvarsarbeten

eller icke. Då grufvestadgans föreskrifter härutinnan äro så obestämda,

nödgas grufegaren, för att med någorlunda visshet kunna betrygga

sin eganderätt till eu grufva, att oftast låta verkställa ett fullkomligen

ändamålslöst och ofruktbart arbete, i stället för ett sådant, som åtminstone,

likt profborrning eller magnetometriska kartor, kunde lemna till

resultat eu god kännedom om malmfyndighetens beskaffenhet och utsträckning.

En sådan kännedom, ju fullständigare dess bättre, torde af lätt

insedda skäl vara af betydligt värde icke blott för grufegaren utan äfven

för hela bergshandteringen och vårt land i sin helhet. Derjemte skulle

ett förtydligande i föreslagna hänseende alltid komma att betydligt minska

en mängd onödiga processer och tvister om eganderätten till grufvor,

hvilken, nemligen eganderätten, väl alltid borde af statsmagterna tryggas

med så tydliga stadgar som möjligt.

Rörande försvarsarbeten lyder sista momentet 5 kap. 39 § af gällande

grufvestadga sålunda: »arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall

afse verklig grufdrift eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända

grufanläggningen till nytta», hvartill man visserligen, på grund af det

nyss anförda, skulle kunna föreslå följande tillägg: såsom profborrning,

vare sig för hand eller med maskin, magnetometriska kartor, väg anläggning ar,

nybyggnader, reparation och underhåll af nödiga byggnader, länspumpning

nu m.; men som det visat sig sällan lyckas enskild motionär att redigera

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34. °

eu lagförändring, föreslår jag endast här nedan en skrifvelse rörande denna

paragraf.

Om än de af mig här ofvan föreslagna förändringar äro nödvändiga,

på det att grufvestadgans bestämmelser må något så när tolkas lika inom

alla delar af landet och af våra särskilda embetsverk, torde de deremot

ändå icke vara tillräckliga att trygga eganderätten till grufva, så länge

det icke linnes någon myndighet, hvars intyg i afseende pa verkstäldt

försvars- eller annat grufarbete gäller inför domstol. Då man vet hvilken

afgörande betydelse t. ex. eu landtmätares förrättning har vid jordegaretvist,

kan man icke annat än stanna i förvåning då man linner, att en

bergmästares uppgifter om försvarsarbeten, likasom hans utmålsläggning

in. m. vid tvisters uppstående, icke ega laga vitsord. En rnera^ genomgripande

förändring vore härutinnan säkerligen nödig, men jag vågar för

närvarande endast yrka, att ett skriftligt intyg, utfärdadt åt bergmästare,

att lian vid besigtning af ett försvarsarbete funnit detsamma verkstäldt

enligt författningarne, måtte erhålla fullt laga vitsord att nämnda arbete

verkligen blifvit verkstäldt.

På grund af hvad jag sålunda anfört vågar jag föreslå, att Riksdagen

behagade besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att,

Kongl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande och till- kommande

Riksdag framlägga förslag till sådana tillägg till nu gällande grufvestadga:
att

genom diamantborrning i vittnens närvaro funnet malmprof ma

anses såsom om malmen vore blottad;

att prof borrning, vare sig för hand eller med maskin, magnetometriska

kartor, väganläggningar, nybyggnader, reparation och underhåll af

nödi o-a byggnader äfvensom länspumpning af grufvor samt andra likartade

arbeten måtte uttryckligen förklaras vara af beskaffenhet, att de ma såsom

försvarsarbeten anses;

att bergmästare vare skyldig att pa grufegares kallelse verkställa besigtning

å utfördt försvarsarbete och derom afgifva lagligt gällande intyg.»

De af motionären åberopade paragrafer i grufvestadgan äro af följande

lydelse:

21 §.

För inmutad fyndighet skall, då fyndigheten är blottad och prof å

malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 34

marken, hvarinom grufegaren- sedermera har rätt att med andras uteslutande

arbetet bedrifva, sa väl ofvan som under jord ; och vare förty inni

utaren pligtig att, sa snart arbetet sa långt fortskridit, anmäla sig hos

bergmästaren för utmåls erhållande.

Det arbete å fyndigheten, som, efter hvad ofvan är sagdt, erfordras

för utmåls anvisande, skall vara af inmutaren fullgjordt och ansökning om

utmål till bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns utfärdande,

allt vid påföljd af inmutningsrättens förlust; egande dock bergmästaren,

på ansökning af inmutaren, att, der arbetet i följd af särskilda

naturförhållanden lämpligen icke kan inom sagda tid fullgöras, medgifva

förlängd tid af högst två år för arbetets utförande.

Hvad i denna paragraf är stadgadt galle äfven då sönad grufva, för

hvilken utmål förut varit lagdt, å nyo inmutas.

39 §.

_ Grufarbetet inom hvarje inmutad t område eller utmål, vare sig rätt

dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas

i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så

mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar

kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter; egande dock

grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten

för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt

anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder

arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari året

efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet mött

hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i hvilket fall arbetsåret

räknas från den 1 januari året efter det, då hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift

eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen till nytta.

Lagutskottet har i afseende å de tekniska förhållanden, som i motionen

beröras, varit i tillfälle att inhemta upplysningar af sakkunnige män,

och far utskottet med ledning af dessa upplysningar anföra följande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

Med de vilkor, som i 21 § af gällande grufvestadga uppställas för

rätten att erhålla utmål, nemligen att fyndigheten skall vara blottad och

att prof af malmen erhållits, åsyftas tydligen att, innan utmål anvisas,

visshet skall hafva vunnits om malmens förekomst och beskaffenhet. Visshet

i detta afseende torde fullt lika väl kunna vinnas genom s. k. diamantborrning

i vittnens närvaro som genom fyndighetens blottande. Sådan

borrning verkställes, såsom bekant, medelst ett i senare tider uppfunnet

verktyg, diamantborr, som består af ett stålrör, i hvars kant svarta

diamanter äro fästa. Genom en rörformig stång sättes denna borr i förbindelse

med en ångmaskin, som meddelar stången en hastigt roterande

rörelse. Diamanterna skära då ut ur berget eu cylinder, hvilken inpressas

i stången, som upphissas på lämpliga mellantider. Derigenom erhållas

mycket noggranna prof af den bergart, hvari det borras, denna må vara

huru hård som helst, På detta sätt kunna mycket djupa hål göras, och

dessutom kan borren brukas ej allenast i lodrät ställning utan i nästan

hvilken ställning som helst.

Motionärens förslag i denna del synes derför utskottet vara ändamålsenligt.

Då jemlikt 27 § i nu gällande grufvestadga för utmål, som

eldigt denna stadga anvisas, gränserna på djupet skola räknas lodräta,

torde det föreslagna tillägget kunna blifva till gagn särskildt i sådana

fall, då två utmål skola utläggas bredvid hvarandra, och malmen endast

i det ena af dessa uppgår i dagen, men stupar in under det andra. 1

dylika fall varder malmens undersökning till såväl beskaffenhet som läge

billigare, ändamålsenligare och hastigare utförd genom diamantborrning

än genom drifvande af schakt eller annat arbete från dagen.

I likhet med motionären anser utskottet vidare, att ett tillägg till

hvad i 39 § stadgas om beskaffenheten af sådant arbete, som der afses,

är af nöden för att i afseende härå skydda grufegare mot misstag, som

kunna blifva ödesdigra. Beträffande de slag af arbete, som motionären

ansett böra betraktas såsom försvarsarbete, hafva de sakkunnige män,

hvilka meddelat utskottet upplysningar i ämnet, anfört:

att profhorrning, vare sig för hand eller med maskin, borde, såsom

varande ett grufarbete af beskaffenhet att lända grufanläggningen till

nytta, kunna såsom försvarsarbete gälla, derest värdet af det med borrningen

utförda arbetet eljest vore tillräckligt enligt 39 § grufvestadgan;

att utförandet af magnetiska mätningar, såsom ledande till noggrannare

kännedom om malmens läge och lämpligaste platsen för grufarbetes

öppnande, borde kunna få såsom försvarsarbete anses, under vilkor att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

det lagligen kunde styrkas, att mätningarne verkligen blifvit utförda inom

den tid, under hvilken arbetsskyldigheten eljest skolat fullgöras;

att, enär arbetsskyldigheten för en fyndighet skulle inom det inmutade

området utföras, och för anläggning af väg till området eller utmålet

särskilda förmåner funnes gifna, väganläggning till fyndigheten icke

borde såsom försvarsarbete gälla;

att utförandet af nybyggnader, afseende för fyndighetens tillgodogörande

nödvändiga inrättningar, såsom maskinhus, lafvcbyggnader, konster,

utfraktsbanor, smedjor in. in., borde såsom uppfyllande af arbetsskyldigheten

anses;

att deremot reparationer och nödigt underhåll af byggnader icke

borde kunna såsom fullgjord arbetsskyldighet gälla; samt

att länspumpning af grufva, såsom ofta varande ett nödvändigt arbete

för att göra fyndigheten åtkomlig, särdeles i en äldre grufva, syntes

böra få anses som försvarsarbete, under vilkor att pumpningen så verkstäldes,

att det med densamma afsedda. ändamål uppnåddes.

Hvad slutligen vidkommer motionärens förslag i fråga om det vitsord,

som bör tillerkännas ett af bergmästare efter besigtning afgifvet intyg

angående utfördt försvarsarbete, vill utskottet erinra, att sådant intyg

enligt nu gällande bestämmelser utan tvifvel är att anse såsom ett af

sakkunnig person afgifvet vittnesmål angående de faktiska förhållanden,

på hvilka i händelse af tvist vederbörande domstol har att grunda sitt

omdöme; hvaremot det, i enlighet med de allmänna grunderna för vår

rättegångsordning, tillkommer domstolen att pröfva, huruvida de genom

intyget upplysta faktiska förhållandena äro sådana, att föreskrifterna i

39 § kunna anses uppfylda. Att utöfver hvad sålunda redan är gällande

tillägga dylikt intyg vitsord, synes utskottet icke vara lämpligt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville, med anledning af motionen,

i skrifvelse anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådana

ändringar i grufvestadgan den 16 maj 1884, att dels

utmål för inmutad fyndighet skall anvisas, så snart

prof af malmen erhållits genom s. k. diamantborrning

i vittnens närvaro, äfven om fyndigheten icke är

blottad, dels oele följande slag af grufarbete uttryckligen

förklaras gälla såsom sådant arbete, hvilket i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34. •

39 § grufvestadgan afses, nemligen prof borrning, vare

sig för hand eller med maskin; magnetiska mätningar,

som bevisligen utförts inom den tid, under hvilken

arbetsskyldigheten eljest skolat fullgöras; uppförande

af nybyggnader, afseende för fyndighetens tillgodogörande

nödvändiga inrättningar, såsom maskinhus,

lafvebyggnader, konster, utfraktsbanor, smedjor m. m.;

samt länspumpning af grufva, der den så verkställes,

att det med densamma afsedda ändamål uppnås.

Stockholm den 21 mars 1890.

På lagutskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.